Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiongl. Maj:t i fråga om upphörande af skyldigheten för roteoch rusthållare att i visst fall tillhandahålla soldattorp m. m.

1897-04-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:51, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiongl. Maj:t i fråga om upphörande af skyldigheten för roteoch rusthållare att i visst fall tillhandahålla soldattorp m. m.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

N:o 51.

Ank. till Eiksd. kansli den 9 april 1897, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Iiongl.

Maj:t i fråga om upphörande af skyldigheten för roteoch

rusthållare att i visst fall tillhandahålla soldattorp m. m.

(I. A.)

Uti en inom Andra Kammaren af herr J. August Sjö väckt motion

(n:o 35) anföres, hurusom, sedan 1892 års urtima Riksdag beslutat, att landets

härväsende skulle ordnas på ett mera tidsenligt sätt än hvad förut

varit förhållandet, samt i sammanhang härmed äfven grundskatter, skattefrälseräntor

och indelningsverk skulle inom en viss tidrymd afskrifvas,

hvarförutom rättighet för rote- och rusthållare lemnats att städja och aflöna

knekt mot kontant lega och lön, under senare åren flere rote- och rusthållare

till sina knektar försålt knektetorpet för evärdelig tid under den

tanken att lönesättet med torp numera ej vore ovilkorlig^ Köpeskillingen

hade i många fall sålunda betalts, att köparen upptagit ett amorteringslån,

för hvilket säljarne borgat, hvarefter lånet amorterats och förräntats med

någon del af knektens kontanta lön. Genom ett sådant tillvägagående vunne

knekten den fördelen, att han redan vid unga år finge en sjelfegande torfva

att bruka och bebo såväl under tjenstetiden som efter afskedet, i motsats

till hvad tillförene varit förhållandet. Ett sådant tillvägagående skulle äfven

i väsentlig mån främja det under senare åren allt mera uppmärksammade

sträfvandet att söka bereda tillfälle för mindre bemedlade att skaffa sig

egna hem och ett litet jordbruk.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 51.

13

Men oaktadt rote- och rusthållare ostridigt varit egare till torpen, som

de sålt, hade vederbörande nekat lagfart å köpen. Anledning härtill syntes

vara stadgandet i kongl. kungörelsen den 2 december 1892, enligt hvilken

soldat egde »att efter ett år, räknadt från näst efter derom gjord framställning

inträffande laga fardag, erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland

mot afdrag å lönen till det belopp, som i kontraktet för sådant

fall är bestämdt». Genom detta stadgande kunde nemligen rote- och rusthållare

tvingas att förse knekten med torp och ett stycke jord.

Derest knektetorpen komme att såsom aflöningsförmåner upphöra,

skulle icke obetydlig besparing uppstå för statsverket i så måtto, att härigenom

bortfölle icke blott alla kostnader för syner och ekonomiska besigtningar,

utan äfven utgifter för rustnings- och roteringsbesvärens tio års

värderingar. Detta senare under förutsättning att roten finge sin ersättning

af staten i hvad sig belöpte för den till knekten utgående vilkorade kontanta

lönen.

Med anledning af hvad sålunda anförts, har motionären föreslagit, att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke rote- och rusthållare jemlikt

kongl. kungörelsen den 2 december 1892 åliggande skyldighet att i visst

fall tillhandahålla soldat torp med kåltäppa eller planteringsland måtte

kunna för framtiden upphöra och roten berättigas att af staten få hvad

sig belöpte i ersättning för den kontanta, till knekten mellan honom och

roten vilkorade utgående lönen samt till Riksdagen inkomma med förslag

till sådan ändring i gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten vid

indelta armén, soin häraf påkallades.

Att, på sätt motionären ifrågasatt, rust- och rotehållare skulle helt

och hållet befrias från den dem enligt förenämnda kungörelse af den 2

december 1892 åliggande skyldigheten att tillhandahålla soldaten torp,

anser utskottet sig icke kunna tillstyrka; och ännu mindre tillrådligt synes

det vara, att soldatroten skulle i den ordning, motionären föreslagit, berättigas

att af staten fa ersättning för den till knekten utgående kontanta

lönen. Då i allt fall någon större erfarenhet angående verkningarna af

de genom berörda kungörelse stadgade förändringar uti ifrågavarande förhållanden

torde böra afvaktas, innan ytterligare ändringar deruti beslutas,

anser sig utskottet icke böra tillstyrka Riksdagen att hos Kongl. Maj:t

göra någon framställning i ämnet.

Utskottet hemställer alltså,

Bih. till Riksd. Prål. 18117. 4 Sami. 1 Afd. 36 Höft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Vtlåtande N:o 51.

att herr Sjös förevarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herrar O. Erickson och J. A. Sjö, hvilka yrkat, att utskottet måtte

hemställa, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke Kongl.

Maj:ts nådiga kungörelse af den 2 december 1892 angående ändring i

gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten vid indelta armén må

få den ändrade lydelse, att rote- och rusthållare äfven i de landskap, der

sådant nu ej är medgifvet, må vara oförhindrade att mot ersättning i

legan, hemkallet eller den kontanta lönen till soldat upplåta allenast torp

med kåltäppa eller planteringsland eller ock till soldat utgifva allenast

kontant lega och lön.

Stockholm, Ivar Hreggströms boktryckeri. 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.