Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till upprensning af Kalmar sund och ombyggnad af Väddö kanal.

1897-03-02 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:28, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till upprensning af Kalmar sund och ombyggnad af Väddö kanal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

1

N:o 28.

Ank. till Riksd. kansli den 2 mars 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar om anslag till upprensning af

Kalmar sund och ombyggnad af Väddö kanal.

(R. A.)

I.

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att,

under förbehåll att de i statsrådsprotokollet omförmälda, af stadsfullmågtige

i Kalmar gjorda åtaganden behörigen fullgöras, till bestridande

af kostnaderna för upprensning af en segelränna genom Kalmar sund bevilja

ett anslag af 405,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898

anvisa ett belopp af 202,500 kronor.

Omförmälda åtaganden äro, enligt stadsfullmägtiges beslut den 4

december 1896, följande, nemligen: dels att låta verkställa uppmuddring

af inseglingsrännan till stadens hamn med sextio meters bottenbredd

och 6 meters djup under lägsta vattenytan, dels att för beredande åt

plats i hamnen åt minst tre sådana fartyg, som kunna efter segelrännans

fördjupning passera densamma, låta i hamnen på ett afstånd af

fjorton fot från kaj verkställa muddringar till ett djup af sex meter,

dels ock att till upplagsplats för grus och sten in. in., som ur rännan

upptages, kostnadsfritt upplåta Skallöarna eller annan plats, såvida kostnaderna

för mudders, grus och stens transport dit och uppläggning derstädes

derigenom ej fördyras.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 18 Raft. (N:o 28.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Af statsrådsprotokollet inhemtas hufvudsakligen följande:

s tada full no äg- Redan år 1876 väcktes af stadsfullmägtige i Kalmar i en framställ
tIgLj876marn''nn

till Kongl. Maj:t fråga om upprensning af Kalmar sund. Med förmälan,

hurusom under sjömätningar i Kalmar sund blifvit utrönt, att de

bottenhinder, som gjorde det omöjligt för fartyg af större djupgående

än 15 till 16 fot att genomgå nämnda sund, utgjordes af några i farvattnet

midt för staden Kalmar förekommande grund, samt att, om farleden

derstädes rätades och erforderligen fördjupades, fartyg om ända

till 1,500 å 1,600 tons drägtighet skulle kunna passera hela sundet, i

stället för att dylika fartyg nu nödgades gå öster om Öland, der storm

och svår sjögång ofta bragte fartygen i fara och icke sällan förorsakade

strandningar och skeppsbrott, anhöllo nemligen stadsfullmägtige, att

Kongl. Maj:t, med afseende å den stora fördelen för sjöfarten i södra

delen af Östersjön, som skulle uppkomma genom undanrödjandet af de

få hinder, som utestängde större fartyg från en eljest beqväm farled

inomskärs af 15 sjömils längd, måtte anbefalla och låta med allmänna

medel bekosta uppgörandet af plan och fullständigt kostnadsförslag i

afseende å de arbeten, som erfordrades för ifrågavarande farleds öppnande

till 20 ä 22 fots djup utefter hela dess längd. Nödiga medel för

undersökningen anvisades genom nådigt bref den 12 januari 1877, och

efter erhållet förordnande upprättade derpå dåvarande löjtnanten vid

° fö>8iaghår11Svä=- oc^ vattenbyggnadscorpsen in. m. C. H. Öhnell den 15 augusti

1877. samma år förslag till upprensning af en segelränna med minst 20 fots

eller i det närmaste 6 meters djup under lägsta vattenytan, motsvarande

22 fot eller 6,5 meter under s. k. dagligt vattenstånd, och med 200 fots eller

omkring 60 meters bottenbredd från Krongrundet i norr till Holmströmsgrundet

i söder, sträckande sig förbi Prestör och Skansgrundet och utgörande

i längd 20,100 fot eller 5,968 meter, hvaraf 5,200 fot eller

1,544 meter behöfde bearbetas. Kostnaderna för arbetena, inberäknadt

nödiga säkerhetsanordningar, voro, under antagande af alternativt åtta

eller fyra års arbetstid, beräknade till 356,000 eller 400,000 kronor.

Sedan härefter stadsfullmägtige i Kalmar hos Kongl. Magt anhållit

om anslag för ändamålet och såväl lotsstyrelsen som väg- och vattenkis1-

a1''''»/''^byggnadsstyrelsen i ärendet sig utlåtit, biföll Kongl. Maj:t vid ärendets

1879. föredragning den 8 januari 1879 dåvarande chefens för civildepartementet,

af statsrådets öfriga ledamöter biträdda hemställan, att, ehuru

ansökningen syntes väl förtjent af uppmärksamhet, densamma likväl,

vid det förhållande, att för det dåvarande icke borde ifrågasättas andra

nya anslag än sådana, hvilkas beviljande icke kunde utan synnerligt

men uppskjutas, icke borde då till någon åtgärd föranleda.

Frågan om Kalmar sunds upprensning hvilade derefter, till dess den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

3

af Kongl. Maj:t den 8 januari 1890 tillsatta sjöfartsnäringskomitén uti

sitt den 12 september samma år afgifna betänkande hemstälde, att för

erhållande af en snabbare och tryggare sjöväg från det öfre Sverige

Kalmar sund måtte göras tillgängligt äfven för större fartyg, och att

härtill måtte lemnas särskildt anslag af statsmedel, derest icke inflytande

fyr- och båkraedel kunde lemna tillräckliga tillgångar till arbetets utförande.

Sedan Kongl. Maj:t i anledning häraf infordrat utlåtande af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, samt stadsfullmägtige i Kalmar år

1892, under åberopande af komiténs omförmälda uttalande, anhållit, att

Kongl. Maj:t ville taga ärendet i nådig pröfning och anbefalla erforderliga

åtgärder för dess verkställighet inom närmaste tid, i sammanhang

hvarmed tillkännagifvits, att staden Kalmar gått i författning om medel

för fördjupande af ingång till och kajplats i stadens hamn med samum

vattendjup, som rännan i sundet beräknades erhålla, hvilken ansökning

jemväl blifvit till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen remitterad, har beraälda

styrelse den 31 maj 1892 i ärendet sig yttrat och dervid — med

bifogande af ett hos styrelsen i öfverensstämmelse med öhnells plan och

vissa af lotsstyrelsen deri föreslagna ändringar upprättadt kostnadsförslag

— hemstält om anvisande af medel för företaget, dock att dervid borde

fästas förbehåll angående skyldighet för Kalmar stad att dels upprensa

tillfartsränna intill och uti stadens hamn till samma djup och bredd som

rännan genom sundet och i hamnen bereda erforderlig kajplats samt

utrymme för minst tre sådana fartyg, som kunde passera segelrännan,

dels kostnadsfritt upplåta plats för upplag å Skallöarna för grus och

sten m. m., som ur rännan upptoges, dels ock bekosta planering af de

upplag, som med stadsfullmägtiges begifvande kunde komma att ske å

stadens planlagda område.

Med infordradt underdånigt utlåtande af den 14 februari 1893 öfverlemnade

lotsstyrelsen härefter yttrande i ärendet af lotskaptenen i Kalmar,

friherre R. von Rosen, hvilken deruti föreslagit en ny lösning af frågan,

j det han, med öfvergifvande af den raka rännan norr och söder om

Prestör med afvikning åt vester vid passerandet af Prestör och Skansgrundet,

ansett, att södra delen af rännan borde förläggas öster om

Prestör öfver Prestörsrefvet i samma rigtning som det nuvarande s. k.

östra farvattnet och norra delen af rännan i Grimskärs fyrs nuvarande

fasta hvita sken. Detta förslag, som jemväl afsåg förändrade anordningar

i afseende å säkerhetsinrättningarna, skulle medföra fördelarne, att inkommande

fartyg leddes in till den rymliga redden mellan Gallbänkarna,

Getryggen, Prestörsrefvet, Grytan, Gillburen och Döden, att arbetskostnaden

och tiden för arbetets utförande minskades, enär endast 3,000

Sjöfartsnäringskomitén

ar

1890.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelseu

d. 31/6 1892.

R. v. Rosens

förslag år

1893.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande JS:o 28.

fot af rännans längd behöfde fördjupas, samt att möjligheten för större

fartyg att passera hvarandra blefve bättre tillgodosedd.

LotsstyreUeu För egen del förklarade lotsstyrelsen, som med hänsyn dels till sjö2

''fartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens växande storlek

och djupgående äfvensom till djupen i Flintrännan i Öresund och Kejsar

Wilhelmskanalen ansåge, att rännan i Kalmar sund icke borde göras

grundare, än att 7 meter djupgående fartyg kunde der passera, att styrelsen

i anledning af angifna omständigheter i afseende å säkerhetsinrättningarna

funne den af von Rosen framstälda planen hafva afgjordt företräde framför

Öhnells förslag, och hemstälde, att Kong! Maj:t måtte förordna om

uppgörande af fullständig plan och kostnadsberäkning för segelrännans

upprensning enligt förstnämnda plan, uti hvilken kostnadsberäkning dock

icke behöfde intagas kostnaderna för de ändrade anordningar T afseende

å fyrbelysningen och utprickningen, hvilka lotsstyrelsen i sinom

tid torde böra vidtaga på lotsverkets bekostnad.

Juenb°ych- Efter det KonSL Maj:t härefter inhemtat nytt yttrande i ärendet af

nadsstyrélsen väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som deri bland annat anförde, att

d. >7« 1894. styrelsen icke kunde till alla delar instämma i de uttalade åsigterna om

företrädet af den brutna segelleden, som utan tvifvel skulle under stormig

väderlek och stark strömsättning i sundet medföra olägenheter om ej

faror i anseende till de tvära kursförändringar å redden vid Kalmar,

som derutaf betingades, har chefen för sjökarteverket, till följd af nådig

remiss den 10 april 1894 sig utlåtit och anfört: att vid jemförelse

mellan den raka och den krokiga farleden det befunnes, att den raka

farleden möjliggjorde en säker färd förbi de många grunden i denna

del af Kalmar sund, hvaremot den krokiga farleden under ogynsamma

vind- och strömförhållanden ej uppfylde detta önskningsmål, samt att

fyranordningen vid den krokiga farleden vore invecklad och kunde föranleda

misstag och villrådighet; att den raka farleden i sistnämnda afseende

syntes kunna vinna ytterligare företräde framför den krokiga

genom vissa föreslagna ändringar i fyranordningarna; samt att, be-,

träffande farledsdjupet, 6 meter under lägsta vattenytan syntes vara tillräckligt,

enär detta djup tilläte våra stridsfartyg att passera rännan.

Med anledning af hvad sålunda anförts hemstälde chefen, att, om Kalmar

sund skulle fördjupas, Öhnells förslag med ett vattendjup af 6 meter

under lägsta vattenytan matte följas, dock med viss förändring i afseende

på fyrarnes anordning; och uttalade chefen tillika den åsigten, att

en undersökning till utrönande af kostnaden för åstadkommande af en

under ogynsamma vind- och strömförhållanden så obeqväm och vådlig

farled som den af von Rosen föreslagna ej syntes vara skäl att företaga.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande 2N:o 28.

Chefen för flottans stab, som jemväl blifvit i ärendet hörd, anförde Chefen för

flottans stab.

uti underdånigt utlåtande den 18 oktober 1894, att han ansåge en upprensning

af Kalmar sund, så att en äfven nattetid trafikabel ränna genom

dess smalaste del upptoges, såsom ett från sjömilitär synpunkt synnerligen

önskvärdt företag. Hvad anginge de båda föreliggande förslagen

till en sådan upprensning, gåfve chefen obetingadt företrädet åt det

Öhnellska. Det Rosenska förslaget ansåge han nemligen oantagligt på

den grund, att den öfver Kalmar redd skarpt brutna farled, som genom

detta förslags realiserande skulle uppstå, i stället för att bereda en

tryggad färd genom sundet tvärtom blefve svår att navigera och för

större fartyg under ogynsamma förhållanden absolut farlig. Våra förnämsta

stridsfartyg, lista klassens pansarbåtar, hade en sådan svängningsradie,

att de icke utan maskinmanöver kunde göra den S-gir, som erfordrades

för att ifrån den södra rännan öfver Kalmar redd inkomma i

den norra eller tvärtom. Om vid dager och under saltvatten sådana

manövrer än läte sig göra, torde de deremot nattetid eller med ström,

sättande ena eller andra vägen, hvilket i Kalmar sund vore det vanligaste

fallet, blifva förenade med en betydlig risk att antingen drifva

på grund eller på å redden förankrade fartyg. Hvad fyranordningen

beträffade, borde de af chefen för sjökarteverket föreslagna modifikationerna

i hufvudsak iakttagas. Farledsdjupet ansåge chefen böra göras

så stort, att våra stridsfartyg vid lägsta vattenstånd kunde fritt passera,

d. v. s. 6 meter. Att göra rännan djupare skulle hafva den allra men- .

ligaste inverkan på farledens militära värde. Den borde kunna lemna

fri passage åt egna stridsfartyg men vara otillgänglig för fartyg af större

djupgående än dessa. Med ett djup af 6 meter under lägsta vattenytan

syntes krafven å farleden ur handelssjöfartens synpunkt till fullo tillgodosedda.

Ärendet remitterades härefter å nyo till väg- och vattenbyggnads- TJt“fnb°ycghg.

styrelsen, som uti underdånigt utlåtande den 4 april 1895 anförde, att, nadsstyreUeu

då på grund af hvad emot deri af von Rosen föreslagna farleden blifvit d- *!* 189Canmärkt,

tanken på en sådan syntes böra uppgifvas, styrelsen till fullständigande

af utredningen beträffande den af Öhnell föreslagna leden

låtit genom öhnell uppgöra ett, det underdåniga utlåtandet bifogadt

kostnadsförslag, upptagande allenast utgifterna för sjelfva upprensningen

af farledsrännan till djup af 6 meter under lägsta vattenytan och med

eu bottenbredd af 60 meter, men icke omfattande de i föregående förslag

afsedda beloppen för utprickning och fyrbelysning med till den

sistnämnda hörande grundläggnings-, hamn- och vägarbeten.

Detta förslag slutade å eu summa af 420,000 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

1 likhet med föregående kostnadsförslag hvilade äfven detta på den

förutsättningen, att Kalmar stad utan ersättning uppläte Skallöarna till

upplag för hvad ur farleden uppmuddrades, och denna upplåtelse borde

med så mycket större skäl kunna göras till vilkor för statsanslags anvisande,

som stadens sjöfartsintresse komine att väsentligt främjas genom

arbetets utförande.

fc]8,Vförslålefr Sedan ärendets beredning sålunda fortskridit, anmälde t. f. chefen

i896*S arför sjöförsvarsdepartementet uti skrifvelse till chefen för civildepartementet

af den 16 oktober 1895, att kommendörkaptenen i flottan m. in.

R. von Milhlenfels uppgjort ett nytt förslag till upprensning af farled i

Kalmar sund, äfvensom att ej mindre chefen för sjökarteverket än äfven

lotsstyrelsen häröfver afgifvit infordrade utlåtanden, hvarefter von Miihlenfels

fått i anledning af dessa utlåtanden sig yttra, och blefvo samtliga

dessa handlingar med tillhörande ritningar till civildepartementet öfverlemnade.

Detta af von Milhlenfels den 15 januari 1895 upprättade förslag,

som åskådliggjorts å en karta i skala 1 : 10,000, afser upptagandet

af en 20 fot djup ränna från Holmströmsgrund, något vestligare än

Öhnell föreslagit, i rak linie förbi Prestör och Skansgrundet till Krongrundet

med en bredd på de ställen, som behöfde upprensas, af 200 fot.

Upprensningsställena, som å kartan betecknats med röd färg, skulle

uppgå till en sammanlagd längd af 1,700 fot. Förslaget omfattade äfven

de säkerhetsanordningar, som ansågos erforderliga. För att tillgodose

. Kalmar stads intresse, som vore, att äfven större fartyg än de, som läge

20 fot djupt, skulle inkomma till redden och framdeles till hamnen,

upptoge förslaget äfven, för den händelse en blifvande undersökning af

genomfartsleden söder ifrån till nämnda redd skulle visa sig för kostbar

att upprensa till 24 fot, en annan väg för nämnda ändamål öfver ostligaste

delen af Prestörsrefvet in till redden.

Lotsstyrelsen Med sitt den 19 juli 1895 afgifna utlåtande öfverlemnade lots<i.

/, 1895. styrelsen ett af lotskaptenen i Kalmar, ofvan bemälde R. von Rosen, på

anmodan af styrelsen afgifvet yttrande i ämnet jemte dervid fogadt, af

stadsingeniören i nämnda stad I. Björkman upprättadt, af plan och

betänkande åtföljdt kostnadsförslag för upprensning af sundet i öfverensstämmelse

med von Milhlenfels’ förslag, utvisande för arbetet, utom grund

och fäste för fyrar, följande kostnadsberäkning:

Uppmuddring af rännan till 6 meter under lägsta vattenytan med 60

meters bottenbredd ...................................................... kronor 223,263: 80.

20 procent tilläggg för tillsyn, redskap och oförutsedda

utgifter’’......................................................... » 44,652: 76.

Summa kronor 267,916: 56.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

7

Lotsstyrelsen, som vitsordade, att den föreslagna rännan, derigenom

att den vore rak, otvifvelaktigt erbjöde stora fördelar för fartyg, som

skulle passera genom Kalmar sund, gjorde emellertid vissa anmärkningar

mot de föreslagna fyranordningarna.

Uti härefter afgifvet yttrande hade von Muhlenfels dels erinrat, att,

med afseende å hvad chefen för flottans stab yttrat i fråga om lämpligaste

djupet i rännan, detta föreslagits till 6 meter, men att det redan nu,

att döma efter sjökortet, utan upprensning syntes möjligt för fartyg af

7 meters djupgående att komma upp till Kalmar redd, om vägen toges

från Holmströmsgrund emellan Enstensrefvet och Ostra Prestörsrefvet

upp till Färjestadsleden öster om Kalmar—Södra tredingsgrund, dels

hemstält om en ändring i afseende å de föreslagna fyrarna.

Sedan Kongl. Maj:t härefter anbefalt väg- och vattenbyggnads-Väg-ochjatstyrelsen

att, efter granskning af von Muhlenfels’ förslag och, der så ''"tjrehen

funnes nödigt, efter vederbörandes hörande, afgifva förnyadt utlåtande <J- 2\i 1896- rörande upprensningen af Kalmar sund, har bemälda styrelse med utlåtande

af den 27^januari 1896 öfverlemnat en af dåmera kaptenen

Öhnell till styrelsen ingifven skrift, deruti Öhnell, efter anstäld jemförelse

mellan de af honom och von Muhlenfels uppgjorda förslagen,

beträffande den uppgifna stora skilnaden i kostnad för samma förslag,

fäst uppmärksamheten derå, att förhållandet blefve annorlunda, derest

beräkningarna gjordes efter enahanda grunder för båda förslagen.

För egen del anförde väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bland annat,

att med tillämpning af de pris, som läge till grund för den vid styrelsens

senaste utlåtande fogade kostnadsberäkningen för den östligare sträckningen

samt med kubikmassornas uppskattning efter den i samma kostnadsberäkning

begagnade grund, hvilket allt styrelsen ansåge böra äfven

på förevarande förslag tillämpas, kostnadsberäkningen slutade för endast

rensningarna i den vestligare sträckningen (von Muhlenfels) på ett belopp

af 405,000 kronor, således 15,000 kronor lägre än rensningarna i

den östligare (öhnells).

Sedan Kongl. Maj:t vidare infordrat utlåtande i ärendet af den utaf

Kongl. Maj:t den 7 november 1895 i nåder förordnade komité för afgifvande

af förslag till nya eller förbättrade säkerhetsanstalter för sjöfarten,

har von Muhlenfels till civildepartementet ingifvit:

dels en den 1 mars 1896 dagtecknad skrift, hvari han i anledning

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens sistberörda underdåniga utlåtande

erinrat, bland annat, att de pris, som läge till grund för det af Björkman

uppgjorda förslaget, vore sådana, de befunne sig år 1895 enligt den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:ö 28.

erfarenhet, Björkman vunnit vid muddringsarbeten, hvilka af honom då

helt nyligen blifvit verkstälda;

dels en den 5 maj 1896 dagtecknad skrift, hvarmed öfverlemnats

ett af entreprenörerna för fördjupning och ombyggnad af Ahus hamn

N. Andersen och N. C. Monberg afgifvet anbud att enligt von Milhlenfels’

förslag, sådant det angifvits i ritningar och beräkningar af stadsingeniören

Björkman, verkställa upprensning i Kalmar sund, utlägga det

uppmuddrade i sjön på anvisadt närbeläget ställe med minst tre meters

vattendjup för ett pris af 265,000 kronor för upprensningsarbetet, hvilket

anbud dock icke var för entreprenörerna bindande längre än till den 1

augusti 1896.

Komitén för Uti sitt den 26 maj 1896 i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

ofvan bemälda komité, hvilken fått till sig öfverlemnade jemväl

farten, nyssberörda två af von Muhlenfels ingifna skrifter, anfört följande.

Den mot von Rosens förslag framstälda anmärkningen, att den

öfver Kalmar redd skarpt brutna farled, som genom förslagets genomförande

skulle uppstå, i stället för att bereda en tryggare färd genom

sundet tvärtom blefve svår att navigera och för större fartyg under

ogynsamma förhållanden farlig, syntes komiterade vara grundad och

af den betydelse, att den omöjliggjorde detta förslags antagande. I

afseende å de två återstående förslagen, det öhnellska och det Muhlenfelska,

hade komiterade utan tvekan funnit det sistnämda vara det för

sjöfarten fördelaktigaste, enär rännan, upptagen enligt detta förslag,

komme att blifva rak.

Minsta djupet i rännan hade ifrågasatts att blifva vare sig 6 meter

eller 6,5 meter under lägsta vattenstånd, motsvarande 6,5 och 7 meter

vid medelvattenstånd. I motiveringen till förslaget om det större djupet

hade erinrats om sjöfartens behof af ökadt vattendjup till följd af fartygens

växande storlek och djupgående samt yttrats, att i merkantilt

hänseende ett djup af 7 meter vid medelvattenstånd torde, derest NordOstersjökanalen

komme att öppna en vattenväg för 9 meters djupgående

fartyg, visa sig väl ringa, men att i strategiskt hänseende 7 meter

syntes vara tillräckligt af det vigtiga skäl, att det företrädesvis såsom

svenskt ansedda inloppet till Östersjön, Flintrännan, sedan der pågående

rensningar afslutats, medgåfve 7 meters djupgående fartyg att passera,

af hvilket skäl rännan i Kalmar sund icke heller syntes böra göras

grundare. Häremot hade, på sätt ofvan omförmälts, chefen för flottans

stab anfört, att farledsdjupet borde göras så stort, att våra stridsfartyg

vid lägsta vattenstånd kunde fritt passera, d. v. s. 6 meter; att detta

djup skulle jemväl tillgodose krafven ur handelssjöfartens synpunkt, samt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

9

att, om rännan gjordes djupare, detta skulle hafva den menligaste inverkan

på farledens militära värde.

Enligt senaste, för komiterade tillgängliga uppgifter vore djupet i

Ivejsar Wilhelmskanalen (Nord-Östersjökanalen) så stort, att 8 meter

djupgående fartyg der kunde framgå, och djupet i Flintrännan minst

7,28 meter, så att fartyg af 7,13 meters djupgående numera, efter verkstälda

upprensningar, med full säkerhet kunde under ledning af kronolots

passera detta farvatten vid medelvattenstånd.

Enligt Sveriges skeppslista för 1895—1896 (utgifven af Ludv.

Juhlin) vore de deri upptagna fartyg, som hade ett djupgående af mer

än 6 meter, till antalet 24; af dessa voro 7 ångfartyg och 17 segelfartyg.

Största djupgåendet för något af ångfartygen vore 7,20 meter

och af segelfartygen 7 meter. Af ångfartygen vore icke något bygdt

senare än år 1884 och af segelfartygen icke något senare än år 1876.

De i nämnda lista upptagna fartyg med ett djupgående öfver 5,so meter

till och med 6 meter utgjorde till antalet 31 stycken, 5 ångfartyg och

26 segelfartyg, och byggnadsåret för det senast byggda ångfartyget vore

år 1892, för det senast byggda segelfartyget år 1883.

Vid genomseendet af sistlidet års lotsdagböcker för Liggskärs (utanför

Luleå) och Oxelösunds lotsplatser, derifrån det företrädesvis kunnat förutsättas,

att lotsning skulle ega rum af de stora utländska fartyg, som

trafikera Östersjön och svenska orter norr om Kalmar sund, hade befunnits,

att under nämnda år från Liggskärs lotsplats lots lemnats åt

ett sextiotal olika utländska fartyg (ångfartyg) med ett djupgående öfver

6 meter ända till 7,4 meter samt från Oxelösunds lotsplats åt 20 stycken

olika utländska fartyg, 19 ångfartyg och 1 segelfartyg, med ett djupgående

öfver 6 meter till och med 7,1 meter.

Vid bedömandet af frågan om det djup, en ränna genom Kalmar

sund lämpligen borde erhålla, finge emellertid, oafsedt kostnadsfrågan,

icke lemnas ur sigte dels att denna ränna, för att i merkantilt afseende

anses tillfredsställa berättigade kraf, icke behöfde vara afsedd att

upptaga all den trafik, som kunde ifrågakomma på svenska orter norr

om sundet, då ju mycket stora fartyg kunde begagna vägen öster om

Oland och väl i de flesta fall skulle finna denna väg för sig fördelaktigast

äfven om djupet i rännan tillstadde dem att passera derigenom,

dels ock att, hvad särskildt anginge Kalmar stads intresse att fartyg af ända

till omkring 7 meters djupgående kunde dit ingå, det af handlingarna

syntes framgå, att redan nu skulle finnas möjlighet för fartyg af 7

meters djupgående att söderifrån kunna taga sig in till Kalmar redd

och derifrån till Kalmar hamn, så snart staden vidtagit erforderliga

Bill. till niksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 Afd. 18 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

åtgärder för upprensning af inloppet till hamnen och hamnens utvidgning;

och hade koiniterade med hänsyn till dessa omständigheter ansett,

att vid ifrågakommande upprensning af Kalmar sund rännans djup lämpligen

kunde bestämmas till 6 meter under lägsta vattenstånd.

Rännans bottenbredd å de upprensade ställena hade i de framstälda

förslagen upptagits till 60 meter. I afseende å denna bredd hade

koiniterade icke något att erinra, under förutsättning att de upprensade

ställena blefve på lämpligt sätt för de sjöfarande utmärkta.

Under åberopande af hvad sålunda anförts hemstälde koiniterade,

att för åstadkommande af förbättrad segelled genom Kalmar sund derstädes

måtte i den sträckning, som föreslagits af kommendörkaptenen

von Miihlenfels, upprensas eu ränna från och med Holmströmsgrundet

i söder till och med Krongrundet i norr med ett djup af 6 meter under

lägsta vattenstånd samt med en bottenbredd af minst 60 meter.

I afseende å de för rännans utmärkande erforderliga säkerhetsanstalter

framstälde koiniterade följande förslag. I rännans midt på de

af von Miihlenfels föreslagna platser skulle på fästen, som nådde minst

en och en half meter öfver vattenytan vid medelvattenstånd, anordnas

öfverensfyrar, af hvilka den norra försåges med färgadt sken och den

södra med ofärgadt sken. Vid Holmströmsgrund skulle utläggas eu

lysboj samt vid Krongrundet en klockboj och en lysboj, hvarjemte vid sidan

om rännan vid de upprensade ställena skulle anordnas lysbojar, som

för den sjöfarande angåfve, när han befunne sig i rännans smalaste

delar, och kunde tjena till ledning vid bedömande af afstånd från

öfverensfyrarna.

I samband med detta förslag hafva koiniterade fäst uppmärksamheten

derå, att innan rännan kunde komma till allmänt begagnande, det

torde vara behöfiigt att förnyade sjömätningar verkstäldes i Kalmar

sund, att för trafiken i den nya leden, hvilken vore att betrakta som

en kanal, noggranna regler utfärdades, samt att förbud meddelades mot

ankring å den del af Kalmar redd, der segelrännan tänkts skola framgå.

Med anledning af det utaf N. Andersen och N. C. Monberg afgifna

anbudet ville koiniterade endast anföra, att de ansåge, att vid

blifvande upprensning det uppmuddrade syntes böra uppläggas på land

och icke, såsom i anbudet förutsatts, utläggas i vattnet i närheten af

rännan.

Slutligen hafva komiterade framhållit önskvärdheten af ifrågavarande

arbetes snara bringande till verkställighet.

Efter det komiterades omförmälda utlåtande inkommit, hade till

Kongl. Maj:t ingifvits tre särskilda skrifter, hvari dels femton ångfartygs-

och rederiaktiebolag samt en skeppsredare, dels sju sjöförsäk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

11

ringsbolag, dels ock trettiotvå ångfartygsbefälhafvare anhållit, att nödiga

medel snarast möjligt måtte beredas för åstadkommande af eu ny rak

farled genom Kalmar sund i enlighet med det förslag, som förordats af

ofvan bemälde komiterade.

Till följd af befallning att afgifva förnyadt underdånigt utlåtande i

ärendet hade lotsstyrelsen den 10 december 1896 anfört följande:

Vid de föregående tillfällen, då lotsstyrelsen hade haft att yttra

sig öfver olika förslag, som varit uppgjorda till förbättring af segelleden

genom Kalmar sund, hade styrelsen, lifligt öfvertygad om den

stora vigten af att åtgärder vidtoges i denna angelägenhet, i sin man

sökt stödja nämnda förslag, i den mån de funnits tillfredsställande för

den allmänna sjöfarten. Af dessa olika förslag torde det senast framlagda,

det af von Muhlenfels uppgjorda, få betraktas såsom produkten

af det föregående arbetet och syntes, sedan det genomgått en flersidig

granskning, numera vara det, som med afseende å segelrännans rigtning

kunde tillerkännas företrädet.

Hvad anginge segelrännans djup hade lotsstyrelsen tillförene i den

allmänna sjöfartens intresse förordat dettas bestämmande till 7 meter,

men gent emot den sedermera lemnade upplysningen, att det för var

örlogsflotta innebure en fördel, att djupet bestämdes till endast 6 meter,

kunde styrelsen icke vidhålla det förstnämnda förslaget.

Hvad slutligen anginge den icke ovigtiga frågan om farledens

belysning, ansåge styrelsen den största tryggheten vid nattlig navigering

stå att vinna genom två på tillräckligt afstånd från hvarandra placerade

öfverensfyrar i rännans midt, hvilka kunde passeras på begge sidor, sa

att den ena sidan förbehölles fartyg på nordgående, den andra fartyg på

sydgående, i förening med tillräckligt antal lysbojar vid farliga punkter

vid rännans sidor; och har styrelsen tillika yttrat sig rörande kostnaderna

för dessa anordningar.

För egen del har chefen för civildepartementet i frågan anfört följande:
»Det

för sjöfarten länge kända och af sakkunnige vitsordade behofvetippartemcnui

såväl merkantilt som strategiskt hänseende af eu djupare segelränna i c

Kalmar sund än den derstädes nu befintliga synes mig vara af beskaffenhet,

att detsammas tillgodoseende genom statens försorg ej längre bör

uppskjutas, och jag hemställer derför, att Eders Kong! Maj:t måtte

föreslå Riksdagen att anvisa härtill erforderligt anslag. Då, enligt hvad

statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat mig, kostnaderna

för de vid farleden behöfliga säkerhetsanstalter torde kunna af

lotsvcrkets medel bestridas, kan detta anslag inskränkas till hvad som

kräfves för sjelfva upprensningen med hvad dertill hörer. Af hvad jag

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

ofvan anfört behagade Eders Kong!. Maj:t finna, att utaf de olika förslag,

som för ifrågavarande ändamål blifvit uppgjorda, det af von Miihlenfels

framstälda ansetts vara det för sjöfarten fördelaktigaste, och att de

anmärkningar, som mot förslaget gjorts, endast afsett anordningarna för

segelrännaus. belysning — en fråga hvilken, på grund af hvad nyss

nämnts, nu icke erfordrar slutligt afgörande. Kostnaderna för upprensningen

enligt von Miihlenfels förslag hafva af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

beräknats till 405,000 kronor. Denna summa, i hvilken ingår

posten slitning af muddringsmateriel och afskrifning å värdet af densamma

med ej mindre än 150,000 kronor, lärer visserligen med all

sannolikhet kunna icke oväsentligt nedbringas genom arbetets utbjudande

på entreprenad och dess öfvertagande af någon association, som har till

yrke att med egen materiel bedrifva muddringsföretag — ett antagande,

som synes vinna stöd af det utaf entreprenörerne för fördjupning af

Ahus. hamn afgifna anbudet att för 265,000 kronor utföra sjelfva upprensningsarbetet,

hvilket anbud dessa numera, enligt ett af von Miihlenfels

i annat ärende företedt meddelande, förklarat sig vidhålla till den 1 mars

innevarande år, under förutsättning att arbetet påbörjades innevarande

års vår. Innan någon visshet vunnits rörande beloppet af de verkliga

kostnaderna för arbetet, torde emellertid nu böra äskas ett anslag motsvarande

den af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppgifna kostnaden,

och lärer detta anslag, vid det förhållande att arbetet ansetts kunna

utföras under två år, böra fördelas på åren 1898 och 1899»;

och har departementschefen tillagt, att, derest en blifvande entreprenadsumma

koinme att understiga det beräknade beloppet, 405,000

kronor, motsvarande minskning skulle kunna göras i det anslag, som

borde anvisas för år 1899.

Då det icke torde kunna förnekas, att, på sätt departementschefen

framhållit, anskaffandet af en djupare segelränna i Kalmar sund är af

stor betydelse för ej mindre handeln och sjöfarten än försvaret till sjös,

samt det förslag, hvilket blifvit af departementschefen förordadt till antagande,

vid ett eventuelt utförande af det ifrågasatta arbetet, synes på

ett förtjenstfull sätt åstadkomma en äfven för djupgående fartyg ti 11- gänglig farled, erbjudande såväl i många fall kortare väg som under

ogynsamma väderleksförhållanden en säkrare och lugnare passage än den

utanför Ölands ostkust, har utskottet icke haft något att erinra mot

den kongl. propositionen i denna del, utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

13

II.

I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen

att till ombyggnad och förbättring af Väddö kanal bevilja ett anslag af

600.000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp al

300.000 kronor.

Då af det vid berörda proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden om tillkomsten af Väddö kanal icke inhemtas

annat, än att den enligt Kongl. Maj:ts beslut den 15 mars 1820 anlades

under åren 1820—1836 på statens bekostnad, har utskottet till fullständigande

af dessa upplysningar velat här gifva en kortfattad framställning

af kanalens uppkomst och tidigare öden.

Med anledning af en kongl. proposition angående allmänna penningrörelsen

och myntvärdets upprätthållande hade vid 1817—18 års urtima

riksdag Rikets Ständer, hvilka funno dåvarande omständigheter ej medgifva

vidtagande af något sådant beslut, som skulle kunna lemna till

resultat ett bestämdt förklarande af sedelmyntets silfvervärde, beslutit,

att hvad som i räntor och kapitalafbetalningar inflöte till riksbanken

skulle utgå på särskilda, bestämda vägar och i sammanhang dermed af

nämnda medel anvisat, bland annat, »till strömrensningar och lättade

Transporters öpnande med hvad mera som kan leda till befrämjande

och upmuntran af en ökad produktion och afsättning af sådane Landtmannavaror,

hvilka nu till landets kännbara förlust måste liemtas från

Finland och andre främmande Länder» 500,000 r:dr b:co, att utgå med

100.000 r:dr årligen från och med 1819 till och med det år, då nästa

riksdag infölle. Bland de arbeten, som bekostades med dessa medel,

den s. k. strömrensningsfonden, var Väddö kanal ett af de betydligaste.

Det ursprungliga förslaget dertill, upprättadt af öfverstelöjtnanten Hagelstam,

afsåg att medelst en kort graf eller kanal utan slussar genom

landtungan mellan Ortalaviken och Bagghusviken samt rensning eller

muddring vid Rådmansön öppna »en i alla afseenden högst nyttig, lugn

och gin inomskärs led» ända från Öregrund till Furusund och Stockholm,

»på hvilken aldrig väder eller vind kunde hindra smärre eller

roddfartyg att framkomma», och upptog en beräknad kostnad af 5 å

6.000 r:dr b:co. Genom bref den 23 och 24 februari 1819 förordnade

Kongl. Maj:t, att en farled skulle, så fort som omständigheterna möjligen

medgåfve, öppnas genom gräfning mellan Ortala- och Bagghusvikarne,

samt anbefalde den s. k. strömrensningskomitén att besörja utförandet

af detta arbete och att inkomma med underdånigt förslag öfver kostnaden

för så väl nämnda gräfning som uppmuddringen af sundet vid

Kanalens

tillkomst.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Rådmansö, beräknad efter 10 fots djuplek på begge ställena. Till följd

häraf öfverlemnade komitén med skrifvelse den 19 februari 1820 ett

nytt, af den vid Göta kanal anstälde kaptenen Lagerheim uppgjordt förslag,

enligt hvilket endast sjelfva arbetskostnaden skulle uppgå till 99,507

r:dr b:co. Detta förslag blef den 15 mars samma år faststäldt af Kong],

Maj:t, som tillika föreskref, att af 1820 års fond ett belopp af 40,000

r:dr b:co skulle afsättas till kanalens anläggande. Arbetet tog kort derefter

sin början oeh fortgick sedermera oafbrutet, men långsamt under

en längre följd af år.

Vid 1823 års riksdag anslogo Rikets Ständer å nyo till strömrensningsfonden

100,000 r:dr b:co årligen intill nästa riksdag, att efter Kongl.

Maj:ts disposition utbetalas från riksgäldskontoret af de medel, som

blifvit anvisade till allmänna arbeten och företag. I den skrifvelse, med

hvilken Ständerna anmälde detta beslut, tillkännagafs, att anslaget ej

finge användas till annat än strömrensningars befrämjande och lättade

sjötransporters öppnande, synnerligen i rikets norra provinser, äfvensom

att Ständernas önskan vore, att »med strömrensningsfondens tillgångar

redan påbörjade arbeten uti den s. k. Wäddö Canalen emellan Örtalaoch

Bagghusvikarne uti Roslagen desto hellre må företrädesvis fortsättas

och fullbordas, som derigenom inomskärs öppnas en i alla hänseenden

säkrare och tjenligare farled för de Norra Provincerne ända från öregrund

innanför Björkön, Wätön och Rådmansön till Furusund och Stockholm».

Rikets Ständer beviljade j^tterligare dels vid 1828—30 års riksdag,

till befrämjande af strömrensningar samt lättade vattenkommunikationer,

50,000 r:dr b:co årligen från och med 1830 till nästa statsreglering,

under förklaring att de med förra anslagen påbörjade arbeten, så

vidt de vore af beskaffenhet att ensamt af det allmänna bekostas, skulle

framför andra erhålla de bidrag, som till deras ändamålsenliga fullbordande

erfordrades, dels ock vid 1834—35 års riksdag, till vattenkommunikationer

och andra allmänna arbeten, ett årligt anslag af likaledes

50,000 r:dr, att, i den ordning och på sätt Kongl. Maj:t pröfvade lämpligt,

användas för nämnda ändamål.

Strömrensningskomitén hade emellertid upphört med sin verksamhet

år 1829 och dess åligganden öfverflyttats på stor-amirals-embetets 3:dje

afdelning. På förslag af denna myndighet beslöt Kongl. Maj:t den 29

maj 1830, att det då återstående gräfnirigsdjupet i kanalen skulle tagas

till 9 samt muddringsdjupet i Bagghusviken och sjön Balsaren tillsvidare

till 7 fot under den observerade lägsta vattenytan. Enligt Rikets Ständers

revisorers år 1832 afgifna berättelse skulle kanalen samma år blifva

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

15

farbar för 6 fot djupgående fartyg, men för ytterligare uppmuddring till

10 fot åtgå tre å fyra år med en årlig kostnad af 4- å 5,000 r:dr b:co,

hvilken uppmuddring, som stred mot 1830 års beslut, dock aldrig synes

hafva blifvit verkstäld. Af 1843 års revisionsberättelse inhemtas, att

kanalen fullbordades under loppet af åren 1840 och 1841. Den hade

då kostat mer än 450,000 r:dr b:co, oaktadt den ursprungliga planen

öfvergifvits och kanalen å vissa ställen upptagits till mindre djup, än

som först ansetts oundgängligen nödigt, för att den skulle kunna fylla

sin bestämmelse.

Sedan kanalen sålunda blifvit färdig, aflemnade chefen för norra Knnaitaxa.

väg- och vattenbyggnadsdistriktet förslag öfver ordnandet af tillsynen

och vården vid kanalverket samt å sättet att, utan statskassans betungande,

kunna ombesörja de för farledens vård och underhall nödiga utgifter.

Till betäckande af tillsyningsmansarfvode och årliga underhållskostnaderna,

hvilka senare ansågos komma att uppgå till 200 å 250 r:dr

b:co, föreslog distriktschefen en låg, endast för berörda två utgiftsposters

bestridande beräknad samt följaktligen för seglationen icke betungande

taxa för trafiken genom kanalleden af 5 sk. 4 rst. per läst för lastade

och 2 sk. 8 rst. per läst för olastade fartyg; och påräknade distriktschefen,

att af denna kanalafgift småningom skulle kunna bildas en reservfond

för möjligen förefallande reparationer af större omfattning än de i

och för årliga underhållet kalkylerade. Genom bref till styrelsen öfver

allmänna väg- och vattenbyggnader den 16 mars 1842 faststälde Kongl.

Maj:t den föreslagna taxan samt uppdrog åt styrelsen att gå i författning

om ordnandet af tillsynen, vården och underhållet af kanalen.

Taxa å afgifter för farten genom kanalen har derpå tid efter annan

blifvit faststäld af Kongl. Maj:t, senast den 23 februari 1894, då förut,

gällande taxa af den 1 maj 1889 förklarades fortfarande skola lända till

efterrättelse till slutet af år 1898. Enligt denna taxa erlägges:

för fartyg af mer än 10 tons:

om fartyget är lastadt........................... 5 öre per ton,

» » » olastadt........................ 2V2 8 8 8

för hvarje fartyg eller båt af 10 tons eller derunder, såvida för

genomfarten kanalbron behöfver öppnas eller färjlinan vid Bagghus

sänkas:

om fartyget är lastadt ........................................... 50 öre,

» » » olastadt........................................... 25 »

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

Kanalens un

derhän.

1890 års beslutade

rensning

m. in.

för timmerflotte, som passerar kanalen:

för hvarje stock........................................................... 2 öre.

Hvad underhållet af kanalen beträffar, framgår af väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

underdåniga berättelser, att några mera betydande

anmärkningar deremot eller mot kanalens ändamålsenlighet icke framstäldes

förr än vid 1884 års besigtning. Efter anmälan af vederbörande

distriktschef om hvad som dervid iakttagits, beordrade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

honom att verkställa noggrann undersökning till utrönande

af de dåvarande djupen i kanalen samt att upprätta förslag

öfver de erforderliga kostnaderna för åstadkommande af önskvärdt segeldjup

. i densamma och för reparation af de skador och bristfälligheter,

som i öfrigt kunde förekomma å kanalen tillhörande murar, beklädnader

och andra tillhörigheter. Med anledning häraf öfverlemnade distriktschefen

under år 1885 ett förslag till kanalens fördjupning och rätning,

slutande, å en kostnadssumma af 83,773 kronor. Ett nytt förslag blef

emellertid upprättadt den 9 maj 1889, och till dess utförande anvisade

Kongl. Maj:t den 31 i samma månad ett belopp af 63,900 kronor, att

utgå med 9,000 kronor af kanalkassans behållning och högst 54,900

kronor från handels- och sjöfartsfonden, hvarjemte åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uppdrogs att draga försorg om verkställigheten. Den

21 februari 1890 faststälde dock Kongl. Maj:t ny plan att lända till

efterrättelse vid arbetets utförande samt bemyndigade bemälda styrelse

att använda, utöfver de för ändamålet redan anvisade medel, ytterligare

400 kronor af kanalkassans behållning.

Efter meddelande af dessa upplysningar anser sig utskottet böra

erinra, hurusom af chefens för civildepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

rörande den nu föreliggande frågan om ombyggnad af Väddö

kanal inhemtas följande.

På särskilda framställningar och sedan upplyst blifvit, att kanalens

djup genom landets höjning minskats, så att på ett ställe berghällar

lågo endast 8,025 fot under nollpunkten å vattenmärket vid den öfver

kanalen ledande svängbron, motsvarande 7,03 fot under vanlig låg vattenyta

och . 6,68 fot under det lägsta vattenståndet 1885, samt på andra

ställen djupet på grund af uppslamningar blifvit ännu mindre, anvisade

Kongl. Majrt genom bref den 31 maj 1889 och den 21 februari 1890

tillhopa 64,300 kronor till kanalens rätning och fördjupning enligt af

Kongl. Maj:t jemväl faststäld plan, enligt hvilken djupet skulle blifva

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

17

3,022 meter under nollpunkten å ofvannämnda vattenmärke, motsvarande

ett djup af 2,429 meter under då kända lägsta vattenstånd och 0,643

meter öfver tröskeln i Stockholms sluss, samt bottenbredden uppgå till

5 meter, der kanalen framginge rakmellan höga stränder, men i öfrigt till

6 meter med undantag för sjön Balsaren, der bottenbredden bestämts

till 7 meter och i svårare krökar, der den skulle blifva 7 till 8 meter;

och skulle genom den sålunda föreskrifna fördjupningen kanalen kunna

befaras med ångfartyg med ett lastningsdjup af 2,37 till 2,67 meter.

Sedan derpå väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på entreprenad utbjudit

arbetet med ifrågavarande kanalleds förbättrande i enlighet med

den sålunda faststälda planen, men styrelsen icke erhållit något antagligt

anbud och icke heller lyckats att genom uppgörelse under hand

bringa till stånd något aftal om arbetets utförande, samt fråga derjemte

uppstått om kanalens utvidgning och delvisa ombyggnad, så att den

kunde blifva lämplig för större farkoster än de, som dittills kunnat trafikera

densamma, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen åt kaptenen

i väg- och vattenbyggnadscorpsen C. H.Öhnell att verkställa undersökningar

och med stöd af dessa uppgöra förslag till sådan utvidgning och ombyggnad.

Till fullgörande af detta uppdrag upprättade öhnell ett den 29 cfebruari

1892 dagtecknadt förslag, enligt hvilket kanalen, som för det

dåvarande hade ett djup i midtellinien af i allmänhet omkring 2,2 meter

under lägsta vattenytan och undantagsvis endast 1,8 meter samt en

bottenbredd af 6 meter, skulle erhålla sådana dimensioner, att fartyg med

en längd af 50 meter, en bredd af 9 meter och ett djupgående af 2,8

meter skulle obehindradt vid alla vattenstånd kunna befara densamma.

I sådant afseende var kanalen föreslagen att få en bottenbredd af 10

meter och ett djup under lägsta vattenytan af 3,1 meter eller 3,7 meter

vid vanligt vattenstånd, hvarigenom bottnen skulle komma i jemnhöjd

med Stockholms slusströskel. Bottenbredden i sjöarne och sunden skulle

göras 12 meter, den norra och mellersta delen af kanalen på åtskilliga

ställen rätas, svängbron ombyggas med en fri öppning af 9,4 meter och

behöfliga mötesplatser med 20 meters bottenbredd anordnas på vissa

närmare angifna platser, hvarjemte kanalen föreslogs att i kurvorna utvidgas,

så att dess bredd der ökades med två gånger den båghöjd, som

svarade mot en börda, som vore lika med största fartygslängden (50

meter). Vidare skulle kanalens sidodoseringar under vattnet blifva i

jordskärning 1 : 2 intill 0,3 meters djup under lägsta vattenytan, der

0,9 meter breda sqvalpbankar skulle anordnas, och skulle doseringarne

der ofvan utläggas till 1 : l''/2, dock att doseringarne i berg såväl under

som ofvan vattnet skulle blifva 4:1, hvarförutom dragvägar skulle an
Bih.

till Rikad. Prof. 1897. i Sami. 1 Afd. 18 Höft. 3

H. Öhnells

förslag.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

läggas vid sidan af kanalen, allt på sätt af Öhnell upprättade ritningar

närmare angåfvo. Kostnaden för den sålunda ifrågasatta ombyggnaden

beräknades till 539,000 kronor.

^Stockholm” öfver det sålunda uppgjorda förslaget inhemtade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

utlåtande af lotsstyrelsen, som å sin sida i ämnet

hörde lotskaptenen i Stockholm, hvilken med vitsordande af kanalens

dåvarande otillfredsställande skick och under anförande, att en ombyggnad

af kanalen enligt Öhnells förslag vore förmånlig först och främst

för de ångbåtar, som underhölle den direkta trafiken på kanalen och

närmast norr derom belägna städer och lastageplatser samt vidare dels

för några af de båtar, som trafikerade norrlandskusten, dels för vissa

örlogsflottan tillhöriga fartyg, dels för en stor del mindre segelfartyg,

dels ock för all bogseringstrafik såväl med pråmar som med lätt lastade

segelfartyg, uttalade den uppfattning, att öhnells förslag på fullt

tillfredsställande sätt tillgodosåge sjöfarten uti ifrågavarande trakter,

och att i detsamma inginge ett tidsenligt ordnande af kanalbyggnaden

i dess helhet med ordentliga, rymliga mötesplatser, broar, duc d’alber,

dragvägar m. m., med anledning hvaraf lotskaptenen ansåge sig i sjöfartens

intresse böra tillstyrka förslagets antagande och arbetets snara

utförande.

Under åberopande af hvad lotskaptenen sålunda anfört, uttalade

lotsstyrelsen såsom sin mening, att kanalen i fråga borde anses ega så

stor betydelse för den allmänna sjöfarten och kustförsvaret, att denna

uppvägde den för kanalens iståndsättande efter det föreliggande förslaget

beräknade kostnad.

Väg- och vat- Med underdånig skrifvelse den 19 november 1892 understälde der^styrcfsens9"

efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ärendet Kongl. Maj:ts pröfning,

framställning dervid styrelsen, med åberopande af nu omförmälda yttranden, för egen

ar 1892. (jej anförcje: Kanalen, på det föreslagna sättet utförd, skulle blifva fullt

ändamålsenlig för trafiken med så väl medelstora ångbåtar som nu brukliga

däckade pråmar och, enligt hvad styrelsen inhemtat, skulle kanalen

vid vanligen rådande vattenstånd jemväl obehindradt kunna befaras af

3:dje klassens pansarbåtar, lista och 2:dra klassens opansrade kanonbåtar

samt lista och 2:dra klassens minbåtar. Det lede icke tvifvel, att

kanalen i det föreslagna skicket komine att i väsentlig mån befrämja

kustfarten och jemväl blifva till gagn i afseende å landets försvar. Då

det med anledning af hvad sålunda förekommit, efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förmenande, icke syntes vidare vara skäl att bringa

till utförande den redan faststälda planen till kanalens mindre fullständiga

utvidgning och fördjupning, ansåge styrelsen sig böra hemställa,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28. 19

att Kongl. Maj:t måtte, med förklarande att frågan om kanalens fördjupning

enligt den förut faststälda planen förfallit, anvisa ett belopp

af 539,000 kronor till utvidgning och fördjupning af Väddö kanal enligt

kaptenen Öhnells förslag.

Öfver denna väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning m-Kojgi.. Magt.

fordrades yttrande från Kongl. Maj:ts befallningshafvande i otockholmsvan(le, stock.

län, som uti den 28 februari 1893 afgifvet utlåtande anförde: Kongl. hoi». Bn

Maj:ts befallningshafvande hade icke något att tillägga till den åt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen samt lotsstyrelsen åstadkomna utredning

om ändamålsenligheten af den senast uppgjorda planen till Väddö kanals

förbättrande samt det stora gagnet för kusttrafiken af kanalens försättande

i det skick, denna plans utförande skulle innebära. Hvad

Kongl. Maj:ts befallningshafvande derutöfver ville betona, vore det ytterst

trängande behofvet af åtgärders vidtagande för att afhjelpa det föifallna

skick, hvari kanalen befunne sig och som hotade att gorå densamma

i den närmaste framtiden alldeles obrukbar. En fullständig utredning

om behofvet af kanalens rätande och fördjupande hade redan förelegat,

då frågan förra gången utgjorde föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,

och med hvarje år, som derefter förflutit, hade kanalens tillstånd ytterligare

försämrats till ett särdeles öfverklagadt men för kusttrafiken och

den stora del af länet, som vore hänvisad att betjena sig af denna

kanal. De fartyg, som trafikerade kanalen, vore i allmänhet icke afsedda

för fart öfver öppna hafvet, och, när dessa fartyg, såsom nu ofta inträffade,

nödgades taga vägen öfver Ålands haf antingen derför

att de vore för djupt lastade för att framkomma genom kanalen eller

emedan ett redan i kanalen på grund stående fartyg hindrade för en

tid all annan fart genom densamma — blefve dessa färder ofta, i synnerhet

om hösten, ganska äfventyrliga, för att icke tala om den betydliga

omväg, som derigenom i manga fall uppstode. Da härtill komme,

att genom den föreslagna, mera omfattande förändringen af kanalen

denna skulle blifva trafikabel för mera djupgående fartyg och således

kunna betjena kusttrafiken i större utsträckning än hittills och särskilt

blifva till gagn för den i dessa farvatten talrikt förekommande bogsering

af pråmar från och till nordligare lastageplatser, samt da kanalen

jemväl vitsordats vara af ganska stor betydelse för kustförsvaret, om

den erhölle de större dimensionerna, liemstälde Kongl. Maj.ts befallnings

hafvande, under erinran jemväl derom, att kanalen tillhörde statsverket,

att Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt låta denna vigtiga fråga vinna

sin lösning för det af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen senast föreslagna

sätt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

wåfininjsw-, ™ en tiu väg- och vattenbyggnadsstyrelsen stäld skrifvelse af

vande i Stock- aen . lb november 1895 hade deruppå Kongl. Maj:t,s nyssbemälde behoims

nu fallningshafvande - med erinran om Kongl. Maj:ts förenämnda beslut

om fördjupning af kanalen och derom att något antagligt anbud å arbetets

utförande för den derför anslagna summan icke erhållits, hvilket

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge hafva föranledts deraf, att

anslagssumman varit för lågt beräknad — vidare anfört: Det länge

öfverklagade otillfredsställande skick, hvari ifrågavarande, staten tillhönga

kanal befunne sig, hade under de senaste åren naturligtvis än

mei försämrats, och den kunde numera icke vidare anses i någon afsevärd

grad betjena den trafik, för hvilken den vore afsedd. Flera fartyg,

som föi ut passerat kanalen, måste nu taga den långa och farliga omvägen

öfver Ålands liaf, och hela denna för norra Roslagen så vigtiga

kanalled hotade att snart blifva alldeles oanvändbar för sin uppgift.

denna anledning tade Kongl. Maj:ts befallningshafvande föranlåtits

att fästa väg- och vattenbyggnadsstyrelsens synnerliga uppmärksamhet

på angelägenheten af snara åtgärders vidtagande för kanalens försättande

i det skick, som medgåfve dess begagnande i afsedd utsträckning,

och vore Kongl. Maj:ts befallningshafvande förvissad, att, derest ändrade

kostnadsberäkningar skulle visa behöfligheten af högre anslag, än som

senast anvisats, det icke skulle möta hinder att, såvida väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i ämnet gjorde underdånig framställning, nödiga

medel komme att beviljas för företaget i fråga, hvilket vore alldeles

oundgängligt, om icke kanalen skulle helt och hållet förfalla till stor

skada för trafiken och äfven till förfång för kustförsvaret.

Väg- och va t- Med föranledande af nämnda skrifvelse aflät väg- och vattenbyo-a--

s";reUensS''nadsstyrelsen den 16 maj 1896 till Kongl. Maj:t ny framställning i

8k,r‘fve''9e amnet, deri styrelsen, med erinran bland annat, att det af Öhnelf år

5 -1892 uppgjorda förslaget till kanalens ombyggnad, jemfördt med den

k-ODgl. Maj.t år 1890 fastställa plan för kanalens rensning egentligen

afsåge kanalbottnens förläggande 0,16 meter djupare, än som framginge

af omedelbar jemförelse af siffrorna, enär i det sist nämnda förslaget

lågvattenytan antagits ligga 3,26 meter, men i det sistnämnda 3,10 meter

öfver Stockholms slusströskel, och med uttalande af den åsigt, att kostnaderna

för det år 1890 faststälda förslaget vore för lågt beräknade,

men att 1892 ais förslag’ fortfarande vore tillämpligt, tillkännagaf sin

anslutning till de i Kongl. Maj:ts befallningskafvandes skrifvelse uttalade

åsigter om angelägenheten af snara åtgärders vidtagande för kanalens

försättande i ett skick, som medgåfve dess begagnande på sätt ömkligt

vore.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

21

Härefter anbefaldes chefen för flottans stab att yttra sig i fråga Chefen

om det sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade förslaget,

och hade bemälde chef uti den 2 november 1896 afgifvet utlåtande

anfört: Kanalen, som i sitt nuvarande skick icke kunde befaras af andra

flottans fartyg än 2:dra klassens torpedbåtar, skulle i sitt nya skick

kunna vid vanligt vattenstånd befaras af tredje klassens pansarbåtar,

första klassens kanonbåtar samt första och andra klassens torpedbåtar

jemte en del andra för den mobiliserade flottan erforderliga handelsfartyg,

hvaremot första och andra klassens pansarbåtar icke skulle

kunna passera kanalen. Skärgårdsområdet norr om Väddö skulle således

genom den föreslagna förbättringen af Väddö kanal erhålla hvad

den nu saknade, en användbar inomskäi''sförbindelse med Stockholms

skärgård; och sjmtes det chefen vara sjelfkärt, att en dylik förbindelseled

vore en afsevärd fördel för flottans operationer, ehuru denna fördel

blefve mindre derigenom, att kanalens föreslagna dimensioner förhindrade

våra kraftigaste och mest snabbgående fartyg att begagna sig

af densamma. En ytterligare utvidgning af kanalen, så att densamma

blefve trafikabel för första klassens pansarbåtar, kunde emellertid, huru

önsklig den än vore, icke ifrågasättas på grund af de dermed förbundna

kostnaderna, men deremot ansåge chefen sig dock böra framhålla

önskvärdheten af att kanalen erhölle sådana dimensioner, att den

blefve användbar för torpedkryssarne, hvilka vore 68 meter långa, 8,14

meter breda och högst 3 meter djupgående, förutsatt att sådant läte

sig göra utan några väsentligen ökade kostnader utöfver dem, det

föreliggande förslaget förutsatte.

På anmodan hade sedermera byråchefen för tekniska ärenden i^fveraoojtväg-

och vattenbyggnadsstyrelsen, öfverstelöjtnanten A. F. O. Cederberg, cederbergs

till chefen för civildepartementet aflemnat en den 13 november 1896 promemoria,

dagtecknad promemoria angående åtskilliga synpunkter i fråga om Väddö

kanals ombyggnad, hvari lemnas följande meddelanden:

l:o) Kanalen borde vid ombyggnaden ordnas efter den materiel,

som kunde förväntas komma att hafva behof af kanalen.

Såvidt nu kunde förutses, vore det trafiken med lastpråmar, som

skulle draga största fördelen af densamma. Sådana pråmar lastades

ända till 3,5 å 3,6 meters djupgående, och ehuru de flesta bland dem

nu skulle vara väsentligt mindre djupgående, skulle dock, enligt uppgift,

tendensen vara att till omkring nämnda mått öka deras djup på

last med samtidig användning af sådan konstruktion, som till det minsta

möjliga nedbringade kraftbehofvet vid bogseringen, d. v. s. ökad längd

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

och smidigare former. För koltransporten från de norrländska hamnarna

förseddes pråmarna med öfverbyggnad om 9 meters bredd.

Dernäst antoges kanalen komma att tagas i anspråk för de ångare,

som förmedlade trafiken mellan Stockholm och de nordligare småhamnarna

till och med Sundsvall, kustfartsångare. Dessa ångare vore jemförelsevis

små, 1,8 å 2,4 meter djupgående, och, då sådana ångares trafikförmåga,

åtminstone för närvarande, syntes fullt motsvara kustfartens

behof, ansåges deras anspråk varda fullt tillgodosedda med sådan kanal,

som motsvarade pråmtrafikens behof, om än önskligt vore, att för ångarne

bereddes rakare linier och större radier, än som kräfdes af de

långsamt framgående pråmarne.

Huruvida ångare om mera än 2,4 meters djupgående, passagerareångare,

och som för närvarande användes i trafiken på städerna, "skulle

komma att i regel begagna kanalen, vore svårare att förutse. För dem,

som anlöpte städer söder om Sundsvall, ansåges kanalleden varda något

kortare än leden öfver Ålands haf, men enligt mätning å generalstabens

karta vore skilnaden dock så obetydlig, att endast synnerligen svåra

väderleksförhållanden skulle föranleda, att kanalleden för dem begagnades,

förutsatt att kanalens plan väsentligt förbättrades. För ångare,

som ej anlöpte hamnar söder om Sundsvall, valde man helst leden österom

Gräsön förbi Understens fyr såsom den kortaste; och om äfven en

eller annan bland dessa ångare icke skulle af sitt djupgående hindras

att passera kanalen, blefve den dock påtagligen för dessa endast en

sista nödfallsutväg — icke den led, som i regel begagnades.

Seglare med sådan storlek, att de kunde täfla med stora lastpråmar,

komme antagligen ej att passera kanalen, derest icke billig bogsering

genom densamma stode till buds.

2:o) Det af Öhnell uppgjorda förslagets genomförande skulle göra

kanalen äfven vid lägsta vattenstånd tillgänglig för 50 meter långa och

2,8 meter djupgående farkoster. Att så stora fartyg ock skulle kunna

taga sig fram i den föreslagna leden vore onekligt, men deras manövrering

blefve dock i de flesta krökarna besvärlig och tidsödande. Skulle

kanalen för så stora fartyg varda fullt tjenlig och någorlunda beqväm,

fordrades först och främst raka leder genom sjöarne (deri inräknad Bagghusviken)

och vid öfvergångarna till kanalerna, samt derutöfver större

radier än 150 meter (eller minst 300 meter, helst 500 meter) der kursförändringar

ej kunde undvikas. Då vidare vattenvariationerna stundom

åstadkomme mer eller mindre stark ström i kanalerna, skulle det vara

fördelaktigt, om deras bottenbredd kunde ökas mera, än Öhnell föreslagit,

samt om i sjöarna ledens bottenbredd kunde ökas till 20 meter. Ök
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

23

ning af ledens bottenbredd syntes dock böra göras beroende af de med

ökningen förenade kostnaderna.

3:o) Det uppgifna kanaldjupet, 3,io meter, vore räknadt från en

ytterst sällan förekommande iågvattenyta; — från vanlig’ lågvattenyta

kunde djupet räknas till 3,25 meter och från medelvattenyta till 3,70 meter.

Det föreslagna djupet borde således, utom i sällsynta undantagsfall, vara

tillräckligt äfven för torpedkryssare, och om man för dessa,. som väl

ytterst sällan komme att begagna kanalen, nöjde sig med mindre beqvämlig

manövrering än för de ofta passerande handelsfartygen, så att

för de förenämnda ej fordrades mera, än att de »kunde taga sig fram»,

så skulle kostnaden för en sådan farled föga skilja sig från kostnaden

för en beqväm farled för 50 meter långa fartyg, dock under förutsättning,

att för båda enahanda djup bestämdes.

I detta sammanhang erinrades, att af den omständighet, att kanalbottnen

skulle komma att ligga på samma nivå som tröskeln i Stockholms

sluss, ej finge dragas den slutsats, att genom kanalen skulle

kunna passera lika djupgående fartyg som genom slussen. Med egen

maskin framgående ångare sänkte sig nemligen under gång mer ellei

mindre under den nivå, som de vid stillaliggande intoge, och denna

omständighet, i förening med svårigheten att städse hålla kanalbottnen

fullt rensad, föranledde dertill, att i en kanal måste beräknas 0,30 å 0,50

meter större djup än på en tröskel, om lika djupgående fartyg skulle å

båda ställena passera. _ „

4:o) De upprättade ritningarna lemnade ej ledning för beräkning af

kostnaden för kanal med sådan plan, som enligt det i 2:o sagda borde

tillhöra en kanal med det af Öhnell föreslagna djupet, utan måste för en

sådan utredning ny undersökning ega rum.

Med anledning af hvad sålunda i ärendet förekommit undfick väg-^™88

och vattenbyggnadsstyrelsen i nådig remiss befallning att afgifva ytt- tenbyggnndsrande,

huruvida, utöfver redan föreslagna arbeten, ytterligare åtgärder ^.-Disen.

kunde erfordras för att Väddö kanal måtte blifva fullt tjenlig att trafikeras

af fartyg intill 50 meter långa och 2,8 meter djupgående, samt

i sådant fall inkomma med förslag till dessa åtgärder och uppgift å

ungefärliga kostnaden för desamma.

Då den af Öhnell upprättade arbetsplanen hvilade på den förutsättningen,

bland annat, att fartyg med de i remissresolutionen angifna

dimensionerna visserligen skulle kunna äfven vid lägsta, hittills kända

vattenstånd obehindradt komma fram genom kanalen, ehuru deras

manövrering skulle, i synnerhet i mörker, vara förenad med vissa olägenheter

vid passagen dels i åtskilliga af de gräfda kanalernas krökar,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

der för .inskränkning af kostnaderna och arbetenas begränsning inom

det omiåde, som förut tillhörde kanalen, föreslagits så små radier som

150 meter, dels vid öfvergångarne mellan de gräfda kanalerna och de

i leden ingående sjöarne, dels ock slutligen i den vid kanalens södra

andpunkt förekommande Bagghusviken, å hvilka ställen, likaledes för

kostnadernas inskränkande, Ohnells förslag upptoge flere och tvärare

krökar, än som bort ingå i en för ofvannämnda fartygs storlek fullt

r it tjenlig kanal, uppdrog väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i anledning af

ströms förslag. Kongl. Maj:ts sist omförmälda remiss, åt distriktsingeniören G. Hammarundersöka

det inflytande å kostnaden, som skulle föranledas

af sådana modifikationer i Ohnells arbetsplan, att minsta krökningsradie

i kanal blefve 300 meter, att leden i sjöarne, deri inberäknad Bagghusviken,

samt i öfvergångarne från sjöarne till kanalerna blefve helst fullkomligt

rak, men, om sådant medförde större kostnadsförliöjning, än

motsedd trafik kunde anses motivera, med krökningsradier ej understigande

600 meter, att bottenbredden i kanalernas kurvor så tilltoges,

att ångaie af nämnda storlek kunde med maskin och 70 meter långa

fartyg medelst handvarpning i dem manövreras, att bottenbredden i

leden genom sjöarne blefve 20 meter, samt att i öfrigt tillsåges, huruvida

nyare tiders arbetsmetoder och muddermaskiner kunde anses medgifva

någon sänkning i de af Öhnell antagna pris.

Derefter upprättade Hammarström ny plan för upprensningen i enlighet

med de sålunda af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreskrift^

grunder, och beräknades kostnaden derför till 576,000 kronor, hvarvid

emellertid förutsattes, att bergsprängnings- och jordschaktningsarbetena

uGn sa kallade mellersta kanalen skulle verkställas under sommartiden

och i följd deraf kanalen under ett år helt och hållet afstängas för trafik.

Med underdånig skrifvelse den 19 december 1896 öfverlemnade vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen detta förslag och anförde dervid för egen del:

benbyggnads-" M,ot. det„af Hammarström upprättade förslaget, som enligt styrelstyieisens

sens åsigt maste anses fullständigt motsvara de i den nådiga remissen

d siVlflej896 uPPstälda fordringarna, hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke

något att anmärka, om än vid ett eventuel utförande kunde ifrågasättas

en ellei annan på. kostnaden ej inverkande modifikation, såsom exempelvis

ökad muddring i Bagghusviken för undvikande af en föreslagen

spåntning. Skulle kanalens afstångande för trafik anses medföra allt för

stor olägenhet .och undervattensarbetet i mellankanalen för ty komma att

utföras vintertid, på sätt Öhnell antagit vid kostnadsberäkning för sitt

förslag, vore emellertid den af Hammarström beräknade kostnaden för

denna del af arbetet icke tillräcklig*. Såsom till väsentlig del beroende

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

25

på väderleksförhållanden under arbetstid, kunde för vinterarbete erforderlig

kostnadsförhöjning ej exakt beräknas, men då densamma ej finge

förbises, både styrelsen ansett den böra uppskattas och förslagsvis upptagas

till 24,000 kronor, så att oinbyggnadskostnaden för sådant fall

borde beräknas uppgå till 600,000 kronor. I alla händelser syntes dock

kanalen, ombyggd på sätt nu föreslagits, blifva så mycket bättre än

enligt 1892 års förslag, att den jemförelsevis obetydliga förhöjningen i

byggnadskostnaden icke borde föranleda till det sistnämnda förslagets

föredragande.

Departementschefen bar för egen del i frågan yttrat följande • chefens ytt
»Genom

hvad i ärendet förekommit torde fä anses till fullo utredt, rande,

såväl att ifrågavarande af staten anlagda kanal befinner sig i ett sådant

skick, att den numera icke kan nöjaktigt uppfylla sitt ändamål, som äfven

att, derest en ombyggnad och förbättring af densamma företages,

kanalen kommer att ej blott i hög grad befordra sjötrafiken uti ifrågavarande

trakt utan äfven utgöra en icke ovigtig länk i vårt kustförsvar.

Det synes mig derför föreligga fullgiltiga skäl att nu verkställa en sådan

ombyggnad, dervid med afseende å förut meddelade upplysningar

den af distriktsingeniören Hammarström uppgjorda plan lärer höra följas.

Då det icke torde vara lämpligt, att kanalen under ett år helt och

hållet afstänges, lärer kostnaden för ombyggnaden, på sätt väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen anfört, böra beräknas till 600,OoO kronor. Enligt

mig från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillhandahållen uppgift

utgjorde kanalkassans behållning i november 1896 17,908 kronor 82

öre. Som denna behållning synes behöfva reserveras för kanalens framtida

underhåll, torde hela kostnadsbeloppet, 600,000 kronor, böra äskas

till anvisande af Riksdagen, och lärer anslaget lämpligen böra utgå

under två år.»

Lika med departementschefen finner utskottet det vara ådagalagdt,^0^ nt''

icke blott att upprensandet af Väddö kanal är eu trängande nödvändighet,

utan äfven att, derest åt arbetet å kanalens förbättring gifves den

i Kongl. Maj:ts förslag afsedda omfattning, kanalen skall komma att för

samfärdseln blifva af så betydande gagn, att den ökade kostnad, som

ombyggnadsplanen betingar i jemförelse med tidigare beslutade rensningsåtgärder,

väl uppväges af kanalens derigenom framkallade större

nytta för den allmänna trafiken. Om utskottet således anser sig böra

hos Riksdagen förorda anvisandet af medel för kanalens iståndsättande

och förbättrande i enlighet med det förslag, som legat till grund för

Bill. till Jliksd. Prof. 18.97. 4 Sami. 1 A fel. 18 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

den kongl. propositionen, har utskottet likväl trott, att hela det af Kongl.

Maj:t äskade beloppet, 600,000 kronor, icke skulle behöfva af Riksdagen

för ändamålet beviljas, utan att ett statsanslag af 500,000 kronor vore

tillräckligt derför.

Till en början vill utskottet fästa uppmärksamheten derpå, att af

kanalkassans behållning, enligt uppgift utgörande 17,908 kronor 82 öre

i november 1896, ett belopp af 15,000 kronor bör kunna användas för

ifrågavarande arbete. Å ena sidan lära nemligen deri obestridligen

ingå underhållsarbeten, hvilka enligt meddelade bestämmelser skolat

bekostas med kassans tillgångar, och å andra sidan torde det få antagas,

att efter kanalens ombyggnad utgifterna för underhållet skola åtminstone

för den närmaste tiden hålla sig vid en någorlunda låg siffra.

Enligt utskottets mening bör för öfrigt, sedan kanalen blifvit försatt i

ett så väsentligt förbättradt skick, till följd af ökad trafik kanalafgifterna,

helst om taxan kan böjas i sammanhang med ombyggnader, bereda

ofvannämnda kassa eu betydligt ökad inkomst, så att kanalens underhåll

derigenom för framtiden betryggas.

Utskottet anser sig vidare böra framhålla, att i den af Kongl. Maj:t

begärda summan ligger ett belopp af 24,000 kronor, som tillkommit för

att möjliggöra utförande under vintern af i ombyggnadsförslaget upptagna

bergsprängnings- och jordschaktningsarbeten i den s. k. mellersta

kanalen, hvilka arbetens verkställande under annan årstid skulle hafva

till följd, att kanalen finge under ett helt år afstängas för trafik. Som

utskottet emellertid hyser den uppfattningen, att ombyggnaden kan utan

anmärkningsvärd olägenhet fördelas på tre år i stället för, såsom i

Kongl. Maj:ts proposition skett, på två, torde tillfälle yppas att under

den sålunda förlängda arbetstiden utföra omförmälda arbeten å tider, då

antingen trafik å kanalen ej eger rum eller den trafik, som finnes, icke

är af större betydenhet, än att en afstängning af kanalen ej skulle verka

synnerligen menligt.

Såsom ofvan nämnts, har Kong]. Maj:t år 1889 å handels- och sjöfartsfonden

anvisat 54,900 kronor till kanalens rätande och fördjupning.

Då detta belopp,_ enligt hvad upplyst blifvit, icke utgått, bör det efter

utskottets åsigt ej möta betänklighet att anlita berörda fond för att fylla

återstoden af den summa, utskottet ansett icke behöfva af Riksdagen

beviljas, eller 61,000 kronor, helst om Riksdagen — hvilket utskottet

vill tillstyrka vid statsanslaget fäster det vilkor, att vederbörande

kommuner i orten skola dels utan afgift eller annan ersättning tillhandahålla

för ombyggnaden erforderliga, välbelägna upplagsplatser för sten och

grus m. m., dels ock kostnadsfritt till staten öfverlemna den mark, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 28.

27

måste tagas i anspråk för kanalens rötning eller annat i samband med

ombyggnaden stående stadigvarande behof. Härigenom bör nemligen

någon besparing i de beräknade kostnaderna kunna vinnas.

I fråga slutligen om det belopp, hvilket bör beviljas för år 1898,

torde, med hänsyn till den af utskottet förutsatta utsträckningen af arbetstiden

till tre år, samma belopp lämpligen kunna bestämmas till

150,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, till ombyggnad och förbättring af

Väddö kanal, må — under vilkor att vederbörande

kommuner i orten dels utan afgift eller annan ersättning

tillhandahålla för nämnda arbete behöfliga upplagsplatser

för sten och grus m. m., så belägna, att

minsta möjliga transportkostnad derigenom uppstår,

dels ock kostnadsfritt till staten öfverlemna den mark,

som erfordras för kanalens rötning eller annat i samband

med ombyggnaden stående stadigvarande behof

— bevilja ett anslag af 500,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 150,000

kronor.

Stockholm den 2 mars 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Res e r v atio ner

af herrar P. Pehrson och J. A. Sjö.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:54 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag till upprensning af Kalmar sund och ombyggnad s. 7 i texten