Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 47 § i förordningen om landsting.

1897-03-05 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:22, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 47 § i förordningen om landsting.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Riksd. kansli den 5 mars 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 47 §

i förordningen om landsting.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 3, anför herr Ljungman:

»Vid stiftandet af kommunallagarne erhöllo, i följd af ämnets nyhet

och de svårigheter, det erbjöd, flera af lagbuden en mindre tydlig affattning,

än önskligt var; och är ibland dessa mindre lyckligt affattade lagbud

tvifvelsutan att räkna landstingsförordningens 47 §. Såsom en följd af den

vid stiftandet befintliga ståndsrepresentationen blef nemligen i denna paragrafs

sista stycke införd en bestämmelse om en verklig skilnad mellan land och

stad, som icke hittills tillämpats eller kan väntas någonsin blifva tillämpad,

enär den är lika obehöflig som otidsenlig och var föråldrad redan vid första

framträdandet, under det att deremot nog tydliga bestämmelser icke gåfvos

för fall, som sedan lagens utfärdande förekommit och med hänsyn till hvilka

man måst hjelpa sig med en för allmänheten svårfattlig lagtolkning..

Sålunda har man t. ex. i Elfsborgs och G-efleborgs län för anskaffande

och underhåll af sjukvärdsanstalter indelat länen i skilda, områden, hvilka

hvart för sig fingo bekosta sin egen särskilda anstalt, under det att man i

Jemtlands, Yesterbottens och Norrbottens län för bidrag till jern vägsanläggningar

indelat länets kommuner i flera grupper med olika skattskyldighet för

hvarje grupp.

Då nu en sådan tillämpning af lagbudet i fråga som den, på hvilken

här anförts exempel, kan vara nödvändig för undvikande af uppenbar orättvisa,

Bill. till Rilcsd. JJrot. 1897. 7 Sami JO Häjt. (N:o 22.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

och då ett förtydligande af samma lagbud kan i väsentlig mån underlätta

en undertryckt minoritets sträfvande att söka och skalfa sig rätt gent emot

en majoritet, som icke vill taga nog hänsyn till hvad rättvisa och billighet

kräfva; så bör ett dylikt förtydligande äfven hringas till stånd, i synnerhet

som dess åstadkommande ej bör möta några större svårigheter.»

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen måtte för sin

del besluta, att sista stycket i 47 § af förordningen om landsting den 21

mars 1862 skall erhålla följande lydelse:

Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna

fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att företag, hvarom

förslag blifvit väckt, år sådant, att länets kommuner för detsammas utförande

lämpligast böra indelas i skilda områden, som öfvertaga livar sin andel deraf,

eller är af den beskaffenhet, att endast några af länets kommuner af företaget

kunna hafva hufvudsaklig nytta och att för ty de öfriga kommunerna

må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant bidrag i jemförelsevis

mindre mån betungas; då skall jemväl öfver sådan framställning beslutas,

innan hufvudfrågan till afgörande företages.

Såsom bilaga till motionen har herr Ljungman fogat en afskrift af

utaf honom, för egen del och såsom ombud för åtskilliga socknar i Göteborgs

och Bohus län, anförda underdåniga besvär öfver af länets landsting den 25

september 1896 fattade beslut att genom tecknande af aktier understödja

jernvägsanläggningar inom länet, uti Indika besvär yrkats de öfverklagade

beslutens upphäfvande på den grund, att vid deras fattande icke tagits

hänsyn dertill, att vissa delar af länet, hvilka enligt landstingets beslut

skulle komma att i lika hög grad som öfriga delar deraf betungas af kostnaderna

för jernvägsföretagens understödjande, komme att af de ifrågavarande

jernvägarne draga fördel i långt mindre grad än det öfriga länet.

Det stycke af 47 § i förordningen om landsting, deruti motionären

föreslår ändring, har följande lydelse:

»Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna

fråga först afgöras. Framställes inom landsting påstående, att företag, hvarom

förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast stad eller endast landsbygd

af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta, och att förty i förra fallet

landsbygden och i det senare städerna, vare sig samfäldt eller en eller flera

bland dem, må från bidrag till det företaget befrias eller med sådant bidrag

i jemförelsevis mindre mån betungas; då skall jemväl öfver sådan framställning

beslutas, innan hufvudfrågan till afgörande företages.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

3

En motion, åsyftande, liksom den förevarande, en utsträckning af den

landsting nu tillkommande rätt att beträffande bidrag till vissa företag göra

skilnad mellan å ena sidan landsbygden och å andra sidan städerna eller vissa

af dem derhän, att landstinget skulle ega bestämma om sådan olikhet i bidrags

utgifvande jemväl beträffande de särskilda landskommunerna, väcktes

af herr Ljungman, äfven vid 1896 års riksdag. Den afstyrktes då af lagutskottet,

hvars hemställan bifölls af båda kamrarne.

Då motionären synes hysa den åsigt, att den af honom föreslagna ändringen

uti ifrågavarande §:s ordalydelse endast skulle innebära ett förty tingande

af redan nu gällande bestämmelser, vill utskottet, som icke delar

denna uppfattning, framhålla, att, enligt dess förmenande, i de fall, på hvilka

motionären anfört exempel, då landstingsheslut, hvarigenom vederbörande

landstingsområde blifvit med afseende på utgörandet af vissa afgifter fördeladt

i områden med olika eller särskild beskattning för vissa ändamål, blifvit

gällande, sådant berott derpå, att frågan om ett dylikt besluts öfverensstämmelse

med de i förordningen om landsting stadgade grunder icke genom besvär

dragits under vederbörande myndighets pröfning. I detta sammanhang

vill utskottet äfven nämna, att ofvan omförmälda, af motionären öfver ett

Göteborgs och Bohus läns landstings beslut anförda underdåniga besvär blifvit

af Kongl. Maj:t ogillade.

För öfrigt står utskottet i denna fråga på samma ståndpunkt som

lagutskottet vid sistförflutna riksdag. Utskottet anser således, att den af

motionären föreslagna förändringen ingalunda vore välbetänkt. Ty det bör

anses önskvärdt, att inom landsting, liksom inom andra folkrepresentationer,

ortsintressena träda tillbaka för det allmänna intresset, och det kan från

denna synpunkt ej vara lämpligt att i vidare mån, än redan tillåtet är, gifva

de olika ortsintressena ökad vigt gent emot länets gemensamma intressen.

Dermed skulle ock kunna vållas betänklig splittring bland landstingets ledamöter,

och frågorna skulle med långt större svårighet vinna en för länets

gemensamma bästa lycklig lösning. Förutom denna rent principiella betänklighet

vill utskottet äfven framhålla de praktiska svårigheterna vid och

olägenheterna af den ifrågasatta lagändringens tillämpning. J många fall

lärer det nemligen svårligen kunna ådagaläggas, att en ifrågasatt utgift icke

länder till någon fördel för en viss landtkommun, liksom det ej heller låter

sig göra att med någon säkerhet bedöma den olika graden af fördel för de

mänga landtkommunerna sins emellan af en dylik utgift. Fältet vore dermed

öppnadt för en mängd stridigheter och olika meningar inom landstinget, och

detta förhållande kunde ej annat än verka förlamande på den opartiska behandlingen

af föreliggande frågor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 22.

Utskottet håller äfven före, att de af motionären påstådda olägenheterna

af nu gällande bestämmelser vid närmare eftersinnande icke kunna anses vara

af betydenhet. Äfven om en kommun i följd af nämnda bestämmelser

skulle komma att bidraga till en utgift, som icke vore af fördel för kommunen,

skall, åtminstone i många fall, denna olägenhet förr eller senare

uppvägas deraf, att landstingets öfriga kommuner få bidraga till utgifter,

som hufvudsakligen medföra nytta för förstnämnda kommun.

Af dessa skäl föranlåtes utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.