Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

1897-04-28 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1897:8, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

Mo 8.

Ank. till Riksd. kansli den Ö8 april 1897, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af §§ 6, 7, 9, 15, 17, 18, 21, 22, 23, 24, 26,

34, 99, 101, 102, 103, 104, 105 och 106 regeringsformen

samt §§ 11, 38, 43 och 69 riksdagsordningen.

Till konstitutionsutskottet har från Andra Kammaren hänvisats

en af herr A. V. Ljungman väckt motion, n:o 159, med förslag till

ändring af åtskilliga §§ i regeringsformen och riksdagsordningen, hvilket

förslag hufvudsakligen åsyftar inrättande af en särskild embetsmyndighet,

benämnd regeringsrätt, till hvilken skulle dels öfverlemnas utöfvandet

af Konungens administrativa domsrätt, dels ock uppdragas att medverka

vid den ekonomiskt administrativa lagstiftningen. Detta förslag stöder

sig väsentligast på ett af konstitutionsutskottet vid 1853—1854 års

riksdag med anledning af motion utaf herr grefve G. Lagerbjelke utarbetadt,

och för Rikets Ständer i memorial n:o 11 framlagdt förslag till

ändring af åtskilliga stadganden i regeringsformen och riksdagsordningen

i afseende på behandlingen af en del regeringsärenden.

Uti nu ifrågavarande motion har herr Ljungman hemstält, att

Riksdagen måtte antaga nedanstående förslag till ändrad lydelse af §§

6, 7, 9, 15, 17, 18, 21, 22, 23, 24, 26, 34, 99, 101, 102, 103, 104, 105

och 106 regeringsformen samt §§ 11, 38, 43 och 69 riksdagsordningen

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

Bih till Riksd. Prof. 1897. 3 Sand. 8 Käft. (N:o 8.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

Regeringsformen.

§ 6.

Af statsrådets ledamöter skola sju vara chefer och föredragande,

hvar för sitt departement, nemligen:

ministern för utrikesärendena för utrikesdepartementet.;

en chef för justitiedepartementet;

en för landtförsvarsdepartementet;

en för sjöförsvarsdepartementet;

en för civildepartementet;

en för finansdepartementet; samt

en för ecklesiastikdepartementet.

Den närmare fördelningen af ärendena, departementen emellan,

bestämmes af Konungen genom eu särskildt utfärdad, offentligen kungjord

stadga.

§ 7.

Alla regeringsärenden, med undantag af sådana som ill, 12,13,

och 32 §§ omförmälas, skola inför Konungen i statsrådet föredragas

och der afgöras. Om utöfvandet af Konungens hefälsrätt öfver rikets krigsmagt

samt domsrätt gifvas här nedanföre särskilda föreskrifter.

§ 9.

1. Uti alla mål, som hos Konungen i statsrådet förekomma,

skall protokoll föras. Statsrådets ledamöter böra, under ansvarighet

för rådslagen, till den påföljd, hvarom i 106 och 107 §§ vidare stadgas,

ovilkorligen till protokollet sina meningar yttra och förklara;

Konungen dock förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den

oförmodade händelse inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen

stridande mot rikets grundlag eller allmän lag, åligge det då statsrådets

ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra. Den, som

ej särskild mening till protokollet anfört, vare för beslutet ansvarig,

såsom hade han styrkt Konungen att det beslut fatta.

2. öfver förvaltningsärenden, hvilka af statsrådsledamot såsom chef

för regeringsdepartement afgöras, efter af Konungen derom i offentligen

kungjord stadga gifvet förordnande, skall protokoll föras, hvilket af den beslutande

med namnunderskrift till sin vigtighet styrkes.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N.v 8.

3

§ 15.

Kommandomål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap

af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands och sjös, omedelbarligen

besörjer, må Konungen, då han sjelf förer riksstyrelsen, afgöra

i närvaro, af den bland de i 6 § omförmäla försvarsdepartementens

chefer, till hvars departement ärendet hörer. Honom åligge, vid ansvar,

att, då dessa mål beredas, sin mening yttra öfver de företag, Konungen

besluter, samt att, då hans mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer,

föra sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll,

hvars rigtighet Konungen medelst sin höga påskrift besanne. Finner

nämnde embetsman dessa företag vara af en vådlig rigtning eller omfattning,

eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att dem

utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla, till ett krigsråd

deröfver, tvenne eller flere af de närvarande högre militära embetsmän;

Konungen dock obetaget, att å denna tillstyrkan och, der den bifalles,

å krigsrådets till protokoll anförda tankar göra det afseende, honom

godt synes.

§ 17-

1. Konungens domsrätt skall uppdragas minst tolf, högst tjuguen,

af honom utnämnda, lagkunniga män, hvilka fullgjort hvad författningarna

föreskrifva dem, som uti domareembeten må nyttjas, samt i sådana

värf ådagalagt insigt, erfarenhet och redlighet. De kallas justitieråd

och utgöra Konungens högsta domstol. Deras antal må ej ökas utöfver

tolf, såvida ej Konungen och Riksdagen, i den ordning 87 § 1 mom.

stadgar, besluta, att högsta domstolen skall på afdelningar arbeta; och

varde, i sådant fall, så väl justitierådens antal inom ofvan föreskrifna

gränser, som ärendenas fördelning mellan afdelningarna i samma ordning

bestämda.

2. Konungens rätt att pröfva och, afgöra de mål, som, jemlikt författningarna,

få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndigheters

meddelade beslut, men icke tillkomma högsta domstolens upptagande

och ej heller angå tillsättande af tjenster, skall på det sätt och med de

undantag, som bestämmas i särskild, af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad stadga,, uppdragas sju af Konungen utnämnde, kunnige, erfarne,

redlige och allmänt aktade män. De kallas regeringsråd och utgöra

Konungens regeringsrätt. Bland dem böra minst fem hafva förut förvaltat

civil beställning och minst tvä beklädt domareernbete.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

§ 18.

Regeringsrätten tillkommer det äfven att afgöra mellan domstolar

och embetsmyndigheter uppkommande behörighetstvister samt att, i mål af

beskaffenhet att kunna tillhöra dess slutliga pröfning, upptaga och afgöra

ansökningar, att Konungen må bryta dom åter, som vunnit laga kraft,

eller återställa laga tid, som försupen är. Alla öfriga sådana ansökningar

skola af högsta domstolen afgöras.

§ 21.

Konungen eger tvenne röster i de mål, hvilkas föredragning och

afgörande han för godt finner att i högsta domstolen eller regeringsrätten

öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver lagen skola hos Konungen

anmälas och hans röster deruti inhemtas och beräknas, änskönt han

icke i högsta domstolens öfverläggningar derom deltagit.

§ 22.

1. Uti högsta domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras

af fem ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra äro om slutet ense.

Öfver vigtigare saker skola minst sju döma. Ej må flere än åtta ledamöter

på en gång i pröfningen af något mål deltaga, der ej för vissa

fall annorledes föreskrifves, i den ordning 87 § 1 mom. stadgar.

2. Uti regeringsrätten kunna mål pröfvas och afgöras af fem ledamöter,

så ock af fyra, der minst tre af dem äro om slutet ense.

§ 23.

Alla högsta domstolens och regeringsrättens beslut utfärdas i Konungens

namn och med hans höga underskrift eller under hans sekret.

§ 24.

1. Uti Konungens nedre justitierevision skola justitieärendena

beredas till föredragning och afgörande i högsta domstolen.

2. Till föredragning och afgörande i regeringsrätten skola ärendena

beredas i det departement, hvartill de, enligt den i 6 § omförmäla fördelning,

höra.

Departementschef ege att i regeringsrätten deltaga i öfverläggningen,

men icke i besluten, uti de mål, som till hans departement höra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Komtitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

§ 26.

1. Då justitieärender! i statsrådet föredragas, skola, jemte chefen

för justitiedepartementet och minst tre andra ledamöter af statsrådet,

två justitieråd dem öfvervara, med den skyldighet att till protokollet 1

sig yttra, som 9 § föreskrifver.

2. Vid föredragning i statsrådet af frågor om stiftande, förändring,

förklaring eller upphäfvande af författningar, som röra rikets allmänna

hushållning, böra två af regeringsrättens ledamöter närvara, med enahanda

skyldighet att sig yttra, som ofvan i 1 mom. sägs. Lag samma gälle i fråga

om dispens från sådan författning.

§ 34.

Statsministern och ministern för utrikes ärendena innehafva rikets

högsta värdighet, och de öfrige statsrädsledamöterne den närmaste

derintill. Ledamot af statsrådet må icke tillika annat embete utöfva,

ej heller några inkomster deraf uppbära. Justitieråd eller regeringsråd

må ej tillika annat embete innehafva eller utöfva.

§ 99.

Justitieombudsmannen må, när han det nödigt anser, kunna öfvervara

högsta domstolens, regeringsrättens, nedre justitierevisionens, hofrätternas,

kollegiernas eller i dessas ställe inrättade verks, och alla

lägre domstolars öfverläggningar och beslut, dock utan rättighet att

sin mening dervid yttra, samt eg a tillgång till alla domstolars, kollegiers

och embetsverks protokoll och handlingar. Konungens embetsmål!

i allmänhet vare skyldige att lemna justitieombudsmannen laglig

handräckning, samt alla fiskaler att medelst aktioners utförande honom

biträda, då han det äskar.

§ 101.

Skulle den oförmodade händelse inträffa, att antingen hela Konungens

högsta domstol eller af dess ledamöter en eller flere funnes hafva

af egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att derigenom

någon, emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,

mistat eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och egen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

dom, eller regeringsrätten eller en eller flere af dess ledamöter, i denna egenskap,

uppenbarligen handlat mot gällande lagar och författningar; vare

justitieombudsmannen pligtig, äfvensom Konungens justitiekansler berättigad,

att vid den rikets domstol, som här nedanföre bestämmes, den

, felaktige under tilltal ställa, samt till ansvar efter rikets lag befordra.

§ 102.

Denna domstol, som riksrätt kallas, skall i sådant fall bestå af

presidenten uti Svea hofrätt, hvilken deruti före ordet, presidenterna

uti rikets öfriga hofrätter och uti kammarrätten samt fyra de äldsta regeringsråd;

men vid tilltal emot regeringsrättens ledamöter tage, i stället för

regeringsråd, fyra de äldsta justitieråd säte i riksrätten. Då antingen justitiekansleren

eller justitieombudsmannen finner sig befogad att åtal inför

riksrätten anställa, äske han hos presidenten i Svea hofrätt, såsom

riksrättens ordförande, laglig kallelse å den eller dem, som skola tilltalas.

Presidenten i nämnda hofrätt foge derefter anstalt om riksrättens

sammanträde för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning

behandla. Skulle mot förmodan han detta underlåta, eller någon af de

öfriga förenämnda embetsmän undandraga sig att uti riksrätten deltaga,

stånde de, för en sådan uppsåtlig försummelse af deras embetspligt,

till lagligt ansvar. Rätten vare domför, om sju deruti sitta. År

presidenten i Svea hofrätt af laga förfall eller jäf hindrad, inträde i hans

ställe den äldste i tjenst varande af nämnda, presidenter såsom ordförande

och äldsta rådet i sagda hofrätt såsom ledamot; är annan af presidenterne

hindrad, inträde det äldsta rådet i det embetsverk, han tillhör, i hans ställe;

är regeringsråd eller justitieråd hindradt, inträde i dess ställe närmast i

ålder varande, riksrätten icke redan tillhörande regeringsråd eller justitieråd.

Denna domstol ege, sedan ransakningen fulländad är och domen

efter lag fäld, att densamma för öppna dörrar afkunna, Ingen hafve

magt att sådan dom ändra, Konungen dock obetaget att göra nåd,

hvilken likväl icke må sträcka sig till den dömdes återinsättande i rikets

tjenst,

§ 103.

Lagtima Riksdag skall hvarje år, på sätt riksdagsordningen stadgar,

tillsätta en nämnd, som ege att döma, huruvida högsta domstolens

och regeringsrättens samtlige ledamöter gjort sig fort]ente att i deras

vigtiga kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

fel och brott, hvarom 101 § handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen

af Konungens domsrätt skiljas. Beslutar denna nämnd efter

omröstning, i den ordning, som i riksdagsordningen sägs, att någon

eller någre af högsta domstolens eller regeringsrättens ledamöter skola

anses vara ifrån Riksdagens förtroende uteslutne, blifve han eller de

derefter af Konungen, hos hvilken Riksdagen skall härom göra anmälan,

ifrån embetet genom nådigt afsked skilde. Dock tillägge Konungen

honom eller dem hvardera en årlig pension till lönens halfva belopp.

§ 104.

Ej må Riksdagen ingå i någon särskild pröfning af högsta domstolens

eller regeringsrättens beslut, eller någon allmän öfverläggning

derom uti nämnden förefalla.

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll,

som enligt 9 § blifvit förda, samt i det, som rörer allmänt kända och

af utskottet uppgifna händelser, jemväl de protokoll, hvarom i 11, 13 och

15 §§ förmärs.

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet, att någon statsrådets ledamot, eller

någon för tillfället förordnad föredragande, eller den embetsman, som

i kommandomål Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot rikets

grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf,

eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan öfverträdelse, eller

den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,

eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 §

förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall

utskottet ställa en sådan under tilltal af justitieombudsmannen inför

riksrätten, hvaruti, jemte presidenterne i rikets hofrätter samt kammarrätt,

fyra de äldsta justitieråd och fyra de äldste regeringsråd i dessa fall

komma att säte taga, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ om

tilltal emot högsta domstolen eller regeringsrätten föreskrifves. Då statsrådets

ledamöter eller Konungens rådgifvare i kommandomål finnas

hafva, på sätt ofvan berördt är, gjort sig till ansvar skyldige, döme

dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som blifvit.

till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksdagen faststäld.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8-

Riksdagsordningen.

§ Il
År

någon missnöjd med riksdagsmannaval, som af landsting eller

stadsfullmägtige förrättadt är, må han deröfver hos Konungen anföra

underdåniga besvär. Han eger för sådant ändamål hos landstingets

sekreterare eller stadsfullmägtiges ordförande äska behörigt protokollsutdrag,

hvilket genast eller inom högst två dagar derefter bör till klaganden

utlemnas; och skall han, vid förlust af talan, sina till Konungen

stälda besvär, sist inom en månad efter valförrättningens slut, ingifva

till Konungens befallningshafvande, som genom kungörelse, hvilken i

allmänna tidningarna införes, utsätter viss kort tid, inom hvilken underdånig

förklaring må öfver besvären till Konungens befallningshafvande

aflemnas. Sedan den tid tilländagå^, har Konungens befallningshafvande

att besvärshandlingarna jemte de förklaringar, som må hafva inkommit,

ofördröjligen till Konungen insända, för att i regeringsrätten skyndsamt

föredragas och afgöras.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar deruti, dem utskottet

anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att

meddela utlåtande öfver de från kamrarne till utskottet hänvisade grundlagsfrågor.

2. Utskottet åligger ock att äska de enligt 9 § regeringsformen

förda protokoll samt må, i hvad som rörer kända och af utskottet uppgiga

händelser, jemväl äska de protokoll, hvarom i 11, 13 och 15 §§ regeringsformen

förmärs. Om utskottets rätt och pligt att, efter granskning

af dessa protokoll, hos Riksdagen anmäla de anmärkningar, hvartill

denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning

af gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när af riksdagsman

eller annat utskott än konstitutionsutskottet fråga blifvit väckt,

att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt embete

på obehörigt sätt utöfvat, deröfver, före frågans afgörande af Riksdagen,

afgifva yttrande, derom är i regeringsformen stadgadt.

3. Utskottet tillkommer jemväl att, då olika meningar mellan

kamrarne uppstå, till hvilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra

hänvisas, derom besluta, så ock att skilja mellan kammare och dess

talman, då den senare vägrar proposition.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

§ 43.

Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott

eller val till utskott deltaga, ej heller någon, af hvilken Riksdagen kan

fordra redo och ansvar, inväljas i utskott, der redovisning för hans egna

embetsåtgärder kan förekomma.

§ 69.

Lagtima Riksdag skall hvarje år tillsätta en nämnd af fyratioåtta

personer, deraf hvardera kammaren genom sluten omröstning inom sig

utser tjugufyra, och hvilken nämnd, i den ordning 103 och 104 §§

regeringsformen stadga, eger att döma, huruvida högsta domstolens och

regeringsrättens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga

kall bibehållas, eller om visse af dem, utan bevisligen begångna fel

och brott, hvarom regeringsformens 101 § handlar, likväl kunna anses

böra från utöfningen af Konungens domsrätt skiljas.

Denna nämnd träder samma dag, den blifvit vald, tillsammans.

Nämndens samtlige ledamöter rösta först, man för man, öfver den frågan:

skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland högsta

domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta

rösterna med nej, blifva högsta domstolens samtlige ledamöter bibehållne.

Besvaras den åter med ja, uppgör hvar och en af nämnden en

sluten lista på dem af högsta domstolens ledamöter, flere eller färre,

som han anser höra entledigas. De bland dessa, som då fått minst tvä

tredjedelar af rösterna emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning,

hvarvid fem sjettedelar af rösterna fordras emot den eller dem,

som skola anses vara från Riksdagens förtroende uteslutne; och förhålles

derefter såsom i regeringsformens 103 § vidare föreskrifves.

Sammalunda förfares ock i fråga om regeringsrättens ledamöter.

Till stöd för förslaget har motionären hufvudsakligen anfört:

Redan tidigt efter antagandet år 1809 af ännu gällande regeringsform

visade det sig, att denna »rikets främsta grundlags» föreskrifter

om regeringsärendenas handläggning voro långt ifrån tillfredsställande,

och från så väl Konungen som Riksdagen hade tid efter annan framlagts

talrika förslag till förbättringar, men med undantag för den år

1840 beslutade förändring, hvarigenom bland annat statsrådet erhöll eu

ny organisation, hade dessa förslag icke vunnit framgång eller ens

Bih till liiksd. Prof. 1897. 3 Sami. 8 Hatt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

medfört ett närmande till det önskade målet. Den otillfredsställande

beskaffenheten af de bestående förhållandena hade företrädesvis framträdt

uti ett öfverlastande af departementscheferne i åtminstone två

eller tre af regeringsdepartementen med deras politiska verksamhet i

hög grad hindrande detaljarbete och uti en mindre tidsenlig och ändamålsenlig

utöfning af Konungens administrativa domsrätt. Särskild!

hade allt mer blifvit tydligt, hur olämpligt det vore att »lagstiftning

och lagskipning vore hos samma myndighet förenade», och att ett

hufvudsakligen ur politiska hänsyn tillsatt statsråd äfven fungerade

såsom rikets öfverstå administrativa domstol, hvarigenom sådana hänsyn

äfven gåfves tillfälle att göra sig gällande vid nämnda domsrätts utöfvande,

samt att en dylik domstol, af så synnerligt stor vigt för allmänheten,

icke såsom högsta domstolen utgjordes af ett tillräckligt antal

lagfarne män med fullt sjelfständig ställning. Det borde fördenskull väl

knappast finnas mer än blott en mening vare sig derom att, i likhet

med hvad i utländska stater af motsvarande eller större betydenhet

sedan länge egt rum, afgörandet af de administrativa besvärsmålen

borde hänskjutas till en fristående domstol, eller derom, att samma

reform nu borde hos oss genomföras i afseende på besvärsmålen, som

redan för mer än ett århundrade sedan genomfördes med hänsyn till

justitiemålen.

Inrättandet af en regeringsrätt skulle underlätta genomförandet

af Riksdagens i skrifvelse (n:o 31) den 11 april 1893 uttalade önskan

om ett nytt regeringsdepartement för i »främsta rummet» ärenden angående

»kommunikationsanstalter», utan att statsrådsledamöternes antal

derför behöfde ökas, enär någon betänklighet mot att minska antalet

statsrådsledamöter utan departement från tre till två väl knappast borde

förefinnas, sedan statsrådet befriats från befattningen med besvärsmålen.

Såsom en följd af besvärsmålens åtskiljande från statsrådet torde

bestämmelsen i 6 § regeringsformen om att »bland de tre statsråden

utan departement borde minst två hafva förvaltat civil beställning»

kunna utgå.

I samband med besvärsmålens hänvisande till en särskild regeringsrätt

måste eu omredigering af 7 § regeringsformen ega rum, och denna

omredigering förde i sin ordning med sig uteslutande ur 6 § regeringsformen

af de i samma § obehöfliga bestämmelserna om Konungens

rådgifvare i kommandomål samt en motsvarande obetydlig ändring i

15 § regeringsformen.

Såsom redan år 1854 framhölls vid behandlingen af frågan om

regeringsrätten, borde inrättandet af en dylik domstol föra med sig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

ändringar i 103 och 104 §§ regeringsformen och 69 § riksdagsordningen,

enär regeringsrättens ledamöter tydligen lika väl som högsta

domstolens borde vara underkastade opinionsnämndens bedömande.

Ofverförandet af besvärsmålen till en särskild, af fast anstälde

domare bestående regeringsrätt gåfve vidare anledning till en äfven

ur andra hänsyn nödig förbättring af regeringsformens bestämmelser

om riksrättens sammansättning (jemför konstitutionsutskottets utlåtande

1895, n:o 3).

Samtidigt med ofvan förordade grundlagsändringar torde äfven i

regeringsformen böra införas särskildt stadgande om den faktiskt redan

länge tillämpade rätten för departmentscheferne i statsrådet att afgöra

vissa förvaltningsärenden samt vidtagas de i följd af ett sådant stadgande

påkallade ändringarna i 105 och 106 §§ regeringsformen samt

38 § riksdagsordningen.

Då det hufvudsakliga syftet med motionen sålunda är att åstadkomma

lättnad i det statsrådet för närvarande åliggande arbete genom

inrättande af en särskild embetsmyndighet, »regeringsrätt», åt hvilken

skulle uppdragas Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som

jemlikt författningarna få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver

embetsmyndigheters meddelade beslut men icke tillkomma högsta domstolens

upptagande och ej heller angå tillsättande af tjänster, torde här

först böra i korthet lemnas en antydning om statsrådets befattning med

regeringsärenden, hvilka ju, enligt § 7 regeringsformen, skola, med

undantag af ministeriella mål och kommandomål, inför Konungen i

statsrådet föredragas och der afgöras.

Enligt 1809 års regeringsform, sådan denna oförändrad gälde till

år 1840, utgjordes statsrådet af nio ständiga ledamöter, nemligen justitiestatsministern,

statsministern för utrikes ärendena, sex statsråd och

hofkansleren. Af dem skulle Konungen i regeringsärenden inhemta

råd, men utöfver detta politiska rådgifvarekall ålåg dem så godt som

ingen egentlig embetsmannaverksamhet. Med undantag af statsministern

för utrikes ärendena hade de ingen befattning vare sig med ärendenas

beredning eller deras föredragning inför Konungen i statsrådet lika

litet som med beslutens utfärdande. Denna skyldighet ålåg de fyra

statssekreterarne utom beträffande justitieärenden, hvilka föredrogos af

revisionssekreterare. Hvar och en af statssekreterarne hade säte och

stämma i statsrådet, då han der föredrog de åt hans handläggning anförtrodda

ärenden. Innan föredragning skedde, skulle målen undergå

en förberedande behandling hos »rikets allmänna ärenders beredning»,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

som bestod af en statssekreterare såsom föredragande jemte åtta tillförordnade

ledamöter, och hvars yttrande skulle anmälas i statsrådet,

när ärendet der till afgörande förekom. Denna ordning led af åtskilliga

ganska stora brister, och särskildt var det en olägenhet, att statsrådsledamöterna

intet hade att göra med ärendenas förberedande, hvarigenom

de ej kommo att ega den sakkännedom, som var af nöden, då

det gälde att gifva Konungen råd. Detta gaf anledning till den 1840

införda förändrade organisationen af statsrådet, hvilken var byggd på helt

andra principer än den förut gällande. Stat.ssekreterareembetena upphörde

och statsrådsledamöter insattes såsom departementschefer; rikets

allmänna ärenders beredning indrogs och dess verksamhet öfveiflyttades

till statsrådet; departementscheferna skulle bereda alla regeringsärenden,

föredraga dem inför Konungen och ombestyra beslutens expedierande

samt direkte öfvervaka deras efteidefvande.

Då enligt den nya organisationen departementscheferna voro skyldige

att i allmänhet närvara vid alla ärendens behandling i statsrådet

med förpligtelse att sina meningar yttra och under ansvarighet för

rådslagen icke blott med afseende på de ärenden, hvilka tillhörde hvars

och ens departement, utan ock sådana, som lydde under de öfriga,

samt då denna skyldighet och detta ansvar gjorde det för departementschefen

nödigt att vid sidan af den beredning, han måste egna de mål,

hvilka tillhörde hans egen förvaltningsgren, inhemta kännedom äfven

om de ärenden, hvilka af andra departementschefer föredrogos; så

måste det arbete, som af de nya departementscheferna fordrades, vara

af beskaffenhet att taga deras tid och krafter i anspråk i vida högre

grad, än som varit fallet med statssekreterarne. Också började snart

röster höjas, att statsrådsledamöternas tid för mycket upptoges af sådana

frågor, som icke omedelbart anginge de verkliga riksvårdande

ärendena, och tendensen att lindra den statsrådet pålagda bördan tog

sig vid 1853—1854 års riksdag uttryck i förenämnda af konstitutionsutskottet

framlagda förslag till förändring af grundlagarnes stadganden

i afseende å vissa regeringsärendens behandling.

Utskottet anförde då i sitt memorial n:o 11, bland annat:

Utskottet, som haft att granska de i statsrådet sedan sistförflutna

riksdags början intill närvarande riksmöte förda protokoll, hade dervid

varit i närmaste tillfälle att öfverskåda vidden och mångfalden af de

göromål, som tillhörde ledamöterna af Konungens statsråd, och att

uppfatta, till hvilken grad vår samhällsförfattning, i olikhet med förhållandet

i andra konstitutionella samhällen, ökat tyngden af Konungens

höga kall genom anspråket på Hans egna pröfning af en stor mängd

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

olikartade tvistefrågor, ofta af den mörka och invecklade beskaffenhet,

att deras utredning fordrade trägen möda hos embetsmannen, som hade

deras behandling sig uppdragen, och följaktligen äfven måste vid föredragningen

inför Kongl. Maj:t för bibringande af den noggranna kännedom

af ärendet, som dess pröfning nödvändigt förutsatte, i betydlig

mån taga i anspråk den för de egentliga riksvårdande ärendena erforderliga

tid. De härutinnan väckta betraktelser fäste sig i synnerhet

vid det betänkliga deruti, att departementscheferna måste under störande

afbrott genom omsorgerna för dessa besvärsmåls beredning och föredragning

egna sin uppmärksamhet åt de stora vigtigare statsangelägenheterna,

hvilka vanligen genom sin omfattning och betydenhet fordrade

långvarigare odelad omtanke, och i afseende å hvilka ärenden anspråket

på departementschefernas verksamhet uttalade sig i allmänhet lika

starkt, fastän tyngden af de särskilda göromålens mängd och mångfald

måste för dem, som kommit i tillfälle att å förhållandet fästa närmare

uppmärksamhet, tydligen visa sig såsom hinder, att detta anspråk

blefve i allo tillfredsstäldt. Det läge nemligen i sakens natur, att behandlingen

af de stora, på hela samhällets utveckling direkte inverkande

angelägenheterna, såsom lagstiftningen, förbättring af läroverken och

öfriga samhällsinrättningar, med mera, måste anses ega högre vigt, än

sysselsättningen med lösning af de hos Kongl. Maj:t fullföljda enstaka

rättstvister; men det vore ock uppenbart, att behandlingen af dessa

rättsfrågor icke kunde eller borde för någon längre tid afstanna. Utom

den skada, som genom sådant långvarigare uppehåll måste för den enskilde

och, i följd af samma frågors egna beskaffenhet, äfven för det

allmänna uppkomma, skulle betänklig olägenhet genom den hopade

mängden af sådana, på handläggning beroende mål för föredraganden

inträffa. Det kunde således icke klandras, om föredragandena städse

delade sin tid och verksamhet emellan dessa, till deras vigt så olika

föremålen för deras omsorg. Men hvilketdera ock månde inträffa, antingen

att statsmannen sålunda komme i nödvändighet att i någon mån

lemna å sido det, som vore hans egentliga bestämmelse, för att handlägga

ärenden af mindré allmän vigt, eller att dessa ärenden icke

kunde behandlas med den skyndsamhet, hvarå de i och för sig egde

grundadt anspråk; så läge häruti ett förhållande, som antydde, att

samhällsförfattningen i denna del icke uppnått sitt mål.

Efter eu kritik af åtskilliga utvägar, som föreslagits att afhjelpa

den anmärkta olägenheten, anförde utskottet, bland annat, till stöd för

det förslag, utskottet ansåg ega i alla hänseenden ett afgjordt företräde,

eller införande af eu regeringsrätt : Då de administrativa besvärs
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8-

målen, till hvilka ej borde hänföras hos Kongl. Maj:t genom besvär

fullföljda frågor om tjensters tillsättning, icke omedelbart anginge de

verkliga riksvårdande ärendena, utan i afseende på lämpliga formen

för deras behandling, såsom hos Kongl. Maj:t fullföljda tvistefrågor,

kunde ställas i jemförelse med dem, i hvilka Konungens pröfningsrätt

vore genom grundlagen åt högsta domstolen uppdragen, syntes dessa

mål kunna, såsom med justitieärenden skett, öfverlemnas till en särskild

myndighet, som i Konungens namn utöfvade Dess pröfningsrätt,

hvilken myndighet borde utgöras af ett lämpligt antal ledamöter med

sådana egenskaper, som i allmänhet erfordrades för beklädande af

högre embeten inom statsförvaltningen, hvarigenom tillfälle vore att

låta dessa till deras beskaffenhet mångfaldiga mål komma under pröfning

af män med samlad mångsidig kunskap och erfarenhet i statsförvaltningens

alla grenar; och hvilken auktoritet, om ledamöternas antal

blefve sådant, att deruti äfven kunde inrymmas det högre måttet af

juridisk kunskap och erfarenhet, skulle kunna tillfredsställa anspråken

på ärendenas bedömande icke allenast med närmare kännedom af de

förhållanden, som bestämde rigtningen åt den ekonomiska lagstiftningen,

utan ock med den säkrare vana vid lagbuds noggranna tydning samt

vid rättegångsformers tillämpning och beslutens uppfattning med nödig

säkerhet och klarhet, som i allmänhet ansåges i synnerlig mån genom

den juridiska embetsmannabildningen och domarekallets handhafvande

förvärfvas. Sålunda vore för utöfningen af konungamagtens högsta

pröfning af tvistefrågor enahanda sätt utstakadt genom de begge likartade

myndigheterna: högsta domstolen och den nu ifrågastälda, dessa

skiljande sig från hvarandra endast i hvad som, till följd af beskaffenheten

hos föremålen inom hvarderas verkningskrets, måste vara olika.

Det af utskottet i dess memorial n:o 11 sålunda framlagda förslaget

om införande af en regeringsrätt förklarades af Rikets Ständer

hvilande, men blef vid följande riksdag förkastadt.

Åt samma håll kan man säga, att ett af herr R. Carlén vid 1872

års riksdag väckt förslag till ombildning af statsrådet i sjelfva verket

syftade. Ty detta förslag afsåg ej blott, att statsrådsledamöternas antal

skulle ökas, utan äfven att de skulle fördelas på två afdelningar, den

ena för de egentliga regeringsärendena, hvartill äfven skulle räknas

besvär öfver tjenstetillsättningar, och den andra för alla besvärsmål i

öfrigt. Enligt detta förslag skulle sålunda en öfverförvaltningsdomstol

skapas, ehuru förlagd inom statsrådet. Motionen vann emellertid icke

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

understöd af konstitutionsutskottet, hvars afstyrkande hufvudsakligen

grundades på den omständigheten, att, efter hvad utskottet upplyste,

Riksdagen hade att, med anledning af en från Riksdagen år 1868 till

Konungen afbiten skrifvelse, från regeringen vänta ett förslag, hvars

syfte skulle vara att vinna hufvudändamålet, ''regeringens befriande från

besvärsmål, på eu annan väg, nemligen genom dessa måls förvisande

till allmän domstol.

Den uti herr Ljungmans ifrågavarande motion förordade utvägen,

att genom inrättande af eu särskild embetsmyndighet för utöfvande af

den högsta administrativa domsrätten åvägabringa lindring i den arbetsbörda,

som åligger statsrådet till följd af dess befattning med de administrativa

besvärsmål, är emellertid ingalunda den enda, som efter

införandet af den nya organisationen af statsrådet i detta afseende

blifvit föreslagen. Sedan man allt mera, i synnerhet efter införandet af

årliga riksdagar, börjat enhälligt erkänna den tvingande nödvändigheten

att söka förebygga, det icke förvaltningsdetaljernas massa satte statsrådet

ur stånd att egna de större, samhällsvigtiga frågorna den tid och

tankekraft, som vederbör, hafva jemväl andra utvägar att vinna det

åsyftade målet blifvit uppmärksammade, och dessa kunna sammanföras

under fyra slag:

inrättande af flera statsdepartement;

afskiljande af en del ärenden från regeringens handläggning och

deras öfverflyttande till de allmänna domstolarne eller åtminstone i sista

hand till högsta domstolen;

stadgande af en sådan ordning, hvarigenom mängden af mindre

vigtiga ärenden, hvarmed Kongl. Maj:t nu besväras, hädanefter för slutlig

behandling hänvisas till vederbörande ortmyndigheter eller centrala

embetsverk; samt

öfverlåtande i vissa fall åt departementschef att på egen hand

afgöra förvaltningsärenden.

Hvad angår det först omnämnda lijelpmedlet, inrättande af nytt

statsdepartement, så har denna fråga åtskilliga gånger varit föremål

för Riksdagens pröfning. Vid ej mindre än elfva riksdagar efter

departementsorganisationens införande, nemligen 1856—1858, 1868, 1874,

1875, 1880, 1881, 1884, 1885, 1892, 1893 och 1896 hafva förslag i

detta afseende blifvit väckta dels af Kongl. Maj:t, dels ock af enskilda

motionärer. Och år 1893 aflät Riksdagen med anledning af i ämnet

väckt motion skrifvelse till Konungen, deruti Riksdagen, under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

uttryckande af den åsigt, att åt cheferna för civil- och ecklesiastikdepartementen

borde beredas lättnad i det dem åliggande arbete, anhöll,

att Kongl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning af frågan om inrättande

af ett nytt statsdepartement, till Riksdagen afgifva den proposition om

ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda.

Den andra här ofvan antydda utvägen, eller de administrativa

besvärsmålens hänvisande till de allmänna domstolarne, hade man redan

tidigt uppmärksammat. Kongl. brefvet den 21 maj 1819 uttryckte den

åsigt, att den administrativa domsrätten genom rättsfrågors hänvisningtill

allmänna domstolar, såvidt möjligt, borde försvinna, och genom

kongl. förordningen den 17 april 1828 upphäfdes styrelseverkens domsrätt i

vissa mål, hvilka hänvisades till behandling vid allmänna domstolarne.

Då Kongl. Maj:t genom proposition den 30 oktober 1844 väckte fråga

om sådan ändring i regeringsformen, till följd hvaraf antalet ledamöter

i högsta domstolen skulle kunna förökas, fästade Kongl. Maj:t Rikets

Ständers uppmärksamhet på den fördel samma grundlagsändring skulle

medföra deruti, att till högsta domstolen kunde öfverlemnas någon del af

de besvärsmål, hvilka afgjordes af Konungen i statsrådet, nemligen

sådana, som egentligen utgjorde rättstvister; hvilken proposition dock

ej blef af Rikets Ständer bifallen. Det mest vidtomfattande förslaget

i denna rigtning var emellertid det af Kongl. Maj:t år 1874 med anledning

af Riksdagens nyssnämnda skrifvelse af år 1868 framlagda förslag

till »förordning angående förändrade bestämmelser i afseende å behandlingen

och fullföljden af vissa mål». I 1868 års skrifvelse hade

Riksdagen bland andra icke hit hörande önskningsmål till Kongl. Maj:ts

öfvervägande hemstält, huruvida af de mål, hvilka afgjordes af administrativ

ortmyndighet och genom besvär kunde fullföljas antingen hos

rikets kollegier eller andra förvaltande centrala embetsverk samt vidare

hos Kongl. Maj:t i statsrådet eller ock omedelbart hos Kongl. Maj:t,

sådana, som kunde till rättsfrågor hänföras, finge öfverlemnas till behandling

af allmän domstol, samt sådana, som vore af både judiciel

och administrativ natur och hvilka fortfarande ansåges böra af administrativ

ortmyndighet i första hand upptagas, likväl finge i sista instansen

af Kongl. Maj:t i dess högsta domstol afgöras. Och uti Kongl.

Maj.-ts författningsförslag bestämdes, att vissa under 14 särskilda moment

upptagna kategorier af tvistemål, hvilka tillförene behandlats å

administrativ väg, hädanefter skulle hänvisas till de allmänna domstolarne,

hvarjemte föreskrefs, att vissa mål, hvilka förut fått hos Kongl.

Maj:t i statsrådet fullföljas, hädanefter skulle i sista instansen hänskjutas

till högsta domstolen. Förslaget blef i flesta delar af Riks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

dagen bifallet, men det blef dock aldrig af Kougl. Maj:t uppköjdt till

lag. Redan förut hade emellertid Kong]. Maj:t beträdt den genom

Riksdagens framställning 1868 anvisade väg att från regeringens handläggning

skilja sådana mål, hvilka icke genom sin natur med nödvändighet

hörde dit, då fattigvårdsärendena år 1871 öfverförts från regeringens

handläggning till högsta domstolens; och af de ärenden, som

voro upptagna i 1874 års ofvannämnda icke sanktionerade författningsförslag,

blefvo sedermera åtskilliga öfverlemnade till allmämma domstolarne.

Till den tredje af de här förut antydda utvägarne för beredande

af lättnad i statsrådets arbetsbörda kan hänföras den genom lagen om

aktiebolag den 28 juni 1895 införda förändring, att, sedan befattningen

med registrering af aktiebolag blifvit uppdragen åt ett särskildt embetsverk,

Kongl. Maj:ts stadfästelse af ordning för aktiebolag, som tillförene

erfordrats, nu icke vidare skall meddelas.

Den fjerde utvägen, hvarigenom man sökt åstadkomma lindrande af

statsrådsledamöternas besvärliga sysslande med allehanda förvaltningsärenden,

har varit öfverlåtande åt departementschef att sjelf afgöra vissa

ringare dylika ärenden. Förslag härom väcktes redan vid 1868 års

riksdag genom kongl. proposition, men afstyrktes af konstitutionsutskottet

och förföll. År 1885 framlades å nyo i kongl. proposition förslag

i samma rigtning, men äfven detta förslag afstyrktes af konstitutionsutskottet

och afslogs af Riksdagens båda kamrar. Emellertid har motionären

i föreliggande motion genom förslag till moment 2 i § 9 regeringsformen

jemväl förordat detta sätt att befria statsrådsledamöterna

i allmänhet från befattning med ärenden, som ej kunna hänföras

till statsrådets egentliga politiska verksamhet.

Den mångfald af förslag, som sålunda under årens lopp framkommit

i syfte antingen att förstärka statsrådets arbetskrafter eller ock

att från regeringens handläggning afskilja vissa slag utaf ärenden,

synes utskottet tyda derpå, att det statsrådsledamöterna åliggande arbete

verkligen är af så betungande art, att en lindring deri med skäl

bör ifrågasättas. För att komma i tillfälle att, i den mån utskottets

tid medgifvit, lemna ett bidrag till belysande af denna fråga har utskottet

låtit, med ledning af de under år 1896 i de särskilda statsBih.

till Riksd. Prot. 1897. 3 Sami. 8 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

departementen förda diarier, utarbeta nedanstående tablå öfver de under

året till departementen inkomna mål och ärenden:

Beskaffenhet.

Justitie-

departe-

mentet.

Utrikes-

departe-

mentet.

Landt-

försvars-

departe-

mentet.

Sjö-

förs vars- departe- mentet.

Civil-

departe-

mentet.

Finans-

departe-

mentet.

Eckle-

siastik-

departe-

mentet.

Summa.

A) besvärsmål

19

149

17

447

331

207

1170

B) lagstiftnings- frågor ........

42

__

12

4

17

17

5

97

0) befordrings- frågor...

100

31

488

76

126

in

254

1186

D) dispensfrå- gor x) ........

2)31

_ _

5)3217

19

8)102

70

276

3715

E) öfriga ären

den ...........

3)874

49

6)3393

7)1239

9)1954

a,10)1570

9) 1362

9)10441

Summa

1066

4)80

7259

1355

9)2646

9)2099

9)2104

9) 16609

För att rätt bedöma dessa siffror är nödigt att uppmärksamma,

förutom bifogade noter, jemväl följande omständigheter.

Besvärsmålen rörde i 43 fall utnämningar, förslag, till tjensters

återbesättande och dylika frågor, hvilket antal fördelade sig på de olika

departementen sålunda:

justitiedepartementet ................................................. 3

landtförsvarsdepartementet.............................................. 1

sjöförsvarsdepartementet..............................................

civildepartementet ............................................................ t

finansdepartementet ......................................................... 2

ecklesiastikdepartementet .................. 30

Summa 43

>) Häri inberäknas icke de dispensfrågor, som afgöras i justitiekonselj.

2) Ansökningar om tillstånd för utländing att besitta fast egendom i riket.

8) Häraf 267 tryckfribetsärenden. .... , , Q(1I.

*) Regeringsärenden med undantag af ministeriella mål; samtliga diarienummer under

i utrikesdepartementet utgjorde 8156. . .... ... . ,

5) Häraf 3169 ansökningar af värnpligtige att få ur riket afflytta (enligt särskilt diarium).

®) Häraf 2633 gratifikationsansökningar.

’) Häraf 738 gratifikationsansökningar. .... ...

8) Häraf 30 ansökningar om tillstånd för utländing att idka rörelse inom riket.

9) Se nedan sid. 20.

10) Häraf 588 gratifikationsansökningar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8. 19

De egentliga administrativa besvärsmålens antal utgjorde alltså

under år 1896:

i justitiedepartementet................................

................. 16,

i landtförsvarsdepartementet....................

................. 148,

i sjöförsvarsdepartementet........................

................ 17,

i civildepartementet ..............................

................ 440,

i finansdepartementet ................................

................. 329,

i ecklesiastikdepartementet .....................

................. 177,

Summa 1127.

Då i fråga om rubriken B) — lagstiftningsfrågor — ur diarierna

icke kunnat vinnas annan upplysning än om antalet af de under året

inkomna framställningar — såsom från annat departement, från Riksdagen,

från Konungens befallningshafvande o. s. v. — angående vidtagande

af viss lagstiftningsåtgärd, meddelas här nedan för jemförelses

skull en tablå, utvisande antalet af de i svensk författningssamling för

år 1896 och bihanget dertill intagna, från de särskilda departementen

utfärdade författningar:

Svensk för- fattnings- samling.

Bihang till

svensk för- fattnings- samling.

Justitiedepartementet ...............................................

22

6

Utrikesdepartementet ......................................................

2

—

Landtförsvarsdepartementet ........................................

8

1

Sjöförsvarsdepartementet...........................................

10

—

Civildepartementet ..........................................................

39

28

Finansdepartementet.......................................................

42

°) 29

Ecklesiastikdepartementet .............................................

17

7

Summa

140

71

Till gruppen C) — befordringsfrågor •— hafva räknats alla diarieförda

ärenden, som haft afseende på statstjensters uppehållande, således

äfven frågor om tjenstledighet och förordnanden, utom hvad beträffar

försvarsdepartementen, der frågor om semester och tjenstledighet med

få undantag handläggas i vederbörande kommandoexpeditioner.

*) Deraf tre från kontroll- och justeringsbyrån.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 8.

De siffror, som angifvits för gruppen D) »dispensfrågor)), hafva,

till följd af detta begrepps svårbestämbara omfång, icke kunnat blifva

annat än ungefärliga.

Bland »öfriga ärenden» hafva såsom blott ett enda ärende upptagits

hvart och ett af de i diarierna icke sällan förekommande »gemensamma

diarienummer», under hvilka antecknas likartade, men på olika

dagar af året inkommande ärenden. Om dessa ärenden, hvilka för öfrigt

ofta äro af sådan beskaffenhet, att de icke föranleda någon som helst

regeringsåtgärd, skulle medtagas i beräkningen, komme antalet »öfriga

ärenden» att ej obetydligt ökas för de departement, der dylika gemensamma

nummer förekomma, nemligen civildepartementet, finansdepartementet

och ecklesiastikdepartementet; och skulle i sådant fall först

intagna tablå uti nu ifrågavarande delar erhålla följande utseende:

Civil-

Pinans-

Ecklesiastik-

departe-

departe-

departe-

mentet.

mentet.

mentet.

E) öfriga ärenden......................................

2224

1671

2660

Summa

2916

2200

3402

Hela antalet under år 1896 till departementen inkomna mål och

ärenden skulle härigenom ökas till 18,278, deraf 12,110 »öfriga ärenden».

Slutligen må erinras derom, att till statsdepartementen inkomma,

förutom egentliga mål och ärenden, jemväl en stor mängd i lag eller

författning påbjudna uppgifter, rapporter och anmälningar, som till ojemförligt

största delen icke införas i departementens hufvuddiarier, och

hvilka visserligen i allmänhet hafva blott statistisk betydelse, men

stundom, såsom föranledande någon Kongl. Maj:ts åtgärd, skulle kunna

hänföras till verkliga regeringsärenden.

Då det, vid bedömande af spörsmålet om de administrativa besvärsmålens

afskiljande från öfriga regeringsärenden, jemväl kan vara

af ett visst intresse att tillse, i hvad mån förhållandet mellan antalet

ärenden inom dessa båda grupper på senare tider undergått förändring,

får utskottet här nedan meddela en tablå, utvisande antalet

inkomna besvärsmål och öfriga ärenden under åren 1866 och 1896;

varande siffrorna för år 1866 hemtade ur det särskilda utskotts utlåtande,

som af 1868 års Riksdag tillsattes för behandling af då väckt

motion om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utledande N:o 8.

21

civila administrationen samt med förslag till grunder för ett sådant

ändamåls vinnande.

Justitiedepartementet................

Utrikesdepartementet ...................

Landtförsvarsdepartementet .........

Sjöförsvarsdepartementet..............

Civildepartementet .......................

Finansdepartementet.......................

Ecklesiastikdepartementet............

1866.

1896.

Diarie-

nummer.

Besvär.

rimmnpr i Besvär.

nummer, i

1

1,443

2,648

1,910

444

1,397

1,501

1,951

13

34

13

276

85

207

1,066

°) 8,155

7,259

1,355

2,646

2,099

2,104

19

149

17

447

331

207

Summa

11,294

628

24,684

1,170

*) Se först intagna tablå, not 4.

Af ofvanstående framgår, att en ganska betydlig lättnad för statsrådet

skulle vinnas, om det befriades från befattningen med de administrativa

besvärsmålen, men huru vida denna lättnad lämpligast må

åvägabringas genom anlitande af den i nu förevarande motion föreslagna

utväg, eller om man dervid hellre borde tillgripa någon af de andra

här ofvan antydda, eller möjligen flera af dessa utvägar samtidigt, torde

vara synneligen svårt att bedöma. Vid 1884 års riksdag, då i Andra

Kammaren motion väckts om skrifvelse till Kongl. Maj:t »angående

åtgärder till afhjelpande af rådande olägenhet med afseende på mängden

af ärenden, som af Kongl. Maj:t i statsrådet skola behandlas», yttrade

det Andra Kammarens tillfälliga utskott, till hvilket motionen hänvisats,

efter lemnad redogörelse angående utvägarne, som i motionens syfte

funnes att tillgå: »I en fråga, så svårlöst och omfattande som denna,

kan utskottet emellertid icke tillägga sig hvarken skyldighet eller befogenhet

att mellan föreliggande alternativ söka gifva bestämd ledning

åt Riksdagens val. Den grundliga och fullständiga utredning, som

måste föreligga, innan ett sådant val göres, kan endast lemnas af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

regeringen». Eu af utskottet gjord hemställan om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i frågan blef väl af Andra Kammaren, men ej af Riksdagen bifallen.

Konstitutionsutskottet erkänner villigt, att inrättandet af eu särskild

administrativ öfverdomstol — »regeringsrätt» — för slutlig behandling

af vissa administrativa besvärsmål och för afgifvande af förberedande

yttranden öfver förslag till ekonomiskt-administrativa författningar, synes

erbjuda en god utväg för lättande af statsrådsledamöternas arbetsbörda.

Och enligt utskottets mening skulle inrättandet af en sådan domstol,

vare sig att denna nyskapades eller kunde åstadkommas genom kammarrättens

ombildande, jemväl från andra synpunkter innebära en eftersträfvansvärd

reform, för hvars genomförande i Sverige betydelsefulla

föredömen under senare tider gifvits i andra stater. Med en dylik anordning

skulle nemligen de vigtigare och i rättsligt afseende mera

invecklade besvärsmålen kunna i högsta instansen pröfvas med det

fullständiga iakttagande af rättsprinciper och processuella former, som

endast kan af en domstol väntas, och invändningarne emot Konungens

ekonomiskt-administrativa lagstiftning skulle försvagas eller kanske

upphöra till följd af denna öfverdomstols rätt att granska dylika författningsförslag.

Men utskottet hyser emellertid, i likhet med 1884

års ofvannämnda tillfälliga utskott, den åsigten, att Kongl. Maj:t bäst

är i tillfälle att pröfva behofvet af förändringar med hänsyn till statsrådets

arbeten, och att endast Kongl. Maj:t kan åstadkomma den mångsidiga,

grundliga och fullständiga utredning, som måste föregå en så

omfattande och betydelsefull reform som den föreslagna. Då nu Riksdagen

genom skrifvelse af den 11 april 1893 anhållit, att Kongl. Maj:t

täcktes efter förnyad pröfning af frågan om inrättandet af ett nytt

statsdepartement till Riksdagen afgifva den proposition om ändring

af regeringsformen, hvartill denna pröfning kan föranleda, och då den

utredning af detta ärende, som kan af Kongl. Maj:t föranstaltas, torde

utan vidare framställning från Riksdagens sida erhålla den omfattning,

att jemväl de i herr Ljungmans motion framstälda förslagen

om inrättandet af en administrativ öfverdomstol och om departementschefs

befogenhet att på egen hand afgöra förvaltningsärenden blifva

föremål för behandling; så anser sig utskottet nu ej böra ingå i närmare

pröfning vare sig af dessa motionärens förslag eller af hans öfriga i

motionen gjorda framställningar om ändringar i grundlagarne, hvilka

alla med de nämnda förslagen ega ett visst samband.

Utskottet får derför hemställa,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

att herr Ljungmans förevarande motion icke

måtte föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 28 april 1897.

På utskottets vägnar:

O. BERGI ÖS.

Reservationer:

af herr Ljung man;

af herrar Alin, Behm, Berg och Säve, hvilka ansett, att utskottet bort

med anledning af motionen föreslå Riksdagen att i underdånig skrifvelse

anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta utreda frågan om behofvet af en

administrativ öfverdomstol och till Riksdagen inkomma med det förslag,

hvartill denna utredning''kunde föranleda;

af herr Johnsson, som ansett, att utskottets yttrande bort hafva

följande lydelse:

»Då det hufvudsakliga syftet med motionen är att åstadkomma

lättnad i det statsrådet för närvarande åliggande arbete genom inrättande

af en särskild embetsmyndighet, »regeringsrätt», åt hvilken skulle uppdragas

Konungens rätt att pröfva och afgöra de mål, som jemlikt författningarna

få hos Konungen fullföljas genom besvär öfver embetsmyndigheters

meddelade beslut, men icke tillkomma högsta domstolens

upptagande och ej heller angå tillsättande af tjenstår; så får utskottet

erinra att, till de åtgärder för beredande af lättnad i statsrådets arbetsbörda,

som blifvit vidtagna, kan hänföras den genom lagen om aktiebolag

den 28 juni 1895 införda förändring, att, sedan befattningen med

registrering af aktiebolag blifvit uppdragen åt ett särskildt embetsverk,

Kongl. Maj:ts stadfästelse af ordning för aktiebolag, som tillförene erfordrats,

nu icke vidare skall meddelas.

Konstitutionsutskottet hyser den åsigten, att Kongl. Maj:t bäst är

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

i tillfälle att pröfva behofvet af förändringar med hänsyn till statsrådens

arbeten, och att endast Kongl. Maj:t kan åstadkomma den mångsidiga

och fullständiga utredning, som måste föregå en öfverflyttning af ärenden

från Kongl. Maj:t till annan embetsmyndighet. Då Riksdagen

genom skrifvelse den 11 april 1893 anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

efter pröfning af frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement till

Riksdagen afgifva den proposition om ändring af regeringsformen,

hvartill denna pröfning kan föranleda, och då den utredning af detta

ärende, som af Kongl. Maj:t kan företagas, otvifvelaktigt utan vidare

framställning från Riksdagens sida erhåller den omfattning, att frågan,

huruvida de anmärkta olägenheterna kunna afhjelpas genom öfverflyttning

af ärenden, i större utsträckning än hvad redan egt rum, till annan

embetsmyndighet eller genom ärendenas fördelning mellan de olika

statsdepartementen, blifver föremål för behandling; så anser sig utskottet

nu ej böra ingå i närmare pröfning af motionärens förslag. Utskottet

får derför hemställa,

att herr Ljungmans förevarande motion icke måtte

föranleda någon Riksdagens åtgärd»;

af herr Vahlin beträffande vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Dahn och Gyllensvärd hafva begärt få här antecknadt, att

de icke deltagit i förevarande ärendes behandling inom utskottet.

Herr friherre Barnekow har anhållit få antecknadt, att han ej

öfvervarit ärendets slutliga handläggning i utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NTMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1887.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.