Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition n:o 5 angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende, dels ock Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläqqninq af vissa telefonledninqar.

1897-04-02 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:39, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition n:o 5 angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende, dels ock Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för anläqqninq af vissa telefonledninqar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition n:o 5

angående beredande af lånemedel till utveckling af statens

telefonväsende, dels ock Kongl. Maj ds i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag för anläqqninq

af vissa telefonledninqar.

(2:a (J. A. och R. A.)

I proposition af den 9 sistlidne januari (n:o 5) har Kongl. Maj:t

föreslagit Riksdagen att bemyndiga riksgäldskontoret att tillhandahålla

telegrafstyrelsen, för fortsatt utveckling af statens telefonväsende, ett

lånebelopp af en million kronor, att, i mån af behof och sedan detta

för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt, af telegrafstyrelsen i

riksgäldskontoret lyftas och jemte ränta, motsvarande den ränteutgift,

som genom berörda belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen förorsakas

riksgäldskontoret, inom tolf år från första lyftningsdagen återgäldas

medelst afbetalningar, i den mån telegrafverkets medel dertill

lemna tillgång, dock så att dylika afbetalningar böra en månad förut af

telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkännagifvas.

I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkten

10 under sjunde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att för anläggning

af telefonledningar från Svinesund till Malmö, från Stockholm till GöteUih.

till Riksd. Hot. 1897. 4 .Samt. 1 Afd. 27 Raft. (N:o 39.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

borg, från Stockholm till Malmö, från Hernösand till Piteå och från

Haparanda till Pajala bevilja ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att

utgå under tre år, samt deraf för år 1898 anvisa 395,000 kronor.

I anledning af sistnämnda framställning har herr friherre R. M.

Klinckowström uti den i Första Kammaren väckta motionen n:o 5 yrkat,

att det för ifrågavarande ändamål af Kongl. Maj:t äskade anslag af

1,091,000 kronor icke måtte af Riksdagen beviljas.

I det vid propositionen n:o 5 fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 9 sistlidne januari lemnas till en början en

redogörelse för användandet af de lånemedel å 750,000 kronor, som

Riksdagen år 1896 stälde till förfogande för telefonväsendets utveckling;

och tillåter sig utskottet att hänvisa till samma redogörelse.

Af nämnda statsrådsprotokoll inhemtas vidare, att telegrafstyrelsen

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 december 1896 i fråga om behofvet

af ytterligare medel för utveckling af statens telefonväsende anfört,

bland annat, följande.

På grund af dels redan träffade aftal, dels till styrelsen inkomna

framställningar om anläggning genom telegrafverkets försorg af telefonförbindelser

och öfverlåtelse till staten af enskilda telefonnät och

desammas förbindande, efter ombyggnad till dubbeltrådiga, med rikstelefonnätet

vore telegrafstyrelsen förvissad derom, att utvidgningen af

statens telefonväsende under år 1897 skulle blifva af ännu större omfattning

än under föregående år, särskilt genom inköp af allmänna

telefontöreningens i Göteborg telefonnät med ett apparatantal af omkring

900 samt genom nyanläggningar af telefonledningar på flera orter

i Norrland. Dessutom erfordrades jemväl under år 1897 icke obetydliga

medel för anläggande af de för den växande trafiken oundgängligen

behöfliga nya förbindelseledningar, för hvilka anslagsmedel icke

kunde påräknas.

Då emellertid de vinstmedel, som telefonrörelsen lernnade, för

närvarande vore otillräckliga för telefonväsendets utveckling på angifvet

sätt, såge sig telegrafstyrelsen nödsakad att göra framställning om erhållande

äfven under år 1897 af lånemedel för detta ändamål. Med

hänsyn till den stora omfattning, som utvidgningen af statens telefonväsende

under nyssnämnda år torde erhålla, ansåge emellertid telegrafstyrelsen,

att enahanda belopp, som utgått under hvart och ett af åren

1894, 1895 och 1896, eller 750,000 kronor, ej blefve tillfyllest, utan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

3

att lånebeloppet under år 1897 borde sättas till samma belopp, som

utgått under hvart af åren 1891, 1892 och 1893, eller till en million

kronor.

De redan kända inköp och anläggningar af ifrågavarande slag, för

hvilka under år 1897 lånemedel borde anvisas, vore:

inköp och ombyggnad af

allmänna telefonföreningens i Göteborg telefonnät kronor 125,000:

Karlsborgs telefon förenings telefonnät .................. » 8,000: —

Åmåls » » ® 7,000:

Filipstads » » ):) 22,000:

Fellingsbro » » » 7,000:

Grangärde » » » 3,000:.

Ljusdals » » » 20,000:

Forssa » » » 4,000: —

Örnsköldsvik » » » 30,000:

anläggning af nya vexelstationer i

Malmberget med förbindelseledning till Gellivare kronor 3,300: —

Bastuträsk » » » Skellefteå » 7,200:

Ullånger » » » Örnsköldsvik » 4,300: —

Torrom och Skog med » » Nyland » 5,700:

Edsele » » Sollefteå » 1,700: —

Ram vik » » Kramfors » 1,800: —

Lucksta » » Sundsvall » 2,000: —

Vallen och Östavall » » ÅnSe D 8,900: —

Bräcke och Gällö » » Östersund » 13,200: —

Mora » » Falun » 12,800: —

Kårda » » Vernamo » 3,000: —

Lyse » » Lysekil » 2,500: —

anläggning af följande förbindelseledningar:

Örnsköldsvik—Husum .................................................. kronor 1,900: —

Hernösand—Kramfors ................................................... » 5,800: —

Sollefteå—Ramsele ........................................................ » 11,600:

Ramsele—Backe............................................................ ” 5,300:

Sollefteå—Rådom ........................................................... » 2,600: —

Näsåker—Junsele......................................................... » 2,800:

Sundsvall—Hernösand.................................................. » 3,800: —

Transport kronor 326,200: —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

, Transport kronor 326,200: —

Hudiksvall—Ljusdal, 2 ledningar.............................. » 14,600: _

Ljusdal—Bollnäs.............................................................. » 9 ggO: _

Ljusdal—Arbrå .............................................................. » 3 700: _

Gefle—Hamrånge.......................................................... » 3 70O: _

Gefle—Elfkarleby........................................................... » g 600: _

Östhammar—Skärplinge................................................ » 4 700: _

Sala—Norberg................................................................ » 7’ö00: —

Stockholm—Sandhamu................................................ » 10 200:__

Stockholm—Vaxholm.................................................... » 4 30O: _

Stockholm—Tynningö .......... » 4 500: _

Stockholm—Kårsta......................................................... 9 2 500: _

Stockholm—Södertelje................................................... » 2 500: _

Enköping—Vester-Åker.................................... » 5V0O: _

Eskilstuna—Torshälla ................................................ » ^OO: _

Linköping—Mjölby ...................................................... » 5,000: —

Linköping—Motala....................................................... » 12 200: —

Linköping—Mjölby—Skeninge—Vadstena............... » 8*000: _

Linköping—Vadstena ................................................. » 3 800: _

Linköping—Skeninge .................................................. » 2,500: —

Linköping—Bankeberg, 2 ledningar...................... » 1,400: _

Motala—Vadstena—Ödeshög...................................... » 8,300: _

Motala—Skeninge........................................................... » 4 goO: _

Vadstena—Skeninge .................................................... » 2 100: _

Mönsterås—Fliseryd .............. » 2 7001 _

Filipstad—Kristinehamn.............................................. » 45 000: _

Venersborg—Åmål ........................................................ » 44 30O: _

Sköfde—Karlsborg............................. s 4 200: _

Falköping—Vara ............................................................ » 10’ö00: —

Uddevalla—Varekil........................................................ » 5 Q00: _

Göteborg—Varekil ......................................................... » g 000: _

Helsingborg—Mörarp ................................................. » l^OO: _

Malmö—Hörby............................................................... » 5^000: —

utvidgning af telefonnäten i ,

Stockholm....................................................................... kronor 100,000: —

Göteborg ....................................................................... » 75,000: —

andra orter i riket......................................................... » 300,000: _

Summa kronor 984,800: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

5

Beträffande telefonväsendets utveckling under de senaste fem åren

har departementschefen meddelat följande uppgifter:

Tolefonledniu- Antal Brutto- Drift- och under
garnes

längd i km. apparater. inkomst. hällskostnad.

1892 ........................ 29.528,5 12,559 kronor 1,009,073: — kronor 633,256: —

1893 ........................ 39,225,4 15,971 » 1,357,941: - » 706,392: —

1894 ........................ 46,831,9 19,083 » 1,643,987: — » 784,671: —

1895 ........................ 55,621,5 22,735 » 1,940,825: — » 844,165: —

1896 ............ omkring 63,000 omkring 26,000 gmkring 2,250,000: — omkring 1,000,000: —

Med afseende å frågan om anslag för anläggning af telefonledningar,

innehåller det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden för den 14 sistlidne januari följande.

Uti skrifvelse till Kongl. Maj:t den 6 november 1896 hade telegrafstyrelsen

gjort framställning om anvisande af särskildt anslag utan

återbetalningsskyldighet till belopp af sammanlagdt 1,091,000 kronor,

att utgå med 691,000 kronor under år 1898 samt 400,000 kronor under

år 1899, för åstadkommande af nya telefonledningar mellan Svinesund

och Malmö, Stockholm och Göteborg, Stockholm och Malmö, Hernösand

och Piteå samt Haparanda och Pajala.

Till stöd för berörda framställning hade telegrafstyrelsen anfört

beträffande

1) linien Svinesund—Malmö.

Denna ledning vore afsedd att blifva en fortsättning af den under

år 1896 fullbordade dubbeltrådiga ledningen från Kristiania till svenska

gränsen vid Svinesund, till hvilken lednings anläggning kostnaden

bestridts af de anslagsmedel, som till ett sammanlagdt belopp af i det

närmaste 1,200,000 kronor af norska stortinget beviljats till telefonanläggningar

i Norge under budgetterminerna ''A 1895 — ‘Ve 1897. Genom

den nu föreslagna ledningen skulle en ny och väl behöflig förbindelse

erhållas mellan de svenska rikstelefonledningarne samt de norska telefonledningarne,

och genom densamma skulle Norge, å ena sidan, samt

Danmark och Tyskland, å andra sidan, blifva genom telefon förbundna.

Norges och Danmarks kraf att sålunda komma i förbindelse med hvarandra

kunde ej heller af Sverige lemnas obeaktadt, synnerligen som med

all säkerhet en icke oafsevärd inkomst af transitokorrespondensen skulle

tillskyndas Sverige. Då ledningen dessutom skulle tjena till att för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

medla den internationella korrespondensen mellan Göteborg jemte de

orter, hvilkas korrespondens förmedlades åt denna station, samt orter i

Danmark och Tyskland, mellan hvilka länder telefonförbindelse funnes

anordnad, framginge häråt, att ledningen i fråga skulle blifva af stor

betydelse för telefonkorrespondensen med utlandet.

Antagligt vore emellertid,_ att under de närmast följande åren, eller

intill dess denna trafik blifvit upparbetad, ledningen icke komme att

uteslutande upptagas af den internationella och transitokorrespondensen,

utan lemna plats jemväl för samtal mellan Göteborg och Malmö äfvensom

för de öfver dessa stationer gående inländska samtalen. Derigenom

skulle en i hög grad behöflig lättnad åstadkommas i korrespondensen

på den nuvarande ledningen mellan dessa orter. Antalet samtal derstädes

vore nemligen redan så betydligt — under sistlidne oktober

manad förmedlades endast mellan Göteborg och Malmö omkring 1,600

samtal — att den för desamma afsedda ledningen, hvilken dessutom

skulle upptaga sam talsmängden från andra orter å vestkusten, vore alldeles

otillräcklig. Detta förhållande komme att varda ännu mera känbar

inom kort, då telefonkorrespondensen mellan södra Sverige och

Vermland komme att ledas öfver Göteborg.

För att uppfylla de kraf, som måste ställas på en ledning, afsedd

för internationel korrespondens, med hänsyn till trådens ledningsförmåga

och deraf beroende möjlighet att uppfatta ett samtal mellan t. ex.

Kristiania och Tyskland, måste nu ifrågavarande ledning utgöras af

koppartråd af minst 4V2 millimeters diameter, under det att till de förut

inom landet byggda långledningarne användts koppartråd med en diameter

af endast 3 millimeter. Kostnaden för den 525 kilometer långa

ledningen uppginge derigenom till ett belopp mer än dubbelt större,

än hvad som skulle åtgått för en ledning af den mindre dimensionen

och beräknades utgöra 280,000 kronor, oaktadt den förut befintliga

stolplinien, sedan vissa förstärkningar å densamma vidtagits, blefve

användbar för ledningen.

2) linierna Stockholm—Göteborg och Stockholm- Malmö.

Mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm och Malmö

anlades, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anfört, under åren 1889 och

1890 direkta telefonledningar. Båda dessa ledningar bestode af 3 millimeters

koppartråd, upplagd på de förut varande telegrafstolparna, och

hade medel till den förra erhållits genom lån ur handels- och sjöfartsfonden

samt till den senare genom anslag, som beviljades af 1889 års

Riksdag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

7

Redan från början hade korrespondensen å dessa ledningar, livilka

förbunde hufvudstaden med landets vestra och södra delar, blifvit mycket

betydlig, och hade trafiken efter hand ökats så, att densamma icke

för det närvarande kunde uppehållas på ett tillfredsställande sätt medelst

de nu befintliga ledningarne. Månatligen expedierades nemligen

redan nu ungefär 4,500 samtal å hvarje ledning, hvilken samtalsmängd

betingade ett så strängt upptagande af ledningarne, att den under

största delen af dagen icke allenast omöjliggjorde all vidare ökning, utan

äfven medförde den olägenhet, att den tid, som åtginge, innan ett begärdt

samtal kunde expedieras, icke motsvarade nutidens fordringar på

snabb telefonkorrespondens. För att, oaktadt den stora trängseln å

ledningarne, möjliggöra, att ett samtal, som kräfde skyndsam expedition,

kunde förmedlas med erforderlig hastighet, vore från och med innevarande

år ilsamtal införda, livilka mot ökad afgift hade företrädesrätt

framför vanliga samtal. Redan nu vore emellertid ledningarne så mycket

upptagna af dessa il samtal, att den tid, som i många fall erfordrades

för att få äfven ett sådant samtal till stånd, blefve vida längre,

än hvad önskvärd! vore.

Klagomål öfver svårigheter att få samtal till stånd förekomme derföre

allt oftare, och derest telefonförbindelsen mellan hufvudstaden och

landets vestra och södra orter skulle på ett tillfredsställande sätt kunna

förmedlas, vore det oafvisligen nödvändigt, att nya direkta ledningar

skyndsamt upplades mellan Stockholm och Göteborg samt mellan Stockholm

och Malmö.

Tråddimensionen å de nuvarande direkta stamledningarne i landet

vore beräknad att kunna öfverföra samtal på ett afstånd af 800, högst

900 kilometer. Derigenom vore möjliggjordt, att Stockholm kunde

komma i telefonisk förbindelse med landets olika delar med undantag

af de nordligaste, hvaremot med användande af de nuvarande ledningarne

samtal svårligen kunde förmedlas mellan orter, belägna på längre

afstånd från hvarandra än 800 å 900 kilometer. Att detta med den

utsträckning, rikstele fou nätet vunnit, vore en mycket stor olägenhet,

vore påtagligt, och blefve detta ofördelaktiga förhållande allt mera känbar!,

i den mån telefonlodningarne ytterligare utsträcktes. För åstadkommande

af en tidsenlig utveckling af telefonvälsendet ansåge för den

skull telegrafstyrelsen, att vid uppläggande af nya stamledningar nödig

hänsyn måsto tagas dertill, att dessa erhölle sådan tråddimension, att

landets olika delar äfven på vidt skilda afstånd från hvarandra kunde

komma i telefonisk förbindelse.

1 öfverensstämmelse med denna uppfattning borde för de nu ifråga
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

safta ledningarne till Göteborg och Malmö användas koppartråd med

4Vs millimeters diameter, hvarigenom möjlighet bereddes att utvexla

samtal mellan de nordligare delarne samt den söder om hufvudstaden

liggande delen af landet.

Att ledningarne erhölle den föreslagna tråddimensionen vore äfven

nödvändigt för att desamma skulle kunna uppfylla det med dem jemväl

afsedda ändamålet att blifva länkar i den internationella telefonkorrespondensens

tjenst. De internationella ledningarne vunne söderut allt

större utbredning. Köpenhamn vore genom telefon redan förbundet

med Tyskland medelst en ledning öfver Kolding till Hamburg, och telegrafstyrelsen

antoge, att det ej skulle dröja länge, innan äfven en

ledning via Gjedser—Warnemiinde till Berlin komme till stånd.

Kostnaden för ledningarne i fråga, hvilka till stor del kunde uppläggas

på förut befintliga stolplinier, beräknades för ledningen mellan

Stokholm och Göteborg till 263,000 kronor samt för ledningen mellan

Stockholm och Malmö till 369,000 kronor.

3) linien Hernösand—Piteå.

Det isolerade läge, i hvilket befolkningen i det nordliga Sverige

befunne sig, gjorde, på sätt telegrafstyrelsen framhållit, behofvet af

telefonisk förbindelse ännu mera känbart. Telefon väsendets utveckling

i dessa trakter syntes också styrelsen befrämja så vigtiga statsintressen,

att staten icke borde undandraga sig att verksamt ingripa för befrämjande

af denna utveckling.

Då telegrafstyrelsen år 1888 hos Kongl. Maj:t gjorde framställningom

beredande af medel till interurbana telefonledningar, omfattade det

då framlagda förslaget endast landet söder om Angermanelfven och

undantogos uttryckligen landets nordliga delar. På grund deraf slutade

också de norrut gående stamledningarne i Hernösand, hvarifrån likväl

en grenledning vore dragen utefter den så kallade ådalen till Sollefteå.

Vidtomfattande lokala telefonnät hade emellertid anlagts i samtliga

städer norr om Hernösand äfvensom å flertalet af de större platserna

norr om Angermanelfven såväl utefter kusten som inuti landet längs

elfdalarne. Vid utgången af år 1897 skulle samtliga dessa telefonnät

till största delen vara ombyggda till dubbeltrådiga, och tiden vore derför

inne att^ genom interurbana ledningar, utöfver den mellan Haparanda

och Pitea anlagda, förbinda de olika telefonnäten såväl sins emellan som

med rikstelefonledningarna genom anslutning i Hernösand till de söder
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

9

ifrån kommande två stamledningarne. Ledningen mellan Hernösand

och Piteå vore afsedd att uppfylla dessa ändamål. Framställningar från

de orter, som denna ledning skulle komma att beröra, senast från

stadsfullmägtige i Luleå och Piteå, hade äfven inkommit till telegrafstyrelsen

med begäran om telefonförbindelsens fortsättande söderut från

Piteå, och ansåge styrelsen, att dessa framställningar icke längre kunde

lemnas obeaktade.

Förbindelsen mellan Hernösand och Piteå syntes telegrafstyrelsen

kunna uppehållas genom endast en ledning, hvilken vore afsedd att

intagas å alla större mellanliggande platser. Till följd af de stora afstånden

i Norrland samt i ändamål att, sedan en direkt ledning framdeles

kommit till stånd från Stockholm till öfre Norrland, underlätta

korrespondensen med landets sydligare delar borde den nu ifrågasatta

ledningen tagas af sådan tråddimension, att densamma i fråga om ledningsförmåga

motsvarade en koppartråd af 3 millimeters diameter.

Kostnaden för denna ledning beräknades uppgå till 132,000 kronor.

4) luden Haparanda—Pajala.

Hvad slutligen anginge denna ledning, så hade, enligt hvad telegrafstyrelsen

vidare meddelat, flera framställningar inkommit till styrelsen

med anhållan om telefonledningars anläggande i dessa trakter, och

senast hade Pajala kommun hemstält derom. I framställningarna hade

anförts såsom skäl för ledningen i fråga, att befolkningen i gränstrakterna

mot Finland vore genom språkliga och lokala förhållanden

mera isolerad från det öfriga Sverige, än hvad förhållandet vore på

någon annan ort i riket. Samfärdseln mellan kustlandet och de nordligare

belägna socknarna försvårades genom de långa afstånden, och

postförbindelser mellan de norr om Öfver-Torneå belägna socknarna

och Haparanda uppehölles högst tre gånger i veckan. Fn telefonförbindelse

med kusten skulle under sådana förhållanden vara af ovärderligt

gagn för dessa socknar, men socknarnas ekonomiska ställning

vore till följd af bristen på naturliga hjelpkällor, det hårda klimatet,

den tryckande fattigvården och den ständigt ökade tungan af landsvägsunderhållet

sådan, att någon uppoffring från deras sida för att få en

telefonanläggning till stånd icke kunde sättas i fråga. Inom Pajala

kyrkoby gjorde sig behofvet af förbättrade och snabbare kommunikationsmedel''

särskilt gällande. Platsen vore medelpunkten för en betydande

lappmarkshandel inom Torneådalen, och derstädes utmynnade

Ihh. till Jtihd. Prat. 1897. 4 Sami. 1 Afl. 27 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

flera färdiga och under byggnad varande landsvägar samt vintervägar

af stor betydelse. Inom Pajala socken funnes äfven under statens vård

stående betydliga skogar, hvilka i stor omfattning börjat afverkas, och

derigenom hade en rörelse uppkommit, för hvars främjande förbindelsen

med Haparanda vore af största vigt. För domhafvanden och andra

tjenstemän i dessa orter, hvilkas tjenster under deras månadslånga

embetsresor ofta kräfde snabba meddelanden, skulle telefonen blifva

till stor hjelp och lättnad. För att, i den mån sådant ansetts möjligt,

bidraga till ledningen i fråga hade emellertid Pajala kommun erbjudit

sig att lemna erforderliga stolpar för ledningen genom kommunen samt

lokal för telefonstation i Pajala kyrkoby.

Den ledning, som för närvarande funnes mellan Haparanda och

Matarengi, vore enkeltrådig och icke af beskaffenhet att kunna fortsättas

för korrespondens mellan orter på så långt afstånd från hvarandra som

Haparanda och Pajala, utan måste för detta ändamål uppläggas en ny

duSbeltrådig ledning med vexelstationer på mellanliggande orter. Kostnaden

för denna ledning, för hvilken vederbörande kommuner torde

befinnas villiga att leverera erforderliga stolpar samt bekosta ledningens

betjenande å blifvande telefonstationer, beräknades uppgå till 47,000

kronor.

I skrifvelse den 9 maj 1894 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel hade, enligt hvad vidare erinrats,

Riksdagen med hänsyn till den utveckling, statens telefonväsende redan

då erhållit, förklarat sig anse, att den tidpunkt vore inne, då endast i

undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefonledningar behöfde

af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare länkar i telefonnätet,

som kunde anses erforderliga, borde bekostas antingen genom

uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så skulle vara behöflig!,

genom upplånade medel.

Ehuru enligt telegrafstyrelsens mening erfarenheten ådagalagt, att

telefonväsendets utveckling på ett tillfredsställande sätt icke ännu kunde

försiggå endast med anlitande af dessa utaf Riksdagen såsom tillräckliga

ansedda medel, hade likväl styrelsen efter detta uttalande af Riksdagen

icke förr än nu gjort framställning om ytterligare anslag utan återb

e talningssky ld igh et.

Lika med telegrafstyrelsen ansåge också departementschefen, att be
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

11

träffande hvar och en af de nu föreslagna telefonförbindelserna sådana

undantagsfall förelåge, att anslag till desamma icke borde förvägras.

Enligt hvad telegrafstyrelsen meddelat, utgjorde statens telefonledningar

för närvarande: i förbindelseledningar omkring 27,000 kilometer

och i abonnentledningar omkring 36,000 kilometer eller tillsammans

omkring 63,000 kilometer. Af dessa hade endast något öfver

5.000 kilometer bekostats af anslagsmedel, under det att genom vinstock

lånemedel utförts samtliga abonnentledningar och i det närmaste

22.000 kilometer förbindelseledningar, hvilka sistnämnda, ehuru visserligen

många till antalet, dock nästan uteslutande varit relativt korta

och sålunda hvar för sig kräft en jemförelsevis ringa kostnad. Kostnaden

för samtliga ledningarne uppginge till omkring 11,000,000 kronor,

hvaraf 1,349,587 kronor utgjorde anslagsmedel samt återstoden eller

öfver 9,500,000 kronor vinst- och lånemedel.

Vinst- och lånemedlen hade således i främsta rummet tagits i anspråk

för anläggande och utvidgning af lokalnät jemte till dessa hörande

förbindelseledningar; och ansåge sig departementschefen böra lika med

telegrafstyrelsen framhålla, att, derest dylika medel skulle användas

jemväl till anläggning af de egentliga interurbana ledningarne, allmänhetens

anspråk på utvidgning af de lokala näten eller anläggning af

nya nät ingalunda skulle kunna tillgodoses.

Samtliga de telefonförbindelser, för hvilkas anordnande telegrafstyrelsen

nu hemstält om beredande af erforderliga medel, funne departementschefen

i likhet med telegrafstyrelsen vara af sådan betydelse

för telefonsamfärdseln, att deras anordnande icke längre än högst nödvändigt

borde uppskjutas.

Då emellertid, såsom redan framhållits, ifrågavarande förbindelseledningar

med hänsyn till den stora kostnad, som desammas anläggande

kräfde, icke kunde åstadkommas medelst anlitande af vinst- eller lånemedel,

ansåge departementschefen nödvändigt att, på sätt telegrafstyrelsen

föreslagit, för desammas utförande af Riksdagen begära anvisandet

af särskilda anslagsmedel.

I fråga om beloppet af det för ändamålet erforderliga anslag, hade

departementschefen visserligen icke något att erinra mot de förslag och

beräkningar, som läge till grund för den af telegrafstyrelsen begärda

summan, 1,091,000 kronor, hvarför han äfven ansåge sig böra tillstyrka,

att ett extra anslag å detta belopp måtte af Riksdagen äskas,

men med afseende på summans storlek borde, enligt departementschefens

åsigt, densamma lämpligen fördelas till utgående på tre år i stället

för på två, såsom telegrafstyrelsen föreslagit. Då af de ifrågasatta

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

telefonanläggningarne linierna Stockholm—Göteborg och Hernösand —

Piteå syntes i första rummet böra förekomma till utförande, har departementschefen

förordat, att till utgående under år 1898 äskades så stor

del af anslaget, som motsvarade den beräknade anläggningskostnaden

för sagda två linier, eller 395,000 kronor.

I fråga om de lån, telegrafstyrelsen hittills erhållit för telefonväsendet,

har utskottet inhemtat, att styrelsen under åren 1881—1890

i statskontoret lyfta!.................................................................. kr. 1,430,000: _

och deraf under åren 1883—1896 återbetalt................. » 675,000: —

Återstod kr. 755,000: —

samt att styrelsen under åren 1891—1896 från

riksgäldskontor et erhållit ............................................... kr. 5,250,000:

och deraf under åren 1893—1896 återbetalt.................. » 787,500: —

Återstod kr. 4,462,500: —

Behofvet af det nu äskade lånebeloppet, 1,000,000 kronor, för utveckling

af statens telefonväsende synes utskottet vara styrkt genom

den redogörelse, telegrafstyrelsen i ämnet lemnat. På grund häraf och

då för återgäldande af sagda belopp samma vilkor, som beträffande förut

för ändamålet beviljade lån äro föreskrifna, lämpligen böra i enlighet

med Kongl. Maj:ts förevarande proposition stadgas, har utskottet funnit

skäl att till denna proposition förorda bifall.

Hvad angår de telefonförbindelser, för hvilkas åstadkommande Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen begärt anslag utan återbetalningsskyldighet,

har utskottet funnit de i hithörande statsrådsprotokoll anförda förhållanden

ådagalägga önskvärdheten af att samtliga dessa nya telefonledningar

under de närmaste åren komma till utförande, och med afseende

å beskaffenheten af de sålunda ifrågasatta ledningarna anser sig

utskottet jemväl hafva skäl tillstyrka, att kostnaden för deras anläggning

bestrides med anslagsmedel. Beträffande anslagets belopp samt

dess fördelning å de tre nästkommande åren har utskottet icke haft

något att erinra emot hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med bifall till Kong]. Maj:ts

derom gjorda framställning, må bemyndiga riksgälds
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

13

. jj: • ,j. ; kontoret att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för fort
satt

utveckling af statens telefonväsende, ett lånebelopp

af en million kronor, att, i mån af behof och sedan

detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t pröfvadt,

af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas och jemte

ränta, motsvarande den ränteutgift, som genom berörda

belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen förj

.!■, ■ orsakas riksgäldskontoret, inom tolf år från första

lyftningsdagen återgäldas medelst afbetalningar, i den

mån telegrafverkets medel dertill lemna tillgång, dock

så att dylika afbetalningar böra en månad förut af

telegrafstyrelsen för riksgäldskontoret tillkänuagifvas;

samt

b) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag och med afslag å herr friherre Klinckowströms

i ämnet gjorda yrkande, må för anläggning af telefonledningar

från Svinesund till Malmö, från Stockholm

till Göteborg, från Stockholm till Malmö, från

Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala

bevilja ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att utgå

under tre år, samt deraf för år 1898 anvisa 395,000

kronor.

i:!" Stockholm den 2 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

R e s e r v a t i o.n:

af herr S. G. von Frusen, som föreslagit, att utskottets yttrande

och hemställan måtte hafva följande lydelse:

»I fråga om anslag utan återbetalningsskyldighet till telefonväsendet

yttrade 1894 års Riksdag, att med hänsyn till den utveckling, statens

telefonväsende erhållit, Riksdagen ansåge, att den tidpunkt vore

inne, då endast i undantagsfall vidare anslag för anläggning af telefon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

ledningar behöfde af Riksdagen beviljas, och att sålunda de ytterligare

länkar i telefonnätet, som kunde anses erforderliga, borde bekostas antingen

genom uppkommen behållning å telefonrörelsen eller, om så

skulle vara behöflig!, genom upplånade medel.

Den åsigt, som sålunda af Riksdagen uttalats, anser utskottet, att

Riksdagen, fortfarande bör vidhålla. Hvad beträffar de nu föreslagna

nyanläggningarna, synas visserligen linierna Svinesund—Malmö, Hernösand

Piteå och Haparanda—Pajala erbjuda sådana undantagsfall, som

i den anförda skrifvelsen af Riksdagen åsyftats, linien Svinesund—Malmö

såsom förnämligast afsedd att blifva en transitolinie för samtal mellan

Norge, å ena sidan, och Danmark—Kontinenten, å den andra; linien

Hernösand Piteå såsom den första stamledningen mellan två långt

från hvarandra belägna orter; samt linien Haparanda—Pajala såsom nu

ifrågasatt ur andra synpunkter än telefon väsendets egen. Utskottet har

icke heller något att erinra mot att nu för dessa linier anslås det belopp,

som för dem ansetts erforderligt, eller sammanlagdt 459,000 kronor.

Men hvad beträffar de föreslagna linierna Stockholm—Göteborg och

Stockholm Malmö, så har behofvet af dessa förorsakats hufvudsakligen

genom den trängsel af samtal, som för närvarande förefinnes å de förut

på dessa telefonleder befintliga trådarna. Utskottet håller före, att sådana

genom telefontrafikens tillväxt nödvändiggjorda tillökningar af

telefonmaterielen icke äro att hänföra till sådana undantagsfall, som i

Riksdagens ofvan anförda skrifvelse afsetts, utan att desamma böra

bekostas genom anlitande af vinst- eller, om detta icke låter sig göra,

lånemedel. Endast ett sådant tillvägagående synes utskottet lemna

tillräcklig trygghet för att statens telefonaffär skall erhålla en sund

utveckling utan starkare påskyndande, än affären sjelf fordrar och medgifver.

Utskottet anser derför icke, att till de två sistnämnda linierna

anslag utan aterbetalningsskyldighet bör af Riksdagen beviljas.

I nära anslutning till hvad utskottet sålunda anfört, har utskottet

ansett sig böra taga i öfvervägande en annan fråga, som med telefonväsendets

utveckling står i närmaste sammanhang, nemligen grunderna

för amorteringen af telefonvä§endets skuld. Dessa grunder bestämdes

för första gången af 1891 års Riksdag, då lån att utgå från riksgäldskontor^

först beviljades för telefonväsendet; och hafva desamma sedermera

vid alla de tillfällen, då nya lån medgifvits, bibehållits oförändrade,

likasom Kongl. Maj:t icke heller nu derutinnan föreslagit någon ändring.

Emellertid yttrade 1893 års Riksdag i denna fråga, att Riksdagen visserligen

trott det kunna ifrågasättas, huruvida icke för lånemedlens återbetalning

borde bestämmas andra vilkor än de dittills föreskrift^ och

plan uppgöras med vissa afbetalningsbelopp å bestämda tider, men att,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

15

då Riksdagen ansett någon ytterligare erfarenhet böra vinnas angående

telefonrörelsens förmåga att förränta och amortera det deri nedlagda

kapitalet, Riksdagen för det dåvarande icke ansett lämpligt att vidtaga

någon ändring i vilkoren.

Den sålunda åsyftade tidpunkten, då frågan om amorteringsvilkoren

borde upptagas till behandling, synes utskottet nu vara inne. Det har

nemligen visat sig, att med den hastiga amortering, som hittills varit

föreskrifven, nyanläggningar, som naturligen bort af telefonväsendets

nettovinst bestridas, icke kunnat af denna bekostas, enär densamma

måst i alltför hög grad tagas i anspråk för en amortering, som på den

korta tiden af 12 år skolat fullbordas. Och å andra sidan torde med

fog kunna påstås, att telefontekniken och sättet att för statens räkning

handhafva densamma nu nått en sådan fullkomning, att — helst då

väl fortfarande såsom hittills den största omsorg skall komma att egnas

telefonmaterielens underhåll — amorteringstiden utan fara kan betydligt

utsträckas utöfver den nu föreskrifna. I sådant hänseende har utskottet

erfarit, att telegrafstyrelsen redan år 1893 hos Kongl. Maj:t anhållit,

att vilkoren för återbetalning af de från riksgäldskontoret lemuade

lånemedel för utveckling af statens telefonväsende måtte ändras på det

sätt, att den årliga inbetalningen bestämdes till 6 procent af de lyftade

beloppen, hvarvid ränta skulle godtgöras efter 4 procent för det löpande

året och återstoden utgöra kapitalafbetalning. Ett bifall till

denna telegrafstyrelsens framställning skulle medföra en förlängning

af amorteringstiden till vid pass 28 år. Men då numera räntefoten

torde komma att af riksgäldskontoret sättas betydligt lägre än 4 procent,

skulle en 6 procents annuitet nu komma att medföra amorteringens

fullbordande på kortare tid än den sålunda beräknade; och förmenar

utskottet derför, att amorteringstidens begränsande till 25 år under

nuvarande förhållanden med fog kan ifrågasättas. Med afseende på

det lån, hvars beviljande Kongl. Maj:t i den här behandlade propositionen

(N:o 5) äskat, kunna redan nu återbetalningsvilkoren af Riksdagen

bestämmas i nämnda syfte, och hvad beträffar de förut från riksgäldskontoret

för telefonväsendets utveckling lemnade lånen kunna om icke

förr, så vid nästa års riksdag sådana f örändringar i bestämmelserna om

dessa låns amortering vidtagas, att återstoderna af lånen icke behöfva

vara till fullo inbetalade förr än inom en tidrymd af 25 år, räknad för

hvart och ett lån från tidpunkten, då detsamma af telegrafstyrelsen i

riksgäldskontoret lyftats.

Men om annuiteten erhåller den sålunda ifrågasatta minskningen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 39.

torde af telefonväsendets nettovinst omkring 300,000 kronor mera, än

eljest blefve möjligt, kunna årligen användas för telefonväsendets utveckling,

hvarigenom ett afslag å de äskade anslagen till de nya ledningarna

Stockholm—Malmö och Stockholm—Göteborg icke behöfde medföra något

uppskof med dessa ledningars utförande, samt dessutom lånemedel i

vida mindre mån, än hvad eljest lär komma att blifva händelsen, skulle

för framtiden behöfva för telefonväsendets utveckling anlitas.

Då utskottet förordar en nedsättning af det af Kongl. Maj:t äskade

anslaget till 459,000 kronor, har utskottet tillika ansett, att detsamma

icke bör fördelas på längre tid än två år.

Med anledning af nu förevarande framställningar får utskottet

derför hemställa:

a) att Riksdagen må bemyndiga rik^gäldskontoret

att tillhandahålla telegrafstyrelsen, för fortsatt

utveckling af statens telefonväsende, ett lånebelopp

af en million kronor, att, i mån af behof och

sedan detta för hvarje gång blifvit af Kongl. Maj:t

pröfvadt, af telegrafstyrelsen i riksgäldskontoret lyftas

och jemte ränta, motsvarande den ränteutgift, som

genom berörda belopps öfverlemnande till telegrafstyrelsen

förorsakas riksgäldskontoret, återgäldas inom

eu tid af 25 år medelst erläggande af lika stora årliga

inbetalningar; samt

b) att för anläggning af telefonledningar från

Svinesund till Malmö, från Hernösand till Piteå och

från Haparanda till Pajala må beviljas ett extra anslag

af 459,000 kronor, att utgå under två år, och

deraf för år 1898 anvisas ett belopp af 229,500

kronor, samt att herr friherre Klinckowströms i ämnet

gjorda yrkande må anses vara härigenom besvaradt.

Det skulle här antecknas, att herr N. Fosser icke deltagit i detta

ärendes slutbehandling inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1897:60 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväsende, dels ock Kong s. 7 i texten
  2. Rskr. 1897:61 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontoret, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående beredande af lånemedel till utveckling af statens telefonväse a1 i texten