Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4

1897-03-12 · 30 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1897:4, Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 12 mars 1897, kl. 12 midd.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3, i anledning

af Kongl. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställningar

dels med förslag till förordning angående skyddskoppyrnpningen

i riket, dels ock om höjning af anslag dertill.

l:o.

Genom proposition den 4 december 1896, n:o 4, bär Kongl. Maj:t,

under åberopande af det propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för samma dag föreslagit Riksdagen att antaga

en så lydande:

Förordning angående skyddskoppympningen i riket.

Med upphäfvande af nådiga reglementet för skyddskoppympningen i

riket den 29 september 1853, äfvensom af öfriga mot hvad här nedan

stadgas stridande föreskrifter, förordnas som följer:

§ I
Mom.

1. a) Hvarje barn skall med skyddskoppor ympas (vaccineras)

före utgången af det på dess födelseår närmast följande kalenderåret,

så framt icke med läkareintyg styrkes, att barnet haft smittkoppor eller ej

kan utan fara för sin helsa ympas.

Bill. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. (N:o 4).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sarmhansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

b) Den, som blifvit vaccinerad, skall under det kalenderår, då han

fyller tolf år, undergå förnyad ympning (revaccination), derest han icke

haft smittkoppor eller redan blifvit revaccinerad eller enligt läkareintyg ej

kan utan fara för sin helsa ympas eller med hänsyn till kort förut undergången

vaccination fått af stads-, provinsial- eller extra provinsialläkare

anstånd med revaccination sig medgifvet, i hvilket sistnämnda fall revaccinationen

skall försiggå inom tid, som vid anståndets meddelande

bestämmes.

c) Då den ympningsskyldiges helsotillstånd utgör hinder för ympning,

skall denna verkställas inom ett år efter det ifrågavarande hinder upphört.

d) I händelse ympning ej slår behörigen an, skall densamma senast

inom ett år förnyas och, om den äfven då slår fel, efter minst tio månaders

förlopp upprepas under det på sista ympningen närmast följande

kalenderåret. Slår ympningen jemväl då fel, anses personen i fråga oemottaglig

för skyddskoppympning och är ej skyldig att sådan vidare undergå.

e) Efter hvarje verkstäld ympning skall den ympade å utsatt tid och

ställe tillstädeskomma och undergå besigtning för utrönande af ympningens

påföljd.

Mom. 2. Varder något af hvad här ofvan stadgats ej inom föreskrifven

tid fullgjordt, qvarstår skyldigheten, intill dess den blifvit uppfödd.

Den, som först sedan han öfverskridit det kalenderår, då han fylt tolf år,

blifvit vaccinerad, är dock ej pligtig att förr än tio år derefter undergå

revaccination.

§ 2.

Skyldighet att i de fall, hvarom föregående paragraf handlar, draga

försorg om ympnings och besigtnings verkställande, åligger, då den, som

skall ympas eller besigtigas, ej fylt aderton år, hans målsman.

§ 3.

I afseende på revaccination af dem, som till krigstjenst antagas, gälla

särskildt meddelade föreskrifter.

§ 4.

På helsovårds- eller kommunalnämndens anfordran skall beträffande

person, som öfverskridit den för vaccination eller revaccination i allmänhet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

bestämda åldersgräns, företes intyg, att han blifvit med framgång vaccinerad

och, der fråga är om re vaccination, revaccinerad, eller, om så icke

skett, styrkas, att dertill förefinnes giltigt skäl. Fullgörandet häraf åligger

i fråga om person, hvilken ej fylt aderton år, hans målsman.

§ 5.

Mom. 1. Föreståndare för allmän eller enskild skola, läro- eller

uppfostringsanstalt vare skyldig att före persons intagning såsom lärjunge

vid anstalten affordra honom eller, om han står under målsman, denne

intyg, att personen i fråga antingen blifvit med framgång vaccinerad och,

om deri i § 1 mom. 1 b) angifna åldersgräns öfverskridits, revaccinerad

eller är på grund af någon af de i § 1 nämnda omständigheter vid tillfället

fri från skyldighet att undergå ympning; och må utan sådant intyg

ifrågavarande person icke vinna inträde såsom lärjunge vid anstalten, dock

med undantag för skolpligtigt barn, som anmäles till intagning i folkskola

eller i läroanstalt för döfstuinma eller blinda; börande sådant barn,

om behörigt intyg ej företetts, genom föreståndarens försorg genast anmälas

hos helsovårds- eller kommunalnämnden i den ort, der barnet är

kyrkobokfördt, och, så snart lämpligen ske kan, med tjenliga medel befordras

till ympning.

Såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, om vid anstalten

finnes blott en lärare eller lärarinna, denna. Der flera lärare eller lärarinnor

äro anstälda,'' skall, om rektor, föreståndare eller styresman för anstalten

ej finnes, såsom föreståndare enligt denna paragraf anses, vid offentlig

folkundervisningsanstalt den, som af vederbörande skolråd eller skolstyrelse

fått sådant uppdrag för hela anstalten eller del deraf sig anförtrodt,

samt vid annan läro- eller uppfostringsanstalt den bland lärarne eller

lärarinnorna, som har den längsta tjensteåldern, och, vid lika tjensteålder,

den, som är till lefnadsåren äldst.

Mom. 2. Föreståndare, hvarom i nästföregående moment sägs, vare

ock skyldig ej mindre att före slutet af hvarje kalenderår upprätta förteckning

å de i den anstalt han förestår intagna lärjungar, hvilka, äro

födda under det elfte föregående kalenderåret, råknadt från det löpande,

än äfven att genast af förteckningen göra utdrag rörande alla till samma

ort hörande lärjungar och sända hvarje sådant utdrag till den kommunala

helsovårdsstyrelsen i den ort, der lärjungarne äro kyrkobokförda.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

§ 6.

Mom. 1. Rättighet att vaccinera tillkommer:

a) legitimerade läkare;

b) andra personer af båda könen, hvilka, på sätt särskildt finnes

stadgadt, inhemtat kunskap och vunnit skicklighet i konsten att vaccinera

äfvensom förvärfvat insigt om äkta skyddskoppor förlopp och kännetecken

jemte kunskap om sättet att föra vaccinationsjournal samt häröfver erhållit

föreskrifna intyg; och

c) dem, hvilka, då denna förordning träder i kraft, ega behörighet

att vaccinera.

Mom. 2. Endast legitimerad läkare må taga vaccin af ympad person.

I lappmarken vare likväl äfven vaccinatör, som icke är legitimerad läkare,

berättigad att på nämnda sätt taga vaccin, när skyddskoppympningen der

eljest ej kan upprätthållas.

§ 7.

Mom. 1. Hvarje kommun i riket utgör för sig ett vaccinationsdistrikt,

inom hvilket erforderligt antal vaccinatörer (vaccinatriser) skall af

kommunen anställas. Varda två eller flere vaccinatörer anstälda inom eu

kommun, skall åt hvarje vaccinatör anvisas ett särskildt tjenstgöringsområde

(vaccinationskrets). Beslut om vaccinationsdistrikts fördelning i sådana

områden fattas, efter helsovårdsstyrelsens hörande, i stad af stadsfullmägtige

eller allmän rådstuga och å landet vid kommunalstämma samt underställes

Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Varder beslutet faststäldt, skall detsamma

införas i Kongl. Maj:ts beta 11 ni ngshaf v andes allmänna kungörelser.

På enahanda sätt förfares vid fråga om ändring eller upphäfvande af

distriktets fördelning i vaccinationskretsar.

Vilja två eller flera kommuner, som gränsa intill hvarandra, förena

sig om gemensam vaccinatör, må det ske, om tillstånd dertill lemnas af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken då jemväl har att meddela de

särskilda föreskrifter, som pröfvas nödiga för skyddskoppympningens behöriga

handhafvande inom dessa kommuner. Vid gemenskap, som sålunda

blifvit bestämd, skall förblifva, intill dess Kong]. Maj:ts befallningshafvande,

efter gjord framställning, annorlunda förordnar.

Mom. 2. I civil tjenst anstäld läkare må ej, utan på skäl, som af

medicinalstyrelsen godkännes, undandraga sig att vara vaccinatör i den

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

till hans tjenstgöringsområde hörande kommun eller vaccinationskrets, inom

hvilken han är bosatt; dock bör, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal

lämpliga och till skyddskoppympnings utöfvande behöriga personer ställas

till läkarens förfogande att under hans inseende biträda vid skyddskoppympningen.

Mom. 3. 1 stad, der blott en stadsläkare är anstäld, skall han vara

vaccinatör för staden i dess helhet eller, om den är delad i vaccinationskretsar,

inom en af dessa. Har stad i sin tjenst två eller flere stads- eller

stadsdistriktsläkare, skall minst en af dem vara vaccinatör derstädes. Jemväl

i dessa fall skall, der så pröfvas nödigt, erforderligt antal lämpliga

och behöriga biträden ställas till vederbörande läkares förfogande i enlighet

med hvad i mom. 2 af denna paragraf sägs.

§ 8.

Ingen må vägra legitimerad läkare, som vaccinerat barn, att åt detsamma

taga ympämne, om sådant befinnes erforderligt och med ympningens

framgång förenligt. Under enahanda förutsättning må vaccintagning

från barn ej heller vägras annan dertill berättigad vaccinatör i lappmarken.

§ 9-

Från medicinalstyrelsens vaccinationskontor ega vaccinatörer, så ock

andre, som hafva befattning med skyddskoppympningen, att vid behof

reqvirera och i mån af tillgång utbekomma animal vaccin, som skall

lemnas kostnadsfritt åt förste provinsialläkare och med dem likstälde stadsläkare

äfvensom åt vaccinatörer. Pålitligt ympämne skall jemväl hos nämnde

läkare hållas vederbörande vaccinatörer kostnadsfritt till hända.

§ io.

Utgifter för tryckning af instruktioner, anvisningar för skyddskoppympningens

utöfvande, blanketter till vaccinationslistor och vaccinationsintyg

m. m. äfvensom förste provinsialläkares och med dem likstälde stadsläkares

nödiga omkostnader för beredande af tillgång på ympämne godtgöras

af statsmedel.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Sammansatta Stats- och T jagutskottets Utlåtande N:o 4.

§ 11.

Huruledes postafgifter för försändelser, hvilka i tjensteärenden från

vaccinatörer aflemnas till posten för att genom dess försorg befordras, må

gäldas åt allmänna medel, samt huru och på hvad vilkor frankeringsfrihet

må åtnjutas för postförsändelser, innehållande vaccin eller reqvisition å

sådan, derom är särskildt stadgadt.

§ 12.

Vaccinatör eger åtnjuta arfvode och ersättning enligt följande bestämmelser.

a) För hvarje person, som vederbörligen uppförts å de årliga ympningslistorna,

utgår, der ej annorlunda öfverenskoinmes, af kommunens

medel ett arfvode af 20 öre.

b) För hvarje lyckad vaccination eller ^vaccination betalas af den

ympade eller hans målsman, mot erhållande af ett utaf vaccinatören utfärdadt

intyg angående ympningen, en afgift af 50 öre; skolande dock

för person, hvilken enligt bevis af vederbörande kyrkoherde, kronobetjent

eller stadsfogde är fattig eller som, i fall sådant bevis ej företetts, saknar

utmätningsbar tillgång till afgiftens erläggande, denna gäldas af den kommun,

i hvilken ympningen egt rum. Intyg att ympning slagit fel samt

huruvida och, i sådant fall, när förnyad ympning skall anställas lemnas

utan afgift.

c) För förnyadt sådant vaccinatörsintyg, hvarom i punkten b) förmärs,

erlägges af den, som begärt intyget, 25 öre. Begär enskild person

af vaccinatör annat intyg, skall intyg af den sökande lösas med 50 öre.

Intyg, som i denna punkt afses, må utan afgift utbekommas under enahanda

vilkor, som för liknande fall stadgas i förordningen angående expeditionslösen.

d) För inställelse å offentligt utlyst vaccinations- eller besigtningsmöte

utgå]'', derest vaccinatören är förste provinsialläkare, provinsial-, extra

provinsial- eller biträdande provinsialläkare eller vikarie för sådan läkare,

i enahanda ordning som vid läkares tjensteresor, af statsmedel en särskild

ersättning, der platsen för nämnda möte ligger annorstädes än i stad,

hvarest läkaren är bosatt, och derjemte befinner sig på längre afstånd

från läkarens bostad än två kilometer, efter den klass i gällande rese
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

reglemente, som är för provinsialläkare bestämd, och i annat fall med fem

l^ronor i dagtraktamente utan rätt för läkaren att beräkna reseersättning.

Åt annan vaccinatör å landet skall för hans inställelse å sådant möte,

när platsen derför ligger på längre afstånd än två kilometer från hans

bostad, skälig reseersättning utgå af kommunens medel efter den grund,

som vid vaccinatörens antagande eller sedermera blifvit å kommunalstämma

faststäld.

Har den i punkten b) stadgade afgift icke blifvit till vaccinatören

erlagd inom trettio dagar, sedan hans i samma punkt omförmälda intyg

om lyckad vaccination eller ^vaccination funnits att hos honom tillgå,

eger vaccinatören att å landet, hvartill i detta fall jemväl hänföres stad,

lydande under landsrätt, till kronofogden och i öfriga städer till vederbörande

stadsfogde eller, der stadsfogde ej finnes, till magistraten aflemna

ifrågavarande intyg jemte af vaccinatören till rigtigheten bestyrkt restlängd,

upptagande de ympades och deras målsmäns namn och hemvist

samt de oguldna afgifternas belopp, hvarefter med afgifternas indrifning

och redovisning förfares på sätt i fråga om uttagande af expeditionslösen

är stadgadt ; åliggande det utmätningsförrättaren att, när den ympade eller

hans målsman saknar utmätningsbar tillgång till afgiftens erläggande, derom

utan ersättning lemna erforderligt intyg, hvarefter afgiften, likaledes

utan ersättning, skall uttagas hos vederbörande kommun. De i punkten

c) omnämnda afgifter må utmätas i enahanda ordning, som är bestämd

för utmätning af expeditionslösen.

§ 13.

Mom. 1. Målsman, som utan giltigt skäl uraktlåter att efter anmaning

fullgöra hvad honom enligt § 2 af denna förordning åligger, straffes

med böter från och med två till och med tjugo kronor. Till enahanda

straff vare ock den förfallen, som, sedan han fylt aderton år, utan giltig

orsak underlåter att efter anmaning ställa sig till efterrättelse något af hvad

som föreskrifvits i § 1. Visar sålunda sakfäld person fortfarande försumlighet

eller tredska med hänsyn till uppfyllandet af ifrågavarande skyldighet,

eger vederbörande helsovårds- eller kommunalnämnd förelägga honom

viss tid, inom hvilken, vid vite, berörda skyldighet skall vara fullgjord.

Försittes vitet, eger nämnden att genom nytt vite göra sig hörsammad eller

anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande. Af kommunalnämnd

förelagda viten må tillhopa ej öfverstiga tjugo kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Mom 2. Den, som ej ställer sig till efterrättelse stadgandet i § 4,

böte två kronor, när ohörsamheten icke är förenad med förseelse, som är

belagd med högre ansvar.

Mom. 8. Vägrar någon att under de i § 8 anförda omständigheter

låta taga vaccin, straffes med böter från och med två till och med femtio

kronor.

Mom. 4. Vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning

eller föreståndare för skola, läro- eller uppfostringsanstalt eller med sådan

föreståndare enligt § 5 likstäld person, som utan laga förfall underlåter

att fullgöra hvad honom enligt denna förordning eller särskilda i kraft

af densamma utfärdade föreskrifter åligger, böte, der underlåtenheten icke

enligt allmän lag är belagd med högre ansvar, från och med två till och

med femtio kronor. Låter vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning

sig ej häraf rätta, eger medicinalstyrelsen att, efter förutgången

varning, fråntaga honom rättigheten att vaccinera.

Mom. 5. Visar vaccinatör eller annan utöfvare af skyddskoppympning

vid dess verkställande vårdslöshet, oförstånd eller oskicklighet, eller

tager han, utan att vara dertill berättigad, vaccin af ympad person, böte,

der ej straff enligt allmän lag bör följa, från och med två till och med

etthundra kronor.

Mom. 6. Verkställer någon skyddskoppympning utan att vara dertill

berättigad, straffes med böter från och med två till och med tvåhundra kronor.

§ 14.

Mom. 1. Förseelse mot denna förordning eller mot de enligt densamma

meddelade föreskrifter skall åtalas hos polisdomstol, der särskild

sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare och, der sådan icke finnes,

vid allmän domstol; och galle, i fråga om klagan öfver domstols eller poliskammares

beslut i dessa mål, hvad i allmänhet angående besvär i brottmål

är förordnadt.

Mom. 2. Förseelserna åtalas af allmän åklagare; egande helsovårdseller

kommunalnämnd ock att för särskilt fall förordna åklagare.

§ 15.

Öfver de beslut, hvilka det efter denna förordning eller de enligt

densamma meddelade föreskrifter tillkommer Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 9

hafvande, helsovårds- eller kommunalnämnd att meddela, eger den, som

anser sin rätt deraf förnärmad eller obehörigen inskränkt, att anföra besvär,

öfver Kongl. Maj:t,s befallningshafvandes beslut hos Kongl. Maj:t inom

den tid, som för Överklagande af förvaltande myndigheters och embetsverks

beslut är bestämd, samt öfver helsovårds- och kommunalnämnds beslut

hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom den tid, som är bestämd

för Överklagande af kommunalstämmas beslut; gällande dock, utan hinder

af besvär, beslutet till efterrättelse, intill dess annorlunda kan varda vederbörligen

förordnadt.

§ 16.

Böter och viten efter denna förordning och de i enlighet med densamma

meddelade föreskrifter tillfalla kommunens kassa.

Saknas tillgång till fulla gäldandet af dessa böter och viten, skola

de förvandlas enligt allmän lag.

§ 17.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för tillämpningen af

denna förordning, utfärdas af Kongl. Maj:t.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1898; dock vare

ej någon, som då redan fylt tolf år, pligtig att undergå re vaccination, och

vare ej heller i afseende å sådan persons vaccinationsförhållanden de i § 4

meddelade bestämmelser tillämpliga.

öfver de i läro- eller uppfostringsanstalt intagna lärjungar, som äro

födda år 1886, skall den, som enligt § 5 är att betrakta såsom anstaltens

föreståndare, före den 16 januari 1898 upprätta förteckning, hvaraf han

har att genast sända behöriga utdrag till vederbörande helsovårdsstyrelser.

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 2 Afd. 4 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Med underrättelse, att, derest de i ofvanintagna förslag angifna grunder

för skyddskoppympningens ordnande vunne Riksdagens godkännande, Kongl.

Maj:t vore sinnad att utfärda särskildt vaccinationsreglemente, hade förslag

till sådant reglemente blifvit propositionen bifogadt, af följande lydelse:

Förslag

till

vaccinationsreglemente.

§ l.

Skyddskoppympning må kunna under alla årstider företagas; dock

vare vaccinatör, utan att annat aftal särskildt träffats, icke pligtig att under

andra tider än från början af maj till slutet af augusti månad hvarje år

vid offentligt utlysta vaccinationsmöten förrätta vaccination och revaccination,

såframt icke smittkoppor gå i orten eller inom annat med densamma

i lifligare föftnndelse stående samhälle. I sådan händelse skall inom den

eller de trakter och för den tid, medicinalstyrelsen med hänsyn till faran

för sjukdomens spridning bestämmer, den offentliga skyddskoppympningen,

utan afseende på årstid, oafbrutet pågå och fortsättas med alla, som infinna

sig för ympnings undergående.

§ 2.

Det åligger hvarje vaccinatör för hans tjenstgöringsområde:

a) att i början af hvarje kalenderår dels med ledning af uppgifter

från presterskapet och vederbörande församlingsföreståndare uppgöra listor,

enligt af medicinalstyrelsen faststäldt formulär, öfver såväl under närmast

föregående året födda som då inflyttade, ännu lefvande och qvarboende

vaccinationspligtiga personer, dels ock å samma listor anteckna öfriga

personer, som äro skyldiga att undergå vaccination och besigtning;

b) att likaledes i början af hvarje kalenderår med ledning af förteckningar

från presterskapet samt vederbörande församlings- och skolföreståndare

uppgöra listor, enligt af medicinalstyrelsen faststäldt formulär, öfver

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

11

alla, för hvilka revaccinationspligten under året inträder, äfvensom å samma

listor anteckna öfriga personer, som äro skyldiga att undergå revaccination

och derpå följande besigtning;

c) att i samråd med vederbörande helsovärds- eller kommunalnämnds

ordförande bestämma den ordning, i hvilken skyddskoppympningen och

den derpå följande besigtningen af de ympade höra företagas; skolande

underrättelse om nämnda ordning samt om tid och ställe för ympningen

inom olika trakter af tjenstgöringsområdet ej mindre genom ordförandens

försorg medelst kungörelse från predikstolen eller på annat lämpligt sätt

lemnas allmänheten än äfven af vaccinatören meddelas vederbörande provinsial-,

extra provinsial- eller stadsläkare så tidigt, att han må kunna

komma till städes, om så pröfvas nödigt;

d) att i behörig tid förse sig med ympämne, som på reqvisition utbekommes

från medicinalstyrelsens vaccinationskontor eller tillhandahålles

hos vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde stadsläkare;

dock att vaccinatör, som är legitimerad läkare, äfven bör, sedan

skyddskoppympningen inom hans tjenstgöringsområde kommit i gång och

så länge den för året pågår, sjelf söka bereda sig tillgång till vaccin medelst

ympning från person till person, hvarjemte sådan vaccinatör skall uppsamla

vaccin från friska och dertill lämpliga barn samt insända densamma

till vederbörande förste provinsialläkare eller med sådan likstälde stadsläkare

;

e) att på vederbörligen angifna tider och ställen med skyddskoppor

ympa alla tillstädeskommande personer, som äro skyldiga att undergå

ympning eller eljest för sådant ändamål anmäla sig;

f) att på sjunde eller åttonde, senast nionde dagen efter verkstäld

ympning besigtiga den ympade för utrönande huruvida skyddskoppor uppkommit

samt fördenskull vid ympningens utförande underrätta den ympade,

hans föräldrar eller målsman om tid och ställe för besigtningen;

g) att, derest person, som, på sätt i näst föregående punkt sägs, skall

undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit till städes å utsatt tid

och plats, genast anmäla förhållandet hos vederbörande helsovårds- eller

kommunalnämnds ordförande;

h) att efter verkstäld besigtning utfärda intyg, enligt af medicinalstyrelsen

faststäldt formulär, huruvida ympningen lyckats eller slagit fel,

samt i senare fallet om och när densamma skall förnyas;

i) att föra noggranna anteckningar öfver alla åt honom ympade personer

(vaccinationsjournaler) samt årligen före den 16 september insända

afskrift af dessa journaler till vederbörande pastorsembete i hans tjenstgöringsområde

och, om journalerna innehålla anteckningar rörande person,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

som är kyrkobokförd annorstädes, jemväl behörigt utdrag till pastorsembetet

eller föreståndaren i den församling, der ifrågavarande person är kyrkobokförd

;

k) att, derest någon begär förnyadt, intyg af beskaffenhet, som i punkten

h) sägs, utfärda sådant intyg med ledning af vaccinationsjournalen;

l) att vid hvarje kalenderårs slut till vederbörande helsovårds- eller

kommunalnämnd ingifva redogörelse, enligt af medicinalstyrelsen faststäldt

formulär, för skyddskoppympningen under året; börande dervid uppgift

särskildt lemnas dels beträffande de personer, hvilka försummat att låta

vaccinera eller revaccinera sig eller till deras omvårdnad hörande ympningspligtige,

hvarvid äfven de senares namn böra utsättas, eller hvilka,

oaktadt sådan uppmaning, hvarom nedan i § 3 mom. 2 sägs, underlåtit

att å kungjord tid och plats inställa sig eller dem till besigtning, dels ock

om hvad med hänsyn till skyddskoppympningen finnes anmärkningsvärd!

eller anses kunna i ett eller annat afseende påkalla åtgärd från helsovårdseller

kommunalnämndens sida; och

m) att noggrant ställa sig till efterrättelse de råd och anvisningar,

hvilka med hänsyn till skyddskoppympningen utfärdas af medicinalstyrelsen.

Hvad här ofvan under punkterna f) g) h) i) k) och m) finnes för

vaccinatör föreskrifvet gäller äfven för öfriga personer, som äro behörige

att vaccinera och hvilka, utan att vara till vaccinatörer antagne, utöfva

skyddskoppympning; skolande af dem förteckningar å de personer, som

blifvit af dem med framgång ympade, uppgöras enligt af medicinalstyrelsen

faststäldt formulär och årligen före den 1 september aflemnas till

helsovårdsstyrelsen i den ort de ympade tillhöra.

§ 3.

Mom. 1. Helsovårdsnämnd eller, der sådan ej finnes, kommunalnämnd

åligger:

a) att, sedan vederbörande stads- eller förste provinsialläkare blifvit

hörd beträffande kompetensen hos sådana till vaccinatörsbefattning sökande,

som ej äro legitimerade läkare, antaga med viss uppsägningstid erforderligt

antal vaccinatörer, hvar och en med sitt särskilda tjenstgöringsområde, så

ock att, när vaccinatör finnes ej längre böra bibehållas vid sin befattning,

honom entlediga; skolande i såväl ena som andra fallet derom till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande sändas underrättelse för att införas i denna

myndighets allmänna kungörelser;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

13

b) att med uppmärksamhet följa vederbörande vaccinatörers förhållande

i deras tjensteutöfning, gifva dem behöflig del af inkomna förteckningar

samt tillse, att såväl vaccinatörerne som andra personer, hvilka

gå till hända med skyddskoppympning inom orten, iakttaga hvad dem

åligger enligt detta reglemente och på grund deraf utfärdade föreskrifter;

samt

c) att i anledning af vederbörande vaccinatörs årsberättelse vidtaga

nödiga åtgärder till vaccinationens och revaccinationens befrämjande inom

orten samt allvarligt tillhålla dem, som sådant försummat, att låta vaccinera

och revaccinera samt till besigtning inställa sig eller till deras omvårdnad

hörande ympningspligtige; skolande nämnden, derest sådant erfordras,

anmäla uraktlåtenhet i berörda hänseende till författningsenlig påföljd

samt taga på nämnden i öfrigt ankommande mått och steg för rättelses

vinnande. Härvid eger nämnden, i händelse af behof, påkalla och

erhålla biträde af kronobetjeningen.

Stadgandet i punkten a) om tillsättning och entledigande af vaccinatör

eger ej tillämplighet i fråga om stadsläkare i stad, där blott en sådan läkare

finnes anstäld.

Mom. 2. Har vaccinatör eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning

hos helsovårdsstyrelsens ordförande anmält, att person, som bort

undergå besigtning, icke för sådant ändamål kommit till städes å utsatt tid

och plats, skall ordföranden utan uppskof uppmana den besigtningsskyldige

eller den, som haft att ombesörja hans inställelse, att ofördröjligen

fullgöra hvad honom härutinnan åligger.

Ordföranden vare ock skyldig att, så snart han genom läkares intyg

fått tillförlitlig kunskap om något sjukdomsfall af smittkoppor i orten,

derom skriftligen underrätta vederbörande pastorsembete eller församlingsföreståndare

med uppgift tillika om den insjuknades namn, ålder och

bostad.

§ 4.

Mom. I. Presterskapet samt inspektörer, föreståndare och lärare vid

undervisnings- eller uppfostringsanstalter böra låta sig angeläget vara att,

i hvad på dem beror, befordra skyddskoppympningen och uppmuntra till

dess begagnande.

Mom. 2. Pastorsembetet inom hvarje församling åligger:

a) att, efter mottagande af vaccinationsjournalerna, utan uppskof och

senast före den 1 oktober i församlingsboken anteckna dem, som i journalerna

uppgifvas vara med framgång vaccinerade eller revaccinerade eller

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

oemottagliga för skyddskoppympning, så ock att, när tillförlitlig uppgift

att person haft smittkoppor erhållits, derom göra anteckning i församlingsboken;

skolande enahanda anteckningar med stöd af företedt flyttningsbetyg

eller intyg från vaccinatör eller annan behörig utöfvare af skyddskoppympning

äfven göras vid inflyttande personers inskrifning i församlingsboken;
b)

att på grund af de i punkten a) omförmälda anteckningar särskilt

i hvarje utfärdadt flyttningsbetyg eller intyg för intagning i läro- eller

uppfostringsanstalt anmärka, om den eller de personer, för hvilka intyget

utfärdats, haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning

eller huruvida de undergått lyckad vaccination och ^vaccination

eller icke;

c) att, sedan fullständiga anteckningar gjorts efter vaccinationsjournalerna,

insända dessa till vederbörande provinsial-, extra provinsial- eller

stadsläkare för att bifogas dennes årsberättelse; samt

d) ej mindre att före den 16 januari hvarje år till vederbörande vaccinatör

aflemna dels förteckning å de under närmast föregående kalenderår

inom församlingen födda och dit inflyttade icke vaccinerade barn, som ej

redan aflidit eller haft smittkoppor eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning

eller utflyttat, dels ock förteckning å de i församlingen

kyrkobokförda ej revaccinerade barn, som äro födda under tolfte kalenderåret

före det löpande och icke aflidit eller utflyttat eller haft smittkoppor

eller visat sig oemottagliga för skyddskoppympning, än äfven att, sedan

skolrådets ordförande enligt gällande folkskolestadga uppgjort förteckning

öfver de under löpande kalenderåret i skolåldern inträdande och vissa äldre

skolpligtiga barn, låta, så snart ske kan, tillställa vaccinatören en lista å

de i samma förteckning upptagna barn, hvilka icke blifvit vaccinerade

eller, om de öfverskridit det kalenderår, hvarunder de fylt tolf år, revaccinerade

och som i båda fallen hvarken haft smittkoppor eller visat sig

oemottagliga för skyddskoppympning; skolande i nu ifrågavarande förteckningar

och lista uppgift tillika meddelas å barnens samt deras fäders,

mödrars eller målsmäns namn och bostad.

Mom. 3. Hvad i detta reglemente är om presterskapet och pastorsembete

föreskrifvet gäller i tillämpliga delar äfven om främmande trosbekännares

församlingsföreståndare.

§ 5.

Högsta tillsynen öfver skyddskoppympningen i riket tillkommer medicinalstyrelsen,

som eger att i öfverensstämmelse med gällande författ
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ningar meddela råd och anvisningar rörande skyddskoppympning^^ utöfning

samt vidtaga alla de åtgärder för dess behöriga vidmagthållande,

som af styrelsen bero, och i öfrig!», der så erfordras, till Kong!. Maj:ts

pröfning hemställa hvad styrelsen i detta afseende finner nödvändigt eller

gagneligt,

§ 6.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande skola, hvar inom sitt län, vaka deröfver,

att alla kommuner ega tillräckligt antal vaccinatörer och att vederbörande

kommunala helsovårdsstyrelser fullgöra hvad dem med hänsyn till

skyddskoppympning^! åligger, för hvilket ändamål Kongl. Maj:ts befallningshafvande

äfven ega att, då sådant finnes vara af nöden, förelägga

lämpliga viten. När till Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kunskap kommer,

att å någon ort missförhållanden med hänsyn till skyddskoppympnirigen

i ett eller annat afseende förefinnas, skall Kongl. Maj:ts befallningshafvande

tillse, att tjenliga åtgärder för dessas undanrödjande vidtagas.

§ 7.

Beträffande förste provinsialläkares, provinsial-, extra provinsial- och

stadsläkares åligganden i afseende å skyddskoppympningen stadgas särskildt,

i den för dem utfärdade nådiga instruktion.

§ 8.

Der i stad, som ej deltager i landsting, särskilda förhållanden påkalla

undantag från de i detta reglemente meddelade föreskrifter, vill Kongl.

Maj:t, på derom af stadsfullmägtige, efter helsovårdsnämndens hörande,

gjord framställning, taga i öfvervägande, huruvida sådant undantag må

inedgifvas; skolande, när sålunda ifrågasatt undantagsbestämmelse anses

föranleda särskild kostnad, framställningen åtföljas af handlingar, utvisande,

att staden åtagit sig kostnadens bestridande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Detta reglemente skall träda i kraft den 1 januari 1898, dock hvad

Stockholm beträffar med den inskränkning, som betingas af nådiga förordningen

om mantals- och skattskrifningens förrättande i denna stad.

Vid ärendets föredragning i statsrådet anmälde chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Gilljam, dels medicinalstyrelsens skrifvelse den

8 juni 1894 med förslag till förnyadt reglemente för skyddskoppympningen

i riket, dels infordrade yttranden, som deröfver afgifvits ej mindre af

öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länen efter

vederbörande förste provinsialläkares samt förste stadsläkarnes i Stockholm

och Göteborg hörande, ån äfven af domkapitlen, Stockholms stads konsistorium,

hofkonsistorium, direktionerna öfver Stockholms stads undervisningsverk

och nya elementarskolan i Stockholm, öfverstyrelsen för Stockholms

stads folkskolor, direktionen öfver veterinärinstitutet i Stockholm,

generalpoststyrelsen och statskontoret, dels ock medicinalstyrelsens i anledning

af dessa yttranden den 17 januari 1896 afgifna utlåtande.

Efter att hafva redogjort för dessa handlingars hufvudsakliga innehåll

erinrade departementschefen derom, att under år 1896 ett sekel förflutit,

sedan den första vaccinationen utfördes af den engelske läkaren

Edward Jenner, hvilkens minne med anledning deraf under året firats inom

många civiliserade länder, deribland vårt eget, hvarest betydelsen af detta

skyddsmedel ^ mot smittkopporna länge varit insedd och i lagstiftningen

framkallat påbud om dess begagnande. Efterlefnaden hade äfven haftlill

följd, att smittkopporna, som förut ofta anstalt svåra härjningar bland

Sveriges inbyggare, på senare tid uppträdt mera sällan och mycket lindrigare.

Den framställning, som nyss lemnats, visade emellertid, att skyddskoppympnmgen

hos oss icke vore på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad.

Härefter öfvergick departementschefen till en redogörelse, huru förhållandena

å detta område gestaltat sig inom åtskilliga främmande länder. Utskottet

tillåter sig att i afseende härpå hänvisa till den kongl. propositionen.

Beträffande frågan, huru dödlighetsförhållandena med afseende å smittkoppor

i Sverige och åtskilliga andra länder gestaltat sig, hänförde si°- departementschefen

till två efter officiella källor uppgjorda tabeller och en

grafisk framställning, hvilka äro såsom bilagor fogade vid propositionen

och till hvilka utskottet tillåter sig hänvisa.

Sedan departementschefen derefter redogjort för de beslut, som tyska

förbundsrådet den 18 juni 1885 fattat beträffande skyddskoppympningen,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

anförde han bland annat: Den erfarenhet om den stora nyttan af ett väl

ordnadt vaccinations- och revaccinationsväsende, som man vunnit särskilt

i Tyskland och hvilken från andra håll bekräftats, syntes utgöra en stark

maning att, såsom ock nästan alla i detta ärende hörda sakkunnige förordat,

de hos oss till skydd mot smittkoppsfaran vidtagna anordningar

måtte göras mera verksamma och fullständiga genom påbjudande af allmän

revaccination, genom bestämdare stadganden om skyddskoppympningen i

allmänhet, genom beredande af tillgång på godt och ofarligt ympämne

samt genom anordnande af noggrannare kontroll öfver ympningens behöriga

handhafvande. Hvad medicinalstyrelsen i sådant afseende föreslagit

syntes departementschefen vara af beskaffenhet att kunna i hufvudsak

tillstyrkas. Vid en och annan punkt vore dock några erinringar att

framställa.

Från regeln om tiden, när revaccination borde ega rum, hvilken tid

enligt medicinalstyrelsens förslag skulle vara i allmänhet det kalenderår,

då barn fylde tolf år, syntes undantag böra göras för det fall, att personen

i fråga kort förut undergått vaccination. Då en första ympning,

som lyckats väl, ansåges bereda skydd mot smittkoppor under i medeltal

tio år, hvarefter en å nyo företagen ympning i de flesta fall sloge an,

hvilket ansåges innefatta bevis för att personen i fråga, derest han ej revaccinerats,

varit mottaglig för smittkoppor, hölle departementschefen före,

att det i allmänhet ej vore behöfligt att anställa revaccination förr än tio

år efter den första ympningen, och en undantagsbestämmelse i sådant syftevore

derför på sin plats. Enär det emellertid i afseende på personer, som

vaccinerats, innan de öfverskrida det kalenderår, då de fylla tolf år, syntes

rigtigast, att i hvarje förekommande fall särskild pröfning egde rum, om

och i hvad mån anstånd med revaccination af nämnda anledning kunde

medgifvas, hvilket bland annat kunde bero på antalet och beskaffenheten

af ärr efter en föregående ympning, torde det lämpligen kunna öfverlemnas

åt stads-, provinsial- eller extra provinsialläkare att i sådana fall, på derom

gjord ansökning, meddela beslut. Hvad deremot beträffade de väl icke

särdeles talrika personer, som först efter utgången af det kalenderår, då de

fylt tolf år, blifvit vaccinerade, borde det kunna vara tillräckligt att stadga,

att de ej skulle vara pligtige att förr än tio år derefter undergå förnyad

ympning. Det skulle visserligen kunnat ifrågasättas, om icke personer,

tillhörande sistnämnda kategori, borde alldeles befrias från skyldighet att

revaccineras. Härtill kunde möjligen skäl hafva förefunnits, derest man

haft anledning antaga, att revaccinationens skyddande kraft icke omfattade

längre tidrymd än vid pass tio år, i hvilket fall den, som revaccinerats

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sand. 2 Afd. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

vid ungefär tolf års ålder, icke skulle kunna på grund deraf anses för

framtiden ega bättre skydd mot smittkoppor än den, som, utan att hafva

blifvit vaccinerad före uppnåendet af nämnda ålder, det oaktadt gått fri

från smittkoppor och först efteråt vaccinerats. Erfarenheten syntes emellertid

gifva vid hand, att revaccinationen, ordentligt utförd, i allmänhet

beredde ett mera omfattande skydd, och af sakkunnige antoges revaccinationens

skyddskraft till och med kunna räcka för den ympades hela återstående

lifstid. Vid sådant förhållande torde äfven de, som först vid en

senare ålder vaccinerats, böra vara förpligtade att undergå ^vaccination.

När den, som skulle ympas eller besigtigas, ej fylt aderton år, syntes det

böra åligga hans målsman att draga försorg derom, att den omvndige

blefve behörigen ympad och besigtigad.

För att få kännedom om hvilka personer som borde undergå skyddskoppympning,

ansåge departementschefen att man fortfarande såsom hittills

vore _ tvungen att anlita presterskapets hjelp. Emellertid skulle nu,

om revaccinationen gjordes obligatorisk, erfordras kännedom ej mindre om

de vaccinationspligtige än äfven om de revaccinationsskyldige. Uppgiften

å dessa senare skulle enligt medicinalstyrelsens förslag lemnas af föreståndare

för läro- och uppfostringsanstalter. Häremot hade dock med skäl

erinrats, att en sådan uppgift måste blifva ganska ofullständig, då ett betydligt

antal barn i vårt land ej intoges i sådana anstalter. Det torde

derför, såsom äfven Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län och

domkapitlet i Lund ansett, blifva nödvändigt, att uppgifter af presterskapet

lemnades jemväl angående dem, som inträdde i revaccinationsåldern. Fullgörandet

häraf borde i allmänhet ej medföra synnerligen ökadt besvär för

pastor, som i alla fall enligt nu gällande bestämmelser måste i början af

hvarje år ej mindre upprätta förteckning dels öfver de barn inom skoldistriktet,

hvilka då inträdde i den för skolgång bestämda åldern, dels

ock öfver de till distriktet hörande barn, hvilka, ehuru äldre, af någon

anledning ej förut blifvit antecknade bland de skolpligtiga barnen, än äfven

till vederbörande vaccinationsföreståndare aflemna särskild uppgift å

de i nyssnämnda förteckning upptagna barn, hvilka icke blifvit med framgång

vaccinerade. Denna uppgift, som fortfarande torde blifva behöflig,

syntes böra äfven framgent af pastor meddelas, men, om, såsom medicinalstyrelsen

föreslagit, vaccinationsföreståndarebefattningarna afskaffades, lemnas

till vaccinatören. Tiden för inträdet i revaccinationsåldern skulle visserligen,

enligt medicinalstyrelsens förslag, i allmänhet infalla fem år senare

än den, då skolpligten började; men de hos skolrådets ordförande

förvarade anteckningarna om de skolpligtiga barnen torde dock lemna god

ledning för uppgörande af förteckning å de barn, som borde undergå re
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

19

vaccination. Det ökade arbete, som nedlades å upprättandet af den senare

förteckningen, kom me för öfrigt att motvägas af större lättnad för pastorserabetet

vid införandet i församlingsboken af anteckningar ur vaccinationsjournalerna,

då nemligen i de senare vid hvarje person kunde utsättas hans

folio nummer i församlingsboken.

Ålades pastorsembetena att lemna förteckning öfver revaceinationsskyldige,

kunde det synas obehöfligt att äfven skolföreståndare, på sätt

medicinalstyrelsen föreslagit, skulle förpligtas afgifva sådana förteckningar.

Då det emellertid kunde befaras, att i de förra förteckningarna skulle någon

gång kunna förefinnas luckor, syntes försigtigheten bjuda, att man

för att ernå en säkrare kontroll i förevarande hänseende beredde sig tillgång

jemväl till förteckningar af det andra slaget, för hvilkas upprättande

afsevärda svårigheter ej ansåges böra möta.

Medicinalstyrelsens förslag att inträde i allmän eller enskild undervisningsanstalt

ej skulle medgifvas någon, som ej företett intyg att han

vaccinerats och, om han uppnått viss ålder, revaccinerats eller att han på

grund af någon särskild omständighet vore vid tillfället fri från skyldighet

att undergå ympning, syntes väl böra uppställas såsom allmän regel; men

derifrån borde dock göras undantag för skolpligtigt barn, som anmäldes till

intagning i folkskola eller i läroanstalt för döfstumma eller blinda, emedan

eljest mången gång svårigheter och dröjsmål med skolpligtens fullgörande

skulle kunna uppstå. I fråga om sådant barn torde visserligen intyg i

nämnda afseende böra affordras barnets målsman, men, om behörigt intyg

ej företeddes, syntes barnet icke på grund deraf böra förvägras inträde i

skola. Deremot skulle för sådant fall lämpligen kunna stadgas, att barnet

borde genom skolföreståndarens försorg anmälas hos helsovårds- eller kommunalnämnden

i den ort, der barnet vore kyrkobokfördt, och, så snart

lämpligen ske kunde, med tjenliga medel befordras till ympning.

Den, som redan förvärfvat rätt att vaccinera, torde böra vid denna

rätt bibehållas, såvida densamma ej af honom förverkades, hvilket enligt

förslaget skulle kunna inträffa vid upprepade fall af underlåtenhet att fullgöra

honom såsom utöfvare af skyddskoppympning åliggande skyldigheter.

Det borde ej förbises, att enligt medicinalstyrelsens förslag oskickligt utöfvande

af skyddskoppympning skulle medföra straff, och att således deruti

skulle ligga en verksam driffjeder för den, som sysslade med vaccination,

att skaffa sig erforderlig skicklighet. Härtill skulle han dessutom

äfven eljest känna sig manad af sitt eget intresse och vidare få en särskild

anledning, om medicinalstyrelsens förslag angående inrättande af en

statsanstalt för beredande af animal vaccin genomfördes och deraf, såsom

antagligt vore, skulle följa ett allmännare användande af animal lymfa vid

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ympning, livilket kräfde större teknisk färdighet hos den som hade att

verkställa ympningen.

Under förutsättning att en statsanstalt för beredning af animal vaccin

komme till stånd, skulle enligt medicinalstyrelsens förslag endast legitimerade

läkare ega rättighet att taga vaccin från ympad person. De skäl,

som härför anförts af medicinalstyrelsen, torde enligt departementschefens

åsigt få anses fullt giltiga. Då det emellertid stundom torde kunna inträffa,

att det i lappmarken blefve omöjligt att upprätthålla skyddskoppympningen,

om det skulle förbjudas dervarande vaccinatörer, som ej vore

legitimerade läkare, att ympa från arm till arm, ansåge departementschefen

det blifva nödvändigt att undantagsvis tillerkänna dessa vaccinatörer

sådan befogenhet.

Den tilltänkta statsanstalten för beredande af animal vaccin hade

medicinalstyrelsen föreslagit skola inrättas till en början endast i den omfattning,

att ungefär hälften af hela rikets årliga behof af yinpämne skulle

derifrån tillgodoses, hvaremot återstoden skulle fyllas genom humaniserad

lymfa. Häremot hade många af de i ämnet hörda myndigheterna inlagt

gensaga. Dervid hade erinrats, att, då staten tvingade befolkningen att

undergå ympning, det äfven vore statens skyldighet att alltid tillhandahålla

ett godt och ofarligt ympämne, samt att, då den huinaniserade lymfan

ej lemnade absolut garanti mot öfverförandet af farliga sjukdomar, en hvar,

som påyrkade att i stället blifva ympad med animal vaccin, hvilkens godhet

förut noggrant kontrollerats, borde hafva rätt att få denna fordran

uppfyld. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Gotlands och Kristianstads

län hade gått så långt, att de tillstyrkt ett stadgande af innehåll, att vid

skyddskoppympning endast animal vaccin skulle få begagnas. Härtill förelåge

dock enligt departementschefens åsigt ej tillräckliga skäl. Från den

långa tid, hvarunder ympning i vidsträckt omfattning hos oss bedrifvits

med humaniserad lymfa, kände man ytterst få fall, då någon svårare

sjukdom öfverförts genom vaccinationen. Den humaniserade lymfan åtnjöte

också i Sverige allmänt förtroende, hvilket för framtiden borde ökas, om

det i regeln tillätes endast legitimerade läkare att taga vaccin af ympad

person. Emellertid medgåfves, att efter medicinalstyrelsens i de anmälda

skrifvelserna gjorda uttalanden om ympning med vaccin af olika slag det

kunde vara en berättigad fordran af den, som skulle undergå ympning,

att få denna utförd med animal lymfa.

Erfarenheten från andra länder hade äfven visat, att ympning med

sådan lymfa vunnit hastig utbredning. Samma år tyska förbundsrådets

beslut om införande af ympning med animal vaccin fattats, eller år 1885,

hade utförts af alla vaccinationerna i Tyskland endast 33,07 procent med

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

djurlymfa. Derpå hade procenten år 1886 stigit till 54,18, år 1887 till

68,40, år 1888 till 77,4, år 1889 till 89, år 1890 till 92,96, år 1891 till

96,84 och år 1892 till 98,5 samt hade år 1893 varit något mindre, eller

98. Enligt en sistlidet år meddelad officiel berättelse om helsovården i

Ungern, vore den animala vaccinen der allmänt antagen och begagnad

inom 9/io af landet. I Finland och Danmark användes numera endast

undantagsvis humaniserad lymfa vid skyddskoppympning. Enligt berättelse

för år 1895 från den kongl. vaccinationsanstalten i Köpenhamn, vid

hvilken under nämnda år 2,921 barn ympats med animal vaccin, hade

dessa ympningar lemnat positivt resultat i mer än 99 procent af alla fall

med känd utgång. Enligt uppgifter från Frankrike och Norge skedde

äfven der nästan all skyddskoppympning med animal vaccin. Af berättelser

från vaccininstitutet i Kristiania inhemtades, att den derifrån lemnade

animala vaccinen visat sig mycket hållbar och lätthandterlig. Vid

bakteriologisk undersökning af den färdigpreparerade lymfan hade någon

patogen mikrob ej kunnat anträffas. Erfarenheten vid bruket af animal

vaccin hade äfven visat, att denna vaccin gåfve de vackraste och reaktionslösaste

pustler. I medeltal hade lymfan gifvit utmärkt anslagsresultat ännu

efter två till tre månaders förvaring. Godt anslag hade äfven inträffat vid

ympning med animal lymfa 220, 254, 296, 301, 304, 306, 333 och 371

dagar efter dess skördande. Anslagsprocenten vid alla kända fall af ympning

med animal vaccin, hade utgjort:

år 1893 första gången 90,5; vid revaceination 50,s,

» 1894 » » 91,s; » » 64,7,

» 1895 » » 93,o; » » 63,7.

Från Stockholm, der år 1884 inrättats eu kalfvaccinanstalt, för hvars

verksamhet eu redogörelse lemnats i medicinalstyrelsens första skrifvelse i

detta ämne, hade en liknande erfarenhet vunnits. Enligt Stockholms helsovårdsnämnds

årsberättelser hade af alla i Stockholm vaccinerade de, som

ympats med animal vaccin, utgjort:

år

1885.......

..... 45

%

år

1891.......

..... 90

%

»

1886......

..... 59,35

%

»

1892.......

..... 93

%

»

1887.......

..... 82,6

%

»

1893.......

..... 92,59

%

»

1888_______

..... 72,2

%

»

1894.......

..... 93

%

»

1889.......

..... 72,6

%

»

L895.......

..... 91,87

%,

1890.......

..... 89

%

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Nedgången under åren 1888 och 1889 uppgåfves hafva berott derpå,

att några kalfvar under hvartdera året lemnat nästan kraftlös vaccin, så

att humaniserad lymfa i stället måst tillgripas. Med sådan lymfa skedde

fortfarande i regeln ympningen å allmänna barnhusinrättningen. Eljest

användes numera i Stockholm vid skyddskoppympning så godt som uteslutande

animal vaccin. Sedan tekniken vid vaccinanstalten ytterligare

utvecklats, framhölles i berättelsen för år 1893, hurusom stadens vaccinatörer

enstämmigt vitsordat, att den aniinala vaccin, som under året tillhandahållits

dem, varit af utmärkt beskaffenhet. I berättelsen för år 1894

hette det deremot, att den animala vaccinen ej visat sig lika god som

under föregående år, utan varit ganska ojemn. Enligt berättelsen för år

1895 hade beträffande den animala vaccinens beskaffenhet af vaccinatörerna

enhälligt uttalats det omdöme, att den i böxjan af vaccinationstiden varit

utmärkt, men att den fram i juli, såsom det händt äfven under föregående

år, visat sig mindre kraftig. Under åren 1885—1895 hade ympats i Stockholm

med animal vaccin 41,053 personer, deraf med framgång 97,28 % af

alla fall med kändt resultat.

I anledning af de anmärkningar, som mot medicinalstyrelsens förslagom

inrättande af en statsanslag för beredande af animal vaccin framstälts

i vissa öfver förslaget afgifna utlåtanden, och då det hade synts departementschefen,

att man hos oss nu, sedan genom den i Stockholm befintliga

vaccinanstaltens verksamhet vägen banats för ett mera allmänt ympande

med animal vaccin, borde kunna taga steget fullt ut och genast anordna

den ifrågasatta statsanstalten så, att den vore i stånd att fylla nästan hela

behofvet af ympämne, hade departementschefen anmodat medicinalstyrelsen

att dels inkomma med yttrande, huruvida icke anstalten kunde redan från

början anordnas för beredande af full tillgång till allmänt användande af

animal vaccin och om ej i sådant fall, såsom derå i ärendet hörda myndigheter

antydt, särskilda arfvoden åt förste provinsialläkarne för deras befattning

med skyddskoppympningen kunde anses obehöfliga, dels ock uppgifva,

hvilka ändringar, under nämnda förutsättning, kunde böra vidtagas

i de af medicinalstyrelsen i ämnet uppgjorda kostnadsberäkningar.

Till svar härå hade medicinalstyrelsen i skrifvelse den 16 sistlidne

oktober anfört följande. Att redan från början anordna den ifrågasatta

anstalten för beredande af animal vaccin i den omfattning, att humaniserad

vaccin helt och hållet kunde undvaras och endast animal vaccin behöfde

användas, torde i praktiskt hänseende icke möta nämnvärdt stora svårigheter,

äfven om man dervid löpte risk, att vaccinationen tidvis måste afbrytas,

emedan den skördade kalfvaccinen någon gång, såsom erfarenheten

visat, af okänd anledning blefve fullkomligt overksam eller af så dålig

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

23

beskaffenhet, att flertalet vaccinationer blefve resultatlösa, under hvilka

omständigheter det måste vara fördelaktigt att kunna lita sig till ett för

handen varande förråd af humaniserad lymfa. Enligt medicinalstyrelsens

beräkningar af det årliga vaccinbehofvet för ympningarnas utförande i

öfverensstämmelse med det föreslagna nya vaccinationsreglementet skulle

totalsumman af de personer, för hvilka vaccin komme att erfordras, under

närmaste tiden uppgå till omkring 225,000. Bland Tysklands vaccinanstalter

funnes enligt 1894 års redogörelse icke mindre än åtta, hvilka

hvar och en, utöfver behofvet för kalfvarnes ympning, vid den egna anstalten

tillverkade vaccin för ett antal personer uppgående till eller öfverstigande

nämnda siffra. Medicinalstyrelsen hyste emellertid fortfarande

den mening, att allmänheten lika litet i vårt land som annorstädes skulle

öfverallt finnas beredvillig att öfvergifva den gamla, sedan hundra år pröfvade

metoden med humaniserad lymfa för något ännu hos oss så okändt

som den animala vaccinen, hvilken så sent som år 1894 blott användts för

omkring 20,000 bland 124,815 rapporterade vaccinationer, alltså endast i

omkring 16 procent af de kända verkstälda ympningarna. Då medicinalstyrelsen,

fullt öfvertygad om att införandet af animal vaccin endast småningom

komme att försiggå i vårt land, icke ansett sig böra föreslå större

anslag till anstalten, än som för flera år framåt kunde antagas vara tillräckligt

till dess anordnande och underhåll, hade styrelsen dermed trott,

sig handla i statens intresse, enär omkostnaderna för anstaltens anordnande

i den omfattning, att animal vaccin skulle kunna beredas för alla vaccinationspligtiga

inom landet, hade måst blifva betydligt större, än om anstalten

ej tilltoges i större skala, än behofvet kräfde, och först småningom

i mån af behof utvidgades. Skulle det likväl befinnas fördelaktigt, att

vaccinanstalten från början anordnades för beredande af full tillgång

till allmänt användande af animal vaccin, hade medicinalstyrelsen för sin

del intet att deremot invända, dock att det i så fall hade synts styrelsen

fördelaktigare, om två mindre anstalter på skilda platser inom landet anordnades

i stället för en större i Stockholm, enär den ena anstalten då

kunde vid behof och, om vaccin någon gång befunnes oduglig, supplera

den andra.

Om, mot hvad medicinalstyrelsen förmodade, användandet af animal

vaccin kunde med ens införas i vårt land, torde det af styrelsen föreslagna

arfvodet till förste provinsialläkarne väl kunna anses obehöflig!,

emedan nämnde läkares befattning med skyddskoppympning^!, utöfver dem

nu åliggande skyldigheter, då skulle inskränka sig till öfversändande af

vaccin i de fall, då vaccinatören af en eller annan anledning ej direkt reqvirerade

den från statsanstalten. Derest ympning med humaniserad lymfa

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

fortfarande blefve tillåten, syntes deremot icke kunna undvaras vissa vaccindepoter

med särskilda mot arfvode anstälda föreståndare, till hvilka befattningar

förste provinsialläkarne i följd af sin öfriga tjensteutofning syntes

medicinalstyrelsen mest lämpliga, hvarför äfven redan nu flere af dem förordnats

att uppehålla desamma.

Hvad beträffade de kostnader, som skulle blifva en följd af vaccinanstaltens

anordnande för beredande af full tillgång till allmänt användande

af animal vaccin, ansåge medicinalstyrelsen det förut beräknade

arfvodet för föreståndaren af 1,500 kronor böra väsentligt höjas, emedan

nämnde tjensteman genom anstaltens ställande på så bred basis måste vara

beredd att egna största, delen af sitt arbete åt anstalten. Äfven posterna

för veterinär, ympdjurens underhåll, betjening in. m. komme samtidigt att

stiga. Med ledning af tillgängliga uppgifter angående kostnaderna vid

utlandets vaccinanstalter ansåge sig medicinalstyrelsen under förutnämnda

förutsättningar kunna uppställa beräkningar, enligt hvilka organisationskostnaderna

skulle komma att uppgå till 3,450 kronor samt utgifterna för

årsunderhållet bestiga sig till 12,000 kronor.

Efter detta uttalande af medicinalstyrelsen ansåge departementschefen

det rådligast, att man för närvarande inskränkte sig till inrättande af eu

statsanstalt för beredning af animal vaccin i den mindre omfattning, som

medicinalstyrelsen ursprungligen föreslagit. Det syntes då äfven blifva

nödvändigt att tills vidare lemna förste provinsialläkarne och måhända

äfven med dem likstälde stadsläkare ett mindre arfvode för deras bestyr

med erforderlig vaccins anskaffning och tillhandahållande åt vederbörande

vaccinatörer.

Sedan departementschefen derefter framlagt skälen för den föreslagna

förordningens affattning i åtskilliga hänseenden, yttrade han:

»Af de grunder för skyddskoppympningens ordnande, för hvilka jag

nu redogjort, beröra åtskilliga förhållanden af den natur, att de böra på

den allmänna lagstiftningens väg regleras. Andra åter äro af beskaffenhet

att kunna i administrativ väg fastställas. Hit höra frågor om de tider, då

skyddskoppympning skall företagas, om vaccinatörernas tjenstepligter samt

om vissa åligganden, som med hänsyn till skyddskoppympningen tillkomma

en del embetsmyndigheter med flere. Bestämmelser härom torde,

der de ej så nära sammanhänga med hvad som rätteligen hör till en af

Konung och Riksdag gemensamt beslutad författning, att de ej lämpligen

kunna derifrån skiljas, böra sammanfattas i ett särskildt vaccinationsreglemente.

»

Efter att hafva uppläst de författningsförslag, hvilka finnas bilagda

propositionen, hade departementschefen, statsrådet Gilljam vidare anfört,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

att, derest de upplästa förslagen godkändes, erfordrades åtskillig^ ändringai

i instruktionerna för medicinalstyrelsen och för läkare, vidare i föioidnino-en

angående kyrkoböckers förande samt i stadgarna för rikets allmänna

färoverlT och folkskolelärareseminarier, hvarjemte den i cirkulärbrefvet till

konsistorierna den 19 juni 1805 intagna föreskrift, att, innan någon finge

till klockaresyssla å landet antagas, han borde hafva förskaffat sig af läkare

vitsordad kunskap om och färdighet i verkställande af vaccination, torde

böra upphäfvas. Dessutom erfordrades föreskrifter angående vilkor för

behörighet till skyddskoppympnings utöfvande af andra än legitimerade

läkare m. m.

Det sammansatta stats- och lagutskottet, till hvilket ifrågavarande proposition

öfverlemnats, har pröfvat de skäl, som, enligt statsrådsprotokollet,

vederbörande departementschef framdragit för förslaget. Utskottet har

emellertid ej af dem kunnat öfvertygas om nödvändigheten af den genomgripande

förändring i lagstiftningen angående vaccinationen, som förslagetinnebär.

Departementschefen har sjelf anmärkt, att efterlefnaden af nuvarande

påbud om vaccinationens begagnande haft till följd, att smittkopporna,

som förut ofta anstalt svåra härjningar bland. Sveriges inbyggare, på

senare tid uppträdt mera sällan och mycket lindrigare. Detta synes äfven

med fullkomlig tydlighet ådagaläggas åf såväl den vid propositionen fogade

tabellen n:o 2 som den likaledes bifogade grafiska framställningen öfver i

Sverige inträffade dödsfall af smittkoppor på hvarje million invånare under

åren 1749—1894. Af den senare framgår, att efter vaccinationens införande

i Sverige antalet dödsfall, förorsakade af smittkoppor, högst få^ åi

stigit öfver 500 på millionen invånare — sedan år 1810 endast fyra gånger

och deraf ej mer än en gång, nemligen år 1874, nalkats tusentalet

— men deremot under många år ej ens belöpt sig till etthundra. V id

jemförelse med den föregående tiden, da en på liknande sätt beräknad

dödsprocent. af 3,000, 4,000, 5,000 eller ännu mer ej varit ovanlig, tyda

ofvannämnda siffror på, att ganska tillfredsställande förhållanden uti ifrågavarande

hänseende inträdt. Tabellen n:o 2 ådagalägger bland annat, att i

Sverige under de tio åren 1885—1894 hela antalet hända dödsfall i smittkoppor

intet år ötverstigit 25 och de flesta aren icke ens uppgått till 10.

Om också detta delvis kan bero derpå, att någon mera utbredd koppepidemi

icke uppträdt under sagda tid, må likväl erinras, att, enligt hvad den

grafiska framställningen utvisar, någon lika lång tidsperiod aldrig förut

kunnat förete lika fördelaktiga siffror. På grund häraf, och då utskottet

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sand, 2 Afd. 4 Höft, 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ej har sig bekant, att något missnöje med nu gällande vaccinationsbestämmelser

framträda åtminstone ej i allmännare omfattning, har det synts

utskottet, som om något stöd för yrkandet om skärpning i de nuvarande

bestämmelserna angående vaccinationen icke kan hemtas derifrån, att samma

bestämmelser skulle på senare tid hafva visat sig otillräckliga.

Det skulle visserligen kunna tänkas, att förhållandena kunde blifva

ännu gynsammare och i synnerhet säkerheten mot tillfälliga epidemier ännu

större än nu, i fall strängare bestämmelser infördes. Men dervid torde man

dels böra tillse, huruvida synnerligen fördelaktigare förhållanden än de i

Sverige rådande i verkligheten låta sig vinnas, och dels bör man vid bedömandet

af reformer i detta hänseende afväga de eventuella fördelarne

mot de olägenheter, som komma att uppstå.

I det förstnämnda afseendet kunna värdefulla upplysningar inhemtas

af den propositionen bifogade tabell n:o 1, hvilken utvisar, att af de derstädes

upptagna länder i Europa endast Skottland och Irland kunna uppvisa

gynsammare siffror än Sverige. Enligt departementschefens redogörelse

är dock i dessa länder visserligen vaccination obligatorisk, men icke

^vaccination. Alla öfriga i tabellen upptagna länder, äfven de, hvarest

eu strängare lagstiftning i ämnet, liknande den af Kong]. Maj:t nu föreslagna,

är gällande, visa ofördelaktigare siffror. Om också detta delvis kan

bero på ogynsammare sanitära förhållanden i allmänhet, torde likväl, då

Sverige således får anses vara i ifrågavarande afseende bland de allra bäst

lottade land i Europa, ej heller af jemförelse med utlandet något skäl till

förändring af nuvarande lagstiftning kunna hemtas.

Men äfven under förutsättning, att någon fördel i ifrågavarande hänseende

skulle kunna vinnas genom införande af de skärpta bestämmelser,

som Kongl. Maj:t föreslagit, håller utskottet före, att de stora olägenheter

och svårigheter, som deraf skulle förorsakas allmänheten, vida öfverväga

fördelarne. Vaccinationen, sådan den nu bedrifves, synes hafva tillvunnit

sig allmänhetens förtroende, och utskottet är öfvertygadt, att detta skall

framdeles blifva förhållandet i allt högre grad. Deremot befarar utskottet,

att de stränga bestämmelser, som innefattas i Kongl. Maj:ts förslag, möjligen

kunna bland befolkningen väcka ovilja, hvilken särskilt torde komma

att vånda sig emot de föreslagna straffbestämmelserna. Förtroendet för

skyddskoppympning^! skulle, enligt utskottets förmenande, till och med

kunna derigenom rubbas.

Hvad Kongl. Maj:ts förslag innehåller om upprättandet af en anstalt

för framställande af animal vaccin synes deremot utskottet vara behjertansvärdt.

De enda anmärkningar, som efter utskottets mening kunna med

fog framställas mot det nuvarande vaccinationssystemet, torde nemligen

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

27

gälla användningen af humaniserad lymfa, enär det utrönts, att derigenom,

om också endast i undantagsfall, smitta kunnat öfverföra^ till den vaccinerade.

Då det ju bör vara för staten ytterst magtpåliggande, att densamma,

hvilken påbjuder vaccination, dervid tillhandahåller absolut ofarlig

lymfa, linner utskottet hvarje sådant, om ock sällsynt, fall innebära tillräcklig

maning till en förbättring i nu anmärkta hänseende. Utskottet har

dock icke funnit sig härvid böra framställa något bestämdt förslag, men

är förvissadt derom, att Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att i detta afseende

till Riksdagen göra de framställningar, som kunna vara erforderliga.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

l:o att Kongl. Maj:ts förevarande proposition icke

må af Riksdagen bifallas.

2:o.

Uti den till Riksdagen aflåtna statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t

under riksstatens åttonde hufvudtitel i punkten 21 föreslagit, att anslaget

till vaccinationens befrämjande må med titelns ändring till »anslag för

skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor, eller från 7,700 kronor

till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten uppföras.

Enligt det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

ecklesiastikdepartementsärenden den 14 januari detta år har föredragande

departementschefen bland annat erinrat derom, att genom kongl. bref af

den 27 november 1874 faktstälts ny utgiftsstat för vaccinationsväsendet

att gälla från och med år 1875.

Denna stat upptoge:

arfvoden för 5 depotföreståndare å 300 kronor .................... kr. 1,500: —

d:o för 11 d:o å 200 kronor............. » 2,200: —

arfvode till biträde vid medicinalstyrelsens vaccinationskontor » 400: -—

understöd åt ålderstigne, i behof varande vaccinatörer.......... » 150: —

lielöningar åt vaccinatörer........................................................... » 2,500: —

Återstoden .................................................................................... » 950: —

vore afsedd till bestridande af rese-, trycknings- och andra

omkostnader, dock att hvad derå kunde besparas finge af

medicinalstyrelsen till större eller mindre del användas

äfven till belöningar åt vaccinatörer. _____

Summa kr. 7,700

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande A:o 4.

Departementschefen har vidare anfört bland annat, att beträffande den

tilltänkta statsanstalten för beredning af animal vaccin hade medicinalstyrelsen,

under förutsättning att anstalten till eu början skulle anordnas

för eu årsproduktion af högst 115,000 vaccinportioner, uppgjort följande

kostnadsberäkning, vid hvilken departementschefen ej hade något att erinra.

Organisationskostnader:

lokalens inredning in. m........... kr. 1,000: —

2 ympbord............. » 200: —

instrument och möbler in. in. ..... » 1,250: —

mjölkkärl, kokkärl, täcken, griminor, rockar............................ » 75: —

5 dussin handdukar............................. »_50: —

Summa kr. 2,575: —

o

Arsund erhåll:

hyra för lokal med rum för betjening ... ............................. kr. 1,000: —

föreståndare och veterinär. .......... .............................,................. » 2,000: —

hyra för 50 kalfvar ä 10 kr...................................................... » 500: —

transport af dessa kalfvar 2 gånger i veckan...................... » 150: —

15 liter söt mjölk 350 dagar a 15 öre litern.......................... » 787: 50

betjening och skötsel m. m..................................................... » 1,000: —

uppvärmning och belysning....... ....................... » 100: —

tvätt och rengöringskostnader.........................r........................ » 50: —

emballage .. ................................ » 500: —

inventariers underhåll............. » 100: —

diverse omkostnader............ » 312: 50

Summa kr. 6,500: —

Till jemförelse meddelade departementschefen, att norska Stortinget

år 1891 beviljat till inrättande af en

till anstaltens drift under första året 2,400 kronor. Denna anstalt, som

trädt i verksamhet i mars 1892, hade dock varit afsedd att till en början

bereda vaccin för ympning af endast omkring 24,000 personer årligen.

Anslaget till anstaltens drift hade emellertid sedermera ökats år 1892 till

3,500 kronor, 1893 till 3,700 kronor, 1894 till 4,200 kronor och 1895 till

4,400 kronor, h vilket sistnämnda belopp beviljats jemväl 1896. Behofvet

af animal vaccin hade också under tiden stigit, så att under år 1895 från

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammanfatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

anstalten reqvirerats lymfa till mer än 46,000 personer. Den kong!, vaccinationsanstalten

i Köpenhamn, der äfven animal lymfa producerades, hade

ett statsanslag af 9,000 kronor. För vaccinberedningsanstalten i Helsingfors,

till hvars inrättande beviljats 19,810 mark, vore år 1893 faststäld stat,

slutande å 6,860 mark.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle å hittillsvarande ordinarie

utgiftsposter för vaccinationsväsendet en del besparingar kunna göras genom

indragning af vaccindepoterna i deras nuvarande form och afskaffande af

belöningar i form af penninggåfvor åt vaccinatörer. Behållningen å vaccinationsanslaget

skulle kunna användas till bestridande af kostnader dels

för organisationen af vaccinanstalten, dels för ökadt blankettryck med

mera, som blefve en nödvändig följd af vaccinationsväsendets omdaning.

Från och med det år, då en på de af medicinalstyrelsen föreslagna grunder

hvilande författning angående skyddskoppympningen komme att träda i

kraft, ansåge medicinalstyrelsen böra lända till efterrättelse följande

utgiftsstat för skyddskoppympning en :

arfvode åt 24 förste provinsialläkare................ ...... ... kr. 2,400: —

arfvode åt biträde vid vaccinationskontoret............................. » 500: —

årsanslag till vaccinanstalten i Stockholm............... » 6,500: —

understöd åt åldrige, behöfvande vaccinatörer......................... » 150: —

belöningar åt vaccinatörer................................ » 700: —

diverse utgifter................... » 250: —

Summa kronor 10,500: —

1 skrifvelse den 17 januari 1896 hade medicinalstyrelsen anhållit, att

ett årligt anslag af 10,500 kronor måtte ställas till styrelsens förfogande

att användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nyss angifna förslag

till utgiftsstat, men med rätt för styrelsen att öka en utgiftspost, om

minskning kunde ske å en annan, samt att, derest en besparing något år

skulle uppstå, få reservera densamma till ett annat år, då utgifterna för

skyddskoppympning^^ uppehållande möjligen komme att öfverskrida årsarislaget.

Slutligen har departementschefen åberopat hvad han till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 4 nästförflutna december i detta

ämne anfört.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Utskottet, som på anförda skäl afstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts proposition

angående ny lagstiftning beträffande skyddskoppympningen, hemställer,

2:o) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning

om höjning af ifrågavarande anslag och ändring af dess

titel ej må af Riksdagen bifallas, samt

att Riksdagen må i riksstaten för år 1898 uppföra

anslaget med bibehållen titel: »anslag till vaccinationens

befrämjande» och med enahanda belopp^som hittills

eller 7,700 kronor.

Stockholm den 12 mars 1897.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:68 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Konql. Maj:ts till Riksdagen gjorda framställningar dels med förslag till förordning angående skyddskoppympningen i rik s. 7 i texten