Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter enkan Anna Kristina Lindblom.

1897-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:19, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter enkan Anna Kristina Lindblom.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

N:o 19.

Auk. till Riksd. kansli den 12 febr. 1897, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter enkan

Anna Kristina Lindblom.

(I- A.)

Enligt hvad i en till Riksdagen afbiten och till statsutskottets

förberedande behandling remitterad proposition (n:o 26) af den 4 december

1896 meddelas, hade kronotorparen Gustaf Ludvig Lindblom

från Ridö i Vesterås-Barkarö socken och hans hustru Anna Kristina

Lindblom, född Olsdotter, genom testamente af den 19 mars 1890 bestämt,

att hvilkendera af makarne, som efterlefde den andra, skulle behålla

och besitta all i boet befintlig egendom och deröfver ega full

dispositionsrätt, äfvensom att efter bådas död de tillgångar, som då

funnes i boet, skulle tillfalla makarnes fosterdotter Amanda Charlotta

Lindblom, gift med fiskaren Johan Wilhelm Tengström från Björnön i

Irsta socken, sedan likväl ett belopp af 100 kronor först utgått till

makarne Tengströms dotter Helga Serafia Tengström.

Den 2 april 1890 hade mannen Lindblom aflidit, efterlemnande

såsom sterbhusdelegare sin bemälda hustru samt såsom arfvingar myndiga

syskonen Jonas Ulrik Lindblom, Fredrik Verner Lindblom och

Maria Charlotta Lindblom, gift med statdrängen G. Nordström. På

grund af ofvan omförmälda testamente, hvilket efter mannens död blifvit

i laga ordning bevakadt, hade eokan Lindblom disponerat egendomen

i boet till sin död, som inträffat den 14 januari 1891. Efter enkan

Lindblom, som icke efterlemna! kända arfvingar, hade bouppteckning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

23

förrättats den 25 februari sistberörda år, dervid, enligt hvad af instrumentet

öfver förrättningen inhemtats, bland afgående poster ett belopp

af 100 kronor tillgodoförts ofvanbemälde Tengström för vård af enkau

Lindblom under år 1890, hvarjemte behållningen i boet upptagits till

707 kronor 59 öre. Emellertid hade hustru Tengström aflidit redan

den 20 december 1890; och Tengström, hvilken efter enkan Lindbloms

död satt sig i besittning af hennes qvarlåtenskap, hade underlåtit att

för sin omyndiga dotter Helga Serafia i laga ordning bevaka det af

makarne Lindblom upprättade testamente.

På grund häraf, och då några arfvingar efter enkan Lindblom icke

inom natt och år från dödsfallet anmält sig, hade kammaradvokatfiskalsembetet

instämt förbemälde Tengström till Tuhundra, Siende och YtterTjurbo

häradsrätt, under yrkande, att makarne Lindbloms testamente

måtte förklaras ogildt, så vidt detsamma rörde Helga Serafia Tengström,

och i följd deraf enkan Lindbloms qvarlåtenskap efter afdrag af det

belopp, som på grund af hennes mans giftorätt tillkomme dennes arfvingar,

tillfalla Kongl. Maj:t och kronan, äfvensom att Tengström, som

hade qvarlåtenskapen i sin vård och vore förmyndare för sin ofvanbemälda

dotter, måtte förpligtas att redovisa danaarfsmedlen jemte

ränta.

Under målets handläggning vid häradsrätten hade Tengström, med

uppgift att det i testamentet till förmån för hans dotter Helga. Serafia

upptagna beloppet ursprungligen blifvit henne af makarne Lindblom

anvisadt såsom faddergåfva, till bestyrkande af nämnda uppgift låtit

såsom vittnen af höra skolläraren Fredrik Olander och soldaten Johan

Valfrid Ryd.

Genom utslag den 5 juni 1895, som vunnit laga kraft, hade

häradsrätten, utan afseende å hvad Tengström i målet invändt, förklarat

ofvanberörda testamente icke utgöra hinder för Kongl. Maj:t och kronan

att såsom danaarf utbekomma enkan Lindbloms qvarlåtenskap; i följd

hvaraf Tengström, hvilken tagit makarne Lindbloms bo i besittning,

förpligtats att, sedan boutredning efter enkan Lindblom blifvit verkstäld

samt den del i hennes efterlemnade bo, som kunde tillkomma

hennes förut aflidne mans arfvingar, blifvit afskild, genast till kammaradvokatfiskalsembetet

utgifva återstoden af enkan Lindbloms qvarlåtenskap

jemte ränta derå efter 5 procent om året från den dag, Tengström

af stämningen i målet undfått del, eller den 3 november 1894,

till dess betalning komme att ske.

I en till Kongl. Maj:t den 20 mars 1896 ingifven skrift hade

Tengström anfört, att han och hans hustru städse omsorgsfullt och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

troget vårdat och tillsett makarne Lindblom, särskild! hustru Lindblom,

hvilken under många år varit sjuk och oafbrutet sängliggande och i

följd deraf kräft en synnerligen noggrann och ansträngande skötsel, samt

att makarne Tengström, som efter mannen Lindbloms död tagit enkan

till sitt hem för att på bästa sätt kunna vårda henne, härför eller för

enkan Lindbloms kosthållning icke åtnjutit någon ersättning utöfver

det belopp, etthundra kronor, som för sådant ändamål upptagits i bouppteckningen

efter enkan Lindblom ; och hade Tengström, enär berörda

belopp icke närmelsevis motsvarade ifrågavarande kostnad, samt enligt

Tengströms åsigt af ofvan omförmälda vittnesmål framginge, att det i

makarne Lindbloms testamente till förmån för hans dotter Helga Serafia

upptagna beloppet, etthundra kronor, varit afsedt att till henne i enkan

Lindbloms lifstid öfverlemnas såsom gåfva, ehuru densamma icke hunnit

fullbordas, anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte till

förmån för sökanden och hans dotter Helga Serafia efterskänkas.

Till stöd för ansökningen hade sökanden åberopat dels ett af

ledamoten af Riksdagens Första Kammare grefve Gust. Er. Lewenhaupt

å Geddeholm utfärdadt intyg, utvisande att sökanden icke, intygsutgifvaren

veterligen, egde andra tillgångar för sitt och sin familjs

uppehälle än hvad sökanden genom sträfsamt arbete förvärfvade, samt

att han egnat enkan Lindblom en om och omsorgsfull vård utan att

derför hafva åtnjutit nämnvärd ersättning; dels ett af kronofogden i orten

utfärdadt intyg, deri kronofogden, med upplysning att ifrågavarande

danaarfsmedel uppginge till 383 kronor jemte fem procent ränta derå

från den 3 november 1894, likaledes vitsordat, att sökanden icke egde

andra tillgångar än dem, han genom eget kroppsarbete kunde förtjena,

samt att makarne Lindblom, och särskild! hustrun, blifvit af Tengström

ömt och omsorgsfullt vårdade; dels ock ett af ordföranden i Irsta sockens

kommunalstämma, C. F. Johansson, och kyrkoherden i Irsta församling,

C. A. Svenson, afgifvet intyg, att sökanden, som befunne sig i mindre

bemedlade omständigheter, icke tillgodonjutit närmelsevis skälig ersättning

för enkan Lindbloms vård och kosthållning under den tid, hon

vistats i sökandens hem.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtande afgifvits af ej

mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands län, som, då,

enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes åsigt, i förevarande fall alla

skäl talade för efterskänkande af kronans rätt, tillstyrkt bifall till ansökningen,

än äfven kammaradvokatfiskalsembetet, som, med hänsyn

till hvad i ärendet blifvit upplyst angående sökandens förhållande till

enkan Lindblom och hans mindre bemedlade ställning, hemstält om

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

25

aflåtande till Riksdagen af proposition i det syfte, som af sökanden i

ansökningen angifvits.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, har Kongl.

Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande danaarfsmedel

måtte å sökanden och hans dotter, Helga Serafia Tengström, öfverlåtas

till fördelning dem emellan sålunda, att den sistnämnda erhölle

etthundra kronor samt sökanden det återstående beloppet.

Emot hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit har utskottet icke

haft något att erinra; hemställande utskottet alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 februari 1897.

På statsutskottets vägnar.

CHR. LUNDEBERG.

Bih. tiU Riksd. Frot. 1897. 4 Sami 1 Afd. 12 Käft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:30 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Mafts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter enkan Anna Kristina Lindblom. a1 i texten