Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus å Helgeandsholmen m. m.

1897-03-22 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1897:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus å Helgeandsholmen m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

3

N:o 11.

Ank. till Riksdagens kansli den 29 april 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utredning i fråga om

lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus å Helgeandsholmen

m. m.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 103) kar herr

0. Melin m. fl. kemstält,

att vederkörande utskott, som finge sig motionen till bekandling

känvisad; måtte, efter inkemtande af fullmägtiges i riksbanken ock riksgäldkontoret

mening, så fullständigt som ske kunde, utreda, huruvida

icke en bättre lösning af frågan rörande Helgeandsholmens bebyggande

kunde vinnas, i hvad bankhuset anginge, ock sedan till Riksdagen inkomma

med formuleradt förslag till sådant beslut, som deraf föranleddes.

Motionärerna anföra till stöd för detta förslag följande:

»Sedan Kiksdagen år 1895 fattade sitt beslut med afseende å

Helgeandsholmens bebyggande med så väl riksdags- som riksbankshus,

kafva meningsbrytningar allt fortfarande pågått, ej allenast uti pressen

och man ock man emellan, utan kafva jemväl framstående fackmän inom

ingeniörs- ock arkitektyrkena ifrigt diskuterat frågan om möjligheten af

att å den för riksbanken bestämda plats åstadkomma en, för lång framtid

afsedd, säker grund, utan att kostnaderna för den första anläggningen

jemte framtida underhåll af byggnaden skulle uppgå till allt för stora,

nu oberäkneliga summor, oafsedt andra, flera gånger framhållna olägenheter.

Åren 1894 ock 1895 motsatte sig Riksdagen upprifvandet af ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

föregående riksdagsbeslut, enär den angelägna byggnadsfrågan då kunnat

blifva oafgjord för en oviss framtid, och ansågs då förslaget om båda

byggnadernas förläggande å Helgeandsholmen antagligt, väsentligen på

grund af då föreliggande utredningar af fackmän, för hvilkas omdöme

man hade fullt förtroende. Denna uppfattning delas äfven af några bland

undertecknade.

Sedan dess har emellertid frågan kommit i ett helt annat läge.

Ej så, som skulle man hafva anledning att frånkänna ofvan åberopade

fackmän förtroende, utan emedan förändrade förhållanden inträdt.

Då 1894 och 1895 ett uppskof kunnat föranleda hela byggnadsfrågans

uppridande, är nu grundläggningen af riksdaghuset redan i det

närmaste fullbordad, och det af ^Riksdagen i främsta rummet åsyftade

målet vunnet, i det att å Helgeandsholmen riksdagshuset snart torde

resa sig.

Genom den länge pågående rättegången om strandrätten, hvilken

nyligen afslutats, hafva pålnings- och grundläggningsarbetena för bankbyggnaden

blifvit uppskjutna och ej förrän i dessa dagar kunnat påbörjas,

och genom slutlig dom i nämnda rättegång hafva gränserna för det

område mot Norrström, på hvithet bankbyggnaden skulle uppföras, blifvit

i någon mån inskränkt.

Under sådana förhållanden torde tidpunkten vara synnerligen

lämplig för att, innan pålningen och grundläggningen för bankhuset på

allvar vidtaga, ännu en gång taga i öfvervägande, huruvida icke en

bättre lösning af denna mycket omtvistade byggnadsfråga kunde vinnas

i hvad bankhuset angår. Det torde nemligen vara gifvet, att påbörjandet

af detta arbete utan skada någon kortare tid under loppet af innevarande

riksdag kan anstå, äfven om ändring i den hittills fullföljda planen

ej sker. Skulle det visa sig, att de påståenden, som ihärdigt bestrida

möjligheten att erhålla god och varaktig grund för bankhuset på

Helgeandsholmen, böra tillmätas större värde nu än som var fallet 1894

och 1895, torde det vara antagligt, att annan plats, som förut ej satts i

fråga, skulle nu kunna komma på tal, eller ock att enighet skulle kunna

vinnas för förslaget att för bankens behof ombygga nuvarande bankhuset.

En utredning i ämnet borde numera ej kräfva lång tid och ett

förslag i sådan rigtning således ej verka afskräckande; och hafva vi derför

trott, att det utskott, som får till sig denna motion hänvisad, lätt

skall under nu pågående riksdag kunna medhinna att åvägabringa den

utredning, som vi här ofvan åsyftat.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

o

Med anledning af motionen har utskottet anhållit om fullmägtiges

i riksbanken och riksgäldskontoret yttrande, och hafva fullmägtige, sedan

riksdagshuskomténs utlåtande i ämnet infordrats, åberopat komiténs yttrande

såsom sitt eget samt dertill anfört, att fullmägtige funno de i

motionen framstälda betänkligheter i afseende å grunden för riksbankshuset

på Helgeandsholmen och hvad dermed stode i samband, icke påkalla

någon vidare utredning i ämnet.

Riksdagshuskomiténs åberopade yttrande samt dervid fogade bilagor

äro af följande lydelse:

Till herrar fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Efter anmodan af herrar fullmägtige får riksdagshuskomitén härmed

afgifva yttrande med anledning af den af herr O. Melin m. fl. i

Andra Kammaren väckta motion (n:o 103), om utredning i fråga om

lämpligheten af uppförande af nytt riksbankshus på Helgeandsholmen

m. m.

Då komiténs åliggande innefattar de verkställighetsåtgärder, som

erfordras med afseende på utförandet af det i fullmägtiges händer af

1888 års Riksdag lagda uppdraget att på Helgeandsholmen uppföra nya

byggnader för Riksdagen och riksbanken, lär det icke tillhöra komitén

att yttra sig om motionen i andra delar, än som röra möjligheten att

på nämnda holme utan allt för stora kostnader uppföra en solid och

ändamålsenlig riksbanksbyggnad, stäld i samband med ett riksdagshus.

Motionärerna hafva särskildt yttrat följande: »Sedan Riksdagen

år 1895 fattade sitt beslut med afseende å Helgeandsholmens bebyggande

med så väl riksdags- som riksbankshus, hafva meningsbrytningar

allt fortfarande pågått, ej allenast uti pressen och man och man emellan,

utan hafva jemväl framstående fackmän inom ingeniörs- och arkitektyrkena

ifrigt diskuterat frågan om möjligheten af att å den för riksbanken

bestämda plats åstadkomma en, för lång framtid afsedd, säker

grund, utan att kostnaderna för den första anläggningen jemte framtida

underhåll af byggnaden skulle uppgå till allt för stora, nu oberäkneliga

summor; oafsedt andra, flere gånger framhållna olägenheter.»

Komitén har med afseende härå sökt förskaffa sig kännedom om

de uttalanden af framstående fackmän, hvilka skulle hafva förekommit

efter den i motionen angifna tiden. Några bestämdt formulerade sådana,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

vare sig i form af fattade beslut eller till protokollet förda diskussioner,

har komitén icke funnit föreligga. Deremot har komitén visserligen

sport, att i pressen stundom tvifvelsmål framstälts i fråga

om de hinder eller svårigheter, som skulle möta för att i Norrström

lägga grund för en bankbyggnad. Någon afgörande betydelse lära

emellertid de sålunda yppade farhågorna i afseende å åstadkommande

af byggnadsgrund i rinnande vatten icke ega, då å ena sidan faktiska

skäl till sådana farhågor icke åberopats och å andra sidan arbeten af

ungefär liknande beskaffenhet både i Stockholm och annorstädes förekommit

många gånger, till och med på vida sämre pålbotten än den

nu ifrågavarande, och det innan ingeniörsvetenskapen nått den höga

ståndpunkt, som den för närvarande intager. Komitén har emellertid

låtit sig angeläget vara, att åt grunden gifva ökad trygghet och sålunda

afsett att, i likhet med hvad beträffande riksdagshuset iakttagits, såsom

framgår af den till fullmägtige den 18 januari 1897 afgifna och dessas

berättelse till stats- och bankoutskotten bilagda redogörelse för arbetena,

anbringa pålhufvudena något djupare, än hvad förut varit ämnadt, eller

30 centimeter under hvad härstädes vanligen är förhållandet äfven i

fråga om kommunens med pålning för grunden utförda arbeten. Komitén

är dessutom, med ledning af vunnen erfarenhet vid grundläggningen

till riksdagshuset, betänkt på att med hänsyn till riksbankshuset vidtaga

anordningar, som i alla händelser tillräckligt trygga grundläggningen

till detsamma.

För närmare upplysning om grundens beskaffenhet och den dermed

i sammanhang stälda kostnadsfrågan anhåller komitén för öfrigt att

få åberopa bilagda, af dess verkställande ingeniör upprättade redogörelse.

Komitén öfvergår härefter till hvad i motionen yttrats derom, att

genom slutlig dom i rättegången om strandrätten gränserna för det område

mot Norrström, på hvilket bankbyggnaden skulle uppföras, blifvit

i någon mån inskränkta. Det torde emellertid för herrar fullmägtige

icke vara obekant, att i den slutliga domen i berörda rättegång icke

skett någon dylik inskränkning af det ifrågavarande området, enär detsamma

enligt domen erhållit samma gränser, som af fullmägtige sjelfva

föreslagits under målets behandling vid Stockholms rådstufvurätt och som

blifvit iakttagna i de af fullmägtige godkända ritningarna för bankbyggnaden.

Någon anledning till ändring af dessa ritningar, så vidt det

rör byggnadens omfång, förefinnes således icke.

Vidare torde komitén icke böra underlåta att fästa uppmärksam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

7

heten derpå, att — såsom kärhos bilagda, af arkitekten Aron Johansson

till komitén afgifna framställning ådagalägger — om hankbyggnaden icke

skulle komma att förläggas å holmen, ganska väsentliga ändringar i

fråga om riksdagshusets särskildt yttre anordning mot vester och hvad

dermed står i samband måste vidtagas, något som möter icke ringa

svårigheter, då den plan, som uppgjorts för riksdagshusbyggnaden, redan

hunnit sättas i verket, åtminstone så till vida, att den lagts till grund

för arbetet, sådant det nu hunnit utföras och förberedas.

Med hvad nu är anfördt, torde komitén hafva förebragt den utredning

i ämnet, som från dess sida skäligen kan ifrågakomma. Stockholm

den 22 mars 1897.

Eiksdagshuskomitén:

Ediv. Sederliolm.

B. Abr. Leijonhufvud.

B. Törnebladh.

Sixten von Friesen.

F. G. A. Dahl

W. Odelberg.

Lars Berg.

C. R. Troilius.

Till riksdagshuskomitén.

Anmodad att till komitén afgifva yttrande med anledning af hvad

i herr O. Melins m. flis motion (n:o 103) blifvit anfördt i fråga om

beskaffenheten om grunden in. m. för riksbanksbyggnaden på Helgeandsholmen,

får jag derutinnan meddela följande:

Vester om Drottninggatans förlängning på Helgeandsholmen å den

för riksbanken afsedda byggnadsytan hafva för grundens undersökning

upptagits ej mindre än 133 borrhål, Indika i det allra närmaste äro jemrit

fördelade på en yta af 4930 qv.-meter. Jemväl i sjön utanför bankbyggnadens

område hafva borrundersökningar blifvit verkstälda.

Genom dessa undersökningar har vunnits kännedom om icke allenast

sjelfva byggnadsgrundens beskaffenhet, utan äfven den botten, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

omgifver densamma. Ifrågavarande borrningar hafva utförts med största

noggrannhet, och med få undantag hafva samtliga borrhålen nedförts till

berggrunden.

Som undergrunden till ett djup af 3 till 6 meter befans ega en

så hög grad af hårdhet, att på de flesta ställen vanliga undersökningsborr

ej vidare kunde nedtränga, konstruerades för den fortsatta djupborrningen

ett särskildt slags borrstänger af stål, försedda med hejare,

hvarvid befans, att det endast genom upprepade starka hejareslag lät

sig göra att nedtvinga borret till den underliggande berggrunden.

De sålunda verkstälda borrningarna hafva, som ofvan är nämndt,

gifvit vid handen, att fast grund i allmänhet är att påträffa 3 å 6 meter

under jordytan och att undergrunden från detta djup i allmänhet tilltager

i hårdhet intill 10 ä 15 meter under ytan, hvarefter, der berg ej redan

på ringare djup möter, det underliggande lagret består af hårdare mark,

s. k. pinnmo, i hvilken äfven skodda pålar, enligt hvad företagen profpålning

ådagalagt, högst obetydligt kunna neddrifvas.

Hvad sjelfva bergbottnen beträffar, framgår af borrningarne, att

denna visserligen anträffas på vexlande djup, men att den icke företer

några starkare kastningar. Berget anträffas på ett medeldjup af 15 till

20 meter, men den öfverliggande pinnmon är så hård, att pålarne —

enligt verkstäld profpålning — i medeltal ej torde kunna neddrifvas

längre än 11 till 14 meter under grundmursplanet.

Till riksbanken äro enligt kostnadsförslaget 3,500 pålar beräknade

att åtgå, deraf till dato något mer än 700 st. äro nedhejade, Indika

hafva ett medeldjup af 8.5 meter.

På grund häraf kan såsom allmänt omdöme uttalas, att marken

under det tillämnade riksbankshuset är godartad och ej erbjuder några

tekniska svårigheter för en god pålgrunds anbringande, hvarjemte det

torde böra framhållas, att en här uppförd byggnad ej af strömmen kan

lida större men än de på ömse sidor om denna nu redan befintliga husen;

och detta så mycket mindre som nuvarande tekniska hjelpmedel och

föreliggande statistiska uppgifter om vattenförhållandena möjliggöra anbringandet

både af ett omsorgsfullare utfördt och bättre beräknadt grundläggningssätt,

än hvad vid sistnämnda hus antagligen varit fallet.

Det torde äfven böra framhållas, att strömmens åverkan, med det

grundläggningssätt för bankhuset och framför liggande kajer, som här

skall tillämpas, kommer att i första hand träffa de sistnämnde.

Att denna kajlinie, liksom hvarje dylik strandskoning, emellertid

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och BankoHskottets Utlåtande N:o 11. 9

är utsatt för luftens och vattnets åverkan och således framdeles kan

behöfva repareras, ligger i sakens natur, men på det sätt, som den banken

omgifvande strandskoningen enligt arbetsplan kommer att utföras, bor

den väl skydda den bakomvarande bankgrunden för framtida utskärningar

af strömmen. Sjelfva kajmuren anlägges dessutom så, att de framtida

underhållsarbeten, som under seklers lopp alltid ifrågakomma, lätt kunna

utföras, ^en ^ ^ 200 000 kronor? enligt första kostnadsförslaget, beräknade

grundläggningsutgiften kommer att något ökas till följd deraf,

att grundmurarne nu läggas något djupare under lägsta vattenytan, an

först beräknadt var, men den erfarenhet, man vunnit af den nu under

nästan likartade omständigheter utförda grundläggningen for nya riksdagshuset,

synes gifva vid banden, att den beräknade summan kärfor ej

kommer att med något, för en byggnad af sådan omfattning, afsevardt

belopp öfverskridas.

Stockholm i mars 1897.

Alb. Ammdson.

Till riksdagshuskomitén!

Beträffande frågan om riksbanksbusets uteslutande ur riksbyggnadskomplexen

på Helgeandsholmen får jag erinra, att de ritningar, som den

5 november 1894 af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor!faststäldes,

uppgjorts under förutsättning, att båda byggnaderna, riksdagshuset

och riksbankshuset, skulle komplettera hvarandra till ett estetiskt helt.

I sådant afseende bar riksbanksbusets funktion varit den att, så att säga,

fördela verkan af riksdagshusets stora massa åt vester, hvaraf följer, att

man ej utan att rubba grundidén i kompositionen kan utesluta nksbanksbuset

med mindre än att särskilda anordningar vidtagas å platsen vester

om Drottninggatans förlängning till ersättning för detsamma. Dessa anordningar

torde kräfva lika stor utfyllning som det beslutade riksbankshuset

och dessutom, för att verka fullt tillfredsställande i estetisk! afseende,

medföra betydande kostnader.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 10 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats■ och Bankoutskottets Utlåtande N:o 11.

Min öfvertygelse är alltså den, att riksbankshuset icke utan vidare

kan frånskiljas den ifrågavarande byggnadskomplexen.

Stockholm den 22 mars 1897.

År. Johansson.

För egen del anser utskottet, enär de farhågor, som i motionen

uttalats beträffande grunden för det blifvande riksbankshuset samt i fråga

om ökad kostnad för arbetets utförande icke synas berättigade, att i den

faststälda byggnadsplanen icke böra vidtagas förändringar, hvilka för

öfrigt numera ej lämpligen och utan stora kostnader skulle kunna utföras

till följd af de vidtomfattande arbeten, som redan blifvit verkstälda för

riksbyggnademas uppförande å Helgeandsholmen.

På grund af hvad sålunda förekommit, och då förutsättningame

för den i motionen yrkade utredningen ej förefinnas, hemställer utskottet,

att herr Melins m. fl. omförmälda motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 april 1897.

På sammansatta utskottets vägnar:

HUGO TAMM.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.