Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i kongl.förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 m. m.

1897-04-01 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:45, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i kongl.förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

N:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 1 april 1897, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändringar i kongl.förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16

juni 1875 m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 87, anför herr Kronlund:

»Vid flere föregående riksdagar har förslag framstälts om ordnande

af frågan rörande lösen för gravationsbevis och i sammanhang dermed berörts

sättet för ett sådant bevis’ utfärdande. Som bekant är, förfares dervid

på flera olika sätt och uppbäres olika lösen derför, beroende på de grunder

hvarefter den debiterats.

Sålunda plägar enligt i justitieombudsmannens berättelse för år

1895 lemnade uppgifter en och annan domare för gravationsbevis, omfattande

tiden från och med 1876 års början till och med nuvarande

tid, ej taga högre lösen etc. än för vanliga gravationsbevis, omfattande

10 år, enär bestämmelserna i förordningen angående expeditionslösen synas

afse endast gravationsbevis för 10 år eller derunder. Enahanda praxis

följes i Stockholms rådstufvurätt. Andra domare pläga på en i allmänhet

framstäld begäran om gravationsbevis expediera sådant för 10 år, men,

i fall uttryckligen anhålles att få gravationsbevis för längre tid än 10 år,

utfärda ett gravationsbevis för de 10 sista åren mot vanlig lösen enligt

tariff a i förordningen om expeditionslösen och derjemte ett särskildt,

på fastighetsboken grundadt bevis för den öfriga tiden från 1876 års

början, hvilket senare bevis några domare teckna å det hufvudsakliga

gravationsbeviset, andra å särskildt papper.

I båda fallen beräknas lösen för det senare beviset till 1 krona,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45. 5

och åberopas såsom stöd härför bestämmelsen under tariff b i samma

förordning.

Några häradshöfdingar pläga, i likhet med de sistnämnde, utfärda

två bevis, men för det bevis, livilket afser tiden från ingången af år

1876 till tioårsperiodens början, beräknas lösen till 50 öre, då beviset

tecknats å det egentliga gravationsbeviset, och till 75 öre, då det expedieras

såsom särskild handling. För detta förfarande åberopas de i

förordningen angående expeditionslösen förekommande allmänna bestämmelser

rörande lösen för bevis.

Andra domare förfara sålunda, att de utfärda ett gemensamt gravationsbevis,

hvilket afser tiden ända från den 1 januari 1876, och

beräkna lösen härför på det sätt, att de, utom vanlig lösen för ett 10

års gravationsbevis, taga Vio af denna lösen för hvarje Överskjutande år.

Efter sistnämnda beräkningsgrund skulle lösen för ett gravationsbevis,

omfattande ett hemman, bemmansdel eller lägenhet och tidrymden

från och med 1876 intill nuvarande tid uppgå, inberäknadt stämpel,

till 3 kronor 80 öre. Att vacklande praxis och en högt uppdrifven

lösen i fråga om en i allmänna lifvet så vanlig och så ytterst vigtig

offentlig handling är synnerligt menlig, torde ligga i öppen dag. Särskilt

för den mindre jordbrukaren och lägenbetsinnehafvaren är den höga

lösen ytterst känbar. Säkert är att mången sådan för bevisets dyrhet

drager sig för att lösa ett sådant vid eu fastighetsförsäljning och tillhandlar

sig eu fastighet utan någon annan kunskap om dess gravationer

än säljarens egna uppgifter, ett förfaringssätt, som ofta gifver anledning

till rättegångar och förluster för köparen.

Genom de i sammanhang med intecknings- och lagfartslagarnes

antagande införda fastighetsböckerna har utfärdandet af gravationsbevis

i väsentlig grad underlättats och förenklats. I fastighetsböckerna har

domaren en öfverskådlig bild af en fastighets eganderättsförhållanden

och gravationer.

Inteckningslagen stadgar i afseende på dessa senare, att inteckningsboken

skall så föras, att deraf lätteligen kan ses beskaffenheten af en fastighet

graverande inteckningar, när dessa blifvit sökta, beviljade eller undergått

annan förändring äfvensom om utmätning ågått fastigheten m. m.

I fastighetsböckerna har domaren sålunda i de flesta fall en uttömmande

ledning för upprättande af ett gravationsbevis, utan att för sådant ändamål

behöfva gå tillbaka till inteckningsprotokollen.

Enligt eu nu allt mer och mer utbredd praxis bland Sveriges

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Lagutskottets Utlåtande N:o d5.

underdoinarecorps angifves gravationsbeviset äfven varu utfärdadt efter

inteckning,sboken, och äfven der beviset ej så formuleras, utan inteckning,sprotokollet

uttryckligen nämnes såsom källan derför, torde säkerligen de

allra flesta domare äfven i detta fall i verkligheten låta inteckningsboken

tjena såsom ledning vid bevisets upprättande, i b vilket fall de naturligtvis

fullkomligt lita på inteckningsbokens öfverensstämmelse med protokollen

och äfven ikläda sig juridiskt ansvar derför.

Då derjemte inteckningsboken i vissa fall är genom positiva lagbestämmelser

erkänd såsom en officiel urkund i fråga om inteckningar,

beviljade för öfver 10 år sedan, torde man med allt skäl kunna taga

steget fullt ut och utsträcka dess egenskap af urkund till hela den tid

ett gravationsbevis afser. Det synes orimligt att i vissa fall tillerkänna

inteckningsboken fullt vitsord och i andra fall åter blott egenskap af ett

slags register till enskild beqvämlighet och nytta, då boken i sin helhet

är omhägnad af och inrättad i enlighet med i lag gifna föreskrifter.

De betänkligheter, som resa sig deremot, synas mig ligga i farhågan

för inteckningsbokens bristande öfverensstämmelse med inteckningsprotokollen

och i frånvaron af fullständiga, fullt betryggande bestämmelser

för de förras förande.

Den långa erfarenhet deri, som numera vunnits, och den stadgade

praxis, som fått insteg, bör väl till eu stor del hafva käft dessa betänkligheter.

Att samfärdseln och allmänna lifvet äfven äro förberedda på

en förändring i denna rigtning tyckes mig framgå deraf, att såväl hypoteksföreningar

som bankinstitut utan anmärkning mottaga gravationsbevis,

utfärdade enligt inteckningsboken.

För att emellertid än vidare undanrödja omförmälda betänkligheter

vore önskligt, att närmare bestämmelser och föreskrifter, åsyftande större

noggrannhet och om möjligt äfven kontroll vid fastighet,sböckernas förande,

meddelades.

Bestämmelser derutinnan borde efter mitt förmenande gå ut på

ett närmare återgifvande af inteckningens beskaffenhet, såsom, i fråga

om ett intecknadt skuldebref, utom dess utgifningsdag, utfästäde kapital

och ränta, äfven afbetalningstider och andra vilkor, skuldebrefvets utfärdare

m. m., samt t. ex. i fråga om de vanligen förekommande undantagskontrakten

till hvilka och huru länge undantagen skola utgå, beskaffenheten

af desamma, om några kontanta belopp deri ingå in. in.

Huru en verksam kontroll skall kunna åvägabringas, är svårare

att angifva,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

7

Ett sätt vore att till de renoverade exemplar af intecknings-med

derå protokoll, som till hofrätterna ingå, foga afskrift af anteckningar i

fastighetsböckerna från dessa protokoll ocli derefter låta vederbörande

tjensteman granska dessa anteckningar; ett annat, om också indirekt sätt

åter, att göra vederbörande utfärdare af gravationsbevis ansvarige för

fastighetsböckernas öfverensstämmelse med protokollen.

Blefve ändamåsenliga bestämmelser derutinnan gifna, torde utan

någon svårighet fastighetsböckerna kunna antagas såsom urkund till ledning

för gravationsbevis’ utfärdande.

Såsom ett ytterligare stöd för nödvändigheten af eu sådan tillåter

jag mig framhålla det från så många håll framhållna önskemålet om

upphörandet af skyldigheten att förnya penningeinteckniugar. Skulle

detta önskemål vinna statsmagternas bifall, blefve gravationsbevis’ utfärdande

efter protokollen snart eu praktisk omöjlighet.

Angående lösen för gravationsbevis vill jag erinra, att det för

sådant bevis, omfattande ett hemman, hemmansdel eller lägenhet och en

tidrymd af 10 år, faststälda belopp kr. 1.50 måste auses vara eu fullt

tillräcklig ersättning för det dermed förenade besvär, om detsamma

grundas å inteckningsboken.

Som det emellertid kan finnas fall, då ett utförligare gravationsbevis

erfordras, än som kan meddelas efter inteckningsboken, bör genom

bestämmelser i nu angifna afseenden naturligtvis ej den rättsökande afskäras

möjlighet att, der han så önskar, erhålla ett på inteckningsprotokollet

grundadt gravationsbevis, för hvilket i så fall lösen finge

bestämmas efter annan, i förhållande till den tidsperiod beviset omfattar,

modifierad grund.»

På grund af hvad sålunda anförts hemställer motionären,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong!. Maj:t anhålla, dels

att Kongl. Maj:t ville utarbeta förslag till ändring af kong]. förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 och kongl. kungörelsen,

huru lagfarts- och inteckningsböcker skola inrättas och föras,

den 14 september 1875 derhän, att närmare bestämmelser och föreskrifter

meddelas, åsyftande större noggrannhet och, om möjligt, kontroll vid fastighetsböckernas

förande, och dels att i sammanhang dermed i förordningen

angående expeditionslösen måtte införas bestämmelser, att lösen

för gravationsbevis, oafsedt den tidrymd beviset omfattar, måtte bibehållas

vid det belopp, som för närvarande utgår för eu tidrymd af 10 år, dock

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 45.

att, derest på särskild begäran gravationsbevis grundas på inteckningsprotokollet,

skälig lösen derför måtte utgå efter närmare angifna grunder.

Utskottet delar ej motionärens åsigt om möjligheten af att under

nuvarande förhållanden gifva inteckningsboken laga vitsord. Så länge

inteckningsprotokoll föres, bör protokollet såsom hufvudurkunden, på

grund af hvars innehåll boken föres, tillerkännas vitsord, och att sådant

skulle tillerkännas såväl boken som protokollet, lärer ej rimligen kunna

sättas i fråga.

Utskottet anser således, att ett gravationsbevis, utfärdadt endast

efter inteckningsboken, icke utgör ett tillförlitligt intyg om de gravationer,

som besvära en fastighet, och har sådant bevis af bank eller annan inrättning

såsom fullgodt mottagits, lärer detta berott på förbiseende eller

bristande kunskap om hvad lag härutinnan stadgar.

Förhållandet härutinnan skulle, enligt utskottets mening, ingalunda

blifva bättre hvarken genom meddelande af de bestämmelser om inteckningsbokens

förande, som motionären ifrågasatt, af hvilka bestämmelser

för öfrigt flertalet och alla de vigtigare redan äro stadgade till efterrättelse,

eller genom de skäligen otillfredsställande kontrollåtgärder, hvarom

motionären framstält förslag.

Hufvudsyftet med motionärens framställning, ordnandet af den

tvistiga frågan om lösen för gravationsbevis, lärer för öfrigt inom kort

vinnas, enär, enligt hvad utskottet har sig bekant, stadgande härom efter

förslag af j ustitiekansleren är under utarbetande inom civildepartementet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, föranlåtes utskottet

hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 apiil 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. IIASSELROT.

Herr F. Andersson har begärt få anteckuadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.