Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 11 kap. 15 § strafflagen.

1897-04-01 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:44, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af 11 kap. 15 § strafflagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

1

N:o 44.

Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1897, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse

af 11 kap. 15 § strafflagen.

Uti 15 § af 11 kap. strafflagen stadgas:

»Gör man oljud eller oväsende eller far öfverdådigt fram, så att

annan deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad, å allmän

väg, gata eller torgplats eller der allmän marknad eller auktion hålles;

straffes med böter, högst etthundra riksdaler. Våldförer man annan å

sådant ställe, som nu sagdt är; då skall den omständighet, vid straffets

bestämmande för våldet, såsom försvårande anses.»

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 1, föreslår nu herr Ljungman en ändrad lydelse af detta lagrum.

Han anför:

Af detsamma framginge tydligen, att lagstiftaren vid dess affattning

icke haft någon tanke på den betydande samling af personer och

de oordningar, hvilka kunde ega rum vid sådant fiske, deruti eu hvar

rikets undersåte egde rätt deltaga utan hinder af strandegarerätten, och

hvilka vid t. ex. det ymniga bohuslänska sillfisket kunde vida öfverträffa

dem vid »allmän marknad eller auktion». Att bestämmelsenia i

§§ 18 och 33 fiskeristadgan den 29 juni 1852 i detta hänseende icke

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 7 Sami. 30 Haft. (N:is 44. 45.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

gjorde till fyllest, borde vara klart redan deraf, att dessa bestämmelser

blott afsåge sådant »buller», som menligt inverkade på fiskets utöfning.

Sådan lagstiftningen nu vore, funnes alltså ingen lagbestämmelse att

åberopa, enligt hvilken eu allmän åklagare kunde genom åtals anställande

ingripa till ordningens upprätthållande vid dylikt fiske som det

ymniga bohuslänska sillfisket, hvadan alltså, med hänsyn äfven till stadgandet

i strafflagens 14 kap. 45 § om brott, som finge af allmän åklagare

åtalas, ett tillägg till lagbudet i fråga, afseende sådant fiske, torde

vara af behofvet påkalladt.

På grund häraf hemställer motionären,

att Riksdagen måtte för sin del antaga följande förslag till ändrad

lydelse af 15 § 11 kap. strafflagen, så lydande:

15 §. »Gör man oljud eller oväsende eller far öfverdådigt fram,

så att annan deraf skadas kan, eller kommer eljest förargelse åstad å

allmän väg, gata eller torgplats, eller der allmän marknad eller auktion

hålles, eller der fiske idkas, hvaruti en hvar svensk undersåte egen rätt deltaga;

straffes med böter högst etthundra riksdaler. Våldförer man annan

å sådant ställe, som nu sagdt är, då skall den omständighet, vid straffets

bestämmande för våldet, såsom försvårande anses.»

Utskottet är ense med motionären om behofvet af stadganden till

förekommande och bestraffning af oordningar bland den mängd af personer,

som samlats å icke allmänna platser för bedrifvande af sådant fiske, som

är oberoende af strandegarerätten; och utskottet tänker härvid särskilt

på sillfisket vid vestkusten. Det är för utskottet bekant, hurusom klagan

är allmän öfver de oordningar och störande uppträden, som förekomma

bland den mängd fiskande, hvilka följa fisken efter dess dref, oordningar,

mot hvilka polis- och åklagaremyndigheten ofta står magtlös i de fall,

då de ega rum på sådant område, som icke är att hänföra till »allmän

plats». En utsträckning af bestämmelsen uti ofvannämnda lagrum om

straff för oljud, oväsen och i allmänhet förargelseväckande beteende å

allmän plats till att omfatta äfven de tillfällen och platser, der dylikt

fiske bedrifves, skulle, anser utskottet, å ena sidan blifva till gagn för

fiskerinäringen, och å andra sidan skulle kringboendes berättigade kraf

på skydd mot ordningen störande uppträden derigenom uppfyllas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

3

Då utskottet emellertid det oaktadt icke anser sig böra förorda en

lagbestämmelse i den af motionären åsyftade rigtning och inom den af

honom angifna begränsning, är det således icke derför, att utskottet anser

skäl saknas för eu sådan bestämmelse. Men utskottet håller före,

att, om eu utsträckning af gällande lagbud om straff å förargelseväckande

beteende skall ega rum, deråt borde gifvas större omfattning än den af

motionären ifrågasatta, enär, efter utskottets åsigt, samma skäl, hvilka

gifva stöd åt motionärens mening och som ligga till grund för stadgandet

uti It kap. 15 § strafflagen beträffande förargelseväckande beteende

der allmän marknad eller auktion hålles, tala för tillämpning af

en dylik bestämmelse på ett flertal andra fall, der ett större antal menniskor

samlats under förhållanden, som visat sig kunna lätt gifva anledning

till störande af allmän ordning, såsom vid jern vägsbyggnader, andra

större byggnadsföretag, vattenafledningar och dylikt.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Ljungmans förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 april 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Bruzelius, Nilsson och Redelius, hvilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka skrifvelse i motionens syfte.

Herrar F. Andersson och Jönsson hafva begärt fä antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.