Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af kongl. dramatiska teatern och inköp för statsverkets räkning af fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm.

1897-04-23 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:52, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning af kongl. dramatiska teatern och inköp för statsverkets räkning af fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning

af kongl. dramatiska teatern och inköp för statsverkets

räkning af fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen

i Stockholm.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

tinansärenden för den 12 mars innevarande år har Kongl. Maj:t i en

samma dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 44) föreslagit Riksdagen

att medgifva,

att kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt måtte för ett

pris af 250,000 kronor försäljas med tillträdesrätt för köparen, då

dramatiska teaterns verksamhet derstädes komme att upphöra;

att fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k.

svenska teatern förut varit inrymd, måtte jemte alla dertill hörande

inventarier och dekorationer, som tillhörde fastighetens nuvarande egare,

för statsverkets räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för

en köpeskilling af 500,000 kronor inköpas samt tillika med de inventarier,

som nu funnes vid dramatiska teatern och vore statens tillhörighet,

från och med den dag, då den nya operabyggnaden af nämnda

konsortium till statsverket öfverlemnades mot hyra upplåtas åt den eller

dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes uppehålla

den dramatiska teaterns verksamhet;

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 37 Höft. (N:o 52.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt

erläggas, att staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad

gäld till belopp af 250,000 kronor, att inlösas på sätt nedan

säges, och att till gäldande af återstoden af köpeskillingen, 250,000

kronor, användes köpeskillingen för dramatiska teatern;

att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen intecknade

belopp, 250,000 kronor, måtte efter skedd uppsägning genom

teaterby ggnadskonsortiets försorg inlösas, för hvilket ändamål medel

intill nyssnämnda belopp måtte förskjutas från den reservfond, hvilken

konsortiet enligt kontrakt den 15 juni 1891 skulle till Kongl. Maj:ts

disposition öfverlemna; samt

att nyssnämnda fastighet måtte till motsvarande belopp gravationsfri

ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som ur fonden

förskjutits för den intecknade gäldens infriande, hunnit återbetalas genom

fastighetens afkastning.

I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, hurusom Kongl. Maj:t

i proposition af den 10 mars 1892 föreslagit Riksdagen att medgifva,

att dramatiska teaterns byggnad med tomt finge försäljas med till—

trädesrätt för köparen den dag, då den nya operabyggnaden af teaterbyggnadskonsortiet

till statsverket öfverlemnades; att fastigheten n:o

41 i qvarteret Blasieholmen, hvari den s. k. svenska teatern förut varit

inrymd, finge jemte den nämnda teater förut tillhöriga materiel,, som

för kongl. operan förhyrdes, för statsverkets räkning för en köpeskilling

af 450,000 hronor inköpas samt från och med sistnämnda dag mot

hyra upplåtas åt den eller dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt

sätt derstädes uppehålla den dramatiska teaterns verksamhet, dock att

genom inköpet rubbning ej skulle vållas i aen genom kontrakt den 12

juni 1891 mellan chefen för finansdepartementet å Kongl. Maj:ts och

kronans vägnar, samt hofkapellmästaren C. Nordqvist, angående operaverksamhetens

uppehållande under tiden för kongl. stora teaterns ombyggnad,

upplåtna dispositionsrätt öfver omförmälda fastighet; att köpeskillingen

för ifrågavarande fastighet måtte på det sätt erläggas, att

staten öfvertoge betalningsansvaret för i egendomen intecknad gäld till

belopp af 250,000 kronor, att förräntas och amorteras med den för

fastigheten inflytande hyra, samt erlade återstoden af köpeskillingen

ined 100,000 kronor vid tillträdet och med 100,000 kronor inom tre

månader derefter; att tillgång till sistomförmälda belopp af sammanlagd t

200,000 kronor måtte beredas genom upptagande hos teaterbyggnadskonsortiet,

mot statsverkets ansvarighet, af ett lån å enahanda belopp

för tiden till dess den nya operabyggnaden blefve till statsverket öfver
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

3

lemnad; samt att för återgäldande af berörda lån, derå räntan borde

bestridas af den för fastigheten inflytande hyra, finge användas köpeskillingen

för dramatiska teatern äfvensom, i den mån sådant kunde

erfordras, hvad af hyresmedlen för fastigheten under sistnämnda tid

återstode efter afdrag af räntor samt onera och kostnader.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade icke blifVit af Riksdagen

bifallen, hvartill anledningarne väl förnämligast hade varit att söka

dels deruti, att med afseende på den jemförelsevis långa tid, som då

ännu återstode, innan den nya operabyggnaden blefve fullbordad, frågan

ansetts för tidigt väckt, dels ock deruti, att det såsom ett led i de

ifrågasatta anordningarne ingående förslaget, att statsverket skulle ikläda

sig ansvarighet för ett lån till belopp af 200,000 kronor, ansetts mindre

tilltalande.

Då emellertid numera all anledning funnes att antaga, att den nya

operabyggnaden komme att i fallfärdigt skick öfverlemnas till statsverket

den 1 juli nästkommande år, ansåge föredragande departementschefen,

enligt hvad i förenämnda statsrådsprotokoll vidare förmäles, det så mycket

mera vara hans pligt att ånyo bringa under öfvervägande den för den

dramatiska konstens framtid i vårt land synnerligen magtpåliggande

frågan om anskaffande af ny lokal för kongl. dramatiska taatern, som

denna fråga nu syntes kunna vinna en tillfredsställande lösning, utan

att statsverket derigenom vare sig drabbades af kostnader eller nödgades

ikläda sig ansvarighet för skuld.

Till en början ville departementschefen erinra om den utredning rörande

beskaffenheten af dramatiska teaterns och f. d. svenska teaterns lokaler

ur synpunkten af trygghet mot eldfara, rörande värdet af de båda

teaterbyggnaderna med tillhörande tomter samt rörande svenska teaterns

lämplighet såsom dramatisk teater, hvilken den 10 mars 1892 anmälts

inför Kongl. Magt och fortfarande i allt väsentligt egde giltighet

Sedan dåvarande chefen för finansdepartementet anmodat öfverståthållareembetet

att från vederbörande inhemta yttrande, i hvilken mån

hvardera af de båda teatrarne uppfylde de fordringar, hvilka ur synpunkten

af trygghet mot eldfara borde ställas på eu teaterbyggnad,

hade öfverståthållareembetet med skrifvelse den 29 februari 1892 öfverlemnat

inhemtadt yttrande i ämnet från stadsarkitekten L. Hedin, brandchefen,

kommendörkaptenen B. Hollstén, öfveringeniören vid Stockholms

gasverk A. Ahlsell samt öfveringeniören vid Stockholms vattenledning

A. O. Alrutz. Desse besigtningsmän hade, med åberopande af den

kännedom af nämnde teatrar, de äfven till följd af flere förutgående

besigtningar inom dem egde, afgifvit följande utlåtande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

Af förekommen anledning hade öfverståthållareembetet för flera

år sedan anbefalt en noggrann besigtning och undersökning af säkerhetsförhållandena

inom alla hufvudstadens teatrar och så val med ledning

af de utlåtanden, som af vederbörande besigtningsman afgifvits, som

ock på grund af öfverståtbållareembetets kungörelse den 29 maj 1888

meddelat föreskrifter om nödiga förändringar och förbättringar inom

dessa teatrar för beredande af större trygghet för publik och teaterpersonal

med fästadt afseende hufvudsakligen på eldfara, och dåmera

hade också inom samtliga teatrar vidtagits alla de förbättringar, som

varit af närmaste behof påkallade och utan allt för stora svårigheter och

kostnader kunnat åstadkommas. Således hade äfven dramatiska teatern

och svenska teatern undergått väsentliga förändringar och förbättringar,

hvilka ansetts nödiga för beredande, så långt möjligt varit, af säkerhet

mot eldfara, och senast under föregående höst hade den sistnämnda

teatern undergått ytterligare förbättringar i och för dess apterande till

kongl. opera, hvilka åtgärder äfven af besigtningsmännen, enligt uppdrag

af öfverståthållareembetet, blifvit besigtigade den 1 december 1891 och

i alla delar godkända.

Om begge de ifrågavarande teatrarne gälde emellertid fortfarande,

att vid dem likasom vid andra teatrar, hvilka uppförts enligt hittills

brukligt byggnadssätt, med deras inre brännbara konstruktion, deras oundgängliga

maskineri och deras upplag inom huset af dekorationer samt

lätt antändbar attributer och kostymer anledningar funnes till eldfara,

hvilka endast med iakttagande af den yttersta vaksamhet kunde undvikas

och hvilka eljest kunde medföra fara ej mindre för publik och

personal än äfven för kringliggande egendomar.

Hvad nu särskild! anginge dramatiska teatern, komme härtill den

omständigheten, att den vore instängd mellan höga hus å granntomterna,

mellan hvilka och sjelfva teatern funnes endast ytterst trånga passager.

I betraktande häraf vore dramatiska teatern således, jemte farorna inifrån,

äfven hotad af sådana utifrån från kringliggande hus, och visst

vore, att, derest en svårare eldsvåda skulle utbryta inom teatern, farorna

för hela qvarteret vore oberäkneliga, så mycket mer som en ordnad

eldsläckning här vore svår, om ens möjlig, att organisera.

På grund häraf och oaktadt teatern i visst afseende hade det fördelaktigaste

läge, som kunde tänkas för en teater i hufvudstaden, eller

vid dess förnämsta torg eller park, och oaktadt de förbättringar, som

der under senare år blifvit gjorda för beredande af ökad trygghet, vore

besigtningsmännen af den öfverensstämmande åsigt, att densamma, som

i så många afseenden afveke från stadgade föreskrifter i författningarna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

5

rörande teatrar i Stockholm, på långt när icke uppfylde de fordringar,

hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på en teaterbyggnad.

Beträffande svenska teatern hade besigtningsmännen icke kunnat

underlåta att fästa uppmärksamheten på faran af de många fönster, som

funnes å scenens inre del mot tomten n:o 40, hvilka fönster besigtningsmännen

ansett kunna medföra fara för sistnämnda tomt i händelse af

större eldsolycka. Dessa fönster hade dock funnits från tiden, då teatern

uppfördes.

Såsom en anmärkning mot svenska teatern måste äfven framhållas,

att densamma i flera afseenden afveke från nu gällande föreskrifter

rörande teatrar och att dess närbelägenhet till andra egendomar kunde

blifva för dessa olycksbringande; likaså syntes anordningen af de djupt

liggande sittplatserna i förlängningen af tredje radens fond vara för den

der inrymda åskådarepersonalen så väl i sanitärt som annat hänseende

olämplig samt rent af lifsfarlig, derest panik skulle uppstå. Besigtningsmännen

ansåge således, att dessa platser borde borttagas och utrymmet

afstängas från radens öfriga platser medelst en rabitsvägg eller annat

brandfritt ämne.

Jemte erinran att svenska teatern på alla yttersidorna vore åtkomlig

och att släckning vid en inträffad eldsvåda här således kunde

åstadkommas lättare än vid andra teatrar, ansåge sig besigtningsmännen

rörande denna teater kunna afgifva det omdöme, att densamma, med

ofvannämnda undantag, vore inredd med iakttagande af nödig omtanke

för publikens och personalens säkerhet och att — om ändringar i nyssnämnda

anmärkta hänseenden rörande tredje raden och fönstren i scenens

fond vidtoges samt bestrykning med eldfärg eller annat mot eld

skyddande ämne gjordes å allt trävirke inom scenen — teatern, ehuru

icke fullständigt, dock i väsentliga delar kunde anses uppfylla de fordringar,

hvilka ur synpunkten af trygghet mot eldfara borde ställas på

en teaterbyggnad; och stode den i detta afseende ojemförligt mycket

högre än dramatiska teatern.

Genom embetsskrifvelse den 4 februari 1892 hade vidare departementschefen

uppdragit åt löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadscorpsen

P. A. L. Lindahl att med biträde af två utaf honom tillkallade

sakkunnige män verkställa uppskattning af värdet å de båda ifrågavarande

teaterbyggnaderna, med föreskrift dervid att värderingen af

dramatiska teaterns hus borde ega rum under antagande att vid försäljningen

stadgande meddelades, att egendomen ej finge af nye egaren

till teater användas. Tillika anmodades löjtnanten Lindahl att jemte om
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

förmälde sakkunnige män afgifva yttrande, huruvida f. d. svenska teatern

med hänsyn ej mindre till scenens och salongens konstruktion än äfven

till erforderliga utrymmen och öfriga anordningar för de uppträdande

sujetternas beqvämlighet motsvarade de fordringar, som borde ställas

på en dramatisk teater. Det sålunda infordrade yttrandet afgafs den 22

i nyssnämnda månad af löjtnanten Lindahl jemte de af honom tillkallade

sakkunnige männen, stadsarkitekten L. Hedin och byggmästaren A. G.

Sällström.

Enligt hvad af berörda yttrande inhemtats, hade dramatiska testerns

tomt, som vore belägen å fri och egen grund, en areal af 12,417,7 5

qvadratfot = 1,094,5 qvadratmeter med en längd åt Kungsträdgårdsgatan

af 78,5 fot = 23,31 meter och ett djup af 207 fot = 61,4 6 meter

samt smalnar mot öster, så att dess längd der utgjorde endast omkring

38 fot = 11,28 meter, vettande mot ett öppet utrymme mellan tomterna.

För ett rätt bedömande af tomtens värde borde, enligt den i omförmälda

yttrande uttalade åsigt, hänsyn tagas mindre till tomtens areal

än till den fasadsträcka, som åt Ivungsträdgårdsgatan kunde bebyggas.

Då, såsom förut omnämnts, denna sträcka utgjorde endast 78,5 fot = 23,31

meter och tomten från vester räknadt genast smalnade inåt, insåges lätt,

att en byggnad med tidsenliga boningslägenheter i förhållande till tomtens

fördelaktiga läge svårligen här kunde åstadkommas, utan endast

mindre bostäder erhållas. Å den korta sträckan åt öster mot det öppna

utrymmet kunde äfven ett boningshus, ehuru endast af tre våningars

höjd, uppföras, men med jemförelsevis enkla bostäder, börande i sådant

fall huset indragas så, att det komme i linie med huset på tomten n:o 15,

som hade fönster mot utrymmet. Det öfriga af tomten måste således

användas till gårdsrum med nödiga uthus och dylikt. Vidare måste

hänsyn tagas till markens dåliga beskaffenhet samt svårigheten att bygga

intill grannarnes höga hus utan att skada dessa. Slutligen vore att

märka, att i köpet inginge värdet af de materialier, som erhölles efter

rifningen af de gamla husen. Af den erfarenhet, som nyligen vunnits

vid fråga om rifningen af kongl. operahuset, syntes vara ådagalagdt,

att värdet af de efter rifningen erhållna materialierna knappt motsvarades

af rifningskostnaderna, helst under tider, då byggnadsverksamheten

läge nere och således användning för byggnadsmaterialier saknades.

Under sådana förhållanden och oaktadt i värderingsinstrument af den 3

mars 1881, upprättadt af öfverintendentsembetet, husets gamla materialier

varit uppskattade till 25,000 kronor, ansåge de sakkunnige, att

under nuvarande förhållanden icke något värde kunde åsättas sjelfva

byggnaden, om den skulle rifvas. Återstode således tomtens värde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

7

endast och allenast efter tomtpris, och hade de sakkunnige ansett detsamma

kunna upptagas till ett pris af minst 12'' kronor per qvadratfot

och tomten således i jemnt tal uppskattas till omkring 150,000 kronor.

Denna värdering förutsatte likvisst,1 att tomten skulle användas i och

för uppförande åt privatbostäder, men dess förträffliga, centrala läge

syntes de sakkunnige icke utesluta möjligheten af att en spekulation

för annat ändamål här kunde komma i fråga, då det angifna värdet

antagligen vore för lågt.

Hvad derefter anginge frågan om värdet af den för kongl. operans

räkning till provisorisk lokal nu förhyrda fastigheten n:o 41 qvarteret

Blasieholmen, i den händelse densamma skulle för statens räkning inköpas,

hade de sakkunnige efter verkstälda besigtningar och noggrant

öfvervägande kommit till följande resultat. Tomten till denna byggnad,

som vore belägen å fri och egen grund vid hörnet af Teatergatan och

Blasieholmsgatan och mot tomten n:o 40 i norr samt tomten n:o 11

i söder, innehölle i areal 23,872 qvadratfot = 2,104,3 qvadratmeter.

Den å tomten uppförda byggnaden med tillhörande teater, som hade tre

å fyra våningar och på tre sidor vore indragna från tomtgränsen, vore

brandfri rsäkrad i Stockholms stads brandförsäkringskontor för 526,000

kronor, i hvilket värde inbegrepes inventarier, såsom lysapparater, gas-,

vatten- och ringledningar, fasta stolar och bänkar samt sceninredning

och fast maskineri till ett värde af 89,948 kronor.

Med hänsyn å ena sidan till det minskade värde, egendomen genom

bristande underhåll och skötsel fått sedan år 1874, då densamma

uppfördes, men å andra sidan äfven till de förbättringar i afseende å

inredning m. in., som byggnaden nyligen undergått, ansåge de sakkunnige

sig kunna uppskatta byggnaden i dess nuvarande skick till

ett värde af 500,000 kronor. Härtill borde då läggas värdet af sjelfva

tomten, uppskattad till 6 kronor per qvadratfot, eller i jemnt tal 150,000

kronor, hvadan hela egendomen med hus och tomt skulle uppgå i värde

till 650,000 kronor.

Beträffande frågan om sist omförmälda teaterbyggnads lämplighet

till dramatisk teater hade de sakkunnige förklarat, att de ansåge

salongen med de lokaler, som tillhörde densamma och sålunda vore

afsedda för publiken, hvad beqvämlighet och anordningar i öfrigt beträffade,

väl uppfylla på dem ställbara anspråk. Den anmärkning, man

ofta hört framställas mot salongens mindre goda egenskaper i akustiskt

hänseende, syntes deremot icke helt och hållet sakna befogenhet. Vid

jemförelsen med de gamla kong], teatrarne, som hade ett äldre och hvad

utrymmet beträffade mindre tillfredsställande byggnadssätt och dessutom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

vore icke obetydligt mindre än denna, utfölle omdömet som naturligt

till nackdel för den större lokalen. Att den kraftiga och goda ventilation,

som funnes å f. d. svenska teatern, äfven gjorde sitt till att försvaga

det tydliga hörandet på vissa platser, vore antagligt, men detta

förhållande kunde icke ändras, utan komme att på hvarje tidsenlig

lokal utöfva sitt, om än ringa, inflytande. Ehuru de sakkunnige således

för sin del vore af den mening, att de akustiska förhållandena här

ingalunda vore af afsevärdt dålig art, ansåge de dock, att genom några

smärre förändringar af lokalen dessa förhållanden kunde ej oväsentligt

förbättras. Sålunda syntes betydligt kunna vinnas genom att borttaga

den del af tredje raden, som vore förlagd i fonden och utdragen

bakom den egentliga omfattningsmuren till salongen på sådant vis,

att en vägg här uppsattes i plan med omfattningsmuren; vidare skulle

det sannolikt verka fördelaktigt för ljudfördelningen om parkettens

gradiner och golf belädes med mjuka mattor med mera dylikt. Några

förbättringar af anordningarna inom hufvud entréen för att förhindra

det drag inom parketten och dess korridorer, som nu tidtals förmärktes,

vore äfven välbehöfliga och särdeles lätta att åstadkomma. Hvad

sjelfva scenen och dess inredning beträffade, vore densamma enligt

de sakkunniges åsigt i alla afseenden tillfredsställande för en dramatisk

teater, ehuru der nu införda anordningar för operans provisoriska inrymmande

som naturligt ej vore fullt tidsenliga och af mönstergill

beskaffenhet. Scenpersonalens lokaler, såsom klädloger, artistfoyer med

mera, kunde göras tillfredsställande i och med de förändringar, som blefve

en följd af de nuvarande passagernas till egendomen n:o 40 i qvarteret

Blasieholmen borttagande. Å magasinsutrymmen för dekorationer och

framför allt möbler syntes deremot komma att blifva någon brist, helst

om en jemförelse gjordes till exempel med den nuvarande dramatiska

teatern. Toges deremot utländska teatrar som norm, blefve detta förhållande

ganska vanligt, ty der vore som bekant genom förordningar

föreskrifvet, att dekorations- och andra magasin ej finge finnas inom

teatern, utan skulle förläggas utomhus. Genom detta arrangement fördyrades

emellertid ej oväsentligen arbetet med transporter och dylikt,

ehuru som naturligt teaterns eldfara afsevärdt minskades. Lämpliga

magasinsutrymmen i närheten af f. d. svenska teatern syntes ej heller

svåra att erhålla, om så skulle behöfvas.

Såsom en sammanfattning af det i detta afseende anförda hade

de sakkunnige som sin åsigt uttalat, att den ifrågavarande teatern, efter

det en del smärre förändringar och förbättringar blifvit vidtagna, i allt

väsentligt lämpade sig för en dramatisk teater.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

9

Med anledning deraf att i båda de omförmälda utlåtandena ur olika

synpunkter förordats borttagande af den del af tredje raden å f. d.

svenska teatern, som i fonden vore utdragen bakom den egentliga omfattningsmuren,

hade departementschefen inbemtat, att den minskning

i recettinkomst, som af en sådan åtgärd skulle orsakas, blefve föga afsevärd.

Med de vid operaföreställningar gällande biljettpris lemnade

f. d. svenska teaterns salong vid utsåldt hus en recettinkomst af

2,190 kronor. I händelse nyssnämnda del af tredje raden borttoges,

skulle en minskning i inkomsten uppstå af 43 kronor 50 öre.

Till''den utredning, för hvilken sålunda blifvit redogjordt, hade departementschefen

endast att lägga, att till förebyggande af den utaf

ofvan omförmälde besigtningsmän påpekade fara, som vid uppkommande

eldsolycka kunde för angränsande tomt uppkomma genom de fönster,

som funnes å inre delen af svenska teaterns scen, af vederbörande myndigheter

godkända förändringsåtgärder beträffande sagda fönster numera

blifvit vidtagna.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare förmäles, hade egarne af

svenska teatern i skrift af den 28 sistlidne januari förklarat sig villiga

att till ett pris af 500,000 kronor försälja svenska teatern med alla till

densamma hörande inventarier och dekorationer, hvilket anbud vore gällande

intill utgången af innevarande april månad. Tillträdet af egendomen

skulle eg a rum, då nuvarande hyresgästen, Kongl. Maj:t och

kronan, komrne att aflemna densamma. Köpeskillingen skulle erläggas

dels genom öfvertagande af ett i egendomen intecknadt lån i Stockholms

stads brandförsäkringskontor till belopp af 250,000 kronor, löpande

med 4 procent årlig ränta, dels kontant med återstående 250,000

kronor.

Tillgång till betäckande af den kontanta köpeskillingen skulle beredas

genom försäljning af nuvarande dramatiska teatern med tillhörande

tomt. I sådant afseende förelåge ett af fullt vederhäftig köpare

den 23 sistlidne februari afgifvet skriftligt anbud, i hvilket denne erbjöde

sig att inköpa nämnda fastighet till ett pris af 250,000 kronor,

att betalas vid tillträdet, hvilket skulle eg a rum, då teaterns verksamhet

i nämnda fastighet komme att upphöra. Enligt nämnda anbud, hvilket

likväl endast gälde intill den 10 i denna månad, förbunde sig köparen

att, om anbudet antoges, icke under den tid, egendomen af honom

egdes, derstädes bedrifva teaterrörelse eller att, i händelse köparen

komme att ombygga fastigheten, derstädes uppföra någon ny teater.

I fråga om utsigterna för amortering af den i svenska teaterns

Bih. till Riksd. Prof. 1857. 4 Sami. 1 Afd. 37 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

fastighet intecknade skuld å 250,000 kronor, nämnde departementschefen,

att skriftligt anbud förelåge om förhyrande för en tid af tio år,

räknadt från hösten år 1898, mot en årlig hyra af 35,000 kronor af

svenska teaterns fastighet med alla dertill hörande inventarier och dekorationer,

som tillhörde nämnda fastighets nuvarande egare, under

förutsättning att åt anbudsgifvaren utan förhöjning i det utfästa hyresbeloppet

tillika öfverlätes dispositionsrätten till alla de inventarier, af

hvad namn och beskaffenhet de vara månde, som nu funnes vid dramatiska

teatern och vore statens tillhörighet. Derjemte skulle anbudsgifvaren

ikläda sig enahanda underhållsskyldighet beträffande ej mindre

den förhyrda fastigheten än äfven samtliga ifrågavarande inventarier och

dekorationer m. m. som den, hvilken ålåge den association, som nu förhyrde

dramatiska teatern.

Att det sålunda erbjudna hyresbeloppet äfven borde kunna utan

svårighet utgöras, framginge deraf, att hyresmannen skulle ega att såsom

stadiga intägter påräkna Kongl. Maj:ts bidrag, hvilket för närvarande

utgjorde 8,285 kronor, hyra för schweizerilokalen 10,000 kronor,

afgifter för öfverplaggens mottagande minst 3,500 kronor samt hyra

för ett mindre kafé 600 kronor, eller således tillsammans 22,385 kronor,

så att allenast omkring 13,000 kronor skulle behöfva för hyrans fyllande

inspelas utöfver utgifterna i öfrigt. Då härtill kom me, att anbudsgifvaren

erbjudit sig att ställa säkerhet för hyreskontraktets fullgörande,

borde staten, om nämnda anbud komme att antagas, kunna i

säker årlig inkomst af svenska teaterns fastighet under tio år från

hösten år 1898 påräkna ett belopp af 35,000 kronor.

Såsom ofvan blifvit erinradt, utgjorde det i sagda fastighet intecknade

belopp, för hvilket betalningsansvaret skulle af staten öfvertagas,

250.000 kronor, löpande med 4 procent ränta. Den årliga räntan utgjorde

alltså 10,000 kronor. Om härtill lades dels onera och utskylder för

fastigheten, utgörande efter afdrag af utdelning från brandförsäkringskontoret,

520 kronor, ett belopp af 1,508 kronor, och dels kostnader

för sådana reparationer, som icke skulle af hyresmannen bestridas, till

belopp af högst 3,500 kronor, skulle således de årliga utgifterna för

fastigheten, innan amorteringen börjat verka, utgöra omkring 15,008

kronor årligen. Då statens årliga hyresinkomst af fastigheten skulle

utgöra 35,000 kronor, komme alltså ett årligt öfverskott af närmare

20.000 kronor att uppstå, hvilket vore disponibelt för amorteringens

verkställande.

Ehuru sålunda, enligt departementschefens mening, statsverket

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

11

skulle utan någon risk kunna till förräntande och amortering öfvertaga

det ifrågavarande intecknade skuldbeloppet, hade departementschefen

likväl, då tilläfventyrs ur principiella grunder erinringar skulle kunna

framställas mot ett sådant statens öfvertagande af en inteckning, varit

betänkt på ett annat sätt för sakens ordnande, vid hvilket någon dylik

betänklighet icke skulle förekomma.

Enligt det med teaterbyggnadskonsortiet om uppförande af ny

operabyggnad1 den 15 juni 1891 upprättade kontrakt skulle konsortiet

för bildande af en reservfond till understödjande af den framtida verksamheten

i nya teaterbyggnaden ställa till Kongl. Maj:ts disposition det

kontanta öfverskott, som, efter fullgörande af konsortiets åtaganden, förefunnes

af de till konsortiets förfogande stälda medel; och skulle dessa

för bildande af reservfond afsedda medel ej understiga 500,000 kronor.

Med anledning af framstäld förfrågan, huruvida, för den händelse,

det skulle anses önskligt, att det i svenska teaterns fastighet intecknade

lån uppsades och inbetaltes, teaterbyggnadskonsortiet vore villigt

att förskjuta det belopp, som erfordrades för inbetalningen, äfvensom

för kronans räkning afsluta köpet om svenska teatern, hade konsortiet

i skrifvelse af den 20 sistlidne februari förklarat sig så mycket mindre

vilja undandraga sig att medverka till den framlagda planens förverkligande,

som derigenom skulle förekommas, att, sedan kongl. operan

öfverflyttat i det nya operahuset, dess nuvarande lokaler kunde komma

i händerna på ett konkurrerande enskildt företag af liknande art, deraf

med all sannolikhet ej obetydlig ekonomisk skada skulle uppkomma för

kongl. operan, hvars bästa konsortiet, enligt sin uppgift, velat och ville

på allt sätt främja. Under förutsättning att dramatiska teaterns nuvarande

byggnad finge försäljas och att försäljningssumman till belopp

ej understigande 250,000 kronor finge för inköp af svenska teaterns

fastighet disponeras, både derför konsortiet förklarat sig villigt att på

föreslaget sätt medverka till förvärfvandet af sistnämnda fastighet under

vilkor, dels att Kongl. Maj:t tilläte, att för inlösen af omförmälda inteckning

finge af reservfondens medel användas ett belopp intill 250,000

kronor, i hvilket fall svenska teaterns fastighet till motsvarande summa

skulle gravationsfri ingå i fonden, till dess att det belopp, som derur

tillsläppts för intecknadc gäldens infriande, hunnit återbetalas genom

fastighetens afkastning, dels att, så snart det nya operahusets aflemnande

till kronan egt rum, i sammanhang hvarmed också reservfonden skulle

öfverleinnas, konsortiets befattning med fastigheten och med de af köpet

härflutna affärsförhållanden finge till annan, som af Kongl. Maj:t be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

stämdes, öfverlemnas, en förutsättning, som betingades deraf, att konsortiet

vid nämnda tidpunkt komme att upplösas, och hvars naturliga

påföljd endast kunde leda till förenkling och båtnad vid förvaltningen,

då derigenom vården af fonden och fastigheten kunde läggas i en och

samma hand, exempelvis operastyrelsens.

I valet mellan de sålunda föreliggande båda alternativen i fråga

om sättet för infriande af den svenska teaterns fastighet vidhäftande

intecknade gäld — statsverkets omedelbara eftertagande af densamma

till förräntande och amortering eller dess inlösen genom förskott ur

operans reservfond — syntes det senare vara att föredraga. Genom

anlitande af teaterbyggnadskonsortiets gjorda erbjudande undvekes hvarje

skuldsättning af statsverket, och transaktionen inskränktes till en omplacering

af en del af reservfondens tillgångar. Mot en dylik transaktion

syntes endast kunna anmärkas, att ett belopp af 250,000 kronor

af reservfondens tillgångar vid fondens öfverlemnande till kronan komme

att varda placeradt i fastighet i stället för i värdepapper och sålunda

icke omedelbart blir disponibelt för fondens ändamål, men denna omständighet

borde dock icke tillmätas afsevärd betydelse, alldenstund den

disponibla delen af fondens tillgångar årligen i män af skeende amortering

komme att åter fyllas och i öfrigt med de rikliga hyres tillgångar,

som efter den nya operabyggnadens färdigblifvande komme att tillflyta

operainstitutionen, något behof att under den jemförelsevis korta amorteringstiden

anlita ens så stor andel af reservfonden som den, hvilken

i alla händelser blefve disponibel, icke borde kunna uppkomma.

I hyra för dramatiska teatern erlade den mellan sagda teaters

sujetter bildade association, som för närvarande arrenderade teatern, ett

belopp af 10,385 kronor. För svenska teaterns fastighet kunde visserligen,

sedan densamma blifvit af statsverket inköpt, enligt hvad förut

blifvit nämndt, påräknas en hyra af 35,000 kronor, men då denna skulle

till större delen användas till den intecknade gäldens förräntande och

amortering, skulle staten under amorteringstiden gå i mistning af ett

inkomstbelopp, motsvarande den för dramatiska teatern för närvarande

utgående hyran. Enligt Riksdagens medgifvande tillfölle emellertid

sistnämnda hyra för den tid, under hvilken dramatiska teatern för närvarande

vore på arrende upplåten, eller tiden till utgången af det spelår,

under hvars lopp den nya operabyggnaden blefve färdig, de kongl.

teatrarnes pensionsinrättning, i följd hvaraf staten icke genom hyresbeloppets

upphörande skulle komma att gå i mistning af någon hittills

påräknad inkomst, hvarjemte borde erinras, att pensionsinrättningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

13

ingalunda tillförsäkrats eller skäligen egt att påräkna någon utsträckning

af den beviljade förmånen utöfver nyssnämnda tid. Sedan amorteringen

af nyssnämnda intecknade gäld vore bragt till slut, komme att

till disposition för teaterinstitutionens ändamål förefinnas en hyresinkomst

af den nya dramatiska teatern till vida högre belopp än den för nuvarande

dramatiska teatern utgående.

Af hvad nu anförts ansåge departementschefen framgå, att ett

säkerligen icke lätt återkommande tillfälle nu erbjöde sig att utan kostnad

eller risk för statsverket vinna en tillfredsställande lösning af

frågan om beredande af ny lokal åt dramatiska teatern i stället för den

nuvarande, som i hvarje händelse inom kort måste utdömas.

På sätt till omförmälda statsrådsprotokoll erinrats, blef en af Kongl.

Maj:t till 1892 års lagtima Riksdag aflåten proposition om försäljning

af dramatiska teatern och inköp af den s. k. svenska teatern af Riksdagen

afslagen. De skäl, som föranledde Riksdagens afslag å berörda

proposition, voro, enligt hvad i Riksdagens skrifvelse den 1 april 1892

anföres, hufvudsakligen dels att den till stöd för teaterverksamhetens

öfverflyttande från dramatiska teatern åberopade eldfaran i denna teaters

byggnad icke syntes vara alltför öfverhängande, dels att Riksdagen

fann det vara mindre tilltalande, att, såsom då föreslogs, statsverket

skulle ikläda sig ansvar för ett till bestridande af en del af inköpspriset

för svenska teatern afsedt lån samt dels att tidpunkten då icke vore

lämplig för förvärfvande af en ny teater för talscenen, enär man först

borde afvakta den under uppförande varande nya teaterbyggnadens fullbordan

och derefter fatta beslut om huruvida vid sidan af den lyriska

konsten den dramatiska skulle kunna der idkas.

Dessa skäl synas emellertid utskottet nu hafva i väsentlig mån

förlorat sin betydelse. Såsom af det nu framlagda förslaget framgår,

afses nemligen ej, att statsverket för anskaffande af ny lokal för dramatiska

teatern skulle ikläda sig ansvar för skuld eller drabbas af särskilda

kostnader; och hvad eldfaran å den nuvarande dramatiska teatern

beträffar, synes den i sjelfva verket vara af så allvarlig beskaffenhet,

att Riksdagen, som vid teaterfrågans behandling år 1892 medgaf, att

i afseende å denna teaters lokal anmärkningar kunde framställas ur

synpunkten af trygghet mot eldfara, icke torde böra längre fördröja

denna faras undanrödjande, när lämpligt tillfälle dertill erbjuder sig.

Vidkommande slutligen frågan, huruvida i den nya teaterbyggnaden

bör idkas både lyrisk och dramatisk konst, anser utskottet ej erforderligt,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

att denna fråga upptages i sammanhang med det nu föreliggande ärendet,

enär utskottet föreställer sig, att denna fråga lämpligen bör tagas

i ompröfning först vid ordnandet af verksamheten inom den nya teaterbyggnaden.

Men härvid bjuder nödig omtanke att tillse, å ena sidan,

att, för den händelse den nya teatern befinnes icke böra upplåtas för

den dramatiska konsten, åt denna må beredas annan tidsenlig lokal

samt, å andra sidan, att, om deremot båda konstartena anses kunna förenas

inom den nya teaterbyggnaden, den för den dramatiska konstens utöfvande

anskaffade fastigheten må vara sådan, att den kan utan förlust

för statsverket afyttras; och det nu ifrågasatta inköpet af svenska

teatern synes utskottet tillrådligt för både det ena och det andra af

dessa fall.

Såsom en hufvudsakligen bestämmande synpunkt vid bedömande

af föreliggande fråga har utskottet fäst sig vid huru de föreslagna köpeoch

salutransaktionerna ställa sig i ekonomiskt hänseende. Dervid har

utskottet att meddela, hurusom i särskildt till utskottets ordförande

afbiten skrifvelse af den 26 nästlidne mars statsrådet och chefen för

finansdepartementet tillkännagifvit, att af en fullt vederhäftig person

samma dag till departementschefen ingifvits skriftligt anbud, gällande

intill den 1 nästkommande juni, att till ett pris af 300,000 kronor och

i öfrigt på hufvudsakligen enahanda vilkor, som i det uti statsrådsprotokollet

omförmälda anbud angifvits, inköpa dramatiska teaterns fastighet.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna köpeskillingen för denna fastighet

skulle följaktligen kunna höjas med 50,000 kronor. Men utskottet

anser en ytterligare förhöjning i köpeskillingen kunna med hänsyn

till fastighetens särdeles fördelaktiga läge påräknas. Enligt hvad af

statsrådsprotokollet inhemtas, har dramatiska teaterns tomt en areal af

12,417,75 qvadratfot; och har utskottet förestält sig, att tomtvärdet,

vid jemförelse med det pris, som dylika tomter i hufvudstaden under

senare tiden betingat, skäligen bör kunna beräknas till 30 kronor för

qvadratfoten eller i rundt tal till 360,000 kronor för hela tomten, under

hvilket pris utskottet, som, i likhet med de i statsrådsprotokollet omförmälda

värderingsmännen, funnit sjelfva byggnaden, vid det förhållande

att den måste rifvas, icke kunna åsättas något värde, följaktligen

icke ansett fastigheten böra afyttras; och bör vid sådan försäljning i

öfrigt träffas betryggande aftal med köparen, hvarigenom framtida

teaterverksamhet å denna plats förebygges.

Hvad beträffar den ifrågasatta köpesumman för den s. k. svenska

teatern, har det visserligen icke undgått utskottets uppmärksamhet, att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52. 15

denna nu höjts med 50,000 kronor utöfver det anbud, som vid frågans

behandling år 1892 förelåg; men med hänsyn till det stigande tomtvärdet

i hufvudstaden och särskildt den vida större höjningen i saluvärdet

å den statsverkets fastighet, om hvars försäljning nu är fråga,

vågar, utskottet ej antaga, att berörda köpesumma må kunna afsevärdt

nedbringas.

Derest, såsom utskottet anser sig hafva grundad anledning antaga,

en köpeskilling af minst det ofvannämnda beloppet af 360,000

kronor erhålles för dramatiska teatern, ställa sig följaktligen ifrågavarande

transaktioner vida fördelaktigare än ej allenast hvad uti ifrågavarande

hänseende vid 1892 års lagtima riksdag föreslogs utan äfven

hvad Kongl. Maj:ts nu föreliggande proposition innebär. Det af Kongl.

Maj:t föreslagna beloppet af 250,000 kronor, som skulle såsom skuld

till kongl. operans reservfond qvarstå mot inteckningar i svenska teaterns

fastighet, skulle nemligen enligt utskottets beräkning kunna nedbringas

åtminstone till 140,000 kronor. Utskottet har emellertid ej, för

den händelse derigenom skulle föranledas någon svårighet vid dessa

angelägenheters ordnande, velat föreslå någon ändring i den summa,

inom hvilken de i berörda fastighet förefintliga inteckningar må kunna

hos teaterkonsortiet belånas. Härvid har utskottet dock afsett, att den

förhöjda köpeskillingen må användas till minskning af berörda lån,

som följaktligen vid sådant fall ej bör återbetalas allenast genom

fastighetens afkastning, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

Såsom ofvan nämnts, har utskottet velat lemna frågan öppen,

huruvida dramatiska scenens verksamhet må kunna uppehållas jemte

den lyriska inom den nya teaterbyggnaden; och vid sådant förhållande

har utskottet ansett sig böra föreslå utlemnande af den i Kongl. Maj:ts

proposition intagna bestämmelsen derom, att svenska teatern tillika

med de inventarier, som funnes vid dramatiska teatern och vore statens

tillhörighet, skulle från och med den dag, då den nya operabyggnaden

af teaterkonsortiet till statsverket öfverlemnades, mot hyra upplåtas åt

den eller dem, som åtoge sig att på ett konsten värdigt sätt derstädes

uppehålla den dramatiska teaterns verksamhet.

I detta sammanhang har utskottet velat uttala den mening, att,

derest den dramatiska teaterns verksamhet icke skulle anses böra förläggas

inom den nya teaterbyggnaden och derest ej heller densammas

ledning komme att utöfvas i samband med operans eller af någon af

Kongl. Maj:t tillsatt person eller myndighet, utan öfverlemnas till enskild

person eller konsortium, tillfyllestgörande garantier må uppställas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

till betryggande af att denna verksamhet må bedrifvas på ett konsten

fullt värdigt sätt, och att sådana garantier äfven erhållas, att ytterligare

kostnad för statsverket icke må föranledas hvarken för teaterverksamhetens

bedrifvande eller för byggnadens underhåll.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då det gynsamma

tillfälle, som nu yppat sig att på ett för statsverket förmånligt sätt

ordna ifrågavarande angelägenheter, icke synes utskottet böra lemnas

obegagnadt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Majrts ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver:

a) att, vid bifall till hvad i punkten b) föreslås,

kongl. dramatiska teaterns byggnad med tomt må för

ett pris af minst 360,000 kronor försäljas med tillträdesrätt

för köparen då dramatiska teaterns verksamhet

derstädes kommer att upphöra;

b) att, vid bifall till hvad i punkten a) föreslås,

fastigheten n:o 41 i qvarteret Blasieholmen, hvari

den s. k. svenska teatern förut varit inrymd, må jemte

alla dertill hörande inventarier och dekorationer, som

tillhöra fastighetens nuvarande egare, för statsverkets

räkning genom teaterbyggnadskonsortiets försorg för

en köpeskilling af 500,000 kronor inköpas;

c) att köpeskillingen för ifrågavarande fastighet

må på det sätt erläggas, att den i egendomen intecknade

gälden till belopp af 250,000 kronor inlöses,

på sätt nedan säges, och att till gäldande af återstoden

af köpeskillingen användes köpeskillingen för

dramatiska teatern;

d) att omförmälda i fastigheten n:o 41 i qvarteret

Blasieholmen intecknade belopp, 250,000 kronor, må

efter skedd uppsägning genom teaterbyggnadskonsortiets

försorg inlösas, för hvilket ändamål medel

må förskjutas från den reservfond, hvilken konsortiet

enligt kontrakt den 15 juni 1891 skall till Kongl.

Majrts disposition öfverlemna; samt

e) att inteckningen i nyssnämnda fastighet till

motsvarande belopp och med bästa förmånsrätt må

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 52.

17

ingå i sagda reservfond, till dess att det belopp, som

ur fonden förskjutits för den intecknade gäldens infriande,

blifvit återbetaldt.

Stockholm den 23 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

af herrar H. Andersson, 5. G. von Friesen, P. Pehrson, O. Erickson,

P. G. Näslund, F. O. Larsson, P. Ersson och D. Persson, hvilka ansett

utskottet bort hemställa, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag måtte

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att kongl. dramatiska

teaterns byggnad med tomt må för ett pris af 360,000 kronor försäljas

med tillträdesrätt för köparen, då dramatiska teaterns verksamhet derstädes

kommer att upphöra;

af herrar K. A. Kihlberg och J. A. Sjö, hvilka yrkat, att utskottet

måtte hemställa, att Kongl. Maj:ts förevarande proposition måtte af

Riksdagen afslås.

Herr I. Månsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 37 Rätt.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.