Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och härads/''ängelse.

1897-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och härads/''ängelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

1

N:o 25.

Ank. till B/iksd. kansli den 9 mars 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

lagen angående skyldighet att deltaga i kostnaden för

byggnad och underhåll af tingshus och härads/''ängelse.

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda

författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet

af tingshus och häradsfängelse har genom lag af den 26 september

1884 stadgats: att i kostnaden för uppförande och underhåll af sådan

byggnad skola alla de, hvilka inom tingslaget erlägga kommunalutskylder,

deltaga, för fastighet efter hela samt för andra beskattningsföremål

efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal. Uppkommer vid den beräkning

bråktal, skall det bortfalla.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 52, föreslår herr O. Persson i Killebäckstorp,

att Riksdagen må för sin del besluta, att lagen angående skyldighet

att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af tingshus och

häradsfängelse den 26 september 1884 erhåller följande förändrade

lydelse:

Med ändring af hvad 26 kap. 4 § byggningabalken och särskilda

författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet

af tingshus och häradsfängelse förordnas härigenom, att i kostnaden

för uppförande och underhåll af sådan byggnad skola alla de, hvilka

inom tingslaget erlägga kommunalutskylder, deltaga efter fyrktal.

Bih. till Jtiksd. Prof. 1897. 7 Sand. 19 Haft. (N:o 25.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

Till stöd för motionen iinföres:

Under flera riksdagar från och med ståndsriksdagarnas tid hade

fråga förevarit om en jemnare fördelning, än som i 1734 års lag stadgades,

af denna byggnadsskyldighet. Vid riksdagarne 1876, 1877 och

1878 framlade lagutskottet förslag till författning, enligt hvilken alla

de, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder, skulle i kostnaden

för uppförande och underhåll af tingshus och häradsfängelse deltaga

efter den grund, som för utgörande af dessa skyldigheter funnes stadgad,

hvilka förslag afslogos af Första Kammaren och förty förföllo,

hvaremot de af Andra Kammaren utan votering biföllos.

Samma var förhållandet med de förslag, som i enahanda syfte

framkommo vid riksdagarne 1879 och 1880, men de vid 1881 års riksdag

väckta förslag i ämnet blefvo af Riksdagen afstyrkta på den grund,

att frågan då låg under utredning af skatteregleringskomitén. Denna

komité förklarade i sitt utlåtande den 13 september 1882, att man sedan

länge kommit till insigt derom, att mantalet icke vidare vore en tillförlitlig

gradmätare på olika fastigheters skatteförmåga, hvilken insigt

föranledt dess afskaffande såsom grundval för kyrkobyggnadsskyldigheten;

och föreslog komitén på anförda skäl, att kostnaderna för de i

26 kapitlet 1, 2 och 4 §§ byggningabalken omförmälda byggnader skulle

utgå efter samma grund, som komitén föreslagit för utgörande af

kommunalutskylder; men efter frågans föredragning i statsrådet fann

Kongl. Maj:t någon åtgärd för ändring af nämnda lagrum icke böra

vidtagas*

Vid 1884 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren tre särskilda

motioner om antagandet för utgörande af ifrågavarande besvär af den

grund, som för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet funnes

stadgad. Till stöd härför anfördes, att stadgandet i 1734 års lag om

deltagandet i kostnaden för byggande af tingshus och häradshäkte vore

föråldradt och kunde icke anses tillämpligt på landets närvarande förhållanden,

att sedan tiden för stiftandet af nämnda lag många andra

näringar än jordbruket uppstått, för hvilkas egare och innehafvare lag

och rätt vore lika nödvändiga och af hvilka domstolarna lika mycket

anlitades och besvärades som af jordbrukarne, samt att billighet och

rättvisa fordrade, att förändring i samma rigtning, som beslutats beträffande

fördelning af kostnaderna för byggande af andra gemensamma

byggnader, såsom skolhus m. m., skedde för kostnaden att bygga och

underhålla tingshus och häradshäkte.

Lagutskottet åberopade i sitt öfver motionerna afgifna utlåtande de

för utskottets förslag vid 1879 och 1880 års riksdagar anförda skäl,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

dervid utskottet, under erinran att utskottet förut flera gånger föreslagit

att lägga skyldigheten att bygga och underhålla tingshus och

häradshäkte på alla dem, som inom tingslaget erlade kommunalutskylder,

att utgöras efter samma grund, som för erläggande af dessa utskylder

funnes stadgad, men att detta icke vunnit Första Kammarens

bifall, ansåg sådant förslag hafva ringa utsigt att blifva Riksdagens

beslut. Derför borde man, för att komma till ett resultat, låta detta

onus hufvudsakligen hvila å fastighet, men derjemte låta äfven dem,

som skattade för andra beskattningsföremål, i viss mindre proportion

deltaga i besväret. Utskottet afgaf derefter det förslag, som sedermera

den 26 september 1884 blef lag.

Af hvad i utskottet i detta ärende förekommit framginge, att utskottet

vid framställningen af förslaget, att de, som erlade kommunalutskylder

för andra beskattningsföremål än fastighet, skulle deltaga i

byggnadsskyldigheten efter en fjerdedel af derå belöpande fyrktal, afsett,

att detta endast skulle vara ett öfvergångsstadgande för att slutligen

komma till målet i lika deltagande efter fyrktal för alla skattdragande.

Då lagskipningen vore en allmän angelägenhet, och då bruksidkare,

fabrikanter, handlande och handtverkare m. fl. i lika mån som jordbrukaren

hade intresse af rättskipningens behöriga handhafvande samt,

såsom förhållandena numera utvecklat sig, lika mycket eller ännu mera

än jordbrukaren besvärade domstolarna, syntes sådan fördelning vara

billig och rättvis; hvadan skyldigheten till deltagande uti ifrågavarande

besvär torde böra bestämmas efter hvars och ens skatteförmåga, angifven

genom det honom påförda fyrktal.

Den fördelning af ifrågavarande byggnadsskyldighet, som genom 1884

års lag faststäldes, tillkom, såsom jemväl af motionärens framställning

skönjes, på grund af ett efter långvariga meningsbrytningar framstäldt

medlingsförslag. Till stöd för detta förslag anförde lagutskottet vid

1884 års riksdag, att egandet af andra beskattningsföremål än fastighet

icke innebure samma stadigvarande intresse, och att, med den större

rörlighet dessa beskattningsföremål företedde, de understundom kunde

komma att med kort mellantid inom olika tingslag deltaga uti kanske

ganska betydliga kostnader för ifrågakommande byggnad och underhåll

af tingshus och häradshäkte samt följaktligen skulle kunna komma

att jemförelsevis för tungt i nu förevarande afseende beskattas, derest

de skulle deltaga i skyldighetens utgörande med hela det dem åsätta

fyrktal; hvarför utskottet ansåg en nedsättning till deltagande med

allenast en fjerdedel af det åsätta fyrktalet kunna för dem medgifvas.

Om man nu också icke kan med bestämdhet påstå, att just denna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

fördelning är den principielt rätta, synes dock skäl tala för dess bibehållande.

Samma grund bar nemligen blifvit antagen för utgörandet

af annan kommunal byggnadsskyldighet, såsom i fråga om byggnad

och underhåll af prestgård enligt lagen den 1 maj 1885 samt af kyrka

och sockenstuga enligt lagen den 12 juni samma år. Då den ‘byggnadsskyldighet,

hvarom de båda sistnämnda lagarne handla, utan tvifvel

är af långt större betydenhet än den som i motionen afses, synes anledning

saknas att, derest en ändring af fördelningen skulle anses

lämplig, göra början med den sistnämnda.

Slutligen vill utskottet liksom vid flera iföregående tillfällen, då

dylika förslag förelegat, erinra derom, att nya lagberedningen i sitt

betänkande angående rättegångsväsendets ombildning föreslagit hela

den ifrågavarande byggnadsskyldighetens öfverflyttande på staten; och

torde detta förslag i sammanhang med frågan om domstolsorganisationen

komma under statsmagternas pröfning.

Då utskottet således icke kan finna lämpligt, att någon ändring

nu vidtages i fråga om skyldigheten att deltaga i kostnaden för byggnad

och underhåll af tingshus och häradsfängelse, hemställer utskottet,

att herr Perssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Bruzelius, Nilsson, P. G. Petersson, F. Andersson, Redelius,

Jönsson, Ohlsson och E. Svensson, hvilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka bifall till förevarande motion.

Herrar Öländer och J. Andersson hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.