Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2

1897-03-08 · 18 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 15 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1897:2, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1897, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning

af dels Kongl. Maj-.ts proposition med förslag till lag

angående Kongl. Maj-.ts högsta domstols tjenstgöring på

afdelningar, dels ock Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om höjning af anslaget till

högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

l:o.

Genom en den 9 januari innevarande år aflåten proposition, n:o 7,

har Kong]. Maj:t, under åberopande af propositionen b ilagda, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, jemlik! 87 § regeringsformen föreslagit

Riksdagen att antaga följande

Lag

»

angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts nådiga stadga angående dess

högsta domstols tjenstgöring på två afdelningar den 23 oktober 1860 varder

härigenom förordnadt som följer:

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sand. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Lag utskott ds Utlåtande N:o 2.

§ 1.

Kong!. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af aderton justitieråd och

arbeta på afdelningar, på sätt här nedan sägs.

§ 2.

I aderton veckor under den blidare årstiden hvarje år skall högsta

domstolen arbeta på en afdelning, under den öfriga tiden af året på två

afdelningar utom i fall, hvarom i § 4 här nedan sägs.

§ 3.

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af

den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

§ 4.

Under de två första arbetsveckorna i maj och de två sista i oktober

månad må högsta domstolen, der den med hänsyn till antalet af de på

dess handläggning beroende mål och ärenden finner sådant nödigt, arbeta

på tre afdelningar.

§ 5.

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet ega justitieråden att

sig emellan fördela tjenstgöring,sskyldigheten.

§ 6.

Genom denna lag göres ej ändring i stadgan den 21 april 1876 angående

måls handläggning i vissa fall af Kongl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfäldt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1897.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Den nu gällande stadgan angående högsta domstolens tjenstgöring på

två afdelningar åt’ den 23 oktober 1860 har följande lydelse:

§ I
Kongl.

Maj:ts högsta domstol skall, intill dess annorlunda förordnas,

arbeta på två afdelningar och utgöras af sexton justitieråd.

§ 2.

Båda afdelningarne äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af

den ordning, hvari desamma, enligt gällande föreskrifter, anmälas.

§ 3.

Under sex månader hvarje år skola båda afdelningarne tjenstgöra;

öfriga sex månader tjenstgör en afdelning i sänder; och ega justitieråden

att, med iakttagande häraf, sig emellan tjenstgöringsskyldigheten fördela.

Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll öfver justitiedepartementsärenden

den 13 november 1896 har föredragande departementschefen

framhållit behofvet af åtgärder i syfte att bereda ett skyndsammare

afgörande åt de på högsta domstolens pröfning beleende mål och ärenden,

än som för närvarande vore att påräkna till följd af den under åtskilliga

år stigande balansen af dylika mål och ärenden, samt för åskådliggörande

af vexlingarna i antalet till högsta domstolen inkomna samt der afgjorda

och balanserade mål och ärenden frän och med år 1861, då högsta domstolen

började arbeta på två afdelningar, hänfört sig till den inom justitiedepartementets

statistiska byrå uppgjorda tabell, som finnes bifogad Kongl.

Maj:ts förevarande proposition, och hvartill utskottet jemväl tillåter sig

hänvisa.

Departementschefen har vidare till samma protokoll anfört, att af

ofvannämnda tabell framginge, att balansen, som vid slutet af år 1860

varit uppe vid den höga siffran af 2,201, derefter årligen minskats, så att

den vid 1868 års slut nedbragts till 336. Under åren 1869—1885 hade

den vexlat mellan lägst 370 (är 1870) och högst 713 (år 1876) samt ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

gjort i medeltal 523. Vid 1885 års slut hade antalet oafgjorda mål och

ärenden varit 554. Derefter hade balansen utgjort

ökning +

minskning —

år 1886............................................................ 596 + 42

» 1887........................................................... 840 + 244

» 1888...................................................... 1,001 + 161

» 1889............................................................ 1,023 + 22

» 1890............................................................. 1,148+ 125

» 1891........................................................... 1,174+ 26

» 1892........................................................... 1,100— 74

» 1893........... 1,072— 28

» 1894............................................................ 1,259 + 187

» 1895........................................................... 1,304+ 45

4

..

Äfven för år 1896 skulle balansen sannolikt komma att ytterligare

stiga.

Det vore uppenbart, att befintligheten af en dylik balans måste högst

menligt inverka på längden af den tid, inom hvilken mål och ärenden

blefve afgjorda, räknadt från det de inkommit. För att belysa denna inverkan

i afseende å revisionssakerna, hvilka i regel svårast drabbades af

det fördröjda afgörandet, anhölle departementschefen att få redogöra för

några med ledning af tillgängliga statistiska uppgifter utförda beräkningar

för tiden efter år 1860.

Vid slutet af nämnda år hade qvarstått oafgjorda 897 revisionssaker.

Under åren 1861 och 1862 hade afgjorts sammanlagdt 880 dylika mål. Om,

på sätt ske bort, målen till afgörande företagits i den ordning, hvari de

inkommit, skulle således under sistnämnda två år allenast de revisionssaker

blifvit afgjorda, som balanserats från 1860, och en i början af 1861 inkommen

sak skulle följaktligen ej kunnat afgöras förr än efter mer än

två år.

Sedan högsta domstolen år 1861 börjat arbeta på två afdelningar,

hade ställningen förbättrats år från år, så att till år 1869 endast 146 revisionssaker

balanserats. Då under sistberörda år antalet afgjorda revisionssaker

uppgått till 479, hade, under nyss angifna förutsättning i afseende

å ordningen för målens föredragning, en vid denna tid inkommen revisionssak

för sin slutbehandling kraft icke fullt fyra månader. Härefter hade

väl den. enligt nu angifna beräkningsgrund för revisionssakers afgörande

erforderliga tid börjat att ökas, men hade icke under något af de närmast

följande sju åren uppgått till sex månader.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

5

Under 1880-talets första femårsperiod hade förhållandet stält sig

sålunda, att eu revisionssak i medeltal afgjorts sex och eu fjerdedels månad,

efter det den inkommit, då deremot under den sista femårsperioden dertill

åtgått öfver åtta månader.

Ställningen under de fem första åren på 1890-talet framginge af

följande uträkning. En revisionssak som inkommit i början af år

1890 hade afgjorts efter omkring IIV3 månad

1891 » » » » 1 år V2 »

1892 » » » »1 » 2/s »

1893 » » » » 1 » 3/i »

1894 » » » » 1 » 11 / 2 »

Till år 1895 hade funnits balanserade 579 revisionssaker, och under

året hade afgjorts 429. Om man antoge, att lika många komme att afgöras

1896, så skulle enligt den följda beräkningsgrunden eu i början

af 1895 inkommen sak vara afgjord först efter ett år fyra månader.

Under förutsättning, att högsta domstolen under hvart och ett af åren

1896 och 1897 komme att afgöra lika antal revisionssaker som under de

två nästföregående åren, hvilket antal vore högre än medeltalet af de under

de tio sista åren afgjorda dylika mål, komme en i början af år 1896 inkommen

sak ej att blifva afgjord förr än efter nära ett år fem månader.

Att ett dylikt dröjsmål med målens afgörande långt ifrån motsvarade

den rättsökande allmänhetens befogade anspråk på snabb rättskipning, läge

i öppen dag. Nödvändigheten att råda bot på missförhållandet vore ock

erkänd.

Försök hade blifvit gjorda att utan ändring i högsta domstolens

sammansättning genom särskilda anordningar åstadkomma sådan ökning i

högsta domstolens arbetsprodukt, att balansen kunde afarbetas. Så hade,

sedan det visat sig vara med svårighet förenadt att med det stadgade antalet

revisionssekreterare utan afbrott uppehålla föredragningen under de

fem dagar i hvarje vecka, högsta domstolens ordinarie sessioner egde rum,

eu extra revisionssekreterare från år 1891 nästan oafbrutet varit i nedre revisionen

anstäld; hvarjemte nedre revisionen tidtals varit förstärkt med

ytterligare extra arbetskrafter. Härigenom hade vunnits, att högsta domstolens

arbete kunnat fortgå oafbrutet under samtliga ordinarie sessionsdagar,

något som förut understundom icke kunnat ske till följd af brist

på till föredragning beredda mål. Vidare hade under år 1892 justitierådens

förutvarande pingstferier afskaffats, hvarigenom arbetstiden ökats med två

föredragningsveckor. Under vissa tider åt åren 1891, 1892 och 1893 hade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

slutligen högsta domstolen hållit extra sessioner under 3 timmar hvarje

måndags eftermiddag; och hade denna extra tjenstgöring varit anledningen

till att balansen, enligt hvad förut angifna siffror utmärkte, under åren

1892 och 1893 icke ökats, utan tvärtom visade någon minskning. Med

denna eftermiddagstjenstgöring hade emellertid justitieråden icke ansett sig

kunna fortfara. Det hade nemligen — enligt hvad till chefen för justitiedepartementet

anmälts — visat sig, att arbetet, som redan förut varit tillräckligt

betungande, genom eftermiddagstjenstgöringen ökats med 15 procent

och att ett fortsättande af samma tjenstgöring skulle vålla allt för

stor svårighet att åt målen egna den samvetsgranna och omsorgsfulla pröfning,

som utgjorde ett oeftergifligt vilkor för rättskipningen i sista instans.

Med dylik forcerad tjenstgöring vore det vidare omöjligt att till justeringsdagen

medhinna att taga del af handlingarna i mera invecklade och omfattande

mål, utan måste dessa tagas på cirkulation och arbetet med dem

uppskjutas till någon infallande ledighet, hvilken jemväl måste påräknas

för uppsättande af yttranden i vidlyftigare lagförslag. Under sådana förhållanden

måste den ledighet från tjenstgöring, hvaraf högsta domstolens

ledamöter egde komma i åtnjutande, i allt för stor utsträckning egnas åt

arbete, så att den extra tjenstgöringen icke kunde under någon längre tid

fortgå utan att menligt inverka på ledamöternas helsa och arbetsförmåga.

En annan åtgärd, verkande i samma rigtning som de förut angifna,

i det den vore egnacl att minska högsta domstolens arbetsbörda, vore den

genom lagen den 18 maj 1894 meddelade bestämmelse, att klagan hos

Kongl. Maj:t ej finge föras öfver kammarrättens utslag i fattigvårdsmål.

Den härigenom uppkommande lättnaden kunde emellertid ingalunda beräknas

vara tillräcklig för åstadkommande af jemnvigt mellan de inkommande

och afgjorda målens antal.

Då, såsom den stigande balansen gåfve vid handen, hvad som hittills

kunnat göras för balansens nedbringande till och bibehållande vid en siffra,

som kunde anses normal, visat sig icke vara tillräckligt, kräfdes enligt departementschefens

åsigt andra åtgärder.

I fråga om dylika åtgärder borde, på sätt jemväl konstitutionsutskottet

vid 1896 års riksdag anmärkt i sitt utlåtande angående ifrågasatt ändring

af 17 § regeringsformen i syfte att möjliggöra ökning af justitierådens antal

utöfver det nu bestämda högsta antalet, någon utsträckning af arbetstiden

för justitieråden eller inskränkning i deras semester icke ifrågakomma.

Nämnda utskott hade ansett, att justitieråden, hvilka, förutom sitt arbete

med lagskipningen, hade ett magtpåliggande arbete med afseende å lagstiftningen,

då de jemlikt 87 § regeringsformen skulle granska och afgifva

utlåtanden öfver lagförslag, för närvarande hade så betydande göromål, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

7

dem icke kunde påläggas något ökadt arbete af den allvarliga och tankeansträngande

art, som utöfningen af domareembetet i högsta instansen

kräfde. Såsom ytterligare stöd för denna uppfattning kunde, efter hvad

departementschefen erinrade, hänvisas till den erfarenhet, som vunnits under

den af högsta domstolen en tid anordnade eftermiddagstjenstgöringen,

och för hvilken erfarenhet förut vore redogjordt.

Det vore ej sannolikt, att vidare lagstiftningsåtgärder, genom hvilka

tilloppet af mål till högsta domstolen i någon väsentligare grad skulle

minskas och arbetsmaterialet således hastigare af högsta domstolen medhinnas,

skulle kunna påräknas, och de måste derjemte för sitt genomförande

kräfva längre tid.

Departementschefen ansåge således, att det för närvarande icke återstode

annan utväg till balansens nedbringande och rättskipningens påskyndande

än att öka högsta domstolens arbetskrafter. Behofvet af eu dylik

ökning vore ock af sistlidne Riksdag erkändt, i det Riksdagen, i syfte att

möjliggöra högsta domstolens ordnande på tre afdelningar, såsom hvilande

antagit ett förslag till ändring i 17 § regeringsformen af innehåll, att antalet

ledamöter i högsta domstolen skulle kunna ökas till 21.

I det konstitutionsutskottets förut berörda utlåtande, deri nämnda

grundlagsändring föreslagits, hade emellertid erinrats, att redan den nuvarande

lydelsen af 17 § regeringsformen medgåfve tillsättande af ytterligare

2 justitieråd, i det Konung och Riksdag kunde i den ordning, 87 §

1 mom. regeringsformen stadgade, bestämma, att justitierådens antal skulle

ifrån det nuvarande antalet sexton höjas till aderton; och hade utskottet

såsom sin åsigt uttalat, att i första rummet ett försök borde göras att genom

tillsättande af ytterligare två justitieråd åstadkomma ett ökande af

högsta domstolens arbetskraft.

En dylik anordning skulle möjliggöra, att, med bibehållande af erforderliga

ferier och suppleantledighet för högsta domstolens ledamöter,

tiden för domstolens tjenstgöring på två afdelningar utsträcktes från sex

till åtta månader och att således omkring åtta veckor vunnes för arbetet.

Under femårsperioden 1886—1890, hvilken tid stälde sig ogynsammast

med hänsyn till balansens ökning, hade afgjorts i allt 8,789 mål och

ärenden, hvilket för år gåfve ett medeltal af 1,758, deraf åter på hvarje

af de under nämnda tid till 68 uppgående årliga föredragningsveckorna

komine ett medeltal af omkring 26. Under nämnda femårsperiod hade

balansen ökats med 594 mål och ärenden eller i medeltal för år 119, motsvarande

efter förut angifven beräkningsgrund en föredragningstid af ungefärligen

472 veckor. Om således under denna femårsperiod föredragningen

i högsta domstolen varit ökad med 8 veckor, skulle ej allenast ökning af

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

balansen hafva undvikits, utan ock tid blifvit öfrig till afarbetande af förut

befintlig balans.

Hvad anginge femårsperioden 1891—1895, kunde antalet då afgjorda

mål och ärenden icke läggas till grund för en liknande beräkning, enär

högsta domstolen under en del af denna tid hade haft eftermiddagstjenstgöring.

Men om man antoge, att högsta domstolen under sistnämnda femårsperiod,

utan eftermiddagstjenstgöring, skulle afgjort ett lika antal mål

och ärenden som under föregående femårsperiod, eller 8,789, så skulle, då

denna summa droges från antalet under perioden inkomna mål och ärenden,

9,546, för dessa år uppkommit en ökning i balansen af 757, eller i

medeltal för år 151. För dessas afarbetande skulle efter den angifna beräkningsgrunden

kräfts en tid af omkring 6 veckor, hvadan jemväl under

denna femårsperiod en ökad föredragningstid af åtta veckor skulle varit

tillräcklig att förekomma ökning i balansen och äfven lemnat tillfälle till

någon minskning i den förut befintliga.

Beträffande de sålunda meddelade beräkningarne borde derjemte uppmärksammas,

att vid dem ingen hänsyn tagits till den lagföredragning, som

under de nämnda tidsperioderna egt rum, och att, då således arbetsprodukten

per vecka i verkligheten vore något större än den ofvan beräknade,

resultatet i fråga om balansen skulle blifvit i någon mån förmånligare,

än ofvan angifvits.

Förutsatt, att antalet inkommande mål och ärenden icke under de

närmaste åren i någon afsevärd grad ökades — något som enligt de meddelade

statistiska uppgifterna ej heller syntes antagligt —- skulle följaktligen

en ökning af högsta domstolens arbetskrafter med två justitieråd och

en deraf följande ökning i föredragningstiden af 8 veckor årligen sannolikt

vara tillräcklig för att under nuvarande förhållanden hindra uppkomsten

af ytterligare balans och derjemte lemna någon tid öfrig för afarbetande

af den redan befintliga. Det syntes emellertid antagligt, att denna senare

tid skulle blifva väl knapp, och att balansens nedbringande till normal

storlek derför komme att dröja längre än önskvärdt. Det vore alltså angeläget

att finna någon ytterligare utväg till afarbetande af den nu befintliga

balansen. Såsom en dylik utväg kunde anvisas att medgifva högsta domstolen

att, då de på pröfning beroende målens antal ansåges så kräfva,

undantagsvis under någon kortare tid af året, exempelvis en månad, fördela

sig på tre afdelningar. Den föredragningstid af fyra veckor, som

sålunda vunnes, syntes med stor sannolikhet blifva tillräcklig för uppnående

af önskadt resultat inom rimlig tid.

För genomförande af nu antydda anordning erfordrades ändring i stadgan

den 23 oktober 1860 angående högsta domstolens tjenstgöring på två afdelningar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Lagförslaget föredrogs den 24 november 1896 i högsta domstolen,

hvilken lemnade detsamma utan anmärkning.

Genom den af departementschefen framlagda utredning framgår

enligt utskottets uppfattning nödvändigheten af att söka bereda möjlighet

för ett snart afarbetande af den nu förefintliga och under närvarande förhållanden

ögonskenligen för hvarje år sig ökande balansen af hos högsta

domstolen hvilande mål och ärenden, hvarmed sammanhänger ernåendet af

en synnerligen önskvärd förkortning i den tid, som åtgår innan ett till

högsta domstolen inkommet mål blifver derstädes afgjordt. Då utskottet

i likhet med departementschefen samt konstitutionsutskottet vid 1896 års

riksdag anser, att någon utsträckning af arbetstiden för justitieråden eller

inskränkning i deras semester icke bör ifrågakomma, har utskottet funnit

Kongl. Maj:ts förslag innebära ett lämpligt sätt för vinnande af ofvanberörda

fördelar och har derför ej haft något att. i sådant afseende deremot

anmärka.

Utskottet har emellertid trott sig finna, att genom den tillökning i

såväl högsta domstolens som nedre justitierevisionens arbetskrafter, som

Kongl. Maj:t föreslagit, och hvarom utskottet härnedan afgifver utlåtande,

tillfälle beredes till erhållande af ännu större fördelar i afseende på längre

arbetstid vid högsta domstolen, än hvad Kongl. Maj:ts nu föreliggande

förslag innebär. Det synes nemligen utskottet, som om den tid, under

hvilken det medgifves högsta domstolen att arbeta på tre afdelningar, är

i förslaget allt för knappt tillmätt, och att den lämpligen kan utsträckas från

två till tre veckor såväl i början af maj som i slutet af oktober. Derigenom

skulle arbetstiden ökas med ytterligare två veckor om året, och

sammanlagda årliga ökningen i förhållande till nuvarande arbetstid utgöra

fjorton veckor. Om man i likhet med departementschefen beräknar, att i

medeltal 26 mål afgöras under hvarje föredragningsvecka, så kormne under

de sålunda tillagda fjorton veckorna att afgöras mer än 360 mål, hvilkct

gifver utsigt till att den nuvarande balansen skulle nedbringas till normal

storlek.

Någon svårighet vid genomförandet af eu anordning, sådan som den

af utskottet nu föreslagna, torde ej förefinnas, i synnerhet som det ju alltid

blifver högsta domstolen obetaget att, der målens beskaffenhet eller domstolsledamöters

förfall eller andra omständigheter göra arbetet på tre afdelningar

olämpligt, under den derför anslagna tiden arbeta på allenast

två afdelningar. Då emellertid utskottet anser, att sådant bör ske endast

i undantagsfall, föreslår utskottet, att ordet i § 4 utbytes mot ordet

Bill. till Riksd. Prof. 1807. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. ‘ 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

1Ö Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

ihön, hvilket starkare betonar, att arbetet på tre afdelningar skall under

de derför stadgade tiderna vara regel.

Emot den föreslagna lagens affattning i öfrigt har utskottet ej funnit

skäl till annan erinran, än att i § 2 orden »under den blidare årstiden»

torde böra såsom öfverflödiga och i viss mån otydliga utgå.

Utskottet hemställer fördenskull: ,

att Riksdagen må för sin del antaga följande

Lag

angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring

på afdelningar.

Med upphäfvande af Kongl. Maj:ts nådiga stadga

angående dess högsta domstols tjenstgöring på två afdelningar

den 23 oktober 1860 varder härigenom förordnadt

som följer:

§ I
Kongl.

Maj:ts högsta domstol skall utgöras af

aderton justitieråd och arbeta på afdelningar, på sätt

här nedan sägs.

§ 2.

I aderton veckor hvarje år skall högsta domstolen

arbeta på en afdelning, under den öfriga tiden af året

på två afdelningar utom i fall, hvarom i § 4 här nedan

sägs.

§ 3.

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till

högsta domstolens handläggning hörande ärenden, hvilkas

fördelning endast beror af den ordning, hvari de

enligt gällande föreskrifter anmälas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och. Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

11

§ 4.

Under de tre första arbetsveckorna i raaj och de

tre sista i oktober månad bör högsta domstolen, der den

med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende

mål och ärenden finner sådant nödigt, arbeta på

tre afdelningar.

§ 5.

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet ega

justitieråden att sig emellan fördela tjenstgöringsskyldigheten.

§ 6.

Genom denna lag göres ej ändring i stadgan den

21 april 1876 angående måls handläggning i vissa fall

af Kongl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfäldt.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1897.

2:o.

I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under

riksstatens andra hufvudtitel i punkten 2 föreslagit Riksdagen:

att, under förutsättning att den särskilt aflåtna propositionen med

förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar

varder af Riksdagen bifallen, höja anslaget till högsta domstolen,

nu upptaget till 162,700 kronor, med löner till 2 justitieråd, tillhopa

20,000 kronor, hvadan anslaget skulle i 1898 års riksstat uppföras med

182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar stadga enahanda vilkor,

som vid fastställandet af nu gällande lönestat för högsta domstolen blifvit

bestämdt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

justitiedepartementsärenden den 14 januari 1897 har föredragande departementschefen,

under hänvisande till den proposition om lag angående

högsta domstolens tjenstgöring på afdelningar, som Kongl. Maj:t beslutit

förelägga Riksdagen, erinrat, hurusom enligt nämnda lagförslag antalet

ledamöter i högsta domstolen skulle ökas med två, eller från 16 till 18,

hvaraf blefve en följd, att anslaget till högsta domstolen måste ökas med

aflöningar åt två justitieråd, samt förklarat sig anse, att de nya justitieråden

borde komma i åtnjutande af enahanda löneförmåner, som enligt

gällande stat tillkomme ledamot i högsta domstolen.

Utskottet, som i hufvudsak tillstyrkt bifall till ofvan omförmälda lagförslag,

hemställer:

att, under förutsättning att det sammansatta statsoch

lagutskottets förslag beträffande Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående Kongi. Maj:ts

högsta domstols tjenstgöring på afdelningar varder af

Riksdagen bifallet, Riksdagen måtte, under vilkor, att

Kongl. Maj:t godkänner ofvanberörda lag, sådan den af

Riksdagen antagits, höja anslaget till högsta domstolen,

nu upptaget till 162,700 kronor, med löner till 2 justitieråd,

tillhopa 20,000 kronor, hvadan anslaget skulle i

1898 års riksstat uppföras med 182,700 kronor;

och att för åtnjutande af sagda aflöningar Riksdagen

måtte stadga enahanda vilkor, som vid fastställandet

af nu gällande lönestat för högsta domstolen

blifvit bestämdt.

3:o.

Under statsverkspropositionens andra hufvudtitel har Kongl. Maj:t

i punkten 3 föreslagit Riksdagen:

att, under förutsättning att den särskildt aflåtna propositionen med

förslag till lag angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring på afdelningar

varder af Riksdagen bifallen, dels godkänna följande tillägg till

nedre justitierevisionens stat, att tillämpas från och med år 1898:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2. lo

1 konstituerad revisionssekreterare..

1 d:o d:o

1 d:o protokollssekreterare

1 d:o d:o

1 amanuens........................................

1 d:o . ....................................

Arfvoden.

Tjenstgörings-

penningar.

Renskrifnings-

penningar.

Summa.

4,400

2,000

6,400

4,400

2,000

—

6,400

2,500

1,200

300

4,000

2,500

1,200

300

4,000

—

1,000

—

1,000

—

1,000

—

1,000

Summa kronor

22,800

dels ock medgifva förhöjning från 700 kronor till 1,900 kronor af

det å samma stat uppförda anslag till gratifikationer åt extra ordinarie

tjensteman och extra ordinarie vaktmästare samt sålunda öka anslaget för

nedre justitierevisionen, nu upptaget med 134,000 kronor, till 158,000

kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som finnas upptagna i

nyssnämnda tillägg till denna stat, stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna

för innehafvare af de på samma stat nu uppförda aflöningar.

Till statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 14

januari 1897 har departementschefen anfört:

Föredragningen i högsta domstolen uppehölles för närvarande af 8

ordinarie och 3 konstituerade revisionssekreterare, hvarjemte under de senare

åren en extra revisionssekreterare varit i nedre justitierevisionen anstäld.

Då antalet af de på högsta domstolens båda afdelningar belöpande

föredragningsveckor för år uppginge till sammanlagdt 68, komme följaktligen

på en hvar af de 12 revisionssekreterarne ej fullt 6 veckors föredragning.

Enligt ofvanberörda lagförslag skulle arbetet i högsta domstolen

så ordnas, att föredragningstiden ökades med 8 veckor och, der

högsta domstolen med hänsyn till antalet af de på dess handläggning beroende

mål och ärenden funne sådant nödigt, med ytterligare 4 veckor.

Med afseende å det stora antal oafgjorda mål, som'' för närvarande

förefunnes, torde det med allt fog kunna antagas, att högsta domstolen

under en följd af år komme att åt arbetet egna hela den tid, förslaget

medgåfve, och att således föredragningstiden för år förlängdes

med 12 veckor. Då det ej kunde ifrågasättas att å revisionssekreterarne

lägga tyngre arbetsbörda än den, de för närvarande bore, torde eldigt

departementschefens åsigt anställandet af 2 nya revisionssekreterare icke

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

kunna undvikas. Dervid uppstode fråga, huruvida dessa borde tillsättas

på ordinarie stat eller medelst konstitutorial. Vid föredragning den 17

december 1875 af förslag till lönereglering för nedre justitierevisionen

hade samma fråga förevarit i afseende å de 3 rotlar, som vid denna tid

föreståtts af konstituerade revisionssekreterare. Det hade emellertid då

ansetts lämpligast att vidblifva det bestående. Såsom skäl härför hade

åberopats, att revisionssekreterareembetet kräfde egenskaper, hvilka svårligen

kunde med säkerhet bedömas utan profvet af embetets utöfning under

någon tid, och att det derför vore önskvärdt, att tillfälle till en sådan

pröfvotid bereddes genom konstitutorial, innan fullmagt å embetet meddelades;

hvartill komme, att de, som konstituerades till revisionssekreterare,

vanligen vore så mycket yngre än de, som befordrades till hofrättsråd, att

de kunde åtnöjas med en något lägre aflöning, och att, då en ordinarie

revisionssekreterares lön icke skäligen borde sättas lägre än ett hofrättsråds,

det icke heller från denna synpunkt vore olämpligt att bibehålla en

grad af konstituerade revisionssekreterare med något lägre arfvoden än de

ordinaries löner. Det syntes departementschefen, att, äfven om hvad sålunda

anförts icke egde sin fulla tillämplighet, då fråga nu vore att, med

bibehållande af förutvarande 3 konstituerade revisionssekreterare, öka

antalet föredragande i högsta domstolen, likväl åtminstone för det närvarande

anledning ej förefunnes att medelst fullmagt tillsätta de nya

revisionssekreterareembetena. Deremot torde enligt departementschefens

mening giltig grund saknas att bestämma aflöningen för dessa nya embeten

till allenast det belopp, som konstituerad revisionssekreterare nu egde

att uppbära, eller 5,800 kronor. De, hvilka erhölle uppdrag att tjenstgöra

såsom revisionssekreterare, vore i allmänhet assessorer i hofrätt. Aflöningen

till en assessor utginge till en början med 5,300 kronor och höjdes

efter 5 års tjenstetid till 5,800 kronor. Då, i händelse antalet konstituerade

revisionssekreterare ökades och derigenom äfven tiden för tjenstgöringen

såsom konstituerad i allmänhet förlängdes, det lätteligen kunde

inträffa, att innehafvare af dylik befattning i sin egenskap af assessor

skulle ega uppbära en aflöning af 5,800 kronor, syntes billigheten fordra,

att han för den mera betungande tjenstgöringen som revisionssekreterare

inom en icke alltför lång tid komme i åtnjutande af en något högre godtgörelse.

Departementschefen ansåge på grund häraf aflöningen för de föreslagna

nya revisionssekreterareembetena böra sättas till 6,400 kronor, motsvarande

ordinarie revisionssekreterares löneförmåner, hvilken högre aflöning

skulle komma dem till godo, som längsta tiden innehaft konstitutorial,

och på detta sätt för desse motsvara ett ålderstillägg. Mellan sådan

revisionssekreterare och ordinarie innehafvare af dylikt embete skulle i allt

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

15

fall deri olikhet förefinnas, att den senare efter fem års tjenstetid egde

att komma i åtnjutande af ett ålderstillägg af 600 kronor, hvarigenom

hans aflöning blefve höjd till 7,000 kronor.

Enligt justitierevisionsexpeditionens nuvarande organisation vore för

en hvar af de i lönestaten upptagne 11 revisionssekreterarne anstälde 1

protokollssekreterare och 1 amanuens. Departementschefen ansåge, att i

öfverensstämmelse härmed borde, derest 2 nya revisionssekreterareembeten

inrättades, medel anvisas till aflöning åt ytterligare 2 protokollssekreterare

och 2 amanuenser. Af bemälde tjensteman tillsattes amanuenserna endast

på förordnande. Samtliga nuvarande protokollssekreterare hade åter fullmagt

på sina befattningar. I likhet med hvad förut föreslagits i afseende

å revisionssekreterarne skulle dock de båda nya protokollssekreterarebefattningarna

lämpligen kunna tillsättas medelst konstitutorial.

Till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman och extra ordinarie

vaktmästare vore för närvarande å nedre justi ti erevisionens stat anslagna

700 kronor. Redan länge hade af nedre revisionen framhållits, att detta

belopp vore för det dermed afsedda ändamål otillräckligt, och med hänsyn

till ifrågavarande embetsverks omfattning syntes äfven uppenbart, att så

vore förhållandet. Särskildt känbart hade behofvet af ökadt anslag till

gratifikationer varit under de senare åren, då af dertill anvisade medel

skolat utgå ersättning till de extra ordinarie tjensteman, hvilka den extra

revisionssekreterare, som, på sätt ofvan erinrats, sagda tid varit i nedre

revisionen anstäld, i saknad af fast amanuensbiträde varit nödsakad att

anlita för erhållande af behöflig hjelp vid målens beredning och expediering.

Det vore att påräkna, att en sådan extra revisionssekreterare icke

heller för framtiden skulle kunna undvaras, förr än den nuvarande balansen

af mål och ärenden hunnit nedbringas till normal storlek. I nu angifna

förhållanden förefunnes, efter hvad föredraganden syntes, giltigt skäl

för höjande af anslaget till gratifikationer, hvartill ytterligare komme, att

genom ett bifall till förevarande framställning i öfrigt nedre,revisionen

skulle förstärkas med två rotlar, hvarigenom äfven ökad användning af

de extra ordinarie tjenstemännen föranleddes. Eu förhöjning af ifrågavarande

anslag med 1,200 kronor tillstyrktes.

Departementschefen anmälde slutligen, att derest, på sätt förbemälta

proposition innehölle, lagen angående Kongl. Maj:ts högsta domstols tjenstgöring

på af delningar komme att träda i kraft den 1 nästkommande maj,

erfordrades redan under innevarande år medel för bestridande af deraf

föranledda aflöningar, men att han hölle före, att för bekostande af dessa

utgifter hufvudtitelns allmänna besparingar lämpligen skulle kunna anlitas.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

Utskottet finner det vara uppenbart, att, derest den af Kong]. Maj:t

föreslagna lagen om högsta domstolens tjenstgöring på afdelningar varder

af Riksdagen bifallen, och i följd deraf justitierådens antal ökas med två,

en motsvarande ökning af nedre justitierevisionens arbetskrafter blifver erforderlig.

Beträffande sättet, hvarpå denna ökning lämpligast bör åstadkommas,

har emellertid utskottet omfattat åsigter, som delvis afvika från

hvad Kong]. Maj:t föreslagit.

Hvad då först angår de föreslagna två nya revisionssekreteraretjensterna,

torde de befinnas nödvändiga, och utskottet har i afsende på

dem ej annat att emot förslaget anmärka, än att de skål, som departementschefen

framdragit, för att dessa embetsmäns aflöning skulle sättas till

6,400 kronor, ej synas utskottet vara tillfyllestgörande. Dessa två revisionssekreterare

böra, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, tillsättas genom konstitutorial,

och icke deras antal ökas, som hafva fullmagt på sitt revisionssekreterareembete.

Det föreligger enligt utskottets mening ej tillräckligt

skäl att åt vissa konstituerade revisionssekreterare bereda högre aflöningsförmåner

än de, som för närvarande åtnjutas, och på så sätt skapa två

olika lönegrader inom de konstituerade revisionssekreterarnes klass. Den

tid, hvarunder en revisionssekreterare framdeles komme att tjenstgöra såsom

konstituerad, torde icke i verkligheten blifva så mycket utsträckt,

som departementschefen synes antaga. Under alla förhållanden torde enligt

utskottets mening det fortfarande komma att innebära en eftersträfvansvärd

fördel, äfven i ekonomiskt afseende, att blifva från ett assessorseinbete vid

hofrätt förflyttad till en revisionssekreterarebefattning. Af dessa skäl anser

utskottet, att aflöningen för de nya revisionssekreterarne bör sättas till

allenast 5,800 kronor med enahanda fördelning emellan lön och tjenstgöringspenningar,

som i nu gällande stat är för konstituerad revisionssekreterare

stadgad.

Hvad derefter beträffar de i förslaget upptagna två konstituerade

protokollssekreterarebefattningarna, har utskottet inhemtat, att protokollssekreterarnes

tjenstgöring ej för närvarande torde vara af den ansträngande

och trägna art, att en ökning i deras antal är i följd af embetsverkets ökning

i andra afseenden erforderlig. Utskottet finner väl, att åt de nya revisionssekreterarne

måste beredas samma slags biträde, som de nuvarande

ega genom protokollssekreterare och amanuenser. Men då det är utskottet

bekant, att amanuenser kunna erhålla förordnande att såsom protokollssekreterare

tjenstgöra, och då de amanuenser, som till sådant förordnande

kunna ifrågakomma, säkerligen äro de, hvilka längst och bäst tjenstgjort,

och hvilka derför ej torde kunna anses vara i afseende på skicklighet och

vana protokollssekreterarne afsevärdt, om ens i någon mån underlägsna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfci

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

har utskottet ansett/ att den ytterligare protokollssekreteraretjenstgöring,

som i följd af embetsverkets utvidgning blifver erforderlig, lämpligen bör

kunna åt två amanuenser anförtro^.! Åt dessa bör, enligt utskottets åsigt,

gifvas en aflöning, motsvarande hvad protokollsekreterare — hvilkas tjenst

de ju komma att förrätta — enligt nu gällande stat uppbära i tjenstgöringspenningar,

eller 1,200 kronor årligen. Derjemte torde de böra i likhet med

protokollssekreterare uppbära ersättning för renskrifningskostnader, men

anser utskottet, att denna ersättning lämpligen kan sättas till allenast 200

kronor för hvardera amanuensen.

Mot förslaget beträffande ytterligare två amanuenser med aflöning af

1,000 kronor för hvardera har< utskottet: intet att- anmärka.

Hvad slutligen angår den begärda höjningen af anslaget till gratifikationer

åt extra ordinarie/itjénstemänlibch i ekträ ordinarie vaktmästare,

håller utskottet före, att då genom den utvidgning, ifrågavarande embetsverk

i allt fall kommer att erhålla, derest utskottets förslag beträffande

ofvannämnda befattningar bifalles, behofvet af ett större antal extra tjensteman

bör, om ej minskas, så åtminstone icke ökas, en höjning af ifrågavarande

anslag ej är påkallad. Utskottet har i denna åsigt stärkts genom

inhemtande af en, på begäran från nedre justitierevisionen erhållen uppgift

angående ifrågavarande medels fördelning under senare år.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet:

att, under förutsättning att det sammansatta statsoch

lagutskottets förslag beträffande Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående Kong!. Maj:ts högsta

domstols tjenstgöring på afdelningar varder af Riksdagen

bifallet, Riksdagen måtte, under vilkor att Kongl. Maj:t

godkänner ofvanberörda lag, sådan den af Riksdagen antagits,

godkänna följande tillägg till nedre justitierevisionens

stat, att tillämpas från och med år 1898:

Bill. till Riksd.

Arfvoden. Tjenstgöring- penningar.

1 konstituerad

Renskrifnings-

penningar.

Summa.

revisionssekreterare

.. 3,800 2,000

—

5,800

1 d:o d:o

.. 3,800 2,000

—-—

5,800

1 amanuens ..........

--1,200

200

1,400

1 d:o ..........

1,200

200

1,400

1 d:o ..........

1,000

—

1,000

1 d:o ..........

--1,000

—

1,000

Summa kronor

16,400

Prof. 1897. 4 Sami.

2 Afd. 2 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

samt sålunda öka anslaget för nedre justitierevisionen,

nu upptaget med 134,000 kronor, till 150,400 kronor;

och att för åtnjutande af de löneförmåner, som

finnas upptagna i ofvannäranda tillägg till denna stat,

stadga enahanda vilkor, som äro föreskrifna för innehafvare

af de på samma stat nu uppförda aflöningar.

Stockholm den 8 mars 1897.

På det sammansatta utskottets vägnar

GOTTFRID BILL1NG.

Stockholm 1897. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

",v.n < ''rå i v : ,\*t\ v,/\ .u-apa m .\\i\

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.