Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3

1897-03-11 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1897:3, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 11 mars 1897, kl. 11 f. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 2, i anledning

af Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen gjorda framställning

angående lönereglering för lärare vid småskolor

m. m. I

I den till Riksdagen den 16 januari innevarande år aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under

riksetatens åttonde hufvudtitel i punkten 15 föreslagit Riksdagen:

dels att godkänna följande förändrade bestämmelser angående aflöning

åt examinerad lärare och lärarinna vid småskola och mindre folkskola

samt för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola,

nemligen:

Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad ordning vid

vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående

lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och

småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått pröfning för

anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap

af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen till

lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor, skall i lön för åtta

månaders undervisning åtnjuta minst trehundra kronor. Har läraren eller

lärarinnan efter sålunda undergången pröfning oförvitligt tjenstgjort vid

någon eller några af här omförmäla skolor under sammanlagdt tio tjenstår,

infallande före eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning, skall

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

han eller hon för åtta månaders undervisning i lön erhålla minst trehundrafemtio

kronor, räknadt från och med början af kalenderåret närmast efter

det, hvarunder det tionde tjenståret utgått.

Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller lärarinnan derunder

tjenstgjort 8 månader, eller 34l/2 veckor. Med de år, under Indika läraren

eller lärarinnan möjligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning

och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år; dock

må för lärare eller lärarinna, till hvars aflönande tillskott af allmänna

medel på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom

för full tjenstgöring, oaktadt den årliga undervisningstiden understiger 8

månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet med den för nämnda lönetillskotts

åtnjutande faststälda årliga undervisningstiden.

1 lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven den del af läsåret,

hvarunder jemlikt § 43 mom. I i gällande folkskolestadga undervisningen

i skolan varit instäld.

Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga, skall skoldistriktet

förse med tjenlig, i skolan eller nära denna belägen, bostad jemte nödig

vedbrand eller ock, der hinder eller svårighet härför möta, lemna honom

eller henne i ersättning derför minst femtio kronor för år;

dels att besluta följande förändrade bestämmelser angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor,

nemligen:

Till aflönande af lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad

ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt § 6 i kongl. kungörelsen

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid

folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör undergått

pröfning för anställning vid småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola

i egenskap aj biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen

till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda skolor och som

i årlig lön åtnjuter, utom föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand

eller stadgad ersättning derför, minst trehundra kronor, samt till aflönande

af hvarje annan vid dylik skola behörigen antagen lärare eller lärarinna,

som i årlig lön erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

derför, minst tvåhundrafemtio kronor, eger skoldistrikt under vilkor, att

småskolan motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande

undervisning, att mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden,

som enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad, och, beträffande

folkskolan, att denna ej lider men deraf, att biträdande lärare eller

lärarinna i stället för examinerad folkskolelärare eller folkskolelärarinna

dervid är anstäld, samt under vilkor att läraren eller lärarinnan meddelar

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

undervisning i skolan minst åtta månader af året, att af statsmedel bekomma

ett årligt bidrag i förra fallet af tvåhundra kronor och i senare

fallet af etthundrasextiosex kronor sextiosju öre.

Derest lärare eller lärarinna, som undergått sådan pröfning, hvarom

ofvan nämnts, oförvitligt tjenstgjort under sammanlagdt tio tjenstår, och

lönen till honom eller henne således utgår för åtta månaders undervisning

med minst trehundrafemtio kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner

eller ersättning derför, eger skoldistriktet att erhålla statsbidrag med tvähundratrettiotre

kronor trettiotre öre;

samt dels slutligen att för genomförandet af den nu ifrågasatta

löneregleringen det under riksstatens åttonde hufvu dtitel uppförda anslag:

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, må från och med år

1898 höjas med 125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.

Till det vid statsverkspropositionen fogade, den 14 januari 1897

hållna statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden har föredragande departementschefen

erinrat derom, att Riksdagen i en till Kongl. Maj:t

den 11 maj 1896 aflåten skrifvelse anfört följande:

I en inom Riksdagen väckt motion hade föreslagits, att Riksdagen

måtte besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran, att Kongl.

Maj:t täcktes låta upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till

ändrade bestämmelser angående aflöning åt de biträdande lärare och

lärarinnor vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt

lärare och lärarinnor vid småskolor, Indika fullgjort gällande vilkor för

erhållande af statsbidrag med tvåhundra kronor, och detta i syfte att för

åtnjutande af statsbidrag med två tredjedelar af den kontanta årliga

lönen måtte stadgas:

a) att berörda lön ej finge understiga trehundra kronor;

b) att ofvan anförda lärare och lärarinnor skulle förses med nödig

bostad jemte vedbrand eller skälig ersättning derför; samt

c) att nämnda lärare och lärarinnor efter tio års oförvitlig tjenstgöring

skulle tillerkännas ett ålderstillägg af femtio kronor, hvarå statsbidrag

finge åtnjutas med två tredjedelar.

Undersökningar rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning,

hvilka legat till grund för ofvannämnda motion, hade synts gifva vid

handen, att i sjelfva verket det öfvervägande flertalet af bemälda lärare och

lärarinnor redan nu hade en årlig aflöning, som ej understege trehundra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

kronor, hvilken lön också, enligt hvad i motionen anfördes, vore den

minsta, som skäligen borde gifvas. Fördelad på årets trehundrasextiofem

dagar, utgjorde den 82 öre om dagen, och för detta belopp skulle anskaffas

föda, kläder, skodon, böcker med mera. Dertill komme, att dessa lärare

och lärarinnor, när de af sjukdom blefve urståndsätta att fullgöra sin

tjenst, icke vore berättigade till bidrag i och för vikariers aflöning samt

att, när de vid framskriden ålder lemnade sina befattningar, från ålderdomsunderstödsanstalten

till dem utginge en pension af högst etthundrafemtio

kronor. Då nu med stöd af gällande författningar församlingar kunde

till tvåhundra och tvåhundrafemtio kronor begränsa lönen för de lärare

och lärarinnor, hvilka i småskolan hade sig ålagdt det dryga och ansvarsfulla

arbetet att lägga den grund, hvarpå hela folkbildningen hvilade,

så blefve följden af dessa ogynsamma förhållanden, att lärarinnan och

hennes arbete i skolan lede deraf. Många af lärarinnorna, hvilka, oaktadt

de med uppoffring af tid och penningar måst samvetsgrant utbilda sig

• för sitt kall, lönades sämre än den kroppsarbetande qvinnan och sökte

den ena platsen efter den andra för att få sina vilkor förbättrade. Den

härigenom uppstående rörligheten bland småskolans lärarepersonal vore

i högsta måtto menlig för skolan.

Om lönerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor höjdes till trehundra

kronor, skulle, enligt anstälda beräkningar för den lärarecorps, som

tjenstgjorde under år 1894, statens utgifter ökas med 52,853 kronor 22

öre, hvilken summa finge anses ringa i förhållande till det stora och

behjertansvärda ändamålet. Ej heller borde uppoffringen för de skoldistrikt,

der lönen understege trehundra kronor, förekomma afskräckande.

I det vida öfvervägande antalet af dessa uppginge lönen till tvåhundrafemtio

kronor. En höjning till trehundra kronor skulle, i följd af det

genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ökade statsbidraget, förorsaka

distriktet ett tillskott af allenast sexton kronor 67 öre för hvarje

lärare och lärarinna.

Äfven denna lön kunde i de flesta fall endast räcka till bestridande

af de nödvändigaste lefnadskostnader, men ej bereda tillgång till någon

besparing för ålderdomens dagar, ett förhållande, som blefve särskildt

tryckande för de lärare och lärarinnor, hvilka i följd af sjukdom nödgats

lemna sina tjenster och måste åtnöjas med en betydligt afkortad pension.

Då ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor efter fem års oförvitlig

t jenstgöring vore berättigade till löneförhöjning af etthundra kronor, borde

det ej synas oskäligt, om åt lärare och lärarinnor vid småskolor med

flere kunde efter tio års oförvitlig tjenstgöring beviljas ett ålderstillägg

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

af femtio kronor, som med två tredjedelar bekostades af staten och med

en tredjedel af skoldistriktet.

Bland löneförmåner, som tillkomme vid folkskolor anstälde lärare

och lärarinnor, vore husrum och vedbrand eller ersättning derför icke

de minst betydelsefulla. Till åtnjutande af nämnda förmåner vore de i

motionen åsyftade lärare och lärarinnor icke enligt lag berättigade. På

församlingarnas goda vilja allena hade det dittills berott, om dessa förmåner

blifvit dem förunnade. Men en lön af trehundra kronor kunde

ej räcka till äfven för anskaffning af tjenlig bostad och nödigt bränsle.

Saknaden af egen bostad måste emellertid öfva ett hämmande och nedtryckande

inflytande och i sin män vålla, att frukten af det ansträngande

arbetet ej blefve sådan, som den eljest kunnat blifva. Der, i följd af

särskilda förhållanden, ej lämpligen i skolhuset kunde beredas bostad,

borde i stället utgå ersättning för bostad och vedbrand med minst femtio

kronor årligen, hvilket utgjorde samma belopp, som i ersättning för

ifrågavarande naturaförmåner, enligt kongl. kungörelsen den 1 juni 1894,

skulle utgå till vikarie för ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola,

som af sjukdom urståndsattes att sköta sin tjenst.

Hvad sålunda och i öfrig! blifvit i motionen anfördt till stöd för

ifrågavarande förslag hade synts Riksdagen ådagalägga önskvärdheten

af en reglering och förbättring af lönevilkoren för ofvannämnda, i förhållande

till det dem åliggande mödosamma arbetet synnerligen lågt

aflönade lärare och lärarinnor.

På grund häraf och för befordrande af detta syfte hade Riksdagen

i berörda skrifvelse anhållit, att Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning,

om och på hvilka vilkor aflöningen för de i motionen omförmälda

lärare och lärarinnor måtte kunna regleras, och dervid taga i öfvervägande,

huruvida deras lönevilkor borde så bestämmas, att den kontanta

lönen för dem ej understege trehundra kronor, att de försåges

med tjenlig bostad och nödigt bränsle eller skälig ersättning derför,

samt att de berättigades att efter tio års oförvitlig tjenstgöring erhålla

ett ålderstillägg af femtio kronor, äfvensom för Riksdagen framlägga det

förslag i ämnet, hvartill berörda utredning kunde föranleda.

Departementschefen anmälde, att rörande det i Riksdagens skrifvelse

omförmälda ärende hade infordrats utlåtanden såväl från öfverståthållareembetet

och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i de särskilda länen som

från domkapitlen i riket, och Stockholms stads konsistorium.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmankands län och domkapitlet

i Upsala förordade, att den af Riksdagen äskade utredningen,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Lagsutskottets Utlåtande N:o 3.

om och på hvilka vilkor aflöningen för ifrågavarande lärare och lärarinnor

skulle kunna regleras, måtte blifva företagen.

Det förslag till löneförbättring för lärare och lärarinnor vid småskolor

med flera, som af motionären framstälts, tillstyrktes, enligt hvad

departementschefen uppgaf, i hufvudsak på de i motionen angifna skäl

af öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge,

Gotlands, Vesternorrlands, Örebro, Elfsborgs, Södermanlands,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Vesterbottens, Kalmar, Skaraborgs och

Kristianstads län samt af domkapitlen i Vesterås, Karlstad, Kalmar,

Skara, Göteborg och Visby, äfvensom af Stockholms stads konsistorium.

Motionärens förslag hade derjemte tillstyrkts af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Östergötlands län, dock med den förändring, att enligt dess

förmenande, ersättning för bostad jemte vedbrand borde utgå med 60

kronor årligen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län önskade likaledes

framgång åt det i motionen framstälda förslaget rörande förbättring

af ifrågavarande lärares löneförmåner, men ansåge, att det ifrågasatta

ålderstillägget borde, med hänsyn till den ökade kostnad för skolväsendet,

som genom tillhandahållande af bostad och vedbrand, enligt hvad föreslaget

blifvit, skulle tillskyndas skoldistrikten, utgöras af statsmedel.

Denna åsigt delades af domkapitlet i Linköping, enär ett och annat skolråd,

i händelse skoldistriktet skulle betala en del af ålderstillägget, kunde

finna lämpligt att utbyta äldre lärare och lärarinnor mot yngre och billigare.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län hölle före,

att ifrågavarande lärare borde erhålla två ålderstillägg å 25 kronor hvar•

dera efter respektive 5 å 10 års tjenstgöring samt att skolråd skulle ega

rätt att anställa oexaminerade lärare och lärarinnor endast i de fall och

så länge det styrktes, att examinerade ej kunde erhållas. Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Jemtlands län satte i fråga, om ej ålderstillägget

borde bestämmas till högre belopp eller åtminstone utgå redan efter 5

års oförvitlig tjenstgöring, hvilket senare förslag förordades äfven af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län vore tveksam,

om det föreslagna ålderstillägget å 50 kronor kunde vara för ifrågavarande

lärares och lärarinnors å landsbygden anständiga bergning erforderligt,

men ansåge, att ett dylikt ålderstillägg kunde vara lämpligt

såsom en sporre dels till uthållighet på den erhållna platsen, och dels

till bemödande att alltjemt sköta sitt kall lika omsorgsfullt som de första

åren. Derför torde enligt bemälda Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

förmenande som vilkor för erhållande af ålderstillägg böra föreskrifvas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 7

oförvitlig tjenstgöring under hela den tid, läraren eller lärarinnan

tjenstgjorde.

Domkapitlet i Lund förordade motionärens förslag, men med det

tillägg, att för de lärare och lärarinnor, som icke förvärfvat sådan kompetens

till sina befattningar, som för närvarande vore föreskrifven såsom

vilkor för att skoldistrikt finge till sådan lärares eller lärarinnas aflöning

uppbära af statsmedel ett belopp af 200 kronor, minimilönen bestämdes

till 250 kronor med rätt för vederbörande att icke dess mindre efter

tio års tjenstgöring få den höjd till 300 kronor. Derjemte satte domkapitlet

i fråga, huruvida icke till förebyggande af den nog stora rörligheten

inom lärarepersonalen såsom vilkor för erhållande af ålderstillägg

efter tio års tjenstgöring borde stadgas, att vederbörande lärare eller

lärarinna skulle af de tio åren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid

skola inom samma skoldistrikt.

Sedan domkapitlet i Vexiö förordat den föreslagna löneregleringen,

hemstälde domkapitlet icke blott, att skoldistrikten måtte bibehållas vid

sin nu innehafvande rätt att uppbära statsbidrag för aflönande af de

lärare och lärarinnor, som vid tiden för nya löneregleringen redan vore

i tjenst anstälda med lön icke uppgående till 300 kronor, utan äfven

att dessa lärare och lärarinnor jemväl måtte komma i åtnjutande af dels

lön till belopp af 300 kronor, dels de naturaförmåner och det ålderstillägg,

hvarom Riksdagens skrifvelse handlade, derest de företedde bevis

af vederbörande folkskoleinspektör om duglighet, jemförlig med deras,

hvilka aflagt prof enligt nådiga kungörelsen den 5 juni 1885.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vexiö län tillstyrkte, att det

väckta löneregleringsförslaget måtte blifva genomfördt, men uttalade

dervid som sin åsigt, att den ifrågasatta löneförbättringen borde tillgodokomma

äfven icke examinerade lärare och lärarinnor, som för närvarande

innehade anställning vid skolorna eller framdeles komme att

vid dem anställas af den anledning, att examinerade lärare eller lärarinnor

ej kunde erhållas.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Upsala län bulle före, att det

ifrågasatta ålderdomstillägget borde — om möjligt — komma lärare och

lärarinnor till godo efter fem års tjenstgöring, och att i synnerhet lärare

och lärarinnor vid mindre folkskolor vore förtjent^ af denna förmån.

Domkapitlet i Linköping uttalade som sin mening, att lärare och

lärarinnor vid mindre folkskolor, af hvilka fordrades mera arbete och

större skicklighet än af småskolans lärarepersonal, borde i lön erhålla,

förutom bostad jemte vedbrand, minst 400 kronor, hvaraf skoldistriktet

borde betala en tredjedel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Domkapitlet i Strengnäs ansåge, att lärare och lärarinnor vid

mindre folkskolor, hvilkas tjenstgöring öfverstege lärares och lärarinnors

i småskolan med fyra å sex timmar i veckan, borde tillerkännas i kontant

lön minst 350 kronor. I öfrigt hade domkapitlet intet att erinra

mot det framstälda förslaget till lönereglering.

Domkapitlet i Hernösand hemstälde, att för Riksdagen måtte framläggas

förslag:

1) att biträdande lärare och lärarinna vid folkskola, hvilken undergått

godkänd afgångsexamen från ett folkskolelärare- eller lärarinneseminarium,

finge åtnjuta minimilönen för folkskolelärare;

2) att biträdande lärare och lärarinnor vid folkskola, hvilka genomgått

en tvåårig kurs vid ett statens eller af landsting underhållet seminarium,

äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka

genomgått nämnda kurs, måtte erhålla en årlig kontant aflöning af 400

kronor;

3) att biträdande lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, hvilka

icke genomgått omförmälda tvååriga kurs, samt alla lärare och lärarinnor

vid småskolor måtte bekomma en kontant årlig aflöning af minst 300

kronor;

4) att alla i mom. 2 och 3 upptagna lärare och lärarinnor måtte

erhålla dels husrum och vedbrand eller ersättning derför med 75 kronor

för år, dels efter tio års oförvitlig tjenstgöring ett ålderstillägg af 50

kronor; samt

5) att ofvan berörda kontanta aflöningsbelopp 400 och 300 kronor

äfvensom ålderstillägget måtte utgå till två tredjedelar af staten och

till eu tredjedel af skoldistriktet, hvaremot husrum och vedbrand eller

ersättning derför måtte bekostas af skoldistriktet ensamt.

Departementschefen anförde härefter: I likhet med Riksdagen ansåge,

såsom af det anförda framginge, de myndigheter, från hvilka utlåtanden

blifvit infordrade, att de skål, som motionären anfört till stöd

för sitt, förslag, tydligt ådagalade önskvärdheten af en reglering och

förbättring af löneförmånerna för ifrågavarande lärare och lärarinnor.

Endast Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län vore tveksam,

om det föreslagna ålderstillägget å femtio kronor vore för deras anständiga

bergning erforderligt på landsbygden. Äfven om det å ena sidan

måste medgifvas, att de lärare, hvarom nu vore fråga, kunde med åtnjutande

af nuvarande löneförmåner draga sig fram,.om de iakttoge

stor sparsamhet och underkastade sig ett äfven för deras ställning indraget

lif, syntes det departementschefen dock å andra sidan icke obilligt,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

om de erhöll e så stor tillökning i sina inkomster, att det för dem blefve

möjligt att för ålderns dagar spara något och derigenom erhålla ett väl

behöflig^ tillskott till det ålderdomsunderstöd, hvartill de i öfrigt vore

berättigade. I förhållande såväl till de kostnader, de hade måst underkasta

sig för att vinna behörighet till sina befattningar, som till det

vigtiga och mödosamma arbete, som ålåge dem, torde de med allt skäl

kunna räknas bland de lågt aflönade, äfven om de erhölle den löneförbättring,

som nu blifvit föreslagen. Emellertid tillstyrkte äfven Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i sistnämnda län ett ålderstillägg åt de i

motionen omförmälda lärare, fastän Kongl. Maj:ts befallningshafvande

ville betrakta denna löneförbättring såsom en sporre till ett ihärdigt och

omsorgsfullt arbete. Äfven från denna sistberörda synpunkt syntes jemväl

ålderstillägget berättigadt. Som ett vilkor för erhållandet af ålderstillägget

borde, enligt samma Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande,

föreskrifvas oförvitlig tjenstgöring under hela den tid, som

lärarne skött sina befattningar. Det förefölle dock alltför hårdt och

obilligt att för all framtid taga från läraren hopp om och rätt till ålderstillägg,

derför att han af en eller annan anledning fått anmärkning för

ett fel, som ej betraktades så stort, att han derför ansåges olämplig att

fortfarande användas i skolans tjenst, och som kanske ej vidare förnyades.

Det hade ock blifvit satt i fråga, om icke till förebyggande af den

nog stora rörligheten inom lärarepersonalen såsom vilkor för erhållande

af ålderstillägg efter tio års tjenstgöring borde stadgas, att vederbörande

lärare skulle af de tio åren hafva tjenstgjort åtminstone fem vid skola

inom samma skoldistrikt. Att täta ombyten af lärare inverkade menligt

på skolan, kunde ej förnekas. Det förekomme dock departementschefen,

som om det föreslagna stadgandet ej vore rätta medlet till förebyggande

af ofta upprepade vexlingar af lärare. Stadgades det nemligen, att lärare

för att blifva berättigad till ålderstillägg skulle tjenstgöra tio år och af

dessa fem år vid skola inom samma skoldistrikt, kunde lätt inträffa, att

en lärare nödgades tjenstgöra mer än tio år, innan han blefve berättigad

till erhållande af ålderstillägg. Det berodde ju icke alltid på läraren

sjelf, om han finge stanna qvar vid en skola. Denna kunde indragas

eller förändras och läraren i följd deraf blifva nödsakad att lemna sin

befattning. Äfven af annan anledning kunde läraren blifva tvungen

lemna sin tjenst inom ett skoldistrikt, innan han tjenstgjort derstädes

iinder fem år. Dessutom skulle genom nämnda stadgande en lärare

kunna komma i den ställning, att han nödgades afstå från att söka en

befattning, som vore honom synnerligen eftersträfvansvärd, i händelse

Bih. till ltiksd. Prat. 1807. é Sami. 2 Afd. 3 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

han ej föredroge att tjenstgöra mer än tio år, innan han blefve berättigad

att erhålla ålderstillägg.

Den förändring i motionärens förslag, att ålderstillägget skulle

komma vederbörande lärare till godo redan efter fem års tjenstgöring,

hade blifvit föreslagen. Departementschefen ansåge dock förslaget att

föreskrifva tio år som vilkor för rätt till ålderstillägg välbetänkt. Många

af dem, som utbildats för och erhållit sådana lärarebefattningar, hvarom

här vore fråga, utbytte nemligen lärareverksamheten mot andra sysselsättningar.

I synnerhet under de första tio tjenståren torde ett dylikt

ombyte af verksamhet ega rum. Under sådant förhållande syntes det

icke förenadt med klok hushållning att medgifva rätt till ålderstillägg

redan efter fem år. Man borde i den längre tjenstgöringen hafva åtminstone

något större garanti för att den, som erhölle ålderstillägg,

komme att fortfarande egna sina krafter åt skolans tjenst.

Föreslaget hade ock blifvit, att biträdande lärare och lärarinnor vid

folkskolan äfvensom lärare och lärarinnor vid mindre folkskolan skulle få

större lön än lärare och lärarinnor vid småskolan. Såsom skäl härför hade

blifvit anfördt, att af de två första grupperna af lärare fordrades mera

arbete och större skicklighet än af småskolans lärarepersonal. Häremot

erinrades, att hittills hade alla extra ordinarie folkskolelärare, liksom ock

alla ordinarie lärare vid folkskolan, varit berättigade till samma i lag

stadgade minimilön, oberoende af beskaffenheten utaf den befattning, de

innehaft. Så hade samma minimilön varit stadgad för läraren i den

flyttande folkskolan som för läraren i den fasta; och läraren i folkskolan

på landsbygden hade haft samma lagstadgade minimilön som folkskoleläraren

i staden. Likaledes hade lika stor minimilön varit siadgad för

alla lärare, som aflagt småskolelärareexamen, vare sig att de varit anstälda

vid småskola, vid mindre folkskola eller som biträdande lärare

vid folkskola. Samma grundsats borde äfven hädanefter tillämpas. Då

samma behörighet kräfdes af läraren vid småskolan och af läraren vid

mindre folkskolan, torde således lika stor minimilön böra i lag bestämmas

för båda dessa grupper af lärare, och detta så mycket hellre, som

det vore att befara, att man genom att stadga större löner för läraren

i mindre folkskolan än för läraren i småskolan mången gång skulle göra

mindre folkskolan, som endast vid undantagsförhållanden finge upprättas,

och som hade en mer provisorisk karakter, fastare, än önskligt och behöfligt

vore. Ville ett skoldistrikt genom större löneförmåner, än lag

stadgade, söka förskaffa sig eller qvarhålla mera framstående lärare vid

sina mindre folkskolor, torde detta fortfarande som hittills böra vara

skoldistriktets ensak.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Åsigten att i lag borde stadgas, att biträdande lärare och lärarinna

vid folkskola, hvilka aflagt folkskolelärareexamen, borde ega rätt att uppbära

den för folkskolelärare bestämda minimilönen, kunde departementschefen

ej biträda, då ett dylikt stadgande syntes honom alldeles öfverflödigt.

Mycket undantagsvis torde nemligen förekomma, att en examinerad

folkskolelärare anstäldes som biträdande lärare vid folkskola. Då

den tid, som åtginge för att kunna taga folkskolelärareexamen, vore så

lång, det arbete, som derpå måste nedläggas, så allvarligt, och de kostnader,

som beredelsen till denna examen medförde, så stora, att den,

som aflagt godkänd folkskolelärareexamen, med all rätt kunde, när han

anstäldes vid folkskola i egenskap af extra lärare, göra anspråk på alla

de löneförmåner, lag tillförsäkrade folkskoleläraren som extra ordinarie

lärare, i det fall att skoldistriktet till hans aflönande ville hafva bidrag

af allmänna medel, skulle säkerligen icke ett skolråd i allmänhet kunna

förmå en dugande sådan att mottaga en anställning, som ej tillförsäkrade

honom åtminstone de förmåner, hvartill en extra ordinarie lärare vore

berättigad.

Departementschefen kunde ej heller förorda den meningen, att biträdande

lärare och lärarinna vid folkskola äfvensom lärare och lärarinna

vid mindre folkskola, hvilka genomgått en tvåårig seminariekurs, borde

vara berättigade till större minimilön an de, som genomgått endast en

ettårig. För att bereda tillfälle åt dem, som ville ingå i skolans tjenst,

att förskaffa sig den behörighet, hvarom här vore fråga, hade nemligen

på några orter anordnats seminarier med ettårig lärokurs, på andra dylika

läroanstalter, beräknade att genomgås på ett och ett hälft år, och

på andra ändtligen tvååriga läroverk med samma uppgift. Men detta

förhållande torde ej vara tillräcklig grund för bestämmande af olika

löner för de ifrågavarande lärarne, allt eftersom de genomgått en läroanstalt

med kortare eller längre lärotid. Äfven i detta fall borde vid

bestämmande af lönebeloppen de stadgade behörighetsfordringarna vara

afgörande. Då dessa vore desamma antingen de inhemtats i läroanstalt

med ettårig lärokurs eller i läroanstalt med längre lärotid, torde lärarne

böra erhålla lika stor minimilön, vare sig att de genomgått ettårigt eller

tvåårigt läroverk, och detta så mycket hellre, som, enligt hvad erfarenheten

vitsordat, den föreskrifna lärokursen kunde på fullt tillfredsställande

sätt inhemtas i ettårig läroanstalt, om denna finge mottaga jemförelsevis

väl förberedda elever, och om den för öfrigt arbetade under

gynsamma förhållanden.

Med dem, som ansåge, att oexaminerad lärares minimilön borde

bestämmas till 250 kronor med rätt för vederbörande att efter tio års

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3

tjenstgöring erhålla 300 kronor, kunde departementschefen blott så tillvida

förena sig, att han ansåge, att minimilönen borde bestämmas till

250 kronor. Deremot ansåge han sig icke kunna förorda, att ifrågavarande

lärare jemväl finge rätt till ålderstillägg. Det förekomme nemligen

departementschefen, som om den oexaminerade läraren i förhållande

till den examinerade finge en fullt afpassad löneförbättring, om

han utom 250 kronor i årlig lön erhölle bostad jemte vedbrand eller

ersättning derför. Ville man komma derhän, att endast examinerade

lärare anstäldes vid småskolan och mindre folkskolan, borde man göra

skilnaden mellan de oexaminerade och examinerade lärarnes löner så

stor, att deruti läge en maning för dem, som vilie ingå i skolans tjenst,

att underkasta sig de omkostnader och det arbete, som kräfdes för att

vinna den behörighet, som berättigade till erhållande af den högre lönen.

Ej heller kunde departementschefen förena sig med dem, som förmenade,

att vid tiden för den nya löneregleringen redan anstälde lärare,

hvilkas lön icke uppginge till 250 kronor, skulle komma i åtnjutande

af dels lön till belopp af 300 kronor, dels ock ålderstillägg och de

naturaförmåner, hvarom Riksdagens skrifvelse handlade, derest nämnde

lärare företedde bevis af vederbörande folkskoleinspektör om duglighet

jemförlig med deras, hvilka aflägg prof enligt nådiga kungörelsen den

5 juni 1885. Det syntes nemligen vara hvarken rättvist eller billigt,

att de, som icke behöft vidkännas de kostnader och det arbete, som

förvärfvandet af föreskrifven behörighet medförde, skulle erhålla samma

löneförmåner som de, hvilka för nämnda ändamål fått uppoffra både

tid, krafter och penningar. Om de oexaminerade lärare, som blifvit anstälde

töre tiden för den nya löneregleringens inträdande i kraft, kunde,

derigenom att vederbörande inspektor intygade, att de med hänsyn till

duglighet vore jemförliga med dem, som före anställningen vid skolan

aflagt föreskrifna behörighetsprof, blifva berättigade till samma löneförmåner

som dessa senare, så fordrade dessutom följdrigtigheten, att

oexaminerade lärare, som anstäldes, sedan den nya löneregleringen begynt

tillämpas, skulle lå samma förmån. Men genom ett dylikt stadgande

skulle man, såsom förut framhållits, motverka sträfvandet att

komma derhän, att endast examinerade lärare behöfde anställas vid

skolorna.

Departementschefen ansåge sig ej heller kunna tillstyrka införandet

af en sådan föreskrift, att oexaminerade lärare skulle få användas

endast i det fall och så länge det styrkts, att examinerade ej kunde

erhållas, ty förutom det, att det i ett visst fall kunde vara svårt att afgöra,

om examinerade lärare kunnat anskaffas eller icke, skulle det mån
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o S.

gen gång kunna blifva både för läraren hardt och för skolan menligt,

om en dugande oexaminerad lärare skulle t. ex. midt i terminen skiljas

från skolan så snart en examinerad möjligen kunde erhållas.

Slutligen hade ock förordats, att det ifrågasatta ålderstillägget

skulle utgå endast af statsmedel. Såsom skäl härför både man anfört,

att skoldistrikten finge ökade utgifter för skolväsendet genom den föreslagna

skyldigheten att tillhandahålla lärare bostad jemte vedbrand,

samt att skolråden, om distriktet skulle betala en del af ålderstillägget,

kunde finna lämpligt att utbyta äldre lärare mot yngre. Då flertalet

lärare vid små- och folkskolor redan nu hade bostad jemte vedbrand,

åtminstone under den tid skolorna vore i verksamhet, komme, om den

föreslagna löneregleringen vunne Riksdagens bifall, de flesta skoldistrikts

ökade utgifter för skolväsendet hufvudsakligen att belöpa sig till en

tredjedel af det ifrågasatta ålderstillägget. Dock vore härvid att märka,

att många skoldistrikt redan nu aflönade lärare vid småskolor och mindre

folkskolor med ett belopp, som öfverstege 300 kronor. Den ökning

i utgifter för skolväsendet, som skoldistrikten möjligen skulle få vidkännas,

om det föreliggande förslaget godkändes, vore sålunda ej så

betydande, att den borde föranleda en förändring i nu gällande grundsats

beträffande fördelningen emellan stat och kommun af kostnaderna

för skolväsendet.

Den erfarenhet, man hade af skolrådens sätt att vårda skolan och

att behandla de vid henne anstälde lärare, gåfve ej heller någon anledning

till fruktan, att de för att slippa betala en tredjedel af ålderstillägget

skulle utbyta äldre lärare mot yngre.

Beträffande storleken af ersättningsbeloppet för bostad jemte vedbrand

hade de flesta af de myndigheter, från hvilka utlåtanden blifvit

infordrade, i likhet med motionären uttalat sig för ett belopp af 50

kronor. Några hade inskränkt sig till yrkande af skälig ersättning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län hade förmenat,

att ersättningen borde utgå med 60 kronor årligen. Då läraren borde

hafva bostad jemte vedbrand ej endast under lästerminerna utan under

hela kalenderåret, så skulle det senast nämnda beloppet ej kunna anses

för högt. I kongl. kungörelsen den ljum 1894 angående aflönande

i vissa fall af vikarie för sjuk lärare beräknades värdet af bostad jemte

vedbrand under 8 månader till 50 kronor. Efter samma beräkningsgrund

skulle ersättning för bostad och vedbrand under hela kalenderåret

uppgå till 75 kronor. Detta belopp skulle sålunda kunna anses vara

en skälig ersättning för bostad och vedbrand; men, då såväl motionären

som de llesta af de hörda myndigheterna uttalat sig för ett belopp af

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

50 kronor, ansåge departementschefen det vara lämpligast att stanna

vid detta belopp, helst som det i allmänhet torde blifva de fattigare

församlingarna, som i stället för bostad och vedbrand komme att lemna

ersättning derför.

För närvarande erhölle skoldistrikt, som aflönade sådan lärare eller

lärarinna, som här vore i fråga, med 200 kronor för åtta månaders

undervisning, i statsbidrag till hans eller hennes aflönande ett belopp

af 133 kronor 33 öre; höjde skoldistriktet lönen till 250 kronor, utginge

statsbidraget med 166 kronor 67 öre; ökade distriktet lönen till

300 kronor, hade det rätt att af allmänna medel erhålla 200 kronor,

dock mot vilkor, att läraren eller lärarinnan egde vissa föreskrifna kunskaper,

och att han eller hon undergått de prof, som vore föreskrifna

för utrönandet, om han eller hon verkligen inhemtat de stadgade kunskaperna.

Uppenbart torde det enligt föredragandens åsigt vara, att 200

kronor vore en under alla förhållanden otillräcklig aflöning för de lärare

och lärarinnor, hvarom här vore fråga. Det syntes departementschefen,

att en oexaminerad lärare eller lärarinna borde i lön för åtta månaders

undervisning erhålla minst 250 kronor jemte bostad och vedbrand, samt

att en examinerad lärare eller lärarinna borde för undervisning under

lika lång tid i lön uppbära förutom nämnda naturaförmåner minst 300

kronor med rätt till ålderstillägg af 50 kronor årligen efter tio års oförvitlig

tjenstgöring. Detta ålderstillägg borde komma till godo äfven de

examinerade lärare eller lärarinnor, som den 1 januari 1898, då den nya

ordningen skulle träda i verket, hade tjenstgjort oförvitligt tio år eller

derutöfver, samt derefter alla lärare och lärarinnor, som i öfrigt vore

berättigade till ålderstillägg, så snart de oförvitligt tjenstgjort den i

detta hänseende föreskrifna tid.

Af de kontanta lönebeloppen borde fortfarande såsom hittills två

tredjedelar utgå af statsmedel.

Kungörelsen den 5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor samt kungörelsen

den 11 juli 1887 om tillägg till nämnda kungörelse innehölle

icke endast stadganden om lönetillskottets storlek och om vilkoren i

allmänhet för rätten att erhålla dem, utan äfven detaljerade föreskrifter

rörande dels omfånget af de kunskaper, som lärare eller lärarinna i

småskola m. fl. borde ega, för att skoldistrikt, som anstälde honom eller

henne vid någon sin skola, skulle hafva rätt till ett lönetillskott af 200

kronor, och dels sättet för den offentliga pröfning, hvarvid läraren eller

lärarinnan skulle ådagalägga, att han eller hon inhemtat det föreskrifna

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

kunskapsmåttet. Det förekomme dock departementschefen, som om det

vore lämpligare, att nämnda föreskrifter rörande såväl kunskapernas

omfång som sättet för den offentliga pröfningen intoges i en särskild

författning.

På grund häraf hade utarbetats förslag till stadga angående pröfning

vid något under offentlig kontroll stående seminarium för anställning

som lärare (lärarinna) vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare (lärarinna) vid folkskola, och hemstälde nu departementschefen,

att Kongl. Maj:t med godkännande deraf täcktes låta

detta förslag till stadga i omförmälda ämne komma till Riksdagens

kännedom och dervid tillkännagifva, att Kongl. Maj:t vore sinnad att

utfärda ifrågavarande stadga, derest den nya löneregleringen för lärare

och lärarinnor vid småskolor in. fl. blefve genomförd.

Från de särskilda skoldistrikten hade blifvit infordrade uppgifter

rörande ifrågavarande lärares och lärarinnors antal, behörighet, tjenstetid

och löneförmåner. Af dessa uppgifter framginge, att år 1896 fun
-

nits i landet:

biträdande lärare och lärarinnor i folkskolan..................................... 365

lärare och lärarinnor i mindre folkskolor ............................................ 1,558

» » » småskolor.......................................................... 5,814

eller tillsammans 7,737.

Af dessa hade varit examinerade ......................................................... 7,092

» d » » oexaminerade ......................................................... 645

7,737.

I lön hade uppburit: öfver 300 kronor ............................................ 2,778

300 d .............................................. 4,260

299—250 kronor...................................... 678

249—200 » 21

7,737.

Dessutom hade haft bostad eller ersättning derför ......................... 6,757

Vedbrand eller ersättning derför ........................................................... 6,454

Ersättning för öfverläsning ................................................................... 1,148

» » undervisning i slöjd........................................................ 1,279

Under förutsättning, att de lärare och lärarinnor, som vid insamlandet

af ofvan nämnda uppgifter varit i tjenst, stode qvar vid sina

befattningar till den 1 januari 1898, komme vid denna tidpunkt 4,038

opaginerad Kontrollera mot PDF

i 6 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

att hafva tjenstgjort uti 10 år och derutöfver. En och annan af dessa

komme visserligen att afgå innan nämnda tid, men antagligt vore, att

afgången ej blefve så stor, att den komme att i betydligare grad förändra

det ofvan uppgifna antalet.

Af de 4,038 lärare och lärarinnor, som beräknats hafva den 1

januari] 1898 tjenstgjort tio år och derutöfver, torde, enligt hvad departementschefen

hölle före, omkring 3,720 kunna antagas vara examinerade.

Utginge man från antagandet, dels att lärare eller lärarinna vid

småskola eller mindre folkskola, äfvensom biträdande lärare eller lärarinna

vid folkskola, erhölle nu föreslagna löneförmåner, och dels att två

tredjedelar af det kontanta lönebeloppet borde utgå af statsmedel,

skulle statens utgifter för nämnda lärares och lärarinnors aflöning från

och med början af 1898 höjas med följande belopp:

för höjande af 54 löner från 250 till 300 kronor........... kr. 1,800: —

» 3,720 ålderstillägg å 50 kronor hvartdera, i rund summa » 124,000: —

eller tillsammans kr. 125,800: —

Till propositionen hade fogats följande

Förslag

till

stadga angående pröfning vid under offentlig kontroll stående seminarium

för anställning såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom

biträdande lärare vid folkskola.

§ I
Angående

pröfning af elever vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier

för anställning som lärare vid småskola och mindre

folkskola eller som biträdande lärare vid folkskola lände till efterrättelse

hvad i § 50 mom. 1 af Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarier

i riket den 29 januari 1886 bestämmes.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och, Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

17

§ 2.

Pröfning för sådan anställning, som i § 1 sägs, må ock vid af

landsting eller vid af skoldistrikt eller enskild person, hvilka dertill

erhållit Vårt nådiga tillstånd, anordnadt seminarium för bildande af

sådana lärare, som i § 1 omförmälas, anställas på följande vilkor och

bestämmelser:

a) Seminariet skall vara underkastadt den inspektion, som chefen

för Vårt ecklesiastikdepartement kan finna godt föreskrifva.

b) Med seminariet skall vara förenad en småskola, i hvilken

eleverna erhålla tillbörlig öfning att undervisa i småskolans samtliga

kunskaps- och öfningsämnen.

c) Lärotiden vid seminariet skall utgöra minst åtta kalendermånader,

fördelade på två läseterminer.

d) Lärokursen skall omfatta:

Kristendomskunskap.

Bibelläsning: ett af evangelierna och särskildt Jesu bergspredikan;

biblisk historia efter en kortfattad lärobok och det vigtigaste af de

bibliska landens geografi; Luthers lilla katekes med den antagna utvecklingen;

de psalmverser, som i gällande normalplan äro angifna för

småskolan.

Svenska språket.

Färdighet i välläsning och rättskrifning; öfning att uppfatta och

återgifva innehållet af lästa stycken; det hufvudsakligaste af form- och

satsläran; öfning i språkets skriftliga användande.

Räkning.

Färdighet i de fyra räknesätten i hela tal och bråk med tillämpning

på enklare praktiska uppgifter jemte öfning i hufvudräkning.

Historia.

Sveriges historia i kortare öfversigt och de valda berättelser, som

enligt gällande normalplan ingå i folkskolekursen.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Geografi.

Sveriges geografi med särskild hänsyn till natur, folk, samfundsoch

näringsförhållanden och i anslutning till folkskolans läsebok.

Kort öfversigt af de öfriga europeiska landen och de enklaste

grunddragen af de främmande verldsdelarnes geografi.

Naturkunnighet.

Kort framställning af menniskokroppens byggnad, lifsförrättningar

och vård samt kännedom om de mera allmänt förekommande naturföremål,

som lämpa sig för åskådningsundervisningen, och om de vanligaste

naturföreteelserna.

Pedagogik och metodik.

Småskolans uppgift såsom kristlig uppfostringsanstalt samt dess

anordning och historia; grunddragen af den allmänna undervisningsläran;

den särskilda undervisningsläran med afseende på de läroämnen,

som förekomma i småskolan; den del af gällande normalplan,

som rör denna skola.

Välskrifning.

Jemn och redig handstil, färdighet att skrifva å svarta täflan de

stilar, som användas i småskolan.

Teckning.

Teckning af enklare rät- och krokliniga figurer samt af för småskoleundervisningen

lämpliga föremål.

Sång.

Färdighet i lättare tonträffning; koraler och andra för småskolan

lämpliga sånger.

Gymnastik.

Pedagogisk gymnastik och fria lekar, företrädesvis sådana, som

lämpa sig för småskolorna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

19

Slöjd (för qvinliga elever).

Stickning, stoppning, lappning, linne- och klädsömnad.

e) Elev skall, för att få undergå ifrågavarande pröfning, hafva

uppnått en ålder icke understigande aderton år och — derest han icke

kan förete behörigt intyg om väl vitsordad tjenstgöring på eget ansvar

under minst 5 år i småskola eller folkskola — icke öfverstigande

trettio år.

f) Elev skall, vid pröfningen förete de betyg, som i § 32 mom. 1

a), b) och c) samt mom. 3 uti Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna

i riket föreskrifvas för inträde vid dessa seminarier.

g) Elev skall för rättighet att undergå denna pröfning hafva deltagit

i undervisningen vid seminariet minst två läseterminer, hvaraf

den ena omedelbart före pröfningen.

h) Pröfningen skall omfatta alla till lärokursen hörande kunskapsoch

öfuingsämnen samt derjemte bestå i undervisningsprof, som anställas

i den med seminariet förenade öfningsskolan uti alla der förekommande

läroämnen.

i) Pröfningen skall förrättas i närvaro af eu utaf chefen för Vårt

ecklesiastikdepartement förordnad sakkunnig person.

k) Elev, som vid denna pröfning erhållit lägre vitsord än betyget

Dgodkänd» i något kunskapsämne eller i flera än två öfningsämnen

eller i undervisningsskicklighet eller som för uppförande icke undfått

åtminstone betyget »godt», tilldelas ej afgångsbetyg.

l) Afgångsbetyg utfärdas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de formulär, som äro föreskrifna för afgångsbetyg från folkskolelärareseminarierna,

och underskrifvas fö» att vara gällande af seminariets

föreståndare och den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement förordnade

sakkunnige; egande denne vägra att underskrifva betyget, om

han anser vederbörande elev sakna för lärarekallet erforderliga insigter

och färdigheter eller erforderlig undervisningsskicklighet.

§ 3.

Den af chefen för Vårt ecklesiastikdepartement utsedde sakkunnige

skall rörande pröfningen inom en månad derefter afgifva berättelse till

departementet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Siats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

§ *■

Den i § 2 angifva pröfning må ock kunna anställas vid statens

folkskolelärareseminarier, helst vid läsårets slut, under ledning af seminariets

inspektor, med sådana lärare, som uppnått tjugu års ålder och

som med goda vitsord under minst två år tjenstgjort vid skola, som

står under offentlig inspektion; skolande till seminariets rektor stäld

ansökan om undergående af denna pröfning vara åtföljd såväl af tjenstgöringsbetyg

som ock af de betyg, som i § 32 mom. 1 a), b) och c)

samt mom. 3 uti Vår nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna i

riket föreskrifvas för inträde vid seminarium.

§ 5.

I förevarande stadga afsedd pröfning för anställning såsom lärare

vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande lärare vid

folkskola må intill den 1 januari 1899 jemväl ega rum på sätt och i

den ordning, som föreskrifves i §§ 5 och 6 uti Vår nådiga kungörelse den

5 juni 1885 angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och

lärarinnor vid folkskolor och småskolor.

§ 6.

Hvad i denna stadga finnes föreskrifvet i afseende på lärare skall

äfven ega tillämpning på lärarinnor.-

Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställning

välbetänkt, har ej haft annat att deremot erinra, än att i förslaget till

förändrade bestämmelser angående lönetillskott af allmänna medel för

lärare och lärarinnor vid folkskolor dels orden: »samt till aflönande af

hvarje annan vid dylik skola behörigen antagen lärare eller lärarinna»,

torde böra ändras till: »samt till aflönande af hvarje annan till dylik

befattning behörigen antagen lärare eller lärarinna»; dels ock, i anslutning

till hvad förslaget angående förändrade bestämmelser om

ifrågavarande lärares och lärarinnors aflöning innehåller, efter orden:

»samt under vilkor att läraren eller lärarinnan meddelar undervisning

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

i skolan minst åtta månader af året», måtte tillfogas: »eller den kortare

tid, under hvilken undervisning i den skola, hvari han eller hon är

anstäld, på grund af Kongl. Maj:ts särskilda medgifvande, årligen

meddelas».

Det bifogade förslaget till stadga har af utskottet granskats, utan

att gifva anledning till någon anmärkning.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må:

dels godkänna följande förändrade bestämmelser

angående aflöning åt examinerad lärare och lärarinna

vid småskola och mindre folkskola samt för examinerad

biträdande lärare och lärarinna vid folkskola,

nemligen:

Lärare eller lärarinna, som, efter att hafva i stadgad

ordning vid vederbörligt seminarium eller, enligt

§ 6 i kongl. kungörelsen angående lönetillskott af allmänna

medel för lärare och lärarinnor vid folkskolor

och småskolor den 5 juni 1885, inför folkskoleinspektör

undergått pröfning för anställning vid småskola, vid

mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap af biträdande

lärare eller lärarinna, blifvit behörigen antagen

till lärare eller lärarinna vid någon af förenämnda

skolor, skall i lön för åtta månaders undervisning åtnjuta

minst trehundra kronor. Har läraren eller lärarinnan

efter sålunda undergången profning oförvitligt

tjenstgjort vid någon eller några af här omförmäla

skolor under sarnmanlagdt tio tjenstår, infallande före

eller efter dessa bestämmelsers trädande i tillämpning,

skall han eller hon för åtta månaders undervisning i lön

erhålla minst trehundrafemtio kronor, räknadt från och

med början af kalenderåret närmast efter det, hvarunder

det tionde tjenstäret utgått.

Tjenstår räknas såsom fullt, derest läraren eller

lärarinnan derunder tjenstgjort 8 månader, eller 34Jig

veckor. Med de år, under hvilka läraren eller lärarinnan

möjligen undervisat kortare tid, verkställes en sammanläggning

och reduktion, med beräkning af 8 månader på

hvarje år; dock må för lärare eller lärarinna, till hvars

aflönande tillskott af allmänna medel på grund af Kongl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Maj:ts särskilda medgifvande åtnjutits såsom för full

tjenstgöring, oaktadt den ärliga undervisningstiden understiger

8 månader, tjenstårets längd beräknas i enlighet

med den för nämnda lönetillskotts åtnjutande faststälda

årliga undervisningstiden.

I lärares eller lärarinnas tjenstetid inräknas äfven

den del af läsåret, hvarunder jemlik § 43 mom. 1

i gällande folkskolestadga undervisningen i skolan varit

instäld.

Sådan lärare eller lärarinna, hvarom här är fråga,

skall skoldistriktet förse med tjenlig, i skolan eller nära

denna belägen, bostad jemte nödig vedbrand eller ock,

der hinder eller svårighet härför möta, lemna honom eller

henne i ersättning derför minst femtio kronor för år;

dels besluta följande förändrade bestämmelser

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare

och lärarinnor vid folkskolor, nemligen:

Till a,flönande af lärare eller lärarinna, som, efter

att hafva i stadgad ordning vid vederbörligt seminarium

eller enligt § 6 i kongl. kungörelsen angående lönetillskott

af allmänna medel för lärare och lärarinnor

vid folkskolor och småskolor den 5 juni 1885, inför

folkskoleinspektör undergått pröfning för anställning vid

småskola, vid mindre folkskola eller vid folkskola i egenskap

af biträdande lärare eller lärarinna, blifvit behörigen

antagen till lärare eller lärarinna vid någon af

förenämnda skolor och som i årlig lön åtnjuter, utom

föreskrifna förmåner af husrum och vedbrand eller

stadgad ersättning derför, minst trehundra kronor, samt

till aflönande af hvarje annan till dylik befattning behörigen

antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön

erhåller, förutom nämnda naturaförmåner eller ersättning

derför, minst tvåhundrafemtio kronor, eger skoldistrikt

under vilkor, att småskolan motsvarar sådan skolas ändamål

att meddela förberedande undervisning, att mindre

folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som

enligt gällande folkskolestadga göra densamma berättigad,

och, beträffande folkskolan, att denna ej lider men deraf,

att biträdande lärare eller lärarinna i stället för examinerad

folkskolelärare eller folkslcolelärarinna dervid är

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

anstäld, samt under vilkor att läraren eller lärarinnan

meddelar undervisning i skolan minst åtta månader af

året eller den kortare tid, under hvilken undervisning i

den skola, hvari han eller hon är anstäld, på grund af

Kongl. Mafts särskilda medgifvande årligen meddelas,

att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag i förra fallet

af tvåhundra kronor och i senare fallet af etthundrasextiosex

kronor sexttiosju öre.

Derest lärare eller lärarinna, som undergått sådan

pröfning hvarom ofvan nämnts, oförvitligt tjenstgjort

under sammanlagdt tio tjenstår, och lönen till honom

eller henne således utgår för åtta månaders undervisning

med minst trehundrafemtio kronor jemte de i lag bestämda

naturaförmåner eller ersättning derför, eger skoldistriktet

att erhålla statsbidrag med tvåhundratrettiotre kronor

trettiotre öre;

samt dels för genomförandet af den nu ifrågasatta

löneregleringen höja det under rikstatens åttonde

hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt lärare vid

folkskolor och småskolor, från och med år 1898 med

125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.

Stockholm den 11 mars 1897.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Herrar N. Fosser, C. F. Pettersson och O. W. Eedelius hafva begärt

få antecknadt, att de icke deltagit i ofvanstående beslut.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:67 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående lönereglering för lärare vid småskolor m. m. s. 1 i texten