Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14

1897-05-14 · 18 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1897:14, Bankoutskottets Utlåtande N:o 14

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1897, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i fråga om ändringar i banköreglemepitet och

tillämpningsstadgarna till aflöningsslaten.

Sedan bankoutskottet numera genomgått det för riksbanken gällande

reglemente samt dervid till pröfning företagit jemväl de af här nedan

omförmälda motionärer väckta förslag, åsyftande ändringar i sagda reglemente,

får utskottet härmed till Riksdagen afgifva yttrande och förslag i

följande till bankoreglementet hörande frågor.

Efter tagen del af en från fullmägtige aflåten skrifvelse med förslag

till ändringar i bankoreglementet med anledning af den nya lagen, för

Sveriges riksbank, i hvilken lag i § 40 är bestämdt, att vissa delar af

lagen genast ega tillämpning, hvaremot enligt § 39 andra först skola träda

i kraft den 1 januari 1899, har utskottet funnit, att på det bankoreglementet

må bringas till nödig öfverensstämmelse med såväl de nya grundlagsstadganden,

som vidtagits i sammanhang med den nya lagen, som ock

med de genast tillämpliga delarne af samma lag, nedannämnda §§ i gällande

bankoreglemente höra erhålla ändrad lydelse.

Utskottet hemställer derför,

l:o

att nedannämnda paragrafer i bankoreglementet

måtte erhålla följande delvis eller helt och hållet

ändrade lydelse, nemligen:

Bill. till Riksd. Prat. 1897. ti Sami. 1 Afd. 13 Iluft. (N:o It.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

§ i
Riksbanken

förblifver under Riksdagens garanti

samt förvaltas af dertill förordnade fullmägtige efter

af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag

samt de särskilda föreskrifter, som äro meddelade i

detta reglemente.

§ 35.

Mom. 2. Såväl fullmägtige — —----

(oförändradt) — — — hufvud- och afdelningskontor.

(§ 35 i lagen.) öfverträder fullmägtig detta förbud, göres an
mälan

derom hos Riksdagens justitieombudsman, som

anställer åtal i enlighet med den för fullmägtige gällande

ansvarighetslag.

öfverträdes förbudet af ledamot i afdelningskontors

styrelse, anmäles förhållandet hos fullmägtige,

som i fråga om åtals anställande ega förfara på sätt,

den särskilda ansvarighetslagen för dessa styrelseledamöter

bestämmer.

Bryter tjensteman mot berörda förbud, anmäles

sådant hos fullmägtige eller vederbörande styrelse,

hvilka ega att antingen för alltid eller för viss tid af

minst sex månader skilja den felaktige från befattningen

och densamma åtföljande förmåner.

§ 40.

Mom. 1. Riksbanken förvaltas enligt § 72 regeringsformen

och § 71 riksdagsordningen af sju fullmägtige.

Ordföranden, som ej må utöfva annan befattning

inom riksbankens styrelse, åtnjuter af riksbankens medel

ett årligt arvode till belopp, lika med det en hvar

af öfriga fullmägtige i denna sin egenskap eger uppbära

enligt af Riksdagen faststäld aflöningsstat.

Mom. 2. För fullmägtige skola jemlikt § 72

regeringsformen och § 73 riksdagsordningen finnas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

3

fyra, suppleanter, en förordnad af Konungen och tre

valde af Riksdagen.

Moln. 3. På sätt § 71 riksdagsordningen föreskrifter

välja fullmägtige sjelfva bland sig en vice

ordförande att föra ordet, när hinder för ordföranden

inträffar.

Mom. 4. Är styrelsen ej så fulltalig, som för

besluts fattande erfordras, enligt hvad här nedan föreskrifves,

inkallas suppleant, utsedd af Riksdagen.

Den af Konungen förordnade suppleanten inkallas,

när förfall för ordföranden anmälts.

(§ 29 i lagen.) Mom. 5. Ledamot af statsrådet eller fullmägtig

i riksgäldskontoret må ej vara fullmägtig i riksbanken.

(§‘ so i lagen.) Mom. 6. Fullmägtig i riksbanken må ej den

vara, som icke är svensk medborgare, ej den, som står

under förmynderskap, ej den, som till borgenärer all

sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår,

gitter visa, att han från deras kraf befriad är; ej den,

som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom

utslag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd

till förlust af medborgerligt förtroende; eller den, som

är stäld under framtiden för brott, hvilket medför

nämnda påföljd; ej den, som är förklarad ovärdig att

inför rätta föra andras talan eller att i rikets tjenst

vidare nyttjas.

Fullmägtig må ej vara ledamot af styrelse i annan

bank än sparbank eller postsparbanken;

och skall, när fullmägtig på grund af bestämmelserna

i mom. 5 eller 6 ej får utöfva befattning

såsom sådan, han genast frånträda densamma samt suppleant

då inkallas att i stället såsom fullmägtig inträda.

§ 41.

Mom. 1. Vid förvaltningen af riksbanken hafva

fullmägtige att ställa sig till efterrättelse ej mindre

rikets grundlagar, än äfven de i afseende på riksbanken

särskildt utfärdade lagar, ordningar, stadgar och reglementen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banlcoutskottets Utlåtande N:o 14.

(§ 37 i lagen.) Moln. 2. Riksbankens fullmägtige och revisorer,

ledamöterna af afdelningskontorens styrelser, alla vid

riksbanken anstälde tjensteman samt de personer, som

vid granskningen af riksbankens styrelse och förvaltning

biträda Riksdagens revisorer, skola doldt och förtegadt

hålla hvad som rörer enskilda personers förhållanden

till riksbanken eller hvad i öfrig! vid förvaltningen

kan förefalla af sådan beskaffenhet, att det

enligt lag och reglementet för riksbanken hemligt

hållas bör.

§ 44.

(§ 36'' i lagen.) Till sådana ärenden hos riksbanken, hvilka böra

hemliga hållas, räknas, utom diskonterings-, låne- och

kreditivärenden samt andra ärenden, som röra kunders

förhållanden till riksbanken, fullmägtiges öfverläggningar

och beslut angående dels köp och försäljning

af vexlar, dragna å firma eller person i utlandet, samt

öfvertagande af annan utländsk valuta, dels köp och

försäljning samt öfvertagande genom annat aftal af

svenska obligationer och utländska statspapper; åtgärder

till vidmagthållande af metalliska kassan samt

frågor om sättet för tillverkning af banksedlar.

Öfverläggningar och beslut i sådana frågor skola

upptagas i särskilt protokoll, hvars innehåll ej må

yppas, förr än Riksdagens bankoutskott, dess revisorer

eller fullmägtige i riksbanken anse sådant kunna ske

utan skada för riksbanken.

§ 45.

(§ 3d i lagen.) Fullmägtige kunna ej i och för sin befattning

med riksbanken emottaga föreskrifter af någon annan

än Riksdagen och dess bankoutskott i de fall, nämnda

utskott eger att sådana å Riksdagens vägnar meddela;

och äro fullmägtige för sina åtgärder i denna egenskap

Riksdagen eller dess bankoutskott och revisorer allena

redo skyldige.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(§ 31 i lagen.)

(§ 32 i lagen.)

Bankoutskollets Utlåtande N:o 14.

% 46.

Har Konungen på framställning af fullinägtige i

riksbanken eller, der Konungen eljest så pröfvat nödigt,

förordnat ombud att med fullmägtige i något särskilt

ärende förhandla, må fullmägtige med Konungens ombud

öfverlägga, men är det fullmägtige förbjudet att

i ombudets närvaro fatta beslut.

§ 56.

Efter hvarje års slut skola fullmägtige till Riksdagens

bankoutskott afgifva berättelse angående riksbankens

tillstånd, rörelse och förvaltning. Denna berättelse

skall till trycket befordras och hållas för allmänheten

tillgänglig.

Härförutom hafva fullmägtige att till Riksdagens

revisorer öfver statsverket, riksbanken och riksgäldskontoret

afgifva berättelse i omförmälda hänseende.

Jemte dessa berättelser — — — (oförändradt)

— — — anmärkta förhållanden påkallade.

§ 58.

Åt de af Riksdagen valde fullmägtige är uppdraget:
enligt

regeringsformens § 50 — — — (oförändradt)

— — — sin behörighet.

Enligt Kongl. Förordningen angående en postsparbank

för riket ega fullmägtige att inom sig utse en

fullmägtig att vara ledamot i — — — (oförändradt)

— — — innefattas.

§ 60.

Vid förvaltningen af afdelningskontoret har styrelsen

att ställa sig till efterrättelse icke allenast de

för riksbanken utfärdade lagar, ordningar, stadgar och

reglementen, utan äfven de föreskrifter, som äro eller

varda af fullmägtige eller deras deputerade meddelade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutslcotteis Utlåtande N:o 14.

Sedan utskottet sålunda gifvit förslag till de förändringar i bankoreglementet,

som vid innevarande års riksdag böra beslutas såsom stående

i samband med dels de af årets riksdag beslutade ändringar i

grundlagarne och dels den antagna lagen för Sveriges riksbank, får utskottet

med anledning af fullmägtiges ofvanberörda framställning fästa

uppmärksamheten derå, att, då den för ordföranden af Konungen förordnade

suppleanten skall, oafsedt om fullmägtige för öfrigt äro beslutmessiga,

inträda, när ordföranden anmält förfall, det enligt nu gällande stadganden

skulle tillkomma ordföranden att sjelf aflöna suppleanten. Härigenom

skulle ordföranden, när helst han kunde behöfva ledighet, ovilkorligen

afstå någon del af sin aflöning. Men då sådant icke kan anses

med billighet öfverensstämmande, föranlåtes utskottet — i enlighet med

af fullmägtige gjord framställning — hemställa om ett tillägg till § 42

i bankoreglementet, hvarigenom åt ifrågavarande suppleant skulle beredas

ersättning af bankens medel för de tillfällen, då han kan behöfva tjenstgöra

för ordföranden, dock endast för en begränsad tid, som utskottet,

lika med fullmägtige anser lämpligen kunna blifva lika med den nu åt

riksbankens deputerade beviljade semestertiden. ''

Utskottet hemställer alltså,

2:o

att till § 42 i bankoreglementet måtte fogas ett

nytt moment så lydande:

Mom. 7. Då vid förfall för ordföranden den af

Konungen förordnade suppleanten tjenstgjort, utgår till

denne ersättning af bankens medel, beräknad i förhållande

till det för ordföranden bestämda arfvodet, dock

ej för längre tid än sammanlagdt halfannan månad

hvarje år; häri ej inberäknad den tid, ordföranden kan

hafva varit frånvarande med anledning af tillfälligt

uppdrag i riksbankens tjenst.

Sedan numera på grund af beslut, som af 1896 års riksdag fattats,

nya afdelningskontor af riksbanken trädt i verksamhet dels den 1 sist
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

BanJcoutskottets Utlåtande N:o 14.

7

lidne april i Linköping för Östergötlands län jemte den del af Kalmar

läns norra landstingsområde, som består af Norra och Södra Tjusts, Sevede

och Tunaläns härad, och dels den 1 innevarande maj i Mariestad

för Skaraborgs län med undantag af Vartofta och Frökinds härad, erfordras

ändring i § 25 af gällande bankoreglemente, der bestämmelser meddelas

om de särskilda riksbankskontorens distrikt. Med afseende härpå samt ej

mindre på nyssnämnda Riksdags beslut att af Kalmar läns norra landstingsområde

förlägga Aspelands härad, som förut jemte öfriga delen af

samma område tillhört hufvudkontorets distrikt, till Kalmarkontorets, än

äfven på innevarande års Riksdags beslut att under år 1898 skall inrättas

ett riksbankskontor i Gefle, får utskottet hemställa,

%

3:o

att Riksdagen må besluta, dels att § 25, mom. 1

i bankoreglementet skall erhålla följande lydelse:

§ 25. Mom. 1. Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom Imfvudlcontoret i Stockholm för Stockholms

stad och län, Upsala, Södermanlands, Vestmanlands

och Gefleborgs län; genom afdelning skontoret i

Göteborg för Hallands, Göteborgs och Bohus äfvensom

för Elfsborgs län med undantag af Redvägs härad;

genom afdelning skontor et i Malmö för Kristianstads och

Malmöhus län; genom afdelningskontoret i Falun för

Kopparbergs län; genom afdelningskontoret i Hernösand

för Vesternorrlands län; genom afdelningskontoret i Jönköping

för Jönköpings län jemte ofvannämda härad af

Elfsborgs län samt Vartofta och Frökinds härad af

Skaraborgs län; genom afdelningskontoret i Kalmar för

Kalmar läns södra landstingsområde eller Norra och

Södra Möre samt Stranda och Handbörds härad jemte

Öland äfvensom för Aspelands härad af Kalmar läns

norra landstingsområde; genom afdelningskontoret i Karlstad

för Vermlands län; genom afdelningskontoret i Linköping

för Östergötlands län samt för Norra och Södra

Tjusts, Sevede och Tunaläns härad af Kalmar läns

norra landstingsområde; genom afdelningskontoret i Luleå

för Norrbottens län; genom afdelningskontoret i Mariestad

för Skaraborgs län med undantag af Vartofta och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

Frökinds kärad; genom eif (teln ing slam törel i Umeå för

Vesterbottens län genom afdelningskontoret i Vexiö för

Kronobergs och Blekinge län; genom afdelningskontor et

i Visby för Gotlands län; genom afdelning skontor et i

Örebro för Örebro län samt genom afdelning skönhet i

Östersund för Jemtlands län, under iakttagande i afseende

å kontoren Kalmar, Karlstad, Hernösand, Falun,

Örebro, Umeå, Linköping och Mariestad af de vilkor

och bestämmelser beträffande lånerörelsen, hvilka fullmägtige,

enligt vid dessa kontors inrättande lemnats

särskildt bemyndigande af 1887, 1889, 1890, 1891,

189?, 1895 och 1896 årens riksdagar, ega föreskrifva;

dels ock att till § 25 mom. 1 må fogas en not af

följande innehåll:

Förestående distriktsindelning kommer i och med

öppnandet af det utaf 1897 års riksdag beslutade afdelningskontoret

i Gefle att undergå den förändring,

som af stadgandena i slutet af detta reglemente för
O

O

anledes.

I § 27 i bankoreglementet är föreskrifvet, att »till af betalningslån

må användas högst 12 millioner kronor» och i § 32 mom. 2 att »lånen

återbetalas medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen af

en femtedel utaf lånebeloppet jemte upplupen ränta, vid äfventyr, om

sådant försummas, att hela obetalda delen af lånet varder till betalning

förfallen».

Nu hafva i en inom Andra Kammaren väckt motion (n:r 92) herrar

P O. Lundell, Sv. Arnoldsson m. fl. föreslagit,

att mom. 2 § 32 i bankoreglementet erhåller följande lydelse:

Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen

af minst en tiondedel utaf lånebeloppet jemte upplupen ränta,

vid äfventyr, om sådant försummas, att hela den obetalda delen af lånet

varder till betalning förfallen; samt

att i bankoreglementet införes bestämmelse derom att i stället för

12 millioner kronor ett belopp af 15 millioner kronor afsättes såsom fond

för afbetalningslån.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

9

Till stöd för hvad sålunda föreslagits är i motionen anfördt följande:

»Alldenstund under innevarande års riksdag en ny lagstiftning rörande

riksbankens styrelse och verksamhet antagligen kommer att behandlas,

och enär en mycket utbredd önskan förefinnes, att dervid tages i grundlig

ompröfning frågan om utsträckning af den tid, under hvilken från riksbanken

utlemnade s. k. af betalningslån skola inbetalas, så finna vi oss

föranlåtna att vid innevarande års riksdag väcka motion i ämnet.

»Under behandling af samma fråga vid föregående riksdagar äro enligt

vårt förmenande fullgiltiga skäl anförda för lagändringar i den af oss angifna

rigtningen, och vilja vi i detta hänseende bland annat hänvisa till

den vid bankofullmägtiges utlåtande i ämnet, 1895 n:o 10, af S. G. von

Friesen angifna reservation samt till diskussionen i Andra Kammaren samma

år (se Andra Kammarens protokoll 1895 n:o 34 sid. 53). Dertill vilja

vi för vår del endast lägga följande skäl.

»De framställningar, som från så många håll framkomma om inrättande

af nya afdelningskontor, grunda sig i allmänhet derpå, att räntefoten

vanligen hålles lägre å de ställen, der dylika kontor finnas inrättade.

Dermed är dock icke mycket vunnet, om låneformerna vid riksbankens

kontor ej göras sådana, att de äro för allmänheten lämpliga.

»Sker icke detta, komma de lånesökande att ändock få betala högre

ränta till de förutvarande lånoanstalterna, hvilkas beqvämare låneformer

de ej kunna undvara, och afdelningskontoren blifva till föga gagn för

sina orter samt lemna dålig afkastning å dem anförtrodda medel.

»Riksbankens fonder äro nu så stora, att de i långt högre grad än

förr äro tillräckliga för att banken, vid sidan af sin egentliga rörelse som

bank för handel och industri, skall kunna på ett för den lånesökande allmänheten

fördelaktigt sätt bedrifva äfven den lilla rörelsen med afbetalningslån

till ett begränsadt belopp. Och att afkastningen af de för detta

ändamål afsätta medlen ej är betydelselös för riksbanken framgår deraf,

att enligt för 1894 afgifna berättelser ränteinkomsten å afbetalninglån vid

de afdelningskontor, der sådana mera förekommit, uppgått till en betydande

del af nettoinkomsten (vid Göteborgs betydande kontor 26 procent

af densamma, i Falun och Örebro 31 å 32 procent, i Yexiö, Jönköping

och Luleå omkring 40 procent, och vid kontoret i Kalmar till mer än

hela nettovinsten). Riksbankens afbetalningslån med sin moderata ränta

skulle ock vara. ganska fördelaktiga för en hel del folk, om de stäldes

till inbetalning under eu lämpligt lång tid. De kunde då med fördel

användas af jordegare till hjelp vid inköp af landtbruksmaskiner och bättre

Bill. till Riksd. Prut. 1897. ti Samt. 1 Afd. 13 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

redskap eller af bättre kreatur, till bidrag vid nybyggnader och jordförbättringar

in. m., synnerligen då de lånesökande kunde af egna medel

utgöra en del af kostnaderna. Likaledes kunde dessa lån gagna arrendator!''

vid öfvertagande af arrenden, prester vid uppsättning af boställsinventarier,

nybörjande handtverkare vid uppsättning eller öfvertagande

af verkstäder, tjensteman vid bosättning, och i många dylika fall. Men

det torde sällan eller aldrig ifrågakomma, att de för sådana nyttiga ändamål

upptagna lånen äro möjliga att utan ny skuldsättning inbetala på

så kort tid som 2 ’/2 år. Äfven för återbetalning på 5 år erfordras i

de flesta fall, att den lånesökande iakttager både sparsamhet och omtanke

samt sjelf eger något kapital. Deremot finnes säkerligen icke i ett fall

af tio möjlighet för den, som behöft upptaga ett dylikt lån, att ens med

bästa vilja afbörda sig detsamma på 2 7a år — och med att fordra omöjligheter

gagnar man ingen. Följden blir att lånen måste betalas med ny

skuld, antingen så, att låneafbetalningen ersättes med lånevexlar på kortare

tider och lånen förnyas, när ett par afbetalningar skett, eller ock

att flere personer gå i bolag om lånen och vexelvis upptaga nya lån, som

fördelas och användas till afbetalningar, ofta med påföljd, att vederbörande

intressenter sjelfva ej kunna reda, huru stort hvarderas lånfångna belopp

är. Dessa och flere andra af bestämmelserna om den korta betalningstiden

framtvungna sätt att förlänga densamma långt ifrån befordra sparsamhet

eller uppfordra till ansträngning att betala, utan verka ofta motsatsen

och föranleda utsträckta borgensförbindelser, invecklade affärer och

obestånd, som ej behöft inträffa, om låntagaren lemnats så lång betalningstid,

att en möjlighet funnits för honom att infria lånet i laga ordning.

För riksbanken som lånegifvare kan det icke medföra några fördelar att

befordra ett dylikt trassel, ty det blir under sådana förhållanden visst

icke regel, att de mest ordentlige, sträfsamme och förtänksamme bland

de lånesökande vända sig till riksbanken för erhållande af ett afbetalningslån.

Äfven om de i andra låneanstalter få underkasta sig högre

räntesatser, vända de sig vanligen hellre dit. Och i följd häraf har det

gagn, man af ett afdelningskontors inrättande på en ort väntat sig, ofta

blifvit långt mindre än det bort och kunnat blifva, om mera hänsyn

tagits till allmänhetens behof.

»Äfven torde, med den stora utsträckning i antalet afdelningskontor,

som dels skett, dels är under närmaste tiden att förvänta, det nu bestämda

beloppet 12 millioner kronor vara allt för litet och skäligen böra

höjas till 15 millioner kronor.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

11

Vidare hafva i en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 110) herrar P. Andreasson och E. Nilsson i Kattleberg föreslagit,

»att mom. 2 § 32 af bankoreglementet erhåller följande lydelse:

Lånen återbetalas medelst erläggande hvar sjette månad efter utlåningsdagen

af minst en femtedel eller en tiondedel utaf lånebeloppet

jemte upplupen ränta, vid äfventyr, om sådant försummas, att hela obetalda

delen af lånet varder till betalning förfallen.»

Detta förslag, som skiljer sig från det, som i fråga om § 32 mom.

2 framstälts i den af herr Lundell in. fl. väckta motioner, endast till

ordalagen men ej till syftning och innehåll i öfrig!, har på följande sätt

motiverats:

»Under flera föregående riksdagar hafva inkommit motioner om utsträckning

af tiden, under hvilken de af riksbanken utlemnade afbetalningslån

skola inbetalas, utan att kunna vinna Riksdagens bifall, men

enligt vår öfvertygelse är denna utsträckning såväl för låntagaren som

riksbanken fördelaktig synnerligast som det hvarje år inrättas afdelningskontor

inom någon stad i något län och dessa afdelningskontor äro afsedda

såväl för handel och industri som för jordbruket.

»Vi drista påstå, att dessa afbetalningslån inrättats med särskild!

hänsyn till den mindre jordbrukaren samt att förlusten på denna lånerörelse

varit jemförelsevis mindre än på annan riksbankens verksamhet.

»Är nu detta en sanning, så förstå vi ej tillfullo detta ihärdiga motstånd

till den vid hvarje riksdag uttalade önskan att få tiden lämpligare

afpassad för dem, som dessa lån närmast beröra. Vi anse, att afbetalningslån

kunde lemnas på både 273 år samt på 5 år.

»Det hyflande grundlagsförslaget att göra riksbanken till ensam sedelutgifvande

bank bör ej motverka utan snarare tala för vår åsigt, ty eu

och annan enskild banks mindre afdelningskontor i en och annan småstad

torde komma att indragas, hvadan det blir så mycket önskligare,

att riksbanken kan gå den mindre jordbrukarens billiga önskan till mötes.»

Öfver de båda motionerna hafva fullmägtige i riksbanken den 11

innevarande maj afgifvit följande utlåtande:

»I fråga om dessa motioner, hvilkas besvarande fullmägtige uppskjutit

för inhemtande af det nyligen af Riksdagen meddelade beslutet

om lag för Sveriges riksbank och deraf följande bestämmelser, få fullmägtige,

hvad till en början frågan om höjandet af af betalnings] ånefonden

beträffar, anföra, att, som Riksdagen numera för sin del beslutat,

att i afbetalningslån må utgifvas ett belopp, motsvarande 25 procent af

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

riksbankens grundfond, som för närvarande utgör 50 millioner kronor,

ändring i det nu bestämda beloppet för tiden intill 1899 års början sä

mycket mindre torde vara nödig, som fonden för afbetalningslån för det

närvarande är anlitad till icke fullt 3/s af beloppet.

Vidkommande deremot frågan om utsträckning af tiden för återbetalning

af berörda slags lån, få fullmägtige, med erinran att dylika förslag

vid 1890, 1891 samt 1892, 1898, 1895 och 1896 årens riksdagar

varit föremål för behandling utan att vinna Riksdagens godkännande,

förklara, att fullmägtige ej finna sig hafva anledning frångå sina i särskilda

yttranden till utskottet flere gånger uttalade åsigter i afseende å

behofvet af en sådan utsträckning af återbetalningstiden för dessa lån,

som af motionärerna ifrågasatts, hvadan fullmägtige, med åberopande af

dessa sina utlåtanden och särskildt det år 1895 afgifna, afstyrka bifall

till motionerna i fråga.»

Vid fullmägtiges utlåtande har fogats utdrag af fullmägtiges protokoll

den 11 dennes, utvisande, att fullmägtiges uttalande affattats i

öfverensstämmelse med den mening, som omfattats af fullmägtiges ordförande

och vice ordförande samt herrar fullmägtige Arnberg, Liljevalch,

Jonsson och Almström, hvaremot herr von Friesen varit skiljaktig i fråga

om fullmägtiges yttrande beträffande förslaget om utsträckning af tiden

för återbetalning af afbetalningslån samt åberopat en reservation, som af

herr von Friesen afgifvits till det yttrande i liknande fråga, hvilket fullmägtige

till 1895 års riksdags bankoutskott aflåtit och hvilken reservations

lydelse kan inhemtas af utskottets utlåtande vid nämnda riksdag, n:o 10.

Hvad angår det af herr Lundell m. fl. väckta förslaget, att afbetalningslånefonden

måtte höjas från 12 till 15 millioner kronor, torde utskottet

endast behöfva erinra derom, att innevarande års Riksdag vid

behandlingen af Kongl. Maj:ts proposition den 9 januari 1897 (n:o 10)

med förslag till lag för Sveriges riksbank redan beslutit, att de från

riksbanken utlemnade afbetalningslånen icke må stiga till högre sammanräknadt

belopp än tjugofem procent af riksbankens grundfond, till följd

hvaraf och då grundfonden enligt lagen skall utgöra 50 millioner kronor,

eller samma belopp, som är bestämdt enligt § 4 i lagen för rikets

ständers bank af den 1 mars 1830, högsta medgifna beloppet för afbetalningslån,

sedan den af 1897 års riksdag beslutade lagen för Sveriges

riksbank trädt i kraft, är 12 7, millioner kronor.

Med afseende härpå finner utskottet skäl icke vara för handen att

förorda bifall till herr Lundells m. fl. motion i denna del.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlcts Utlåtande N:o 14.

13

Beträffande åter det i båda de här ofvan intagna motionerna gjorda

yrkandet om sådan ändring i § 32 mom. 2 i bankoreglementet, att tiden

för återbetalning af afbetalningslån skulle kunna utsträckas från 2 1/i till

5 år så, att det skulle stå låntagare fritt, att hvar sjette månad erlägga

jemte ränta en femtedel eller en tiondedel af lånebeloppet, beröra motionärernas

förslag i denna del ett ämne, som Riksdagen, oafsedt stadgandena

i lagen för Sveriges riksbank, kan genom föreskrifter i riksbankens

nuvarande eller blifvande reglemente ordna efter sitt godtfinnande.

Förslag i syfte att bereda längre amorteringstid för afbetalningslånen

hafva flere gånger under de senare åren förelagts Riksdagen och af bankoutskottet

behandlats, nemligen:

vid 1890 års riksdag (utskottets utlåtande n:o 16)

Vid

1891

1892

1893

1895

» 1896

alla dessa

»

»

12)

12)

10)

10)

15).

tillfällen har bankoutskottet afstyrkt förslagen om

lånetidens utsträckning, och förslagen hafva icke heller rönt framgång hos

Riksdagen.

Då Riksdagen förut stält sig afvisande gent emot förslag om utsträckning

af tiden för återbetalning af afbetalningslån, får utskottet, som

ej funnit några nya skäl nu vara åberopade, som för närvarande kunna

föranleda utskottet att frångå sin vid föregående riksdagar uttalade mening

i denna fråga, hemställa,

4:o.

a) att det af herr Lundell in. fl. väckta förslaget

om höjning af fonden för afbetalningslån icke må af

Riksdagen bifallas; och

b) att förslagen om ändring i § 32 inom. 2 i

bankoreglementet i fråga om utsträckning af tiden för

återbetalning af afbetalningslån ej heller må af Riksdagen

bifallas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets Utlåtande N:ö 14.

Med anledning af Riksdagens beslut om inrättande under år 1898

af ett nytt afdelningskontor af riksbanken, böra de i slutet af nu gällande

bankoreglemente intagna bestämmelserna om de under innevarande år i

Linköping och Mariestad öppnade riksbankskontoren utbytas mot nya

stadganden, i hvilket afseende utskottet hemställer,

5:o.

att i slutet af bankoreglementet måtte fa införas

följande stadganden:

Vid 1897 års riksdag har tillika beslutits:

a) att under loppet af år 1898 skall inrättas i

Gefle för Gefleborgs län ett afdelningskontor af riksbanken

under de vilkor och bestämmelser med afseende

å kontorets rörelse och förvaltning, som bankofullmägtige

ega föreskrifva;

b) att det må ankomma på fullmägtige att till

bedrifvande af kontorets lånerörelse anvisa de belopp,

fullmägtige må finna lämpliga; och

c) att fullmägtige tills vidare och intill dess Riksdagen

annorlunda besluter, må ej mindre bestämma,

af huru stort antal ledamöter styrelsen för afdelningskontoret

i Gefle skall utgöras, än äfven utse dessa

ledamöter, förordna om styrelsens verksamhet och sättet

för dennas utöfvande samt bestämma arfvoden för

styrelsen, äfvensom besluta om tjenstemännens antagande,

göromål och aflöning samt i öfrigt vidtaga alla

erforderliga åtgärder för kontorets öppnande.

Hos utskottet hafva bankofullmägtige i skrifvelse den 11 innevarande

maj anmält, att, sedan Riksdagen fattat beslut om åtskiljande af

kamrers- och kassörstjensterna vid de mindre riksbankskontoren i orterna

och i sammanhang härmed faststält nya stater för dessa kontor, att tilllämpas

från och med den 1 januari 1898, bemyndigande erfordrades för

fullmägtige, på sätt i deras till utskottet förut afgifna utlåtande antydts,

att, med iakttagande af nuvarande tjensteinnehafvares rätt, besätta tjensterna

vare sig genom uppflyttande af vederbörande tjensteman vid hvarje

kontor eller efter ansökning i vanlig ordning.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

15

Då häremot ej är något att erinra får, i enlighet med fullmägtiges

förslag, utskottet hemställa,

6:o

att Riksdagen må medgifva att till de nu gällande,

i 6 punkter affattade tillämpningsstadgandena

till riksbankens aflöningsstat, må under rubrik öfvergångsstadgande

fogas en ny punkt 7:o af följande innehåll:
I

afseende å de tjensteförflyttningar eller tjenstetillsättningar,

som kunna föranledas af Riksdagens beslut

angående åtskiljande af kamrers- och kassörstjensterna

vid de s. k. mindre afdelningskontoren och

tillämpningen från och med den 1 Januari 1898 af

nya aflöningsstater för desamma, ega fullmägtige att —

der saken kan ordnas genom tjensteförflyttningar inom

vederbörande kontor — efter omständigheterna besluta

utan hinder af de i bankoreglementet eljest för tillsättande

af tjensteman meddelade föreskrifter om utfärdande

af anslag och kungörelse samt bestämmande

af viss ansökningstid.

Stockholm den 14 maj 1897.

På bankoutskottets vägnar:

G. H. SPENS.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

Reservationer:

vid ''punkten 2:o:

af herrar Hansson, Holmgren och Jansson, som inom utskottet yrkat,

att något tillägg till § 42 i bankoreglementet icke skulle af utskottet

tillstyrkas;

af herr J. Johansson, som inom utskottet yrkat, att utskottet skulle

hafva beträffande § 63 mom. 1 i bankoreglementet gjort följande uttalande

och förslag:

»Granskningen af riksbankskontorens i orterna räkenskaper och förvaltning

verkställes på grund af stadgandet i § 63 i bankoreglementet

genom fyra personer, af hvilka Riksdagens kammare utse hvardera två

jemte lika antal suppleanter för dem. Någon annan föreskrift om dessa

val än den i bankoreglementet meddelade finnes icke.

Inom utskottet har uppmärksamheten blifvit fäst derå, att det nuvarande

sättet för val af ifrågavarande revisorer i vissa fall kan anses

vara mindre lämpligt och att det medför flera olägenheter, hvilka ökas, i

den mån afdelningskontorens antal växer. Inom kamrarne äro för det

stora flertalet af ledamöterna förhållandena vid afdelningskontoren mindre

kända, och svårigheten att bedöma personers lämplighet till befattning

såsom revisor kan lätteligen förorsaka, att mången riksdagsman undandrager

sig deltaga uti dylika val, hvilka ock, enligt hvad erfarenheten

synes gifva vid handen, i allmänhet ej följts med någon särskild uppmärksamhet

och icke utan skäl torde hafva ansetts ganska besvärliga och

tidsödande för kamrarne. Så t. ex. finner man af kamrarnes protokoll

den 6 sistlidne februari, då val förrättades af statsrevisorer och af revisorer

vid 13 riksbankskontor, att antalet afgifna röster, som vid valet af

statsrevisorer var i Första Kammaren högst 84 och i Andra Kammaren

högst 199, sjönk vid eu del af de derpå följande valen af revisorer vid

riksbankskontoren ned till 56—30 röster i Första och 75—29 i Andra

Kammaren. Svårigheten att erhålla personalkännedom och den omständigheten

att valen förrättas samtidigt inom hvardera kammaren, hafva till

och med föranledt, att afliden person någon gång ifrågakommit att väljas

till revisor, eller att dertill utsetts person, som af särskilda skäl och omständigheter

ej bort till erhållande af dylikt uppdrag ifrågakomma, hvarjemte

inträffat, att båda kamrarne med sitt val fallit på samma person,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 14.

17

eller ock att den ena utsett till suppleant den, som af den andra blifvit

vald till ordinarie revisor.

Med afseende härpå och då den tid icke är aflägsen, da riksbankskontorens

i orterna antal kommer att uppgå till 23, synes det utskottet

böra tagas i öfvervägande, huruledes en annan, för Riksdagens ledamöter

mindre besvärlig och tidsödande form för val af revisorer vid riksbankens

afdelningskontor skulle kunna åstadkommas.

1891 års riksdag afslog ett då genom enskild motionär framstäldt

förslag att öfverlemna bestyret med val af revisorer vid riksbankskontoren

åt bankoutskottet, hvilket förslag var af det årets bankoutskott tillstyrkt;

och då detta sätt att lösa frågan så nyligen pröfvats af Riksdagen, men

icke vunnit afseende, torde utskottet, som visserligen anser, att åtskilliga

fördelar på denna väg skulle vinnas i och för revisorsplatsernas besättande

med lämpliga personer, icke böra återupptaga detta förslag.

Deremot synes det utskottet, att Riksdagen skulle kunna vara benägen

att ordna denna valfråga så, att revisorerna komine att väljas af en

nämnd, bestående, liksom den nämnd, hvilken har att utse bankofullmägtige

och fullmägtige i riksgäldskontoret, af 48 valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser 24. Att i en dylik nämnd sa manga

af bankoutskottets ledamöter skulle komma att få plats, att den personalkännedom

och den erfarenhet i bankens förhållanden, som star detta

utskott till buds, kan komma nämnden till godo, torde väl tagas för

gifvet.

Om, i enlighet med utskottets nu uttalade uppfattning, § 63 mom.

1 i bankoreglementet skulle komma att ändras, torde det emellertid äfven

böra ifrågasättas att göra någon ändring i bestämmelserna angående den

tid, då revision vid afdelningskontoren höra taga sin början. Härutinnan

är i § 1 i instruktionen för Riksdagens revisorer vid riksbankens afdelningskontor

i orterna nu föreskrifvet, att revisorerna sammanträda årligen,

hvad angår kontoret i Visby första lielgfria dag i juni manad,

men hvad beträffar de öfriga kontoren första helgfria dag i mars manad.

Det synes utskottet att, på det val af revisorer ej må behöfva ske

så tidigt som nu, d. v. s. i början af februari månad, dagen för revisorernas

sammanträde borde något framflyttas, så att den granskning af

riksbankens styrelse och förvaltning, som det åligger bankoutskottet att

verkställa, kunde hafva något längre fortskridit, då revisorsvalen ske, än

som nu är möjligt; och torde det i sådant afseende vara lämpligt föreskrifva,

att revisorerna skola sammanträda första helgfria dag i april

Bill. till Rilcsd. Prat. 1897. G Sand. 1 Afd. 13 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottexs Utlåtande N:o 14.

månad, hvarvid den nu för Visbykontoret gällande undantagsställningen

utan olägenhet torde kunna bortfalla. Med nuvarande kommunikationsmedel

torde nemligen förbindelsen mellan Gotland och fastlandet vid

april månads början ej annat än i högst sällsynta undantagsfall vara afbruten,

hvadan, äfven om i afseende å detta kontor, liksom förhållandet

kan vara i fråga om de öfriga kontoren, det skulle finnas lämpligt till

revisor utse en person, boende utom lånedistriktet, hinder för dennes inställelse

i behörig tid ej i allmänhet torde möta.

Under åberopande af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må besluta, att § 63 mom. 1 i

nu gällande bankoreglemente skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Hvarje afdelningskontors räkenskaper och förvaltning

granskas årligen genom fyra personer, hvilka

jemte ett lika antal suppleanter väljas af en nämnd

bestående af fyratioåtta valmän, utsedda i enahanda

ordning och på lika sätt, som i punkten 3 § 71 i

riksdagsordningen bestämts i fråga om den nämnd,

som skall välja fullmägtige i riksbanken och i riksgäldskontoret;

samt

b) att Riksdagen, vid bifall till i hvad mom a)

här ofvan föreslagits, må besluta, att första stycket i

§ 1 af instruktionen för riksdagens revisorer vid riksbankens

afdelningskontor i orterna skall lyda sålunda:

Revisorerne, valde och förordnade vid hvarje lagtima

riksdag, sammanträda årligen första helgfria dag

i april månad.

Herr Fälle har begärt fa antecknadt, att han ej deltagit i den slutliga

behandlingen af de i detta utlåtande behandlade ärenden.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.