Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani efter kompaniets upplösning.

1897-04-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:46, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns disciplinkompani efter kompaniets upplösning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 46,

1

N:o 46.

Ank. till Riksck kansli den 9 april 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

tilläggspensioner åt viss personal vid värfvade arméns

disciplinkompani efter kompaniets upplösning.

(l:a U. A.)

Uti en till Riksdagen den 5 mars innevarande år aflåten proposition

(n:o 51) har Kongl. Maj:t, under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet

öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

medgifva, att åt följande personal vid värfvade arméns disciplinkompani,

nemligen t. f. chefen, majoren in. m. Oscar Wilhelm Gyllenhammar,

redogöraren, fanjunkaren Johan August Pettersson och expeditionshafvande

underofficeren, fanjunkaren Alfred Ferdinand Flach, måtte å

allmänna indragningsstaten beviljas pensioner af 1,380 kronor åt Gyllenhammar,

410 kronor åt Pettersson och 360 kronor åt Flach, att, utan

minskning i de till hvar och en af dem nu utgående pensioner från arméns

pensionskassa och fyllnadspensioner från statsmedlen, af dem för deras

återstående lifstid åtnjutas från och med månaden näst efter den, i hvilken

hvarderas anställning vid disciplinkompaniet upphörde.

Enligt statsrådet och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande

till förenämnda statsrådsprotokoll hade Gyllenhammar uti en af

chefen för tredje arméfördelningen till Kongl. Maj:t insänd skrifvelse anBih.

till Riksd. Prot. 1867. 4 Sami. 1 Afd. 34 Raft. (N:o 46.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

hållit, att efter disciplinkompaniets förestående indragning honom måtte

tilldelas någon pensionstillökning, och såsom stöd härför åberopat sin mer

•in 30-åriga sträfsamma och svåra tjenstgöring vid nämnda kompani samt

sin ekonomiska ställning, hvilken vore sådan, att han efter kompaniets för

honom oförmodade indragning motsåge svåra bekymmer för sin och sin

familjs bergning, derest icke något understöd kunde varda honom beredt;

till hvilken ansökning arméfördelningschefen tillstyrkt bifall, med vitsord,

att Gyllenhammar under sin långa tjenstetid på ett i alla afseenden förtjenstfullt

sätt handhaft chefskapet vid berörda kompani.

Sedan Kongl. Maj:t häröfver infordrat arméförvaltningens å intendentsoch

civila departementen utlåtande, hade bemälda myndighet med anledning

häraf under den 22 sistlidne januari anfört, att, då de vid disciplinkompaniet

anstälde officerare, underofficerare och redogöraren innehade sina

befattningar derstädes endast på förordnande, ingen bestämd rättighet förefunnes

för dem att vid befattningarnes upphörande till följd af kompaniets

upplösning undfå särskilt skadestånd för derigenom förlorad aflöningsinkomst.

Deremot borde, enligt arméförvaltningens åsigt, en del af denna

personal ur billighetssynpunkt kunna vänta någon dylik godtgörelse. Till

denna del hörde icke de ännu i aktiv tjenst med lön på stat vid vederbörligt

truppförband qvarstående, hvilka naturligtvis finge vid upphörande

af denna liksom hvarje annan kommendering utan vidare återgå till tjenstgöring

vid sina egna truppförband. Annorlunda gestaltade sig dock förhållandet

för dem, hvilka redan med pension afgått ur eget regemente och

endast qvarstode vid sin befattning i disciplinkompaniet.

I den år 1877 faststälda pensionsregleringen för armén vore pensionsbeloppen

för kompaniofficerare och underofficerare bestämda under

förutsättning af en tvungen afgång vid 53 års ålder. Vid pensionsbeloppens

fastställande torde väl derför hafva tagits i beräkning, att ifrågavarande

personal, om än i allmänhet olämplig till trupptjenstgöring å fältet, dock

befunne sig i en ålder, då den ännu länge egde krafter nog att genom

arbete af ett eller annat slag förskaffa sig väsentliga bidrag till eget och

familjens underhåll. Den vid jemförelsevis så unga år afgående officeren

eller underofficeren måste således i god tid söka ordna för erhållande vid

afskedet af någon anställning vare sig hos enskild person eller hos staten,

och den af honom eftersträfvade sysselsättning måste helst vara. af den

art, att han kunde förvänta dess bibehållande under så lång tid, som

krafterna räckte till dess skötande, ty vid ännu längre framskriden ålder

blefve det alltid svårt, oftast omöjligt, att erhålla en ny verksamhet. Såsom

alldeles säkert torde det kunna antagas, att den, som vid sträfvandet

efter dylik anställning lyckats på grund af duglighet och lämplighet er
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

3

hålla en befattning i statens tjenst, äfven blefve vid denna bibehållen, så

länge han vore i besittning af nämnda egenskaper. För denne måste det

således blifva icke blott en sviken förhoppning, utan äfven efter omständigheterna

en verklig olycka, om han till följd af oförmodad indragning

af den anstalt, vid hvilken han tjenstgjorde, i förtid försattes i overksamhet,

och det syntes derför ur dessa allmänna synpunkter icke orimligt,

om staten, som afsett att på indragningen göra en beaktansvärd vinst för

framtiden, skulle söka i någon mån lindra bekymren för den enskilde statstjenaren,

ehvad denne utöfvat sin befattning på grund af förordnande eller

derå innehaft konstitutorial eller fullmagt.

Ännu mer syntes en sådan statens mellankomst böra vara att hoppas,

då den af indragningen drabbade statstjenaren på ett framstående sätt utfört

det honom anförtrodda värfvet. Detta vore, efter arméförvaltningens

åsigt, fallet med majoren Gyilenhammar, hvilken sedan den 16 september

1866 varit anstäld vid disciplinkompaniet. Han hade följt detsamma från

Borghamn till Bollö, från Bollö till Tjurkö, derifrån till Karlsborg och sist

1885 till Varberg, och han hade enligt arméfördelningschefens vitsord,

hvaruti arméförvaltningen fullkomligt instämde, på ett särdeles förtjenstfullt

sätt handhaft sitt chefskap för nämnda kompani. Svårigheten att

föra befälet öfver en dylik trupp vore nogsamt känd. Dess manskap bestode,

fastän ej af brottslingar i detta ords vanliga betydelse, likväl af

folk, som hunnit temligen långt på förfallets trappa, och hvars vildsinthet,

oregerlighet och oefterrättlighet, hvilka egenskaper gjort det ''omöjligt att

behålla dem vid deras förra truppförband, stält på befälet vid disciplinkompaniet

de starkaste kraf på sådana befälsegenskaper som lugn, sinnesnärvaro

och derpå beroende rådighet, kraft parad med klokhet och framför

allt med den välvilja och sinnesgodhet, som vet att till sist besegra föremålens

oemottaglighet derför. Med sådana egenskaper hade det under de

senaste 11 åren, då kompaniet varit förlagdt å Var bergs fästning, hvarest

afl hjelp till oordningars undertryckande med fysisk magt saknats, lyckats

eu handfull befäl att genom moralisk öfverlägsenhet hålla denna illa beryktade,

stundom till ett par hundrade uppgående trupp i det goda skick,

som af vederbörande fördelningsgenerals årliga mönstringsberättelser vitsordats,

och till ett sådant uppförande, att Varbergs samhälle, som med farhåga

betraktade kompaniets förläggning till fästningen, numera med ledsnad torde

se dess upplösning, hvarförutom den håg för ordning och godt uppförande,

som bibragts manskapet vid kompaniet, syntes, så vidt det eljest låtit sig

göra att om disciplinsoldatens uppförande efter afskedandet vinna kännedom,

hos ett flertal medföljt till hemorten och fortfarande öfvat sin goda

inverkan. Utan att vilja förringa betydelsen af den medverkan, som åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

(ifrigt befäl och underbefäl lemnats, arisåge arméförvaltningen detta goda

resultat böra i öfvervägande grad skrifvas Gyllenhammar till godo och

göra honom förtjent af ett erkännande, hvadan arméförvaltningen funne

sig böra på det varmaste tillstyrka bifall till ansökningen.

I sammanhang härmed hade arméförvaltningen till Kongl. Maj:ts

bepröfvande hänskjutit frågan om särskild tilläggspension jemväl åt den

vid disciplinkompaniet anstälde redogöraren, fanjunkaren Johan August

Pettersson och åt expeditionshafvande underofficeren derstädes fanjunkaren

Alfred Ferdinand Flach, hvilka begge, i likhet med Gyllenhammar, redan

inträdt på arméns pensionsstat.

Efter att hafva redogjort för de aflöningsförmåner, som Gyllenhammar,

Pettersson och Flach å disciplinkompaniets stat åtnjutit, hade

arméförvaltningen på grund af hvad i ärendet sålunda förekommit slutligen

hemstält, att Kongl. Magt behagade föreslå Riksdagen, att bemälde officer

och underofficerare måtte från den tidpunkt, då hvarderas aflöning vid

disciplinkompaniet upphörde, utöfver dem redan tillerkänd pension ur arméns

pensionskassa och fyllnadspension af statsmedlen, å allmänna indragningsstaten

eller alternativt från de till fyllnadspension vid armén

anvisade medel få åtnjuta särskild tilläggspension till belopp för Gyllenhammar

af 1,760 kronor, för Pettersson af 1,000 kronor och för Flach af

700 kronor.

Af handlingarne i ärendet hade inhemtats:

beträffande majoren Gyllenhammar, att han, som vore född den 28

april 1834 och således inom kort uppnår 63 års ålder, tjenat staten i nära

44 år; att han mer än 30 år varit anstäld vid disciplinkompaniet, hvilket

han såsom chef förestått sedan i augusti 1870; att han den 30 juli 1886

erhållit afsked från då innehafvande kaptensbeställning vid Skaraborgs regemente

samt dervid tillagts pension med fyllnadspension till sammanlagdt

belopp af 2,240 kronor; att enligt den 18 juni 1884 faststäld stat för

disciplinkompaniet chefens aflöningsförmåner utgjordes af, förutom servisersättning

30 kronor samt bostadsförmån med ljus och eldning, ett arfvode

af 4,495 kronor, hvarifrån dock skulle afgå lön vid vederbörande regemente;

samt att Gyllenhammar på grund af särskild! beslut fått efter sitt

afskedstagande från regementet å nämnda arfvode vidkännas en afkortning,

svarande mot fyllnadspensionens belopp 1,640 kronor, hvadan hans aflöning

å kompaniets stat sedan nämnda tid utgått med allenast 2,285 kronor

kontant;

beträffande redogöraren Pettersson, att denne, som vore född den 28

november 1834 och således 62 år gammal, varit i statens tjenst anstäld

omkring 43 år och deraf i mer än 20 år innehaft redogörarebefattningen

O

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

5

vid disciplinkompaniet; att han i maj 1885 erhållit afsked från fanjunkarebeställning

vid fortifikationen, hvarefter lian uppburit pension med fyllnadspension

till det för fanjunkare bestämda belopp af tillhopa 870 kronor,

och att hans aflöning såsom redogörare enligt förutnämnda stat utgjorts af

ett arfvode å 1,600 kronor, hvarjemte han åtnjutit fri bostad med eldningsoch

belysningsämnen;

samt beträffande slutligen underofficeren Flach, att han, född den 10

maj 1843 och således .53 år gammal, erhållit sin första anställning i statens

tjenst den 12 augusti 1863, då han antagits till volontär vid Skaraborgs

regemente; att han den 3 augusti 1880 antagits till tjenstgöring vid disciplinkompaniet,

hvarest han sedan den 29 juli 1890 i'' egenskap af fanjunkare

innehaft anställning såsom expeditionshafvande underofficer; att han

den 26 april 1894 erhållit afsked från sergeantsbeställning vid sistnämnda

regemente och dervid tillagts pension med fyllnadspension såsom sergeant

af lista klassen till sammanlagdt belopp af 510 kronor; samt att han jemte

nyssnämnda pensionsbelopp uppburit de enligt merberörda stat expeditionshafvande

underofficeren vid disciplinkompaniet tillagda aflöningsförmåner,

utgörande arfvode 1,100 kronor, servisersättning 12 kronor och dessutom

fri bostad med eldnings- och belysningsämnen.

Statskontoret, som jemväl yttrat sig uti ärendet, hade dervid —

med erinran att anställningen vid disciplinkompaniet innehades endast på

grund af förordnande, hvadan derstädes anstälde personer måste vara beredde

att när som helst lemna sina befattningar utan att kunna göra

gällande något anspråk på ersättning för mistade inkomster -— anfört, att

beträffande tvenne af dera, hvarom nu vore fråga, det dock ville synas

statskontoret som om billighetsskäl talade för beredande åt dem af

någon högre pension än den de, hvar för sig, på grund af gällande stadganden

egde att utbekomma från arméns pensionskassa. Så väl kompanichefen

(fyllenhammar som redogöraren Pettersson hade nemligen i

så lång tid, den ene 30 och den andre 20 år, bestridt ansvarsfulla befattningar

vid disciplinkompaniet och dessförinnan'' begge i flera år tjenstfri01’*

vid kronoarbetscorpsen, att det icke torde kunna anses obilligt, derest

denna deras, särskild! hvad chefen vidkomme, magtpåliggande tjenstgöring

hugnades nied något erkännande utöfver den vanliga militärpensionen,

hvilken blifvit till beloppet bestämd efter helt andra förutsättningar, och

ansåge sig statskontoret till förmån för tilläggspension åt Gyllenhainmar

jemväl böra erinra om den besparing å anslaget till disciplinkompaniet,

som uppkommit genom det afdrag å chefsarfvodet till belopp af 1,640

kronor om året, som egt rum sedan år 1886. V idkommande åter underofficeren

Flach, hvilken icke vore mer än 53 år gammal och således nu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

befunne sig i den ålder, att han, derest han qvarstått i sin sergeantsbefattning

vid regementet, varit skyldig att derifrån afgå med den pension

jemte fyllnadspension, som han redan uppbure, så ansåge statskontoret

vid sådant förhållande och då härtill komme, att han endast i 33 år vai it

i statens tjenst och under blott 6 år bestridt befattningen såsom underofficer

vid disciplinkompaniet, tillräcklig anledning saknas att tillstyrka

nå"on ytterligare pensionsförmån för honom.

I afseende å storleken af de ifrågasatta tilläggspensionerna hade

statskontoret, utan att vilja göra någon bestämd erinran mot de af arméförvaltningen

för Gyllenhammar och Pettersson föreslagna belopp, dock

ansett sig° böra förorda ett annat beräkningssätt för dessa pensioner. Det

syntes nemligen statskontoret, som om ett billigt ocli lämpligt resultat

skulle vinnas, derest å de arfvoden, hvilka vore förenade med bemälda

personers nuvarande befattningar, pension finge beräknas efter enahanda

grunder som de, hvilka tillämpades vid bestämmande af pension med fyllnadspension

från arméns pensionskassa. Då nu BO procent af Gyllenhammars

arfvode utgjorde 3,620 kronor och af Petterssons 1,280 kronor, borde i

sådant fall deras redan innehafvande pensioner eller 2,240 kronor för den

förre och 870 kronor för den senare ökas med respektive 1,380 kronor

och 410 kronor. Och hade statskontoret, som ansett tilläggspensionerna

böra utgå från allmänna indragningsstaten, hemstält, att Kongl.

Magt måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition i enlighet med statskontorets

sålunda uttalade åsigter.

Lika med de i ärendet hörda myndigheter ansåge departementschefen

det vara med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att majoren

Gyllenhammar och* fanjunkaren Pettersson, hvilka, efter erhållna afsked

från vederbörande truppförband, så lång tid egna! sina krafter åt en

ansträngande verksamhet i statens tjenst, på något sätt godtgjordes för

den oförutsedda förlust, hvaraf de genom disciplinkompaniets indragning

drabbats, allrahelst som de dem förut tillerkända militärpensioner, pa sätt

jemväl statskontoret erinrat, blifvit bestämda under andra förutsättningar

både i afseende å lefnads- och tjenstår samt verksamhetsområde. Genom

att tillägga dem särskilda tilläggspensioner efter den af statskontoret föreslagna

beräkningsgrund skulle en dylik godtgörelse i någon, om än ringa,

mån kunna dem beredas, hvadan departementschefen tillstyrkte, att hvad

statskontoret i berörda hänseende föreslagit måtte bifallas såsom en minsta

gärd af erkännande för en i allo förtjenstfull och, särskildt hvad majoren

Gyllenhammar vidkommer, ytterst magtpåliggande verksamhet i

statens värf.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

7

Beträffande slutligen fanjunkaren Flach, vore det visserligen sant,

att lian under blott 6 år bestridt befattningen såsom expeditionshafvande

underofficer vid disciplinkompaniet, men om honom gälde, liksom förhållandet

vore med Gyllenhaminar och Pettersson, att han, äfven sedan

han vid uppnådd pensionsålder erhållit afsked från sin beställning på stat

vid vederbörande regemente, egnat tid och krafter åt statens tjenst, och

syntes det så mycket mera obilligt, om han nu skulle lemnas utan någon

ersättning för sina genom det förtidiga afbrottet i hans verksamhet vid

disciplin kompaniet förlorade inkomster, som han vid nämnda kompani

tjenstgjort i egenskap af fanjunkare och deremot vid eget regemente

intjent endast sergeants-pension. Rättvisan torde derför kräfva, att Flach

åtminstone bereddes en tilläggspension motsvarande skilnaden emellan

fanjunkarepensionen 870 kronor och sergeants-pensionen 510 kronor, eller

ett belopp af 360 kronor.

Utskottet har ansett, att vid bedömande af ifrågavarande framställning

hänsyn bör tagas till de pensionsbelopp, hvilka tjenstinnehafvarne vid

disciplinkompaniet, hvars indragning nu är förestående, skulle hafva kommit

att uppbära, derest de hade qvarstannat i sin militära tjenst. Och då i

sådant afseende Gyllenhaminar med hänsyn till det sätt, hvarpå han handhaft

chefskapet för disciplinkompaniet, kan antagas hafva kommit att befordras

till major, för hvilken tjensteman pensionen utgår med 2,800 kronor,

och Flach, som tjenstgjort såsom expeditionshafvande och fanjunkare vid förenämnda

kompani, väl hade, om han qvarstått i tjenst vid sitt förra regemente,

befordrats till fanjunkare, som åtnjuter pension till belopp af 870

kronor, har utskottet funnit lämpligt, att Gyllenhaminar, som nu uppbär

kaptens pension af 2,240 kronor, och Flach, som nu åtnjuter sergeantspension

med 510 kronor, erhålla pensionstillägg med sådana belopp, att

dessa tillsammans med hvad de i pension redan uppbära uppgå till 2,800

kronor för Gyllenhaminar och 870 kronor för Flach eller alltså för den

förre 560 kronor och för den senare 360 kronor eller hvad Flach beträffar

samma belopp Kongl. Maj:t för honom föreslagit. Enligt denna

beräkning och då redogörare!! Pettersson, som redan åtnjuter fanjunkarepension

med 870 kronor, derest han qvarstannat i sin militära tjenst,

näppeligen skulle kunnat avancera högre än till fanjunkarebefattning, finner

utskottet sig sakna skäl tillstyrka någon pensionsförhöjning åt redogörare!)

Petterson, för hvilken det i alla händelser måste betraktas såsom en förmån

att hafva under så lång tid efter sitt afsked från fanjunkarebeställningen

fått åtnjuta jemte fanjunkarepensionen oafkortadt arfvode äfvensom

fri bostad med eldnings- och belysningsämnen såsom redogörare vid

disciplinkompaniet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 46.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning

så vidt den afser beviljande af pension å allmänna

indragningsstaten åt redogöraren vid värfvade

arméns disciplinkompani Johan August Pettersson, på

det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande framställning

i öfrigt, att Riksdagen medgifver, att t. f. chefen vid

nämda kompani Oscar Wilhelm Gyllenhammar och expeditionshafvande

underofficeren derstädes Alfred Ferdinand

Flach må å allmänna indragningsstaten uppbära pensioner,

Gyllenhammar å 560 kronor och Flach å 360

kronor, att, utan minskning i de till dem nu utgående

pensioner från arméns pensionskassa och fyllnadspensioner

från statsmedlen, af dem för deras återstående

lifstid åtnjutas från och med månaden näst efter den,

i hvilken hvarderas anställning vid disciplinkompaniet

upphört.

Stockholm den 9 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr 7. Kerfstedt.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.