Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 34

1897-03-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:34, Lagutskottets Utlåtande N:o 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

1

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt för kronan

till andel i vinst af grufföretag å kronojord.

Andra Kammaren har till lagutskottet hänvisat en inom nämnda

kammare af herr Fredholm väckt motion, så lydande:

»I grufvestadgan af den 16 maj 1884 stadgas i 3 kap. om jordegareandel,

att jordegare är berättigad att till hälften med inmutaren

deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, och kan denna

jordegareandel begagnas till fullo eller till viss del. Lag samma gäller

om innehafvare med ständig besittningsrätt af kronojord. Å annan

kronojord tillkommer jordegareandelen inmutaren.

Det har synts mig, att svårligen något ur eganderätten härflytande

skäl kan angifvas för denna i grufvestadgan gjorda skilnad mellan

kronans och den enskildes eganderätt. Väl är sant, att man på praktiska

grunder icke kan för kronan göra gällande skyldigheten att deltaga

i grufarbetet för erhållande af andel i vinsten. Men om ock i

följd deraf icke åt kronan kan beredas lika stor andel i vinsten som

åt den enskilde, så vill det dock synas hvarken rättvist eller billigt,

att kronan skall helt och hållet afstå från all vinst på ett grufföretag,

som bedrifves på kronans mark.

Frågan om den andel i vinsten, som bör tillkomma kronan på

grund af eganderätt till marken, torde kunna lösas på det sätt, att grufegaren

för hvad som brytes betalar en viss »royalty».

Bill till Ttiksd. Prat. 1897. 7 Sand. 27 Höft. (Näs 34—36.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

För den skull får jag- anhålla, att lagutskottet ville pröfva, hvilken

andel af vinsten på ett grufföretag skäligen bör tillkomma kronan på

grund af jordeganderätt och under hvilka vilkor denna kronans vinstandel

bör utgå, samt för Riksdagen framlägga förslag till de ändringar

i gällande grufvestadga, som deraf kunna föranledas.»

Frågan om statens jordegareandel i grufvor å odisponerad kronojord

har helt nyligen varit föremål för statsmagternas pröfning, utan

att enighet uppnåtts beträffande sättet för dylik andels tillgodogörande.

Med föranledande af tvenne särskilda Riksdagens skrivelser, den

ena af den 15 maj 1889, den andra af den 20 maj 1890, lät nemligen

Kongl. Maj:t verkställa utredning rörande nämnda fråga, dervid togos

under öfvervägande åtskilliga system angående sättet, hvarpå andel

uti de med grufbrytning å kronojord förenade fördelar kunde beredas

staten.

Såväl koncessionssystemet — enligt hvilket rättigheten att å odisponerad

kronojord eftersöka och bearbeta mineralfyndigheter skulle, i

stället för på inmutning, bero på särskildt tillstånd af Konungen —

som det af motionären nu förordade afgäldssystemet — enligt hvilket,

med bibehållande af inmutningsrätten, inmutaren skulle såsom hittills

åtnjuta jordegareandelen, men med förbindelse att såsom godtgörelse

för denna förmån till kronan utgifva en enligt lagbestämda grunder

beräknad afgäld (royalty) — ansågos dervid mindre tillfredsställande.

Kongl. Maj:t fann för sin del arrendesystemet — enligt hvilket

inmutarens å odisponerad kronojord lott skulle liksom på enskild jord

inskränkas till hälften i grufvan och kronan tillgodogöra sig jordegareandelen

genom att emot en på aftal beroende afgift upplåta sin lott

till inmutaren eller annan — erbjuda de största fördelarne. I öfverensstämmelse

härmed uppgjordes ock förslag till ändringar i grufvestadgan,

hvilket förslag genom nådig proposition öfverlemnades till

1894 års Riksdag att deröfver afgifva yttrande. Förslaget, i hvad det

rörde sättet för tillgodogörande af kronans jordegareandel, blef af Första

Kammaren antaget, hvaremot Andra Kammaren förkastade detsamma.

Då alltså den fråga, som i motionen beröres, så nyss varit underkastad

statsmagternas pröfning, och Kongl. Maj:t, vid den utgång frågan

i Riksdagen fått, ej lärer underlåta att allt fortfarande egna densamma

uppmärksamhet samt dertill kommer, att lagutskottet väl eger att afgifva

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 35.

utlåtande öfver väckta förslag till stiftande, ändring, förklaring eller

upphäfvande af lag, men ej, på sätt motionären ifrågasatt, att sjelf framställa

dylika förslag, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Fredholms förevarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr C. F. Petersson har begärt få antecknadt, att han icke del

tagit i ärendets behandling inom utskottet.

N:o 35.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

8 § i kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj

1878.

8 § i skjutsstadgan är af följande lydelse:

»Innehafvare af nu varande gästgifveri, vare sig att det såsom

sådant bibehålies eller till skjutsstation inskränkes, ege att fortfarande

tillgodonjuta de friheter, räntor och andra dylika förmåner, som blifvit

detsamma i laga ordning tillerkända.

Så väl gästgifvare som stationsföreståndare vare berättigad att

med den inskränkning, som för de i 28 § omförmälda fall finnes stadgad,

vid eller utom måltider till vägfarande försälja maltdrycker till för
-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.