Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om arrendator af kronans jordbruksdomäner åliggande nybyggnadsskyldighet.

1897-02-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:20, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser i fråga om arrendator af kronans jordbruksdomäner åliggande nybyggnadsskyldighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

1

N:o 20.

Ank. till Riksd. kansli den 16 februari 1897, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrade bestämmelser

i fråga om arrendator af kronans jordbruksdomäner

åliggande nybyggnadsskyldighet.

(I. A.)

Femtonde punkten i kongl. kungörelsen den 10 november 1882,

angående förändrade grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

är af följande lydelse:

»Arrendator nybyggnadsskyldigbet skall, der så ske kan, före egendomens

utarrendering så väl i afseende på byggnadernas beskaffenhet

som kostnaden derför noggrant bestämmas och i arrendekontraktet

angifvas.

Kan sådant byggnadsförslag ej på förband uppgöras, bör, med

hänsyn till egendomens storlek och dess beskaffenhet till egor och befintliga

åbyggnader, vid arrendevärderingen föreslås och genom kontraktet

bestämmas visst för år beräknadt belopp i penningar, icke öfverstigande

en tiondedel af det föreslagna arrendevärdet, hvilket belopp

bör genom byggnad under arrendetiden redovisas eller vid egendomens

afträdande till kronan kontant gäldas. Inom sålunda bestämd gräns i

afseende på kostnaden vare arrendator pligtig att, om domänstyrelsen

så påfordrar, vid egendomen utföra ny- eller ombyggnad, skolande så väl

Bih. till Rikad. Prot. 1807. 4 Samt. 1 Afä. 13 Haft. (N:is 20—22.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

den tid, inom hvilken det af domänstyrelsen föreskrift^ byggnadsarbetet

bör vara fullbordadt, som ock byggnadens närmare beskaffenhet

och den afräkning, som derför bör ega rum å den i kontraktet

stadgade byggnadssumman, bestämmas vid laga syn.

— — — — — —. — — — — — — — — — — —----—»

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 72) har herr L. P. Mallmin föreslagit, att Riksdagen måtte,

med ändring af gällande grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner,

deri införa den föreskriften, att, der nybyggnadsskyldigheten

för arrendator i kontraktet bestämmes allenast till visst för år

räknadt penningbelopp, afräkning i detta hänseende mellan kronan och

arrendatorn skall ega rum under arrendetiden minst hvart femte år,

räknadt från tillträdet af egendomen.

Till stöd för detta förslag har motionären anfört, bland annat, att

genom nu gällande föreskrift, att arrendator först vid egendomens afträdande

är skyldig redovisa det för nybyggnad afsedda penningbelopp,

det kan inträffa, att arrendator på detta sätt åsamkar sig en betydande

skuld till kronan, nemligen i de fall, då berörda penningbelopp,

af anledning att nybyggnad ej erfordrats, under arrendetiden

icke tagits i anspråk. Men härvid är att märka, att, enligt ofvan intagna

stadgande, det för nybyggnad afsedda penningbeloppet skall

bestämmas med hänsyn till, bland annat, de vid arrende värderingen

befintliga åbyggnaderna; och äro dessa af den beskaffenhet, att de ej

föranleda nybyggnad under arrendetiden, torde ifrågavarande penningbelopp

icke komma att till afsevärd storlek bestämmas, varande i allt

fall föreskrifvet, att detta belopp icke får för hvarje år öfverstiga en

tiondedel af det föreslagna arrendevärdet.

Vidare har motionären framhållit, att föreskriften om att den del

af nybyggnadssumman, för hvilken icke redovisas genom nybyggnad,

skall vid egendomens afträdande kontant erläggas till kronan, innebure

en olägenhet för arrendelöftesmännen, hvilka kunde vara i okunnighet

om arrendatorns skyldighet i detta afseende. Men då, enligt förenäninda

kungörelse, borgen för arrende skall omfatta minst fem, högst åtta år,

äro löftesmännen, utan den af motionären föreslagna bestämmelsen, i

tillfälle att efter korta tidsperioder, eller vid borgens förnyande, göra

sig förvissade om den skuld, arrendatorn genom åsidosatt byggnadsskyldighet

må hafva åsamkat sig.

Slutligen har motionären anfört, att ifrågavarande föreskrift medförde

den olägenhet, att, i de fall då jemförelsevis stora kostnader för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

3

nybyggntider måste ega rum under första åren af arrendetiden, arrendator^

så vidt fråga icke vore om öfverbyggnad, finge förskjuta medlen

till utgörande af dessa kostnader, ofta till belopp vida öfverstigande

det för hela arrendetiden faststälda nybyggnadsbeloppet, hvilken omständighet,

enligt motionärens förmenande, komme att inskränka antalet

spekulanter på kronoarrenden och bidraga till jemförelsevis låga

arrendeafgifter. Med anledning häraf får utskottet erinra om att, såsom

redan förut är påvisadt, nybyggnadsbeloppet, enligt förenämnda kungörelse,

icke får sättas högre för hvarje år än till eu tiondedel af arrendevärdet

samt att verkställigheten af den nybyggnad, som härutöfver

kan befinnas nödvändig, bestämmes genom öfverenskommelse i hvarje

särskildt fall.

Då utskottet sålunda icke kunnat gilla de skäl, som förebragts till

stöd för motionärens förslag till ändring i ofvannämnda kungörelse,

hvilken ändring, på sätt motionären jemväl påpekat, skulle föranleda

ökad kostnad för domänförvaltningen, får utskottet, som anser, att

arrendator fördelar äro genom de uti ifrågavarande afseende nu gällande

bestämmelser på ett lämpligt och väl afpassadt sätt tillgodosedda,

hemställa,

att herr Mallmins förevarande motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 februari 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.