Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till viss ändring i förordningen angående inteckning i fast egendom m. m.

1897-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:49, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande af förslag till viss ändring i förordningen angående inteckning i fast egendom m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

3

N:o 49.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utarbetande och framläggande

af förslag till viss ändring i förordningen angående

inteckning i fast egendom m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling

hänvisad motion n:o 25, anför herr A. Olsson i Ornakärr:

Under det lagstiftningen ginge i den rigtningen, att den ville söka

att bereda arbetare och handtverkare egna hem på egen grund, förefunnes

dock i detta afseende ett missförhållande, som, om det icke kunde

alldeles förhindras, dock i någon mån torde kunna minskas. Nämnda

missförhållande vore den fara, som förefunnes för personer, som köpte

jordtomter eller mindre delar af förut intecknad egendom och på densamma

uppförde egna hus. Blefve säljaren urståndsatt att betala sin

skuld eller försattes i konkurs, komme nemligen dervid icke endast den

inköpta tomten eller delen i egendomen att blifva försåld, utan ock de

derpå uppförda husen. Visserligen vore det lättsinnigt att inköpa iorut

intecknad jord utan att på förhand göra sig underrättad om, huruvida

jorden vore gravationsfri, eller att, när man fått veta, att den vore intecknad,

icke söka inteckningshafvarens medgifvande till inteckningens

dödande i den inköpta jorden. Till sådant handlingssätt gjorde sig dock

icke endast många enskilda personer ofta skyldiga, utan till och med

kommuner funnes, som inköpte tomter af intecknad jord för uppförande

af b}rggnader för kommunens behof; äfven funnes bolag, som inköpt

sådan jord för uppförande af dyrbara fabriker.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

Mest beklagansvärda vore dock fattiga handtverkare och jordbruksarbetare,

som genom att spara af sin arbetsförtjenst eller genom erhållande

af lån blefve satta i tillfälle att uppföra egna hus på friköpt

tomt för sig och sina familjer, men genom hemmans- eller egendomsegarens

skuldsättning blefve beröfvade icke endast sjelfva den inköpta

hustomten, utan ock sina derpå uppförda hus. Vid köp af hustomt toge

ofta en sådan arbetare endast hänsyn till om tomten hade ett fördelaktigt

läge för hans handtverk eller arbete, okunnig om egarens ekonomi och

följderna af en exekutiv auktion på den egendom, å hvilken den hustomt

vore belägen, som han köpte. Kunde gäldenären, som låtit som pant

eller säkerhet för fordringsegaren inteckna sin egendom, betala sina skulder,

voro sådana köpare friade från svårare följder, men hade sådan

köpare af jordtomt eller andel af egendomen uppfört hus å densamma

och både jorden och åbyggnaderna försåldes för gäldande af stamhemmanets

inteckningar, kunde detta för honom medföra ekonomisk ruin.

Att lagen tilläte en sådan försäljning af husegares hus, torde aldrig

den allmänna opinionen och en oförvillad rättskänsla komma att bedöma

annorlunda än som en orättvisa.

Ett fullt verksamt botemedel mot det framhållna missförhållandet

torde ej så lätt kunna påvisas. Men redan ett lagstadgande af det

innehåll, att inga andra hus omfattades af eu inteckning än sädana, som

gäldenären sjelf egde och använde för egendomens brukande, skulle i någon

män afvända den svåra följden för en husegare att vid försäljning af

gäldenärens egendom förlora icke endast den inköpta tomten, utan ock

det å densamma uppförda huset.

I allmänhet vore det vanligt, att den afgift eller de afgälder, som

åsattes afsöndrad jord till hustomter, vore så höga, att det icke ansåges

förringa egendomens värde, att egaren hade husegare på egendomen.

Vore en husegares hus å jordtomt på gemensamt intecknad jord skyddad

för försäljning vid exekutiv auktion å gäldenärens egendom, så kunde

man hafva skäl att antaga, att det finge qvarstå, när en ny egare inropat

egendomen, blott den årliga afgiften ansåges inbringa lika mycket

som jorden kunde afkasta för jordegaren, i fall han sjelf brukade densamma.

Kunde icke husegaren öfverenskomma med den nye jordegaren

om vilkoren för nyttjandet af den af honom bebyggda hustomten, hade

han dock sitt hus qvar, som han kunde flytta till en annan tomt.

För att visa, hur det tillginge vid sådana konkursauktioner, då

icke allenast gäldenärens egen fasta egendom försåldes för att betäcka

hans skulder, utan äfven de med densamma gemensamt intecknade afsöndrade

lägenheterna och de derpå uppförda husen, har motionären

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49. 5

vid sin motion fogat två bilagor, till hvilka utskottet tillåter sig

hänvisa.

På grund af hvad sålunda anförts, och då de förändringar, i gällande

inteckningsförordning och utsökningslag samt möjligtvis äfven i

andra lagar, som vore behöfliga för att derigenom förekomma och afvända

ofvan antydda missförhållanden, icke syntes böra företagas utan

efter en noggrann pröfning och derpå grundadt lämpligt förslag, hemställer

motionären, att Riksdagen måtte besluta att hos Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana ändringar eller tillägg i kongl. förordningen

om inteckning i fast egendom af den 16 juni 1875 och i utsökningslagen

af den 10 augusti 1877, att husegares hus, som blifvit uppfördt

å jordtomt, köpt från intecknad egendom, och hvilken egendom för skuld

å exekutiv auktion försäljes, måtte från försäljningen blifva skyddadt.

Utskottet erkänner förefintligheten af de utaf motionären påpekade

olägenheterna. . Mången mindre bemedlad, som för sin sparpenning köpt

ett stycke jord och derpå uppfört ett eget hem, har förlorat detsamma,

till följd deraf att hans lägenhet försålts å exekutiv auktion för gäldande

af inteckningar, som besvärade stamhemmanet, då lägenheten

afsöndrades.

Redan enligt nu gällande lagbestämmelser kan emellertid en

lägenhetsegare skydda sig för faran att få sin lägenhet såld för stamhemmanets

inteckningar. Han kan nemligen med vederbörande inteckningsegares

medgifvande låta döda befintliga inteckningar, i hvad de

besvära lägenheten. Då samtycke af inteckningsegarne till en dylik

dödning ofta torde vara svårt att erhålla samt dödningsåtgärden, äfven

om samtycke icke vägras, är förenad med stort besvär, för den händelse

stamhemmanot besväras af många inteckningar och dessa innehafvas

af personer å skilda orter, kommer dock det nu möjliga sättet

att befria en lägenhet från stamhemmanets inteckningar icke så ofta

till användning.

Utskottet anser det derför synnerligen önskvärdt, om lagbestämmelser

kunde gifvas, hvarigenom, utan att andras berättigade intresse

kränktes, den risk, lägenhetsegare, hvilkens lägenhet besväras af stamhemmanets

inteckningar, nu löper, skulle, utan att någon dödningsåtgärd

behöfde vidtagas, helt och hållet eller åtminstone till någon del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

försvinna. Utskottet tror dock icke, att det är möjligt att på annat

sätt än genom inteckningarnes dödning i hvad de besvära lägenheten

skydda lägenhetsegare från förlust i nu antydda hänseende, såvida inteckningsegarnes

säkerhet skall bibehållas orubbad. Att åter sätta denna

säkerhet i fara och derigenom minska den svenska fastighetskrediten

anser sig utskottet böra på det bestämdaste afråda.

Uppenbart torde vara, att en bestämmelse om att en lägenhet

skulle utan vidare vara befriad från de inteckningar, som vid lägenhetens

försäljning vidlåda stamhemmanet, skulle gent emot inteckningsegarne

vara i hög grad orättvis. Motionären har icke heller velat gå

så långt, utan endast hemstält om bestämmelser i syfte att å en lägenhet

uppförda hus icke skulle besväras af inteckningar, som, då lägenheten

afsöndrades, funnos i stamhemmanet.

Ett dylikt stadgande skulle dock stå i strid mot den icke allenast

i svensk rätt städse godkända, utan äfven i andra länders lagar upptagna

grundsats, att till jord höra de derå uppförda hus, som tillhöra

jordens egare, hvilken grundsats också blifvit uttryckligen fastslagen

så nyss som i lagen den 24 maj 1895 angående hvad till fast egendom

är att hänföra. En bestämmelse i motionens syfte skulle för öfrigt i väsentlig

mån försämra inteckningsegarnes rätt, utan att lägenhetsegarne

derigenom skulle beredas några större fördelar. Kostnaden för flyttning

af husen å en lägenhet torde ofta uppgå till en stor del af deras värde,

och att en person, som å exekutiv auktion inropat jorden, skulle finna

med sin fördel förenligt att låta den förre lägenhetsegaren bo qvar å

lägenheten blott mot erläggande af den bestämda afgälden är icke troligt.

Motionärens påstående, att afgälden för lägenheter i allmänhet bestämmes

så hög, att den motsvarar värdet af jordens afkastning, torde icke vara

med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Afgälden lärer i regel

endast motsvara, hvad af hemmanets skatter och utskylder belöper sig

å lägenheten, och enligt nu gällande lag behöfver alls ingen afgäld

åsättas en afsöndrad lägenhet.

Hvad inteckningsegarne angår, skulle, under förutsättning att den

af motionären föreslagna lagbestämmelsen vore gällande, den säkerhet,

ett hemman erbjuder för gäldande af inteckningar i detsamma, gifvetvis

minskas, derest t. ex. eu del af egendomens åkerjord afsöndrades till

lägenheter och å dessa uppfördes hus. Vid en exekutiv auktion skulle

nemligen hemmanet och de derifrån frånsålda lägenheterna betinga

mindre pris, än egendomen skulle gjort i sitt ostyckade skick, enär en

köpare hade i utsigt att i stället för den forna åkerjorden få afröjda

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

hustomter, som först efter någon tids förlopp och kanske med stor

kostnad åter kunde bringas under kultur.

De af motionären påpekade olägenheterna gälla för öfrigt icke

blott afsöndrade lägenheter, utan äfven de små jordlotter, som bildats

derigenom att en viss del af ett hemman under mantalsbeteckning

frånsålts detsamma och att för dessa verkliga delar af ett hemman stadga

att derå uppförda hus ej skulle svara för inteckningar i hemmanet lärer

under inga förhållanden kunna ifrågasättas. Oafsedt den ofvan påpekade

faran för inteckningsegarne, skulle det möta alltför stora svårigheter

att bestämma, när en hemmansdel vore sä liten, att densamma vore

jemförlig med en lägenhet och de å densamma befintliga husen alltså

icke skulle besväras af de inteckningar, som vid försäljningen funnos i

det ursprungliga hemmanet.

Jordparceller af sistnämnda slag förekomma emellertid i stor

myckenhet — en af bilagorna till motionen afser just sådana — och

egarne af dem äro i lika hög grad som egarne af lägenheter i egentlig

mening utsatta för förluster uti ifrågavarande afseende.

Då utskottet alltså icke kan tillstyrka den af motionären ifrågasatta

lagändringen, samt utskottet ej kan angifva något sätt, hvarå

lägenhetsegare, utan att inteckningsegarnes rätt kränkes, skulle kunna

skyddas från förluster af förevarande slag, hemställer utskottet,

att herr Olssons ifrågavarande motion icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.