Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

1897-03-30 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:37, Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

1

N:o 37.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af

§ 32 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

§ 32 i kongl. förordningen om landsting den 21 mars 1862 är af

följande lydelse:

»Rättighet att vid landstinget väcka nya frågor eller förslag tillkommer

Konungens befallningshafvande, samt hvarje medlem af landstinget.

Nytt förslag bör, för att kunna komma under behandling, innefatta

ett ämne inom landstingets befogenhet, vara skriftligen uppsatt och

senast fjorton dagar före landstingets början aflemnadt till sekreteraren,

hvilken det åligger att inom åtta dagar derefter öfver de afgifna förslagen

upprätta en lista och den till ordföranden öfverlemna.

Till det landsting, som efter utfärdandet af denna förordning först

skall hållas, insändas förslagen till landstingets ordförande.

Ej må annan ny fråga än den, som blifvit på nu föreskrifvet sätt

väckt, kunna komma under landstingets öfverläggning, såvida frågan

icke blifvit af Kongl. Maj:t till landstinget liänskjuten eller härleder sig

från och står i sammanhang med ett förut i behörig ordning väckt

förslag.»

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion n:o 5, hemställer herr A. Ericson i Ransta att Riksdagen

för sin del måtte besluta att vidtaga den förändringen i ofvanBih.

till Riksd. Prat. 1897. 7 Sami. 28 Haft. fJSi:is 37—40.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

berörda paragraf, att orden »senast fjorton dagar» måtte ändras till senast

trettio dagar.

Till stöd för ändringsförslaget anför herr Ericson:

»Det är nogsamt bekant, att de framställningar, som till landstingens

behandling öfverlemnas, dels från Konungens befallningshafvande

och dels från enskilda 1 andstingsmän,'' äro både många och vidlyftiga,

och komma dertill ofta från Kongl. Maj:t lagförslag, hvaröfver landstinget

skall afgifva yttranden.

Landstingens förhandlingar pågå vanligen ej mer än tvenne dagar,

och då dervid äfven skall företagas ett stort antal val, blir föga tid att

studera framställningarna. Visserligen låter landstingens sekreterare numera

trycka och till landstingsmännen utsända förhandlingarna, men som

motionstiden utgår blott fjorton dagar före landstingens sammanträdande,

komma förhandlingarna vederbörande landetingsmän allt för sent till

hända, för mången landstingsman med dålig postgång knappast före

afresan till landstinget.

Häraf framgår tydligen, att landstingsmännen ha allt för knapp tid

att studera och taga del af de många vigtiga framställningar, som vid

landstingen förekomma.

Saken kan dock afhjelpas genom att vidtaga den förändring i ofvan

åberopade paragraf, att motionstiden förändras från fjorton till trettio

dagar före landstingens början.»

Den af motionären föreslagna lagändringen synes utskottet ur flere

synpunkter mindre lämplig. Först och främt är, enligt utskottets åsigt,

intet allmänt behof af förändring i bestående förhållanden för handen.

Hvad motionären härutinnan anfört torde få anses beröra endast undantagsfall.

Sålunda lärer inom de allra flesta landstingsområden kommunikationsväsendet

hafva nått den utveckling, att, äfven med bibehållande

af den nu stadgade motionstiden, motionerna hinna tryckas och

komma landstingsmännen till banda i god tid före afresan till landstinget.

Äfven om i en eller annan ort så ej kan ske, torde deraf härflytande

olägenheter ej vara synnerligen betydande. Ofta blifva, enligt

hvad erfarenheten ådagalägger, ärendena genom tidningarnes försorg

bragta till allmänhetens kännedom; och landstingsmannen har då tillfälle

att på detta sätt blifva uppmärksamgjord på ärendenas beskaffenhet.

I öfrigt kan under tiden för sjelfva landstiugets sammanträde lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

tingsmännen i allmänhet medhinna att om ärendena erhålla tillbörlig

kännedom, under öfverläggning derom med öfriga ledamöter. Erfarenheten

torde bestyrka, att just denna öfverläggning under landstingssammanträdet

är för den enskilde landstingsmannens uppfattning och

bedömande af frågorna vida vigtigare än det genomläsande och begrundande

på egen hand, som kringsändande af de tryckta motionerna afser

af främja. Motionären har visserligen påstått, att landstingets förhandlingar

pågå i allmänhet ej mera än två dagar, men, så vidt utskottet

har sig bekant, pläga de flesta landsting vara samlade i åtminstone fyra

dagar.

År sålunda behofvet af lagändringen ringa eller intet, komme

emellertid dess genomförande att bereda åtminstone en väsentlig olägenhet.

Denna skulle bestå deri, att nyvalde landstingsmän derigenom komma

att beröfvas möjlighet att vid första landstinget under tjenstgöringsperioden

väcka några motioner. Enligt 10 § landstingsförordningen

beräknas en landstingsmans tjenstgöringstid — före hvars inträdande

någon motionsrätt ej lärer honom tillkomma — från den 1 september det

år valet skett; och i följd häraf blefve han genom motionstidens utsträckning

till trettio dagar, enär landstingen sammanträda under september

månad, alskuren från att sin motionsrätt utöfva.

Med stöd af det anförda hemställer alltså utskottet,

att herr Ericsons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.