Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition m.ed förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning.

1897-02-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1897:9, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition m.ed förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen angående patent den 16 maj 1884, dels ock väckt motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

5 ''

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1897, kl. 3 e. ra.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition m.ed

förslag till lag om ändring i vissa delar af förordningen

angående patent den 16 maj 1884, dels ock väckt

motion om ändrad lydelse af 25 § i samma förordning.

Genom proposition, n:o 16, af den 9 nästlidne januari har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bifogade, i statsrådet och

högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

om ändring i vissa delar af förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 3 och 25 §§ i förordningen angående

patent den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

Uppfinning må ej anses såsom ny, om den, innan ansökan om

patent derå inkommit till patentmyndigheten, redan blifvit så beskrifven

i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller så öppet utöfvad, att sakkunnig

person kan med ledning af derigenom vunna upplysningar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

utöfva uppfinningen, eller om dess föremål ej väsentligen skiljer sig

från alster eller tillverkningssätt, som förut blifvit sålunda kändt.

Har uppfinning blifvit förevisad å internationel utställning, må

dock den omständigheten, att uppfinningen dervid eller sedermera

blifvit känd genom tryckt skrift eller genom uppfinningens utöfning, icke

utgöra hinder för patents meddelande, så framt ansökan derom inkommer

inom sex månader efter det uppfinningen utstäldes.

25 §.

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna:

att om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före utgången

af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst sju månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må

den här i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar

äfvensom med hänsyn till sådant hinder mot patents meddelande, som

i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med

ansökningen i den främmande staten.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1898.

Då de i föreliggande proposition, hvilken af båda kamrarne till

lagutskottet hänvisats, innefattade ändringsförslag synas utskottet väl

egnade att afhjelpa de med nuvarande lagstiftning förenade svårigheter

i afseende å afsilande af patentkonventioner med vissa främmande

länder, hemställer utskottet, som mot de föreslagna ändringarne i öfrigt

icke funnit något att erinra,

1) att ifrågavarande proposition må af Riksdagen

antagas.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

I sammanhang med ofvanberörda proposition har utskottet till

behandling förehaft en af herr de Laval i Första Kammaren väckt

motion, n:o 40, åsyftande ändring af 25 § i nu gällande patentförordning.

I sin framställning påpekar motionären till en början, att till följd

af vissa bestämmelser i den nya tyska varumärkeslagen af den 21 maj

1894 det torde varda nödvändigt för vårt land att söka med Tyskland

träffa öfverenskommelse till ömsesidigt skydd för den industriella eganderätten,

och omnämner, att Tyskland i sådant afseende upprättat statsfördrag

med Schweiz, Italien, Österrike-Ungern med flere länder.

Derefter fortsätter han:

«Ett fördrag af sådant innehåll som det tysk-italienska eller tyskschweiziska

skulle för vår industri, äfven i andra afseenden än endast

varumärkeskyddet, vara af synnerlig vigt. Enligt dessa fördrag medför

utöfning i det ena landet af en i båda länderna patenterad uppfinning

skydd för patentet äfven i det andra landet. En sådan öfverenskommelse

kan emellertid icke träffas utan att den svenska patentlagen

i vissa afseenden ändras.

En ändring af vår patentlag i den rigtning, att en konvention

kunde åstadkommas, hvarigenom en svensk, som erhållit patent i Tyskland,

icke skulle vidare vara tvungen att sjelf bedrifva tillverkningen

inom Tyskland, utan att utöfningen af fabrikationen i hemlandet skulle

vara tillräcklig för att skydda honom mot faran att förlora sitt patent

i Tyskland, torde utan tvifvel medföra de mest afsevärda fördelar för

den svenska uppfinnareverksamheten och för den svenska industrien.

Svenska uppfinnareföreningen, som i sig innesluter de flesta mera

betydande uppfinnare här i landet, har i ett till kongl. patentbyrån den

5 oktober 1895 afgifvet yttrande varmt förordat en åtgärd i antydda

rigtning; och kongl. patentbyrån har i ett underdånigt utlåtande den

17 oktober 1895 anfört angående denna fråga bland annat följande: I

tyska patentlagens 11 § stadgas, bland annat, att ett patent efter tre

års förlopp kan upphäfvas, om patenthafvaren underlåter att i Tyskland

bringa uppfinningen i nödigt omfång (in angemessenem Umfange) till

utöfning eller åtminstone gör allt, som är erforderligt för att säkerställa

en dylik utöfning. Uttrycket är något sväfvande, men af tillgängliga

kommentarier och prejudikat synes framgå, att det är den inhemska

industriens och den inhemska konsumentens behof, som bör

läggas till grund för frågans bedömande. En sådan uppfattning lenmar

naturligtvis ganska fritt spelrum åt den dömande myndighetens uppskattning

af hvad som bör anses erforderligt för att en uppfinning skall

anses behörigen utöfvad i Tyskland. De tyska rättsfall, om hvilka

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

patentbyrån eger kännedom, synas häntyda på en ganska stor stränghet

vid bedömande af dylika frågor samt att utöfningstvånget ålägger

patenthafvarne i Tyskland långt tyngre förpligtelser än här i riket, der,

så vidt patentbyrån har sig bekant, icke någonsin talan väckts om ett

patents upphäfvande på grund af försummad utöfning af den patenterade

uppfinningen. I Tyskland lärer man det oaktadt kommit till insigt

om, att de olägenheter och kostnader, hvilka utöfningstvånget ålägger

patenthafvarne, äro långt större än de förmåner, hvilka genom detsamma

tillskyndas den inhemska industrien. Denna uppfattning delas

ock fullständigt af patentbyrån, som i öfrigt vid flera föregående tillfällen

tillåtit sig att i underdånighet som sin mening uttala, att utöfningstvånget

icke motsvarar sitt ändamål, samt ifrågasatt dess utbytande

mot s. k. licenstvång. Intet torde för öfrigt vara mera belysande

för det nuvarande utöfningstvångets ringa betydelse för den

svenska industrien än den här ofvan redan antydda omständigheten,

att, ehuru enligt patentförordningens 19 § en hvar eger befogenhet att

väcka talan om ett patents upphäfvande på grund af försummad utöfning

af den patenterade uppfinningen, likväl hittills, så vidt bekant

är, icke någon rättegång med sådant syfte här i landet förekommit.

Med hänsyn till de obestämda ordalag, hvarmed patentförordningens

15 § angifver den omfattning, i hvilken en patenterad uppfinning måste

utöfvas inom riket, för att patentet ej skall anses förverkadt, lär man

väl näppeligen kunna göra gällande, att icke tillfällen till dylika rättegångar

förefunnits, derest den svenska industrien haft behof af tvångsmedel

för att komma i åtnjutande af de uppfinningar, hvilka erfordrats

för dess behöriga utveckling. Förhållandet är i öfrigt så mycket anmärkningsvärdare,

som, enligt hvad patentbyrån vid föregående tillfällen

framhållit och ytterligare haft tillfälle konstatera, den endast af patentförordningens

föreskrift framkallade utöfningen af en patenterad uppfinning

i de flesta fall blott är en skenbild af hvad med nämnda föreskrift

åsyftas och på grund häraf näppeligen skulle af domstol godkännas

såsom sådan utöfning, som i patentförordningens 15 § afses.

Af hvad patentbyrån sålunda andragit framgår, hvad som för

öfrigt är af hvarje praktisk man, som sysselsätter sig med industri och

uppfinnareverksamhet, väl bekant, nemligen att det s. k. utöfningstvånget

beträffande patenterad uppfinning, sådant detta tvång är i vår

lagstiftning bestämdt, är af ingen praktisk betydelse.

Vid sådant förhållande förfaller också den invändning mot eu

öfverenskommelse med Tyskland af här åsyftad art, som ligger deri,

att eu tysk skulle kunna här i landet i stor mängd försälja af honom

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

i Tyskland och här patenterade, men i Tyskland tillverkade föremål,

utan att det svenska arbetet skulle tillgodokomma ens arbetslönens

förmåner. Till följd af våra föreskrifter om utöfningstvånget blir ett

sådant tillvägagående i allt fall möjligt. Men för en svensk patentegare

i Tyskland ställer sig saken helt annorlunda. Enligt i Tyskland

gällande praxis skall en patenterad uppfinning, för att fortfarande vara

skyddad, der utöfvas i sådan omfattning, att den tyska marknadens

hela behof kan anses tillgodosedt. Deraf följer, att en svensk, som

lyckats göra en god uppfinning, som är begärlig i marknaden, måste,

för att i Tyskland få njuta frukten af sitt arbete, der anlägga fabriker

i måhända mycket stor omfattning i stället för att bär tillverka och

härifrån utföra sin vara till det andra landet. Nu antydda förhållande

är icke teoretiskt uppkonstrueradt, utan grundar sig uppgiften derom

på egen vunnen erfarenhet.»

Derefter erinrar motionären om den af Kongl. Maj:t till Riksdagen

aflåtna, bär ofvan omförmälda proposition, hvari jemväl ifrågasättes

ändrad lydelse af 25 § i gällande patentförordning.

Efter att såsom sin mening hafva uttalat, att det för ernående

af det utaf motionären angifna syfte torde vara erforderligt, att Kongl.

Maj:t må ega att i förevarande hänseende förordna jemväl, att, om

någon, som i den främmande staten åtnjuter skydd för en här i riket

patenterad uppfinning, fullgjort hvad i den främmande staten är för

skyddets bibehållande föreskrifvet, hans underlåtenhet att här i riket

utöfva uppfinningen icke må anses medföra den för sådan underlåtenhet

eljest här stadgade påföljd, hemställer motionären, att Riksdagen måtte

för sin del besluta, att 25 § i kongl. förordningen angående patent den

16 maj 1884 skall hafva följande förändrade lydelse:

Med afseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket

patenterad uppfinning gör motsvarande medgifvande, eger Konungen

förordna:

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning före utgången

af viss tid, som kan i förordnandet bestämmas antingen till

högst sju månader från det han i den främmande staten sökte skydd

för samma uppfinning eller till högst tre månader från det vederbörande

myndighet der kungjorde, att sådant skydd meddelats, då må den här

i riket gjorda ansökningen i förhållande till andra ansökningar äfvensom

med hänsyn till sådant hinder mot patentets meddelande, som i

3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord samtidigt med ansökningen

i den främmande staten;

2) att, om någon, som i den främmande staten åtnjuter skydd

Bill. till Rilcsd. Prot. 1897. 7 Sami. 6 Halt. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

för en här i riket patenterad uppfinning, fullgjort hvad i den främmande

staten är för skyddets bibehållande föreskrifvet, hans underlåtenhet att

här i riket utöfva uppfinningen icke må anses medföra den för sådan

underlåtenhet eljest här stadgade påföljd.

Motionären har, såsom synes, i sitt förslag upptagit den i Kongl.

Maj:ts förberörda proposition innefattade ändring af patentförordningens

25 §. I denna del erfordrar alltså motionärens framställning intet särskilt

yttrande, då utskottet tillstyrkt den i propositionen ifrågasatta

ändringen af om förmälda paragraf.

Hufvudsyftet med motionen har ock varit ett helt annat än det,

som vinnes genom bifall till motionen endast i hvad densamma är af

samma innehåll som Kongl. Maj:ts förut omhandlade proposition.

Detta hufvudsyfte angifves i det af motionären föreslagna 2 mom. af

patentförordningens 25 §. Här har motionären föreslagit införande af

en bestämmelse, som i sig innebär afskaffande af det s. k. utöfningstvånget

för vissa närmare angifna fall. Sålunda skulle — under förutsättning,

att den, som i Sverige fått sig patent beviljadt, bereddes

motsvarande fördel — en innehafvare af i utlandet beviljadt patent,

efter att här i riket hafva å uppfinningen i fråga förvärfvat patenträtt,

vara befriad från skyldigheten att här i landet bringa uppfinningen till

utöfning, såvida han uppfylde de i det främmande landet stadgade

vilkoren för patenträttens bibehållande.

Det ligger i öppen dag, att en bestämmelse, sådan som den föreslagna,

skulle åt uppfinnare och andra innehafvare af uppfinnarerätt

bereda högst väsentliga fördelar, och från denna synpunkt finnes intet

att mot motionärens förslag erinra.

Frågan gäller alltså, huruvida bestämmelsen kan anses förenlig

med det samhälleliga intresse, som utgör grunden för utöfningstvånget,

intresset af uppfinningars tillgodogörande inom den inhemska industrien.

Motionären har härutinnan påstått, att så skulle vara fallet. Utöfningstvånget,

sådant det i vår lagstiftning vore bestämdt, skulle nemligen

sakna all praktisk betydelse, till stöd hvarför motionären åberopar

den omständigheten, att talan om ett patents upphäfvande på

grund af försummad utöfning aldrig här i landet blifvit anhängig] ord.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 11

Det vill likvisst synas utskottet, som om motionärens slutsats vore

något förhastad.

Den af motionären anförda omständighet torde nemligen ingalunda

för alla fall bero derpå, att det från synpunkten af samhällets

intresse varit likgiltigt, huruvida en uppfinning bragtes till utöfning

inom landet eller ej; lika ofta torde förhållandet hafva haft sin förklaringsgrund

deri, att utöfningstvånget fylt sin bestämmelse: att framkalla

utöfning af en uppfinning inom den inhemska industrien.

Detta sista är så mycket mera sannolikt, som vid flera tillfällen

anförts klagomål öfver de tunga förpligtelser, som utöfningstvånget

ålade uppfinnarne.

Vore motionärens påstående grundadt, skulle dylika klagomål ej

hafva förekommit.

För alla händelser står det fast, att bestämmelsen om utöfningstvång

skyddar det allmänna intresset så till vida, att densamma bereder

möjlighet för den inhemska industrien att tillgodogöra sig en uppfinning.

Denna möjlighet bör, enligt utskottets tanke, ej under några omständigheter

uppgifvas.

Väl må medgifvas, att den form af utöfningstvång, som vår lag

känuer — skyldighet att inom viss tid bringa en uppfinning till utöfning,

vid äfventyr af patenträttens totala förverkande — i många fall

verkar allt för betungande för uppfinnarne, och 1896 års Riksdag visade

sig hylla denna uppfattning, då densamma beslöt att i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida, der patenthafvare efter utgången af den tid, inom hvilken det

enligt 15 § i patentförordningen åligger honom att bringa sin uppfinning

till utöfning inom riket, icke vill eller kan föranstalta om sådan

utöfning, det meddelade patentet likväl äfven derefter må under derför

stadgad tid fortfarande anses gällande under vilkor att patenthafvaren

förklaras skyldig att mot skälig ersättning upplåta en uppfinning till

utöfning af den, som önskar att inom landet sådan företaga, samt,

derest eu dylik lättnad i det s. k. utöfningstvånget anses utan skada

för den inhemska industrien kunna medgifvas, förelägga Riksdagen

förslag till i sådant syfte erforderliga förändringar i patentlörordningen.

Ett bifall till motionärens förslag skulle emellertid lätteligen

kunna leda till betänkliga följder för den inhemska industrien. Icke

nog dermed, att innehafvare af patent å i utlandet gjorda uppfinningar

skulle befrias från skyldigheten att inom Sverige bringa uppfinningarne

till utöfning; äfven svenska uppfinnare skulle lätteligen kunna undan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

draga den inhemska industrien sina uppfinningar. För sådant ändamål

behöfde en uppfinnare endast att å sin uppfinning förvärfva patenträtt

i ett land, der såsom exempelvis i Nordamerikas förenta stater intet

utöfningstvång finnes, tj med den affattning motionären gifvit åt sitt

förslag, skulle, under förutsättning att patentkonvention afslutats, uppfinnaren

i sådant fall ega att utan utöfning här i landet tillgodonjuta

patenträtt. Bestämmelsen om utöfningstvånget komme då att blifva

helt och hållet illusorisk.

Med allt behjertande af de fördelar, som för innehafvare af patenträtt

skulle genom bifall till motionärens förslag uppstå, kan utskottet

alltså, af omtanke för den svenska industriens gynsamma utveckling,

ej tillstyrka motionärens framställning härutinnan.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså:

2) att herr de Lavals ifrågavarande motion, i hvad

densamma öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts ofvanberörda

proposition, må anses besvarad genom Riksdagens

beslut i anledning af utskottets här ofvan

under 1) gjorda hemställan; samt

3) att herr de Lavals motion i öfrigt icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 februari 1897.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Ohlsson har begärt få här antecknadt, att han i anseende

till erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.