Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att skolrådet erhölle rätt att, efter inhemtande af vederbörande inspektörs yttrande, så anordna undervisningstiden, att undervisningen kunde fortgå utan det nu stadgade uppehållet af minst en timme mellan föroch eftermiddagsläsningen. Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren med 86 röster mot 79; hvarefter

1897-03-03 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1897:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att skolrådet erhölle rätt att, efter inhemtande af vederbörande inspektörs yttrande, så anordna undervisningstiden, att undervisningen kunde fortgå utan det nu stadgade uppehållet af minst en timme mellan föroch eftermiddagsläsningen. Denna hemställan bifölls af Andra Kammaren med 86 röster mot 79; hvarefter

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N-.o 1) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1897, kl. 2 e. m.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i

anledning af väckt motion om tillägg till § 15 mom. 2

i folkskolestadgan.

Nedannämnda §§ i stadgan angående folkundervisningen i riket

den 20 januari 1882 kafva denna lydelse:

§ 10. Skolrådet uppgöre för de under dess styrelse stående skolor

förslag till reglemente, hvilket skall innehålla dels bestämmelser om skolväsendets

allmänna anordning inom distriktet, lärotider samt rote- och

klassindelning, dels nödiga föreskrifter om undervisning, ordning och

tukt samt hvad mera till skolornas behöriga vård och förvaltning hör,

dels ock för hvarje skola det kufvudsakliga af skolans läroplan.

Skolrådets förslag till reglemente skall, för att blifva gällande, af

vederbörande domkapitel, efter folkskoleinspektörs hörande, pröfvas och

godkännas.

På samma sätt behandlas förslag om ändring i det faststälda

reglementet.

§ 15. 1. Skolrådet eger att efter samråd med kyrkostämma stadga

de tider af året, de dagar i veckan och de timmar å dagen, då undervisning

skall i skolorna meddelas.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. (N:o 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande K;o 2.

2. Härvid bör iakttagas:

att den årliga lärotiden vid skolor, för hvilkas lärare skoldistrikt

åtnjuter lönetillskott af allmänna medel, skall omfatta minst åtta kalendermånader;
att

den dagliga lärotiden ej utsträckes i folkskola öfver sex och

i småskola öfver fem timmar;

att mellan de särskilda lärotimmarne ett tjenligt afbrott i undervisningen

eger rum; samt

att mellan förmiddagens och eftermiddagens lärotimmar lenmas

en längre ledighet, hvilken, med hänsyn till förhållandena under olika

årstider och på olika orter, bör utsträckas till en eller två timmar.

3. Hvarje dag börjas och slutas undervisningen med bön och sång.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 6), som blifvittill

utskottet hänvisad, har hen- friherre C. Klingspor föreslagit, att Riksdagen

måtte hos Kongl. Maj:t anhålla att till 2 mom. af 15 § i stadgan angående

folkundervisningen i riket måtte göras följande tillägg:

»Såvida ej skolråd och församlingen i samråd med inspektören

finna det fördelaktigare att anordna undervisningen som förmiddagsläsning,

i hvilket fall skolarbetet ej må utsträckas, i småskola öfver fyra och i

folkskola öfver fem timmar dagligen samt med iakttagande i öfrigt af

föreskri fria kortare afbrott mellan två på hvarandra följande lärotimmar,

en ledighet af minst 20 minuter må lemnas efter de två eller tre första

lärotimmarne.»

En motion i enahanda syfte väcktes vid 1889 års riksdag af

herr A. Svensson i Bossgården inom Andra Kammaren, hvars första tillfälliga

utskott i utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 7) hemstälde, att Riksdagen

ville besluta skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t

täcktes meddela sådana bestämmelser, att skolrådet erhölle rätt att, efter

inhemtande af vederbörande inspektörs yttrande, så anordna undervisningstiden,

att undervisningen kunde fortgå utan det nu stadgade uppehållet

af minst en timme mellan för- och eftermiddagsläsningen. Denna hemställan

bifölls af Andra Kammaren med 86 röster mot 79; hvarefter

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 3

ärendet öfverlemnades till Första Kammaren, hvars första tillfälliga utskott i

utlåtande n:o 2 (i samlingen n:o 8) hemstälde, att Riksdagen ville besluta att i

underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana

bestämmelser, att i skolor, der dagliga lärotiden icke öfverstege 5 timmar,

denna tid kunde, i den ordning 10 § af gällande folkskolestadga föreskrefve,

af vederbörande ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå och

afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme, som nu funnes

stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen. I Första Kammaren blef

emellertid utskottets hemställan utan votering afslagen.

Herr A. Svensson återupptog frågan vid 1890 års riksdag; och

Andra Kammarens första tillfälliga utskott, till hvilket motionen hänvisades,

hemstälde i utlåtanden n:o 2 (i samlingen n:o 7), att Riksdagen

ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes meddela sådana bestämmelser, att i skolor, der den dagliga undervisningstiden

icke öfverstege 5 timmar, denna tid kunde, der församlingen

å kyrkostämma derom uttalade önskan, i den ordning 10 § af

folkskolestadgan föreskrefve, ordnas så, att undervisningen tillätes fortgå

och afslutas utan något sådant afbrott af minst en timme, som funnes

stadgadt mellan för- och eftermiddagsläsningen, dock under vilkor att en

ledighet af minst 30 minuter lemnades efter de 2 eller 3 första lärotimmarne.

Utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren med 110

röster mot 78; men inom Första Kammaren hemstälde dess första tillfälliga

utskott i utlåtande n:o 3 (i samlingen n:o 9) att Första Kammaren

icke måtte biträda Andra Kammarens beslut, och denna hemställan bifölls

af kammaren med 77 röster mot 28. Äfven vid denna Riksdag förföll

således frågan.

Jemväl vid innevarande års riksdag har frågan blifvit förd på tal

inom Andra Kammaren af herr L. J. Jansson i Djursätra, som i motion

n:o 137 hemställer, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser, att

i skolor, der den dagliga undervisningstiden icke öfverstiger 5 timmar,

denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom uttalat önskan,

kunna, i den ordning 10 § af folkskolestadgan föreskrifver, ordnas så,

att undervisningen tillätes fortgå och afslutas utan något sådant afbrott

af minst en timme, som nu tinnes stadgadt mellan för- och eftermiddags
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

läsningen, dock under vilkor, att en ledighet af minst 30 minuter lemnas

efter de två eller tre första lärotimmarne.

Herr friherre Kling spor har i sin motion, till hvilken utskottet

tillåter sig hänvisa, hufvudsakligen anfört följande. Med erinran, att

barnets uppfostran icke bör tillhöra skolan utan hemmet och att en duglig

arbetare tidigt och som barn måste börja att öfva blick och omdöme samt

förvärfva erforderlig grad af fasthet, kraft, uthållighet och arbetsförstånd, funne

motionären för såväl barnen och hemmet som deras gemensamma förhållande

till skolan lyckligast, då i skolan hvarannandagsläsning (såsom ofta på

landet) vore regel samt läsetiden fem timmar, t. ex. emellan 8 f. m. och

1 e. m. med vanlig 10 minuters rast mellan hvarje timme samt kl. 11

f. m. ett något längre uppehåll. Vid en sådan anordning, som af folkskolestadgan

hindrades, uppstode nära samverkan emellan hem och skola,

hvilken af veckans sex arbetsdagar endast toge tre halfva dagar, så att

nio halfva arbetsdagar lemnades till vederqvickelse i det fria eller uppfriskande

kroppsarbeten. Derigenom erhölle barnen tillfälle att dagligen

i hemmen syssla med och öfva sig i sådana af mera handgripligt-praktisk

natur varande arheten och bestyr, för hvilka de redan vid en ganska

tidig ålder hade både lust och förmåga; hvaremot under nuvarande förhållanden

skolan, som underläte att befatta sig med utbildningen af

barnens praktiska anlag, genom en oklok anordning af det dagliga skolarbetet

beröfvade dem tillfälle och möjlighet till en sådan utbildning,

men åter genom erbjudande åt barnen af tillfällen att i obunden frihet

flocka sig tillsamman medförde ett de dagliga skolledighetemas vagabond^.

Yid de tillfällen då frågan förut varit föremål för behandling inom

Riksdagen har, utöfver de af motionären anförda skäl, till stöd för förändringen

anförts åtskilliga grunder. Så har det erinrats, att folkskoleväsendet

icke bör stelt formas i en för alla skolor lika form, utan att det

å olika orter må kunna jemkas efter olika förhållanden. Lärotidens begränsning

till endast förmiddagsläsning medförde för barnen de fördelar, att

de kunde hinna hem före mörkrets inbrott, att de i hemmet erhölle

middag af varm och lagad mat samt att de erhölle tillfälle att genom

deltagande i förefallande arbeten utbilda sina arbetsanlag. Äfven läraren

erhölle bättre tid till förberedelse för lektionerna och till vederqvickelse.

Det anfördes till och med, att barnen funno den långa tiden mellan för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2, 5

och eftermiddagsläsningen — under hvilken tid de utan sysselsättning

måste stanna vid skolan — tråkig. Undantagsvis hade Kongl. Maj.t

medgifva en sådan anordning, som motionen afsåge, men det syntes icke

lämpligt att Kongl. Maj:t skulle i hvarje särskild! fall besväras med eu

sådan framställning. Att den ifrågasatta anordningen under en längre

följd af år varit genomförd inom Stockholms stads folkskolor visade att

densamma kunde genomföras utan men för lärare eller lärjungar.

I afgifven embetsberättelse för åren 1887—1892 meddelar en folkskoleinspektör

inom Skara stift, att vid 35 folk- och 39 småskolor inom

hans distrikt undervisningen med 20 minuters rast mellan tredje och

fjerde timmen pågått i folkskolan från kl. 8 f. m. till 1 e. m. eller från

kl. 9 f. m. till 2 e. m. och i småskolan från kl. 8 f. m. till 1.2 middagen

eller från kl. 9 f. m. till 1 e. m., att denna undervisningstid varit

särdeles omtyckt såväl af föräldrar, skolråd och lärare som af lärjungar

samt att den både för undervisningen och framför allt beträffande skolgången

gifvit ett öfverraskande godt resultat, utan att någon öfveransträngning

hvarken för lärare eller lärjungar försports. Trots de anförda

goda resultaten hade han dock ansett sig nödgad anmoda skoldistrikten

att ändra undervisningstiden till öfverensstämmelse med folkskolestadgans

föreskrifter

Emot förslaget har åter blifvit invändt, att Kongl. Maj :t i särskilda

fall, då afsevärda skäl förelegat, medgifvit den ifrågasatta anordningen, samt

att ett sådant medgifvande fortfarande måste uppställas såsom vilkor för

densamma. Förändringen af folkskolestadgan komme att medföra den

skilnad, att, då nu starka skäl fordrades för bifall till läsningens ordnande

såsom endast förmiddagsläsning, framdeles afsevärda skäl måste anföras af

domkapitlet för att neka godkänna ett sådant ordnande. I allmänhet vore

förslaget alldeles icke lämpligt. Fem timmars undervisning utan annat

afbrott än kortare raster vore alldeles för ansträngande ej mindre för

läraren, hvilken deraf uttröttades, än äfven för barnen, hvilka kroppsligen

och andligen uttröttades, icke med behörig uppmärksamhet kunde följa

undervisningen och för lång tid lemnades utan annan föda än möjligen en

smörgås.

Utförligt hafva skälen mot förslaget blifvit sammanfattade i ett

den f. december 1895 afgifvet betänkande och förslag till ordnande af

undervisningen i vissa städer. Komiterade, som föreslagit, a,tt efter tre,

högst fyra lärotimmar, i hvilket sistnämnda fall minst en timme skulle

användas till undervisning i slöjd eller gymnastik, skulle lemnas en längre

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

ledighet, hvilken borde utsträckas till helst två men minst en timme,

hafva till stöd derför yttrat:

»Yidkommande slutligen den föreslagna bestämmelsen om helst

två men minst en timmes ledighet efter tre eller högst fyra lärotimmar,

anse komiterade, att barnens helsa tager skada, om de sysselsättas med

intellektuelt arbete längre tid än tre timmar, utan att derefter erhålla

tillbörlig hvila. Derför hafva ock komiterade föreslagit, att efter tre

timmars intellektuelt arbete ett längre uppehåll skall göras. Detta bör

i vanliga fall utsträckas till minst två timmar, om derunder någorlunda

tillfyllestgörande hvila skall kunna vinnas. Men då det stundom, åtminstone

under någon viss tid, kan vara förenadt med svårighet att få

utrymme för ett så långt uppehåll, hafva komiterade ansett sig böra förorda,

att ifrågavarande uppehåll må kunna inskränkas något, men under

inga omständigheter mera än till en timme. Äfven med en sådan inskränkning

af hvilotiden kan det vara svårt eller till och med omöjligt att

bereda vederbörlig tid åt alla skolans klasser under de dagens timmar,

som lämpligen kunna användas till arbete i skolan. Derför hafva komiterade

föreslagit, att i nödfall den ofvan omtalade längre hvilan måtte

få åtnjutas först efter fyra timmars arbete, men att i sådant fall barnen

skola under en af dessa fyra timmar sysselsättas med slöjd eller gymnastik.

Det intellektuela arbetet före den föreslagna hvilotiden af helst

två timmar men i hvarje fall minst eu timme bör nemligen, enligt

komiterades förmenande, aldrig utsträckas längre än till tre timmar eller

150 minuter, då hvarje lästimme beräknas till högst 50 minuter.»

»Man torde visserligen mot komiterades mening invända, att erfarenheten

visar, att barn flera år sysselsatts med intellektuelt arbete fem

timmar efter hvarandra med 30 minuters afbrott efter andra samt en

fritid af tio minuter efter första, tredje och fjerde timmen, utan att man

kunnat förmärka, att de deraf lidit något men för sin helsa, men komiterade

hålla före, att det ännu är outredt, huruvida icke denna, enligt

komiterades uppfattning, både från sanitär och pedagogisk synpunkt

olämpliga arbetstid bidrager till att alstra den klenhet hos den uppväxande

ungdomen, hvaröfver man ofta klagar. Vid sådant förhållande är det,

synes det komiterade, skolans pligt att såvidt möjligt undvika en arbetsordning,

om hvilken det minst sagdt är tvifvelaktigt, huruvida den icke

är ungdomen till skada.»

»Komiterade anse sig hafva så mycket större skäl att hålla fast

vid sin åsigt, att barnen böra få åtnjuta minst en timmes hvila efter tre

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 7

timmars intellektuel! arbete, som de äro öfvertygade derom, att barnen

ej förmå att längre tid följa undervisningen med tillbörlig hurtighet,

noggrann uppmärksamhet och lefvande intresse. Äfven i detta hänseende

säger man, att erfarenheten gifver ett annat vittnesbörd. Yid närmare

undersökning visar det sig dock, enligt komiterades förmenande, att den

åberopade erfarenheten är mera skenbar än verklig. Fäster man nemligen

uppmärksamheten vid hvarje enskildt barn i en klass, skall man

lätt kunna öfvertyga sig om, att det ej förmår att med full uppmärksamhet

följa undervisningen under längre tid än tre efter hvarandra följande

timmar. Ju längre den utan större uppehåll afbrutna lärotiden är,

dess flera blifva de barn, som under arbetet taga en behöflig, vid ej få

tillfällen nödvändig hvila. Här har man en af anledningarne till att

undervisningen ofta ej medför det resultat, som man kunde förvänta af

den skicklighet och ihärdighet, hvarmed den ofta bedrifves. Häri ligger

ock en af orsakerna dertill, att lärarens arbete ej sällan blifver så mödosamt

och enformigt. Han nödgas nemligen mycket flera gånger gå

igenom samma sak, för att den nödtorftigt måtte fattas af åtminstone

flertalet barn, än han skulle behöfva göra, om alla barnen förmådde följa

undervisningen med full kraft.»

»Härjemte vilja komiterade framhålla, att den åsigten mer än en

gång uttalats, att ej heller lärarne förmå att handhafva undervisningen

under fem timmar efter hvarandra med tillbörlig kraft, och att åtskilliga

lärares helsa blifvit i förtid bruten genom en olämplig arbetstid.»

»Visserligen hafva lärare på möten mer än en gång förordat, att

skolarbetet bör fortgå fem timmar efter hvarandra utan längre uppehåll

än en half timme, men detta har ej kunnat öfvertyga komiterade om

lämpligheten af en sådan anordning, ty dels hylla åtskilliga lärare en

motsatt åsigt och stödja sig dervid, äfven de, på erfarenheten, dels torde

lärarne i denna fråga ej vara alldeles opartiska, och dels har den

hygieniska vetenskapen och läkares erfarenhet kommit till en annan

uppfattning. Det har ock visat sig, att en och annan lärare, som ej

kunnat förneka olägenheterna af skolarbetets fortgående under fem timmar

efter hvarandra utan något längre afbrott, velat komma ifrån svårigheterna

genom att förkorta den dagliga lästiden med en och annan

timme. Med anledning häraf anse sig komiterade böra fästa uppmärksamheten

på vådan af att låta den dagliga arbetstiden i folkskolan med

dess stora klasser blifva allt för kort. Undervisningen kommer då lätt

att förlora det lugn och den sans, som äro nödvändiga, för att den skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

blifva rätt fruktbringande. I stället kommer den att urarta till ett

jagande framåt, som måste hafva till följd ytliga, lätt glömda insigter.

Dessutom kommer ej att finnas tid till'' att tillbörligt inöfva det lärda,

hvilket särdeles i folkskolan är af så utomordentlig vigt.»

»Enligt komiterades förmenande böra i de större städerna barnen

i småskolan arbeta fyra och i folkskolan fem timmar om dagen, hvartill

bör läggas erforderlig tid för gymnastiska öfningar.»

»Komiterade vilja här slutligen framhålla det betänkliga uti att

sysselsätta ungdomen snart sagdt hela dagen med arbete inom hus. Om

barnen skola arbeta i skolan hela förmiddagarne och om eftermiddagarne

sysselsättas i gymnastiklokaler, slöjdsalar och arbetsstugor samt till sist

i hemmen med läsning, kunna de svårligen få tid till vederqvickelse och

hvila, till rörelse i fria luften och stärkande lekar. Man uppfostrar icke

ett kraftigt, lefnadsfriskt och sedligt slägte genom att öfveranstränga de

unga med arbete och genom att beröfva dem tillfälle att härda sig genom

kroppsrörelse och för deras ålder passande lekar. Komiterade förmena,

att både hem och skola böra sörja för, att arbete och hvila, stillasittande

och rörelse tillbörligt omvexla.»

En skiljaktig mening uttalades dock af eu komiténs ledamot, folkskoleinspektören

C. G. Bergman, som anförde, att så kallad förmiddagsläsning

såväl i Stockholm som äfven på åtskilliga ställen å landsbygden

under längre eller kortare tid varit införd utan att missnöje med en

sådan anordning försports, samt att sjunde nordiska skolmötet, vid hvilket

frågan om förmiddagsläsning behandlades, uttalade sig för en sådan anordning

af undervisningen, hvarvid särskild! de talare, som användt såväl

förmiddagsläsning som förmiddags- och eftermiddagsläsning, sade sig föredraga

den förra. I följd häraf föreslog herr Bergman, att då s. k.

förmiddagsläsning användes, denna icke finge utsträckas i folkskolan

utöfver fyra och en half timmar samt i småskolan icke utöfver tre och

eu half timmar dagligen, tid för morgonbön deri inberäknad, hvarvid

dock iakttoges, att en längre frukostrast på minst trettio minuter gåfves

efter den andra eller, i folkskolan, senast efter den tredje lektionen.

Då utskottet nu går att för egen del yttra sig i frågan, tvekar

utskottet ej att såsom sin mening uttala, att folkskolestadgan bör så

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2. 9

mycket som möjligt lämpa sig för de olika ock vexlande behofven inom

de särskilda kommunerna, samt att, derest en sådan anordning, som

motionen afser, på sina ställen finnes önskvärd och ändamålsenlig, den må

kunna genomföras utan inhemtande af Kongl. Maj:ts bifall för hvarje fall.

För den ifrågasatta anordningen talar enligt utskottets mening, att vid

densamma barnen kunna hemvända tidigare, före mörkrets inbrott, att de

i hemmen kunna erhålla varm och lagad mat till middagen, då denna

eljest måste bestå i den kalla mat, de hemifrån medföra, att de mera

blifva under hemmens inseende samt framför allt att de erhålla bättre

tillfälle att deltaga i förefallande arbeten och dertill utbilda kropp, handlag

och uppmärksamhet. Derest den dagliga lärotiden inskränkes i

folkskolan till fem och i småskolan till fyra timmar samt afbrytes vid

ett tillfälle af ett uppehåll å trettio minuter och eljest af de föreskrifna

uppehållen mellan de särskilda lärotimmarne, föreställer sig utskottet att

denna läsordning icke skall verka skadligt hvarken å barnen, hvilka

vinna förut angifna fördelar, eller å lärarne, som erhålla större rådighet

öfver sin tid. Härför kemtar utskottet stöd i den erfarenhet som vunnits

såväl i Stockholms folkskolor som i skolor inom andra landsändar. För

de uttalade farhågorna, att den så kallade förmiddagsläsningen skulle för

barnens helsa, undervisningens ändamålsenliga bedrifvande och lärarnes

krafter finnas menlig, synas giltiga skäl ej föreligga.

Utskottet, som således vill förorda eu framställning i motionens

syfte, är dock tveksamt, huruvida förmiddagsläsningen, som med framgång

torde kunna genomföras i de skolor, der läsningen pågår fem eller sex

dagar i veckan, må kunna, utan att lärokursen obehörigen afknappas,

tillämpas i de fall, der skolgången är inskränkt till tre dagar i veckan.

Denna tvekan kan dock dess mindre utgöra något hinder att tillstyrka

den ifrågasatta förändringen som skolans reglemente alltid skall efter

folkskoleinspektörs hörande pröfvas af domkapitlet, hvilket icke lärer

underlåta tillse, att folkskolestadgans föreskrifter om lärokurser iakttagas;

och får utskottet alltså hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta

att Kiksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes meddela sådana bestämmelser,

att i folkskolor, der den dagliga undervisningstiden

icke öfverstiger fem timmar, och i småskolor, der den

dagliga undervisningstiden icke öfverstiger fyra timmar,

Bill. till Eiksd. Prof. 1897. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

denna tid må, der församlingen å kyrkostämma derom

uttalar önskan, kunna i den ordning § 10 i folkskolestadgan

föreskrifver, fördelas så, att undervisningen

tillätes fortgå ock afslutas utan något sådant afbrott af

minst en timme, som finnes stadgadt mellan för- ock

eftermiddagsläsningen, dock under vilkor, att en ledighet

af minst BO minuter lemnas efter de två eller tre

första lärotimmarne.

Stockholm den 3 mars 1897.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.