Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående föreslagna jernvägsanläggningar för statens räkning.

1897-04-02 · 61 sidor, varav 55 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 55 av 61 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:40, Utlåtande, angående föreslagna jernvägsanläggningar för statens räkning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande R:o 40.

1

K:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 2 april 1897, kl. 7 e. m.

Utlåtande, angående föreslagna jernvägsanläggningar för statens

räkning.

(R. A.)

Sedan i propositionen angående statsverkets tillstånd och behof af

Riksdagen äskats ett anslag för år 1898 af 1,300,000 kronor, att utgå

å riksstaten utom hufvudtitlarne, till fortsättning af norra stambanan

från Boden till Kalix eif, har Ivongl. Maj:t i proposition af den 26 sistone

februari (n:o 46) — med åberopande af hvad ett propositionen bilagdt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag innehölle —

föreslagit Riksdagen

att, under förbehåll att de i sagda protokoll för hvarje särskild

bana angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttoges,

besluta anläggning af följande statsbanor, nemligen:

dels från Boden öfver Buddby och Niemifors till Ytter Morjärv

vid Kalix eif, hvarför kostnaden beräknats till 4,371,000 kronor, samt i

sammanhang dermed anläggning af landsväg från Boden till Forsbyn

för en beräknad kostnad af 333,000 kronor;

dels från Krylbo öfver Vestanfors och Ullersäter till Örebro, hvarför

kostnaden beräknats till 9,054,000 kronor;

dels ock från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum och Uddevalla till

Svinesund, hvarför kostnaden beräknats till 16,216,500 kronor;

allt med rätt för Kongl. Maj: t att närmare förordna om de orter,

jern vägarna böra genomgå;

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. (N:o 40.J

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

samt att för påbörjandet af nämnda anläggningar anvisa för år

1898, utöfver de för jernvägen Boden—Ytter Morjärv till utgående å

riksstaten utom hufvudtitlarna redan äskade 1,300,000 kronor, följande

belopp, nemligen:

för landsvägen Boden—Forsbyn................................ kronor 120,000

)) jernvägen Krylbo—Örebro.................................... » 5,150,000

» jernvägen Göteborg—Svinesund ........................ » 4,500,000

eller tillsammans kronor 9,770,000: —

att af riksgäldskontor utgå, med rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf

dessa belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna tillsammans 1,690,000 kronor.

De sålunda omförmälda vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

m. m. äro i fråga om jernvägarne Boden—Ytter Morjärv och Krylbo—

Örebro följande, nemligen:

att, hvad den förra banan angår, Norrbottens läns landsting och,

för den senare banan, landsting, kommuner eller enskilde skola kostnadsfritt

upplåta:

för all framtid

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

genom skogsmark en bredd af 15 meter å hvardera sidan af banans

medellinie samt, der arbetets beskaffenhet betingar en större bredd,

hvad som i sådant hänseende erfordras, med all å den upplåtna marken

växande skog;

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

samt under arbetets fortgång

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna ersättning

för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda vägar

eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara må,

som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning orsakade

intrång;

samt att vederbörande skola åtaga sig att, när och hvar Kongl.

Maj:t så pröfvar nödigt, vid banlinien till i orten gångbart pris tillhandahålla

jernvägsbyggnaden sågtimmer till ett sammanlagdt antal af 200

stycken per kilometer af banans längd;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 3

allt med skyldighet för vederbörande att halla staten skadeslös

för hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma

att brista.

Beträffande banan Göteborgr—Svinesund hafva såsom vilkor för anläggning

af denna jernväg, så vidt den genomlöper Göteborgs och Bohus

län, föreslagits följande bestämmelser:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och pangar dar;.

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna

ersättning för olägenheter ''till följd af försvårad brukning, förlängda

vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

må, som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning

orsakade intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös tor

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma

att brista.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, efter det.Kongl. Maj.ts befallningshafvande

i Norrbottens län med underdånig skrifvelse den 21 november

1894 öfverlemnat en af samma läns landsting gjord ansökan, att

Kongl. Maj:t täcktes anbefalla undersökning af terrängförhållandena för

en jernvägsanläggning mellan Boden och Torne eif samt aflåta proposition

till Riksdagen om lämpligt anslag för fortsatt byggande af norra

stambanan till riksgränsn, Kongl. Maj:t från t. f. chefen för generalstaben

infordrat utlåtande i ämnet, samt att t, f. generalstabschefen i

anledning deraf i utlåtande den 30 april 1895 anfört, att stambanans

framdragande till riksgränson, så framt den finge en strategiskt rigtig

utstakning, väl komme att medföra hvarjehanda fördelar för försvaret

Fortsättning

af norra stam

banan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Statsutskottets Utlåtande A’:o 40.

af landskapet Norrbotten, men att dessa fördelar likväl icke kunde uppväga.

de betydliga olägenheter för riksförsvaret i dess helhet, som, på

sätt i utlåtandet närmare angifvits, deraf skulle följa. Då emellertid de

strategiska skälen icke kunde vara de bestämmande uti en fråga sådan

som den föreliggande, der det gälde, bland annat, att främja vårt. eget

lands odling och utveckling och kanske äfven dess språkliga och nationella

enhet, ansåge t. f. chefen sig icke kunna på dessa skäl afstyrka

förslaget. Såsom en oeftergiflig fordran, från militär synpunkt sedt, för

att icke norra stambanans framdragande till riksgränsen skulle lända

vart försvarsväsen till obotlig skada, ansåge dock t. f. chefen sig böra

uppställa en befästningsanläggning i Norrbotten.

Hvad beträffade spörsmålet om den rigtning, hvari norra stambanans

framdragande till riksgränsen borde ske, syntes med hänsyn

^ ^et nu förefintliga landsvägs- och vintervägsnätet, dels till

erhållandet af lämpliga öfvergångsställen öfver de tre stora vattendragen:

Råne,. Kalix och Torne elfvar, och dels slutligen till terrängförhållande113

^ öjrigt allt så vidt dessa omständigheter kunde bedömas efter

tillgängliga kartor — tre dylika rigtningar med något fog kunna ifrågasättas,

nemligen:

en nordlig linie öfver Öfverstbyn (vid Råne eif), Öfver Kalix till

Niemis (invid Torne eif, ungefär 10 kilometer söder om Öfver Torneå

kyrkby);

en midtellinie öfver Niemifors (vid Råne eif), Ytter Morjärv (vid

Kalix eif) till Korpikylä (vid Torne eif, ungefär midt emellan Hietamemi

och Carl Gustafs kyrkbyar), samt

en sydlig linie, en kustlinie, öfver Melderstein (vid Råne eif),

Hvitåfors, Neder Kalix till Haparanda.

Af dessa linier har t. f. generalstabschefen afgjordt förordat den

s. k. midtellinien.

Ur strategisk synpunkt har .emellertid t. f. chefen ansett ytterligare

en fordran böra uppställas. En jernvägslinie vore visserligen det bästa

och snabbaste medel för truppers förflyttning från en punkt till en

annan, men den hade ingen eller åtminstone en ytterst ringa betydelse

för. deras operationer i egentlig mening d. v. s. deras manövrer och

strider samt de förflyttningar, som stode i omedelbart sammanhang med

dessa. . Härtill kräfdes vanliga vägar, och begagneliga dylika utmed de

båda linierna förefunnes endast vintertiden uti de s. k. vintervägarna.

Att företaga ett kostsamt jern vägsbyggande ända fram till riksgränsen,

men samtidigt icke se till att genom beredande af vanliga vägar utmed

den byggda jervägslinien trupprörelser kunde utföras i de trakter, linien

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande A.-o 40. 3

genomlöpte, äfvenledes sommartiden, förefölle alldeles ändamålslöst ur

militär synpunkt. Af detta skäl borde åtgärder ovilkorligen vidtagas

för att, samtidigt med jemvägen, skaffa en landsvägsförbindelse utmed

densamma till stånd. Ett medel dertill, enkelt och jemförelsevis föga

kostsamt, erbjöde den s. k. materialväg, som . vid jemvägsbyggande

måste anläggas öfver allt, der icke förut befintlig väg kunde användas

för byggnadsmaterialens framforslande. Yid här ifrågavarande byggnad

borde derför, i olikhet med hvad hittills skett vid statens jernvägsbyggnader,

materialvägen anläggas såsom en väg, den der allt framgent

skulle ega bestånd och på vanligt sätt underhållas, samt broarna

öfver vattendragen, framför allt de öfver Råne och Kalix ehvar ^ af

hvilka den förra tycktes ega två fasta landsvägsbroar (en vid Rånbyn

och en vid Lassbyn, söder om Öfverstbyn) men den senare alls ingen

— byggas såsom kombinerade jemvägs- och landsvägsbroar.

Slutligen har t. f. chefen, med hänsyn dertill, att den nu till anläggning

ifrågasatta banan hade betydelse både i strategiskt och i taktiskt

afseende, ansett, att, på det att taktikens fordringar måtte blifva

behörigen tillgodosedda, en militär undersökning på stället af de for

banan ifrågasatta öfvergångsställena öfver vattendragen äfvensom banans

slutpunkt borde ega rum, innan banans sträckning slutligen faststäldes.

Sammanfattningen af hvad t. f. chefen i ärendet anfört vore

alltså: .

att norra stambanans framdragande från Boden intill riksgransen

ingalunda vore önskligt ur militär synpunkt, utan tvärtom innebure en

påtaglig försämring af vårt lands nuvarande strategiska läge,

att, då norra stambanans fullbordande ur alla öfriga synpunkter

måste betraktas såsom särdeles magtpåliggande, de militära motskälen

finge stå tillbaka;

att, för att något så när uppväga de militära vådorna af banans

framdragande intill riksgränsen, en befästningsanläggning borde komma

till stånd i Norrbotten, samt att denna anläggning borde påbörjas

snarast möjligt och senast samtidigt med att banan fördes från Kalix

eif vidare öster ut;

att banan, med utgångspunkt från Bodens station eller en punkt

å Boden—Gellivarebanan, belägen högst 6 kilometer norr om denna

station, borde anläggas i hufvudrigtning öfver Niemifors, Afvafors (norr

om denna ort), Ytter Morjärv till Korpikylä (Hannunajo), samt att en

terrängundersökning i denna rigtning snarast möjligt borde ske;

att, innan banans rigtning slutligt bestämdes, en militär undersökning

af de ifrågasatta öfvergångsställena öfver de vigtigare vatten
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

dragen ej mindre än af banans slutpunkt invid Torne eif måtte få

verkställas för att bringa de militära och tekniska fordringarna på

anordningarna vid dessa punkter i erforderlig öfverensstämmelse med

hvarandra; samt

att, samtidigt med banans anläggning, äfven en landsvägsanläggmng

borde utföras öfver allt, der icke i närheten funnes fullt begagnelig

väg uti banans hufvudrigtning; börande denna, der så med fördel kunde

ske, föras öfver de större vattendragen å landsvägsbroar, som kombinerades

med jernvägsbroarna, samt att terrängundersökningen för jern■vägens

framdragande äfven utsträcktes till att omfatta ifrågavarande

väganläggning.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län yttrade derefter

i utlåtande den 19 juni 1895, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på det lifligaste delade den uttalade önskan om norra stambanans snara

utsträckning till riksgränsen och i allo biträdde hvad landstinget i ärendet

anfört. Hvad beträffade den sträckning, hvari jernvägen skulle framdragas,

ville Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som i likhet med t. f.

chefen för generalstaben hölle före, att den af honom angifna kustlinien

icke lämpligen kunde väljas, och som, hvad anginge sjelfva ändpunkten

för den blifvande jernvägen, icke tilltrodde sig att jäfva de grunder,

som föranledt honom till det uttalandet, att Haparanda stad från strategisk

synpunkt icke kunde anses för någon lämplig slutpunkt, för egen

del förorda den af t. f. chefen för generalstaben föreslagna midtellimen.

Sedan jernvägsstyrelsen härefter i utlåtande af den 14 oktober

1895 förklarat sig anse, att fullständiga undersökningar för norra stambanans

fortsättande till gränsen mot Finland i första rummet borde afse

en sträckning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den föreslagna

midtellinien, dock med undersökning jemväl af en jernvägslinie från

Boden öfver Forsbyn till Haparanda, fann Kongl. Maj:t, som ansåg den

ifrågavarande jernvägsanläggningen vara af den framstående betydelse

för landet, att då dess utförande ifrågakomme, borde tagas i noggrant

öfvervägande, huruvida den icke företrädesvis borde byggas för statens

räkning för att med statsbanenätet införlifvas, godt uppdraga åt jernvägsstyrelsen

att gå i författning om upprättande af fullständig, af

kostnadsförslag åtföljd plan för norra stambanans framdragande på andra

sidan Lule eif med lämplig utgångspunkt från Bodens station eller en

högst 6 kilometer från denna station belägen punkt å Boden—Gellivarebanan,

och hufvudsakligen i den rigtning, som vore angifven medelst

den af t. f. generalstabschefen förordade så kallade midtellinien, dock

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 7

att denna undersökning tills vidare och intilldess Kongl. Maj:t kunde

finna skäl meddela vidare förordnande ej finge utsträckas längre än till

Forsbyn i närheten af Kalix eif; hvarjemte styrelsen borde från vederbörande

i orterna införskaffa upplysning, huruvida och i hvad man bidragtill

jernvägsanläggningen kunde vara att från orten påräkna, i händelse

banan skulle komma att byggas för statens räkning. Derjemte föreskrel

Kongl. Magt, att vid planens upprättande särskilt å de ställen, der

banan skulle öfvergå vattendrag, de militära och tekniska fordringarna

på anordningar borde söka bringas i erforderlig öfverensstämmelse med

hvarandra; att samtidigt med jernvägsundersökningens verkställande

utredning skulle åvägabringas, hvarest jernvägen ur militär synpunkt

kräfde anläggning af särskilda vägar; att i kostnadsförslag^ skulle upptagas

det belopp, som erfordrades för sådana vägars utförande efter de

för allmän landsväg gällande tekniska bestämmelser och för uppförande

af landsvägsbroar öfver de vattendrag, der sådana brobyggnader ur

militär synpunkt kunde anses erforderliga; samt att styrelsen skulle till

chefen för landtförsvarsdepartementet aflemna skriftlig anmälan om tiden

för undersökningarnas verkställande, på det att militär myndighet kunde

dervid närvara för att iakttaga hvad ur militärteknisk synpunkt vid planens

uppgörande erfordrades.

Jernvägsstyrelsen öfverlemnade derefter den 31 december 1896

plan- och profilritningar samt kostnadsförslag rörande sträckningen för

norra stambanans fortsättande från Boden till Forsbyn; och anmälde

styrelsen dervid, att å en del af jernvägen två olika sträckningar blifvit

undersökta, hvilket föranledts deraf, att vid de okulära undersökningar,

som styrelsen låtit verkställa, det befunnits, att öfvergången öfver Råne

eif kunde, förutom vid Niemifors såg, ske äfven 8} kilometer söder

derom vid Hasafors qvarn, och att jernvägsliniens sträckning med öfvergång

i denna senare punkt i afsevärd grad egde fördelar framför linien

öfver Niemifors, hvarför ock vid detaljundersökningarna denna linie

blifvit först utstakad, men att, sedan ur militär synpunkt anmärkts, att

banan borde framdragas från den inom 6 kilometer från Boden belägna

byn Buddby, äfven denna linie måste undersökas, hvarjemte med hänsyn

till den stora vigt, som för stambanans genom öfre Norrland framdragande

tillerkänts de militära krafven, denna senare linie af styrelsen

framlagts såsom hufvudförslag.

Beträffande kostnaderna för de alternativa sträckningarna mellan

Boden och Forsbyn har jernvägsstyrelsen meddelat, att, enär Norrbottens

läns landsting den 25 september 1896 iklädt sig de förpligtelse^ som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

ingå i förut omförmälda vilkor för banans anläggande, kostnaderna för

jernvägs- och landsvägsanläggningama beräknats på följande sätt:

Jernvägslinien Boden—Buddby—Niemifors—Ytter Morjärv—Forsbyn,

81,2 2 0 kilometer, har med rullande materiel beräknats kosta

4.833.000 kronor, deraf för rullande materiel efter 5,000 kronor för

kilometer beräknats 413,000 kronor. Häraf belöper sig på sträckningen

från Boden till Ytter Morjärv, 78,600 kilometer, ett belopp af 4,371,000

kronor, deraf 400,000 kronor för rullande materiel, och på sträckningen

mellan Ytter Morjärv och Forsbyn 2,6 2o kilometer, 462,000 kronor,

deraf 13,000 kronor för rullande materiel.

. Hen för denna jernvägssträckning erforderliga lands vägsanläggningen

mellan Boden och Forsbyn, 87 kilometer lång, har beräknats

kräfva en kostnad åt 333,000 kronor.

För jernvägen Boden—Hasafors—Ytter Morjärv—Forsbyn, 73,8 7 2

kilometer, upptager förslaget en kostnad af 4,460,000 kronor, deri inbegripen

kostnaden för rullande materiel till ett belopp af 373,000

kronor, och belöper sig häraf för sträckningen Boden—Ytter Morjärv

3.998.000 kronor, deraf för rullande materiel 360,000 kronor.

Den till denna sträckning hörande landsvägen mellan Boden och

Forsbyn har beräknats kosta 335,000 kronor.

I fråga om den trafik, som kunde blifva att påräkna å nu ifrågavarande

stambanelinie, anser jemvägsstyrelsen densamma närmast vara

att förlikna vid trafiken a linien Storsund—Boden, dock med något

större tendens till stegring, med anledning af Råneådalens bördighet,

hvilken dal stode i liflig handelsförbindelse med Luleå. Äfven borde

uppmärksammas, att, för den händelse norra stambanan i en framtid

komme att förbindas med finska jernvägsnätet. en väsentlig trafikökning

kunde för nu ifrågasatta banan vara att förvänta. Någon speciel ekonomisk

vinst af denna jernvägsanläggning torde dock, enligt styrelsens

förmenande, näppeligen vara att hoppas för den närmaste framtiden,

men denna omständighet borde ej kunna undanskymma de fördelar i

politiskt och nationalekonomiskt hänseende, som anläggningen af jernvägen

skulle komma att medföra.

Hvad beträffade frågan, hvilkendera af de ofvan nämnda alternativa

linierna vore att föredraga, hyste styrelsen den uppfattningen, att

linien öfver Hasafors från trafiksynpunkt borde tillerkännas afgjordt

företräde. Dels vore den ej mindre än 7,348 meter kortare än linien

öfver Niemifors, dels framginge den öfver väsentligt bördigare trakter

än denna sistnämnda. Om derför från militärteknisk synpunkt Hasa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 9

forsliniens byggande kunde tillåtas, tvekade styrelsen ej att förorda

densamma till utförande.

Styrelsen har vidare till bedömande upptagit spörsmålet, huruvida

den ifrågasatta jernvägen bör åstadkommas genom statens försorg, och

derom anfört, att samma skäl, som förestafva! den norrländska banans

utsträckning till Boden, kunde i hufvudsak åberopas äfven för den nu

ifrågasatta länken i den norrländska statsbanekedjan. I detta afseende

hade framhållits, hurusom en jernväg, sådan som den nu ifrågavarande,

vore egnad att såväl främja statens intressen som ock bidraga till utvecklingen

inom den vidsträckta landsdel, som deraf komme att röna

inflytande; att banans strategiska betydelse vore afsevärd, då derigenom

möjliggjordes ett hastigt framförande af trupper och förnödenheter i

händelse af fiendtligt angrepp; samt att från politisk synpunkt det vore

af högsta intresse, att banan komme till stånd såsom egnad att närmare

sammansluta aflägsna delar af Norrland med det öfriga Sverige.

För det närvarande ansåge emellertid styrelsen, att banan ej borde

bringas till utförande längre än till Ytter Morjärv vid Kalix eif, emedan,

då den förbindelse, som behöfdes mellan denna plats och Forsbyn, tillsvidare

kunde medelst endast landsväg tillfredsställande anordnas, skäl

ej förefunnes att nu utsträcka jernvägsanläggningen till Forsbyn, utan

torde dermed utan olägenhet kunna anstå till den helt visst ej långt

aflägsna tidpunkt, då stambanans vidare fortsättning till riksgränsen

ansåges böra åvägabringas. Derigenom undvekes nedläggande af jemförelsevis

betydande kostnader på en anläggning, som för närvarande

ej skulle närmelsevis medföra motsvarande nytta.

Slutligen har t. f. chefen för generalstaben uti infordradt utlåtande

af den 5 sistlidne februari — med förmälan hurusom den af

t. f. generalstabschefen förut förordade s. k. midtellinien fullständigt

sammanfölle med den nordligaste af de genom jernvägsstyrelsens försorg

utstakade linierna, samt att Hasaforsalternativet intill Råne eif endast

obetydligt afveke från den s. k. kustlinien, hvilken på grund af sin,

militäriskt taladt, stora otrygghet helt och hållet utdömdes — förordat

linien Boden—Buddby—Niemifors -Ytter Morjärv—Forsbyn och förklarat,

att intet vore att erinra beträffande den i sammanhang dermed

utstakade landsvägen Boden—Niemifors—Forsbyn.

I förevarande fråga har chefen för civildepartementet för egen del

anfört följande:

»Då man under de senare åren utdragit stambanenätet norrut genom

öfre Norrland till Boden, har det hufvudsakliga skälet varit, att man

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 28 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

velat bereda dessa till följd af sin aflägsenhet synnerligen ogynsamt

stälda men med rika utvecklingsmöjligheter utrustade trakter förmånen

af den mägtiga häfstång för framåtskridande, som en jernväg alltid

innebär. Samma skäl talar kraftigt för jernvägens fortsättande genom

de delar af Norrbotten, som ännu icke kommit i åtnjutande deraf, till

riksgränsen. Dertill kommer beträffande området närmast gränsen, att

befolkningen till stor del är af finskt ursprung eller åtminstone talar

finskt språk. En jern vägsförbindelse med det öfriga landet torde

otvifvelaktigt komma att verksamt bidraga till att närmare förbinda

denna befolkning med landets öfriga invånare samt att i dessa trakter

utbreda svenskt språk och svensk kultur och har således äfven i detta

afseende en stor betydelse.

På dessa skäl och med åberopande jemväl af hvad utaf myndigheterna

i ärendet anförts, tvekar jag icke tillstyrka Eders Kongl.'' Maj:t

att hos Riksdagen väcka förslag om norra stambanans fortsättning på

andra sidan Boden emot riksgränsen.

Hvad jernvägens sträckning beträffar, torde densamma nu icke

behöfva bestämmas för hela linien till riksgränsen. Jernvägsstyrelsen

har uppgjort detaljerad plan för jernvägens framdragande till Forsbyn

på östra sidan af Kalix eif men ansett, att jernvägen för närvarande

ej borde utsträckas längre än till Ytter Morjärv på vestra sidan af

samma eif. Härutinnan är jag ense med jernvägsstyrelsen. Med afseende

å de olika meningar, som gjort sig gällande angående sättet för

jernvägens framdragande från Kalix eif till riksgränsen, anser jag mig

emellertid redan nu böra tillkännagifva, att anstälda undersökningar

gifvit vid handen, att hinder ej torde förefinnas, att. jernvägens slutpunkt

blifver vid eller i närheten af Haparanda.

I afseende å en del af linien Boden—Ytter Morjärv har emellertid

jernvägsstyrelsen föreslagit två alternativa linier, den ena längre norrut

öfver Niemifors och den andra närmare kusten öfver Hasafors. Ehuru

den senare skulle blifva något kortare och billigare, lärer dock hvad

ur militärsynpunkt anförts till förmån för den inre linien böra föranleda,

att denna linie antages. Jernvägen skulle alltså framdragas i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen för linien Boden

—Buddby—Niemifors—Ytter Morjärv uppgjorda plan, dock med rätt

för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen

bör genomgå.

På sätt förut omförmälts, har jernvägsstyrelsen jemväl uppgjort

förslag till anläggning i sammanhang med jernvägen af en landsväg

Boden—Niemifors—Forsbyn. Enligt hvad jag inhemtat är det i hvarje

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o dO.

11

fall nödvändigt att för jernvägens byggande anlägga en materialväg

utmed jernvägslinien, och antages en sådan väg kosta omkring hälften

af hvad som beräknats för anläggning af den nu föreslagna landsvägen.

Då nu ur militär synpunkt kraftigt framhållits nödvändigheten att i

samband med jernvägsanläggningen åstadkomma en landsväg i granskapet

deraf, torde det vara skäl att genast från början bygga den erforderliga

materialvägen på sådant sätt, att den kan framgent användas såsom

landsväg. Jag tillstyrker således jemväl anläggningen af ifrågavarande

landsväg i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen

uppgjorda plan.

Det af Norrbottens läns landsting i fråga om upplåtelse af mark

m. m. för jernvägsanläggningen fattade beslut, hvilket, enligt hvad jag

inhemtat, numera vunnit laga kraft, är lika lydande med de af Riksdagen

uti dess skrifvelse den 14 maj 1890 faststälda vilkor för då

fattadt beslut om stambanans fortsättande från Vännäs till Boden, och

hemställer jag, att hvad landstinget sålunda åtagit sig måtte föreslås

såsom vilkor jemväl för det beslut, som må uti nu ifrågavarande afseende

komma att fattas.»

I sammanhang härmed har utskottet skolat omförmäla, att i en

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 166) herr O. H. Ström, med

hvilken herr N. Wallmark instämt, föreslagit,

att Riksdagen

l:o) måtte för färdigbyggande på två år af jernvägen från Boden

till Ytter Morjärv bevilja ett anslag af 2,600,000 kronor att utgå under

år 1898 samt besluta, att återstoden af den projekterade byggnadskostnaden

skall utgå under år 1899;

2:o) måtte besluta, att bansträckningen öfver Hasafors bör väljas,

såsom varande både 7,34 8 km. kortare, 373.000 kronor billigare och

för orten fördelaktigare än den både längre, dyrare och för orten ej så

tillfredsställande sträckningen öfver Niemifors.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört följande.

Då det icke blott för öfre Norrbotten utan för hela landet vore af

största vigt, att jernvägens byggande bedrefves med större skyndsamhet,

än som föresloges i Kongl. Maj ds proposition, så att icke dess fortsättande

till riksgränsen, som ju vore slutliga målet, oskäligt fördröjdes,

ansåge motionären det vara fördelaktigare, att byggnadskostnaden fördelades

på två i stället för fyra år. Härigenom skulle jernvägen till

Ytter Morjärv blifva färdig år 1899, och fortsättningen derifrån till riks
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

gränsen, under förutsättning af lika stort årsanslag, år 1901, vid hvilken

tidpunkt den finska banan från Uleåborg till Torneå, som hela vägen

komme att gå efter kusten, antagligen vore färdig, då terrängen för

densamma vore ytterst gynsam.

De skäl, som talade för norra stambanans skyndsammare fullbordande,

vore så väl i tal som skrift så ofta och så kraftigt framhållna,

att det vore öfverflödigt här upprepa dem. Statens blomstrande finanser

lade ej heller nu hinder i vägen härför.

Vid skärskådandet af den kongl. propositionen befunnes, att medan

deri föresloges en byggnadstid af blott två år för den 131,2 2 5 km. långa,

9,054,000 kronor kostande banan Krylbo—Örebro och en byggnadstid af

fyra år för den 189,4 5 7 km. långa, 16,216,500 kronor kostande Bohusbanan,

föresloges en byggnadstid af fyra år för den blott 78,6 0 0 km.

langa och 4,371,000 kronor kostande banan Boden—Ytter Morjärv. Då

i genomsnitt på förstnämnda bana skulle byggas 65,612 och på Bohusbanan

47,3 6 4 km. årligen, skulle på Boden—Ytter Morjärvsbanan byggas

blott 19,05 0 km. årligen och detta, ehuru byggnadskostnaden för Krylbobanan

uppginge till 68,988 kronor och för Bohusbanan ända till 85,594

kronor per km., medan den för Boden—Ytter Morjärvsbanan blott uppgår

till 55,610 kronor per km.

Utan afund mot i afseende på kommunikationer förut ej lottlösa

landsdelar, som nu föresloges att få dem ytterligare betydligt, ja storartadt

utvecklade, kunde dock icke underlåtas att påpeka, i huru än

mycket större behof hela det stora öfre Norrbotten, hittills i saknad af

jernvägar och dessutom klent försedt med andra vägar, vore af eu skyndsammare

utveckling af sitt kommunikationsväsende. Villigt och tacksamt

erkändes, att i synnerhet på senare tider mycket blifvit åt statsmagterna

gjordt för kommunikationsväsendets utveckling och odlingens befrämjande

i Norrbotten, men ännu återstode ofantligt mycket att göra i detta

framtidsland.

Beträffande de alternativa båda linierna för jernvägens sträckning

genom Råneå, en nordligare öfver Niemifors, hvilken nu föreslagits till

byggande, och. en sydligare öfver Hasafors, så framginge af jernvägsstyrelsens

utlåtande den 31 december 1896, att den sydligare linien

öfver Hasafors i närvaro af en kommenderad generalstabsofficer först

blifvit undersökt och befunnen lämplig äfven i strategiskt hänseende.

Af någon orsak aflöstes emellertid denna stabsofficer af en annan, och

först då denne påyrkade en nordligare linie, verkstäldes undersökning

äfven af linien öfver Niemifors, beläget 8 km. norr om Hasafors, hvilken

nordligare linie på grund af tillförordnade chefens för generalstaben

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40. 13

utlåtande af 5 sistlidne februari af departementschefen föresloges till

utförande. Såsom ett hufvudskål emot. den sydligare linien hade ur

militär synpunkt anmärkts, att denna linie ginge för nära kusten och

derför lätt kunde blifva föremål för ett fiendtligt anfall. Men i verkligheten

förhölle sig härmed så, att från den djupast in i landet skjutande

och dertill ganska grunda hafsvikens kaj vid Strömsund vore ett afstånd

af 21 km. till Hasafors, medan afståndet från kajen vid Töre i Nederkalix

socken till den föreslagna banans ändpunkt Ytter Morjärv vore

blott 19 km., utan att man hört generalstaben hafva ansett detta innebära

någon fara för banans säkerhet. Motionären trodde derför icke, i

synnerhet då det visat sig, att tvenne kontrollerande generalstabsofficerare

haft differerande åsigter om den södra liniens lämplighet eller ej, att

tillförordnade chefens för generalstaben åsigt ovilkorligen borde, vara

bestämmande för förkastandet af den sydligare linien, hvilken i alla

hänseenden vore den lämpligaste, såsom varande både billigare, kortare

och antagligen mera inkomstgifvande. Skulle de fredliga intressena,

samfärdselns och odlingens befrämjande stå tillbaka för den allra ringaste

anmärkning mot en jernvägssträcknings lämplighet ur strategisk, .synpunkt,

blefve ju anslaget till en jernväg mera ett anslag för militära

än för kulturella ändamål. .

De skäl, hvarpå motionären stödde sin åsigt om Hasaforslimens

företräde framför Niemiforslinien, vore, förutom personlig kännedom om

förhållandena, petitioner från ortens befolkning samt i synnerhet jernvägsstyrelsens

utlåtande rörande denna linie, der det yttrades, »att linien

öfver Hasafors från trafiksynpunkt borde tillerkännas afgjordt företräde.

Dels vore den ej mindre än 7,34 8 km. kortare, dels framginge den öfver

väsentligt bördigare trakter än den nordligare linien öfver Niemifors,

hvarför, om från militärsynpunkt Hasaforsliniens byggande kunde tillåtas,

styrelsen icke tvekade att förorda denna till utförande». Man behöfde

också blott kasta en blick på den karta, som åtföljde Kongl. Maj:ts

proposition för att finna, Indika svårigheter varit förenade med den nordliga

liniens utstakande. Så många krökningar än hit, än dit, än mot

norr, än mot söder, torde icke förekomma på någon annan jernväg,

men de hade naturligtvis varit nödvändiga till följd af markens oländighet

med stenbackar och moras, som måst kringgås.

Genom Hasaforsliniens antagande skulle dessutom cn besparing i

byggnadskostnaden af 373,000 kronor vinnas, hvilket ej vore en obetydlighet,

utan i det närmaste skulle räcka till fullbordande af den återstående

delen af banan från Ytter Morjärv till Forsbyn, som af jernvägs - styrelsen beräknats kosta 462,000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

jernväg Kryi. underdånig skrifvelse den 30 maj 1896 hade jernvägsstyrelsen

bo-örebro. last uppmärksamheten derå, att frågan om åstadkommande af snabbare

och billigare jernvägsförbmdelser mellan Norrland samt södra och vestra

delarna af Sverige^ vore synnerligen förtjent af beaktande, och att, då

de nuvarande förhållandena i afseende å jernvägstrafiken mellan dessa

delar åt vårt land lemnade mycket (ifrigt att önska i fråga såväl om

tidslängden som om kostnaderna för en resa, hvarje möjlighet till

väsentlig förbättring af dessa förhållanden borde af samhället och dess

myndigheter omfattas med intresse, och har styrelsen framhållit, att

en dylik möjlighet enligt styrelsens förmenande förefunnes i anläggning

af en statsbana emellan Örebro och Krylbo. Redan en blick på

jern vägs kart an vore tillräcklig att ådagalägga; i hvilken väsentlig män

anläggningen af en jernväg mellan nämnda platser skulle bidraga till

förkortande af väglängden för en resa mellan landets nordligare samt

södra och vestra delar. Vid noggrannare undersökning befunnes det

kortaste afstandet mellan Örebro och Krylbo på jernväg för närvarande

utgöra 177 kilometer (vägen gånge då öfver Köping, Tillberga och

bala), under det att en direkt jernvägsförbindelse mellan ifrågavarande

orter torde kunna begränsas till en längd af 115 till 120 kilometer.

Betydelsen af denna vägförkortning vore afsevärd redan ur synpunkten

åt orternas intressen, men komme att förnämligast hafva inflytande till

underlättande af längdtrafiken mellan landets vidt skilda nordliga samt

södra och vestra delar. En sådan jernväg skulle göra det möjligt för

resande att med begagnande af nattåg från Göteborg eller Malmö redan

följande förmiddag uppnå Gefle eller Falun och på aftonen hinna fram

till Östersund eller Sundsvall. Godstrafiken komme jemväl att röna

gynsamt inflytande af denna jernvägsanläggning icke blott derigenom,

att vaglangden minskades, utan äfven derutinnan att godset kunde föras

pa en enda bana statens, i stället för att, såsom nu vore förhållandet,

med oundvikliga kostnader och uppehåll sändas genom flera banförvaltmngars

områden. Äfven förtjenade framhållas, att den trakt, som ifrågavarande

bana skulle komma att genomlöpa, vore en vigtig del af bergslagen

i mellersta Sverige med många grufvor och gruffält, masugnar

och jernbruk^samt att i följd häraf jernvägen antagligen komme att

medföra betydlig ökning af såväl person- som godstrafiken på statens

banor, livilket förhållande kunde anses betrygga ett ekonomiskt gynsamt

resultat af banans anläggning. Slutligen skulle de enskilda banorna

i mellersta Sverige, sammanslutna till en enhet, kunna komma att utöfva

ett konkurrerande inflytande på statsbanorna, derest ej dessa senare

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

15

sattes i stånd att anordna den transiterande trafiken på ett fullt tillfredsställande

sätt utan anlitande af enskilda jern vägsförvaltningar.

På grund häraf anhöll jernvägsstyrelsen om bemyndigande att

verkställa den utredning, som kunde befinnas erforderlig angående lämpligaste

sträckningen för en statsbana mellan Örebro och Krylbo.

Vid föredragning af denna framställning behagade Kongl. Maj:t

den 19 juni 1896 — med förklarande jemväl beträffande denna jernvägsanläggning

att den syntes vara af den framstående betydelse för

landet att, då dess utförande ifrågakomme, det borde tagas i noggrant

öfvervägande, huruvida den icke företrädesvis borde byggas för statens

räkning för att med statsbanenätet införlifvas — uppdraga åt jernvägsstyrelsen

att gå i författning om upprättande af fullständig, af kostnadsförslag

åtföljd plan för anläggning af en statsbana från Krylbo till Örebro,

dervid särskildt borde undersökas, huruvida de redan befintliga

jernvägssträckningarna mellan Krylbo och Kärrgrufvan samt mellan

Frövi och Örebro lämpligen borde förvärfvas åt staten, eller om helt

och hållet ny linie borde byggas å hela sträckan mellan Krylbo och

Örebro; och borde styrelsen tillika från vederbörande i orterna införskaffa

upplysning, huruvida och i hvad män bidrag till jernvägsanläggningen

kunde vara att från orterna påräkna, i händelse banan skulle

komma att byggas för statens räkning.

Med öfverlemnande af plan och profilritningar jemte kostnadsförslag

rörande en statsbana från Krylbo till Örebro har jernvägsstyrelsen,

till hvars i statsrådsprotokollet (sid. 22—27) intagna yttrande

utskottet tillåter sig hänvisa, anfört, att anläggningskostnaderna för de

olika undersökta sträckningarna beräknats uppgå till följande belopp,

nemligen:

linien Krylbo—Vestanfors—Ullersäter—Örebro om 131,225 kilometer

9,266,500 kronor eller 70,615 kronor per kilometer;

linien Krylbo—Ferna— Ullersäter— Örebro om 125,9 5 0 kilometer

8,883,000 kronor eller 70,528 kronor per kilometer; _

linien Krylbo—Vestanfors—Frövi om 107,3 8 5 kilometer 7,448,500

kronor eller 69,363 kronor per kilometer; och

linien Krylbo—Ferna—Frövi om 102,11 o kilometer 7,065,000 kronor

eller 69,190 kronor per kilometer.

Uti dessa belopp inginge kostnaden för rörlig materiel, som upptagits

till 7,500 kronor per kilometer; och hade å de beräknade kostnaderna

för expropriation afdrag gjorts för bidrag, som enligt till styrelsen

inkomna handlingar från kommuner eller enskilde kunde för anläggningen

påräknas — uppgående för linien till Sällinge vester om

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Amänningen till 102,072 kronor 50 öre, för linien öster om nämnda

sjö till 97,861 kronor och för linien Sällinge—Örebro till 16,280 kronor.

För Frövilinierna vore uti kostnadsberäkningen intagen det för utvidgning

och förändring af Örebro station erforderliga belopp.

För bedömande af frågan hvilkendera af de ifrågavarande sträckningarna

för statsbanan mellan Krylbo och Örebro vore att föredraga,

har styrelsen anstält en jemförelse mellan linierna, sådana de enligt ritningarna

och kostnadsförslagen framstälde sig. Häraf framgår, att den

östra linien öfver Ferna vore 5,2 7 5 kilometer kortare och 383,500 kronor

billigare än den vestra linien, hvartill komme, att den förra linien

med'' sina gynsammare lutnings- och krökningsförhållanden och mindre

höjd öfver hafvet skulle i trafikekonomiskt hänseende varda fördelaktigare.

Östra linien skulle således ega ett afgjordt företräde, om de båda

liniernas trafikutsigter vore lika goda; men detta hade befunnits icke

vara förhållandet, utan den vestra linien hade visat ett högst betydande

försteg härutinnan framför den östra.

De till grund lagda beräkningarna rörde visserligen endast den

godstrafik, som bruken och jernverken kunde förväntas tillföra jernvägen,

men dels vore denna den hulvudsakligaste, dels torde trafiken i

öfrigt icke kunna för östra linien blifva fördelaktigare än för den vestra.

De ifrågavarande beräkningarna vore för båda linierna byggda på samma

grund, nemligen på uppgifter från vederbörande i orterna, och ehuru

styrelsen icke kunde garantera beräkningarnas fullkomliga rigtighet,

hölle styrelsen dock före, att fullt vitsord borde åt dem tillerkännas för

afgörande af frågan om hvilkendera linien vore i fråga om trafikinkomster

att föredraga. Sådana uppgifter förelåge och funnes upptagna å

en vid styrelsens skrifvelse fogad tabell, utvisande de för vestra linien

en godsfrakt af 109,300 tons, under det att motsvarande siffra för östra

linien uppginge till allenast 63,650 tons. Häremot kunde invändas, att

detta förhållande ej borde tillmätas synnerlig betydelse på den grund

att, om östra linien komme till utförande, eu stor del af den för vestra

linien beräknade trafiken tillfölle östra linien, men denna trafik kunde,

såsom af berörda tabell framginge, ej uppskattas till mera än omkring

10,000 tons, och det visade sig alltså, att vestra linien för hvarje fall

med afseende å trafikinkomster erbjöde högst väsentliga fördelar framför

den östra.

Vid detta förhållande och då, ehuru någon beräkning af antalet

kilometertons för hvardera linien icke kunnat uppgöras, likväl, såvidt

styrelsen kunnat utröna, godset, som å vestra linien upphemtades, komme

att fraktas å jernväg minst lika långt som godset å östra linien, ansåge

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

17

sig styrelsen ej kunna undgå att, i trots af vägförlängningen och öfriga

olägenheter, som vidlådde vestra linien, skänka densamma ett bestämdt

förord framför östra linien.

Hvad slutligen anginge de båda linierna Spånga—Ullersäter—Örebro

och Spånga—Frövi—Örebro, så erbjöde den sistnämnda i trafikekonomiskt

hänseende högst väsentliga fördelar framför den förra och

vore sålunda från denna synpunkt att föredraga. Hå härtill komme, att

statens inlösen af bandelen Örebro—Frövi skulle utesluta den konkurrens

med Köping—Hults jernväg, som Ullersätersliniens tillkomst skulle

medföra, samt att anordningarna vid Örebro i sådant fall kunde blifva

betydligt förenklade emot hvad förhållandet blefve, om ytterligare en

bana skulle å nämnda station inledas, funne sig styrelsen böra förorda

Frövilinien framför Ullersäterslinien under den förutsättning, att bandelen

Örebro—Frövi kunde för rimligt pris åt staten förvärfvas. Fm af

styrelsen anstäld värdering af all den fasta och lösa egendom, som skidle

komina att ingå i köp af nämnda handel, hade, på sätt en vid styrelsens

skrifvelse fogad tabell utvisade, gifvit vid handen, att banan i nu

befintligt skick egde ett värde af omkring 1,880,000 kronor. Inlösen

af banan för statens räkning borde emellertid betinga något högre pris i

betraktande dels af den förut omnämnda konkurrensens undvikande, dels

af lättheten att trafikera bandelen Örebro—Frövi emot den utstakade

linien förbi Ullersäter, och styrelsen hade i sådant afseende ansett en

förhöjning till 2,000,000 kronor fullt skälig.

Under förutsättning att bandelen Örebro—Frövi kunde åt staten

förvärfvas för en summa af omkring 2,000,000 kronor, hvarom styrelsen

hade hänvändt sig till Köping—Hults jernvägsaktiebolag men ännu icke

mottagit svar, förordade styrelsen alltså ett sådant inköp, då derigenom

kunde åt statsbanan mellan Krylbo och Örebro gifvas en väsentligt

fördelaktigare sträckning än eljest vore möjligt.

Beträffande frågan, huruvida den föreslagna jernvägen mellan Krylbo

och Örebro borde åstadkommas genom statens försorg, har styrelsen

anfört, hurusom fördelarna af en föreningsbanas anläggning mellan

norra och vestra stambanorna redan blifvit framhållna af den genom

nådigt beslut den 20 mars 1858 tillsatta komité, hvilken, bland annat,

haft i uppdrag att åstadkomma en utredning i berörda hänseende. I

sitt den 8 november 1859 afgifna underdåniga betänkande hade nämnda

komité sålunda framhållit, att en dylik jernväg — hvilken beräknats

skola utgå från Brovallen (6 kilometer söder om Krylbo) vid norra

stambanan för att vid Frövi station ansluta sig till Köping—Hults jernväg

och i förening med bandelen Frövi—-Örebro af nämnda jernBth.

till Jliksd. Prot. 1807. 4 Samt. 1 Afd. 28 lläft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

väg jemte statsbanan Örebro—Hallsberg bilda ifrågavarande förbindelseled

— skulle dels medföra en väsentlig förkortning af våglängden för

jernvägstrafik mellan södra och vestra delarna af Sverige, å ena sidan,

samt Norrland, å den andra, dels öppna nya tillfällen till varuutbyte

med vissa delar af bergslagen.

I afseende å den inverkan, som tillkomsten af den nu ifrågasatta

statsbanan mellan Krylbo och Örebro skulle medföra för trafiken i allmänhet,

har styrelsen erinrat, att denna bana, i den sträckning, som

af styrelsen förordats, komtne att erhålla en längd af i det närmaste

133 kilometer, medan för det närvarande kortaste jernvägsförbindelsen

mellan nämnda orter — öfver Tillberga och Sala — utgjorde 177 kilometer.

Skilnaden, omkring 44 kilometer, betecknade alltså den direkta

förkortningen af våglängden och dermed äfven tiden för en jernvägsresa

mellan Norrland samt södra och vestra delarne af Sverige. Men banans

betydelse vore vida större, ty först genom ifrågavarande 6tatsbanas tillkomst

möjliggjordes anordnande af jernvägs- och posttrafiken till och

från Norrland på ett fullt tillfredsställande sätt. Öm denna statsbana

blefve verklighet, kunde den norrländska posten till och från utlandet

samt södra och vestra Sverige, i stället för att såsom nu föras den

långa vägen öfver Stockholm, framföras öfver Hallsberg—Örebro—

Krylbo, hvilket representerade en vägförkortning för de båda förra

posterna af 168 och för den sistnämnda posten af 202 kilometer. Hetta

möjliggjorde i sin ordning en fördelaktigare anordning af jernvägstrafiken

till och från Norrland öfver Stockholm. Nu måste nemligen

afgångs- och ankomsttiderna för de norrländska tågen afpassas efter

tiderna för de tågs ankomst till och afgång från Stockholm, som hade

att föra den norrländska posten; men om statsbanan från Krylbo till

Örebro komrne till stånd, kunde man anordna de norrländska tågen på

ett sätt, som vida mera än det nuvarande tillfredsstälde den norrländska,

särskilt i afseende å trävarurörelsen vidtomfattande affärsverksamhetens

berättigade fordringar. Exempelvis kunde nämnas, att tågen från

Stockholm till Norrland kunde komma att utgå så mycket tidigare än

nu vore fallet, att desamma torde utan afsevärd ökning af kostnaderna

för natt-tjenstgöring kunna hinna på dagen fram till Sundsvall och

Östersund i stället för, såsom nu, till Ange, och detta verkade i sin

ordning fördelaktigt på tågauordningarna å bandelarne norr om Bräcke,

så att, för exempel, en jernvägsresa mellan denna ort och den numera

vigtiga platsen Gellivare, hvilken resa nu, med undantag för några

sommarmånader, toge i anspråk tre dagar, ej komma att kräfva mer

än två dagar. Utom de afsevärda fördelar, som dylika anordningar

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

skulle tillskynda de jernvägsresande, kunde man, såsom eu följd deraf,

påräkna en ej obetydlig ökning af personfreqvensen å de norrländska

banorna.

Då göda utsigter funnes, att den ifrågavarande statsbanan mellan

Krylbo och Örebro äfven ur ekonomisk synpunkt skulle blifva fördelaktig,

vore alltså denna jernvägsanläggning, enligt styrelsens förmenande,

från alla synpunkter att förorda, och styrelsen hemstälde

derför, att hos Riksdagen måtte göras framställning om anslag till

åvägabringande af en statsbana från Krylbo till Örebro för en uppskattad

kostnad af 9,832,500 kronor, sålunda att dels ny jernväg anlädes

mellan Krylbo och Frövi öfver Vestanfors, Sällinge och Spånga

för ett belopp af 7,448,500 kronor, dels inlösen skedde af bandelen

Örebvo—Frövi med hvad deri borde af Köping—Hults jernvägsaktiebolags

öfriga egendom ingå för en kostnad af omkring 2,000,000 kronor,

dels ock nämnda handel försattes i fullt statsbanemessigt skick

för en beräknad kostnad af 189,000 kronor och rullande materiel dertill

anskaffades för ett belopp af 195,000 kronor. För den händelse att

bandelen Örebro—Frövi icke skulle kunna på antagliga vilkor förvärfvas

åt staten, hemstälde styrelsen om proposition till Riksdagen om

anslag till anläggning af statsbana mellan Krylbo och Örebro i sträckning

öfver Vestanfors och Ullersäter, hvarför kostnaden beräknats till

9,266,500 kronor.

T. f. chefen för generalstaben har angående den föreslagna jernvägen

hufvudsakligen anfört, att en statsbana mellan Örebro och Krylbo

under alla förhållanden måste betraktas såsom önskvärd ur försvarets

synpunkt, men att de militära intressena blefve bäst tillgodosedda, om

helt och hållet ny linie bygdes å hela sträckan mellan nyss nämnda

orter. Deremot vore detlemligen likgiltigt i militärt hänseende, huruvida

jernvägen framdroges öster eller vester om sjön Åmänningen, enär

den ena liniens fördelar kunde sägas uppväga den andras. Den östra

linien egde nemligen ett obetydligt företräde på grund af dess mindre

längd samt gynsammare lutnings- och krökningsförhallanden, den vestra

deremot på grund af sin mera tillbakadragna och derför mera skyddade

sträckning samt sin anslutning till ett, åtminstone för närvarande något

gynsammare vägnät.

Statsrådet och chefen för civildepartementet har i frågan antört:

j>Då, på sätt jern vägsstyrelsen framhållit, afsevärda fördelar skulle

genom en jernvägsanläggning mellan Krylbo och Örebro beredas såväl

jernvägstrafiken som allmänna posten mellan södra och vestra Sverige, å

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets. Utlåtande N:o 40.

ena sidan, och det norra Sverige, å den andra, samt ej blott denna

bana kan antagas komma att gifva full afkastning å deri nedlagda

kostnader, utan äfven betydlig ökning af såväl person- som godstrafiken

å statens jernvägar jemväl å andra sträckningar deraf torde blifva en

följd, anser jag mig ega välgrundad anledning till hemställan, att Eders

Kong]. Maj.t måtte föreslå Riksdagen besluta byggandet af ifrågavarande

bana.

Hvad angår de alternativa förslagen till jernvägens sträckning,

anser jag på de af jernvägsstyrelsen anförda skål, att å sträckan från

Klingbo till Sällinge den vestra linien öfver Vestanfors bör föredragas

framför den östra öfver Ferna. Jernvägsstyrelsen synes mig jemväl

hafva andraga göda skäl för att staten, i stället för att från Spånga

bygga ny jernväg öster om sjön Wäringen, lämpligen bör bygga allenast

linien Spånga Frövi samt inköpa den del af Köping—Hults jernväg,

som sträcker sig mellan Frövi och Örebro på vestra sidan om sagda

sjö. Då emellertid Köping—Hults jernvägsaktiebolag icke är skyldigt

att på några förut bestämda vilkor till staten afstå allenast denna

bände!, måste frågan om inlösen af densamma blifva beroende på de

vilkor, för hvilka den kan förvärfvas; och har bolaget ännu icke derom

lemnat definitivt besked. Vid sådant förhållande lärer för närvarande

ej kunna föreslås annat än att draga tram linien från Spånga öster om

Väringen till Örebro.. Eders Kong]. Maj:t täcktes alltså finna godt för

närvarande föreslå jernvägens anläggande öfver Vestanfors och Ullersätei

till Örebio i huivudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen

för denna sträckning uppgjorda plan, dock med rätt för Eders

Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå;

lärande, derest antagligt saluanbud å linien Frövi—Örebro af bemäld^

bolag afgifves, förändrad framställning i anledning deraf kunna

till Riksdagen göras.

Enligt hvad ofvan förmälts, hafva kommuner och enskilde åtagit

sig att i. viss män lemna bidrag till jernvägsanläggningen; men med

hänsyn till såväl ifrågavarande anläggnings betydelse för de trakter,

den komme att genomlöpa, som ock vidden af de förpligtelse!-, vederbörande

landsting och kommuner iklädt sig vid de af staten senast

utförda jernvägsanläggningarna i riket, torde åt vederbörande intressenter

kunna påräknas än större bidrag, och jag hemställer fördenskull, att

såsom, vilkor äfven för denna jernvägsanläggning måtte stadgas, att af

landsting, kommuner eller enskilde skola lemnas enahanda förmåner,

som Norrbottens läns landsting utfäst i afseende å norra stambanans

fortsättning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

21

Eu följd af dessa ökade förpligtelse! för intressenterna i företaget

blir naturligtvis, att den beräknade kostnaden för anläggningen, 9,266,500

kronor, kommer att minskas med det belopp, som i kostnadsförslaget

upptagits för expropriation af erforderlig mark eller 212,676 kronor

25 öre, då kostnaden i något jemnadt tal kommer att uppgå till

9,054,000 kronor.»

I en inom Andra Kammaren afgifven motion (n:o 161) har herr

J. Johansson från Noraskog hemstält, att Riksdagen, med afslag å

Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition, i hvad den afsåge föreslagen

jernväg från Krylbo öfver Vestanfors och Ullersäter till Örebro, måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om verkställande af ytterligare

undersökning af berörda jernvägslinie för utrönande, huruvida det ej

skulle vara både för staten och de särskilda orterna fördelaktigast och

lämpligast, att banan från Skinskattebergs bergslag droges genom

Ramsbergs, Lindes och Nora bergslager, samt att till kommande Riksdag

framlägga det förslag angående ifrågavarande stambanas rigtning och

läge, som af en dylik undersökning kunde föranledas.

För undvikande af allt för stor vidlyftighet får utskottet hänvisa

till motionen och de densamma åtföljande karta och öfriga bilagor.

Angående de inom Göteborgs och Bohus län tidigare framkomna

jernvägsförslag tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

(sid. 33—35) och vill här allenast erinra derom, att landstinget i underdånig

skrifvelse år 1892 förklarat sig villigt dels att betala de kostnader,

som vore förenade med anskaffande af nödig jord åt såväl do

af landstinget år 1886 såsom statsbanor begärda jernvägslinierna Uddevalla—Ellös

och Torp—Krossekärr som äfven för längdbanans fortsättning

å ena sidan till vestkustbanan vid Göteborg och å andra sidan

till norska gränsen, allt i händelse beslut om dessa liniers byggande

fattades före utgången af år 1897, dels ock att understödja byggandet

af jernvägar med 0,891 eller 1,4 35 meters spårvidd inom länet för do

delar deraf, som icke undfirige statsbanor, med ett belopp för kilometer af

4,000 kronor för den förra och 7,000 kronor för den senare spårvidden.

Längdbana

genom Bohuslän.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Sedan emellertid Strömstad—Höns jernvägsaktiebolag den 9 november

1895 till Kongl. Maj:t ingifvit ansökning om beredande åt''

understöd i form af lån och anslag till anläggning af jernväg mellan

Strömstad och Mon, samt jernvägsstyrelsen erhållit befallning att häröfver

yttra sig, inkom styrelsen med underdånigt utlåtande den 28

april 1896, deri styrelsen, med redogörelse för sist nämnda af Göteborgs

landsting fattade beslut äfvensom för åtskilliga inom landstinget

i ärendet väckta motioner, framhöll hurusom häraf framginge, hvilken

betydelse man inom Bohuslän tillmätte en längdbana, som förbunde

vestkustbanans nuvarande nordliga ändpunkt Göteborg med det sydnorska

jernvägsnätet, och uttalade styrelsen såsom sin åsigt, att en dylik

bana vore af så allmän vigt, att fullgiltiga skäl förefunnes för staten

att ombesörja banans bringande till stånd. I detta afseende åberopades,

hurusom samma hufvudsakliga skäl, hvilka betingat beslutet om vestkustbanans

öfvertagande af stateD, kunde anföras jemväl för att den

tilltänkta längdbanan genom Bohuslän borde blifva en statsbana. Blefve

staten egare af denna senare jernväg, finge staten i sin hand en vigtig

förbindelseled mellan Sveriges vestra delar och Norge, hvilken i förening

med vestkustbanan förmedlade transitotrafiken mellan Norge och utlandet,

och staten sattes då i tillfälle att, helt och hållet oberoende af

enskilda jernvägsbolag, med främmande länders jernvägsförvaltningar

förbereda och afsluta samtrafiksaftal äfvensom andra internationella

överenskommelser, såsom angående postförbindelser och dylikt. Genom

att staten numera blifvit egare af vestkustbanan hade således utan

tvifvel ett mycket tungt vägande skäl tillkommit för den bohuslänska

längdbanans byggande med statsmedel. Styrelsen, som vid detta förhållande

icke kunde förorda, att anslag utan återbetalningsskyldighet

beviljades för anläggningen af jernväg mellan Strömstad och Mon,

faun sig, då angeläget vore att nödiga utredningar för uppgörande

af fullständiga förslag till anläggande genom statens försorg af eu

längdbana genom Bohuslän ju förr desto hellre åstadkommes, böra

anhålla om bemyndigande att, efter tagen kännedom om redan uppgjorda

planer och kostnadsberäkningar för nyssberörda längdbana, låta

vidtaga de undersökningar och utredningar, som befunnes vara af

behofvet påkallade för framläggande för en kommande Riksdag af

proposition om anvisande af anslag till anläggande af en längdbana

genom Bohuslän, förbindande vestkustbanan med norska jernvägsnätet.

Då denna framställning föredrogs inför Kongl. Maj:t, förklarade

Kongl. Maj:t sig anse jemväl nu ifrågavarande jernvägsanläggning

vara af den framstående betydelse för landet att, då dess utförande

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

23

ifrågakomma, det borde tagas i noggrant öfvervägande, huruvida den

icke företrädesvis borde byggas för statens räkning för att med statsbanenätet

införlifvas, och uppdrog Kongl. Maj:t åt jernvägsstyrelsen

att gå i författning om verkställande af de undersökningar och utredningar,

styrelsen, efter tagen kännedom om uppgjorda planer och

kostnadsberäkningar för en längdbana genom Bohuslän och sedan

styrelsen rörande banans fortsättning inom Norge satt sig i förbindelse

med vederbörande myndigheter derstädes, kunde finna vara af omständigheterna

påkallade för åstadkommande af fullständig plan och

kostnadsförslag till en fullt statsbanemessig jernväg genom Bohuslän

i sträckning från Göteborg norrut; och skulle styrelsen från vederbörande

i orterna införskaffa upplysning, huruvida och i hvad mån

bidrag till jernvägsanläggniugen kunde vara att från orterna påräkna,

i händelse banan skulle komma att byggas för statens räkning.

I sitt i anledning häraf afgifna utlåtande har jernvägsstyrelsen

till eu början anmält att, efter det kaptenen C. H. Öhnell, på uppdrag

af en utaf landstinget 1895 tillsatt beredning, upprättat fullständig

plan och kostnadsförslag för en längdbana genom länet samt bemälda

beredning afgifvit utlåtande, landstinget vid sammanträde 1896, med

förklarande att, då den tid, hvarunder landstingets erbjudande till

Kongl. Maj:t af fri jord för statsbanor i Bohuslän gälde, icke tilländaginge

förr än vid 1897 års slut, intet skäl syntes föreligga att nu

göra ett nytt. erbjudande, vidare beslutit bland annat att — under

förutsättning deraf, att Kongl. Maj:t icke begagnade sig af 1892 års

landstings erbjudande af fri jord för statsbanor i Bohuslän, samt

under vilkor att hinder ej mötte för längdbanans anknytning till norska

statsbanenätet och vestkustbanan, och att före 1899 års landstings

lagtima sammanträde ett aktiebolag komme till stånd, med ändamål

att bygga och trafikera en längdbana genom Bohuslän i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med det genom den af 1895 års landsting tillsatta

beredningens föranstaltande reviderade förslag och med sträckning

vester om Stora Hällungen — landstinget i sagda aktiebolag, förutom

redan beslutad teckning af 7,000 kronor per bankilometer, ytterligare

skulle teckna aktier till belopp, motsvarande 4,000 kronor per kilometer,

eller tillhopa 11,000 kronor pr bankilometer, samt att, i den

händelse staten skulle komma att bygga längdbanan, till enahanda

belopp, eller 11,000 kronor per bankilometer, teckna aktier uti normalspåriga

bibanor inom länet till denna längdbana.

Vid fullgörandet af det jernvägsstyrelsen meddelade uppdraget

hade, enligt hvad styrelsen vidare förmäler, de genom landstingets

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

försorg uppgjorda planerna för längdbanans sträckning lagts till grund

för undersökningen, och desamma både1 i fråga om liniens framdragande

befunnits i hufvudsakliga delar kunna godkännas. Det oaktadt

förefunnes stor skilnad emellan det på styrelsens föranstaltande utarbetade

förslag och de genom landstingets försorg upprättade, detta

beroende på nödvändigheten att för statsbana använda andra lutningsoch

krökningsförhållanden än dem, som antagits kunna för en tilltänkt

enskild baua godkännas.

För de af jernvägsstyrelsen verkstälda undersökningar af olika

sträckningar och jernvägsstyrelsens derpå grundade förslag redogöres

härefter i statsrådsprotokollet sid. 39—44.

Hvad angår den ifrågasatta jernvägens anslutning till norska

jernvägsnätet, har uti det genom landstingets försorg upprättade förslag

linien öfver• Svinesund afsetts att anknytas till norska sydbanan i

närheten af gården Vik, och har jernvägsstyrelsen ansett allenast eu

mindre ändring i detta förslag erforderlig. Sedan emellertid jernvägsstyrelsen

i anledning af derom meddelad föreskrift hos styrelsen för

Norges statsbanor begärt upplysning rörande den bohuslänska statsbanans

anknytning till jernvägsnätet inom Norge, har norska departementet

för de offentliga arbetena meddelat, att genom norska myndigheten

uppgjorts förslag till en annan linie, som skulle vid Bergs

station ansluta sig till den norska sydbanan; hvarjemte departementet,

som förklarat sig på jernvägsstyrelsens framställning icke kunna lemna

bestämdt svar, hemstält, huruvida det från svensk sida kunde befinnas

skäligt att underkasta linien genom Bullaredalen med anslutning till

Fredrikshald — Sunnanå jernväg vid Prasstebakke station närmare undersökning.

Beträffande det alternativa förslaget till anslutning med norska

sydbanan vid Bergs station, har jernvägsstyrelsen funnit detta förtjent

att tagas under ompröfning, men förklarat sig för närvarande icke

vara i. tillfälle att närmare ingå i pröfning, hvilkendera af de ifrågasatta

linierna vore att föredraga, utan allenast uttalat, att det vore

visst att lämplig anknytningspunkt med norska jernvägsnätet kunde

utan svårighet beredas.

I fråga åter om jernvägens framdragande genom Bullaredalen

och förening med Fredrikshald—Sunnanå jernväg vid Prasstebakke

station, hade en sådan linie redan genom landstingets försorg undersökts,

men kunde nu anses uppgilveu, sedan landstingets samtliga

jernvägskomitéer förordat linien öfver Svinesund. Enligt styrelsens

åsigt egde ock linien genom Vette, Tauums och Qville härad väsentliga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

25

företräden framför linien genom Bullaredalen, enär den dels berörde

fruktbarare och folkrikare trakter än den sistnämnda, dels ock kunde

genom en kort bibana till Krossekärr sättas i förbindelse med en isfri

hamn, hvilket sistnämnda vore af stor betydelse särskildt för fiskerinäringens

utveckling. Dertill komme att den linie, som vore ämnad

att förena banan genom Bullaredalen med norska jernvägsnätet vid

Prsestebakke, skulle erhålla högst ofördelaktiga lutnings- och krökningsförhållanden,

i det att stigningen skulle på en sträcka af 4 kilometer

blifva 1 : 53 och på ett ställe kurvor med allenast 220 meters radie

skulle komma till användning. Det vore uppenbart, att sådana anordningar

komme att blifva för den genomgående trafiken högst ofördelaktiga.

Vid sådana förhållanden hemställer styrelsen, att det norska

departementets omförmälda hemställan icke måtte till någon åtgärd

föranleda.

Vidkommande kostnaderna för jernvägsanläggningen, hade den

af jernvägsstyrelsen förordade linien Olskroken—Kongelf—Ucklum—

Svinesund med en längd af 189,457 kilometer beräknats kosta 16,116,500

kronor, eller 85,067 kronor per kilometer. I denna kostnad, hvari inginge

kostnaden för rullande materiel, 7,500 kronor per kilometer,

vore ej beräknad någon ersättning för jord eller för intrång och

olägenhet i följd af jernvägsbyggandet, enär det antagits, att dessa

kostnader skulle af landstinget gäldas.

Öfriga ifrågasatta sträckningar skulle kosta, linien Olskroken—

Ytterby—Ucklum—Svinesund med en längd af 190,140 kilometer

16.402.000 kronor eller 86,263 kronor per kilometer, linien Olskroken—

Kongelf—Stenungsund—Svinesund med en längd af 188,713 kilometer

16,424,500 kronor eller 87,034 kronor per kilometer och linien Olskroken—

Ytterby—Stenungsund—Svinesund med en längd af 189,3 9 6 kilometer

16.710.000 kronor eller 88,228 kronor per kilometer.

Jernvägsstyrelsen har förordat, att jemväl den nu ifrågavarande

jernvägen borde såsom statsbana utföras. Bland de skäl, som härför

kunde anföras, har jernvägsstyrelsen i första rummet, såsom egande

betydelse för landet i dess helhet, framhållit banans gynsamma inflytande

på den genomgående trafikens till och från Norge anordnande.

Äfven å denna bana kunde tillämpas hvad på 6in tid framhållits såsom

skäl för inköp af vestkustbanan, eller den synnerliga betydelse, som

för staten läge deri, att den vore innehafvare af förbindelselinier mellan

landets hufvudcentra och orter utom riket, så att utan förmedling af

enskilda jernvägsbolag samtrafikaftal skulle kunna förberedas och afla/».

till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 28 nätt. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

slutas med andra länders jernvägsförvaltningar. Det torde nemligen ej

kunna betviflas, att en sådan bana inom ganska kort framtid komme

till stånd, om ej genom statens försorg, så genom enskild företagsamhet.

Skulle det sistnämnda inträffa, blefve banan fullt likstäld med

vestkustbanan före dess inköp af staten, och tillämpningen af de ofvan

nämnda grundsatserna skulle då betinga äfven den bohuslänska banans

inköp. Då så vore förhållandet, syntes det vida förmånligare, att staten

sjelf ombesörjde jernvägens byggande, så mycket mer som detta borde,

genom landstingets erbjudande af fri jord, kunna ske för väsentligt

billigare belopp, än en inlösen i framtiden af en enskildt bolag tillhörig

längdbana genom Bohus län komme att betinga.

Äfven från synpunkten af trafikinkomster för den ifrågasatta statsbanan

skulle dess anläggning blifva för staten fördelaktig, ty intet funnes

som uteslöte det berättigade i antagandet, att den bohuslänska

banan med afseende å trafik komme att fullt mäta sig med vestkustbanan,

åtminstone den del deraf, som folie inom Halland, och hvad

denna beträffade kunde styrelsen vitsorda, att trafikinkomsterna deraf

vore mycket goda.

Vidkommande den bohuslänska banan tillkomme dessutom andra

omständigheter, som stälde i utsigt, att trafiken derå skulle öfverträffa

den å sistberörda del af vestkustbanan. Det utvecklade badortslifvet

å den bohuslänska kusten tillförsäkrade ensamt för sig den blifvande

banan en ganska afsevärd trafik, och derjemte borde uppmärksammas,

hurusom etter all sannolikhet längdbanans anläggning skulle föranleda

till anläggning af åtskilliga bibanor till de förnämsta hamnarne inom

länet. Detta skulle i sin mån bidraga till ökning af längdbanans trafik,

på samma gång ett märkligt uppsving derigenom skulle gifvas åt hafsfiske^

en af den bohuslänska befolkningens hufvudnäringar.

Med stöd af hvad jernvägsstyrelsen anfört, hemstälde alltså styrelsen,

att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition om anslag

till utförande genom statens försorg af en jernväg från Göteborg

till Svinesund öfver Kongelf och Ucklum för en beräknad kostnad af

16,116,500 kronor.

Enligt hvad ofvan meddelats, hade jernvägsstyrelsen vid uppgörandet

af planen till längdbanan icke kunnat afgifva förslag till

banans inledande å statsbanestationen i Göteborg, emedan ett dylikt

inledande stode i samband med frågan om anordnande af en centralbangård

i Göteborg, hvilken fråga ännu var under ompröfning hos

styrelsen. Sedan utredningen angående ifrågavarande centralbangård

numera fortsatts och deraf framgått, att det för centralbangården nödiga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

27

gemensamma stationshuset icke kunde ifrågasättas att uppföras annorstädes

än i närheten af och öster om det nuvarande stationshuset vid

statsbanan, har styrelsen uti underdånigt utlåtande den 1 februari 1897

föreslagit, att inledandet af den bohuslänska banan från Olskroken till

Göteborgs statsbanestation skulle ske sålunda, att banan framdroges

jemsides med vestra stambanan, i hvilket fall ingångsspåret blefve

användbart äfven för banans inledande på den ifrågasatta centralbangården.

Kostnaden för jernvägens framdragande å nämnda sträcka,

hvilket kräfde bro öfver Gullbergsån, hade beräknats uppgå till 100,000

kronor. Då emellertid den bohuslänska längdbanans hufvudsakliga

betydelse för staten vore att söka uti den möjlighet till förbättradt

anordnande af den genomgående trafiken till och från Norge, som derigenom

åstadkommes, måste direkt förbindelse anordnas mellan bohuslänska

statsbanan och vestkustbanan, och styrelsen hade derför, under

förutsättning att den bohuslänska banan komme att utgå från Göteborgs

statsbanestation, låtit uppgöra förslag till ett förbindelsespår mellan

vestkustbanan och nämnda station, hvilket förslag slutade å eu kostnad

af 436,000 kronor utöfver till expropriation redan beviljade anslag af

100,000 kronor. Dessutom fordrade de nämnda båda banornas införande

till Göteborgs statsbanestation åtskilliga uppgifna förändringar vid såväl

nämnda station som Olskroken samt å linien mellan dessa stationer,

hvilka förändringar beräknats kosta 316,000 kronor. På grund af hvad

sålunda och i öfrigt förekommit hemstälde jernvägsstyrelsen att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anslag till dels bohuslänska

längdbanans inledande å Göteborgs statsbanestation för en

beräknad kostnad af 100,000 kronor, dels anläggning af förbindelsespår

mellan vestkustbanan och Göteborgs statsbanestation för en uppskattad

kostnad af 436,000 kronor, dels ock behöflig utvidgning och

förändring vid Göteborg för ett beräknadt belopp af 316,000 kronor.

T. f. chefen för generalstaben har rörande förslaget till statsbana

genom Bohus län anfört, att denna banas militära betydelse egentligen

läge endast deruti, att den framginge i närheten af Bohus läns

regementes mötesplats Backamo, som för närvarande saknade jernvägsförbindelse,

samt framhållit att, derest jernvägen och nämnda mötesplats

skulle i fredstid draga full fördel åt hvarandra, banan borde mellan

sjön Stora Hällungen och Ljungskile utstakas i en östligare rigtning

öfver Grinneröd samt station anläggas i närheten af mötesplatsen.

I statsrådsprotokollet omförmäles härjemte, att herr A. Y. Ljungman

i en till chefen för civildepartementet ingifven skrift af den 8

sistlidne februari framhållits dels Ucklum-linions företräden framför linien

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

öfver Stenung, dels ock behofvet af att jernvägslinien något vester om

Uddevalla i Herrestads socken gåfves ett sådant läge, att en lämplig

anknytningspunkt kunde erhållas för en utfartsbana till Morlanda— Ellös.

För egen del bar chefen för civildepartementet i denna fråga anfört

följande:

»De skäl, som betingade beslutet om vestkustbanans öfvertagaude

af staten, synas mig med följdrigtighet fordra, att staten jemväl åstadkommer

den sista länken i den förbindelseled, som erfordras för förmedlandet

af transitotrafiken mellan Norge och utlandet och genom

hvilken staten sättes i stånd att, oberoende af enskilda jernvägsbolag,

med främmande länders jern vägsförvaltningar förbereda och afsluta aftal

angående samtrafik, postförbindelser med mera, som rörer den internationella

samfärdseln. Då härtill kommer att, på sätt som framgår af

hvad jag förut anfört, orten är i synnerligt behof af ifrågavarande jernvägsförbindelse

för utvecklingen af dess näringar, särskildt jordbruket

och hafsfiske^ samt att allt talar för att banan i finansielt hänseende

skall lemna ett lyckligt resultat, har jag anledning föreslå Eders Kongl.

Maj:t att göra framställning till Riksdagen jemväl om denna jernvägs

anläggande på statens bekostnad.

Hvad de ifrågasatta olika linierna angår och först anslutningen till

norska jernvägsnätet, är, enligt mig lemnadt meddelande, norska regeringen

villig att föreslå norska stortinget anslutning mellan en eventuel

bohuslänsbana och norska jervägsnätet, men kan, då erforderlig

utredning ännu icke egt rum, för närvarande icke uttala sig om valet

af linie och ej heller om tidpunkten, då sådant förslag kan komma att

föreläggas stortinget, i vidsträcktare mån än att detta i hvarje fall

skall ske så tidigt, att anslutningen må kunna ega rum när bohuslänsbanan

skulle vara fullbordad eller 1901. På de af jernvägsstyrelsen

anförda skäl synes mig emellertid från svensk sida icke kunna ifrågasättas,

att linien dragés genom Bullaredalen med anslutning till Fredrikshald—Sunnanå

jernväg vid Prmstebakke, utan jernvägen böra dragas

fram till Svinesund i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af jernvägsstyrelsen

uppgjorda plauen. Jemväl beträffande jernvägens inledande

på Göteborgs statsbanestation och dess sträckning i öfrigt lärer

jern vägsstyrelsens förslag i hufvudsak böra följas. De för Ytterbysträckningen

åberopade skäl — att den skulle genomgå den bördigaste

delen af Hisingen och underlätta åstadkommandet af bibana till

Tjufkil — huru beaktansvärda de än må vara, torde dock ej kunna

tillmätas den betydelse, att denna sträckning bör väljas framför den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

29

308,000 kronor billigare Kongelfssträckningen. Limon skulle alltså

komma att gå från Göteborg öfver Olskroken, Kongelf, Ucklurn och

Uddevalla till Svinesund, dock med rätt för Eders Kongl. Maj:t att

närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå. Vid jernvägens

utförande kan då tagas i öfvervägande, huruvida densamma

kan dels, såsom t. f. chefen för generalstaben hemstält, mellan Svenshögen

och Ljungskile dragas närmare Backamo mötesplats, dels ock i

enlighet med A. V. Ljungmans framställning strax norr om Uddevalla

gifvas en för anslutning med en blifvande bibana till Ellös lämpligare

sträckning. Någon åtgärd från statens sida för anläggande afutfartsbanor

till de vigtigare platser vid sjelfva kusten torde deremot för

närvarande icke böra ifrågasättas, helst som landstinget besluta bidraga

till sådana jernvägars åstadkommande såsom enskilda banor.

Med framställning till Riksdagen i fråga om anläggningen af förbindelsespår

mellan vestkustbanan och Göteborgs statsbanestation äfvensom

om utförandet af öfriga föreslagna förändringar vid Göteborg lärer

för närvarande så mycket hellre kunna anstå, som dessa arbeten icke

äro afsedda att utföras förr än under år 1901.

Äfven för nu ifrågavarande jernvägsanläggning torde, med stöd

derjemte af 1892 års landstings gjorda erbjudande, böra stadgas enahanda

vilkor i afseende å vederbör andes skyldighet att upplåta mark

m. m., som under senaste åren plägat föreskrifvas beträffande statens

jernvägsbyggnader, dock med den ändring, som betingas deraf att jernvägen

här kommer att framgå genom trakter, hvilka i allmänhet äro

synnerligen fattiga på skog, hvarjemte skäl icke synes för handen att

för den allenast 1,3 kilometer långa sträcka i närheten af Göteborg, å

hvilken jernvägen skulle genomgå Elfsborgs län, från detta län ifrågasätta

sådan upplåtelse.»

Herr A. V. Ljungman har i en inom Andra Kammaren afgifven

motion n:o 163 hemstält,

att Riksdagen måtte bifalla Kongl. Maj:ts proposition om anläggning

af eu statsbana från Göteborg till Svinesund under följande ändrade

vilkor, nemligen:

l:o) att af Göteborgs och Bohus läns landsting skall, så väl för

den nämnda banan Göteborg—Svinesund som för de bibanor till den
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

samma, hvilka staten möjligen kan komma att före utgången af år 1950

bygga, kostnadsfritt upplåtas:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp

och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning

af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;

dels under arbetets fortgång: v

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord, samt sten- och

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna

ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda

vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara

må, som kunna anses härflyta af det genom jern vägens anläggning orsakade

intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös för

hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyrs kan komma att

brista; och

2:o) att bemälda bana Göteborg—Svinesund å sträckningen genom

Herrestads socken gifves ett för anslutningen af en blifvande bibana till

Orust lämpligare läge.än det, den af jernvägsstyrelsen förordade linien

erbjuder med anknytningspunkt blott i Uddevalla.

I öfrigt får utskottet hänvisa till motionen och de dervid fogade

bilagor.

Om den tid, inom hvilken de olika banorna beräknas färdigbyggda,

och om kostnadsbeloppens fördelning å de särskilda åren kan upplysning

inhemtas af följande i statsrådsprotokollet intagna tabell:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 31

För år

1898.

1899.

1990.

1901.

Summa.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

till stambanan Boden—Ytter Morjärv ...

1,300,000

1,300,000

1,000,000

771,000

4,371,000

„ landsvägen Boden—Forsbyn............

120,000

150,000

63,000

—

333,000

„ statsbanan Krylbo—Örebro ............

5,150,000

3,904,000

—

—

9,054,000

„ „ Göteborg—Svinesund ...

4,500,000

4,500,000

5,000,000

2,216,500

16,216,500

eller tillsammans

11,070,000

9,854,000

6,063,000

2,987,500

29,974,500

För att kunna vid ofvan nämnda tidpunkter afsluta byggnadsarbetena

erfordrades emellertid äfven, att af de för år 1898 föreslagna

anslagsbeloppen redan under innevarande år stäldes till förfogande

för stambanan Boden—Ytter Morjärv................ kronor 150,000: —

x> landsvägen Boden—Forsbyn ................................. » 40,000: —

» statsbanan Krylbo—Örebro ................................... » 750,000: —

» » Göteborg—Svinesund........................... 750,000: —

eller tillsammans kronor 1,690,000: —

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 26) bar borr

J. M. Ekströmer föreslagit,

att Riksdagen ville vid beviljandet af anslag för utförande afjernvägar

genom statens försorg fästa det vilkor, att, efter uppgörande af

nödiga ritningar med beskrifningar och under behöflig kontroll, detta

utförande, der så utan förlust för staten kunde ske, hädanefter måtte

eg a rum med tillämpning af entreprenadsystemet.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört hufvudsakligen

följande.

Under tiden från och med 1855 och intill nuvarande tidpunkt,

under hvilken vårt stambanenät blifvit utfördt, hade detta utförande alltid

skett på statens risk och räkning utan tillämpning af entreprenadsystemet.

Entreprenad
systemet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Samtidigt med byggnaderna af statens jernvägar hade äfven pågått

byggnader af enskilda bolags jernvägar. Dessa sistnämnda, som under

första åren utfördes för bolagens egen risk och räkning, utfördes numera

i regel genom entreprenörer, som gjort dylika byggnader till sin

speciella uppgift.

Utan att vilja klandra det sätt, på hvilket statens jern vägsbyggnader

blifvit utförda, ej heller ingå i undersökning af de med dessa byggnaders

utförande förenade kostnader, vore det dock gifvet, att med systemet

att genom egna tjenstemän verkställa arbeten i ett sådant omfång alltid

måste inrymmas möjligheten af att utförandet kommer att anförtros

mindre praktiskt anlagda individer, hvarigenom ett förslösande af medel

måste blifva en ovilkorlig följd.

Entreprenadsystemet erbjöde åter den fördel, att endast de mest

praktiskt och energiskt begåfvade med framgång kunde inlåta sig i

täflan, hvarigenom äfven utförandet medelst detta system blefve billigare,

på samma gång erfarenheten visat, att det varit af tillfredsställande

beskaffenhet.

Då det nu ifrågasattes att å nyo i större skala påbörja jernvägsbyggoftder

för statens räkning, så syntes äfven tidpunkten vara inne

att vid utförandet af dessa tillämpa entreprenadsystemet.

Tidpunkten vore så mycket lämpligare, som förutvarande förvaltning

och tjenstemän upphört med sin verksamhet, dels blifvit pensionerade,

dels erhållit annan anställning, och staten således ej kunde hafva någon

förbindelse att å nyo uppsätta en dylik tjenstemannacorps, hvilken,

med de många former, som vid handhafvande af statens angelägenheter

måste iakttagas, blefve både talrik och kostsam och i väsentlig mån

komme att bidraga till ökande af kostnaden för anläggningarna i fråga.

Någon svårighet att erhålla fullt kompetente och ved erhäftige entreprenörer

torde ej heller numera förefinnas. Öfriga statens arbeten

såsom allmänna byggnader m. m. utfördes ju i regel genom entreprenad,

och man hade svårt att fatta, hvarför statens jern vägs byggnader derifrån

skulle utgöra ett undantag. Att utförandet skulle ega rum först sedan

behöfliga ritningar med beskrifningar blifvit uppgjorda och under behöflig

kontroll, torde falla af sig sjellt.

Det ämne, hvarmed nämnda motion sysselsätter sig, beröres jemväl

i det till förevarande kongl. proposition fogade utdrag af statsrådsprotokollet.

Deri lemnas nemligen en redogörelse för hvad jern vägsstyrelsen

andragit i fråga om sättet för de föreslagna arbetenas bedrifvande.

Till en början har styrelsen erinrat hurusom, efter det Riksdagen

i sin skrifvelse den 5 maj 1886 angående fortsättning af norra stam
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

33

banan ansett det önskvärdt, att så stor del af arbetet som tjenligt och

möjligt kunde vara utfördes vare sig på beting eller efter pröfning af

infordrade anbud på entreprenad, arbetena vid de sedermera utförda

statsbanebyggnaderna verkstälts med användande af entreprenadsystemet

i begränsad form, grundadt. på s. k. arbetsaftal, af hvilka hvart och ett

endast omfattat arbeten af särskild art; och har styrelsen ansett användningen

af detta system hafva visat ett i ekonomiskt hänseende fördelaktigare

resultat, än som skulle kunna väntas i fråga om arbete af

lika god beskaffenhet utfördt å fullständig entreprenad.

Till vidare utveckling af sina åsigter i detta hänseende har styrelsen

anfört:

Ifrågavarande arbetsaftal utmärkte sig hufvudsakligen dex-igenom:

att uppgörelsen, som för hvarje särskildt aftal i allmänhet endast

omfattade en viss bestämd art af arbete, skedde direkt mellan staten,

å ena sidan, och en arbetsförman, å andra sidan;

att arbetsbefälet berättigades från arbetet skilja den eller de arbetare,

som enligt samma befäls åsigt gjort sig till förseelse skyldige;

hvarigenom åtlydnad af gifna föreskrifter i fråga om sättet för arbetets

utförande vore att påräkna och god ordning i öfrigt främjades;

att arbetsförmannen iklädde sig ansvar för underhåll af till arbetslaget

utlemnad redskap jemte ersättningsskyldighet för förbrukade

effekter; samt

att under arbetets fortgång vid slutet af hvarje aflöningsperiod —

omfattande i regel 4 å 5 veckor — utbetalades högst 75 procent af det

belopp, som belöpte sig å under perioden enligt arbetsbefälets uppskattning

utfördt arbete, under det att återstoden af sagda belopp erlades

först sedan aftalet blifvit till alla delar fullgjordt.

Genom arbetets anordnande med tillämpning af förut nämnda arbetsaftal

lemnades tillfälle att anförtro hvarje slags arbete endast åt sådana

arbetsförmän, hvilka visat sig dels sjelfva vara dermed fullt förtrogna,

dels äfven i sina arbetslag använde dugliga och pålitliga arbetare, hvarigenom

arbetets utförande på ett. i hvarje del tillfredsställande sätt i

afsevärd grad betryggades. I synnerhet gjorde detta sig gällande i

fråga om broars grundläggning, hvarvid måste nedläggas den största

omsorg, för att särskildt de förberedande grundläggningsarbetena, såsom

spåntning, pålning, betongjutning och dylikt, blefve utförda på ett

för brobyggnadens framtida bestånd fullt betryggande sätt, enär felaktigheter

härutinnan sedermera vore ytterst svåra och i många fall omöjliga

att afhjelpa utan on mer eller mindre fullständig och dyrbar omBih.

till Riksd. Viol. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

byggnad. För att ernå detta mål hade företrädesvis uppmärksamhet

egnats åt ifrågavarande grundläggningsarbeten, hvilka ofta fördelats å

smärre aftal eller betingsuppgörelser, hvar och en omfattande en del

af arbetet, som kräft särskild yrkesskicklighet, under det att jemväl i

många fall aflöning utgått efter dagspenning — allt under den noggrannaste

tillsyn och kontroll af vederbörande arbetsbefäl. Härtill

komme, att — oaktadt de mest omsorgsfulla och omfattande förberedande

undersökningar — under ett sådant grundläggningsarbetes fortgång

ofta kunde visa sig oförutsedda omständigheter, Indika nödvändiggjorde

en ändring af det uppgjorda förslaget i vissa detaljer, om arbetet

skulle uppfylla sitt ändamål; och skulle dylika ändringar ofta vålla förvecklingar

och i alla händelser en till sina följder oberäknelig tidsutdrägt,

i händelse arbetet i sin helhet vore beroende af entreprenad

med derför faststälda ritningar och föreskrifter.

Hvad som ofvan anförts beträffande grundläggning för broar gälde

i hufvudsak jemväl för kulvertar, större afloppstrummor, husgrunder

och en del andra murningsarbeten.

I fråga om terrasseringsarbeten ville möjligen synas, som om det

ena eller andra systemets tillämpning vore temligen likgiltig, men vid

närmare skärskådande af förhållandena befunnes detta icke vara händelsen.

Jordens hårdhetsgrad och andra egenskaper, hvaraf utgräfningspriset

vore beroende, läte sig väl på förhand bestämmas, men detta vore

icke alltid fallet med dess duglighet som fyllnadsämne och behof af

torrläggning genom s. k. öfverdiken eller på annat sätt, hvilka omständigheter

förtjenade synnerlig uppmärksamhet till förekommande af dyrbara

underhållskostnader i följd af spårets rubbning genom banvallens

upplysning och sidolutningarnas nedåkning vid stark nederbörd eller

kälskjutning; öfverenskommelse om de särskilda åtgärder, som i detta

hänseende erfordrades, läte sig lätt träffas med vederbörande aftalsinnehafvare,

hvilket dock icke utan mera vidlyftiga förhandlingar kunde ega

rum vid allmän entreprenad.

Ordnandet af vägkorsningar och vägomläggningar på ett för såväl

jernvägen som allmänheten och egarne af angränsande jord lämpligt

sätt erbjöde ofta svårigheter och kunde icke alltid på förhand bestämmas,

emedan jordegarne och andra i saken intresserade först under

terrasseringsarbetenas fortgång erhölle klart begrepp om behofvet härutinnan,

så att de kunde framhålla sina fordringar. Enär emellertid

■äfven dessa arbeten måste vara i detalj angifna vid entreprenadens uppgörande,

skulle sålunda härvid med all säkerhet vara att i sinom tid

förvänta åtskilliga ersättningsanspråk och klagomål öfver dessa anord
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40-

35

ningar med deraf följande förvecklingar jemte mer eller mindre kostsamma

ändringar af de gjorda anläggningarna.

Banbevakningsbostäder och husbyggnader å bangårdar både efter

införandet af aftalssystemet i allmänhet blifvit uppförda å entreprenad,

dervid dock grundläggning och sockelmurning verkstälts enligt särskild!

arbetsaftal samt staten mestadels — åtminstone för de sistnämnda byggnaderna

— anskaffat och bekostat erforderliga materialier, och detta på

grund af svårigheten att erhålla antagliga anbud å uppförande al husbyggnader

i de aflägsna trakter, hvarest statsbanebyggnad under nämnda

tid hufvud sakligen bedrifvits, i det att de langa och svara materialtransporterna

verkat aiskräckande för anbuds afgifvande, hvarigenom de la

anbudsgifvarne löranledts att i brist pa konkurrens uppdrifva sina fordringar

allt för högt. \id banbyggnad i sydligare trakter, hvarest rikligare

tillgång å kommunikationer och kortare transportväg aflägsnade

nyssnämnda svårigheter, torde emellertid husbyggnader — åtminstone

beträffande delen ofvan sockeln — kunna med föroel utföras a fullständig

entreprenad, dock under sträng kontroll med afseende å såväl

materialier som arbete. .

Under förutsättning att aftalssystemet i öfrigt hufvudsakligen tilllämpades

skulle öfverbyggnaden svårligen kunna öfverlåtas åt entreprenör,

enär tillgång å rullande materiel och i man al rälsläggningens

fortgång tralikabelt spår vore af den störste, vigt för underlättande al

transport af en del tyngre effekter — såsom fyllnadsämne för större

bankar, der sådant af lämplig beskaffenhet icke funnes att i närheten

tillgå, sten till broar och husgrunder, virke och arbetsredskap m. m. —

och en entreprenör icke torde vara benägen att under arbetets fortgång

ställa vare sig arbetståg eller spår till förfogande för dylikt ändamål.

Under alla förhållanden syntes staten böra sjelf anskaffa erforderliga

spårvexlar och räler med tillbehör lör att kunna i de minsta detaljer

kontrollera beskaffenheten af dessa effekter, åt hvilkas hållbarhet trafiksäkerheten

påtagligen vore i första rummet beroende.

Dessutom vore ballastens beskaffenhet af den största betydelse lör

spårets bibehållande i oförändradt läge och inverkade sålunda i väsentlig

grad på de framtida underhållskostnaderna; emellertid torde en entreprenör

svårligen befinnas villig att underkasta sig de kostnader, som

ofta vore förenade med urval åt lämpligaste tillgängliga ballastämne,

hvars duglighet för dermed afsodt ändamål äfven inom en och samma

grustägt kunde vexla högst betydligt, och torde fullt bindande och klara

föreskrifter härutinnan svårligen kunna åstadkommas.

öfriga vid eu jern vägsbyggnad förekommande, bär ofvan icke

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 40

nämnda arbeten, såsom uppsättning af stängsel, telegraf och signaler

m. m. skulle väl utan olägenhet kunna utföras å fullständig entreprenad,

men vore dessa, arbeten af allt för ringa omfattning i förhållande till

det hela för att ifrågasättas att behandlas efter särskilda principer.

Beträffande den inverkan, som tillämpningen af fullständigt entreprenadsystem

skulle utöfva å förvaltningskostnaderna, hade den genom

nådigt bref . den 31 juli 1885 tillsatta jernvägskomitén förebragt närmare

utredning. Sålunda framginge af dess den 14 december 1885 afgift1''1

betänkande, att i vissa länder, hvarest entreprenadsystemet användes

vid statsjernvägars anläggning, den för tillsyn af arbetet anstälda

personalen öfverstege i antal den personal, som vid byggandet af svenska

statsbanorna bestridt på en gång både tillsyn och arbetsledning. Att

detta jemväl skulle blifva händelsen i Sverige, syntes alldeles gifvet

med hänsyn till såväl de klimatiska förhållandena, Indika i vissa fall

kräfde särskilda åtgärder vid arbetets utförande, som äfven nödvändigheten

af ^ noggrannare tillsyn i den mån kontrollanten sjelf vore utesluten

från arbetets ledning och sålunda mindre förberedd på de tillfällen,

då hans uppmärksamhet härutinnan företrädesvis borde tagas i

anspråk. Ett dylikt förhållande gjorde sig i synnerhet gällande vid en

sådan banbyggnad som den ifrågasatta statsbanan genom Bohuslän,

hvarest de talrikt förekommande brobyggnaderna samt viadukterna i

följd af derför erforderliga omfattande och magtpåliggande grundläggningsarbeten,

hvilka icke en enda dag kunde lämpligen lemnas utan

tillsyn, skulle tillsammans med öfriga arbeten kräfva kontrollanter till

ännu större antal, än hvad ofvan nämnts, helst som man icke alltid

kunde påräkna, att fullt yrkes skicklige och bepröfvade arbetare vid

dessa byggnader användes.

Nödvändigheten att — till undvikande af beskyllningar för partiskhet.

och mannamån medgifva allmän och offentlig konkurrens vid

afgifvande af anbud å statsbanebyggnad skulle medföra risken att erhålla

en mindre kunnig eller samvetsgrann entreprenör, hvilket åter

skulle kräfva vida större kontrollpersonal, än hvad förhållandet vore vid

enskilda jernvägsanläggningar, der valfrihet i afseende på entreprenör

egde rum.

Deremot skulle, enligt jernvägsstyrelsens åsigt och såsom nyssnämnda

komité jemväl framhållit, behofvet af den personal, som användts

vid. förvaltningen af arbetsmaterialen samt dennas redovisning

och bokföring, minskas genom tillämpning af entreprenadsystemet; men

att realisera förrådet för att kunna undvara ifrågavarande personal torde

vara mindre välbetänkt, ty derigenom skulle staten nästan utskära

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

37

möjligheten för sig att förkasta för högt tilltagna entreprenadanbncl

och att eventuel!, utföra arbetena under egen förvaltning. För närvarande

vore nemligen inom landet antalet jern vägsentreprenörer, som

skulle kunna täfla om generalentreprenad å statsbanebyggnader, icke

större, än att dessa kunde sinsemellan träffa öfverenskommelse om

anbuds afgifvande, hvarigenom förhoppningen om verksam konkurrens

blefve illusorisk; och för att möta såväl denna eventualitet som äfven

risken att möjligen behöfva öfvertaga eu försumlig entreprenörs återstående

arbeten måste arbetsförrådet bibehållas. I förbigående nämndes,

att dylikt öfvertagande af kontraheradt arbete hittills ytterst sällan vid

statsbanebyggnaderna erfordrats, och hade dervid för öfrigt, med anledning

af de brukliga aftalens jemförelsevis ringa omfattning, icke

förorsakats nämnvärda olägenheter.

Ett lika gynsamt resultat torde emellertid icke vara att förvänta

vid generalentreprenad, ty — oafsedt svårigheten att erhålla nöjaktig

säkerhet för fullgörandet af de omfattande åtaganden, hvarom bär vore

fråga — blefve den stälda säkerheten, huru stränga fordringarne å densamma

än vore, alltid otillräcklig, nemligen för den händelse att, entreprenören

icke fullbordade åtagna arbeten å bestämd tid. De i fixa

penningebelopp uppskattbara förluster, som i sådant fall uppstode, kunde

visserligen ersättas, om säkerheten dertill lemnade tillgång, men för

den skada för den allmänna rörelsen, som förorsakades genom ett på

förhand icke beräknadt uppskof med arbetenas fullbordande, funnes icke

något medel att skydda sig.

Slutligen framhölles att, enär generalentreprenad förutsatte förberedande

fullständiga undersökningar jemte noggranna kostnadsberäkningar

och detaljerade ritningar samt en äfven i de minsta delar strängt

genomförd plan för arbetenas utförande, upprättad genom statens

försorg, häraf skulle vållas en afsevärd tidsutdrägt för arbetenas påbörjande

äfvensom betydande extra utgifter för aflönande af det temligen

stora antal ingeniörer, livilka erfordrades för berörda utredning

och för åtskilliga andra häraf föranledda kostnader. Enligt hittills

tillämpad arbetsmetod hade nemligen nyssnämnda detaljer till stor de!

blifvit. under arbetets fortgång utarbetade af arbetsbefälet, utan att någon

särskild kostnad häraf förorsakats; och både genom detta tillvägagående

jemväl vunnits fördelen att kunna taga nödig hänsyn till oförutsedda

förhållanden, Indika under arbetenas fortskridande möjligen yppats.

Generalentreprenadsystemets tillämpning vid de statsbanebyggnader,

1‘ör livilka undersökningar under år 1896 blifvit verkstälda, skulle

kräfva förberedande utredningar af förut nämnda beskaffenhet till sådan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

omfattning, att desamma svårligen kunde — särdeles för de längre

bansträckningarna, nemligen mellan Krylbo och Örebro samt genom

Bohuslän — beräknas vara afslutade under år 1897.

Enär skäl icke förefunnes för antagandet, att en entreprenör skulle

kunna betinga sig lägre material- och arbetspris, än hvad som stode

staten till buds, och då entreprenören måste beräkna att sjelf hafva

skälig ersättning för sitt arbete och risk, kunde entreprenadsystemets

tillämpning vid statens jern vägsbyggnader, vid jemförelse med den under

senaste åren använda arbetsmetoden, antagas medföra icke minskning

af anläggningskostnaderna utan helt säkert ökning af dessa kostnader;

och i alla händelser syntes nuvarande tidpunkt ytterst olämplig för

förstnämnda systems införande, emedan rådande stegring i såväl material-

som arbetspris utan tvifvel skulle uppdrifva entreprenadanbuden

till oskälig höjd.

Den sålunda förordade arbetsmetoden skulle, enligt hvad stvrelsen

vidare anmält, för hvar och en af nu ifrågasatta tre jernvägar kräfva

eu på vederbörande arbetsplats tjenstgörande, styrelsen underordnad

arbetschef med nödigt antal under honom lydande ingeniörer och andra

biträden, hvaremot landsvägsbyggnaden syntes kunna utföras under

ledning af den i närheten framgående jernvägssträckningens arbetschef.

Inom styrelsen skulle ledningen närmast tillkomma öfverdirektören för

banafdelningen, inom hvilken afdelning härför borde upprättas en särskild

byrå med erforderlig personal. Kostnaderna för dessa anordningar

inginge i de för arbetets ledning i kostnadsförslagen upptagna belopp.

Emot hvad jernvägsstyrelsen i nu omförmälda hänseende anfört

har departementschefen förklarat sig icke hafva någon erinran att

framställa.

Då utskottet nu går att yttra sig angående anläggandet af ofvan

omförmälda tre nya statsbanor, önskar utskottet till en början framhålla,

hurusom ett påbörjande och utförande af så betydliga arbeten för statens

räkning samtidigt dermed, att den enskilda företagsamheten synes i

högre grad än vanligt rigta sig på jernvägsbyggande, icke kan undgå

att ingifva vissa betänkligheter. Enligt, upplysningar, som utskottet från

vederbörligt håll förskaffat sig, voro vid 1896 års slut under byggnad

enskilda jernvägar med en längd af 486,1 kilometer och en beräknad

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

39

kostnad af 12,782,500 kronor. De jernvägar, hvarå koncession erhållits,

ehuru vid nämnda tidpunkt arbete derå ej påbörjats, hade en längd af

tillhopa 1,081,4 kilometer med en beräknad kostnad af 36,075,182 kronor.

Härförutom är koncession sökt å jernvägar, hvilkas sammanlagda längd

utgör 1,925,21 kilometer och som beräknas kosta inalles 75,712,476

kronor. Sannolikt är visserligen, att en del af de ifrågasatta jernvägarne

ej kommer till stånd, men antalet af dem, som ega utsigt att blifva

utförda, torde likväl i hvarje fall vara mer än tillräckligt, för att tveksamhet

skall uppstå om lämpligheten af att öka den stora mängden

enskilda jernvägsarbeten med byggandet af 319,28 kilometer statsbanor

för tillsammans 29,644,500 kronor, utom påräknade bidrag från landsting,

kommuner eller enskilde.

Det lärer icke kunna förnekas, att under de senaste åren kapitalbildningen

inom landet till följd af gynsamma ekonomiska förhållanden

fortgått kraftigare än under föregående tid. Derom torde, bland mycket

annat, äfven vittna just de jernvägsplaner, hvilka framträdt så godt som

öfverallt i rikets södra och mellersta orter. Men då, å ena sidan, ingen

visshet finnes eller kan finnas om varaktigheten af de förhållanden, i

hvilka nuvarande rikliga penningtillgång eger sin grund, samt, å andra

sidan, erfarenheten nogsamt visat, att under perioder med relativt öfverflöd

på ledigt kapital öfver spekulation lätt inträder, förr eller senare

oundvikligen medförande tider med långt mindre gynsamma ekonomiska

vilkor, synes nödig varsamhet bjuda, att icke på en gång alltför stor

del af det tillgängliga kapitalet bindes i nya jern vägsanläggningar. Den

tidpunkt ligger ännu ej synnerligen långt tillbaka, då genom ett dylikt

förfarande så allvarsamma svårigheter tillskapades, att för deras ^jemnande

kräfdes statens mellankomst.

Om hvad sålunda blifvit erinradt hufvudsakligen hänför sig till

framtiden, gifves det dock olägenheter, som härflyta af ett forceradt

jern vägsbyggande och hvilka drabba lika mycket den närvarande tiden

som framtiden. Utskottet syftar härmed på det ofta öfverklagade förhållandet,

att jernvägsarbetena draga till sig en betydlig arbetsstyrka

till skada för ''jordbruk och öfriga näringar, som derigenom kunna på

ett känbart sätt beröfvas erforderliga arbetskrafter. När sedermera en

tid inträder, då jernvägsarbetena drifvas i väsentligt mindre omfång,

efterföljes bristen på arbetskraft af ett lika stort, om icke större midt,

bristen på arbete. Väl är det sant, att sådant icke kan genom statens

försorg förekommas, men den fordran torde likväl både kunna och böra

ställas på staten, att den icke genom sina åtgärder bidrager till framkallandet

af nu nämnda olägenheter. Enligt utskottets uppfattning

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

skulle emellertid staten, åsidosätta berörda fordran, om för dess räkning

så betydande arbeten som de, hvarom här är fråga, skulle på en gång

pabörjas, helst dessa arbeten efter beräkning äfven komme att ungefär

samtidigt upphöra.

I sammanhang med detta uttalande, som berör förhållandena å

den allmänna arbetsmarknaden, vill utskottet fästa uppmärksamheten

derpå, att jemväl för staten sjelf såsom arbetsgivare ett samtidigt byggande

af de föreslagna banorna skulle medföra olägenheter, hvilka undginges,

derest jernvägarne — om de öfverhufvud alla böra komma till

utförande och anläggas såsom statsbanor — icke byggdes på en gång.

Det är nemligen gifvet, att för den händelse, banorna utföras successivt,

staten icke skulle behöfva för arbetet anställa tre särskilda arbetschefer,

ej heller ett så stort antal under dem lydande ingeniörer och andra biträden,

som blifver nödvändigt, om den arbetsplan tillämpas, hvilken

angifves i den kongl. propositionen, enär de personer, som antagas för

arbetet å en bana, efter dess färdigbyggande kunna förflyttas till annat

ställe. Genom jernvägarnes byggande successivt vunne staten dessutom

den fördel, att äfven arbetsmatenelen kunde öfverföras från en byggnadsplats

till en annan och anskaffandet af dylik materiel följaktligen inskränkas.

För öfrigt skulle möjligen kunna ifrågasättas, huruvida icke

ur ekonomisk synpunkt vore lämpligare att arbetet på hvarje särskild

jernväg. drefves mera intensivt, än som ställes i utsigt i den kongl.

propositionen, och dertill skulle tillfälle lättare yppas, om jernvägarne

ej byggdes samtidigt.

Af det nu sagda torde framgå, att utskottet icke anser sig kunna

tillstyrka beslutandet och påbörjandet af alla de tre föreslagna jernvägarne.

Åt hvilken eller hvilka af dessa i närvarande stund bör skänkas

företräde till utförande, har icke varit svårt för utskottet att för dess

del afgöra, enär enligt utskottets tanke bestämda skäl tala deremot, att

linierna Krylbo—Örebro och Göteborg—Svinesund nu beslutas.

Innan utskottet angifver sin ståndpunkt i detta hänseende, vill

utskottet förutskicka den erinran, att dessa jernvägars beräknade rentabilitet

till icke obetydlig grad beror derpå, att de nödvändigtvis måste

komma att från redan existerande banor draga till sig eu afsevärd del af

deras trafik. I fråga härom kan utskottet, hvad beträffar linien Krylbo—

Örebro, meddela, att i en af sakkunnig person upprättad promemoria, af

hvilken utskottet fått taga kännedom och hvars tillförlitlighet utskottet

saknar anledning betvifla, beräknats, att genom anläggande af eu statsbana

mellan nämnda orter Köping—Hults jernväg skulle förlora omkring

157,000 kronor om aret samt Stockholm—Vesterås—Bergslagens och

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

41

Sala—Tillberga jernvägar omkring 225,000 kronor årligen, allt efter

trafikförhållandena under år 1896. För en statsbana Göteborg—Svinesund

med anslutning till det norska jernvägsnätet föreligga inga liknande

uträkningar, men påtagligt är, att genom en dylik bana såväl Bergslagernas

jernväg som den s. k. Dalslandsbanan skulle gå miste om en

mycket inbringande trafik, en förlust, som för sistberörda bana för visso

blefve af det mest känbara slag. Att en linie Krylbo—Örebro kommer

att minska trafiken på andra, äldre statsbanedelar torde knappt behöfva

erinras.

Om båda ifrågavarande banor gäller enligt utskottets uppfattning den

anmärkningen, att en tillräckligt noggrann undersökning icke synes hafva

egt rum, i hvilken omfattning bidrag böra kunna fordras från orternas

sida. Utskottet förmenar nemligen, att dessa jernvägar ega så stor

lokal betydelse, att för deras byggande såsom statsbanor med fog kan

uppställas kraf på större bidrag än dem, hvilka den kongl. propositionen

innehåller och som äro desamma som de, hvilka uttagits vid stambanans

framdragande genom öfre Norrland och enligt Kongl. Maj:ts

förslag jemväl skola gälla statsbanans fortsättande på andra sidan Boden.

Utskottet kan ej bortse derifrån, att på de orter, Krylbo—Örebro och

Göteborg—Svinesunds jernvägar skola genomlöpa, böra kunna ställas

andra fordringar på bidrag, än då fråga är om öfre Norrland, ej minst

med hänsyn till nämnda jernvägars lokala betydelse. Särskildt vill

utskottet betona, att Göteborgs och Bohus läns landsting år 1892

fattat ett beslut om understödjande af jernvägsanläggningar inom länet,

hvilket, beslut var af den vidsträckta beskaffenhet, att landstinget synes

kunna antagas vara villigt att, om så påfordras, lemna större bidragtill

en statsbana genom länet än de nu ifrågasatta.

öfvergår utskottet härefter till att betrakta hvarje bana för sig,

fäster utskottet först uppmärksamheten derpå att, om man strängt fasthåller

det uppgifna hufvudsakliga ändamålet med linien Krylbo—Örebro,

eller förkortandet af jernvägsförbindelsen mellan södra och vestra Sverige,

å ena, samt norra Sverige, å andra sidan, den s. k. östra linien öfver

Ferna eger afgjordt företräde framför den af Kongl. Maj:t föreslagna

vestra öfver Vestanfors, som är 5 \ kilometer längre. Hvad som talat

till förmån för den sistnämnda linien, har varit den förväntade större

trafiken derå, hvilken skulle tillföras banan från Fagerstaverken. Sedan

den kongl. propositionen afgafs, hafva dock inträffat åtskilliga omständigheter,

som ej kunna frånkännas en ganska stor betydelse. Dels

har genom de förändringar, som komma att ega rum i Stockholm—

Bill. till Riksd. Frat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 28 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

Vesterås—Bergslagsbanans förhållanden, sannolikheten väsentligen vuxit

för åstadkommandet af jernväg mellan Vestanfors och Engelsberg, utgörande

en del af den koncessionerade banan Vansbro—Ludvika—

Engelsberg, och dels har koncession sökts å en jernväg Ramnäs—Kolbäck.

Kommer den förra af dessa förbindelser till stånd, kan statsbanan

Krylbo—Örebro ingalunda med säkerhet påräkna den vigtiga

trafiken från Fagerstaverken, och fråga blifver då, om skälen för linien

öfver Vestanfors qvarstå eller om ej östra linien öfver Ferna bör föredragas.

Bygges åter jernväg mellan Ramnäs och Kolbäck, torde behofvet

af banan Krylbo — Örebro kunna starkt ifrågasättas, emedan i slikt fall

möjlighet öppnas att på ett enklare sätt än genom anläggandet af sistnämnda

bana förbinda de norrländska jernvägarne med mellersta och

södra Sveriges bansystem.

Föreligga alltså starka skäl till uppskof med beslut om byggande

af den föreslagna statsbanan från Krylbo till Örebro, gäller detta emellertid

äfven banan Göteborg—Svinesund. Utom de för dessa båda banor

gemensamma anmärkningar kan nemligen mot sistnämnda jernväg anföras,

att, enligt hvad den kongl. propositionen gifver vid handen,

banans anknytningspunkt med det norska jern vägsnätet tills vidare är

alldeles obestämd. Då emellertid Bohuslänsbanan icke kan tänkas såsom

statsbana utan förbindelse med de norska banorna, synes det utskottet

gifvet, att, innan beslut fattas om anläggning af en statsbana genom

Bohuslän, visshet bör vara vunnen, icke blott derom att banan blifver

sammanbunden med Norges jernvägar, utan äfven derom att anknytningen

sker på ett tillfredsställande sätt. I intetdera af dessa afseenden

är den nödiga utredningen verkstäld, och utskottet ser i denna omständighet

en den mest giltiga orsak att tillråda Riksdagen att för närvarande

icke besluta jernvägen Göteborg—Svinesund.

Deremot vill utskottet tillstyrka norra stambanans fortsättande från.

Boden till Kalix eif. Den stora nationella betydelsen af stambanans

framdragande längre upp i Norrbotten har blifvit så kraftigt framhållen,

att utskottet icke torde behöfva ytterligare upprepa hvad i sådant hänseende

blifvit af samtliga myndigheter i olika ordalag uttaladt och

dessutom är allmänt erkändt. Utskottet har dock icke ansett sig kunna

understödja den af Kongl. Maj:t föreslagna sträckningen. Jernvägsstyrelsen

har med styrka betonat — hvad som för öfrigt ligger i öppen

< dag — att linien öfver Hasafors eger obestridliga företräden från trafiksynpunkt.

Mer än 7 kilometer kortare än linien öfver Niemifors, genomgår

den ojemförligt bördigare och folkrikare trakter samt betingar en

anläggningskostnad, som med 373,000 kronor understiger kostnaden för

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o iO.

43

sistnämnda linie. Att denna icke desto mindre föredragits, har uteslutande

sin grund deri, att Hasaforslinien, såsom nästan sammanfallande

med den s. k. kustlinien, förkastats af t. f. chefen för generalstaben.

Utan att vilja ingå på skälen härför, hvilka icke blifvit närmare utvecklade,

kan utskottet ej underlåta att påpeka, hurusom skilnaden i afstånd

från hafvet synes för ringa, för att linien öfver Niemifors skall kunna

antagas erbjuda så mycket större fördelar för försvaret, att den ovilkorligen

bör väljas i stället för linien öfver Hasafors. Då härtill kommer,

att Hasaforslinien skulle i vida högre grad än den inre linien främja

banans hufvuduppgift, de kulturella intressenas vård, har utskottet ej

funnit sig öfvertygadt om vare sig nödvändigheten eller lämpligheten

att låta jernvägen gå fram öfver Niemifors, utan anser sig utskottet

böra förorda sträckningen öfver Hasafors.

Beträffande det af Kongl. Maj:t föreslagna anläggandet af landsväg

utmed banan, är utskottet af den åsigt, att med beslut härom utan

någon olägenhet kan tills vidare anstå. Enligt hvad t. f. chefen för

generalstaben anfört, är det stambanans utsträckande till riksgränsen,

som innebär vådor för försvaret af öfre Norrland, således icke stambanans

framförande till Kalix eif. Och då beslut om landsvägsanläggningen

icke lämpligen torde böra fattas förr, än frågan om försvarsanstalterna

i Norrbotten blifvit ordnad, har utskottet ansett sig ega

anledning att för närvarande afstyrka Kongl. Maj:ts framställning i hvad

den rör landsvägen, helst denna, när den beslutes, lärer kunna på ganska

kort tid färdigbyggas.

Mot det af Kongl. Maj:t för år 1898 äskade beloppet för norra

stambanans fortsättning har utskottet icke något att erinra, ej heller

mot Kongl. Maj:ts förslag att redan under innevarande år må för ändamålet

användas 150,000 kronor af tillgängliga medel. Herr Ström har

i sin förut omförmälda motion liemstält, att Riksdagen måtte bevilja ett

anslag af 2,600,000 kronor för år 1898 samt besluta, att återstoden af

byggnadskostnaden skall utgå under år 1899. Utskottet kar redan i det

föregående antydt, att det till äfventyrs skulle kunna befinnas lämpligare

att drifva arbetet mera intensivt, än som blifvit förutsatt i den kongl.

propositionen. Men då en förkortning af byggnadstiden till hälften af

den beräknade väl icke har utsigt att kunna genomföras, samt det i

allt fall torde böra öfverlåtas åt en kommande Riksdag att efter då sig

företeende omständigheter i frågan besluta, har utskottet för sin del

stannat vid den af Kongl. Maj:t begärda summan, hvilken, äfven om

arbetstiden begränsas till tre år, torde vara passande för det första

året.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 4.0.

Hvad slutligen herr Ekströmers motion angår, har utskottet i allmänhet

kunnat biträda hvad jern vägsstyrelsen anfört beträffande sättet

för stats] ernvägars utförande i Sverige och den utsträckning, hvari

entreprenadsystemet dervid bör komma till användning, hvilket dock

icke bör utesluta lämpligheten af att under vissa förhållanden detta

system må kunna anlitas i större utsträckning än den, jernvägsstyrelsens

yttrande angifver. Men att, såsom motionären yrkat, vid beviljandet

åt anslag till byggande af jern vägar genom statens försorg hädanefter

skulle fästas det i motionen föreslagna vilkor, kan utskottet icke

förorda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:o) att, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställningar, Riksdagen — under förbehåll, att de

i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 26 februari

1897 för den föreslagna banan från Boden till Ytter

Morjärv angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af

mark m. m. iakttagas — må, med uttalande, i anledning

af herr J. M. Ekströmers ofvanberörda motion,

att arbetets utförande måtte under behöflig kontroll

verkställas med tillämpning af entreprenadsystemet,

der så med fördel för staten kan ske, besluta anläggning

af en statsbana från Boden öfver Hasafors

till Ytter Morjärv samt till påbörjande af denna bana

för år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisa

1.300.000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t dels att

närmare förordna om de orter, jernvägen bör genomgå,

dels ock att låta af det anvisade beloppet förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

150.000 kronor;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om anläggning i

sammanhang med nyssberörda bana af landsväg från

Boden till Forsbyn icke må af Riksdagen bifallas;

3:o) att Riksdagen ej må bifalla hvad Kongl.

Maj:t föreslagit om anläggning af jernväg för statens

räkning från Krylbo till Örebro;

4:o) att Kongl. Maj:ts förslag om anläggning af

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

45

en statsbana från Göteborg till Svinesund icke må

vinna Riksdagens bifall; och

5:o) att herrar 0. H. Ströms, J. Johanssons och

A. V. Ljungmans ofvan omförmälda motioner må anses

besvarade genom utskottets under punkterna l:o), 3:o)

och 4:o) gjorda hemställanden.

Stockholm den 2 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

af herrar C. Lundeberg, K. Bohnstedt och E. Fränekel, som ansett,

att utskottets motivering och hemställanden bort erhålla följande lydelse:

»Ehuru de skäl, som blifvit i statsrådsprotokollet anförda för

anläggande af jernväg från Boden till Kalix eif, i och för sig synas

utskottet vara välgrundade, anser utskottet likväl, på grund af det

sammanhang, denna fråga eger med frågan om Norrlands fasta försvar,

anslag till denna jemvägs byggande icke böra anvisas annorlunda

än i sammanhang med ett bifall till Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till påbörjande af befästningsanläggningar

vid Boden, och tillåter sig utskottet att här erinra om

hvad som till stöd för sistnämnda framställning blifvit anfördt i det

statsverkspropositionen bifogade utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden

den 14 sistlidne januari, deruti chefen för landtförsvarsdepartementet

yttrat bland annat följande:

»Genom det ifrågasatta framdragandet af stambanan genom öfre

Norrland öster om Lule eif får frågan om vår nordligaste landsdels

tryggande i händelse af krigsfara en i högsta måtto ökad vigt och betydelse.

I och med jernvägens fullbordan på ömse sidor om riksgränsen

lättas nemligen i hög grad vilkoren för krigföring i dessa trakter. Möjligheten

af anfall från denna sida måste för den skull under alla omständigheter

tagas med i räkningen vid ordnandet af landets försvar,

och liksom alla stater, som hafva en landgräns, som kan varda utsatt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

för anfall, måste äfven vi vara betänkta på att skydda densamma. De

stridskrafter, som härför närmast stå till förfogande, nemligen de i Norrbottens

och Vesterbottens län förlagda trupperna, äro ensamma alldeles

för fåtaliga för ändamålet. De uppgå ej till mera än en svag brigad,

saknande så vigtiga specialvapen som artilleri- och ingeniörtrupper, och

dertill spridda öfver ett område, som, på samma gång det är det utan

jemförelse största i Sverige för motsvarande truppstyrka, är det med

kommunikationer sämst utrustade, eu omständighet, som har en ganska

menlig inverkan på den hastighet, hvarmed truppernas mobilisering och

samling kunna försiggå. Gränslandskapets försvar är ock utan allt

tvifvel beroende af att från det öfriga landet ett tillräckligt antal trupper

i lid — det vill säga innan den anfallande hunnit tillbakakasta den

förutnämnda försvarsstyrkan och satt sig i besittning af kanske en betydlig

del af landet — hinner samlas till någon innanför densamma i

strategiskt afseende väl belägen punkt för att derefter framgå mot fienden

eller vid någon lämplig försvarslinie bjuda honom spetsen.

Som svenska flottan väl aldrig kan nå en sådan utveckling, att

den kan tänkas beherska Bottenhafvet, måste man afstå från tanken

att genom sjötransport vid sidan af jernvägstransporten underlätta sändandet

af trupper från mellersta delarne af Sverige till dess nordligaste

landskap, och ej heller kan, af lätt insedda skäl, landsvägstransport

ifrågakomma annat än såsom en nödfallsåtgärd. Man är således för

nämnda trupp transport hänvisad uteslutande till norra stambanan, och

denna har en längd af icke mindre än 114 mil från Stockholm till Boden

samt går dessutom på flera ställen i farligt nära granskap till hafvet.

Häraf torde framgå, att utsigterna för oss att med ett öfverlägset eller

jemnstarkt antal trupper kunna i närheten af gränsen möta en öfver

denna infallande härafdelning äro ganska ringa.

Otvifvelaktigt skulle en jernväg från mellersta Sverige genom det

inre af Norrland i icke oväsentlig mån förbättra utsigten för försvaret

af vårt gränslandskap, men i betraktande af en sådan jernvägs ansenliga

längd och deraf följande betydliga kostnad, sammanstäld med den antagligen

ringa trafikinkomsten, lärer ingen sannolikhet förefinnas, att

banan . inom rimlig tid skall komma till stånd, så önskvärd den än ur

militärisk synpunkt vore. Men äfven om en dylik bana komme till

stånd, hade vi dermed i sjelfva verket allenast något minskat den tidsutdrägt,

som trupptransporterna från mellersta Sverige kräfva. Hufvudfrågan

är att i högsta möjliga grad öka de för Norrbottens försvar

afsedda truppernas försvarskraft — det truppantal, som, utan att blotta

öfriga delar af vårt vidsträckta land, kan sändas upp mot norr, må nu,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

47

allt efter omständigheterna, vara jemförelsevis obetydligt eller jemförelsevis

stort — och medel härtill erbjuder befästningskonsten.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet för den 2 januari sistlidet

år framhöllos af mig utförligt de synpunkter, som enligt mitt förmenande

göra en befästningsanläggning i öfre Norrland nödvändig. Jag kan

derför med hänvisande härtill nu inskränka mig till att redogöra för

lämpligaste platsen för den erforderliga befästningsanläggningen.

Beträffande ändamålet med ifrågavarande befästningsanläggning

framgår såväl af hans excellens herr statsministerns och mina yttranden

till åberopade statsrådsprotokoll som ock af hvad jag nu i underdånighet

anfört, att denna anläggning, i likhet med öfriga i berörda protokoll

omnämnda befästningar (kustfästningarna), har en rent defensiv uppgift.

Sverige likasom öfriga mindre stater, för hvilka landets försvar och

neutralitetens upprätthållande äro den enda militära uppgiften, kan lika

litet som de undvara de härför erforderliga försvarsanstalterna, om än

vårt land, hvad landgränsen beträffar, hittills befunnit sig i ett afgjordt

fördelaktigare läge än andra länder. Allbekant är, hurusom Belgien,

Schweiz, Rumänien med flera mindre stater just för ifrågavarande ändamål

uppfört synnerligen starka befästningar, hvilka i anläggning kostat

högst betydliga summor. Enär således den ifrågavarande befästningen

i öfre Norrland har en uteslutande defensiv uppgift, inses, att, då densamma

på grund af i förut åberopade statsrådsprotokoll anförda skäl

icke kan hindra en anfallscorps’ öfvergång öfver gränselfven, den ej

heller kan förläggas vid nämnda eif. Man kan nemligen icke tänka

sig en befästningsanläggning, hvars ändamål skulle vara att stödja det

rörliga försvaret, förlagd framför den härafdelning eller corps, för hvars

företag befästningen skulle bilda utgångspunkt, hvars förråd den vore

afsedd att innesluta, och till hvilken nämnda härafdelning i händelse

af motgång kunde draga sig tillbaka. Förlädes en befästning med

sådan uppgift vid gränsen, skulle detta förutsätta en offensiv utöfver

denna, hvilket ju, enligt hvad förut anförts, är fullkomligt främmande

för planen för våra stridskrafters användande.

Redan af dessa skäl måste man obetingadt frångå tanken att utföra

befästningsanläggningen vid sjelfva gränsen, huru fördelaktigt detta

än må förefalla den med hithörande förhållanden mindre förtrogne.

Den närmaste terrängafskäring, som erbjuder sig såsom försvarslinie

mot ett infall öfver Torne eif, är Kalix eif, i sitt nedre lopp belägen

5—6 mil från Torne eif. Tvifvels utan vore det en stor fördel

för försvaret, om detsamma kunde stödjas på permanenta befästningar

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

vid en så nära gränsen belägen terrängafskäring som Kalix eif, men

af flera skäl låter sig detta icke göra.

Råne eif, ett vattendrag, som icke är att hänföra till de större

norrländska elfvarna, har ett vida mindre strategiskt värde än den närbelägna

Lule eif, och de taktiska förhållandena vid den enda punkt,

som vid förstnämnda eif kan tänkas permanent befäst, äro afgjordt

ofördelaktiga. Det återstår således endast att tillse, huruvida en befästning

vid den senare elfven får ett i strategiskt och taktiskt afseende

fördelaktigt läge.

Lule eif har i meromnämnda betänkande angifvits såsom den vigtigaste

strategiska linien i öfre Norrland, och att dess värde i såväl strategiskt

som politiskt afseende ökas, om Luleå—Gellivare jernväg fortsättes

till Ofoten, torde icke behöfva bevisas. Då det således ligger magt

uppå, att denna linie i det längsta bevaras åt den försvarande, måste

densamma så vidt möjligt skyddas mot att tagas i besittning af en anfallscorps,

vare sig denna anrycker på någon af de ifrån öster eller nordost

ledande vägarne eller ock framgår från någon landst.igningspunkt i

närheten af elfvens mynning. Men för att en strategisk linie af förevarande

beskaffenhet, ett större vattendrag, skall kunna sägas komma i

den mot densamma framryckande härafdelningens våld, fordras, att den

anfallande bemägtigar sig öfvergångarna öfver densamma. Det är således

dessa och i främsta rummet naturligtvis den vigtigaste, det vill

säga den, der hufvudvägen öfvergår elfven eller flertalet vägar stöta

tillsammans invid densamma, som måste försvaras. Frågan ställer sig

följaktligen sålunda: hvilken af de befintliga öfvergångarna öfver Lule

eif är den i militäriskt afseende vigtigaste.

Svaret är ej svårt att finna. Utan gensägelse den vid Boden

(Öfver-Luleå) — 3,6 mil från Luleå och omkring 2,6 mil från det vid

kustlandsvägen belägna Neder-Luleå — der stambanan och den denna

åtföljande landsvägen öfvergå elfven, der nämnda bana förenas med

Luleå—Gellivare jernväg och hvarest tillika samtliga landsvägar i hela

denna del af Norrbotten, utom kustlandsvägen, sammanlöpa. Här är

derjemte den enda fasta öfvergången öfver elfvens nedre lopp belägen.

Utom vid Boden finnes endast ett öfvergångsställe af betydelse i militäriskt

hänseende — jag räknar ej såsom sådant bron på vägen mot

Jokkmokk vid Edefors, något öfver 6 mil norr om Boden — och, så

länge ej en inre jernväg genom Norrland framdrages till dessa trakter,

lär ej heller detta antal komma att ökas. Ifrågavarande öfvergångsställe

är färjestaden vid Gäddvik vester om Luleå, hvarest trafiken å

kustlandsvägen medelst roddfärja föres öfver den här 600 m. breda

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o AO.

49

elfven. Men detta öfvergångsställe har de stora olägenheterna att ligga

allenast en knapp mil från kusten och att vara i ryggen utsatt för anfall

från sjösidan. Försvaret af Gäddviksöfvergången likasom af sjelfva

staden Luleå, hvars värde i politiskt och ekonomiskt afseende ingalunda

är ringa, måste anförtros åt det lefvande försvaret — med stöd af fältbefästningar

— hvilket ock, under förutsättning af en permanent befästning

vid Boden, med utsigt till framgång låter sig göra.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört framgår, att den permanenta

befästning, som skall hafva till uppgift att med så få lefvande

försvarskrafter som möjligt trygga ifrågavarande strategiska linie, bör

vara belägen vid Boden och, i stort sedt, få karakteren af ett dubbelt

brohufvud. I motsats till hvad förhållandet är vid flertalet andra strategiskt

vigtiga punkter i denna del af Norrland, äro de taktiska förhållandena

vid Boden högst fördelaktiga för en permanent befästningsanläggning;

ja, jag vågar påstå, att de i detta afseende söka sin like i hela

vårt land.»

Uti det ofvan åberopade anförande till statsrådsprotokollet den 2

januari 1896 anför chefen för landtförsvarsdepartementet bland annat

följande:

»-------— —--—------;---

Visserligen företer öfre Norrland i förhållande till den öfriga delen

af Sverige åtskilliga egendomligheter, hvilka inverka hämmande på krigföringen

med större styrkor. Sålunda är större delen af ifrågavarande

landsända uppfyld af vidsträckta skogstrakter och kärrmarker samt har

få vägar och en ytterst gles befolkning, hvartill kommer, att fiendens

sannolika operationslinie skäres af ansenliga vattendrag, som under den

varma årstiden erbjuda den försvarande goda ställningar. Men de svårigheter,

som en fiende under sin framryckning till följd af dessa landets

natur- och befolkningsförhållanden möter, äro visst icke oöfvervinneliga

för en med förnödenheter väl utrustad, icke allt för betydlig här eller

härafdelning, i synnerhet om den kan påräkna hjelp af eu flotta, och

hvad vattendragen särskildt beträffar, kunna de öfverbroas. Under större

delen af året äro för öfrigt elfvarna tillfrusna och erbjuda då inga

hinder.

Dessutom bör beaktas, att landsdelen befinner sig i rask utveckling.

Befolkningen är stadd i jemn tillväxt — folkökningen försiggår

betydligt hastigare i t. ex. Norrbottens län än i den öfriga delen af

riket — nya vägar anläggas oupphörligen och odlingen utbreder sig

alltjemt; allt omständigheter, som underlätta krigföringen. Framdragas

'' Bih. till Riksd. Vrot. 181)7. 4 Sami 1 Afd. 28 Iläft. 7

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

kustbanorna på ömse sidor om Bottniska viken till Torneå eif, torde

den största svårigheten, som är förenad med operationer i dessa trakter,

truppernas proviantering, varda i väsentlig mån häfd. Den förr allmänt

gängse uppfattningen, att ett anfall mot vårt land, om en blifvande motståndare

afser ett sådant, gifvetvis på grund af Norrbottens säregna

natur- och befolkningsförhållanden skulle ske öfver hafvet — oaktadt

vår egen krigshistoria visat motsatsen — torde således böra berigtigas

derhän, att dessa omständigheter icke lära hindra ett anfall äfven med

större truppstyrkor (fördelningar) landvägen, och dessutom varder för

hvarje år, som går, ett sådant anfall lättare att verkställa. Likt alla

stater, som hafva landgräns mot en mägtig granne, måste följaktligen

äfven vi vara betänkta på att skydda densamma. De till öfre Norrlands

omedelbara försvar disponibla trupperna äro otvifvelaktigt icke för ändamålet

tillräckliga, äfven om de i tid hinna samlas, och då, till följd af

det oerhörda afståndet till mellersta delen af landet och förbindelseliniens

blottstälda läge, ett understöd af andra trupper icke med visshet kan

beräknas i tid medhinnas, måste åtgärder vidtagas, att icke försvarsstyrkan

varder kastad öfver ände och en kanske betydlig del af landet

af fienden besatt, innan hjelp hinner anlända. Tanken föres härvid

sjelfmant på anläggandet af en fästning. Vore landet vid vår norra

gräns ett bergland, fullkomligt oframkomligt öfverallt utom på vägarna,

eller vore gränselfven eller någon parallelt med och nära denna flytande

eif omöjlig att öfverbroa annat än på ett bestämdt ställe och dertill

öppen året om, kunde det komma i fråga att direkt spärra en eventuel

fiendes väg genom anläggandet af en spärrfästning, men, som kändt är,

äro dessa förhållanden icke för handen. En sådan fästning — eller,

såsom man också tänkt sig, ett spärrfäste — anlagd hvar som helst på

fiendens hufvudanmarschväg, kan utan synnerlig tidsutdrägt kringgås,

hvadan ändamålet med densamma koinme att förfelas. Man måste dessutom

från början frångå tanken på ett omedelbart skydd af sjelfva gränsen,

huru tilltalande ett dylikt förslag än må synas.

Återstår utvägen att genom anläggandet af en operationsfästning

stödja de lefvande försvarskrafterna. En sådan fästnings uppgift plägar,

på militärt språk, sägas vara att med så få stridskrafter som möjligt

trygga besittningen af en i strategiskt afseende vigtig punkt och

såmedelst bereda icke blott ökad manstyrka, utan äfven ökad handlingsfrihet

åt den här eller härafdelning, som har att utföra operationerna i öppna

fältet, och vinnes den ökade handlingsfriheten i högsta möjliga grad, om

fästningen tillika varder en tryggad upplagsort för nämnda härs eller härafdelnings

oundgängliga förnödenheter, det vill säga om densamma är

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40,

51

både en operations- och en förrådsfästning. Tydligen skulle en fästning

af nämnda art vara den för ändamålet lämpligaste. Tillvaron af en sådan,

anlagd å en lämplig punkt, skulle medgifva först och främst en tryggad

mobilisering af de i öfre Norrland förlagda trupperna, för hvilkas första

operationer fästningen skulle tjena till stöd; den skulle vidare utgöra en

för anfall skyddad ort, der de trupper, som från det öfriga Sverige

blefve transporterade till ifrågavarande landsdel, i ro kunde urlasta och

samlas, och sedan hufvudoperationerna begynt, skulle fästningen, på

sätt ofvan blifvit nämndt, gifva ökad handlingsfrihet åt härafdelningen,

så att denna, som af förenämnda skäl omöjligt kan lefva af landets tillgångar,

varder i möjligaste mån oberoende af tillförseln från mellersta

Sverige. Detta senare är så mycket betydelsefullare, som denna tillförsel

måste, åtminstone till allra största delen, ske medelst den för afbrott

af landsatta fiendtliga truppafdelningar mycket utsatta norra stambanan.

Nödgas befälhafvaren för de i Norrbotten opererande svenska

stridskrafterna städse sörja för det oafbrutna vidmagthållandet af denna

förbindelse, blefve hans handlingskraft i mer eller mindre män förlamad,

hvaraf åter nederlag torde varda en följd. Slutligen komme en sådan

fästning, anlagd vid nämnda jernväg, äfven att tjena såsom spärrfästning

i den mening, att den hindrar fienden att begagna sig af jernvägen,

på samma gång som den utgör ett sådant hot mot fiendens flank, om

denne framgår på kustlandsvägen, att den tvingar fienden antingen att

afbryta sin framryckning eller ock, om han förfogar öfver en mycket

betydlig truppstyrka, till en detaschering, som bör i ganska hög grad

inverka försvagande på hans hufvudstyrkas företag och således komma

våra norrländska stridskrafter till godo.

Af hvad jag nu i underdånighet anfört torde framgå, att en i öfre

Norrland anlagd fästning har så många vigtiga uppgifter att fylla, att

dess nödvändighet måste anses bevisad.

_____— —-----—--------»

Den stora nationella betydelsen af stambanans framdragande längre

upp i Norrbotten har blifvit så kraftigt framhållen, att utskottet icke

torde behöfva ytterligare upprepa, hvad i sådant hänseende blifvit af

samtliga myndigheter i olika ordalag uttaladt och dessutom är allmänt

erkändt. I fråga om den rigtning, som bör gifvas åt den föreslagna

bandelen, anser utskottet icke tillräckliga skäl blifvit anförda för Hasafors-liniens

företräden framför linien öfver Niemifors, utan tillstyrker

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

utskottet på de skäl, som i statsrådsprotokollet anförts, den sistnämnda

af Kongl. Maj:t förordade linien.

Beträffande det af Kongl. Maj :t föreslagna anläggandet af en landsväg

utmed banan, är utskottet af den åsigt, att med beslut härom utan

någon olägenhet kan tills vidare anstå, helst denna väg, derest densamma

framdeles skulle blifva af behofvet påkallad, lärer kunna på ganska

kort tid färdigbyggas.

Mot det af Kongl. Maj:t för år 1898 äskade beloppet för norra

stambanans fortsättande har utskottet icke något att erinra, ej heller

mot Kongl. Majrts förslag, att redan under innevarande år för ändamålet

användas 150,000 kronor af tillgängliga medel. Herr Ström har i

sin förut omförmälda motion hemstält, att Riksdagen måtte bevilja ett

anslag af 2,600,000 kronor för år 1898 samt besluta, att återstoden af

byggnadskostnaden skall utgå under år 1899. Men då en förkortning

af byggnadstiden till hälften af den beräknade väl icke torde vara lämplig,

samt det torde böra öfverlåtas åt en kommande Riksdag att efter

då sig företeende omständigheter i frågan besluta, har utskottet för sin

del stannat vid den af Kongl. Maj:t begärda summan.

De skäl, som i statsrådsprotollet blifvit åberopade för anläggande

af de t venne öfriga i Kongl. Maj ds proposition omhandlade statsbanorna

från Krylbo till Örebro samt från Göteborg till Svinesund, anser utskottet

vara af den betydenhet, att byggandet af dessa banor i lika mån är

berättigadt som fortsättningen af norra stambanan. Då emellertid det

möjligen kunde ifrågasättas, att byggandet af jernvägar omedelbart i

den utsträckning, som i den kongl. propositionen påyrkats, kunde till

skada för jordbruket och öfriga näringar draga till sig en allt för stor

arbetsstyrka, bär utskottet, ehuru, vid det förhållande att dessa arbeten

skulle komma till utförande i vidt skilda delar af landet, denna fara icke

torde vara afsevärd, ansett sig icke böra tillstyrka Riksdagen att på en

gång anvisa, hvad af Kongl. Maj:t begärts för de två sist omförmälda

banornas anläggande. Utskottet har för den skull trott sig endast

böra hemställa, att för år 1898 anvisas för jernvägen Krylbo—Örebro

3,000,000 kronor samt för jernvägen Göteborg—Svinesund 2,000,000

kronor.

Beträffande särskildt linien Krylbo—Örebro kan utskottet icke underlåta

att påpeka, hurusom anläggandet af denna förbindelseled mellan

statsjernvägarne i norra Sverige, å ena, samt södra och mellersta Sverige,

å andra sidan, framstår såsom en helt naturlig åtgärd till följd af

den ständigt växande trafiken. Inpassandet af denna länk i statsbane
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

53

systemet måste enligt utskottets åsigt betecknas som en vigtig angelägenhet,

vare sig saken ses ur den allmänna trafikens eller från statsbanenätets

egen synpunkt. Att denna bana tillika eger en oomtvistlig

lokal betydelse, anser utskottet ingalunda kunna anföras mot banans

byggande, utan fast hellre utgöra ett ytterligare skäl för dess utförande.

Och då det för den genomgående trafiken icke kan vara af någon större

vigt, om den s. k. östra eller den af Kongl. Maj:t föreslagna vest - ligare linien väljes, men, på sätt i statsrådsprotokollet tydligt ådagalägges,

å denna senare linie en större trafik torde kunna förväntas, har

utskottet funnit sig böra härutinnan biträda Kongl. Maj:ts förslag.

Hvad härefter angår jernvägen mellan Göteborg och Svinesund

synes den väl uppfylla de fordringar, som enligt utskottets förmenande

böra ställas på en stambana. Förutom det att denna bana är afsedd

att blifva en fortsättning af en statens postbana, är densamma ämnad

att tillgodose en befolkning, som drifver en näring, hvilken i och

för sig icke kan bära större ekonomiska uppoffringar. Goda kommunikationer

äro emellertid ett lifsvilkor för denna näring, och derest staten

icke mellankommer, tvingas befolkningen att anlägga billigare lokala

jernvägar, som på grund af belägenhet och byggnadssätt icke närmelsevis

skulle medföra det gagn, som en i dessa orter anlagd statsbana.

I fråga om banans sträckning synes det utskottet, att goda skäl blifvit

anförda för linien öfver Kongelf, TJcklum och Uddevalla till Svinesund,

och vill utskottet rörande anslutningen till norska jernvägsnätet erinra,

att, enligt departementschefens meddelande, norska regeringen förklarat

sig villig att härom framlägga förslag till norska Stortinget. Det torde

ej heller råda något tvifvel, att vid den tidpunkt, då denna bana närmar

sig sin fullbordan, en nöjaktig öfverenskommelse i detta afseende

skall kunna träffas, enär genom nämnda bana den bästa förbindelse

beredes mellan norska statsbanan och kontinenten samt afståndet

emellan Svinesund och närmaste punkt på norska statsbanan endast

utgör omkring 5 kilometer.

I fråga slutligen om herr Ekströmers motion, har utskottet i allmänhet

kunnat biträda, hvad jernvägsstyrelsen anfört beträffande sättet

för statsjernvägars utförande i Sverige och den utsträckning, hvari

entreprenadsystemet dervid bör komma till användning, hvilket dock

icke bör utesluta lämpligheten af att under vissa förhållanden detta

system bör kunna anlitas i större utsträckning, än den jernvägsstyrelsens

yttrande angifver. Men att, såsom motionären yrkat, vid

beviljandet af anslag till byggande åt jernvägar genom statens försorg

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

hädanefter skulle fästas det i motionen föreslagna vilkor, kan utskottet

icke förorda.

Utskottet hemställer:

l:o) att Riksdagen — under förutsättning att, i

anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning, medel anvisas eller afsättas till

anläggande af en fast befästning i Boden — må, för

påbörjandet af jernväg i enlighet med Kongl. Maj:ts

förslag från Boden till Ytter-Morjärv vid Kalix eif,

anvisa 1,300,000 kronor att utgå å riksstaten utom

hufvudtitlarne;

2:o) att Kong], Maj:ts förslag om anläggning

i sammanhang med nyssberörda bana af landsväg

från Boden till Forsbyn icke må af Riksdagen bifallas;
3:o)

att Riksdagen, för påbörjandet af jernväg i

enlighet med Kongl. Maj:ts förslag från Krylbo till

Örebro, må för år 1898 anvisa ett belopp af 3,000,000

kronor;

4:o) att Riksdagen till anläggning af jernväg

från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum och Uddevalla

till Svinesund må för år 1898 anvisa 2,000,000

kronor;

5:o) att Riksdagen må besluta, dels att såsom förbehåll

för anläggandet af ofvan omförmälda tre statsbanor

skall gälla, att de i statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 26 februari 1897 för hvarje särskild

bana angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark

m. m. iakttagas, dels och att Kongl. Maj:t skall ega

rätt att närmare förordna om de orter, jernvägarne

böra genomgå;

6:o) att herrar O. H. Ströms, J. Johanssons och

A. V. Ljungmans ofvannämnda motioner må anses

besvarade genom utskottets hemställanden under punkterna

l:o), 3:o), 4:o) och 5:o);

7:o) att Riksdagen, i anledning af herr J. M.

Ekströmers ofvanberörda motion, må uttala, att arbe
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

55

tenas utförande bör, under behöflig kontroll, verkställas

med tillämpning af entreprenadsystemet, der

så med fördel för staten kan ske;

8:o) att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må af de för år 1898 anvisade summor låta förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

1,650,000 kronor.

Om sättet för anvisande af det för år 1898 under punkterna 3:o)

och 4:o) beviljade belopp å tillsammans 5,000,000 kronor kommer utskottet

att framdeles afgifva förslag.

af herr F. E. Pettersson, hvilken ansett, att utskottets motivering

och hemställanden bort erhålla följande lydelse:

»Då utskottet nu går att yttra sig angående anläggandet af ofvan

omförmälda ifrågasatta jernvägslinier, vill utskottet till en början såsom

sin uppfattning uttala, att de samtliga äro af den beskaffenhet, att de

böra ingå såsom länkar i det svenska statsbanenätet.

Hvad först beträffar fortsättningen af norra stambanan från Boden

till Ytter Morjärv, tala härför vigtiga skäl, särskilt från kulturel synpunkt,

och gifvet är, att en jernvägsförbindelse i dessa på samfärdselsmedel

vanlottade bygder skall i högre grad än annorstädes visa sig

såsom ett kraftigt medel till främjande af odling och framåtskridande.

Angående rigtningen af ifrågavarande bana förbiser utskottet ingalunda,

att Hasaforslinien skulle blifva både billigare och kortare samt i trafikhänseende

bättre; men då från den militära myndighetens sida framstälts

stora betänkligheter mot denna linie, och man dessutom har skäl

antaga, att med Norrbottens stora utvecklingsförmåga en bana, ehuru

dragen längre in i landet, skall skapa odling och trafik, har utskottet

intet att erinra mot den af Kongl. Maj:t föreslagna rigtningen.

Beträffande det af Kongl. Maj:t föreslagna anläggandet af landsväg

utmed banan är utskottet af den åsigt, att med beslut härom utan

någon olägenhet kan tills vidare anstå. Enligt hvad t. f. chefen för

generalstaben anfört, är det stambanans utsträckande till riksgränsen,

som innebär vådor för försvaret af öfre Norrland, således ej stambanans

framförande till Kalix eif. Och då beslut om landsvägsanläggningen

icke lämpligen torde böra fattas förr, än frågan om försvarsanstalterna

i Norrbotten blifvit ordnad, har utskottet ansett sig ega anledning att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

för närvarande afstyrka Kongl. Maj:ts framställning i hvad den rör

landsvägen, helst denna, när den beslutes, lärer kunna på ganska kort

tid färdigbyggas.

Hvad härefter angår linien Krylbo—Örebro, kan utskottet icke

underlåta att påpeka, hurusom anläggandet af denna förbindelseled mellan

statsjernvägarne i norra Sverige å ena samt södra och mellersta Sverige

å andra sidan framstår såsom en helt naturlig åtgärd till följd af den

ständigt växande trafiken och de norra orternas kraf på hastigare förbindelser

med de sydligare. Inpassandet af denna länk i statsbanesystemet

måste enligt utskottets åsigt betraktas såsom en vigtig angelägenhet,

vare sig saken ses ur den allmänna trafikens eller från statsbanenätets

egen synpunkt. Och då jernvägsstyrelsens beräkningar, hvilkas rigtighet

utskottet icke kunnat jäfva, ådagalägga det betydande försteg i

trafikutsigter, som den af Kongl. Maj:t föredragna linien eger, har utskottet,

som anser den af herr J. Johansson föreslagna linien allt för

mycket strida mot banans vigtiga uppgifter att förkorta afståndet mellan

det norra och södra jernvägsnätet, saknat skäl att för sin del förorda

en annan rigtning än den af Kongl. Maj:t föreslagna.

I fråga slutligen om linien Göteborg—Svinesund, så synes den väl

uppfylla de fordringar, som enligt utskottets förmenande böra ställas

på en stambana; och torde för öfrigt dess byggande framgå såsom en

följd af statens öfvertagande af den s. k. vestkustbanan.

Då härtill lägges, att banan blir en särdeles vigtig trafikled mellan

Skandinaviska hallon och utlandet, samt att den kommer att beröra tätt

befolkade och bördiga orter, hvilka nu äro i saknad af jernvägsförbindelse,

torde ifrågavarande jernvägsanläggning äfven ur affärssynpunkt

blifva förmånlig. Dessutom torde ej böra förbises, att genom Bohusläns

landstings beslut att, för den händelse en längdbana genom länet kommer

att genom statens försorg byggas, understödja normalspåriga bibanor

till densamma inom länet med 11,000 kronor pr kilometer, med

all säkerhet kan förutsättas, att inom den närmaste framtiden, utan bistånd

från statsmagternas sida, kommunikationer från denna bana till

betydande orter i skärgården komma att uppstå, hvilka förbindelser

måste såväl tillföra statsbanan trafik som äfven utveckla och förkofra

den vigtiga hafsfiskenäringen.

Ehuru utskottet sålunda delar Kongl. Majt:s uppfattning om betydelsen

af dessa tre ofvannämnda jernvägslinier samt tillstyrker Riksdagen

att genom beviljande af anslag möjliggöra deras samtidiga byggande

såsom statsbanor, vill utskottet dock fästa uppmärksamheten derpå, att

den arbetsplan, Kongl. Maj:t framlagt, må hända kan medföra rubbningar

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

57

och olägenheter på andra områden, hvilket torde kunna förekommas i

händelse utförandet af dessa stora företag fördelas på en något längre

tid. Om vid sidan af det enskilda jernvägsbyggandet staten skulle under

så kort tid som fyra år uppbruka för ifrågavarande ändamål det betydliga

beloppet af inemot 30,000,000 kronor, torde nemligen detta kunna

tänkas medföra olägenheter såväl för penningmarknaden som i det afseende^

att betydande arbetskrafter fråndragas näringslifvet, hvilka arbetskrafter

vid upphörandet af dessa jernvägsbyggnader på en gång

lediggöras. Klokhetsskäl torde derför bjuda att åtminstone för första

arbetsåret något inskränka det föreslagna beloppet, hvilket dock icke

hindrar att framdeles, om förhållandena dertill gifva anledning, påskynda

byggnad sföretagen.

Beträffande herr Ekströmers. motion har utskottet i allmänhet kunnat

biträda hvad jernvägsstyrelsen anfört angående sättet för statsjemvägarnas

utförande i Sverige och den utsträckning, hvari entreprenadsystemet

dervid bör komma till användning, hvilket dock icke bör utesluta

lämpligheten af att under vissa förhållanden detta system må kunna

anlitas i större utsträckning än den jernvägsstyrelsens yttrande angifver.

Men att, såsom motionären yrkat, vid beviljandet af anslag till byggande

af jernvägar genom statens försorg hädanefter skulle fästas det i

motionen föreslagna vilkor, kan utskottet icke förorda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet, i anledning

af Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, hemställa:

l:o) att Riksdagen — under det af Kongl. Maj:t

föreslagna förbehåll — må besluta anläggning af en

statsbana från Boden öfver Buddby och Niemifors till

Ytter Morjärv samt till påbörjande af denna bana för

år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisa

1.300.000 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t dels att

närmare förordna om de orter jern vägen bör genomgå,

dels ock att låta af det anvisade beloppet förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel utanordna

150.000 kronor;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om anläggning i

sammanhang med nyssberörda bana af landsväg från

Boden till Forsbyn icke för närvarande må af Riksdagen

bifallas;

3:o) att Riksdagen — under det af Kongl. Maj:t

föreslagna förbehåll — må besluta anläggning af en

Bill. till Uilcsd. Prat. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 28 Häft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

statsbana från Krylbo öfver Vestanfors och Ullersäter

till Örebro samt till påbörjande af denna bana för år

1898 anvisa 3,000,000 kronor, med rätt för Kongl.

Maj:t dels att närmare förordna om de orter, jernvägen

bör genomgå, dels ock att låta af det anvisade

beloppet förskottsvis under innevarande år af tillgängliga

medel utanordna 750,000 kronor;

4:o) att Riksdagen — under det af Kongl.

* Maj:t föreslagna förbehåll — må besluta anläggning

af en statsbana från Göteborg öfver Kongelf, Ucklum

och Uddevalla till Svinesund samt till påbörjande

af denna bana för år 1898 anvisa 2,750,000 kronor,

med rätt för Kongl. Maj:t dels att närmare förordna

om de orter, jernvägen bör genomgå, dels ock att låta

af det anvisade beloppet förskottsvis under innevarande

år af tillgängliga medel utanordna 750,000 kronor;

5:o) att herrar O. H. Ströms, J. Johanssons och

A. V. Ljungmans föreliggande motioner må anses

• * besvarade genom utskottets under punkterna l:o), 3:o)

och 4:o) gjorda hemställanden; samt

6:o) att Riksdagen, i anledning af herr J. M.

Ekströmers ofvanberörda motion, må uttala, att arbetenas

utförande bör, under behöflig kontroll, verkställas

med tillämpning af entreprenadsystemet, der

så med fördel för staten kan ske.

Rörande sättet för anvisande af de för år 1898

under punkterna 3:o) och 4:o) föreslagna belopp å tillsammans

5,750,000 kronor kommer utskottet att framdeles

afgifva förslag.»

Härförutom hafva vid de olika punkterna af utskottets hemställan

reservationer afgifvits af nedan nämnde ledamöter i utskottet, nemligen:

vid punkt l:o): af herr //. P. P. ''Tamm, med hvilken herrar friherre

F. W. von Otter, I. Wijk, G. D. R. Tornerhjelm, grefve Ph. Klingspor

och friherre J. T. Grip enst edt instämt:

»I fråga om norra stambanans sträckning på andra sidan Boden

synes uppenbart, att ur trafiksynpunkt den yttre linien öfver Hasafors

eger afgjorda företräden framför den inre öfver Niemifors. Då emellertid

de militära skälen tillagts den största betydelse vid bestämmandet

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

59

af den rigtning, i hvilken stambanan blifvit framdragen genom Norrland,

samt Kongl. Maj:t, efter vederbörandes hörande, valt den inre

linien af hänsyn till försvaret af öfre Norrland, har jag ansett, att utskottet

ej bort förorda en annan rigtning å banan än den af Kongl.

Maj:t föreslagna, utan bort tillstyrka Riksdagen att — under uttalande

af sin lifliga önskan att banan, om möjligt, måtte dragas öfver Hasafors

— öfverlåta bestämmandet af banans rigtning åt Kongl. Maj:t, hvilken

ensam torde vara i tillfälle att pröfva giltigheten af de för den inre

linien åberopade militärskäl»;

af herr grefve Fr. Wachtmeister, som vid denna punkt instämt

med herrar C. Lundeberg, K. Bohnstedt och E. Fränekel;

och af herrar 7. Månsson och 0. Erickson;

vid punkt 3:o) af herrar 7. Wijk, friherre J, T. Gripenstedt,

7. Månsson och O. Erickson;

samt vid punkt 4:o) af herrar friherre J. T. Gripenstedt och

7. Månsson.

Herr 7. Kerfstedt har anhållit att få antecknadt, att han inom utskottet

icke deltagit i behandlingen af de i detta utlåtande omförmälda

ärenden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Med lön se

sh lunetts

Örnsköldsvik ■

Datt''cl

Trandhjem

Lång sel

Meta 117}

Storlien

VdllMfoS

)stor smal

Ra q linda

Nyland

ijspgdrden

KramibrlK \

\ i rafsa as

i räcke.

ilemösand

It öros

Skri ((svall.

Hat Horn

Mattors

ön set

/.Meelvedal

Bergsjö i

Delsbo

Uimihsvtdl

Ljusdcd

erisÖ

Kappan it

Bollnäs

Kette??

Söderhamn.

Derin''ilo

Kila fars

Skcittungbyn

seo

iUehcmuner

Norrsundet

Mora Nore t

Tädraas

Vindjern

Elverum

Käti.vik

LinnhecL

lamor

ijGefle

NWh/trio i i

HinscnU Llwckmyrw^*

Storvik I >

Br adbo damp.

Medling

Insjön ?

\ Flisen.

Vans In

Orruts Läng t>%y lian

B orion ej c

: Sinder för .

"BwaUÅ /. .

Salem

forshyM mbvh''U

W i lan isbana)

''(till ve nioven

Eids vald

l[eden lova

rlajidsfjord

Sund

tbn ■ ^

F''" i]£p Vp sala

^ängsvingel''

flit inhalt

Vele bäck

O forsen

>10 (franc

B? Llörhen . .

„c o 1 I fStallbe, v

LE Stall dalen i [Ställd alen

KRISTIANIA

Sandviken

ngeijberg

*''*\Ramnäs

\orrlek}

''harlottenberq

eström

kvmnäs

Bredsjö

A Hotell

Banghan em

iitnbo

Munkfors Finshyttan

{JuLbergtv

jPershtirg

hvttxhi

*

\r sfer ås JEnköping

olbdblv

EiItp stor

Daglösen

\''b \7 %(rr\ /Itil(e/ad

rarnjTie

Indika

Åkers Berga

Djursholm

St eib era

iiartsda

Strömshohn ..

7<>rsJuiSa. ZcifstZ

tervaik.&^sä\{ekV"-e y^hOstNcv STOCKHOL

Valsk o

Ko r t fö r

örten

utvista d

1 koppurn

Maricfrert

''So

Saltsjöbaden

Örebro

*Iskog

Jegerjjfrs £

V(XKMlWaUsber

Läxa.

%Röfor

Äskerswu.

Ammeberg j

Krist it lekt armt

p altsko t)

Sarpsborg

Fredriks h ald

\,pdensbackeri

[fals ho (lxi

Se/fle

Bengtsfors Antal

Möti

fLarvi k

Katrineholm

lerbcihl

Otterbäcken

Strömstad

~nsjo ■ v i

hd

IBäckefbrs

X\l//ij*hrgS~*

Oxelösund

V<u>'',"‘mill,hro..Alm-ieslad

.Stinn and ,

Miller u ciT**-* ---_ ^

sEuaiéknlle

r''l,, ..Qiöbäckh'' I xBössätei

. dn dköping_ .

fiuidsbriMm

förebåda

1 inspong

Fors/to/rn

n n kämner

Mohnbik.___

jrkösurid

Munkrdn

~Karlshora \

V<Hlstmujl*tSl‘Uta

Axvall !fhr/,hij\r^1i"l:dl,inu

r Linds t '' fn}oliv i L j

I Viol men, / • Så/å / „

'' * ~ ‘ itvidahertj

.-''"Säd er köpt/ ig

''Ung s torp

1 Mt ters hor g

lavett

Sinner ] fSkö fela

fStens torn jT K l( t O

Udde v edil

} Trollhättan

Herrljunga

Si ■ en sb ro

Bulimi torn

"Falkin in

tOetesliöa

ig

JjaaJwhn /

ar to fn ,

v

.••• Kisa

Berrtjuur/a

Al in eIså

IjufkLlskuLviicL

Eornhcdl

Göteborg

,vV

- Almedai

Vestktnda

Griperiberg l

Tint

Gandeh

U I -T Ä t

\ Ulricehamn V * ■

%Jhnmerbv

Slagen

Fes Ler vi)

rAnkarsrupi

Lön kö pin g

Smädande o ,

''fn h erxVjM lnsar-n

'' & •

Loma

Eksjö

Bi eilanda

urna,

V Jr* XnaeiervcL

ii vjm ljunga J

ults tf ed

Klzntehamn

Vrede rikxduwiv

MiöhOdX SUHlmqaiyd

J *

cidhemsberg <“*••••.

arberi

\jfiu

Sä/siö

''fjor ost

\ Ronehcutur

Oskarshamn

>

Fcrmuno

Burgsvik /

KlaKeström

Säfsjöströrw

Vexiö

AUvbsJtn,

Vishanda.

älkeuberq

B ämnen

lleulsiuul

Kalmar

f

keda/w hed

la In istad.

ql dr\wm ä<i \ Fhceboda TBnanaboch^ f

Mark and tföLmJadt j \ ^ 1Holmsjö-t

Grenan

il\ ''orna axerd

Friwksbodci

[Thorsos

%Kpnskylte

GlunäFbq.

HoljD

''åstad

lineal

Ronmtbv

(ugdluAn,

ar/skrona.

fälas

Karlshamn

''l/vÅJp/fill/r !

tSandbäck

In rims

•caMl<fUt&6<,r,9 7^

lletsiiujor___

FreäensborgRarmbsiLtifl

'' T»# *

Aster

V 1 t,.7,

Sölvesborg

stianstml

bltorp Ttltveröd

HiUeröd

mUKronä

logphorga

räsarp

Ireder Hissa

Ilolbith

Ask oröd.

K/rlhtilja

KJOBENlT

llosltilde

Statwmwrrv

Jerm-ägskarta afvel Skåne

Sarsr>«s

Si/nrLsharrui

Kallundborg

Jgelerup

Bogense

vens torp

KARTA

öfver

SVERIGES

•éfstarp*Yxtacl

Trelleborg

\rudj

/''< tve los Iplats 1

stratorp

Röstång

färdiga, koncessionerade och på Kongl. Maj:ts

pröfning beroende

JERNVAGAR

i Februari 1897

SÖDRA DELEN.

skeröd

0 Sas snitt

Förklaringar;

Föreslagna stats-jernvägar

Koncessionerade, enskilda jern vägar.

På Kongl. Maj:ts pröfning beroende

enskilda jemvägar

Färdiga statsjemvägar

d:o enskilda jemvägar

^Stralsund

vensto

Skala I: 2,000,000.

O IO BO 3Q 40 50 60 70 80 SO lOOk/H

CENTRAL-TRYCKERIET, STOCKHOLM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

färdiga, koncessionerade och på Kongl. Maj:ts

pröfning beroende

JERNVAGAR

i Februari 1897.

NORRA DELEN

Förklaringar;

| Föreslagna stats-jernvägar.

m Koncessionerade, enskilda jernvägar.

• Pa Kongl. Maj ris pröfning beroende,

enskilda jernvägar.

■ Färdiga statsjernvägar.

■■ d:o enskilda jernvägar.

''-•Jlamirirrfcst

Skala I:

2,000,000.

tf 10 20 30 40 50 60 70 SO 90 lOOkllV

VTromsö

Haj-stacL

SEnonieMs

VlCtOrULhXtfTlTL

SvoTvär

Kebneksusöe

enhvar a.

.S\ö\\\VU’V

[Bndö

''Skjvristuetp

QrvFösséfi''''

reUivare

SuHtälma:

httr*^ramjeV

0Kri}<fyokk

\ oJok]anokh \

TsbvTb

Arfepluvg

Sandnessjc

LV d d

^(VUV

Ptt£d°

löm

Skellefteå

JLyckséle

, Fr o sticken

Asele

fäjuiäs

,HarnmFrdaly

Amaidsjö

leZUmsél

isknldsvik

Sollefteå,^

Krumfot

Väsa,

IJbujsrle

Jfelgurr^r

Sispgården

Syltoppsme

Hagvndi

■äcfte

KARTA

öfver

SVERIGES

Haparanda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:120 Skrifvelse till Konungen, angående jernväg sanläggningar för statens räkning. s. 1 i texten