Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande näring slag stiftning, m. m.

1897-04-30 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:59, Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i gällande näring slag stiftning, m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

3

N:o 59.

Ank. till Rikad. kansli den 3 april 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner angående ändringar i

gällande näring slag stiftning, m. m.

Utskottet har till behandling fått mottaga tvenne särskilda motioner,

hvilka åsyfta ändringar i gällande näringslagstiftning och andra lagar,

som dermed hafva sammanhang.

Den ena af dessa motioner har afgifvits inom Första Kammaren

af herr Lithander, som i motion n:o 2 anför:

»Då jag härmed går att fästa uppmärksamheten på vissa förhållanden,

som röra handelsverksamheten i landet, det sätt, på hvilket den

utöfvas, och de lagar och författningar, af hvilka den är beroende, är

det öfverflödigt att påpeka de allmänna förutsättningar, som gälla för

näringslifvet liksom för hvarje annan berättigad och nödvändig samhällsfunktion.

Utan stödet af en praktisk lagstiftning, och med ständiga stötestenar

lagda i sin väg, skall hvarje i sig sjelf än så berättigad verksamhet,

om den i allt fall måste fortfara, lätt råka in på farliga afvägar.

Den fordrar icke allenast lön i en eller annan form för arbete och möda,

utan ock den uppskattning inom allmänna tänkesättet, förutan hvilken

denna ej är möjlig. Om magtpåliggande verksamhetsområden inom

samfundslifvet sakna dessa förutsättningar, så lider ej blott denna vigtiga

del, utan äfven det hela.

Det är sant, att på näringslifvets område företagsamhet, flit och

omsigt i främsta rummet betinga framgången. Men så mycket mera

nedslående blir resultatet, då det visar sig, att dessa förtjenstfulla egenskaper

endast i enskilda fall komma till sin rätt, under det i öfrigt de

dugande krafterna till följd af yttre missgynnande omständigheter an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

tingen uträtta ett högst medelmåttigt arbete eller helt och hållet

duka under.

I en sådan ställning befinner sig efter den nuvarande näringslagstiftningens

verkningar handelsverksamheten i vårt land, och det är

af trängande behof påkalladt, att lagstiftningen reglerande ingriper.

Den författning, som hos oss skulle reglera handeln samt derigenom

stödja och uppmuntra det ekonomiska lifvet i landet, utöfvar

knappast en ordnande verksamhet, utan har i stället lössläppt allt, så att

det inbördes förhållandet mellan handelns utöfvare i många fall blifvit

olidligt. Dithörande lagbestämmelser äro dels föråldrade, dels ofullständiga,

men dock i åtskilliga afseenden för mycket invecklade. De bära i

allmänhet vittne derom, att de praktiska- förhållandena, sådana som de

under årens lopp utvecklat sig, varit för lagstiftaren i viss mån främmande

eller ej rätt väl förutsedda.

Vår nya näringsförfattning, hvilken tillkom 1864 och sedan dess

blott i en eller annan detalj blifvid ändrad, har nu lemnat oss en 32- årig erfarenhet.

Att den löste de alltför hårdt åtdragna band, af hvilka handelsverksamhetens

utöfning före denna tid besvärades, lärer ej böra klandras.

Men att deremot friheten blifvit så obegränsad, att missbruk och

sjelfsvåld fått fritt spelrum, måste beklagas.

Handelsverksamheten har nemligen blifvit i det närmaste ansvarslös,

och då den i ofantligt många fall utöfvas af i alla afseenden ovederhäftiga

personer — hvarvid den öfver alla gränser utsvälda landthandeln

särskildt tilldrager sig uppmärksamhet — har den gifvit en beklagansvärd

fart åt vårt folks benägenhet att köpa på kredit och att

köpa mer, än det behöfver, och derför har ingenting i högre grad än

vår nya näringsförfattning motverkat sparsamhet i lefnadssättet hos

vårt folk.

Det omättligt stora antal medborgare, som på grund af densamma

lockats in på handelsbanan, kunna icke genom handel efter sunda principer

uppnå en för dem alla tillräcklig varuomsättning, hvaraf följden

blifvit ett i oändlighet utsträckt utborgningssystem, allehanda illojal

konkurrens, bytes- och kredithandel med konsumenterna, synnerligast

på landsbygden, hvilka härigenom ådragit sig skulder för varor, som

ofta till stor del varit obehöfliga, och till hvilkas förvärfvande de lika

ofta i verkligheten saknat tillgångar. Ett yrke, som af omständigheterna

drifves utöfver gränsen för det respektabla genom förlöpningar af en

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59. 5

illojal konkurens, måste med nödvändighet komma att stå lågt inför den

allmänna meningen.

För tillåtelse att få drifva handel i Sverige fordras på grund af

näringsförordningen numera hvarken att kunna läsa eller skrifva. An

mindre fordras det af en handelsidkare, att han skall kunna föra räkenskapsböcker

öfver sin rörelse eller ega kunskap om de lagar, hvilkas

öfverträdelse kan medföra straff af urbota beskaffenhet. Det har till och

med på fullt allvar blifvit föreslaget, att bestämmelsen om god fräjd för

att idka handel skulle bortfalla. Näringsförordningen föreskrifver inga

garantier mot etablerande af svindelaffärer. Den mest utblottade person

kan börja handel och bedrifva den som hasardspel. Han behöfver icke

visa sig ega ekonomiska underlag.

Hvar som helst, nästan hur som helst och af hvem som helst kan

handel alltså bedrifvas i Sverige. Man kan lätt förstå, huru det slutligen

kan komma att se ut på ett område, der så fullständig regellöshet råder,

och huru den corps slutligen skall blifva beskaffad, inom hvars område

kunna inrymmas alla de, som äro oanvändbara öfverallt annorstädes.

Yår oförbehållsamma näringslagstiftning har haft äfven den följden,

att utländske schackrare till stort antal hit invandrat, specielt polska

judar, hvilkas ambulatoriska verksamhet hotat att blifva en verklig

landsplåga.

Visserligen förordnade Kongl. Maj:t under den 23 september 1887

vissa begränsningar i dessa affärsmäns rättigheter, men tillämpningen

utfaller föga lyckligt, i det att länsmännen och ordningsmagten i allmänhet

ej synas hafva rätt uppfattat vigten af att beifra missförhållandet.

Men det är icke blott landsbygden, som af desse utländske resehandlare

väljes till operationsfält. Då de några år der drifvit en utsugande

verksamhet, slå de sig ned i städerna för att i utvidgad skala

fortsätta.

Under sådana omständigheter blir det mer och mer omöjligt för

den redbare och ärligt sträfvande köpmannen att slå sig igenom. Den

regellösa och o vederhäftiga handelsverksamhet, som 1864 års näringsförordning

skapat, griper för mycket omkring sig. I okunniga, oqvalificerade

och ovederhäftiga personers händer öfvergår den dagliga omsättningshandeln

mer och mer till ett hasardspel. Den mängd konkurser

och ackordsuppgörelser, som höra till ordningen för dagen, skada

ej endast kreditorerna. Dessa katastrofer äro fastmer ännu betänkligare

för de redbare köpmän, som på samma plats eller i närheten hafva

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

sin verksamhet och som tagit till ögonmärke att göra hvar man rätt.

Den uppgiften blir ingalunda lättläst i täflan med dem, som allt emellanåt

afpruta 25, 50 ä 75 procent på sina skulder och genom konkursrealisationer

m. m. våldföra grundsatsen om normala pris med måttlig

vinstberäkning.

Den kompetente och redbart sträfvande, handelsidkaren blir härigenom

sämre stäld än den inkompetente svind aren, och på detta sätt

löper i våra dagar intet näringsfång större fara att blifva neddraget och

förderfvadt än just den dagliga konsumtionshandeln med de sviter för

partiaffären och industrien, som äro lätt begripliga.

Den utveckling i omfång och mångsidighet, som handeln i vår

tid företer, fordrar en annan lagstiftning och en annan rättskipning,

hvilken senare, der den kan komma i fråga, lider af tunga och föråldrade

former. Detta senare framgår särskildt åskådligt deraf, att

den bevisning, som i mål mellan säljare och köpare i fråga om transaktioner

och varuleveranser är att förebringa, i många fall är nästan

omöjlig att åstadkomma, i synnerhet då köpare och säljare icke äro

boende på samma plats och följaktligen ej kunna vidtaga alla försigtighetsmått,

utan måste handla på förtroende, hvilket åt mindre redbare

köpmän gifver ett spelrum och ett skydd, som hjelper dem att undandraga

sig sina förbindelser. Derför har också behofvet af handelsdomstolar

ofta och med styrka blifvit framhållet.

Särskildt beträffande landsbygden torde det vara alldeles påfallande

tydligt och för hvar och en uppenbart, att den nödvändiga lifligheten

af nutidens handelstransaktioner icke rimligtvis kan stå tillsammans med

en liqvidationsrättskipning, som endast några få gånger om året, vid

häradsrättens ting, kommer i fråga.

De klagomål, åt hvilka jag här inför Riksdagen velat gifva uttryck,

äro inom Sveriges handelskretsar allmänna och oförbehållsamma.

Nu gäller det att till skyddande af sundt handels- och näringslif i landet

få dessa klagomål hörda af regering och Riksdag.

Då jag dertill velat medverka, har min förhoppning, att något

afseende härå må fästas, varit stödd på den öfvertygelsen, att alla de

Riksdagens herrar ledamöter, som på något verksammare sätt lagt hand

vid köpmans verksamhet, gjort samma erfarenheter och kommit till samma

uppfattning som jag.

Handelns störa betydelse för landet, det framstående rum, den

intager bland dess näringar, och den vigt, som hvilar på att densamma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottet* Utlåtande N:o 59.

ordnas så, att den rätt fungerar som förmedlare mellan producenter och

konsumenter, gör det till en oafvislig pligt för handelns utöfvare att söka

befrämja allt, som kan lända till en sund utveckling af vårt affärslif.

Det är i känslan af denna pligt, och af varmt intresse i öfrigt för handelsyrket,

som svenske köpmän från alla delar af landet bildat Sveriges

allmänna handelsförening, hvilken årligen sammanträder för att öfverlägga

och rådslå i detta afseende. Alla dess medlemmar hysa den förhoppning,

att hvad de på grund af egen erfarenhet och liflig öfvertygelse

kunna frambära till Konung och Riksdag, i afsigt att söka förbättring i

gällande näringsförordning och handelslagstiftning, icke skall förklinga

ohörd!

Det vore dock förmätet att framställa positiva förslag i afseende

på de förändringar, som anses oundgängligen behöfliga, ty dessförinnan

måstå föregå en sådan undersökning och utredning af förhållandena, praktisk

och opartisk, som endast Kong! Maj:t kan åstadkomma.

Att vid företagande af en sådan utredning Kong! Maj:t bereder

Sveriges köpmän tillfälle att fullständigt redogöra för dithörande förhållanden

i landets alla delar och att framlägga sina önskemål, det kan

icke betviflas, då saken är af så ofantligt stor vigt.

För att visa, att det icke är endast på grund af egen erfarenhet

och derpå byggd uppfattning, som jag föranledts att framkomma med

denna motion, beder jag att, beträffande framställningar som under senaste

tiden gjorts i syfte att åstadkomma förändringar uti gällande näringslagstiftning,

få i korthet erinra:

att vid 1895 års riksdag inom Andra Kammaren väckts motion,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong! Maj:t anhålla om sådan

ändring i kong! förordningen af den 18 juni 1864, angående utvidgad

näringsfrihet, att vissa kompetensvilkor komme att föreskrifvas för rätt

att idka handel eller annan rörelse, som är af sådan omfattning, att

böcker skola föras m. m.;

att vid 1896 års riksdag aflåtits två motioner uti hufvudsakligen

samma syfte som den ofvan anmärkta, äfvensom att tillstånd till landthandel

idkande skulle lemnas af vederbörande kommunalmyndighet;

att inom Göteborgs köpmansförening under år 1893 utarbetats ett

utlåtande om i hvilka afseenden nu gällande konkurslag samt rättegångsbalken

och utsökningslagen kunde för affärsverlden anses bristfälliga och

påkalla ändring;

att detta yttrande, som öfverlemnats till Sveriges allmänna handels
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

förening, föranledt denna förenings styrelse att vid föreningens allmänna

möte den 15 augusti 1893 till öfverläggning uppställa frågan om vidtagande

af åtgärder för förbättringar i de delar af konkurslagen samt

rättegångsbalken och utsökningslagen, som ansågos bristfälliga, i anledning

hvaraf föreningen uppdragit åt sin styrelse att till Kongl. Maj:t

ingå med den framställning, hvartill styrelsen funne ofvannämnda utlåtande

och uttalanden vid mötet gifva anledning, hvilken underdåniga

framställning jemväl skett;

att förenämnda möte vidare beslutat vända sig till någon eller

några ledamöter i hvardera af Riksdagens kammare, i syfte att väcka

motion om att ingå till Kongl. Maj:t med begäran om utredning och

ändring i de delar af näringslagstiftningen, som hufvudsakligen afsåge

kompetens för näringsidkande;

att minuthandlaremötet i Stockholm 1883 till behandling förehaft

frågan om oegentlighet i lagstiftningen, som medgaf handels idkande af

person, som saknade nödig insigt att uppfylla yrkets förpligtelse!-;

att manufakturhandlareföreningen i Stockholm under sistlidet år,

genom dertill utsedde komiterade, afgifvit yttrande och förslag angående

den illojala konkurrensen och, hänvisande till en synnerligen belysande

och samvetsgrant verkstäld utredning, yrkat:

»att föreningen behagade uppdraga åt sin styrelse att vidtaga sådana

förberedande åtgärder, som kunna anses för ändamålet med komiténs

arbete gagneliga, samt att derefter, med öfverlemnande af komiterades

utredning, till Kongl. Maj:t ingå med underdånig ansökning, att, till

stäfjande af en ej blott för handelsståndet, utan äfven för den stora allmänheten

menlig konkurrens, lagbestämmelser måtte i de syften, som af

komiterade närmare angifvits, uti vederbörlig ordning åvägabringas rörande

svindelaktig reklam, skadande af annans kredit samt tillväg agåendet vid realisation

af konkursbo»;

att Sveriges allmänna handelsförening vidare å dess årligen förekommande

allmänna möten förehaft frågor rörande kompetensvilkor för

handels idkande, begränsning af landthandeln, missbruk af krediten, stäfjade

af ackordsmissbruk, lagstiftning mot illojal konkurens, i likhet med

hvad som finnes i Tyskland, inrättande af skiljedomstolar, i hvilket senare

afseende redan den 10 mars 1885 till Kongl. Maj:t aflåtits underdånig

framställning;

att, särskilt beträffande handelsdomstolar, flerfaldiga uttalanden

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59. 9

om önskvärdheteten och betydelsen af sådana institutioner gjorts uti såväl

den dagliga pressen som tryckta uppsatser; och

att Göteborgs minuthandelsförening hos stadens riksdagsmän sistlidna

år gjort framställning om väckande af motion rörande kompetensvilkor

för rätt att idka handel m. m.;

att lagbestämmelserna om rättigheten att idka gårdfarihandel

kringgås på ett i vissa fall oåtkomligt sätt och i vissa fall med fullkomligt

ringaktande af 1887 års förordning, enligt flera köpmansföreningars

anmälan;

att från bofasta, trovärdiga och aktade köpmän såväl i städerna

som på landet anföras högljudda klagomål deröfver, att kringstrykande

handelsidkare, såväl för egen räkning som i egenskap af utskickade från

andra, på ett betänkligt sätt underminera den ordnade och hårdt beskattade

handelsverksamheten i stad och på land.

Det är väl sant, att under de sista åren flera mindre förändringar

gjorts inom näringslagstiftningen, och att ytterligare ett nytt steg till

det bättre är att vänta genom antagandet af den nya lagen om köp och

byte, men, såsom förut framhållits, talrika äro de klagomål, som rundt

om i landet förspörjas i följd af missförhållandena inom näringslagstiftningen.

Det skulle blifva alltför långt och dessutom vara mindre lämpligt

att här söka än vidare redogöra för yttringar uti sådant afseende,

helst det anförda tillräckligt visar befogenheten af ifrågavarande framställning.

Emellertid torde redan här få uttalas, att partiella förändringar,

om ock i någon mån fördelaktiga, likväl icke kunna afhjelpa de fel, som

vidlåda lagstiftningen, utan att en genomgående förändring bör ske först

uti sjelfva systemet och derefter nya författningar utarbetas; men då

sådant icke kan låta sig göra, med mindre eu grundlig utredning i denna

vidtomfattande fråga först sker, tillåter jag mig hemställa:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla:

att Kongl. Maj:t i nåder behagade genom erfarne handlande och

industriidkare samt lagkunnige män låta i ett sammanhang utreda såväl

i hvad mån erfarenheten visat ändringar vara behöfliga i 1864 års näringsförfattning,

som ock huruvida icke nu gällande lagar, som beröra handel

och industri, äro otidsenliga och otillfredsställande, sedan dessa näringsIM.

till Riksd. Prof. 1897. 7 Sarnl. 38 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

grenar både i afseende på omfång och mångsidiga rigtningar öfverskridit

förut ej > anade gränser, samt att derefter, så snart det låter sig göra,

för Riksdagen framlägga förslag såväl till sådan ändring i näringsförfattningen,

att kandelsverksamheten i landet må deri hafva stöd för en

sund utveckling, som ock till rättegångsbalkens, utsökningslagens, konkurslagens

och de lagars för öfrigt, som beröra förutnämnde näringsgrenar,

ändring derhän, att i handelstvister och utsökningsmål rättvisa

må kunna skipas inom rimlig tid och med nödig säkerhet.»

Den andra af ifrågavarande motioner, hvilken inom Andra Kammaren

afgifvits af herr O. Olsson från Stockholm och bär numret 50, är

af följande lydelse:

»Då man af flerårig erfarenhet funnit, att konkurrensen i handelsoch

industriverksamheten inom vårt land numera skridit öfver gränserna

för ärlig täflan och in på de illojala sträfvandenas område;

då denna konkurrens, i betraktande af dess år efter år allt mera

hänsynslösa uppträdande, måste anses såsom eu allvarsam fara för det

redbara affärslifvet;

då berörda fara hotar att sträcka sina verkningar utöfver, snart sagdt,

alla affärslifvets områden och derigenom utöfva ett menligt inflytande på

hela det svenska handels- och industriidkareståudet, i det att denna konkurrens,

om dess anslag lyckas — hvilket, med hänsyn till den i allo

lättrogna publiken, oftast är händelsen — innebär, å ena sidan, alltid en

större eller mindre ekonomisk förlust för den ärlige köpmannen eller

industrii dkaren, hvilken, oaktadt alla hederliga ansträngningar, ser sig

öfverflyglad af osanna och vilseledande reklamer, medförande en glesnad

kundkrets, och, å andra sidan, en säker förlust för den köpande allmänheten,

då man betänker, att densamma sällan fäster misstanke vid de

uppgifna »sällspordt» gynsamma »tillfällena» till inköp, hvarför det kan

tagas för gifvet, att den allmänhet, som låter locka sig af dylika anbud,

i regeln köper sina varor dyrare än andra, om nemligen vederbörlig

hänsyn tages till varornas beskaffenhet; och då sålunda detta förhållande,

eller den s. k. illojala konkurrensen, hotar att blifva ett beaktansvärdt

samhällsondt -— hvilken uppfattning ock synes på sista tiden hafva gjort

sig gällande inom den svenska pressen, som vid flera tillfällen med värme

tagit till orda emot särskilda yttringar af den ohederliga konkurrensens

reklamer samt, genom redogörelser för den tyska rikslagstiftningen på

detta område och dess verkningar, visat hän på uttagande af ett steg

till hämmande af ifrågavarande onda;

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

så vågar jag, som — efter tagen kännedom om existerande förhållanden

inhemtat, att ofvan angifna ohederliga och följaktligen samhällsskadliga

tillvägagående i verkligheten ty värr förefinnes och allt för länge

fortgått — i hvilket afseende åberopas närslutna aktstycken, nemligen:

dels ett tryckt utlåtande i ämnet (bil. I), utarbetadt af en komité,

hvilken för frågans utredning tillsatts af manufakturhandlareföreningen i

Stockholm, dels en skrifvelse (bil. II) från skräddaremästareföreningen i

Stockholm, innefattande upplysningar om hvad som tilldragit och tilldrager

sig på det området, dels ock en skrifvelse (bil. III) från de mera

framstående körsnärerna här i hufvudstaden, innehållande, hvad beträffar

detta yrke, enahanda upplysningar, med uppmaning att väcka förslag

till laga skydd mot det onda — finner det vara på sin tid att sätta en

hämsko på fortgåendet å denna väg, härmed inför Riksdagen framhålla

nödvändigheten af att — då, så vidt jag kunnat finna, nu gällande

svensk lagstiftning icke lemnar skydd häremot -— genom ny lagstiftning,

lämpad efter förhållandena, ingripa till utrotande eller åtminstone hämmande

af nu berörda samhällsonda, som, om det finge ohejdadt fortgå,

skulle föranleda ekonomisk undergång för mer än en redbar och arbetsam

yrkesidkare eller köpman. Mången skulle kunna fråga, huru sådant

vore möjligt, och såsom svar derpå vill jag endast i korthet meddela,

att det finnes sådana affärsmän, som uteslutande basera sin rörelse på

det tillvägagåendet, att de genom stora och i ögonen fallande, på osanna

uppgifter grundade cirkulär, annonser eller anslag delgifva den stora

allmänheten t. ex. att »nu inkomna varor säljas betydligt under inköpspris»

till följd af uppgifna förhållanden, såsom:

den ena att egaren fått betydligt arf och skall derför sluta med

affären, en annan att det sker till följd af affärens absoluta upphörande,

en tredje lägger dödsfall till grund, en fjerde gör det i och för större

omsättning, en femte förebär administration, en sjette föregifver konkurs, - en sjunde håller konkursrealisation eu gros, och så vidare; och dessa

föregifna realisationer fortgå oafbrutet år efter år, derunder varor städse

inköpas och utförsäljas.

Härutöfver har jag insamlat några bevis till grund för min ofvan

utsagda uppfattning och öfvertygelse, hvilket material jag beder att få,

såsom olämpligt att nu bifogas, enär det skulle onödigt utvidga tryckningsarbetet,

i sinom tid öfverlemna till det utskott, som i allt fall kommer

att, efter pröfning, yttra sig öfver min motion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

Jag tilltror mig visserligen icke att angifva formen eller uttrycken

för den lagstiftning, som i åsyftade hänseendet är af nöden, men vågar

dock dels påpeka, att genom densamma måtte bestämmas en begränsad

tid, inom hvilken realisationen af ett varulager, tillhörande ett under

administration eller konkurs befintligt bo, skall vara afslutad, och att

under en dylik realisation administratörerna eller konkursförvaltningen

icke må ega att införskaffa nya varor, utan endast afyttra dem, som vid

administrationens eller konkursens början förefunnos inne, dels att de,

som genom anlitande af tidningsannonser, anslag eller på annat sätt göra

offentliga reklamer för varuförsäljning under inköpspris eller till nedsatta

pris, böra angifva grunden för berörda prisnedsättning; dels ock att, om,

vid undersökning, den sålunda angifna grunden skulle befinnas sanningslös,

en sådan försäljare bör stå till ansvar derför, äfvensom gifva skadeersättning,

der så pröfvas.

I öfrigt och som det här ofvan åberopade utlåtandet från rnanufakturhandlareföreningen

i Stockholm enligt min uppfattning är så sakrikt,

att det bör förtjena afseende, drager jag ej i betänkande att hänvisa

till detta och inskränker mig slutligen till att anhålla,

att Riksdagen ville, med godkännande af hufvudsyftet i min framställning,

för sin del besluta att till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse, innefattande

begäran, att Kongl. Maj:t ville förordna om utredning af ifrågavarande

ämne samt efter en sådan utredning till Riksdagen aflemna

lagförslag derom.»

Såsom herr Olsson omnämnt, äro såsom bilagor till hans motion

fogade dels utlåtande från en af manufakturhandlareföreningen i Stockholm

tillsatt komité, dels ock tvenne från skräddaremästareföreningen

och ett antal körsnärer i Stockholm till motionären aflåtna skrifvelser;

och utskottet har tillika från bemälde motionär fått under hand emottaga

en samling ur tidningar gjorda urklipp, afsedda att ytterligare styrka

hans framställning.

Äfven herr Lithander har medelst åtskilliga till utskottet aflemnade

handlingar sökt stödja befogenheten af den väckta motionen. Utskottet

har sålunda kunnat inhemta, att ett flertal handelsföreningar uttalat

sitt instämmande i motionens syfte, äfvensom att en mängd enskilda

personer derförutom gifvit uttryck åt sitt instämmande i motionärens

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 59. 13

förslag. Äfven från handtverks- ock industriföreningar kafva liknande

uttalanden till motionären ingått.

Då utskottet nu går att i ett sammankang afgifva utlåtande öfver

de tvenne ifrågavarande motionerna, vill utskottet till eu körjan fästa

uppmärksamketen derå, att kerr Olssons motion kan anses ingå i kerr

Litkanders. Denna senare är nemligen af så omfattande art ock syfte,

att rent af kvarje förslag till ändrade kestämmelser om kandels utöfning

kan derunder inräknas; ock kerr Litkander kar tillika i sin motivering

uttryckligen angifvit den illojala konkurrensen såsom en af de klister,

som vidlåda den gällande näringslagstiftningen.

Hvad nu först angår de ifrågasatta ändringarna i näringsfrihetsförordningen,

kar kerr Litkander ej uttryckligen angifvit omfånget af desamma,

utan allenast exempelvis anfört vissa brister för att dermed

ådagalägga bekofvet af »genomgående förändring» ock omarbetning. I

detta afseende påpekas först och främst saknaden af bestämmelse om

vissa kompetensprof för rätt till kandels idkande. Hvad särskildt denna

omständighet angår, vill utskottet erinra, att såväl vid 1895 som 1896

års riksdagar förslag bragts å bane att stadga kunskap i bokföring såsom

kompetensvilkor för drifvande af handel, men att dessa förslag ej

föranledt någon Riksdagens åtgärd. Lagutskottet, som käft att öfver

förslagen afgifva förberedande utlåtande, kar vid båda Riksdagarne

afstyrkt bifall till desamma på följande af 1895 års lagutskott anförda

skäl:

»Emot hvad motionären», så yttrar sig nämnda utskott, »till stöd

för, sitt förstnämnda förslag anfört, vill utskottet erinra derom, att en

kvar, som har för afsigt att idka en rörelse, med hvars utöfvande följer

skyldighet att föra handelsböcker, är pligtig kafva kännedom om det

stränga äfventyr, som i strafflagen, derest konkurs mellankommer, stadgas

för underlåtenhet att ordentligen fullgöra sådan bokföring, och att sålunda

den person, hvilken utan att ega tillräckliga insigter härutinnan börjar

drifva affärsrörelse, rättvisligen bör bära följderna af sitt handlingssätt.

I många fall, då handlande ådömts ansvar för oordentlig bokföring, torde

för öfrigt orsaken härtill hafva varit att söka icke i bristande kunskap,

utan i vårdslöshet i andra hänseenden. Att dessa fall icke kunna förekommas

genom lagstiftningsåtgärder i den rigtning, motionären ifrågasatt,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

synes vara uppenbart. Om än utskottet är ense med motionären derutinnan,

att det i allmänhet måste anses önskvärdt, att handlande ega

nödiga kunskaper i bokföring, föreställer sig dock utskottet, att det

skulle blifva förenadt med stora svårigheter att i lag meddela fullt effektiva

bestämmelser i detta afseende. Då härtill kommer, att eu föreskrift

i det af motionären afsedda syfte skulle hindra åtskilliga personer, hvilka

väl icke sjelfva ega förmåga att verkställa bokföring, men önska att

genom andra besörja densamma, från utöfvandet af eu rörelse, för hvilken

de i öfrigt kunna vara väl qvalificerade, anser utskottet sig icke

böra tillstyrka bifall till hvad motionären i förra delen af motionen

föreslagit.»

Äfven för utskottet står det klart, att ett stadgande om bokföringskunskap

såsom vilkor för handelsrätt komme att högst ringa bidraga

till det erkännansvärda syfte, man dermed vill främja, att nemligen endast

fullt kompetenta personer drefve handelsrörelse; men å andra sidan

skulle helt visst stadgandet komma att verka hindrande för mången,

som, trots sin bristande bokföringskunskap, likvisst egde full lämplighet

och duglighet att idka handel. Erfarenheten vittnar ock, att kunskap i

bokföring ingalunda är ett oeftergifligt vilkor för att en affärsrörelse skall

kunna skötas så till egarens som allmänhetens båtnad och gagn.

Hvad herr Lithander anfört angående orsakerna till det osunda

kreditsystem, som inom handelsverlden förekommer — att detta hufvudsakligen

skulle bero derpå, att inkompetenta personer i stort flertal

egnade sig åt handel —- torde ej stödjas af verkliga förhållandet, utan

torde detta fastmera häntyda på äfven andra orsaker, såsom att de stora

handelshusen och industriidkarne alltför lättvindigt meddela kredit på

betydliga belopp åt återförsäljare, som måhända just i följd häraf lockas

att köpa varor i vida större mängd, än omsättningen kräfver.

Svårligen torde derför något verksammare botemedel mot det

öfverklagade missförhållandet gifvas än inskränkning af denna kredit inom

måttliga gränser. Sker så, lärer detta blifva till fördel ej mindre för

de stora affärshusen, som derigenom vinna ökad trygghet om godtgörelse

för på kredit lemnade varor, än äfven för de mindre handlandena,

som då undgå frestelsen att anskaffa en obehöfligt stor myckenhet

varor.

Ej heller hvad motionären uttalat om önskvärdheten af handelsdomstolar

synes utskottet förtjent af gillande. En dylik lagändring skulle

stå i strid med hela vår nutida rättsutveckling, som i stället gått ut på

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

att afskaffa förut befintliga specialdomstolar. Erfarenheten från de länder,

som hafva särskilda handelsdomstolar, torde ej heller tala för sådana

domstolars införande hos oss. Nödig säkerhet för ett måls rigtiga afgörande

lärer ingalunda hufvudsakligen bero på domstolens sammansättning

så, att densamma består af specialister på allehanda områden, utan derpå,

att domstolen fäster skäligt afseende på hvad i det särskilda fallet sakkunnige

kunna upplysa, och i detta hänseende torde anledningar till berättigad!

klander mot våra domstolar ej förefinnas.

För att vinna en snabbare rättskipning ha under de senare åren

flera åtgärder vidtagits, och äfven vid innevarande riksdag har man genom

ökning i antalet af högsta domstolens ledamöter sökt närma sig detta mål.

Att särskild! affärsmän skulle hafva berättigade anspråk på en för dem

särskild! ordnad, snabbare rättskipning än andra samhällsmedlemmar kan

utskottet icke medgifva.

Hvad beträffar den illojala konkurrensen — hvilken i båda ifrågavarande

motioner omnämnts såsom ett af gällande näringslagstiftning

främjad! missförhållande — vill utskottet ingalunda förneka dess befintlighet.

Den dagliga erfarenheten ådagalägger nogsamt, att dylik konkurrens

vunnit eu ganska afsevärd utbredning inom vårt land. Att utskottet

detta oaktadt ej anser sig böra tillstyrka någon lagstiftningsåtgärd

för dess hämmande, har sin grund i utskottets uppfattning om

lagstiftningsåtgärders otillräcklighet för olägenheternas afhjelpande. Näppeligen

torde fullt effektiva stadganden kunna utfinnas, som, utan att göra

ingrepp i den för affärslifvet nödiga och nyttiga friheten, träffa allenast

de ifrågavarande skuggsidorna; snarare läge den faran nära, att lagbestämmelser

mot illojal konkurrens komme att drifva den samvetslöshet,

som deri sig yppar, till andra, för allmänheten och de redbara affärsmännen

ännu menligare uttryck och derigenom det onda förvärras. Äfven

här synes det kraftigaste botemedlet vara att finna utom lagstiftningens

råmärken i en upplyst opinion, som förstår att till sitt rätta värde uppskatta

försöken att genom öfverdrifter och osanna uppgifter tillskansa sig

ekonomisk fördel.

Hvad särskild! angår det af herr Olsson väckta förslaget om

stadgande af eu begränsad tid för konkursrealisation äfvensom af förbud

mot inköp af nya varor efter konkursens början, kan utskottet ej tillstyrka

detsamma. Det synes ej böra vara konkursborgenärerna förment att,

i den mån de så pröfva fördelaktigt, fortsätta konkursgäldenärens affär

för att derigenom bereda sig bättre ersättning för sina fordringar, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 59.

livad förbudet mot inköp af nya varor angår, skulle detsamma för flera

affärer ej lämpligen kunna uppehållas i fråga t. ex. om varor, som erfordrades

för det redan befintliga lagrets tillgodogörande.

Slutligen vill utskottet fästa uppmärksamheten derå, att herr

Lithander icke föreslår Riksdagen att hos Kongl. Maj:t anhålla om några

bestämdt angifna ändringar i gällande lagstiftning, utan utmynnar hans

framställning i begäran om utseende af en på af motionären angifvet

vis sammansatt komité, åt hvilken skulle uppdragas att verkställa en

utredning, med ledning hvaraf derefter skulle framläggas förslag till

erforderliga ändringar ej mindre i näringsfrihetsförordningen än äfven i

rättegångsbalken, utsökningslagen, konkurslagen och öfriga lagar, som

beröra handel och industri.

En sådan form för en Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t

anser sig utskottet under inga förhållanden kunna förorda.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet alltså:

l:o) att herr Olssons motion ej må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda;

2:o) att herr Lithanders motion ej heller må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 30 april 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

mot utskottets hemställan i andra punkten af herr Öländer, som ansett,

att utskottet bort i anledning af herr Lithanders motion tillstyrka Riksdagen

besluta att i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes framlägga

förslag till sådan ändring af kongl. förordningen den 18 juni

1864 angående utvidgad näringsfrihet, att för erhållande af rätt till

idkande af handel eller annan rörelse, af den beskaffenhet, att böcker

deröfver enligt lag skola föras, såsom kompetensvilkor stadgas, att den

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N-.o 59.

sökande skall styrka sig ega erforderlig kunskap för verkställande af

den i lag föreskrifna bokföring;

af herr C. F. Pettersson, som ansett, att utskottet bort tillstyrka

Riksdagen besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t behagade låta utreda, om och i hvad mån en sund utveckling af

affärslifvet i vårt land krafvel’ ändring i näringsförordningen af 1864 och

i öfriga nu gällande lagar, som beröra handel och industri, samt att, om

så är, snarast möjligt låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till sådana ändringar.

Herrar Fröberg, P. G. Petersson och Ohlsson hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Antecknas skulle jemväl, att herr BudebecJc af sjukdom varit förhindrad

att i ärendets handläggning deltaga.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 7 Samt.

38 Häft

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.