Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

1897-03-05 · 48 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 43 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:6, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Biksd. kansli den 5 mars 1897, kl. 1 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt utlåtande

n:o 3 angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra

hufvudtitel omförmält, har herr friherre R. M. Klinckowström i en inom Första

Kammaren väckt motion (n:o 1) föreslagit, att alla i 1897 års riksstat

uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat uppföras

såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas benämningen

reservations- eller förslagsanslag.

Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt

nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,

får utskottet hemställa,

att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande

motion i hvad den angår de under femte hufvudtiteln

uppförda reservations- och förslagsanslag må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

liih. till llHind. Prat. 1801. 4 Samt. 1 Afd. 4 Raft. (N:o 6.J

Angående

motion om

upphörande

af reservations-

och

förslagsanslag.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

sjömans
corpsen.

[1.]

Aflöning för flottans corpser och stater.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med ändring af

1894 års organisation af flottans sjömanscorps, medgifva, att det viss tid

tjenstgörande manskapet vid nämnda corps må under innevarande år och

framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller derutöfver

intill 3 år, samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet,

ny anställning af den, som önskade bibehållas i tjensten efter utgången

af de 6 år, för hvilka han antagits, och den tid derutöfver, han kunde

vara förbunden att i tjensten qvarstå, skulle afse en tid af minst 2 år

hvarje gång.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden den 14 sistlidne januari meddelar statsrådet och

chefen för sjöförsvarsdepartementet, att enligt den organisation af flottans

sjömanscorps, som af Kongl. Magt framlades för 1894 års Riksdag

och af Riksdagen godkändes, skulle hela manskapsstyrkan, hvilken anstäldes

för en tjenstetid af 6 år, utgöra 3,100 man, deraf 1,600 man

anstälda med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden och 1,500

man med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af tjenstetiden.

Hvad den senare manskapsstyrkan beträffade, omfattade densamma 6

årsklasser, hvardera om 250 man, och skedde manskapets antagning på

hösten, men tjenstetiden började vid ingången af nästpåföljande år, vid

hvilken tid manskapet skulle inställa sig till tjenstgöring för sin utbildning.

Efter 2 år 4 månaders tjenstgöring, det vill säga vid utgången

af april månad tredje året efter tjenstetidens början, permitterades manskapet

för den återstående tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse

inställa sig till tjenstgöring. Det permitterade manskapet åtnjöte aflöning

under hela permitteringstiden.

Då Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 anmält, att Riksdagen,

med hänsyn till vigten deraf, att flottans beväringsmanskap

under hela vapenöfningstiden erhölle sin öfning under flottans befäl,

hvilket under dåvarande förhållanden icke vore möjligt, lemnade sitt

bifall till den af Kongl. Maj:t då föreslagna omorganisationen af sjömanscorpsen,

hade Riksdagen tillika uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare

all skälig hänsyn toges till den manskapstillgång, som den till

såväl öfnings- som tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten

tillförde flottan, och att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för

det på viss tid anstälda manskapet vid denna corps ytterligare förkortades

till hvad som kunde finnas nödigt för bibringandet af erforderlig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 6. 3

utbildning af detta manskap, och derigenom den aflöning, som enligt

förslaget skulle utgå under permitteringstiden, besparades.

När 1894 års organisation understäldes Kongl. Maj:ts pröfning för

att derefter framläggas för Riksdagen, hade flottans värnpligtige ännu

ej blifvit öfvade ombord å flottans fartyg, och man saknade sålunda afl

erfarenhet om den sjömilitära utbildningsgrad, desse värnpligtige vore i

stånd att uppnå. Försigtigheten hade derför bjudit att ej föreslå en

betydlig förkortning med ens i antagningstiden för de en viss del af

denna tid tjenstgörande vid sjömanscorpsen. ^ ......

De två senaste årens erfarenhet med afseende på sjöbevänngens

lämplighet för utbildning och användbarhet ombord hade, enligt samtlige

befälhafvares vitsord, ådagalagt, att de flottans värnpligtige, som

idkat sjöfart före vapenöfningen, kunde efter densamma i allmänhet på

ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de mindre vigtiga platserna

ombord.

Såsom departementschefen vid föregående tillfällen framhalht, hade

det visat sig, att endast en del, mindre än hälften, af en permitterad

årsklass kunde antagas inställa sig vid inkallelse till tjenstgöring, t. ex.

vid mobilisering, då deremot den större delen på grund af sjukdom,

vistelse i främmande länder, segling på aflägsnare farvatten med flera orsaker

icke vore att för ändamalet påräkna. Detta förhållande medförde, utom

minskning i den påräknade manskapsstyrkan, äfven den oegentlighet, att aflöning

utan nytta för flottan utbetaltes till dem, som ej infunne sig. Med afseende

såväl härå som å hvad nyss anförts rörande flottans värnpligtige,

ansåge departementschefen skäl ej förefinnas att vidare antaga manskap

vid sjömanscorpsen, hvilket med bibehållen aflöning permitterades för

flera år. De belopp, som under de senare åren utbetalts till sådant

manskap, hade varit rätt betydliga och utgjorde under år 1895 97,340

kronor. Om nu den ändring vidtoges, att det viss tid tjenstgörande

manskapet antoges för en kortare tjenstetid än den nuvarande, komme

en sådan ändring visserligen att medföra besparing af de belopp, som

nu utginge till permitteradt manskap, men å andra sidan komme att

deraf följa någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i

antalet eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade

höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll,

hvilken ökning i kostnader emellertid, såvidt gjorda beräkningar

gåfve vid handen, komme att understiga det belopp, som skulle utgå

till permitteradt manskap.

Derest Kongl. Maj:t skulle godkänna den nu uttalade åsigten, erfordrades

dock icke någon ändring i staten för sjömanscorpsen för år 1898,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

utan kunde Kongl. Maj:t, sedan de nu pågående arbetena med kostnadsberäkningar

m. m. rörande den ifrågasatta förändrade organisationen

hunnit afslutas, för en kommande Riksdag framlägga förslag till ändring

i. denna stat; men departementschefen ansåge sig emellertid redan nu,

till undvikande af att under innevarande års höst manskapet skulle antagas

för en tjenstetid af 6 år enligt 1894 års organisation, böra framlägga

förslag om denna tjenstetid förkortande till omkring 2 år 8

månader, då utbildningstiden skulle såsom hittills utgöra 2 år 4 månader

och manskapet efter utbildningstidens slut skulle finnas tillgängligt för

beväringens öfvande och sommarens eskaderöfningar. Departementschefen

inskränkte sig alltså för närvarande till att föreslå, att ifrågavarande

manskap måtte antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader,

hvilken tid dock kunde utsträckas intill 3 år för det fall, att sådant

manskap — hvilket enligt gällande föreskrifter antoges under hösten,

men började tjenstgöra för sin utbildning vid ingången af nästföljande

år, från hvilken tidpunkt tjenstetiden nu ock räknades — önskade att,

efter verkstäld antagning, omedelbart inställa sig till tjenstgöring.

Beträffande det ständigt tjenstgörande manskapet vid sjömanscorpsen

som antoges för en tjenstetid af 6 år, med förbindelse för den antagne

att derutöfver qvarstå i tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola,

han kunde komma att aflägga, och som efter tjensteårens

utgång kunde vid corpsen vinna ny anställning, hvilken hvarje gång borde

afse 6 år — hade det visat sig vara förenadt med svårighet att hålla

den faststälda nummerstyrkan, 1,600 man, fulltalig. Till minskande af

denna svårighet borde rekapitulationen så mycket som möjligt underlättas;

och då den nuvarande rekapitulationstiden, 6 år, nog förefölle

alltför lång för mången, som kanske gerna skulle vilja å nyo taga

anställning vid corpsen på kortare tid, om sådant läte sig göra, hade

departementschefen funnit sig böra ifrågasätta, att rekapitulationstiden

bestämdes till minst 2 år.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet anförts har utskottet

funnit skäl tillstyrka den af Kongl. Maj:t föreslagna förändringen af

sjömanscorpsens organisation. Genom berörda förändring skulle, på

sätt departementschefen erinrat, utan att sjömanscorpsen försvagades, en

ej obetydlig besparing uppkomma å anslaget till aflöning af flottans

corpser och stater. Enligt hvad utskottet inhemtat kommer att härigenom

å anslaget för år besparas från den 1 maj 1898 15,400 kronor,

från samma tid år 1899 ytterligare 18,000 kronor och från samma tid

år 1900 än ytterligare 14,120 kronor. Ifrågavarande besparing har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. &

utskottet ansett lämpligen kunna till erforderlig del användas för den

siökrigshögskola, hvarom Kongl. Maj:t gjort framställning och som utskottet

jemväl finner vara af behofvet påkallad. Utskottet, tillstyrker

derför i punkt 5:o här nedan, att nyssberörda anslag skall minskas med

det för nämnda högskolas inrättande å ordinarie stat äskade belopp,

11,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

3:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, vid bifall till Kongl.

Maj:ts i statsverkspropositionen under punkt 7 af denna hufvudtitel gjorda

framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, medgifva, att, utöfver

de militära befattningar, hvilkas innehafvare redan finnas i stat

upptagne till erhållande af inqvarteringsbidrag i penningar, derest de

icke åtnjuta boställe eller bostad, finge å staten uppföras nedannämnda

befattningar till erhållande af enahanda förmån med de i sådant afseende

för deras vederlikar faststälda belopp, nemligen:

1 chef för sjökrigshögskolan........................ kr. 1,000: —;

1 adjutant hos denne chef .............................. » 500: .

Utskottet, som i punkt 7:o här nedan hemställer om bifall till

Kongl. Maj:ts berörda framställning om inrättande af en sjökrigshögskola,

får fördenskull föreslå,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet i

punkt 7:o af detta utlåtande hemställer angående inrättande

af en sjökrigshögskola, bifalla Kongl. Maj:ts

förevarande framställning.

4:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att enahanda

rätt till ålderstillägg, som jemlikt gällande föreskrifter tillkomme ingeniör

och byggmästare vid mariningeniörsstaten, måtte tillgodokomma de

vid samma stat anstälda tre torped- och miningeniörer; samt

att ingeniörerna Lars Albert Leonard Söderström och Lars Edvard

År felt, h vilka tjenstgjort såsom torped- eller miningeniörer, Söderström

sedan den 1 januari 1880 och Årfelt sedan den 1 maj 1888, måtte i fråga

om ålderstilläggs åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid, de före år

1898 tjenstgjort i sådan egenskap.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, hade vid ärendets föredrag
-

Angående

inqvarteringsbidrag.

[2.] ''

Angående

marininge
niörstaten.

[3 o. 4.]

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning inför Kongl. Maj:t departementschefen erinrat, hurusom Kongl.

Maj:t i proposition till 1887 års Riksdag föreslagit, att till aflöning åt

2 miningeniörer måtte under anslaget till aflöning för flottans corpser och

stater anvisas ett belopp af 8,000 kronor. Den ena af dessa miningeniörer

vore, enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet yttrande till

statsrådsprotokollet den 31 december 1886, bilagdt nämnda proposition,

afsedd att tjenstgöra vid Karlskrona station och den andre vid Stockholms

station, för att, jemte den från anslaget till mintillverkningspersonalen

i enlighet med kongl. brefvet den 24 oktober 1879 aflönade

extra ingeniör, handhafva minmaterielens vård och i öfverstyrelsen tillhandagå

med uppgörande af mineringsplaner och dylikt. Denna framställning

hade af Riksdagen bifallits. Sedan 1887 års Riksdag, på

Kongl. Maj:ts derom gjorda proposition, jemväl höjt anslaget till aflöning

för flottans corpser och stater med 13,200 kronor till aflöning för

mintillverkningspersonalen, hvaribland omförmälde extra ingeniör då

funnits upptagen, faststäldes genom kongl. brefvet den 22 december

1887 stat för mariningeniörsstaten, deri upptoges 3 miningeniörer med

fast arfvode af 3,750 kronor och tjenstgöringspenningar af 250 kronor.

Sedan alltifrån år 1888 i fråga om miningeniörernes anställning

så förfarits, att de miningeniörer, hvilka antagits till tjenstgöring vid

mariningeniörsstaten, icke antagits under benämningen miningeniörer

med deraf bestämda åligganden, utan miningeniörsbefattningarna bestridts

af extra ingeniörer, som emellertid icke uteslutande användts för tjenstgöringen

vid minvapnet, hade, på framställning af marinförvaltningen

— som ansett, att det för en tidsenlig utveckling af torped- och minvapnen

vore synnerligen önskvärd!, att dessa miningeniörer i möjligaste

mån finge, i öfverensstämmelse med afsigten i den af 1887 års Riksdag

godkända framställningen i ämnet, egna sitt arbete odeladt åt

nämnda vapen — genom kongl. bref den 9 augusti 1894 i fråga om

miningeniörernes tjenstgöring förordnats, att dessa skulle antagas för

stadigvarande tjenstgöring vid min vapnet samt att fördenskull vid inträffande

ledighet bland extra ingeniörer å mariningeniörsstaten miningeniörerna

skulle tillsättas, en i marinförvaltningens minafdelning och

en vid hvardera af flottans stationer, med dylik stadigvarande tjenstgöring

samt med skyldighet för dem att derjemte, der så ske kunde,

biträda med öfriga ingeniörsgöromål.

Uti skrifvelse den 18 februari 1896 hade sedermera marinförvaltningen—

jemte förmälan, att de å flottans stationer tjenstgörande miningeniörerna

jemlikt generalorder den 5 juni 1895 skulle benämnas

torpedingeniörer — anfört, bland annat, att, i likhet med hvad angå
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. •

ende extra ingeniörer vid mariningeniörsstaten vore stadgadt, jemväl

torped- och miningeniörerna borde af Kongl. Maj:t tillsättas pa förordnande,

stäldt på 6 månaders uppsägning, samt att, då det emellertid

vore af synnerlig vigt att ifrågavarande befattningar besattes med mitt

skickliga och kompetenta personer och då dessa ingeniörer, hvilka icke,

såsom hittills varit fallet, skulle anställas såsom extra mgemorer vid

mariningeniörstaten utan allenast vid ett specialvapen, till följd häråt

blefve nära nog uteslutna från utsigt att genom befordran till mgemorer

vid mariningeniörstaten vinna anställning med fullmagt å tjensten,

möilighet borde beredas dem att såväl i detta afseende som med hänsyn

till löneförmånerna vinna likställighet med ingeniörer vid .samma

stat, ej blott så att fullmagt å innehafvande tjenst kunde, på förslag åt

marinförvaltningen, efter minst ett års tjenstgöring för dem uttardas,

utan äfven att de efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring,

räknadt efter erhållet förordnande, egde tillgodonjuta två alders
tillägg

om 500 kronor hvardera. _ .

Departementschefen delade i allo marinförvaltnmgens åsigt i berörda

hänseende och ville särskilt, framhålla, att torped- och miningeniörerna,

med afseende derå att de uteslutande hade befattning med ett specialvapen,

icke hade utsigt att vinna befordran till ingeniörer vid mariningeniörstaten

och derför sannolikt aldrig komme att erhålla någon förhöjning

i den aflöning af 4,000 kronor, som de vid tjenstens tillträdande

bekomme; hvarjemte det redan visat sig vara förenadt med svårighet

att med den nuvarande aflöningen förvärfva fullt skickliga och

kompetenta personer för dessa befattningar, hvilkas innehafvare skulle

handhafva och vårda den dyrbara minmaterielen.

Då ifrågavarande tre ingeniörer genom att speciel egna sig åt

torped- och minväsendet icke hafva utsigt att vinna befordran inom

mariningeniörstaten, har utskottet funnit skäligt att dem beredas något

förbättrade löneförmåner, på det att för detta säregna och i hög grad

farliga yrke må kunna förvärfvas och vid detsamma bibehållas personer,

som visat sig derför särskildt egnade. Utskottet har dock ioke ansett

sig böra tillstyrka, att torped- och miningeniörerna tillerkännes ratt

till ålderstillägg i så vidsträckt mån, som Kongl. Maj:t ifrågasatt, utan

trott sig böra såsom en lämplig medelväg föreslå, att ifrågavarande

tjensteman må medgifvas riitt till allenast ett ålderstillägg å 500 kronor,

att tillgodonjutas efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, räknadt etter

erhållet förordnande. Och har utskottet icke något att erinra mot att

de i Kongl. Maj:ts proposition omförmälda ingemörerna boderstrom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslaget till

flottans

corpser och

stater.

[5.]

och Årfelt. må för sådan förmåns åtnjutande tillgodoräkna sig den tid

de före år 1898 tjenstgjort såsom torped- eller miningeniörer.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må medgifva, att de vid mariningeniörstaten

anstälda tre torped- och miningeniörer

må efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring vid nämnda

stat åtnjuta en förhöjning af 500 kronor i dem tillkommande

aflöningsförmåner; samt

b) att ingeniörerna oLars Albert Leonard Söderström

och Lars Edvard Årfelt må i fråga om ålderstilläggs

åtnjutande få tillgodoräkna sig den tid de

före år 1898 tjenstgjort i egenskap af torped- eller

miningeniör.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att — med uppförande

i riksstaten för år 1898 af anslaget till aflöning för flottans corpser och

stater till oförändrat belopp, 1,732,052 kronor — medgifva att hvad

af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län

och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på grund af 1872

och 1876 årens riksdagsbeslut borde inräknas bland tillgångarna till

aflöning för flottans corpser och stater måtte likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel år 1898.

Departementschefen erinrar vid ärendets föredragning inför Kongl.

Maj:t, att till aflöning för flottans corpser och stater vore för innevarande

år anvisade:

dels det härför å ordinarie stat uppförda anslag......... kr. 1,732,052: —

dels det till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar

län likaledes å ordinarie stat uppförda anslag...... » 114,000: —

eller tillhopa kr. 1,846,052: —

Enligt den af marinförvaltningen uppgjorda beräkning öfver medelsbehofvet

under denna anslagstitel, mot hvilken beräkning departementschefen

icke hade något att erinra, skulle detsamma för år 1898 uppgå

till ett belopp af 1,877,006 kronor 20 öre, för bestridande af hvilket

behof beräknats såsom tillgång:

det ordinarie aflöningsanslaget.......................................... kr. 1,732,052: —

anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer i

Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län » 114,000: —

samt tillgång i följd af vakanser ...................................... » 30,954: 20

Summa kr. 1,877,006: 20

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

Utskottet, som i punkt 2:o här ofvan erinrat, att till följd af den

af Kongl. Maj:t föreslagna af utskottet tillstyrkta förändringen i sjömanscorpsens

organisation besparingar komme å anslaget till aflöning

för flottans corpser och stater uppstå redan år 1898 samt derför ansett

lämpligt att nämnda anslag nedsattes med ett belopp motsvarande det

ordinarie anslag å 11,100 kronor, som erfordras för inrättande af en

sjökrigshögskola, får, under hänvisning till omförmälda punkt af detta

utlåtande äfvensom till punkten 7:o här nedan, hemställa:

a) att, vid bifall till hvad utskottet i punkten

7:o af detta utlåtande föreslår, anslaget till aflöning

för flottans corpser och stater, nu 1,732,052 kronor, må

minskas med 11,100 kronor till 1,720,952 kronor; samt

b) att Riksdagen må medgifva, att hvad af anslaget

till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge ,

län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan

på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas

bland tillgångarne till aflöning för flottans

corpser och stater, må likasom föregående år användas

för fyllande af behofvet under denna anslagstitel

år 1898.

Pensionering af reservbefäl.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till Pensionering

pensionering af reservbefäl från 6,400 kronor till 10,000 kronor eller afiese^ ’ efä

med 3,600 kronor och uppföra detsamma såsom reservationsanslag.

Enligt departementschefens anförande till statsrådsprotokollet (sid.

8) hade, uti en till Kongl. Maj:t stäld, den 27 december 1895 dagtecknad

och af stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona

till Kongl. Maj:t öfverlemnad skrift, 34 reservunderlöjtnanter i flottan,

anstälda i nämnda egenskap enligt bestämmelserna i Kongl. kungörelsen

den 13 juli 1887, anhållit om vidtagande af sådana ändringar i nu

gällande föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare, att desse,

såväl de redan anstälde som de, hvilka framdeles komme att i samma

egenskap anställas, kunde komma i åtnjutande af det pensionsbelopp,

som vid aflåtande af proposition om anslag för ändamålet till 1887 års

riksdag beräknades, eller 300 kronor årligen från 55 ars ålder eller ock

af motsvarande kapital; öfver hvilken framställning marinförvaltningen

den 18 februari 1896 afgifvit infordradt utlåtande.

Bill. till Riksil. Prat. 1897. 4 Rami. 1 A/d. 4 Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Med anledning häraf erinrade departementschefen om följande förhållanden.

Till statsrådsprotokollet den 31 december 1886 hade dåvarande

chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört, att, äfven om officerscorpsen

på den aktiva staten blefve på då föreslaget sätt ökad, likväl vid krigstillfällen

och större rustningar uppstode en betydlig brist på befäl,

hvarför det vore nödigt att i sammanhang med den förändrade organisation

af flottans personal, som departementschefen ville ifrågasätta,

åtgärder vidtoges för erhållande af nödigt reservbefäl. Efter att sedermera

hafva redogjort för det sätt, hvarpå sådant reservbefäl lämpligen

borde utbildas, hade dåvarande departementschefen vidare yttrat:

»De förmåner, jag föreslår måtte reservoflicersaspirant tillförsäkras,

äro

under den tid han för sin utbildning är anstäld vid flottan:

dagaflöning med 3 kronor, beklädnadshjelp 20 kronor i månaden

och naturaunderhall eller ersättning derför i likhet med manskapet vid

sjömanscorpsen; samt

sedan han med godkännande genomgått föreskrifven militärkurs och

blifvit utnämnd till reserv officer i flottan:

att honom tillförsäkras efter eget val antingen en lifstidspension

vid fylda 55 år, en mindre årlig ränta från tidigare ålder, eller ock det

kapital, som honom vid viss ålder kan beredas, dock i sistnämnda två

fall icke före uppnådda 40 år, derigenom att för honom af statsmedel

uti någon af . staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt

insättes ett visst bestämdt belopp på en gång eller årligen; och bör

såsom vilkor för nämnda förmån föreskrifvas:

. att han efter genomgången ettårig militärkurs vid någon af flottans

stationer der inställer sig å nyo till genomgående af tvenne särskilda

repetitionskurser, hvardera på två månader under vintern, i enlighet med

de bestämmelser, som derom af Konungen meddelas;

att han årligen, så länge han tillhör flottans reserv och så framt

han icke är till utrikes sjöfart permitterad, före mars månads utgång

till vederbörande stationsbefälhafvare uppgifver sin adress och tillämnade

verksamhet under året, så vidt den då är känd, eljest då den

blifver känd; J

att han icke på längre tid än högst två månader utan vederbörligt

tillstånd vistas utom riket och dess närmast omgifvande farvatten;

att han intill 40 års ålder vid inträffande krig eller större rustningar

efter gifven kallelse inställer sig vid sin station mot åtnjutande

af reseersättning samt öfriga förmåner i likhet med underlöjtnant vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

Kongl. flottan; allt i enlighet med de närmare bestämmelser, som af

Konungen meddelas.

Det är uppenbart, att endast sådan sjökapten, som i allmänhet

uteslutande trafikerar hemlandsfarvatten, kan med fördel såsom reservbefäl

anställas. Behofvet af utbildade reservofAcerare beräknas af chefen

för flottans stab till 80.

För att med nöjaktig trygghet alltid kunna påräkna minst detta

antal torde utbildandet af 10 reservofficerare årligen erfordras.

Inom de åldersklasser, då antagning till reservofficersaspirant enligt

ofvanstående får ega rum, aflägges sjökaptensexamen i allmänhet vid

omkring 23 års ålder, och om den sålunda utexaminerade vid fylda

24 år utnämn.ep till reservofficer och der qvarstår till fylda 40 år eller

omkring 15 år, blefve det sålunda utbildade antalet reservofficerare 150;

men då enligt dödlighetsstatistiken omkring 11 procent deraf eller 16

å 17 beräknas afgå med döden och derutöfver ett större antal, möjligen

3 gånger det nämnda, eller omkring 50, af en eller annan orsak kan

antagas uteblifva, återstode dock alltid 83, eller det antal, som ungefärligen

skulle erfordras vid mobilisering.

För beredande åt sålunda utbildade reservofficerare af lifstidspension

från 55 års ålder med omkring 300 kronor eller af de likartade

förmåner som, på sätt här ofvan är föreslaget, det för honom insatta

beloppet kunde medföra, erfordras enligt rånte- och kapitalförsäkringsanstaltens

nu gällande prospekt, att antingen på en gång erlägga.

vid 22 års ålder............543 kronor

5 23 » » 573 »

» 24 » » 603 » och

» 25 » » 639 » ;

eller ock att årligen för hvar och en, så länge han tillhör reserven

éller från det år han blifvit utnämnd intill uppnådda 40 lefnadsår, således

15 å 18 år, i nämnda anstalt insätta 55 kronor, hvilket, under

förutsättning att ingen under tiden afginge eller förverkade sin rätt,

skulle under företa året kräfva en utgift af 550 kronor, derefter årligen

växa med samma belopp intill dess pensionstagaren nått 40 år, hvarefter

årliga afgiften skulle kunna uppgå till högst 8,800 kronor.

Ehuru det torde vara tvifvelaktigt, hvilketdera af dessa förslag blefve

det för staten billigaste, enär antagligen mången före uppnådda 40 år

skulle från pensionsrätter! uteslutas och afgiften sålunda för honom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

upphöra, tvekar jag likväl icke att förorda det förstnämnda förslaget,

såsom medförande större enkelhet och reda.

Visserligen kunde på goda skäl antagas, att kostnaden för staten

blefve ännu billigare, om den föreslagna pensionen af 300 kronor vid

55 års ålder utbetaltes från nionde hufvudtitelns anslag, enär förutom

dödsfall äfven andra orsaker under förevarande förhållanden bidraga

till pensionsrättens förlust; men då de pensionsbelopp, som framdeles

eller tidigast 30 år härefter kunde komma att utgå, icke ens närmelsevis

nu kunna beräknas, anser jag mig icke böra tillstyrka denna utväg,

utan vidhåller det första af de här ofvan nämnda alternativen såsom

det lämpligaste.

Då storleken af såväl pension som lifränte- och kapitalbildning i

förhållande till den enskilda premien måste vara beroende af penningetillgången

och derpå grundad räntefot samt dödligheten, kan naturligtvis

ingen bestämd pension m. m. för all tid fastställas, utan bör premien,

men icke den deraf beroende pensionen, fixeras, och innehafvaren

af försäkringsbok åtnöjas med de förmåner en dylik försäkringsbok

kan gifva utan att staten garanterar beloppet.

Då den här föreslagna premien berättigar till återbetalning af

kapital i händelse af dödsfall, torde detta böra tillfalla den aflidnes

efterkommande.

Såsom nyss är nämndt, skulle enligt gällande prospekt för lifränteoch

kapitalförsäkringsanstalten det högsta belopp, som för erhållande

af 300 kronors pension vid fy]da 55 år, erlagdt vid den högsta ålder

reservofticer vid antagandet finge hafva uppnått, sålunda uppgå till

639 kronor för hvarje reservofficer, men minskas i samma mån som insättningen

gjordes vid tidigare ålder, och den största utgift, som årligen

kunde ifrågakomma för reservbefälets pensionering, sålunda vara 6,390

kronor eller för siffrans jemnande 6,400 kronor.»

Med stöd af hvad departementschefen sålunda anfört, hade till 1887

års Riksdag aflåtits proposition i ämnet, och Riksdagen beviljade på ordinarie

stat ett anslag af 6,400 kronor för reservbefäls pensionering,

hvilket, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, i riksstaten uppfördes

såsom förslagsanslag högst.

Den 13 juli 1887 utfärdades kungörelsen angående utbildande af

reservbefäl för flottan, affattad i öfverensstämmelse med de grunder,

som i departementschefens nyss anförda yttrande blifvit framlagda. I

§ 13 af denna kungörelse stadgades, att, då reservofficer uppnått 40

års ålder, meddelades honom af Kong]. Maj:t, på anmälan af vederbörande

stationsbefälhafvare, afsked ur tjensten, dervid han, om han

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

utan anmärkning fullgjort de honom enligt kungörelsen ålagda skyldigheter,

egde att genom stationsbefälhafvarens försorg utfå den handling,

som berättigade honom att erhålla lifränta eller kapital. Skulle deremot

reservofficeren försumma någon af de enligt § 8 i kungörelsen

honom åliggande skyldigheter, eller under sin tjenstskyldighetstid blifva

straffad för brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,

blefve han, jemlikt § 14, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,

och'' sedan i förra fallet undersökning om försummelsen vid

stationens krigsrätt egt rum, af Kongl. Maj:t, derest försummelsen eller

förbrytelsen pröfvades böra dertill föranleda, förklarad från sin anställning

i flottans reserv skild; och vore han i sådant fall förlustig förenämnda

förmån af lifränta eller kapital.

Sedan Kongl. Maj:t den 1 maj 1889 utnämnt 7 reservunderlöjtnanter

och med afseende å dem ifrågakommit tillämpning af bestämmelserna

rörande insättning af statsmedel i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt,

hade på framställning af marinförvaltningen, genom

kongl. bref den 25 oktober 1889 meddelats följande närmare bestämmelser

i ämnet:

att, då reservofficer af stationsbefälhafvare anmäles till erhållande

af afsked, skulle, derest i afseende å det sätt, hvarpå han fullgjort

honom genom kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 ålagda skyldigheter

förekommit anmärkning, som föranledt dertill att han icke kunnat

utfå den i § 13 af samma kungörelse omförmälda handling, derom

tillika göras anmälan hos Kongl. Maj:t, hvarefter det skulle ankomma

på Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida handlingen ändock finge till reservofficerare

eller hans rättsinnehafvare utlemnas;

att reservofficer, som aflede, medan han qvarstode i tjensten, skulle

i förevarande hänseende anses som hade han erhållit afsked, hvadan

jemväl beträffande den aflidne skulle, när dertill gåfves anledning, hos

Kongl. Maj:t göras enahanda anmälan som nyss sagts och för samma

ändamål; samt

att såväl då Kongl. Maj:t pröfvat förberörda handling icke böra

utlemnas, som då reservofficer blefve, jemlikt § 14 i åberopade kungörelse,

skild från sin anställning i flottans reserv, de för vederbörandes

räkning i lifränteanstalt insatta medlen skulle återgå till kronan och

redovisas bland besparingarna å femte hufvudtitelns anslag till pensionering

af reservbefäl.

Uti sitt förutnämnda, den 18 februari 1896 afgifna utlåtande hade

marinförvaltningen upplyst, att med hänsyn till dessa föreskrifter, jeinförda

med § 14 i kungörelsen den 13 juli 1887, hittills för reserv
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

officerarne blifvit i rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm

gjord insättning af medel under förbehåll af insatsens återbetalning

vid dödsfall före 55 års ålder samt under följande med anstaltens

direktion aftalade särskilda vilkor, nemligen

beträffande insats för beredande af lifränta:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kongl. marinförvaltningen

eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af

Kongl. _ Maj:t uppdragen, att, innan N. N. uppnått 55 års ålder, uppå

reqvisition och mot aflemnande af försäkringsboken återbekomma det

insatta beloppet; dock må årliga räntan icke lyftas före uppnådda

fyratio lefnadsår», samt

beträffande insats, som afsett beredande af kapitalutbetalning:

»Insättningen sker med förbehållen rätt för Kong], marinförvaltningen

eller annan myndighet, åt hvilken sådan befogenhet varder af

Kongl. Maj:t uppdragen, att uppå reqvisition och emot aflemnande af

försäkringsboken återbekomma det insatta beloppet.»

Enligt hvad sökandena i sin skrift anfört, erhölle, enligt nu gällande

prospekt för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten i Stockholm, en

reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insatts 573 kronor, vid 55

års ålder endast 187 kronor 25 öre i årlig lifränta i stället för afsedda

300 kronor.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som legat till grund för

Kongl. Maj:ts af Riksdagen godkända proposition i denna fråga, hade

uttryckligen framhållits, att premien, men icke den deraf beroende

pensionen, borde fixeras och innehafvaren af försäkringsbok åtnöjas

med de förmåner en dylik försäkringsbok kunde gifva utan att staten

garanterade något bestämdt belopp. Men å andra sidan hade man

tydligen utgått från den uppfattning, att en pension å 300 kronor från

55 års ålder vore en lämplig godtgörelse för den tidsuppoffring och

den tjenstgöringsskyldighet, som en reservofficer hade att underkasta

sig. Att det emellertid icke under nuvarande förhållande kunde låta

sig göra att bereda reservofficerare denna pensionsförmån med det för

ändamålet i riksstaten upptagna anslag, äfven om dertill lades eventuelt

återbetalda insatser, vore uppenbart. Men då den sålunda ifrågasatta

pensionen ej kunde anses för hög, om det med densamma afsedda

ändamål skulle vinnas, syntes ingen annan utväg finnas än att begära

förhöjning af anslaget.

I sammanhang härmed borde tagas i öfvervägande, huruvida det

icke vore lämpligare att pensionen grundlädes genom insättande för

hvarje reservofficer af ett visst belopp om året, i stället för, såsom nu

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

skedde, ett belopp en gång för alla. En sådan förändrad anordning

skulle vara ett medel att förekomma försummelser af de reservofficer

åliggande skyldigheter, utan att man derför behöfde tillgripa den i

§ 14 af 1887 års kungörelse omförmälda, i många fall utan tvifvel

alltför stränga åtgärden att beröfva den felande all rätt till pension.

Skedde nemligen inbetalning årligen, så kunde en mindre försummelse

föranleda, att den årliga inbetalningen upphörde vare sig helt och

hållet eller för viss tid, utan att den felande beröfvades sin rätt till

de för hans räkning redan insatta medel.

Då vidare alla reservofficerare afskedades vid fylda 40 års ålder,

men deremot vunne anställning vid en ålder, som enligt de år 1887

gjorda beräkningarna kunde vexla mellan 22 och 25 år, syntes det

lämpligt att den, som erhållit anställning vid en tidigare ålder och

följaktligen längre tid förblefve tjenstskyldig, också derför erhölle någon

ersättning genom ett högre pensionsbelopp, som vunnes genom ett

större antal årliga insättningar.

Under förutsättning att denna ändrade form för insättningarnas

verkställande godkändes, borde derom stadgas, att för hvarje fullt år,

som reservofficer efter utnämningen tillhört reserven, skulle i januari

månad af det följande året, sista gången under det år, hvarunder reservofficeren

fylde 40 år, i någon af staten kontrollerad rånte- och kapitalförsäkringsanstalt

insättas visst belopp för att derigenom enligt reservofficerens

egen önskan bereda honom antingen den lifränta eller det

kapital, som för den verkstälda inbetalningen kunde erhållas, vare sig

vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens insättande derom

hos marinförvaltningen framstält särskild begäran, vid tidigare ålder,

dock ej före utgången af det år, hvarunder han fylde 40 år.

Det årliga belopp, som sålunda skulle insättas, borde bestämmas

till 100 kronor. I det för reservofficeren gynsammaste fall, d. v. s. om

första insättningen skedde under det år, då han fylde 24 år, och insättningarna

derefter oafbrutet fortginge till och med det år, hvarunder

han fylde 40, då således för hans räkning blifvit insatta 1,700 kronor,

skulle han, enligt nu gällande bestämmelser för rånte- och kapitalförsäkringsanstalten

i Stockholm och med iakttagande af de förbehåll, som

för närvarande gjordes vid insättning af statsmedel för ifrågavarande

ändamål, vid 55 års ålder erhålla en lifränta å 377 kronor eller ett

kapital å 4,719 kronor.

Det lifräntebelopp, som sålunda vid 55 års ålder skulle erhållas,

öfverstege visserligen det år 1887 beräknade beloppet. Men då det

vore ganska sannolikt att samma förhållande — räntefotens sjunkande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

cell dödlighetens minskning — hvilka medfört den nu inträffade nedsättningen,

äfven framdeles komme att verka i samma rigtning, och då

departementschefen dessutom hade för afsigt att föreslå Kongl. Maj:t

att stadga skärpta fordringar beträffande repetitionskurserna för reservofficerare,

syntes detta icke vara oskäligt. Enligt nu gällande bestämmelser

vore nämnda repetitionskurser förlagda till vintern och

omfattade en tid af endast 2 månader hvardera. Denna anordning vore

dock icke tillräcklig att bibringa reservofficerarne den öfning, som för

befäls utöfvande numera vore oundgängligen nödvändig, hvarför departementschefen

ansåge, att repetitionskurserna borde förläggas till sommaren

och omfatta en tid af minst 2, högst 5 månader. Det vore tydligt

att deltagandet i dessa kurser, derest de sålunda anordnades, blefve

för reservofficerarne mera betungande.

Hvad sålunda föreslagits skulle gälla sådana reservofficerare, för

hvilka någon insättning för beredande af pension ännu icke egt rum.

Men billigheten fordrade, att samma förmåner bereddes redan antagne

reservofficerare, som ännu ej genomgått repetitionskurserna, under förutsättning

att de underkastade sig samma skärpta bestämmelser rörande

nämnda repetitionskurser, som komme att gälla för de framdeles antagne.

Dervid borde dock hvad som redan blifvit för dem insatt tagas

i beräkning, så att insättningarna med 100 kronor årligen icke började

förr, än så många år förflutit, som efter nyss angifna grunder motsvarade

hvarje börjadt hundratal kronor af den på en gång verkstälda

insatsen.

Huru stor höjning genomförandet af de sålunda föreslagna nya

grunderna för reservbefälets pensionering skulle erfordra, vore tydligen

ytterst vanskligt att med fullständig noggrannhet beräkna. Dock borde

en höjning från nuvarande 6,400 till 10,000 kronor kunna anses tillfyllestgörande,

om åt anslaget gåfves naturen af reservationsanslag.

Såsom framgår af den redogörelse, statsrådsprotokollet innehåller

angående denna frågas föregående behandling, uppgåfvos vid ifrågavarande

reservbefälsinstitutions inrättande år 1887 tre olika sätt att bereda

reservofficerarne pension vid 55 års ålder till belopp af omkring 300

kronor årligen eller en mindre årlig ränta från tidigare ålder, dock icke

före 40 år, nemligen antingen att vid deras antagande vid 22—25 års

ålder för dem i en af staten kontrollerad rånte- ochkapitalförsäkringsanstalt

insattes ett visst kapital eller att från deras intagning intill 40 års

ålder till sådan anstalt erlades viss årlig afgift eller ock att den föreslagna

pensionen finge till dem vid 55 års ålder direkt utgå från nionde

hufvudtitelns anslag. Den förstnämnda af berörda former för beredande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

af pension antogs och har hittills användts. Såsom af statsrådsprotokollet

vidare inhemtas, har emellertid af den sjunkande räntefoten och

minskade dödligheten blifvit en följd, att det belopp, som år 1887 beräknades

såsom ''.erforderligt för att, inbetaldt vid reservofficerens antagning

vid 23 års ålder, förskaffa honom vid 55 års ålder en lifränta

å 300 kronor, numera icke kan bereda högre lifränta än 187 kronor

25 öre. Departementschefen har derför ansett nödvändigt att inbetalningarna

i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt för beredande af lifränta

åt reservofficerare i flottan höjas samt att det för sådana inbetalningar

beviljade anslaget å 6,400 kronor ökas med 3,600 kronor, i sammanhang

hvarmed departementschefen förklarat sig anse fördelaktigare att

för framtiden den andra af ofvannämnda former användes, nemligen

inbetalning till anstalten af viss årlig afgift.

I anledning af de förhållanden, som föranledt den gjorda framställningen

och då det är uppenbart, att enskilda rånte- och kapitalförsäkringsanstalter

måste afväga sina premier så, att de erhålla någon

vinst i försäkringsrörelsen, har utskottet velat ifrågasätta, om det icke

skulle både vara enklare och för staten billigare att använda det tredje

af här ofvan berörda sätt för pensioneringen, nemligen att låta pensionerna,

dock till belopp af högst 300 kronor, utgå direkt från anslag

under riksstatens nionde hufvudtitel, t. ex. förslagsanslaget till pensionering

af flottans befäl och underbefäl med vederlikar; och torde ej

finnas något hinder att jemväl i detta fall låta pensionens belopp blifva

beroende af det antal år, hvarunder reservofficeren utan anmärkning

tjenstgjort. Utskottet har derför icke velat förorda bifall till ifrågavarande

framställning om förhöjning i anslaget till pensionering af reservbefäl

och anslagets uppförande såsom reservationsanslag, innan en

utredning i berörda syfte blifvit verkstäld, hvilken utredning jemväl

torde böra omfatta motsvarande förhållanden inom armén. Och då icke

någon af ifrågavarande reservofficerare på flera år uppnår den lägsta

lefnadsålder, 40 år, som berättigar till de dem tillförsäkrade pensionsförmånerna,

synes ingen olägenhet uppkomma genom att frågan uppskjutes

i afvaktan på resultaten af eu sådan utredning.

Under uttalande häraf hemställer utskottet,

att, med afslag å Kongl. Maj:ts förevarande framställning,

anslaget till pensionering af reservbefäl må

uppföras med oförändradt belopp af 6,400 kronor.

bih. till ltiksd. Prot. / 8117. 4 Sami. 1 Afd. 4 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till

en sjökrigshögskola.

[7-]

Undervisningsverken.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å riksstatens femte

hufvudtitel främst under undervisningsverken måtte under titeln »Sjökrigshögskolan»

uppföras ett reservationsanslag å 11,100 kronor, hvarigenom

anslagen för undervisningsverken å femte hufvudtiteln komme

att höjas från 39,820 kronor till 50,920 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas hade departementschefen

med anledning af en från örlogsmannasällskapet i Karlskrona

hos honom gjord framställning om inrättande af en sjökrigshögskola, i

skrifvelse den 19 december 1895 anmodat chefen för flottans stab att,

efter tagen kännedom om nämnda framställning, angående densamma

afgifva yttrande; och hade bemälde chef den 30 september 1896 inkommit

med yttrande och förslag i ämnet äfvensom under den 30

derpå följande november afgifvit utlåtande rörande vissa ifrågasatta

jemkningar i nyssnämnda förslag, hvarefter, sedan chefen för fasta

minförsvaret, på departementschefens anmodan, yttrat sig beträffande

utbildningen af officerare för samma minförsvar m. m., stationsbefälhafvarne

vid flottans båda stationer afgifvit infordrade yttranden i detta

ärende.

Chefen för flottans stab hade hufvudsakligen anfört följande:

Om än hos oss kadettutbildningen, utbildningen för att blifva officer

vid flottan, kunde anses vara fullt tillfredsställande och väl mäta sig

med den, som meddelades andra mariners officersämnen, så vore ett

dylikt omdöme ej berättigadt i afseende på officerens vidare utbildning

för att fylla de fordringar, som framtiden stälde på honom, då inom

vår flotta icke funnes någon annan för alla officerare obligatorisk fortsättningskurs

än minskolans helt korta befälskurs, hvarjemte för dem,

som särskildt egnade sig åt fasta minförsvaret, vore anordnad eu högre

befälskurs vid minskolan. I stort sedt kunde således sägas, att det

sjömilitära vetande, hvarmed staten utrustade sjöofficeren, frånsedt det

visserligen mycket betydelsefulla, som under tjenstens utöfning inhemtades,

inskränkte sig till hvad honom i sjökrigsskolan meddelades,

hvilket, af huru god beskaffenhet detta än kunde vara, dock ingalunda

vore tillfyllestgörande. Om man nemligen toge i betraktande den

hastiga, alltjemt fortgående utvecklingen af allt hvad till sjömilitära

området hörde, så vore det uppenbart, att det vetande, som vid officersexamen

vore tillräckligt, inom få år blefve alldeles otillräckligt; och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

derför vore eu högre, fortsatt undervisning, utöfver den som inhemtats

i sjökrigsskolan, af beliofvet oafvisligen påkallad.

Behofvet af eu sjökrigshögskola vore för öfrigt ingalunda nytt,

utan hade upprepade gånger från vapnets sida framhållits. I början

af 1820-talet anordnades vid Karlskrona station föreläsningar i sjötaktik,

sjökrigshistoria och manöver. De komiterade, som år 1826 afgåfvo

förslag till ordnande af rikets sjöförsvar, ansågo en högre

applikativ undervisningsanstalt för flottan böra inrättas efter samma

grunder som artilleriets å Marieberg, hvartill ock från och med år 1830

anslogs ett årligt belopp af 1,500 riksdaler. Dessa medel räckte icke

till den föreslagna kursen, hvilken ock småningom alldeles upphörde.

Frågan blef nu Infilande, till dess örlogsmannasällskapet, i februari 1874

inkom med ett förslag till ordnande af en högskola för sjöofficerare,

förlagd i Stockholm, för hvilken årliga kostnaden beräknades till 10,000

kronor. Förslaget öfverlemnades till den då församlade komitén för

sjöförsvarets ordnande, som förklarade sig väl inse behofvet af en högskola,

der flottans officerare kunde beredas tillfälle att ytterligare utvidga

förvärfvade kunskaper för yrket, men ansåg det åsyftade ändamålet

kunna vinnas, om undervisningen vid härens krigshögskola å

Marieberg ordnades på ett för sjöofficerarnes utbildning förmånligare

sätt. Med anledning häraf fann Ivongl. Maj:t, i beslut den 8 maj 1874,

frågan för det dåvarande ej böra till någon åtgärd föranleda. I skrifvelse

den 29 november 1878 framstälde dåvarande chefen för flottans

militärpersonal förslag till inrättande af en högre sjökrigsskola, hvilken

dock i främsta rummet afsåg utbildning för minvapnets skötande. Förslaget

godkändes i hufvudsak och i propositionen till 1879 års Riksdag

angående statsverkets tillstånd och behof blef anslag för en dylik högskola

samt för föreläsningar å stationerna i ämnen, som icke inginge i

nämnda högskolas program, äskadt under titeln »till befrämjande af den

högre sjöofficersbildningen». Kostnaden härför beräknades till 9,000

kronor. '' Statsutskottet yttrade i frågan, att, som inrättandet af denna

lärokurs syntes utan alltför stora olägenheter kunna anstå till ett annat

år, ansåg sig utskottet med hänsyn till den då varande ekonomiska

ställningen icke böra tillstyrka ett nytt ordinarie anslag; och, som utskottet

vid sådant förhållande saknat anledning att ingå. i granskning

af förslaget i öfrigt, hemstälde utskottet, att anslaget icke måtte af

Riksdagen beviljas. Riksdagen beslöt också, i öfverensstämmelse härmed,

att icke bifalla Kongl. Maj:ts framställning i ämnet. Sedan dess

hade behofvet af en högskola blifvit allt mer och mer erkändt inom

vapnet och det vore icke för mycket sagdt, att ett stort flertal af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vapnets officerare med hoppfull längtan emotsåge tiden för en högskolas

inrättande.

Anordnandet af en högre undervisningskurs för sjöofficerare vore

alltså en angelägenhet, som icke borde undanskjutas. I fråga åter om

sättet för meddelande af denna högre undervisning, kunde det af skäl,

som funnes anförda i chefens för sjöförsvarsdepartementet anförande till

statsrådsprotokollet den 8 januari 1879, bilagdt Kongl. Maj:ts proposition

till samma års Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof,

ingalunda vara lämpligt att förlägga meddelandet af denna undervisning

till någon för armén och flottan gemensam undervisningsanstalt, helst

som i män af vapnens förbättrande och kunskapsfordringarnes ökande,

rena specialstudier blefve allt nödvändigare och i följd deraf hvarje

högre militärt läroverk alltmer måste blifva en specialskola. På grund

deraf borde hos oss, såsom i de flesta andra utländska mariner, inrättas

ett fullt sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare.

Detta undervisningsverks uppgift skulle blifva dels att låta subalteinofficerarne

vid flottan fa komplettera och utvidga de kunskaper af

mera teknisk natur, hvilka i sjökrigsskolan ''icke kunde meddelas till

den Utsträckning, som fordrades för skötandet, äfven i mera underordnade

befattningar än den af fartygschef, af vår dyrbara och komplicerade

materiel, hvilket ändamål bäst skulle vinnas genom anordnande

af en obligatorisk kurs för subalternofficerare i den ålder, att de i en

sådan kurs förvärfvade insigter kunde komma vapnet och dess officerare

till gagn på de mera ansvarsfulla poster, som af dem komme att

beklädas, såsom t. ex. artilleri- och torped-officerare på stridsfartygen,

befälhafvare vid minpositioner och torpedbåtschefer, dels ock att lemna

äldre officerare vid flottan tillfälle att i en frivillig kurs inhemta kännedom

om beskaffenheten af de många olika frågor, hvarpå sjökrigskonsten

hvilade, samt af rigtningen i sjökrigskonstens och sjökrigsmaterielens

utveckling m. m., och borde den obligatoriska kursen vara tvåårig

med en sammanlagd undervisningstid af omkring 13 månader och den

frivilliga kursen pågå under en vinter.

Vidare hade chefen för flottans stab afgifvit förslag i fråga om högskolans

personal och lokal samt de för ändamålet erforderliga kostnader.

I likhet med bemälde chef hade chefen för fasta minförsvaret

samt stationsbefälhafvarne vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm

i afgifna yttranden, för hvilkas hufvudsakliga innehåll departementschefen

redogjort, förordat inrättande af en sådan högskola. För

egen del anför departementschefen, hurusom den utveckling, som den

moderna sjökrigsmaterielen, under senare tider erhållit, hade medfört

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

betydligt höjda fordringar på den nutida sjöofficerens kunskaper i flera

rigtningar. Att vid sjökrigsskolan meddela de för sjöofficeren numera

behöfliga insigterna i användandet af såväl minvapnet som den komplicerade

artillerimaterielen, läte sig ej göra; och i allt fall borde det i

berörda hänseenden erforderliga kunskapsmåttet lämpligast inhemtas

först efter det den unge officeren haft någon tids sj ©tjenstgöring och

genomgått praktiska kurser vid såväl exercis- som skjutskola. På grund

häraf och under åberopande i öfrigt af hvad såväl chefen för flottans

stab som stationsbefälhafvarne vid flottans båda stationer anfört i fråga

om vigten af ett sjelfständigt högre undervisningsverk för sjöofficerare,

ansåge departementschefen inrättandet snarast möjligt af en dylik undervisningsanstalt,

hvilken lämpligen borde förläggas i Stockholm och

benämnas sjökrigshögskola, vara af ett verkligt behof högeligen påkalladt.

Denna högskolas hufvudsakliga uppgift borde vara att lemna yngre

sjöofficerare tillfälle till att utvidga sina kunskaper i åtskilliga sådana

ämnen, hvilka icke i tillräcklig omfattning eller ej alls studerats vid

sjökrigsskolan, och i öfrigt följa utvecklingen af sjövapnets olika grenar,

hvarjemte, i likhet med hvad det till 1879 års Riksdag framlagda förslag''

i ämnet afsåg, det skulle vara jemväl äldre officerare vid flottan,

som sådant önskade, förunnadt att efter gjord anmälan och i den mån

tjenstgöringen det medgåfve, få följa föreläsningar vid högskolan. Om

högskolans uppgift finge anses vara den nu antydda, syntes undervisningen

derstädes lämpligen kunna anordnas för de yngre officerarne i

en tvåårig undervisningskurs med dertill hörande afgångsexamen samt

för äldre officerare medelst föreläsningar under höst- och vintermånaderna

hvart annat år. Mot en obligatorisk kurs, i den mening att dess

genomgående skulle vara ett kompetensvilkor för befordran till kapten,

hyste departementschefen vissa betänkligheter. Visserligen egde vid

artilleriet och fortifikationen det förhållande rum, att genomgående af

kurs vid högskola vore ett oeftergifligt vilkor för vinnande af befordran,

men härvid vore dock att märka, att för den, som icke lyckats genomgå

den föreskrifna kursen vid högskolan, stode i allmänhet Öppet att erhålla

transport till infanteriet och der vinna befordran i vanlig ordning.

För den sjöofficer deremot, som efter vid pass 5 å f> års tjenstgöring

vid vapnet blefve underkänd vid examen i sjökrigshögskolan och sålunda

icke kunde till kapten befordras, skulle eu sådan utväg icke stå öppen.

Då likväl det ojemförligt största antalet officerare syntes komma att

godkännas i denna examen, borde i ett så praktiskt yrke som sjöofficerens

det ringa antal, som i samma examen kunde blifva underkändt,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

finna lämplig användning åtminstone såsom kaptener, hvadan departementschefen

funne sig icke böra föreslå att nämnda examen skulle vara

obligatorisk för vinnande af befordran.

Efter en redogörelse för undervisningens anordnande och undervisningsämnena

vid den ifrågasatta högskolan, (sid. 21) anför departementschefen

vidare i afseende å sjökrigshögskolans personal att densamma

borde utgöras af:

en chef af regementsofficers grad;

en adjutant af kaptens eller sulbalternofficers grad;

lärare till erforderligt antal; samt

en vaktmästare.

Beträffande lokal för sjökrigshögskolan kunde, enligt verkstad utredning,

för närvarande icke någon sådan beredas i de för flottans räkning

disponerade lägenheter. Intill dess sådan lokal kunde erhållas,

gåfves icke någon annan utväg än att för ändamålet förhyra lokal,

hvarför medel borde begäras å extra stat.

I fråga om den årliga kostnad, som inrättandet af en sjökrigshögskola

skulle medföra, meddelade departementschefen, med erinran att

aflöningsförmånerna till chefen och adjutanten skulle utgå af anslaget

till aflöning för flottans corpser och stater och sålunda icke böra här

upptagas, att, vid den af chefen för flottans stab gjorda beräkningen

af arfvodena till lärarne, de vid krigshögskolan utgående arfvodena tagits

till ledning. I sistnämnda högskola utginge lärarearfvodena meS 300

kronor årligen för hvarje timmes undervisningsskyldighet i veckan.

Då emellertid läsåret vid sjökrigshögskolan vore afsedt att vara omkring

en tredjedel kortare än det vid krigshögskolan, borde lärarearfvodena

i proportion dertill kunna minskas till 200 kronor årligen för hvarje

timmes undervisningsskyldighet i veckan. Hvad kostnaden för föreläsningarne

anginge, hvilka borde anordnas hvartannat år, skulle densamma

utgöra 3,000 kronor, och hade alltså hälften deraf upptagits i beräkningen

af den årliga utgiftsstaten. Arfvodet för vaktmästaren borde

bestämmas till 800 kronor, med rätt till fri bostad i sjökrigshögskolans

lokal. Till inköp af böcker, instrument, ved, ljus m. m. borde afses

2,500 kronor årligen.

Den årliga utgiftsstaten för sjökrigshögskolan skulle alltså, enligt

i flottans stab uppgjord kostnadsberäkning, få följande utseende:

arfvoden åt lärare, beräknade efter 200 kronor årligen för hvarje timmes

undervisning i veckan........................................................ kr. 6,300: —

Transport kr. 6,300: —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

Transport kr. 6,300: —

grund .................,.............................

en vaktmästare, förutom fri bostad

J>

1,500: —

»

800: —

us m. m.......

»

2,500: —

Summa

kr.

11,100: —

af lokal........

»

1,800: —

rörande hvilket sistnämnda belopp framställning gjordes under extra

anslagen.

Med afseende derå att kostnaden för föreläsningars hållande skulle

ena året helt och hållet besparas för att det andra året utgå med dubbla

beloppet af den i årliga utgiftsstaten upptagna summa, borde det ordinarie

anslaget för skolan erhålla reservationsanslags natur.

Af hvad till statsrådsprotokollet anförts har utskottet funnit behofvet.

af ifrågavarande högskola vara ådagalagdt. På sätt utskottet

under punkterna 2:o och 5:o här ofvan omförmält, kunna medel till

den årliga ordinarie utgiftsstaten beredas utan ökning af denna hufvudtitels

ordinarie anslag medelst motsvarande minskning i anslaget till

aflöning för flottans corpser och stater; och hvad beträffar det å extra

stat för år 1898 begärda anslaget å 1,800 kronor till förhyrande af

lokal för högskolan, synes den utgift, som i detta hänseende erfordras,

intill dess sådan lokal kan i de för flottans räkning disponerade lägenheter

i hufvudstaden beredas, kunna af Kongl. Maj:t bestridas af femte

hufvudtitelns allmänna besparingar och torde följaktligen något särskilt

anslag icke behöfva för ändamålet anvisas.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må, vid bifall till hvad utskottet i

•punkt 5:o mom. a) af detta utlåtande föreslagit, å denna

hufvudtitel främst under »undervisningsverken» uppföra

ett reservationsanslag under titeln »sjökrigshögskolan»

till belopp af 11,100 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer anslaget

till undervisningsverken, nu 39,820 kronor, att höjas med 11,100

kronor till 50,920 kronor.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

lots- och fyr

inrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[8-] .

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen

ined lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag måtte upptagas

till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och båkmedel

beräknats, eller 1,400,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning af

deri ingående friheter och ersättningar 409''kronor, utföras med 1,400,409

kronor; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln

fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande måtte såsom

hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 5) har herr friherre

R. M. Klinckowström, under förmenande att å ifrågavarande anslag

under de 11 åren 1885—1895 funnits reservationer till sammanlagdt

belopp af 5,143,060 kronor, yrkat att anslaget måtte i 1898 års

riksstat nedsättas med en tiondedel af nämnda belopp eller alltså med

514,306 kronor till 885,694 kronor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 31) har herr A.

Hedin från Stockholm föreslagit, att Riksdagen måtte vid anmälan af

sitt beslut med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande framställning,

anhålla, att inspektörsbefattningen hos lotsstyrelsen måtte indragas.

Till stöd för sitt berörda förslag har sistnämnda motionär åberopat

lotsstyrelsens skrifvelse till Kongl. Maj:t den 7 maj 1896, deri styrelsen —

med förmälan att de inspektionsresor, som det ålåge den hos lotsstyrelsen

anstälde inspektören att utföra, kunde anförtros åt de under lotsstyrelsen

tjenstgörande lotskaptenerna och bemälda tjenstemans åliggande i öfrigt

uppdragas åt lotskaptenen i Stockholm samt att vid sådant förhållande

ifrågavarande inspektörsbefattning skulle kunna indragas — hemstält.

att Kongl. Maj:t täcktes ej mindre gilla ett af lotsstyrelsen uppgjordt,

skrifvelsen bifogadt förslag till ändringar i vissa §§ af instruktionen

för lotsstyrelsen den 30 november 1888 än äfven tillåta, att ett årligt

belopp af 600 kronor finge af lotsverkets medel utbetalas till lotskaptenen

i Stockholm för fullgörande af de i nämnda förslag honom ålagda

särskilda uppdrag; i sammanhang hvarmed lotsstyrelsen, med öfverlemnande

af en af lotsinspektören gjord ansökning om afsked, föreslagit,

att honom måtte vid beviljandet af det sökta afskedet tilldelas ej mindre

pension ur flottans pensionskassa samt fyllnadspension från lotsverket

an äfven på lotsverkets indragningsstat ett årligt belopp, tillsammans

5,050 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o (>.

25

Enligt hvad utskottet inhemtat, har emellertid Kong!. Maj:t i bref

till lotsstyrelsen den 9 juli 1896 förklarat sig icke finna berörda framställning

till någon åtgärd föranleda.

Beträffande herr friherre Klinckowströms omförmälda yrkande om

nedsättning uti ifrågavarande anslag får utskottet i tillämpliga delar

åberopa hvad utskottet i punkt 6:o af sitt utlåtande n:o 5 anfört för

afslag å eu liknande framställning af motionären angående ett reservationsanslag

under fjerde hufvudtiteln. Motionärens framställning beträffande

anslaget till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

synes utskottet än mindre påkallad, då ju beloppet af detta anslag

endast utgör en beräkning af inkomsten af fyr- och båkafgifterna, hvilka

det tillkommer Kongl. Maj:t att, utan Riksdagens hörande, bestämma

och Riksdagen i skrifvelse den 11 maj 1888 förklarat, bland annat, att

dessa afgifter icke äro att betrakta såsom en inkomstkälla för tillgodoseende

af statens allmänna behof, utan såsom en särskild af en viss

rörelse utgående afgift, uteslutande afsedd för underhåll och förbättrande

af de för denna rörelses underlättande inrättade anstalter, hvarför dessa

afgifter städse borde afvägas så, att de utan något statens bidrag blitva

för dessa ändamål tillräckliga.

Oaktadt Riksdagen i berörda skrifvelse tillika uttalade såsom sin

åsigt, att det vore bäst, att Kongl. Maj:t med bibehållande af sin konstitutionella

rätt att bestämma fyr- och båkafgiften också sjelf tillsåge,

att med dessa medel icke blott säkerhetsanstalterna underhölles och

utvecklades, utan jemväl för personalen de aflönings- och pensionsförmåner

bereddes, på hvilka den kunde anses hafva skäligt anspråk,

bör detta naturligtvis icke utgöra hinder för Riksdagen att, på sätt

herr Hedin påyrkat, hos Kongl. Maj:t göra anhållan om vidtagande af

åtgärder i ett eller annat afseende, som berör lots- och fyrväsendet.

Hvad herr Hedins ifrågavarande motion i öfrigt beträffar, har Kongl.

Maj:t visserligen, på sätt utskottet ofvan omförmält, afslagit en af lotsstyrelsen

hos Kongl. Maj:t gjord framställning om lotsinspektörsbefattningens

indragning, men utskottet vill dock antaga, att de hinder, som

uppstält sig mot berörda förslag och som torde vara att söka åtminstone

delvis i svårigheten att vid generallotsdirektörens frånvaro få den nautiska

och tekniska insigten inom lotsstyrelsen lämpligen representerad, möjligen

skulle kunna undanrödjas, samt att Kongl. Maj:t vid förnyad prutning

af frågan således skulle finna eu utväg att på annat sätt än det af

lotsstyrelsen föreslagna ordna dessa förhållanden. På grund häraf har

utskottet ansett, att herr Hedins omförmälda motion bör föranleda RiksBth.

till Riksd. Prot. 181)7. 4 Sami. 1 A/d. 4 Jläft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

öfriga

ordinarie

anslag.

[9.]

dagen att hos Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga under

öfvervägande, huruvida icke en omreglering af lotsstyrelsen i sådant

syfte borde göras.

Utskottet hemställer derför:

I

a) att Riksdagen må, med afslag å herr friherre

Klinckowströms om förmälda motion i denna del,

upptaga det till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna

erforderliga penningeanslag till

enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyroch

båkmedel beräknats, eller 1,400,000 kronor,

och följaktligen, med inberäkning af deri ingående

friheter och ersättningar 409 kronor, i riksstaten utföra

detsamma med 1,400,409 kronor, äfvensom medgifva,

att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel uppkommande

öfverskott fortfarande må såsom hittills

användas för de med anslaget afsedda ändamål; samt

b) att Riksdagen må, i anledning af herr Hedins

omförmälda motion, hos Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke en omreglering af lotsstyrelsen kunde ske, hvarigenom

särskild inspektör för lots verket gjordes obehöflig.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. I afseende å öfriga, här ofvan ej omnämnda anslag under

denna hufvudtitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit någon annan ändring,

än att, till jemnande af hufvudtitelns slutsumma, anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., 46,929 kronor, måtte höjas med

95 kronor till 47,024 kronor; och får utskottet i anledning deraf

hemställa,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i hvilka förändring här ofvan icke blifvit

ifrågasatt, må i 1898 års riksstat upptagas till oförändrade

belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas

i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan finnas erforderligt.

Extra anslag.

I0:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förhyrande af

lokal för sjökrigshögskolan på extra stat för 1898 bevilja ett belopp

af 1,800 kronor.

Under hänvisning till hvad utskottet i punkten 7:o här ofvan

anfört, får utskottet hemställa,

att denna Kongl. Maj:ts framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, af det år 1896

beviljade anslag till anskaffning af fartygsmateriel på extra stat för år

1898 anvisa återstoden 6,340,000 kronor.

Uti förenämnda inom Första Kammaren väckta motion (n:o 5) har

herr friherre JR. M. Klinckowström yrkat, dels att den af Kongl. Maj:t

i berörda afseende äskade anvisning måtte nedsättas till 3,000,000 kronor;

dels ock att för beredande af medel i främsta rummet till nybyggnad

af flottans sjögående fartygsmateriel, men äfven för andra försvarsändamål

måtte upptagas ett statslån samt att beloppet af detta lån

måtte bestämmas till sextiosex millioner kronor, att utgå med högst

tio millioner kronor hvarje år, och att de besparingar å statsregleringen

årligen, som ej, enligt Riksdagens beslut användes till statsregleringen,

måtte användas först till nu ifrågasatta tio millioner kronor, och fyllnaden

till tio millioner kronor derefter skedde genom af riksgäldskontoret

upptaget inhemskt lån mot af nämnda kontor ouppsägbara

obligationer, löpande med 38/io procent årlig ränta, hvarjemte motionären

i sitt yrkande förklarat sig vidhålla de vid 1896 års riksdag

af honom uttalade, i motionen angifna grunder i denna fråga.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet erinrar departementschefen

derom, att Kongl. Maj:t till nästförflutna års Riksdag gjort framställning

om anvisande af medel för anskaffning af fartygsmateriel i öfverensstämmelse

med ett uppgjordt program, enligt hvilket vår flotta under

Angående

anslag till

lokal för

sjökrigshögskola.

[10.]

Angående

anslag till

nyanskaffning

af fartygsmateriel

m. m.

[11.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

a*

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

år 1898 skulle komma att ega sex l:a kl. pansarbåtar, fem torpedkryssare,

tolf l:a kl. och nio 2:a kl. torpedbåtar, och för detta ändamål

äskat ett anslag på extra stat, att utgå under åren 1897 och 1898,

af 11,780,000 kronor, för hvilket belopp beräknades kunna anskaffas två

l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och sex l:a kl. torpedbåtar, samt

att Riksdagen, som icke gjort någon anmärkning mot det framlagda

programmet, beviljat för anskaffning af ny fartygsmateriel ett belopp

af 11,780,000 kronor och anvisat deraf på extra stat för år 1897 ett belopp

af 5,440,000 kronor, i sammanhang hvarmed Riksdagen uttalat

önskvärdheten deraf, att fartygsmaterielen, i den mån lämpligen ske

kunde, anskaffades inom landet.

Till följd häraf hade kontrakt om byggande af två l:a kl. pansarbåtar

och två torpedkryssare blifvit med inhemska verkstäder uppgjorda

och tre torpedbåtar börjat byggas vid flottans varf. Af dessa fartyg

skulle torped kryssarne levereras innevarande år, och vore torpedbåtarne

samt pansarbåtarne afsedda att blifva färdiga under våren 1898.

Enär 1896 års Riksdag efter gemensam votering beslutit att till

anskaffning af fartygsmateriel bevilja 11,780,000 kronor och deraf på

extra stat för år 1897 anvisa S^åO^OOO kronor samt Kongl. Maj:t på

grund af Riksdagens berörda beslut och i öfverensstämmelse med Riksdagens

dervid uttalade önskan redan vid inhemska verkstäder bestält

den större delen af ifrågavarande materiel såväl hvad fartyg som bestyckning

beträffar att levereras senast under år 1898, synes utskottet

detta Riksdagens beslut föranleda, att återstoden af det beviljade beloppet

anvisas på extra stat för år 1898.

Vid sådant förhållande och då eu icke oväsentlig del af de medel,

som medelst det af friherre Klinckowström föreslagna lån skulle anskaffas,

redan genom Riksdagens beslut år 1896 och innevarande år

beviljats- samt 1895 och 1896 årens Riksdagar afslagit dä gjorda framställningar

om upptagande af lån för försvarsändamål, anser utskottet,

att herr friherre Klinckowströms omförmälda motion i denna del ej må

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Slutligen har utskottet velat uttala önskvärdheten deraf, att den

del af ifrågavarande fartygsmateriel, som ännu ej blifvit bestäld, jemväl

må, i den män lämpligen ske kan, anskaffas inom landet.

Utskottet hemställer fördenskull:

a) att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre

Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

anskaffning af fartygsmateriel af härför beviljadt belopp

anvisa på extra stat för år 1898 återstående

6,340,000'' kronor; samt

, b) att herr friherre Klinckowströms berörda motion

i hvad den afser upptagande af ett lån för försvarsändamål

ej må föranleda någon Riksdagens åtgärd.

12:®. Till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg har

Kongl. Maj:t på extra stat för år 1898 äskat 115,000 kronor.

Uti sin förenämnda motion har herr friherre it?. M. Klinckowström

yrkat, att berörda framställning måtte af Riksdagen afsteg.

Till statsrådsprotokollet (sid. 25) har departementschefen erinrat,

hurusom Kongl. Maj:t i proposition till sistlidna ars Riksdag föreslagit

Riksdagen att till anskaffande af kanoner i reserv för flottans fartyg

bevilja ett extra anslag af 90,000 kronor; men att Riksdagen emellertid

i skrifvelse den 9'' maj 1896 anmält, att, enär denna anskaffning syntes

kunna för tillfället anstå, framställningen icke blifvit af Riksdagen bifallen.

Frågan härom hade af marin förvaltningen åter upptagits i embetsverkets

förutnämnda skrifvelse den 18 september 1896, och, såsom departementschefen

vid ärendets föredragning den 13 januari 1896 inför

Kongl. Maj:t anfört, hade pansaret och de moderna, jemförelsevis tunga

men ytterst kraftiga kanonerna gemensamt bidragit dertill, att nutidens

stridsfartyg förde ett i förhållande till deras storlek inskränkt antal

kanoner. Men ju färre pjeser, som inginge i ett fartygs bestyckning,

af desto större vigt vore också hvarje särskild pjes för fartygets stridsduglighet.

Det moderna artilleriet vore af flere orsaker, såsom projektilernas

störa utgångshastighet, de nya krutsorternas inverkan på

kan-onernas inre m. m., utsatt för stark slitning och kunde derför icke,

såsom t. ex. under de numera föråldrade slätborrade kanonernas tid,

göra tjenst för ett snart sagdt ©begränsad! antal skott. De moderna

kanonernas temligen invecklade konstruktion kunde föranleda afbrott i

deras användbarhet äfven under fredliga öfningar och af dylika kanoner

hade vi ej andra att begagna vid manskapets utbildning i skjutning än

dem, som i händelse af krig skulle användas mot fienden. Att vår

flotta under eu följd af år varit nog lycklig att undgå sådana olyckshändelser,

som inträffat inom främmande mariner, finge ej föranleda till

glömska af den fara, man i nu antydda hänseende löpte. Det syntes derför

vara oundgängligen nödvändigt, att för våra stridsfartyg anskaffades reservkanoner,

som kunde ersätta under skjutöfningar i fredstid eller under krig

skadade pjeser; och denna nödvändighet framträdde så mycket starkare,

Angående

anslag till

kanoner i

reserv för

flottans

fartyg.

[12-]

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till

artilleriammunition

för fartygen.

[13.]

som vår flottas fartyg, i följd af sina jemförelsevis obetydliga dimensioner,

endast kunde föra ett ringa antal kanoner. Flera af dessa fartyg

förde sålunda endast en å två kanoner samt 2 å 4 mindre artilleripjeser,

och gjordes en af det ena eller andra slaget, obrukbar, så vore

fartygets stridsduglighet reducerad på ett högst betänkligt sätt.

Under uttalande deraf, att det visserligen vore önskvärdt, att man

kunde anskaffa reservkanoner af alla de certer, som å flottans fartyg

användes, men att anskaffning af kanoner af de större certerna medförde

efter våra förhållanden betydlig kostnad, hade departementschefen

hemstält om äskande af medel till anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5

st. 57 mm. kanoner, för hvilken anskaffning kostnaden då beräknades

till 90,000 kronor.

Marinförvaltningen hade nu föreslagit, att anslag måtte begäras för

anskaffning af 4 st. 12 cm. och 5 st. 57 mm. kanoner, men på grund

af nyligen höjda leveranspris hade förvaltningen funnit sig nu icke kunna

beräkna kostnaden härför till lägre belopp än 115,000 kronor.

Lika med marinförvaltningen ansåg departementschefen detta behof

vara af den beskaffenhet och så vigtigt att fylla, att detsamma måste

så snart som möjligt tillgodoses.

Med|hänsyn till andra anslagsbehof under denna hufvudtitel, som

syntes utskottet mer angelägna att tillgodose än det nu föreliggande,

har utskottet ansett att för ifrågavarande anskaffning icke bör anslås

högre belopp än 50,000 kronor för år 1898.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må, till anskaffning af kanoner

i reserv för flottans fartyg, på extra stat för år 1898

anvisa 50,000 kronor; samt

b) att herr friherre Klinckowströms omförmälda

motion i denna del må härigenom anses besvarad.

13:o. Till artilleriammunition för fartygen har Kongl. Maj:t på

extra stat förgår 1898 äskat 86,000 kronor.

I sin förenämnda motion har herr friherre R. M. Klinckowström

yrkat, att berörda framställning måtte af Riksdagen afslås.

Såsom af statsrådsprotokollet inhemtas, hade marinförvaltningen i

afseende å nämnda anskaffning uti skrifvelse den 18 september 1896

anfört, att de år 1896 till nybyggnad anbefalda stridsfartygen skulle under

år 1898 blifva färdiga med en bestyckning af tillsammans 50 kanoner,

för hvilka en föreskrifven 2:a utredning artilleriammunition beräknades

opaginerad Kontrollera mot PDF

81

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

kosta 342,000 kronor, då i densamma inginge röksvagt krut till såväl

de snabbskjutande kanonernas patroner som de gröfre pjesernas strids
laddningar.

. .

Då det vore af stor vigt, att anskaffningen af denna ammunition

påbörjades, innan fartygen vore färdiga, och att således åtminstone

någon del deraf nu blefve anskaffad, ansåge departementschefen, att

anslagsbehofvet i denna del för år 1898 borde upptagas till 86,000

kronor.

Då i det år 1896 beviljade anslag till ny fartygsmateriel ingår

kostnaden för anskaffning åt en l:a artilleriammunitionsutredning samt,

enligt hvad utskottet inhemtat, för flottans nu befintliga stridsfartyg

redan finnes jemväl en 2:a sådan utredning, har utskottet ansett, att

med ifrågavarande anskaffning bör kunna för närvarande anstå.

Utskottet hemställer derför,

att, i enlighet med herr friherre Klinckowströms

omförmälda yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande framställning

ej må af Riksdagen bifallas.

14:o. Till bomullskrut för torpeder har Kongl. Maj:t på extra stat

för år 1898 äskat 5,000 kronor. I sin förenämnda motion har herr

friherre R. M. Klinckowström hemstält, att berörda framställning måtte

af Riksdagen afslås.

Utskottet, som af statsrådsprotokollet inhemtat, att ifrågavarande

bomullskrut är afsedt till laddningar för de torpeder, som ingå i de

under byggnad varande stridsfartygens utredning, hemställer,

att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre

Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till

bomullskrut för torpeder på extra stat för år 1898

anvisa 5,000 kronor.

15:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

får utskottet, under erinran att Riksdagen under en följd af år till

ifrågavarande ändamål beviljat enahanda belopp, hemställa,

att till skjutförsök må på extra stat för år 1898

anvisas ett belopp af 10,000 kronor.

Angående

anslag till

bomullskrut

för torpeder.

[14.]

Angående

anslag till

skjutförsök.

[15.]

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

anslag till

förrådshus

för fasta minförsvaret

och

inredning af

förråd för

torpeder i

Karlskrona.

[16.]

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förrådshus för

fasta minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona bevilja

92,490 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisa 46,245

kronor.

Enligt departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet funnes

för fasta minförsvaret och uppläggning af torpeder för närvarande i

Karlskrona ett gemensamt förrådshus. I följd af ökad tillgång på

torpeder hade det i denna byggnad befintliga utrymmet för förvaring

af sådana blifvit allt mera otillräckligt, så att för de stationen tillhörande

torpeder icke kunnat inom förrådshuset beredas plats på annat

sätt än genom deras uppläggande så högt, att den nödvändiga tillsynen

och skötseln af desamma högeligen försvårades. För att bereda det

ökade utrymme, som sålunda kräfdes för uppläggning af torpeder, hade

af cheferna för min- och ingeniördepartementen vid flottans station i

Karlskrona uppgjorts ett förslag, enligt hvilket ett nytt förrådshus för

fasta minförsvaret skulle uppföras vester om sjöinstrument- och sjökarteförrådet

och det nuvarande förrådshuset i sin helhet inredas till

förvaringsrum för torpeder med dertill hörande mindre verkstad. Det

härtill hörande kostnads förslaget för ifrågavarande anordningar slutade

å ett belopp af 92,490 kronor, fördeladt på följande poster:

nytt förrådshus för fasta minförsvaret..................................

spåranläggningar mellan nyssnämnda förrådshus och nuvarande

spår...................................................................

brygga af sten och flytande vågbrytare af trä för fasta

minförsvaret ...........................................................

spårväg mellan nyssnämnda brygga och förrådshuset för

fasta minförsvaret .............

brygga för uttagande af torpeder

spårväg » » » »

kr.

30,500:

2,860:

32,390:

4,670:

af fasta minförsvaret,

»

14,970: —

»

5,210: —

»

1,890: —

Summa

kr.

92,490; —

fasta minförsvaret m.

m.

hade redan

------—-----uou x i ecpueinutsr roau anmana;

och hade Kongl. Maj:t föreslagit 1896 års Riksdag att för ifrågavarande

ändamål bevilja ett anslag af 92,490 kronor och deraf anvisa

hälften med 46,245 kronor på extra stat för år 1897.

Riksdagen hade, enligt hvad departementschefen vidare erinrar, i skrifvelse

den 9 maj 1896 anmält, att, enär, i jemförelse med andra anslags
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

behof under femte hufvudtiteln, detta byggnadsföretag synts Riksdagen

kunna utan större olägenhet för tillfället anstå, Kongl. Maj:ts framställning

i ämnet icke af Riksdagen bifallits.

Af ordalagen i Riksdagens nyssberörda skrifvelse framginge emellertid,

att Riksdagen erkänt behofvet af det ifrågasatta byggnadsföretaget

och ansett detsamma endast för tillfället böra uppskjutas. Då det

växande antalet torpeder gjorde bristen på behöfligt utrymme alltmera

känbar och en ökning i detta utrymme vore oundgänglig, om denna

ytterst vigtiga och dyrbara materiel (en torped kostade 8 a 9 tusen

kronor) skulle kunna erhålla den vård och ständiga, noggranna tillsyn,

som dess beskaffenhet kräfde, samt kunna ur förrådet uttagas med den

snabbhet, som vid hastigt påkommande behof, t. ex. vid mobilisering,

påkallades, och med den trygghet, som dess ömtåliga konstruktion nödvändiggjorde,

såvidt den »inskjutna» torpeden skulle fortfarande vara

tillförlitlig, ansåge sig departementschefen böra för Kongl. Maj:t framhålla

vigten af det föreslagna förrådshusets uppförande,, hvarom marinförvaltningen

jemväl erinrat i sin skrifvelse den 18 sistlidne september.

Då behofvet af ett nytt förrådshus för ifrågavarande dyrbara och

ömtåliga materiel synes utskottet ådagalagdt, har utskottet ansett, att

medel härför böra beviljas. Men då utskottet af det uppgjorda kostnadsförslaget

funnit, att deri upptagits sammanlagdt 15,435 kronor 34

öre till oförutsedda utgifter och varfsprocent samt kostnaderna i .öfrigt

icke synas hafva blifvit lågt beräknade, har utskottet förestält sig, att

utgifterna för ifrågavarande ändamål skulle kunna utan olägenhet begränsas

till 80,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, till förrådshus för fasta minförsvaret

och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona,

bevilja 80,000 kronor och deraf på extra stat

för år 1898 anvisa 40,000 kronor.

17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ny docka i Angående

Karlskrona bevilja 475,000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 am^gcl^llimJ

anvisa 150,000 kronor. Karlskrona.

Herr friherre R. M. Klinckowström har uti en i Första Kammaren [17.]

väckt motion (n:o 5) yrkat bland annat, att Kongl. Maj:ts nämnda förslag

måtte af Riksdagen afslås.

Härjemte har utskottet velat omförmäla, att herr C. E. Ljungberg

i en inom samma kammare väckt motion (n:o 37) yttrat sig om

Bih. till lliksd. Prot. 1807. 4 Barn/. 1 A/d. 4 Eif t. &

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förevarande framställning utan att i afseende å densamma göra något

yrkande.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

erinrat, att Kongl. Maj:t af 1896 års Riksdag äskade för byggande

af ny docka i Karlskrona i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

ett af varfschefen derstädes uppgjordt förslag ett extra anslag af 475,000

kronor, men att Riksdagen i skrifvelse den 9 maj 1896 anmälde, att

Riksdagen, som funnit utredningen beträffande det föreslagna dockbyggnadsarbetet

icke vara så fullständig, att Riksdagen derå kunnat

grunda ett beslut, i allt fall ansett andra ifrågasatta anslagsbehof under

denna hufvudtitel vara mera angelägna att tillgodose än det ifrågavarande,

i följd hvaraf Kongl. Maj:ts berörda framställning icke blifvit af

Riksdagen bifallen.

Då departementschefen fortfarande ansåge det vara för vårt sjöförsvars

utveckling och trygghet oundgängligen nödigt, att i Karlskrona

anlades en docka af sådana dimensioner, att en l:a kl. pansarbåt

kunde^ i densamma intagas, äfven om den blifvit skadad så att dess

djupgående väsentligt ökats eller den erhållit slagsida, funne departementschefen

sig af sin pligt manad att å nyo göra hemställan om detta

ärendes framläggande för Riksdagen.

Enligt det af varfschefen i Karlskrona med skrifvelse den 29

oktober 1894 till marinförvaltningen öfverlemnade förslag, hvarpå propositionen

till 1896 års Riksdag varit grundad, skulle den nya dockan

anläggas vester om det utanför de nu befintliga s. k. nya dockorna

varande yttre svajningsrummet och sträckas i rigtning ungefär nord

och syd samt ega den längd, som erfordrades för att inrymma fartyg

af 90 meters längd, äfvensom en portöppning af 20,78 meters bredd

och 7,5 meters medel vattendjup på tröskeln. Den för byggande af

denna docka upprättade kostnadsberäkningen slutade på ett belopp af

475,000 kronor, hvartill skulle komma kostnaden för vissa ändringsarbeten

å tillhopa 28,300 kronor, hvilken sistnämnda kostnad emellertid

ansågs kunna gäldas från ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och

underhåll.

Uti sitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 hade

departementschefen vidrört äfven ett par andra förslag till anskaffande

af en ny, större docka i Karlskrona, af hvilka det ena, åsyftande en

vester om de nuvarande nya dockorna befintlig fördjupnings användande

till docka, skulle medföra en kostnad af 917,530 kronor, och det

andra, afseende förlängning af en bland de nuvarande dockorna till

omkring 93 meters längd, visserligen beräknats komma att kosta en
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

dast omkring 337,000 kronor, men i stället vore behäftadt med den

betydande olägenheten, att portöppning icke kunde erhållas nog rymlig

för att medgifva intagandet af en l:a kl. pansarbåt i det tillstånd,

i hvilket den efter liden bottenskada kunde förväntas flyta. . Vid en

jemförelse mellan de tre sålunda omförmälda förslagen syntes icke någon

tvekan kunna råda om det förstnämnda förslagets företräde framför

de öfriga.

För den ytterligare utredning, som Riksdagen ansett erforderlig,

hade chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona uti

skrifvelse till varfschefen den 21 september 1896 lemnat följande redogörelse

för samtliga de förslag i ämnet, som på senare åren blifvit

framstälda.

Den 29 juni 1889 aflemnade chefen för ingeniördepartementet till

varfschefen i Karlskrona ett förslag till förlängning af dockan n:o 1 af

de s. k. nya dockorna. De nya dimensionerna skulle blifva: 80 meters

längd i bottenplanet, 16 meters bredd i portöppningen och 6,53 meters

vattendjup på tröskeln. Kostnaden var beräknad till 282,000 kronor.

Samma dag inlemnades jemväl förslag till anläggning af två större

dockor å området vester om nya dockorna; den yttre, som skulle kunna

rymma fem pansarbåtar, skulle blifva 92,5 meter lång i bottenplanet

och den inre, med plats för tre dylika båtar, skulle blifva 81 meter

lång; portöppningarna skulle blitva 18 meter breda och hafva ett vattendjup

af 6,83 meter. Kostnaderna beräknades till respektive 2,896,000

kronor och 1,470,000 kronor.

Den 21 augusti 1893 aflemnades, likaledes till varfschefen, ett förslag

till förlängning af meranämnda docka n:o 1 till 93,8 meters längd

och öfriga dimensioner lika föregående förslag. Kostnaden beräknades

till 337,000 kronor.

Den 28 september samma år insändes till chefen för mariningemörstaten

förslag till den s. k. gamla dockans förlängning, hvilket förslag

slutade på en summa af 74,600 kronor. Längden i bottnen skulle blifva

101 meter, bredd i porten 15,26 meter och vattendjupet 5,1 meter.

Den 27 augusti 1894 inlemnades till chefen för marmingeniörstuten

förslag till en 118,76 meter lång docka, sprängd i berget å

vestra delen af nya varfvet och försedd med portar i bada ändar, den

södra kommunicerande med öppna sjön och den norra med området

vester om nya dockorna. Bredden i portöppningen var 20,78 meter och

vattendjupet 7,5 meter. Kostnaden skulle belöpa sig till 616,000 kronor.

Den 29 oktober samma år afgafs till varfschefen förslag på samma

docka som föregående, men med endast 90 meters bottenlängd och

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

portar blott i södra änden. Kostnadsberäkningen slutade på 475,000

kronor samt ersättning för byggnader, som måste rifvas, till omkring

28,300 kronors värde.

Slutligen insändes den 15 december 1894 till chefen för mariningeniörstaten

förslag till anläggning af två dockor i ängen vester om

nya dockorna, den ena norr om den andra och med alternativt 18 och

20,78 meters portbredd; hvardera dockan skulle vara 90 meter lång samt

hafva ett djup på tröskeln af 7,5 meter. För 18 meters bredd uppgick

kostnaden till

för södra portöppningen .......................... 180,520 kr.

» » dockan .......................................... 666,660 »

» norra » ...... ................................. 858,450 »

eller tillsammans 1,705,630 kr.

och för 20,78 meters bredd till respektive 208,100 kronor, 709,430

kronor och 932,740 kronor, eller tillhopa 1,850,270 kronor.

Uti nu anförda skrifvelse den 21 september 1896 hade chefen för

ingeniördepartementet vidare yttrat, att, vid jemförelse mellan dessa

förslag, genom hvilka frågans tekniska del syntes hafva fått en allsidig

belysning, man helt säkert skulle finna det den 29 oktober 1894 afgifna

vara det bästa.

Rörande behofvet af eu sådan ny docka hade chefen för ingeniördepartementet

bland annat anfört följande. Våra krigsfartyg kunde

utan tvifvel såväl i fredstid som i krigstid erhålla sådana bottenskador,

att de finge både slagsida och ett väsentligt ökadt djupgående, utan

att dock förlora förmågan att kunna förflyttas eller förflytta sig sjelfva,

och skulle något sådant hända någon af våra nuvarande l:a kl. pansarbåtar,

funnes i detta ögonblick i vårt land endast flottans docka i

Stockholm, som kunde mottaga ett sådant fartyg uti dylikt tillstånd.

Det vore derför ett dåligt sätt att sörja för vår flytande materiels

effektivitet att icke redan nu söka få till stånd flera tillräckligt stora

dockor på olika ställen af vår kust, och det läge då närmast till hands

att söka åvägabringa en sådan i Karlskrona, som ju läge vestkusten

skäligen nära och der reparationsverkstäder vore att tillgå. Funnes

icke på hela vår långa kust mer än en docka af för ändamålet tillräckliga

dimensioner, kunde det lätt hända, att eu haverist af för handen

varande förhållanden hindrades att komma fram till denna enda

plats eller der blifva mottagen och sålunda blefve urståndsatt att snart

åter gå i verksamhet, äfven om haveriet annars kanske varit snart

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

37

botadt. Svårare haverier af flottans fartyg hörde visserligen till sällsyntheterna,

men haveriet behöfde icke vara sa svart för att fartyget

skulle komma uti nyss antydda läge. Om t. ex. den yttre bottenbordläggningen

utefter någon viss längd blefve upprifven på ena sidan,

hvilket, enligt hvad erfarenheten lärt, lätt kunde inträffa, så både

ökades djupgåendet och slagsida uppkomme, och funnes en tillräckligt

stor docka tillgänglig, kunde ett sådant haveri kanske repareras nödtorftigt

på mindre än en vecka.

Marinförvaltningen, som äfven nu förnyat sin förut gjorda framställning

i ämnet, hade i skrifvelse den 6 sistlidne oktober framhållit

följande omständigheter såsom varande särskildt förtjena af uppmärksamhet.

_

Under de krigsöfningar med flottan, som årligen utfördes vid Sveriges

kuster och hvilka numera företoges under förhållanden så nära

som möjligt öfverensstämmande med dem, hvilka kunde antagas göra

sig gällande under krig, hade det icke kunnat undvikas, att l:a kl. pansarbåtar

måste föras genom trånga och sällan befarna skärgårdsleder.

I sådana farleder kunde grund stötning lätt befaras, förutom af tillfälliga

orsaker, till följd dels deraf att äfven i våra skärgårdars mest använda

leder okända grund ej sällan påträffades, dels ock deraf att under

vintern större stenblock stundom blefve af påträngande packis förda

från grunden ut i farlederna, sedan dessa blifvit senast uppmätta och

vattendjupen å sjökort antecknade. Skulle nämnda pansarbåtar taga

grund, hvilket jemväl några gånger inträffat, och detta skedde under så

ogynsamma förhållanden, att större vattenfyllning af fartygen inträffade,

skulle de sannolikt icke kunna intagas vare sig i Karlskrona docka eller

i någon annan svensk docka än kronans docka i Stockholm. Vore man

dessutom för bergning af l:a kl. pansarbatar nödsakad att a utsidan

anbringa tätning, så kunde denna antagligen icke fästas så säkert, att

det icke medförde stor fara för fartygen att föra dem lång väg, hvilket

vore att beakta, då, såsom nu vore fallet, en skada, erhallen vid bohuslänska

kusten eller till och med i närheten af Karlskrona, icke kunde

repareras på närmare belägen ort än i Stockholm. Under väpnad neutralitet

eller krig skulle bristen på dockor, lämpliga att mottaga l:a kl.

pansarbåtar, Indika fått bottenskador, blifva ödesdiger, enär fartyg, som

med tillgång till sådant hjelpmedel mången gång skulle på^få dagar

eller '' mindre kunna göras stridsdugligt, utan detsamma måste vara

overksamt, om det icke ginge ohjelpligt förloradt.

Till hvad chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona

samt marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af en

s. 38 Kontrollera mot PDF

Angående

anslag till

minväsendet.

[18.]

Angående

anslag till

beklädnad åt

värnpligtige.

[19.]

38 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ny docka i Karlskrona hade departementschefen för egen del intet väsentligt.

att tillägga. Han ansåge sig här endast böra erinra derom, att

endast en af de i Karlskrona befintliga dockorna vore af sådana dimensioner,

att en l:a kl. pansarbåt kunde, rustad, deri intagas, och detta

endast i det fall, att djupgåendet ej betydligt ökats eller slagsida förefunnes,

äfvensom att med växande antal pansarbåtar svårigheten ökades

att, sa länge endast en docka vore användbar, i rätt tid och när helst

sa funnes behöflig! rengöra och måla fartyg af nyssnämnda slag, samt

slutligen att af samtliga ofvan omförmälda förslag vore det, som afsåge

ny dockas . anläggning vester om de nuvarande dockornas yttre eller

södra svajningsrum, med afseende på önskvärdheten att under alla förhallanden

kunna i Karlskrona docka reparera en i botten skadad l:a kl

pansarbåt, det billigaste.

u u beträffade tidpunkten för fyllande af ifrågavarande angelägna

behof, så syntes densamma icke kunna utan verklig olägenhet vidare

undanskjutas, särskild! med afseende å den nu pågående anskaffningen

af ny fartygsmateriel.

På grund af den utredning, som sålunda till statsrådsprotokollet

emnats, får utskottet, som icke funnit herr Ljungbergs ofvanberörda

anförande erfordra någon särskild hemställan, föreslå,

att Riksdagen må, utan afseende å herr friherre

Klinckowströms omförmälda motion i denna del, till

ny docka i Karlskrona bevilja 475,000 kronor och

deraf på extra stat för år 1898 anvisa 150,000 kronor.

18:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till minväsendet

på extra stat för år 1898 bevilja 100,000 kronor.

^Enär 1894, 1895 och 1896 årens Riksdagar för ifrågavarande ändamål

anvisat endast 75,000 kronor och utskottet icke anser tillräckliga

skal föreligga att för år 1898 tillstyrka högre belopp, hemställer

utskottet, ^

att Riksdagen må till minväsendet på extra stat

för år 1898 anvisa ett belopp af 75,000 kronor.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till beklädnad åt

värnpligtige på extra stat för år 1898 anvisa 105,500 kronor.

Efter erinran derom, att sistlidna års Riksdag på Kongl. Maj:ts

derom gjorda framställning beviljat till beklädnad af värnpligtige ett

extia anslag för innevarande år å 92,000 kronor, har departements
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

chefen till statsrådsprotokollet anfört, att, såsom han i sitt anförande till

statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 framhållit, det för handen varande

behofvet af beklänader åt värnpligtige ingalunda kunde fyllas

med det sålunda begärda och beviljade anslaget. Enligt verkstälda beräkningar

erfordrades vid mobilisering af flottan tillhopa omkring 5,332

man, och om från detta antal frånräknades 550, hvilka skulle afses för

stationernas och varfvens verkstäder och i nödfall kunde begagna egna

kläder, återstode 4,782 man, af hvilka de flesta, såsom afsedda för sjötjenstgöring,

borde beklädas i enlighet med den af Kongl. Majrt för

beklädnad vid dylik tjenstgöring faststälda stat och de öfriga enligt

beklädnadsstat för värnpligtige under öfning eller annan tjenstgöring

i land.

Enligt hvad marinförvaltningen meddelat i skrifvelse den 18 september

1896, funnes för närvarande i förråden till beklädnad för sjöbeväringen

under sjötjenstgöring 1,276 s. k. ställ. Om härtill lades de

750 ställ, som beräknats kunna anskaffas för de af sistlidna års Riksdag

anvisade medel, utgjordes tillgången af tillsammans 2,026 ställ,

hvadan bristen enligt marinförvaltningens beräkning skulle utgöra

2,756 ställ.

Med afseende härå hade marinförvaltningen för minskande af denna

brist hemstält om äskande för år 1898 af 105,500 kronor, för hvilket

belopp kunde beklädas ytterligare 750 man värnpligtige samt dessutom

anskaffas tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring åt 200 man;

och ifrågavarande brist måste enligt departementschefens åsigt ovilkorligen

fyllas för att de vid flottan inskrifne värnpligtige måtte kunna

efter inkallelse vid mobilisering vara klädda lika med stammanskapet.

Utskottet, som antager, att omsättning af ifrågavarande i förråden

befintliga beklädnadsställ eger rum till förekommande af skada genom

långvarig magasinering, och som funnit att, derest den i statsrådsprotokollet

omförmälda brist sedermera skall fyllas, en fullständigare

utredning af behofvet bör föregå framställning derom, får hemställa,

att Riksdagen må till beklädnad åt värnpligtige

på extra stat för år 1898 anvisa 105,500 kronor.

20:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring

åt lärarne vid sjökrigsskolan på extra stat för år 1898 bevilja 1,860

kronor.

I enlighet med hvad Riksdagen under en följd af år i ämnet beslutat,

hemställer utskottet,

Angående

löneförbättring

åt

lärarne vid

sjökrigsskolan.

[20.]

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan

må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888

års Riksdags medgifvande få dertill användas, anvisas

för år 1898 ett extra anslag af 1,860 kronor med

det dervid för löneförbättringens erhållande fästade

vilkor, att den, som vill deraf komma i åtnjutande,

icke må jemte sin lärarebefattning i sjökrigsskolan

utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt

för inträde i nämnda skola.

Stockholm den 5 mars 1897.

Å statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Herrar N. Fosser, G. D. R. Tornerhjelm och S. G. von Friesen

hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit i förestående hufvudtitels

behandling inom utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor.

Bill. till Riksd. Prof. 1897,

4 Sami.

1 Afd. 4 Raft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1897 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och

förlig a

på fö

Friheter.

dermed jem- nvisning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

82,400 —

—

—

—

—

82,400

—

1,732,052

1,732,052

293,795

_

__

_

_

293,795

32,000

—

—

—

—

—

32,000

_

6,400

—

—

—

--

—

6,400

—

268,100

—

—

—

—

—

268,100

_

419,870

—

—

—

—

419,870

—

2,834,617

—

—

—

2,834,617

—

Sjöförsvars
Departementet

och

Departementschefen..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli

Marinförvaltningen ...................................................

Flottans

Aflöning för flottans corpser och stater. Nuvarande

Minskas med.........................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag............

Ålderstillägg, förslagsanslag ....................................

Pensionering af reservhefäl, förslagsanslag, högst

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,

Naturaunderhåll, förslagsanslag .............................

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

Litt. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

departementet.

öfverstyrelsen.

samt kommandoexpeditionen......................................

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

i

Kronor.

17,000

26,800

38,600

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

26,800

38,600

8.

S:gr

personal.

belopp ................................................ 1,732,052:

“................................................... 11,100: —

82,400

—

—

—

—

—

82,400

1

1,720,952

293,795

32,000

6,400

268,100

419,870

-

—

—

—

—

1,720,952

293,795

32,000

6,400

268,100

419,870

’

i

_

Tr:pt

2,823,517|—

—

—

—

—

2,823,517]—

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

1897 års

riksstat anslår

Anvisning

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättning

ar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

2,834,617

-

—

—

—

—

2,834,617

—

114,000

33,300

—

—

—

26,400

—

26,400

114,000

33,300

—

| 2,899,517

—

— 1-

26,400

—

2,925,917

—

1,300,000

—

—

—

—

—

1,300,000

—

720,000

256,500

—

——

—

—

—

720,000

256,500

—

39,820

—

—

—

—

—

39,820

60,000

12,000

39,000

19,175

23,500

46,929

—

__

—

—

—

60,000

12,000

39,000

19,175

23,500

46,929

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

_

1,229,424

—

—

—

—

—

1,229,424

—

5,511,341

26,400

5,537,741

—

Båtsmansindelningen ..............................................j

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge

Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för
-

Flottans

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations
-

Diverse

Flottans öfningar, reservationsanslag .....................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag (nytt)..,...

Sjökrigsskolan ....................................................

Skeppsgosseskolan...............................................

Sj ökarte ver ket, reservationsanslag ...........................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Sjukvård ..................................................................

Diverse behof ...........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslag sHöjes

för jemnande af bufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter ............................................................

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

län och Södra Möre härad af Kalmar län

slagsanslag......................................................

materiel.

anslag ....

anslag.

ersättning derför, förslagsanslag

Tr:pt

S:gr

11,100:

31,040:

under anställning eller kommendering utrikes......

anslag. Nuvarande belopp

med .....................................

46,929:

95:

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed jem- förlig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,823,517

—

—

—

2,823,517

114,000

33,300

—

—

—

26,400

—

26,400

114,000

33,300

—

2,888,417

—

—

—

26,400

—

2,914,817

—

1,300,000

—

—

—

1,300,000

—

720,000

256,500

—

—

—

—

—

720,000

256,500

—

50,920

60,000

12,000

39,000

19,175

23,500

—

—

—

—

—

50,920

60,000

12,000

39,000

19,175

23,500

___

_

_

_

47,024

12,500

—

—

47,024

12,500

l--

r 1,240,619

—

—

|—

1,240,619|—

t 5,511,436

|-

|--|—

26,400

1-

5,537,836 —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1897 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

anvisning

Anvisning i på förslag.

kontant.

Friheter. Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Tr:pt 5,511,341

Ö.

Kronor.

ö. Kronor.

— 26,400

1,400,000

405

- 4

86,150

—

—

---

9,000

—

—

___

13,000

—

—

---

S:gr 1,508,1 - S:ma 7,019,491 —

Kronor. ö.

5,537,741 —

Han
-

1,400,409 —

86,150 —

9, -

13,000 —

1,508,559!—

7,046,300 —

Lots- ock fyrinrättningen med lifräddningsanstal
Undervisningsanstalter

för sjöfart ...........................

Nautisk-meteorologiska kyrån .................................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska

kyrån, förslagsanslag..................

405

405 —

26,404

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-.o 6.

47

Förslag till blifvande riksstat:

deln.

terna, reservationsanslag.........................

terna för sjöfart och. föreståndaren vid nautisk
-

Anvisning i

kontant.

Indelning och

förlig åt

pa fö

Friheter.

dermed jem- i visning

rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

KroDor.

Ö.

Tr:pt

5,511,436

—

—

26,400

—

5,537,836

—

1,400,000

405

4

1,400,409

_

86,150

_

—

—

—

86,150

—

9,000

—

—

—

—

9,000

—

nautisk-

13,000

—

—

—

—

—

13,000

—

Sgr

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

Summa

7,019,586|—

405

—

26,404|—

| 7,046,395|—

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte hufvudtitel.

!

i

Sj ({försvarsdepartementet.

Till anskaffning af fartygsmateriel.............

Kronor.

ö.

6,340,000

50.000

5,000

10.000

40.000

150,000

75.000

105,500

1,860

—|

» » » kanoner i reserv för flottans fartyg ..................

» bomullskrut för torpeder...............

» skjutförsök........................

» förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för

torpeder i Karlskrona ........................

» ny docka i Karlskrona..................

» minväsendet .....................

» beklädnad åt värnpligtige ............................................................

* löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.........

Summa

6,777,360

—

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:75 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret. s. 1 i texten