Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 75 riksdagsordningen. rin •-1'' ; ‘*''7 n-1 Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 147, har herr J. Nydahl väckt förslag om införande af det proportionella valsättet vid val inom Riksdagens kamrar.

1897-03-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1897:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 75 riksdagsordningen. rin •-1'' ; ‘*''7 n-1 Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad motion, n:o 147, har herr J. Nydahl väckt förslag om införande af det proportionella valsättet vid val inom Riksdagens kamrar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

'' > i! v ‘J* V- i i i {’> '' iO VA) I • i

•. n , ilÄ’":: N:o 3.

,,1,;., . Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1897, kl. 3 e. m.

i v : ni b linört fji-uPtit :ii-> - i-.-»/- v > u •-•. ] 1 t , .r !»;: b v jjr,

I , I ■ : ■! i il

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af § 75 riksdagsordningen.

rin •-1'' ; ‘*''7 n-1

Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, n:o 147, har herr J. Nydahl väckt förslag om införande af det

proportionella valsättet vid val inom Riksdagens kamrar.

I fråga om de skäl, som tala för proportionella val, åberopar motionären

den utredning, som lemnats i en vid 1896 års riksdag af herr S. T.

Palme i Andra Kammaren väckt motion, n:o 113, om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t behagade låta utreda frågan om det

proportionella valsättets användande vid val inom Riksdagens kamrar samt

inkomma till Riksdagen med af utredning föranledt förslag i ämnet.

Till stöd för sin framställning anförde herr Palme i sistnämnda motion

hufvudsakligen:

Ju mera det politiska lifvet utvecklades, desto mera slöte sig partierna

tillsammans inbördes, desto skarpare stälde de sig emot hvarandra, desto

större blefve den bitterhet, hvarmed de politiska meningsolikheterna bröte

sig mot hvarandra. En lefvande fosterlandskärlek, som kring stora, fullt

uppenbara fosterländska mål enade de mest skilda intressen, kunde naturligtvis

härför råda bot. Men i hvardagslifvets strider, der det ofta vore

förenadt med någon osäkerhet att bedöma hvad i hvarje särskildt fall vore

bäst, der många olika meningar ville göra sig gällande, och der partiernas

motsatser framstode i bjert belysning, der vore rättvisa och fördragsamhet

gent emot olika tänkande för visso af nöden. Under denna förutsättning

Bih. till liiksd. Prot. 1897. 3 Sami. 3 Käft. (N:o 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

mildrades mycken bitterhet, och meningsutbyten och förhandlingar befriades

från en skärpa, som ofta stälde sig hindrande, i vägen för ernåendet af

tillfredsställande resultat. Äfven om emellertid känslan för rättvisa och

fördragsamhet nått en än så hög utveckling, så kunde man naturligtvis icke

begära, att en afgjord majoritet, skulle rörande en viss, bestämd fråga votera

mot sina egna åsigter och med sina motståndare. Billigt och rättvist vore

deremot, att majoriteten gåfve äfven sina motståndare tillfälle att deltaga i

frågornas beredning samt dervid, och då öfverläggning sedermera egde rum,

uppmärksamt lyssnade äfven till sina motståndares skäl. Majoriteterna inom

den svenska Riksdagen hade under förgångna tider ofta visat prof på så

väl rättvisa som tolerans emot olika tänkande. Och man kunde till och

med - framvisa tillfällen, då majoriteterna, exempelvis i utskott, insatt äfven

ganska utpregläde motståndare. Ingenting hindrade emellertid en majoritet

att vid ett visst tillfälle åsidosätta en eljest såsom princip erkänd rättvisa

gent emot motståndare och att uteslutande taga hänsyn till sina egna önskningar

och sympatier. Detta kunde framför allt antagas inträffa i politiskt

upprörda tider, från hvilka håll majoriteten än vore hemtad. I hvarje

fall vore det också någonting helt annat för ett minoritetsparti att af

majoritetens gunst och nåd få sig tilldelad en eller annan utskottsplats,

hvilken vid ett annat tillfälle utan vidare kunde borttagas, än att hafva

det säkra och lugna medvetandet, att det vore lagen, hvilken såsom en

allom bjudande pligt sjelf häfdade rättvisans och billighetens höga grundsats

och sjelf bestämde öfver minoriteternas otvifvelaktiga moraliska rätt

att få sina åsigter tillbörligen representerade. Detta borde lämpligast ske

vid valtillfällen. För att en representation, af hvad slag som helst, skulle

vara ett fullständigt uttryck för de väljande, erfordrades egentligen, att

samtliga väljare vore medlemmar af representationen. Som detta af naturliga

och praktiska skäl i de flesta fall icke vore möjligt, så gälde det i

hvarje fall att tillse, att de olika strömningar och de skilda önskningar,

som bland väljarne förefunnes, blefve i möjligast vidsträckta mån företrädda

bland representanterna. Ju mindre dessas antal vore i förhållande till

väljarne, desto talrikare måste väljarne gruppera sig kring ett visst önskemål

för att få detta representeradt. Och å andra sidan, om ett i förhållande

till antalet af dem, som skulle väljas, tillräckligt antal väljare förenade sig

om en fordran att få ett visst önskemål representeradt, så syntes det endast

vara i öfverensstämmelse med rättvisans och billighetens fordringar, att så

skedde. Om en valkorporation, exempelvis en af Riksdagens kamrar,

bestode af två ungefär jemnstarka partier, borde de rättvisligen hvardera få

tillsätta halfva antalet af dem, som skulle väljas. Att detta vore öfverensstämmande

med rättvisa och billighet, vore sjelfkärt., likasom det ock vore

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

sjelf klart, att, i fall Andra Kammaren vore delad i två partier på resp. 115

och 113 medlemmar, det senare partiets medlemmar djupt skulle känna

orättvisan af nu gällande bestämmelser, om det två röster starkare partiet

hänsynslöst besatte alla utskottsplatser ur sina egna led. I fall det ena

partiet vore dubbelt så stort som det andra, så borde det förra rättvisligen

få bestämma öfver 2/s af platserna, medan hälften deraf, eller endast 1/8, påräknades

för det andra partiet. På samma sätt kunde antalet af de platser,

som hvarje enskildt parti rättvisligen borde kunde påräkna, i hvarje fall lätt

bestämmas, i fall man kände förhållandet mellan de olika partiernas medlemsantal.

Ett så enkelt sätt för att åstadkomma dylik, proportionel representation

vore emellertid i regel icke användbart i praktiken. Man hade derför under

olika tider föreslagit olika metoder för att praktiskt kunna utföra s. k. proportionella

val. I utlandet tillämpades proportionalitetsprincipen på flera

ställen, i Amerika, i England, i Danmark o. s. v. I sistnämnda land valdes

t. ex. äfven riksdagens utskott efter denna princip. I allmänhet kunde man

säga, att införandet af proportionella val hörde till de frågor, som, stående

på dagordningen inom flertalet kulturländer, icke kunde falla, utan som måste

bringas till sin lösning. Svårigheten hade hittills varit att framställa en på

vetenskaplig grund hyflande, för alla tänkbara fall fullt säkert och rättvist

verkande metod att praktiskt tillämpa proportionalitetsprincipen. Genom införandet

af proportionelt valsätt vid utseendet af medlemmarne af Riksdagens

utskott, nämnder m. m., eller i allmänhet vid alla de val, som af Riksdagen

förrättades, skulle rättvisans och billighetens kraf tillgodoses, derigenom skulle

skärpan af partistriderna inom Riksdagen väsentligen mildras, derigenom

skulle de valda blifva ett mera fullödigt adeqvat uttryck för hvardera kammaren,

och derigenom skulle frågornas förberedande behandling vinna i allsidighet

och grundlighet. Visserligen kunde invändas, att intet af de hittills

använda, proportionella valsätten i allo vore tillfredsställande. Men deremot

torde kunna genmälas, dels att ett synnerligen rikt material numera funnes

för frågans grundliga pröfning, dels att under senare år af en svensk vetenskapsman,

professor E. Phragmén, en efter hvad det ville synas fullt tillfredsställande

lösning blifvit funnen. Det återstode endast att gifva denna, inför

kongl. vetenskapsakademien först meddelade och i dess handlingar intagna

samt i mera vetenskaplig form förefintliga lösning en för den praktiska tilllämpningen

lämpad form.

Redan vid den första riksdagen efter det nuvarande representationsskickets

antagande väcktes, i sammanhang med upprättande af arbetsordning

för Andra Kammaren, förslag om den proportionella rösträttens tillämpning

vid val af ledamöter till vissa utskott, men, ehuru frågan endast af formella

skäl dä ej ens kunde komma under Riksdagens pröfning, fick den likväl

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

sedermera hvila ända till 1878 års Riksdag. Då väcktes inom Andra Kammaren

af herr H. L. Rydin en motion om införande i § 75 riksdagsordningen

af ett tillägg, genom hvilket de olika meningsgrupper, som kunde inom

kamrarne förefinnas, skulle beredas utväg att, i ett visst förhållande till

hvarje sådan grupps personantal, i Riksdagens utskott insätta medlemmar,

samt såmedelst skulle kunna förebyggas, att utskottsvalen ginge uteslutande

i den retning, som en enda menings flertal funne för godt att bestämma.

Konstitutionsutskottet afstyrkte emellertid motionen, och denna hemställan

blef af båda kamrarne utan diskussion bifallen, hvarefter frågan icke förr än

vid denna riksdag återkommit. Såsom skäl för sitt afstyrkande hade konstitutionsutskottet

hufvudsakligen anfört: att samtliga de valsystem, som grundade

sig på den proportionella rösträttens princip, blifvit uppstälda i syfte

att vinna tillämpning företrädesvis vid val af medlemmar till national representantförsamlingar,

men att ringa eller ingen vigt blifvit fästad vid frågan

om dessa systems tillämplighet vid val af de komitéer, byråer eller utskott,

som utsåges af och inom sjelfva representantförsamlingarna; att den proportionella

rösträtten ej heller kommit till användning inom något annat lands

riksförsamling än den danska, oaktadt andra länders representantförsamlingar

ansåge sig böra iakttaga mycken omsorg vid tillseende deraf, att medlemmar

af olika meningsgrupper blefve insatta uti de komitéer eller byråer, som motsvarade

vår Riksdags utskott, ett förhållande, som förtjenade desto mera

att beaktas, som de politiska partistriderna i en del af dessa länder utmärkte

sig för en synnerlig skärpa, såsom ofta utgående från olika åsigter om sjelfva

styrelseformen äfvensom från missnöje med sociala förhållanden; att häraf

således kunde anses framgå, att den benägenhet för åsidosättande af minoritetens

skäliga anspråk, som vid rösträttens utöfning för val af medlemmar

till representantförsamlingar framträdde såsom ett karaktersdrag hos majoriteten,

dock i fråga om representantförsamlingarnas val af egna komitéer,

byråer eller utskott i allmänhet ej skulle visat sig starkare, än att denna

benägenhet kunde af majoriteten sjelfmant tillbörligen begränsas; att, om med

det i riksdagsordningen bestämda arbetssätt — enligt hvilket, i olikhet med

hvad som egde rum inom andra representantförsamlingar med två kammare,

der hvardera kammaren arbetade i särskilda komitéer eller byråer, den förberedande

utredningen hos oss skulle handläggas inom utskott, sammansatta

af ett lika antal medlemmar ur begge kamrarne — utskotten skulle hafva

erhållit ett något ensidigt uttryck af kamrarnes särskilda majoriteter, så

torde den olägenhet, som möjligen deraf varit att befara, dock i väsentlig

mån hafva motverkats af samma omständighet, som antagligen utgjort en

icke ovigtig anledning till en sådan valens utgång, eller att Första Kammarens

majoritet vanligtvis tillhört samma meningsgrupp som Andra Kam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

5

marens minoritet, hvadan kammarmajoriteterna, med afseende härå till äfventyr

ansett sig, utan men för ärendenas behandling i utskotten, kunna vid

dessa val med större frihet än eljest följa sina politiska böjelser; att derest

ändock önskligt och nyttigt vore, att vid tillsättande af utskotten minoritetens

anspråk blefve än mera tillgodosedda, än som dittills skett, så torde

väl ett sådant mål med lika framgång hos oss som inom andra representantförsamlingar

kunna bäst och lämpligast eftersträfvas och äfven vinnas på

öfvertygelsens väg samt följaktligen blifva, hvad det verkligen borde vara,

ett uttryck af representanternas känsla utaf en gemensam pligt att i främsta

rummet tillse det allmännas fördel; samt att, då det af herr Rydin föreslagna

valsätt såsom berättigad grund förutsatte tillvaron af mer eller

mindre förherskande partier inom kamrarne, så skulle dess antagande måhända

föranleda dertill, att partierna slöte sig fastare tillsammans, så att en

mera skarp gräns komme att dem emellan uppdragas, än som då för tiden

kunde sägas ega rum.

Konstitutionsutskottet, som hade att afgifva yttrande öfver herr Palmes

motion, anförde i sitt utlåtande n:o 2:

»Utskottet underskattar visserligen ingalunda vigten deraf, att vid

tillsättande särskildt af Riksdagens utskott skälig hänsyn tages till de olika

meningar, som kunna vara förtjenta af att der representeras, på det att

ärendena derigenom må erhålla en i möjligaste måtto allsidig utredning.

Men äfven om det sålunda kunde anses önskvärdt, att en minoritet uttryckligen

tillerkändes rätt att i förhållande till sitt antal blifva representerad uti

de delegationer inom Riksdagen, som för ärendenas beredande skola utses,

torde dock i allt fall denna fråga ännu icke kunna anses vara tillräckligt

förberedd, för att det för närvarande skulle kunna vara möjligt att utarbeta

och framlägga något förslag till reform i berörda hänseende. Såvidt utskottet

kunnat inhemta, torde nemligen de förslag, som, enligt hvad motionären

antydt, hittills framkommit i afsigt att lösa förevarande fråga i hvad angår

val inom Riksdagen, äfven om de från teoretisk synpunkt ej kunna frånkännas

värde, likvisst vara sådana, att de i den praktiska tillämpningen

skulle medföra ganska stora svårigheter; och att, på sätt motionären ifrågasatt,

af Kongl. Maj:t begära utrednings anställande rörande denna fråga,

som direkt angår sjelfva riksdagsarbetet, syntes utskottet icke lämpligt.»

På grund häraf hemstälde utskottet, att herr Palmes motion ej

måtte föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd; och blef denna hemställan

af båda kamrarne bifallen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

Uti den nu väckta motionen anföres, bland annat, att, sedan herr

Palmes motion således blifvit afslagen, frågan om införande af proportionella

val erhållit ofantligt ökad betydelse, i det Kongl. Maj:ts proposition

till sistlidet års Riksdag, n:o 41, om utvidgad valrätt till Andra Kammaren,

föreslog detta valsätts tillämpning vid riksdagsmannaval inom de större städerna.

Äfven detta förslag föll i sin ordning, men i det afseende, som nu

åsyftades, säger motionären, hade det fört med sig, att det proportionella

valsättet hos oss blifvit öfverfördt från de teoretiska spekulationernas till de

praktiska samhällsfrågornas område. Enär, fortsätter motionären, detta val

sätt ännu vore föga kändt inom vida kretsar af vårt folk, och dess rätta

innebörd af mången vore missförstådd, torde med fog kunna sättas i fråga,

huruvida rätta ordningen för dess införande hos oss vore att genast börja

med dess tillämpning i så stor utsträckning, som fallet skulle blifvit, om det

kongl. förslaget antagits. Bättre syntes då vara att till en början, om dess

införande ansåges önskvärdt, bringa det till användning inom en trängre krets

af väljare, som egde förutsättningar för att lättare kunna sätta sig in i detsamma

och efter vunnen erfarenhet deraf kunna göra det mera kändt och

dess värde allmännare erkändt. Intet slags valförrättningar syntes motionären

bättre lämpade för detta ändamål än de, som Riksdagens kamrar hade att

utföra i och med tillsättandet af sina utskott och nämnder m. m. Men äfven

de, som i teorien villigt medgåfve, att hvarje mening och hvarje röst

borde vid dylika val få gälla allt hvad de kunde, skyggade tillbaka för

idéns praktiska tillämpning, så länge den visade sig behäftad med de svårigheter,

hvilka åtföljde alla hittills inom vårt land offentligen framstälda

förslag i detta syfte, det nyssnämnda kongl. förslaget från förlidet år icke

undantaget. För att undanrödja dylika välgrundade betänkligheter gåfves

det blott ett sätt, nemligen att så vidt möjligt söka undanrödja de nämnda

praktiska svårigheterna.

Den af professor Phragmén framlagda, af herr Palme i hans förenämnda

motion omförmälda lösning af frågan om användande af proportionella

val, syntes visserligen i principielt afseende fullt tillfredsställande, men

valsättet enligt denna metod vore i hög grad svårt att fatta och till följd

deraf i lika hög grad svårt att tillämpa för dem, som saknade matematiska

förutsättningar. Ett förslag, som emellertid i lika hög grad egde förtjensten

att åstadkomma ett rättvist valresultat, men dermed förenade en större lättfattlighet

och tillämplighet, hade blifvit framstäldt för motionären. Till sina

hufvudgrunder anslöte sig detta förslag närmast till den nästlidet år af

Kongl. Maj:t föreslagna valmetoden, af hvilken det dock ville anses utgöra en

förenkling, som på samma gång skulle trygga ett rättvisare valresultat.

Denna valmetod utgjorde som bekant en i någon mån modifierad tillämpning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

7

af det valsätt, som intill år 1891 användes vid val af ledamöter i danska

riksdagens landsting och i dess utskott.

Det vore förenämnda för motionären framstälda förslag till användande

åt det proportionella valsättet, som motionären ville för Riksdagen framlägga,

då han nu föresloge, att Riksdagen måtte antaga såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse af § 75 riksdagsordningen:

i . bni! r. ii!

1: Vid alla val iakttages, att namnsedlarne, så framt de skola blifva

gällande, böra vara enkla, slutna,, hoprullade, omärkta och fria från all tvetydighet

i anseende till personernas namn. Der sådant namn förekommer,

skall det ej tagas i beräkning. . iffV

2. Der tre eller flere äro att välja, skola namnsedlarne inför talmannen

eller den hans ställe företräder, hvar efter annan, granskas och ordnas

i flockar, så att hvarje flock innefattar alla sedlar, der samma namn

förekomma i samma ordning, samt förses med löpande nummer för hvarje

flock särskildt, allt efter som de ordnas. Derpå skola de godkända namnsedlarne

på det sätt fördelas, att så ofta någon finnes i första rummet uppförd

på så stort antal namnsedlar, som motsvarar det högsta tal, hvilket kan

läggas till grund för röstfördelningen, skall han förklaras vald. Vid fördelningen

iakttages, att den talrikaste sedelflocken först tages i betraktande

och de öfrige i ordning efter sitt antal, samt att, der den å namnsedel i första

rummet uppförde finnes vara redan förklarad vald, hans namn förbigås

och närmast följande namn å person, som icke redan är vald, räknas såsom

i första rummet uppfördt. Derest det högsta tal, som kan läggas till grund

för röstfördelningen, möjliggör val af flere, än som äro att välja, skall röstfördelningen

afbrytas, så snart tillräckligt många finnas vara valde.

3. Mellan lika röstetal skiljes genom lottning, när så erfordras. I

I likhet med hvad utskottet nästlidet år antydde, anser utskottet,

att det väl kunde vara önskvärdt, om, beträffande valen inom Riksdagen

och särskildt valen af ledamöter i utskotten, en valmetod blefve använd,

hvarigenom de olika meningsgrupperna inom kamrarne kunde i förhållande

till sin storlek tillförsäkras inflytande å valresultatet.

Men å andra sidan måste, såsom motionären äfven uttalat, välgrundade

betänkligheter finnas mot införande af det proportionella valsättet, så

länge förslagen att lösa frågan skulle visa sig vara behäftade med afsevärda svårigheter

i tillämpningen. Sådana svårigheter hafva emellertid varit förenade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

med alla de förslag, som tillförene blifvit i föreliggande fråga framstälda, och

icke heller det af motionären framlagda förslaget synes bättre uppfylla de

fordringar, som man bör uppställa på en praktiskt användbar valmetod. Redan

de exempel, hvilka i motionen blifvit anförda på förslagets tillämpning,

ådagalägga dess svaghet, och tydligt är, att förslaget skulle visa sig ännu mindre

tillfredställande vid tillämpning på mera invecklade fall.

På grund häraf får utskottet hemställa, :i !".<.• .

att heiT Nydahls förevarande motion ej måtte föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.

j .Mi : /fn Tf?a[)<:•* T>U ''i.*!Xt>.i • il» t mbn•:;)♦''m; ; b-:i;^i‘,7t

Stockholm den 19 mars 1897.

i * i ''i 1(11 -ii i f(>!; • i;!''.1/'''' , l.i ifs ) 1noll i‘> !• 1HJ i .t

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS. \

Reservation

af herr Bergius beträffande utskottets motivering.

'' •''■!. • 1'':i: ;ik - ni'' ■'' ~! ''.v ^i- • i;*T

inji\ - sjiuiu: rv-i;;.: ; jra--. ■

: :•) ii'', ''litii : u > > 1 .. ( illjii > . .-

Herrar Behrn och Johnsson hafva begärt få här antecknadt, att de

ej deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

’ . • /!<!./ '' obf''/5t"Jtn; .■ .ro;■ .. j ■■

iiii::?): y; t i v . ro :n> p: »!:•..Min/loji; : do k tv. .oh-icrn fV‘ 1 >> a r<s V.

■, jatCHfcV it.. • : i: !" SiniJnofö'' ; l •'' i i. 1 ■ *: i >. i i/! I •

■ .■ : _ i;:; ■ • ■ •. " i ._■ : ■ : ■ . ; 1 ■■ •'' .,)»£• p

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.