Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af slutting.

1897-03-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:36, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af slutting.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 36.

Ank. till Biksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser

i fråga om kungörande af slutting.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 126, anför herr K. A. Staajf:

»I 2 § af kongl. förordningen angående kungörande af tiden för

allmänna tingssammanträden i vissa domsagor samt för afslutande af

ting den 21 mars 1884 stadgas, att tiden för afslutande af ting, der

afslutandet till särskild dag utsättes, skall genom domhafvandens försorg

förut kungöras i tingslagets kyrkor.

Då en domhafvande, som håller ett ting exempelvis i början af

februari, ju kan utsätta tid för samma tings afslutande till hvilken

dag och månad han behagar under vårens eller försommarens lopp,

kan nyss anförda bestämmelse, som tillåter domhafvanden att inskränka

publicerandet af sluttinget till en kungörelse i tingslagets kyrkor söndagen

före tingets hållande, tydligen på ett oskäligt sätt betunga de

rättssökande eller deras — ofta ej ens å orten vistande — ombud,

hvilka icke hafva någon annan genom lagstiftningen dem beredd möjlighet

att med säkerhet erfara dagen för sluttinget än att söndag på söndag

låta efterhöra, om kungörelse i kyrkan skett.

Då man betänker, att i tvistemål sluttinget utgör utgångspunkten

för den öfverallt lika korta tiden för vads erläggande, och att

följaktligen svår rättsförlust kan följa af ett förbiseende af sluttings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

tiden, torde det äfven böra erkännas, att bestämmelsen i fråga är

egnad att sätta rättssäkerheten i verklig fara.

Huru vida ändring lämpligen bör ske på det sätt, att dagen för

tingets afsilande tillkännagifves redan å sjelfva förhandlingsdagarne,

eller att det ålägges domhafvanden att längre tid än några dagar förut

och jemväl i tidningarne kungöra sluttingsdagen eller att till äfventyra

vederbörande hofrätter böra i god tid erhålla underrättelse om densamma

eller på ännu något annat sätt, derpå skall jag för närvarande

icke inlåta mig, då jag håller före, att ämnet torde behöfva eu utredning,

som lämpligast öfverlemnas åt Kongl. Maj:t.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställer motionären, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte anhålla, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till mera betryggande

bestämmelser i fråga om kungörande af tiden för afslutande

af ting.

Ehuru några större olägenheter af nu gällande stadgande om

kungörande af slutting, så vidt utskottet kunnat erfara, icke hafva

uppstått, i det vederbörande domhafvande i allmänhet låtit sig angeläget

vara att föranstalta om dylik kungörelses uppläsande i tillräckligt

god tid, anser utskottet motionärens hemställan dock förtjena beaktande.

Nuvarande lagbestämmelse synes nemligen icke innebära full trygghet

för att allmänheten i god tid får kännedom om tiden för tings afslutande,

och utskottet har sig bekant, att till följd af långsam postgång

fall inträffat, då kungörelse om slutting kommit att uppläsas först en

eller ett par dagar före detsamma. Visserligen utgår vadetiden först

en vecka efter det domen afkunnats, och vederbörande parter torde

derför, äfven om de till följd af kungörelsens sena uppläsande icke

hunnit infinna sig till sluttinget, ändock haft tid att bevara sina fatalier,

men uppenbart synes vara, att lagstiftaren bör söka förebygga blotta

möjligheten deraf, att tiden för sluttingen, låt vara i undantagsfall, på

sätt nu omförmälts kungöres så sent, att rättsförluster i följd deraf

kunna uppkomma.

Beträffande frågan, huru den ifrågastälda lagändringen bör åvägabringas,

vill utskottet såsom sin åsigt framhålla, att något åläggande för

domaren att redan å sjelfva förhandlingsdagarne tillkännagifva dagen

för tingets afslutande icke är lämpligt eller ändamålsenligt. Först och

främst möter härvid det hinder, att tiden för uppsättande af alla de

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 7 Sami. 27 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 36.

handlingar, som skola å sluttinget föreligga färdiga, icke kan beräknas,

förr än alla förhandlingarne äro afslutade, och att äfven då det icke

med bestämdhet kan sägas, hvilken dag arbetet kan blifva färdigt.

Extra förrättningar kunna vålla, att arbetet å sjelfva tinget för någon

tid måste läggas å sido. I fall domaren derför skulle vara skyldig

att, så snart handläggningen af de till ett ting eller tingssammanträde

hörande mål och ärenden vore afslutad, underrätta parterna om dagen

för sluttinget, skulle han, för att vara säker på att då hafva allt färdigt,

nödgas utsätta sluttinget till en långt senare dag än eljest kunde ega

rum. Härigenom skulle ofta onödigt dröjsmål vållas för parterna,

under det att sluttinget nu, då domaren icke behöfver bestämma dagen

för detsamma, förr än han kan beräkna när arbetet med tinget är

färdigt, ofta kan hållas långt tidigare.

Något hinder mot stadgande af skyldighet för domaren att senast

viss kortare tid före sluttinget derom utfärda kungörelse torde deremot

ej möta; och äfven synes det böra tagas under öfvervägande, huru vida

ej annonsering i lämplig tidning bör om tiden för sluttinget ega rum.

Den närmare utredningen härom torde emellertid lämpligen böra

genom Kongl. Majrts försorg åvägabringas, och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, i anledning af herr Staaffs ifrågavarande

motion, måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till i ofvan angifvet syfte

ändrade bestämmelser i fråga om kungörande af tiden

för afslutande af ting.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herr Öländer,

-,-

Herrar Rudebeck, P. G. Petersson och F, Andersson hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, T, A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1897

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.