Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående afskaffande af lärareprof inför domkapitlen.

1897-04-26 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1897:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående afskaffande af lärareprof inför domkapitlen.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1897, kl. 3 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12,

i anledning af väckt fråga om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående afskaffande af lärareprof inför domkapitlen.

I anledning af en inom Andra Kammaren af herrar S. I. Kardell

och I. Persson i Arboga väckt motion (n:r 65) har Andra Kammaren,

med bifall till dess första tillfälliga utskotts hemställan (i utlåtande n:r 14),

för sin del beslutat, att Riksdagen i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhåller,

det täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa utredning, om och under

hvilka förutsättningar de nu stadgade undervisningsprofven för lärarebefattningar

vid de allmänna läroverken må kunna afskaffas eller

åtminstone i väsentlig mån inskränkas, samt att Kongl. Maj:t för Riksdagen

måtte framlägga det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen har detta beslut genom

utdrag af protokollet delgifvits Första Kammaren, som hänvisat ärendet

till sitt första tillfälliga utskott.

Enligt nådiga stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november

1878 samt kong!, kungörelsen den 22 mars 1895 skall sökande till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 19

lärareplats aflägga offentligt undervisningsprof, som består deruti, att

han såväl rättar ett eller flera skriftliga arbeten som undervisar några

tillkallade lärjungar eller hel klass vid i stiftsstaden beläget högre

läroverk och dervid dels under form af förberedelse och förhör, dels i

sammanhängande framställning behandlar uppgifter, valda inom klassens

lärokurs uti hvart och ett af de — vanligen tre — ämnen, i hvilka

han skall aflägga prof. Af dessa uppgifter eger den sökande att ett

dygn före profvet erhålla de]. Konsistorii samtliga ledamöter skola

öfvervara profvet, till hvars öfvervarande jemväl skall kallas rektor vid

det läroverk, vid hvilket profvet skall afläggas, der han ej annars har

säte och stämma i konsistorium, samt må kallas en eller flere sakkunnige

män. Rektor vid det läroverk, vid hvilket lärareplats skall

tillsättas, eger ock närvara. Alla dessa, som äro närvarande, ega deltaga

i betygets afgifvande. Till sysslan må endast ifrågakomma sökande,

som i det föreskrifna profvet erhållit vitsordet godkänd eller derutöfver

i hvart och ett af de till profvet hörande ämnen. Har någon inför

det konsistorium, som tillsätter sysslan, för sådan syssla aflagt godkändt

prof i något ämne, behöfver han ej å nyo i samma ämne aflägga

prof, såvida ej sedan förra profvets afläggande förflutit fem år, utan

att sökanden under tiden varit vid rikets allmänna läroverk anstäld

såsom lärare.

Vid lärares utnämning fästes afseende vid det för hvarje undervisningsprof

erhållna betyg jemte andra omständigheter, såsom skicklighet,

ådagalagd vid genomgående af profår eller under föregående lärareverksamhet,

lärdomsförtjenster och längden af väl vitsordad tjenstgöring.

För Stockholm finnas bestämmelser meddelade i nådigt bref den

27 april 1883. 1 hufvudsak tillämpas läroverksstadgans föreskrifter.

Jemte det utskottet tillåter sig hänvisa till motionen och Andra

Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande, får utskottet af utlåtandet anföra

följande:

»Efter att ha tagit ofvan lemnade upplysningar i öfvervägande

finner utskottet, i likhet med motionärerna, att undervisningsprofvet i

dess nuvarande form ingalunda kan kallas ändamålsenligt. Det utgör

fastmer — såsom i det föregående visats — en i flera afseenden föråldrad

institution, som särskildt genom profårets införande och den

möjlighet till ytterligare utveckling af detsamma, som förefinnes, förlorat

eu stor del af sin förra betydelse. Dertill medföra profven betydande

olägenheter både för de allmänna läroverken, för domkapitlen och för

lärarne, utan att derför det med profvet åsyftade gagnet i afsevärd

mån uppnås.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JS:o 1) Utlåtande N:o 13.

För läroverken visa sig undervisningsprofven menliga derigenom,

att de i synnerhet vid stiftsläroverken, der prof för samtliga lediga

läraretjenster inom stiftet af alla sökande skola afläggas, vålla ständiga

rubbningar i läsningens jemna gång, enär såväl flertalet lektorer som

lärjungarne i 7:de och 5:te klasserna vid profven tagas i anspråk.

Äfven vid andra läroverk måste undervisningen komma att lida, då

extralärare i större antal äro vid läroverket anstälda, och dessa för att

vinna befordran allt emellanåt måste företaga profresor, hvartill ledighet,

uppgående till minst tre dagar, ej gerna kan dem förvägras.

För domkapitlen äro lärareprofven likaledes betungande. Särdeles

i de större stiften, der ett flertal högre och lägre läroverk finnes, taga

profven en betydlig del af kapitelledamöternas dyrbara och för andra

ändamål väsentligen afsedda tid och arbetskraft i anspråk.

För lärareaspiranterna ändtligen hafva profvens oupphörliga förnyande,

deras giltighet endast inom ett visst stifts gränser och den

stora vigt, som vid utnämningar lägges på profbetygen, visat sig vara

en ständig källa till oro, som menligt inverkar på mången lärares

arbetskraft. Också orsaka de ofta förekommande profresorna extra

lärarne rätt känbara utgifter, hvilka göra deras i och för sig ingalunda

afundsvärda ställning ännu mera betryckt.

Härtill kommer — nästan vigtigast af allt —- att lärareprofven

med sin nuvarande organisation icke kunna sägas vara någon särdeles

tillförlitlig mätare på en blifvande läroverkslärares undervisningsskicklighet;

det kan lätt hända, att en god lärare aflägger ett dåligt prof

och tvärtom. I de flesta fall torde ock den erfarenhet, som under

profåret och derpå följande tjenstgöring vinnes om en lärares undervisningsförmåga,

vara af säkrare art än det omdöme, som grundas på

afhörandet af en eller ett par timmars proflektion, hvilken i många

afseenden har en helt annan karakter än en vanlig lästimme. Slutligen

bör äfven erinras derom, att flera af en lärares vigtigaste egenskaper,

såsom hans disciplinära förmåga, hans tålamod, ordningssinne, nit i

kallet och icke minst hans personliga förhållande till ungdomen, hvarpå

så stor vigt ligger, alldeles icke eller endast i högst obetydlig grad

komma i dagen vid ett undervisningsprof, sådant det för närvarande

är inrättadt.

Också har åsigten om den nuvarande profinstitutionens olämplighet

och behofvet af dess reformerande, såsom ofvan visats, småningom

blifvit alltmer allmän och vunnit erkännande ej blott genom uttalanden

från lärarekretsar och kongl. komitéer, utan äfven af regeringen, som

vid 1894 års riksdag framlade en proposilion angående undervisnings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13. 21

profs upphörande i dess nuvarande form och afläggande inför en i

hufvudstaden upprättad kommission för dylika profs bedömande. Visserligen

blef nämnda förslag på anförda grunder, dem utskottet i allo

gillar, af Riksdagen förkastad t. Men Riksdagen uttalade i sin skrifvelse

i frågan derjemte, som ofvan anmärkts, att »olägenheterna vid den nuvarande

anordningen af lärareprofven äro sådana, att man allvarligen

bör taga i öfvervägande, huru de skulle kunna undanrödjas eller åtminstone

förminskas.»

Till detta uttalande i 1894 års riksdagsskrivelse ansluter sig

utskottet, så mycket mer som den erfarenhet, som efter skrifvelsens

aflåtande vunnits, endast varit egnad att ytterligare bekräfta nödvändigheten

af en reform i ifrågavarande afseende. De antydningar till eu

lösning af frågan om undervisningsprofvets ordnande, som i nämnda

riksdagsskrifvelse innehållas och som under debatten i Riksdagens båda

kamrar närmare utvecklades, synas äfven beaktansvärda och hafva i de

uttalanden, som gjorts i frågan från sakkunnigt håll, i allmänhet omfattats

med sympati.

Vid bedömandet af de olika förslag, som i den föreliggande, ganska

invecklade frågan framkommit, synes det utskottet, att man förnämligast

måste utgå från den synpunkten, huru de allmänna läroverken säkrast

och med minsta möjliga besvär och kostnad skola kunna åt sig förvärfva

de bästa lärarekrafterna, en uppgift, på hvars lyckliga lösning

våra läroverks framtida utveckling i hög grad måste anses bero.

I detta afseende har blifvit ifrågasatt, att samtliga ordinarie lärare

vid de allmänna läroverken, såväl kolleger och adjunkter som lektorer,

skulle — liksom förhållandet är i våra grannländer — utnämnas af

regeringen, och att i samband dermed en öfverstyrelse för de allmänna

läroverken inrättas med ty åtföljande fackinspektörer, om hvilka motionärerna

i förbigående framkastat en antydan. Men detta vidlyftiga

och ännu alldeles outredda förslag, hvars genomförande skulle orsaka

betydande kostnader och gifva upphof åt en centralisation, som för

vårt lands skolväsen varit främmande och om hvars lämplighet för

detsamma stor tvekan måste råda, föreligger icke nu och gifver sålunda

från utskottets sida ingen anledning till vidare uttalande.

Utgår man åter från bibehållande af den nuvarande organisationen

af läroverksstyrelsen, förefaller det utskottet, som om åtskilliga åtgärder

skulle kunna vidtagas för att undanrödja de från många håll öfverklagade

olägenheterna af undervisningsprofven, utan att derför garantierna

för att läroverken skola erhålla goda lärare derigenom minskades.

Utskottet anser nemligen, att en läroverkslärares kompetens väsentligen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

måste anses ådagalagd genom hans aflagda akademiska examina och

disputationsprof, hvilka, behörigen vitsordade, visa hans duglighet i

teoretiskt afseende, samt genom hans profår och derpå följande tjenstgöring

vid läroverken, hvilka, behörigen vitsordade, visa hans duglighet

i praktiskt afseende. Fyllandet af dylika kompetensfordringar betraktas

på de flesta andra lefnadsbanor såsom tillfyllestgörande för att vinna

befordran till ordinarie tjenst. Hvarför skulle man då af en blifvande

läroverkslärare vid tjenstetillsättningar fordra afläggandet af ytterligare

prof, som i flera afseenden äro af ganska tvifvelaktigt värde?

En utväg att ytterligare förvissa sig om en sökande lärares kompetens

vore att, utöfver nu stadgade vilkor för ordinarie anställning,

fordra en viss tids väl vitsordad tjenstgöring vid läroverk, t. ex. två

år, hvarunder den under profåret vunna uppfattningen af sökandens

egenskaper såsom lärare kunde hinna ytterligare stadga sig eller vederläggas.

Ett dylikt stadgande finnes i Danmark och Norge, och dess införande

hos oss skulle näppeligen medföra några olägenheter. I sammanhang

härmed anser sig utskottet äfven böra påpeka önskvärdheten af

utarbetande af lämpliga bestämmelser angående tjenstgöringsbetygs afgifvande.

Bland medel att vid läraretillsättningar upprätthålla den personliga

principen och tillgodose läroverkens intresse att erhålla de dugligaste

lärarekrafterna torde äfven förtjena uppmärksammas stadgande af

skyldighet för rektor vid det läroverk, der en tjenst sökes, att, efter

det samtliga ansökningshandlingar till tjensten af den tillsättande

myndigheten till honom remitterats, afgifva skriftligt yttrande med

förord för den, som han anser vara den till tjenstens erhållande mest

förtjente och för läroverkets behof lämpligaste. Faran för att rektor

skulle missbruka sitt förord till att på obehörigt sätt söka gynna vissa

personer och hålla andra tillbaka synes förebyggd genom den kritik,

ett dylikt offentligt yttrande måste blifva underkastadt såväl från den

tillsättande myndighetens sida som äfven från annat håll, hvarjemte

rätt att hos Kongl. Maj:t öfverklaga utnämning naturligtvis fortfarande

skulle vara sökande bibehållen.

Men om det i många, ja, törhända i de flesta fall kunde finnas

öfverflödigt att af en blifvande läroverkslärare fordra ytterligare kompetensvilkor

utöfver de ofvan nämnda — i likhet med hvad fallet är i

andra länder utom Finland — och om undervisningsprofven alltså

oftast saklöst kunde bortfalla, så gifvas dock vissa omständigheter,

under hvilka dylika prof ej synas kunna undvaras. Då nemligen en

lärare, som måhända fått ett mindre förmånligt profårsbetyg, efter några

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 1) Utlåtande N:o 13.

års tjenstgöring önskar få sin under praktiken ökade undervisningsskicklighet

vitsordad, eller då eu lärare söker en tjenst, der något ämne

ingår, hvari han ej har betyg från sitt profår, bör naturligen tillfälle

stå honom öppet att genom ytterligare profs afläggande vinna ökad

kompetens.

För sådana fall, då en lärare genom förnyadt prof vill söka förbättra

eller förfullständiga sina under profåret vunna vitsord, synes

emellertid vara tillräckligt att, såsom i 1884 års komitébetänkande

föreslås, låta profvet qvarstå såsom fakultativt. Dervid kan dock starkt

ifrågasättas, huruvida ej profvet samtidigt borde reorganiseras och sättas

i förbindelse med en utveckling af profårsinstitutionen. Man skulle

kunna tänka sig, att profåret i allmänhet afslutades med ett inför en

särskilt utsedd sakkunnig nämnd aflagdt. undervisningsprof, lektorsprof

för sådana lärare, som vilja vinna kompetens för lektorstjenst,

och adjunktsprof för sådana, som vilja vinna kompetens endast för

adjunktstjenst, och att ett dylikt prof, helt eller delvis, sedermera kunde

af lärare, som någon tid tjenstgjort vid skolorna, å nyo få afläggas

vid ett af de i Stockholm och i universitetsstäderna belägna profårsläroverken.

Ett dylikt prof egde fördelen af att kunna försiggå i samband

med det dagliga skolarbetet och borde efter skedd anmälan kunna

afläggas när som helst under läsåret, ej endast då tjenst söktes. Innan

en sådan anordning som att förlägga samtliga undervisningsprof —

låt vara att de göras fakultativa — till profårsläroverken kan vidtagas,

kräfves emellertid en särskild utredning af de anordningar, som vid

profårsläroverken till följd deraf torde blifva nödiga, en utredning, som

naturligen måste föregå afgörandet af härmed sammanhängande frågor.

Skulle man åter, trots alla de olägenheter, som dermed följa, ej

kunna besluta sig för att med ens afskaffa de hittillsvarande undervisningsprofven

inför domkapitlen, så böra de åtminstone, såsom Riksdagen

redan förut uttalat, i möjligaste mån inskränkas. I detta afseende

kunna flera åtgärder påtänkas, såsom att göra profven fakultativa, då

de förut väl meriterade ej behöfde tvingas till omprof, att afskaffa det

genom den utveckling, som bör kunna gifvas åt profåret, obehöfliga

undervisningsprofvet såsom vilkor vid lönetursberäkning för lektorat,

liksom redan skett med afseende å adjunktsbefattningar, o. s. v.

Utskottet medgifver emellertid villigt, att, om meningarna angående

lärareprofvens afskaffande i deras nuvarande form äro ganska

enhälliga, så kan detsamma icke sägas vara förhållandet, då fråga

uppstår om hvad som skall sättas i profvens ställe. Vid afgörandet

af den frågan måste naturligen läroverkens intresse af att erhålla

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

dugliga lärare framför allt tillgodoses. Men att uppställa de bästa

möjliga garantierna för uppnående af detta i hög grad eftersträfvansvärda

mål, är icke lätt. Frågan kräfver onekligen för att lyckligt

lösas en noggrann, fackmessig utredning.»

Första Kammarens första tillfälliga utskott finner, i likhet med

det utskott, som inom medkammaren behandlat ärendet, att undervisningsprofven

medföra betydande olägenheter för de allmänna läroverken,

för domkapitlen och för lärarne. Utskottet anser sig således hafva

giltiga skäl för att förorda en anhållan, att Kongl. Maj:t måtte taga

i öfvervägande, om och under hvilka förutsättningar de nu stadgade

undervisningsprofven för lärarebefattningar vid de allmänna läroverken

må kunna afskaffas eller åtminstone i väsentlig mån inskränkas. Det

ämne, som nu är i fråga, tillhör emellertid den del af lagstiftningen,

som enligt regeringsformen är Kongl. Maj:t ensam förbehållen, och i

denna ordning hafva stadgan för rikets allmänna läroverk den 1 november

1878, kungörelsen den 22 mars 1895 och nådiga brefvet den 27 april

1883 tillkommit. Till den berörda underdåniga framställningen lärer

derför icke böra anknytas någon anhållan om att förslag i ämnet

måtte för Riksdagen framläggas.

Utskottet får alltså hemställa,

att Första Kammaren måtte sålunda biträda

Andra Kammarens beslut, att Första Kammaren för

sin del beslutar, att Riksdagen i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t, efter verkstäld

utredning, taga under öfvervägande, om och

under hvilka förutsättningar de nu stagade undervisningsprofven

för lärarebefattningar vid de allmänna

läroverken må kunna afskaffas eller åtminstone i

väsentlig mån inskränkas.

Stockholm den 26 april 1897.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.