Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af lagutskottets utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning.

1897-03-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:17, Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af lagutskottets utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutslcottets Utlåtande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af kamrarnes återremiss af lagutskottets

utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändring i vissa delar

af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels

ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma

förordning.

I utlåtande, n:o 9, i anledning af dels Kongl, Maj:ts proposition

med förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående

patent den 16 maj 1884, dels ock en af herr de Laval inom Första

Kammaren väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning,

hemstälde utskottet,

1) att ifrågavarande proposition måtte af Riksdagen antagas;

2) att herr de Lavals motion, i hvad densamma öfverensstämde

med Kongl. Maj:ts ofvanberörda proposition, måtte anses besvarad

genom Riksdagens beslut i anledning af utskottets under 1) gjorda hemställan;

samt

3) att herr de Lavals motion i öfrigt icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Bih- till Riksd. Prof. 1897. 7 Sami. 12 Höft. (N:o 17.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hafva emellertid

båda kamrarne till utskottet återförvisat berörda utlåtande i dess

helhet.

Denna åtgärd har, enligt hvad den vid ärendets behandling inom

kamrarne förda diskussion gifver vid handen, berott derpå, att kamrarne

ansett syftet med herr de Lavals motion vara förtjent af uppmärksamhet

och sålunda velat lemna utskottet tillfälle att ånyo taga motionen

i fråga under ompröfning och till Riksdagen inkomma med nytt förslag

i ämnet.

Rörande den i utskottets förenämnda utlåtande omhandlade kongl.

proposition förefans, af diskussionen att döma, icke inom kamrarne

någon mot utskottets derutinnan gjorda hemställan stridande uppfattning.

Att äfven denna del af utlåtandet till utskottet återförvisats,

torde derför få anses hafva föranledts af den omständigheten, att propositionen

i fråga delvis afsåg ändring i samma paragraf af patentförordningen

(§ 25), om hvars ändrade lydelse herr de Laval i sin motion

hemstält. För att ej utestänga möjligheten för Riksdagen att, derest

sådant efter förnyad utredning kunde befinnas lämpligt, antaga den af

herr de Laval föreslagna formuleringen af ifrågavarande paragraf eller

annan lagändring i motionens syfte, befans det alltså nödigt att till

utskottet återförvisa dess betänkande, äfven i hvad detsamma afsåg

oftanämnda kongl. proposition.

Vid sådant förhållande saknar utskottet, då det nu går att i förevarande

ämne ånyo sig yttra, anledning att underkasta den kongl.

propositionen ytterligare granskning; utskottet kan alltså inskränka sig

till att taga herr de Lavals motion i förnyadt öfvervägande.

Hvad då först beträffar den i motionen föreslagna formuleringen

af 25 §:s 2 mom. — hvilket innefattar den ändring, som motionären

utöfver Kongl. Maj:ts proposition ifrågasatt — kan utskottet ej frångå

sin förut uttalade mening, att densamma ej bör godkännas. Bestämmelsen

är af motionären sålunda formulerad:

»Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna:

D------:----------:----

2) att, om någon, som i den främmande staten åtnjuter skydd för

en här i riket patenterad uppfinning, fullgjort hvad i den främmande

staten är för skyddets bibehållande föreskrifvet, hans underlåtenhet att

här i riket utöfva uppfinningen icke må anses medföra den för sådan

underlåtenhet eljest här stadgade påföljd.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

Genom ett godkännande häraf skalle — utskottet tillåter sig

ånyo betona detta förhållande — möjliggöras, om också motionären ej

åsyftat något sådant, att icke blott en utländsk utan äfven en svensk

uppfinnare, som, förutom i Sverige, äfven i ett främmande land, med

hvilket patentkonvention afslutits, erhållit patent å en uppfinning, skulle

kunna utöfva uppfinningen endast i det främmande landet och det

oaktadt vara bibehållen vid sin patenträtt inom Sverige.

Äfven ur andra synpunkter, som blefvo vid frågans behandling

inom Andra Kammaren framhållna, är den af motionären föreslagna

formuleringen olämplig.

Sålunda skulle ett antagande af densamma och en på grundvalen

deraf afslutad konvention med Tyskland försvåra att i den svenska

patentförordningen införa det utbyte af utöfningstvång mot licenstvång,

som af sistlidet års Riksdag satts i fråga.

Ej heller bör det, enligt utskottets mening, kunna ifrågasättas

att nu bifalla motionärens förslag efter vidtagande af de ändringar, som

för undvikande af ofvan antydda olägenheter kunde befinnas erforderliga.

Derest motionens syfte skall kunna vinnas, måste nemligen, såsom

jemväl påpekats, jemkningar antagligen ske äfven i andra paragrafer

af patentförordningen, och härom föreligger intet förslag, hvarförutom

derigenom skulle vållas ett långt och kanske äfventyrligt uppskof med

afslutande af den patentkonvention med Tyskland, hvarom underhandlingar

pågå.

Det återstår alltså, enligt utskottets mening, endast en utväg för

Riksdagen att gifva tillkänna sin anslutning till motionens syfte, den

nemligen att i skrifvelse hänvända sig till Kongl. Maj:t med begäran

om framläggande af förslag till de lagändringar, som för vinnande af

nämnda ändamål befinnas erforderliga.

En sådan framställning vill utskottet ej motsätta sig. Ehuru

utskottet vidhåller sin förut uttalade uppfattning, att en lagändring i

motionens syfte åtminstone under vissa förhållanden kan komma att

medföra olägenhet och men för den inhemska industrien, är nemligen

uppenbart, såsom utskottet också förut uttalat, att en sådan ändring

skulle för uppfinnare och innehafvare af uppfinnarerätt medföra väsentliga

fördelar. Frågans afgörande torde alltså böra bero på ett noggrant

och omsorgsfullt vägande af dessa olägenheter och fördelar gent

emot hvarandra. Utredningen och pröfningen härutinnan lärer också

lämpligen böra åt Kongl. Maj:t uppdragas.

Med stöd af det anförda får utskottet alltså, i anledning af återremissen,

hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

1) att Riksdagen, med föranledande af herr de

Lavals förslag till ändrad lydelse af 25 § patentförordningen,

i hvad detsamma skiljer sig från Kongl.

Maj:ts ofvannämnda proposition, måtte i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga

under öfvervägande, huruvida det, utan att medföra

större olägenhet för den industriella verksamheten här

i riket, kan vara lämpligt och ändamålsenligt, att, under

förutsättning att svensk medborgare, som för uppfinning

här i riket åtnjuter patentskydd och jemväl å

samma uppfinning i främmande stat erhåller patent,

berättigas att i den främmande staten tillgodonjuta

det skydd, som patentet der medför, äfven om han

underlåter att der utöfva uppfinningen, Konungen må

kunna förordna, att medborgare i den främmande

staten skall för uppfinning, å hvilken patent i båda

länderna meddelats, här i riket åtnjuta skydd under

enahanda vilkor, som för svensk medborgare i den

främmande staten medgifvits, samt, om förhållandena

dertill föranleda, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till i sådant afseende erforderlig förändring

i kongl. förordningen angående patent den

16 maj 1884;

2) att. kamrarne behagade fatta beslut rörande

utskottets i utlåtande n:o 9 under 1) gjorda hemställan;

3) att kamrarne likaså behagade fatta beslut angående

utskottets i förenämnda utlåtande under 2)

gjorda hemställan.

Stockholm den 2 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.