Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande Lt:o 40

1897-03-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:40, Lagutskottets Utlåtande Lt:o 40

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande Lt:o 40.

N:o 40.

Ank. till Kiksd. kansli den 30 mars 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1 §

i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891.

1 § i lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891 lyder:

»Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af

minst tjugofem medlemmar, som i enlighet med denna lag antagit

stadgar och utsett styrelse, må kunna på sätt nedan sägs varda registrerad.

»

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 54, anför nu herr Hammarström:

Sedan kongl. kungörelsen af den 30 oktober 1891 med lag angående

sjukkassor trädde i gällande kraft, hade Riksdagen för hvarje

år anslagit 100,000 kronor till understöd åt arbetares sjukkassor, att

utgå i form af förvaltningsbidrag. Såsom vilkor för erhållande af sådant

bidrag vore i första rummet stadgadt, att sjukkassa skulle vara hos i

lagen angifna myndigheter registrerad och hafva af samma myndigheter

sanktionerade stadgar. Endast ett ringa antal af i landet befintliga

sjukkassor hade dock under de fem år, ofvannämnda lag egt gällande

kraft, begagnat sig af den förmånen att komma i åtnjutande af

statsbidraget.

Med anledning häraf hade Kongl. Maj:t under förra året uppdragit

åt samtliga sina befallningshafvande att utreda orsakerna, hvarför ej

flera sjukkassor hittills blifvit registrerade. I hvad mån sagda myndigheter

lyckats med denna utredning tilltrodde sig motionären ej

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

att kunna bedöma. Af ett offentliggjort sammandrag af dessa länsstyrelsernas

utredningar framginge, att orsakerna skulle vara, dels. att

statens bidrag ansåges vara allt för obetydligt, dels att den föreskrifna

årliga redogörelsen och redovisningen vore för vidlyftig, och att många

sjukkassor för ett så obetydligt bidrag ej ville underkasta sig denna

redovisning.

Att dessa skäl för en stor del sjukkassor varit afgörande, för att

de icke blifvit registrerade, vore nog sant, men för största delen af de

oregistrerade sjukkassorna förefunnes derjemte helt andra skäl, som för

dem vore lika mycket bestämmande. Ty älven om statens bidrag höjdes

och den såsom vidlyftig ansedda redovisningen förenklades eller

till och med borttoges, skulle dock ett stort antal af i landet existerande

sjukkassor icke under närvarande förhållanden kunna komma i åtnjutande

af något understöd af de härför anslagna statsmedlen, så länge

vilkoren för att sjukkassa skall få blifva registrerad vore sådana, som

de nu gällande.

Bestämmelsen i § 1 i lagen om sjukkassor borttoge möjligheten

för de många små på landsbygden och i de mindre städerna befintliga

sjukkassorna med mindre antal medlemmar än tjugofem att kunna

blifva registrerade. Det kunde visserligen invändas, att der flera sadana

små kassor förefunnes på en plats, kunde dessa sammansluta sig till

en, hvarigenom det medlemsantal, som nu fordrades, lätt kunde uppnås,

och rättighet att blifva registrerad vinnas. Men svårigheten af sådana

sammanslagningar insåges lätt, om man betänkte, att det i de flesta fall

vore enskilda föreningar med olika verksamhet och syftemål, som egde

dessa sjukkassor, hvilka föreningar hvar för sig såsom vilkor för inträde

i deras sjukkassa kanske först fordrade medlemskap i föreningen.

Det vore bekant, att många af dessa mindre sjukkassor under de

senare åren gjort afsevärda ansträngningar för att kunna uppnå det

för berättigande till registrering bestämda minimiantalet medlemmar,

men ändock icke lyckats. För många sjukkassor vore det derför af

stor vigt att få den omförmälda bestämmelsen i ofvannämda lags § 1

ändrad derhän, att sjukkassa med t. ex. femton medlemmar måtte, på

sätt i öfrigt vore bestämdt, kunna blifva registrerad. Det vore gifvetvis

de mindre och svagaste kassorna, som vore i största behof af

stöd från det allmännas sida.

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen för sin del

måtte besluta, att § 1 i lagen om sjukkassor af den 30 oktober 1891

skall erhålla följande förändrade lydelse:

Förening för inbördes sjukhjelp, sjukkassa, hvilken består af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

minst femton medlemmar, som i enlighet med denna lag antagit stadgar

och utsett styrelse, må kunna, på sätt nedan sägs, varda registrerad;

eller att, om för handen varande förhållanden skulle lägga hinder i

vägen för godkännande af eu sålunda bestämdt formulerad förändring,

Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att,

för den händelse Kongl. Maj:t, med anledning af hvad i ärendet förekommit,

i nåder förordnar om utarbetande af förslag till ändring af

lagen om sjukkassor den 30 oktober 1891, bestämmelsen i § 1 rörande

det medlemsantal, som berättigar sjukkassa att blifva registrerad, ändras

så, att detta antal blir lägre än det, som är fixeradt i den nu gällande

lagen.

Syftet med motionärens framställning om ändring af 1 § i lagen

om sjukkassor är följaktligen det, att dylika kassor med ett medlemsantal

af minst 15 eller öfverhufvud ett antal medlemmar under den

nu bestämda gränsen af tjugofem skulle kunna blifva delaktiga af

statens förvaltningsbidrag till sjukkassor. Utskottet delar emellertid

icke motionärens åsigt om det lämpliga uti en sänkning af denna gräns.

Den förutsättningen för en sjukkassas rätt till bidrag för sin verksamhet

af allmänna medel synes ligga i sakens natur, att kassan skall, på sin

ort och af de samhällsmedlemmar, för hvilka den är afsedd, omfattas

med ett icke alltför ringa intresse och det sålunda visa sig, att densamma

afhjelper ett mera allmänt behof, och, enligt utskottets mening,

förefinnes ej denna förutsättning hos ett företag för inbördes sjukhjelp,

hvilket ej förmått att omkring sig samla ens tjugofem deltagare. Då

motionären särskilt framhållit den svårighet att sammanslå flere små,

på samma plats förefintliga sjukkassor, som läge deri, att dylika mindre

kassor i flertalet af fall bildats af enskilda föreningar med skilda syften,

afseende annat än sjukhjelp, och att dessa föreningar icke lemnade

tillträde till sjukkassorna åt andra än sina egna medlemmar, vill

utskottet erinra, att staten visserligen med sitt bidrag, under viss förutsättning,

understödjer äfven sådana enskilda sällskaps sjukkassor,

men att man icke lärer med fog kunna ifrågasätta att staten, af hänsyn

till föreningar, bildade för helt andra hufvudsyftemål än inbördes

sjukhjelp, skulle medgifva, att medlemmar i en sjukkassa, som egde

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

rätt till statsunderstöd, finge understiga det antal, som för dylik kassa,

stiftad endast för sjukhjelp, ansetts vara det minsta lämpliga.

Af hvad sålunda anförts finner sig utskottet föranlåtet att hemställa,

det förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 30 mars 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.