Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

1897-03-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:21, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 18 kap. 15 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

3

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1897, kl. 1 e. m.

•o ;; . • s r- i r ^ ■

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 18

kap. 15 § strafflagen.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått till behandling emottaga

en inom nämnda kammare af herr Waldenström väckt motion,

n:o 45, af följande lydelse:

"I strafflagen kap. 18 § 15 stadgas, att böter för fylleri skola

vara »högst 20 riksdaler.» Om straffets ändamål är att afskräcka från

brott samt att näpsa den felande, att han må framdeles taga sig till

vara, så torde erfarenheten hafva visat, att nu anförda bötesbestämmelse

haft allt för liten verkan för att i någon rimlig mån motsvara ändamålet.

Hellre än ordet »högst» borde det kanske stå »minst». Men då det icke

torde vara lämpligt att bestämma någon annan begränsning, vare sig

uppåt eller nedåt, än den, som innehålles i strafflagen kap. 2 § 8, så

hemställer jag, att Riksdagen för sin del må besluta sådan ändring af

strafflagen kap. 18 § 15, att orden »högst tjugo riksdaler» utgå.»

Uti sitt till 1894 års Riksdag afgifna utlåtande, n:r 52, öfver en

af herr J. Andersson i Ölsund inom Andra Kammaren väckt motion

om skärpning af det i 18 kap. 15 § strafflagen stadgade bötesstraffet

för fylleri, yttrade lagutskottet:

»Det i ifrågavarande lagrum för fylleri stadgade straff, hvilket

afser endast det fall, att den berusade uppträder å allmän plats utan

att i öfrigt bete sig förargelseväckande, synes utskottet vara afpassadt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 21.

efter förseelsens beskaffenhet. Det är nemligen att märka, att den

berusade, om han å dylik plats förer oljud eller oväsende eller eljest

kommer förargelse å stad, derför ådrager sig särskildt ansvar.

Då utskottet för öfrigt är af den åsigt, att den, som är hängifven

åt fyllerilasten, icke lärer låta sig rättas derigenom, att han drabbas af

allt högre bötesstraff vid upprepade förseelser uti ifrågavarande hänseende,

samt att nykterheten i allmänhet bättre främjas på andra

vägar än genom höjda straffbestämmelser mot fylleri, hemställer utskottet,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Utskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen.

Hvad af 1894 års lagutskott sålunda anförts är, enligt utskottets

tanke, till fyllest att ådagalägga olämpligheten af den i nu föreliggande

motion ifrågasatta lagändringen.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Waldenströms ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 5 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Nilsson, F. Andersson och J. Anderson hafva begärt få

här antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.