Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kong!. Ma.j:ts proposition angående ersättning för naturaportion till underofficerare och vederlikar vid armén.

1897-05-04 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:62, Utlåtande, i anledning af Kong!. Ma.j:ts proposition angående ersättning för naturaportion till underofficerare och vederlikar vid armén.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

1

!/ +‘T* > / tftO- ''y/.Hi ''i''.:''-<h ;;-.v V >;iU!< ,i'' ,!■'' v. . ■ < -''f>l f

N:o 62.

:: "•1r Ami;./! • .*>:»?•!».'' Jäv -.C .

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kong!. Ma.j:ts proposition angående ersättning

för naturaportion till underofficerare och vederlikar

vid armén.

(l:a U. A.)

Uti en den 29 sistlidne januari till Riksdagen afbiten proposition

(n:o 39) har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogadt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen

att medgifva, att ersättning för naturaportion, beräknad efter hittills

gällande grunder, måtte, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakomme,

till underofficerare och civilmilitära personer af motsvarande rang vid armén

från och med början af innevarande år och tills vidare utgå med minst 62

öre för hvarje portion.

Herr A. Hedin i Stockholm har uti en i Andra Kammaren väckt

motion (n:o 115) hemstält,

att Riksdagen, i sammanhang med sina beslut i anledning af Kongl.

Maj:ts förslag å fjerde hufvudtiteln, måtte anmäla sin önskan, att Kongl.

Maj:t täcktes gå i författning om, att till den del af underbefälet vid armén

med vederlikar, som, enligt 1892 års urtima Riksdags beslut, egt att utbekomma

portionsersättning å 62 öre, full ersättning blefve utbetald för de

afdrag i nämnda belopp, som under flere år egt rum, eller till efterlefvande

efter personer i nämnda ställning.

Bill. till Biksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 46 Haft. (N:o 62.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

Enligt statsrådets och chefens för landtförsvarsdepartementet anförande

till ofvanomförmälda statsrådsprotokoll hade chefen för fjerde arméfördelningen

i skrifvelse den 21 augusti nästlidet år gjort framställning om åtgärder för

beredande af förbättrade vilkor för arméns underofficerare med vederlikar

samt dervid anfört, bland annat, att den svenska arméns underofficerares

löneförmåner vore så knappt tillmätta, att desse, synnerligast om de vore

gifta, endast med största svårighet kunde existera på hvad staten till dem

utbetalade, hvadan och då tillfällen för dem till enskild ^förtjenst vore vid

den garnisonerade armén så godt som inga samt vid den icke garnisonerade

armén mycket få till följd af de långvariga och allt oftare förekommande

kommenderingarna, deras ställning vore mycket bekymmersam och kräfde

förbättring. Då emellertid en sådan förbättring väl svårligen kunde ifrågasättas

i form af förhöjd lön eller dagaflöning, syntes enda utvägen vara, att

den bereddes dem under form af förhöjd portionsersättning. Portionspriset

hade, dels till följd af den nya portionsstatens tillämpning och dels till följd

af ovanligt stor konkurrens vid upphandling af proviantartiklar, under senare

åren så betydligt nedbringats, att den till underofficerarne utgående kontanta

portionsersättningen, äfven med tillägg af den genom kongl. brefvet den 15

september 1893 deri medgifna förhöjningen af 10 procent, motsvarande kostnaden

för portionens tillagning, vore alldeles otillräcklig för upphandling åt

lifsförnödenheter för det dagliga behofvet, om denna upphandling skedde i

mindre partier. Väl skulle man kunna invända, att underofficerarne kunde,

i likhet med manskapet, uttaga sin portion in natura eller för leveranspris

från truppförbandens magasin, men många skäl talade häremot. I afseende

å lefnadsvanor kunde och borde nemligen en underofficer icke sättas i jembredd

med manskapet, hvilket, i synnerhet vid den garnisonerade armén,

vore yngre och kunde lättare tillgodogöra sig den mat, som vid truppens

utspisning i allmänhet måste användas, men som icke torde vara fullt lämplig

och öfverensstämmande med de fordringar på mera omvexlande och af olika

beståndsdelar bestående föda, som den under längre tjenstetid anstälde underofficeren

kunde hafva rättighet begära, i synnerhet då han uppnått mera

mogen ålder. Då dessutom de fleste underofficerarne vore gifta och hade

familj, skulle ett tvång för mannen att för sin person uttaga portion in

natura af annan beskaffenhet än den, som anskaffades åt familjen i öfrigt,

försvåra hela familjens underhåll; och derest underofficerarne skulle vara

tvungna uttaga sin portion färdigtillagad, så måste särskilda lokaler för dem

upplåtas och särskilda anordningar vidtagas för deras utspisning, hvilket

skulle medföra kostnader.

Chefen för fjerde arméfördelningen hade vidare uppgifvit, att cheferne

för vissa af de till fördelningen hörande truppförbanden till honom inkommit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Ko 62.

3

med förslag, åsyftande förhöjning af den till underofficerarne utgående kontanta

portionsersättningen, samt att alla dessa förslag gått derpå ut, att nämnda

ersättning borde bestämmas till 62 öre för hvarje portion. Arméfördelningschefen

ansåge visserligen, att genom en sådan förhöjning något skulle vinnas

för tillfället; men han erinrade, att, då prisen å de i portionen ingående

artiklarne år efter år vore vore väsentligen olika, det skulle kunna inträffa,

att, om portionspriset komme att öfverstiga 62 öre, underofficerarne skulle

nödgas åtnöja sig med portionsersättning till lägre belopp än verkliga portionspriset.

Att sådant kunde komma att inträffa, vore icke otänkbart, och

arméfördelningschefen ansåge det derför vara mindre ändamålsenligt att höja

portionsersättningen till vare sig 62 öre eller något annat eu gång för alla

bestämdt belopp, utan borde, enligt hans förmenande, förhöjningen bestämmas

sä, att den blefve beroende af de verkliga, gångbara prisen å proviantartiklar.

En förhöjning till 62 öre skulle visserligen, vid nuvarande värden

å proviantartiklar, vara en god tillökning i underofficerarnes lönevilkor, men

den vore dock, enligt hans åsigt, allt för ringa för att utgöra en fullt

tillräcklig förbättring. Då nemligen värdet af en portion, med 10 procent

förhöjning, under år 1896 för i Stockholm förlagda truppförband i medeltal

uppgått till omkring 46,2 öre per dag, skulle, om portionsersättningen

bestämdes till 62 öre, den åstadkomna förbättringen utgöra 15,k öre om

dagen eller 57 kronor 67 öre om året, hvilket ju visserligen vore en förbättring,

men ej en så omfattande förbättring, som önskvärdt vore. Om

deremot hvarje underofficer och vederlike tillerkändes kontant ersättning,

efter hvarje truppförbands upphandlingspris, för värdet af dubbel portion, så

skulle förhöjningen ej allenast utgå i förhållande till de verkliga varuvärdena,

utan också motsvara de kraf på löneförbättring, hvaraf underofficerarne voro

i stort behof. Den dagliga förhöjningen skulle, under antagande att dubbel

portion tillkomme underofficerare och vederlikar, med beräkning efter nyssnämnda

portionspris utan 10 procent förböjning deruti, uppgå till 42 öre

eller således till 153 kronor 30 öre om året för en ständigt tjenstgörande

underofficer, hvilket belopp icke torde vara för högt, då fråga vore om en

af verkligt behof påkallad löneförbättring.

På dessa grunder hade arméfördelningschefen hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes taga under ompröfning, huruvida icke skäl förefunnes att till Riksdagen

aflåta proposition om förbättrade vilkor för arméns underofficerare med

vederlikar på så sätt, att dem tillerkändes rätt att vid de tillfällen, då portion

eller värdet deraf dem författningsenligt tillkomme, utfå portionen eller

deremot svarande kontant ersättning, beräknad eftér dubbla portionen, eller

också, om detta icke kunde bifallas, att den kontanta portionsersättningen

till ifrågavarande personer tills vidare matte få utgå med det belopp, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

för detta ändamål beräknats vid genomförandet af den år 1892 beslutade

förbättrade härordningen, eller med 62 öre för hvarje portion.

Öfver detta arméfördelningschefens förslag hade arméförvaltningen å

intendents- och civila departementen, i afgifvet utlåtande, anfört hufvudsakligen

följande:

Enligt en upprättad sannolikhetsberäkning uppginge för närvarande

kostnaderna för portion in natura eller portionsersättning till underofficerare

med vederlikar — med tillägg af 10 procent, genom kongl. brefvet den 15

september 1893 vissa portionstagare medgifven ersättning för portionens

tillagning — till omkring följande belopp, nemligen:

vid den garnisonerade armén till................................. kronor 103,212: 65

vid den icke garnisonerade armén, med undantag

af de tre under omorganisation stående kavallerirege
mententena,

till........................................................................... » 66,323: 90

vid de tre under omorganisation stående kavalleriregementena

till........................................................................... » 10,500: 43

samt vid volontärskolorna till .................................... » 6,587: 72

eller för samtliga underofficerare med vederlikar

vid hela armén till..................................................................... kronor 186,624: ro

Derest underofficerare med vederlikar skulle tillerkännas rätt att uppbära

ersättning för dubbel portion utan godtgörelse för portionens tillagning.

skulle ett dylikt medgifvande, på sätt eu vid utlåtandet fogad bilaga närmare

utvisade, komma att för statsverket medföra följande ökning i kostnaden,

nemligen:

vid den garnisonerade armén....................................... kronor 84,446: 73

vid den icke garnisonerade armén med undantag

af de tre under omorganisation stående kavalleriregementena.

......................................................................................... » 54,265: 02

vid de tre under omorganisation stående kavalleriregementena

................................................................................. » 8,591: 27

vid volontärskolorna ...................................................... » 5,389: 96

eller för hela armén sammanlagdt.............................. kronor 152,692: 98

Skulle det nu finnas lämpligt att söka bereda underofficerare med

vederlikar aflöningsförbäfctring på det sätt, att vid de tillfällen, då portion

in natura eller ersättning derför dem författningsenligt tillkomme, denna förmån

finge utgå med dubbel portion eller ersättning derför, borde proposition

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

5

till Riksdagen erfordras ej mindre om bifall till denna aflöningsförhöjning än

äfven om höjning i vissa statsanslag; och hade arméförvaltningen i detta

afseende i sitt utlåtande lemnat erforderlig utredning, enligt hvilken — Oansedt

förslagsanslaget till mathållning vid garnisonerade armén, deri arméförvaltningen,

oaktadt en ökning af utgifter under samma anslag af 84,446

kronor 73 öre skulle uppkomma, icke ansett någon anslagsförhöjning nödvändig

— följande anslag borde ökas, nemligen:

anslaget till volontärskolor med ................................. kronor 5,084: —

anslaget till omorganisation af indelta kavalleriet

i Skåne och Norrland med...................................................... » 6,468: —

anslaget till det icke garnisonerade infanteriets

och det indelta kavalleriets vapenöfningar med.................. » 54,572: —

samt anslaget till intendenturcorpsen med............... * 11,994: =—

De kostnader, den föreslagna fördubblingen af underofficerarnes portion

sersättning skulle medföra, vore således ingalunda obeaktansvärda. Om

det derför ansåges tvifvelaktigt, huruvida Riksdagens bifall kunde vinnas

till en förhöjning för nämnda ändamål af den ordinarie budgeten, torde, enligt

arméförvaltningens förmenande, någon förbättring i underofficerarnes behjertansvärda

ekonomiska ställning ändock möjligen kunna utan Riksdagens

medverkan tills vidare ernås genom bifall till arméfördelningschefens alternativa

förslag om portionsersättningens utgående med det fixa belopp, hvilket

legat till grund vid beräkningarna af kostnaderna för 1892 års omorganisation,

och till hvars utgifvande således borde finnas tillgång å vederbörliga

statsanslag. Fördelningschefens åsigt, att detta fixa portionsvärde varit 62

öre, vore dock, enligt arméförvaltningens åsigt, endast i den mån rigtig, att

vid sagda omorganisation portionspriset beräknats till 62 öre allenast vid

artilleriet å fastlandet, fortifikationen, trängen, intendenturcorpsen, Gotlands

infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner, hvaremot vid den

öfriga armén beräkningarna och anslagens bestämmande derefter egt rum

med ett antaget portionsvärde af endast 60 öre, hvilket senare emellertid,

äfven det, öfverstege det nuvarande faktiska och till underofficerarne utgående

portionspriset jemte medgifven tillagningskostnad, motsvarande 10

procent af sagda pris. Arméförvaltningen förbisåge visserligen icke, att

portionsersättningens bestämmande till de medeltalsbelopp, som legat till

grund vid beräkningarna för 1892 års omorganisation och då vunnit Riksdagens

godkännande, icke kunde anses utgöra en stadig ökning i berörda

underbefäls aflöningsvilkor, enär — såsom naturligt vore vid hvarje medeltalssiftra

— möjlighet vore för handen, att portionsvärdet kunde komma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

att i framtiden öfverstiga desamma, och således den skedda fixeringen

af portionsvärdet då komma att medföra en förlust för denna personal.

Men för närvarande blefve detta icke fallet med någon af de båda angifna

medeltal ssiffrorna, och en dylik fixering skulle äfven ur administrativ

synpunkt medföra lätt insedda, ej obetydliga fördelar. Det syntes arméförvaltningen

vara uppenbart, att ett dylikt bestämmande af portionsersättningens

belopp innebure, icke en förhöjning, utan endast en fixering af underofficerarnes

med vederlikar aflöningsförmåner enligt stat, och att detsamma således

vore en uteslutande administrativ åtgärd. Arméförvaltningen har derför

ansett sig böra — för den händelse Kongl. Maj:t skulle finna framställning

till Riksdagen om fördubbling af underofficerarnes portion och portionsersättning

icke böra ega rum — hemställa, att Kongl. Maj:t täcktes

föreskrifva, att ersättning för naturaportion åt underofficerare och civilmilitäre

af motsvarande rang må från 1897 års ingång tills vidare utgå vid

artilleriet å fastlandet, fortifikationen, trängen, intendenturcorpsen, Gotlands

infanteriregemente samt Hallands och Blekinge bataljoner med 62 öre och

vid den öfriga armén med 60 öre. Den olikhet i portionens lösningspris,

som sålunda skulle komma att fortfarande förefinnas, funne arméförvaltningen

väl icke vara synnerligen tilltalande, men förvaltningen kunde dock ej annat

än anse de nuvarande många, vid snart sagdt hvarje truppförband olika

lösningsprisens reducerande till endast två vara en betydande förenkling.

Chefens för fjerde arméfördelningen ifrågavarande framställning hade,

enligt hvad till statsrådsprotokollet vidare anförts, synts departementschefen

mycket beaktansvärd. Den svenska arméns underofficerare med vederlikar

befunne sig i ekonomiskt hänseende ingalunda i någon afundsvärd ställning,

och denna deras ställning hade, såsom arméfördelningschefen - erinrat, under

de senare åren allt mera försämrats till följd af den till dem utgående kontanta

portionsersättningens ständiga sjunkande. För att i någon mån förbättra

deras bekymmersamma belägenhet, hade arméfördelningschefen ifrågasatt,

att dem måtte tillerkännas antingen ersättning för dubbel portion eller,

om detta icke läte sig göra, åtminstone ersättning för enkel portion med ett

bestämdt belopp af 62 öre för hvarje portion, utan afseende på det vid

truppförbandet för tillfället gällande portionspriset.

Den förra af dessa utvägar skulle otvifvelaktigt, såsom arméfördelningschefen

också anmärkt, medföra en verklig och ingalunda obehöflig löneförbättring

för ifrågavarande personer; men då ett bifall till framställningen i

denna del skulle, på sätt arméförvaltningen erinrat, påkalla betydlig ökning

af vissa ordinarie anslag under hufvudtiteln, och arméförvaltningens utlåtande

i ärendet inkommit först sedan frågan om reglerandet af utgifterna under

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

7

hufvudtiteln för år 1898 redan blifvit inför Kongl. Maj:t föredragen och af

Kongl. Maj:t afgjord, ansåge departementschefen sig icke kunna nu tillstyrka

bifall till framställningen i denna del.

Hvad anginge den af arméfördelningschefen alternativt ifrågasatta utvägen,

nemligen att tillerkänna arméns alla underofficerare med vederlikar

portionsersättning med ett bestämdt belopp af 62 öre för hvarje portion,

syntes denna utväg vara lämpligare och rättvisare än den af arméförvaltningen

ifrågasatta, enligt hvilken portionsersättningen skulle till vissa underofficerare

komma att utgå med 62 öre och till andra med allenast 60 öre.

De uti vissa af 1892 års och äfven vissa af 1896 års stater för

truppförbanden förekommande beräkningarna af portionens eller portionsersättningens

värde kunde nemligen, enligt departementschefens förmenande,

icke betraktas annat än såsom förslagsberäkningar; men vore detta antagande

rigtigt, vore det uppenbart, att Riksdagens medgifvande erfordrades,

om portionsersättningen skulle kunna bestämmas till visst belopp, oberoende

af det vexlande portionspriset.

Det syntes dock, som skulle den lämpligaste utvägen icke vara att en

gång för alla bestämma portionsersättningen till 62 öre, då det ju ingalunda

vore otänkbart, utan nog kunde inträffa, att portionspriset komme att öfverstiga

nämnda belopp, i hvilket fall underofficerarnes ställning genom den vidtagna

åtgärden ingalunda skulle förbättras utan tvärtom. Vida lämpligare

skulle det, enligt departementschefens förmenande, vara, om saken så ordnades,

att underofficerarne bibehölles vid den dem nu tillkommande rätt att

utbekomma portionsersättning efter gällande portionspris med tillagd förhöjning

deri för portionens tillagning, men med bestämmelse tillika, att den till

dem enligt nämnda grunder utgående ersättningen skulle utgå med minst 62

öre. Härigenom vunnes, å ena sidan, att med nu gällande portionspris en

icke oväsentlig förbättring i underofficerarnes löneförmåner dem bereddes, och

å den andra, att de hufvudgrunder icke rubbades, efter hvilka ifrågavarande

löneförmån hittills af underofficerarne åtnjutits, samt att, i händelse af inträffande

dyr tid, underofficerarne icke genom den vidtagna åtgärden komme

i sämre ställning, än de skulle varit, om ingen åtgärd alls vidtagits. Departementschefen

ansåg derför, att Riksdagens medgifvande borde inhemtas dertill,

att ersättning för naturaportion, beräknad efter hittills gällande grunder,

måtte till underofficerare med vederlikar tills vidare utgå med minst 62 öre

för hvarje portion.

Önskligt vore, att underofficerarne redan innevarande år komme i åtnjutande

af denna löneförbättring, och de beviljade anslagen under hufvudtiteln

medgåfve utan olägenhet den ökning i utgift, som af nämnda löneför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

bättring skulle föranledas, och hvilken, med nu gällande portionspris, skulle

komma att uppgå till omkring 45,200 kronor om året.

För de kommande åren kunde man naturligtvis ej för närvarande känna

portionspriset; men antagligt vore, att detsamma ej så hastigt stegrades, att

icke, åtminstone för år 1898, skulle å vederbörande anslag finnas full tillgång

till den ökade utgiftens bestridande. Enligt hvad arméförvaltningen i

sitt ofvanberörda utlåtande meddelat, vore nemligen portionspriset för närvarande

vid arméns alla truppförband, utan undantag, lägre än 60 öre; och

då, såsom arméförvaltningen jemväl erinrat, portionsvärdet och ersättningen

för naturaportion i vissa truppförbands stater beräknats efter 62 öre och i

de öfriga efter 60 öre, vore uppenbart, att så länge portionspriset understege

60 öre, kommer tillgång å vederbörande anslag att finnas till bestridande af

den ökade utgift, som skulle komma att föranledas deraf, att portionsersättning

till arméns underofficerare med vederlikar skulle utgå med 62 öre.

Stege åter portionspriset i allmänhet till 60 öre, så komme ändock med all

sannolikhet anslagen att lemna full tillgång; ty å de stater, der portionen

beräknats efter ett värde af 62 öre, komme att uppstå ett öfverskott, som

torde vara tillräckligt för betäckande af den brist, som komme att uppstå

för portionsersättningen åt underofficerarne vid de truppförband, i hvilkas

stater portionen beräknats efter ett antaget värde af allenast 60 öre, och

hvilken brist, enligt hvad departementschefen meddelats, skulle komma att

utgöra tillhopa allenast 4,172 kronor 80 öre. Skulle deremot portionspriset

stiga till 62 öre eller ännu högre, blefve det nödigt att i alla händelser taga

frågan om förhöjning af vederbörande anslag under öfvervägande.

:ii *«•

Herr Hedin har i sin ofvan omförmälda motion erinrat om ordalydelsen,

beträffande portionsersättning i vissa af de utaf urtima Riksdagen 1892 gillade

stater för för armén.

När nu, yttrar motionären, vid ett och samma regemente (Gotlands

infanteriregemente) vore för en del af underbefälet utsatt »portionsersättning

å 62 öre», för en del »portion under vapenöfningarne*, vid andra regementen

äter för samtliga underbefälet »portionsersättning å 62 öre», medan åter vid

de öfriga denna löneförmån vid somliga betecknas såsom »portion», vid andra

»såsom portion under vapenöfningarna», så vore ej någon ovisshet möjlig

derom, att med den till ett bestämdt penningebelopp utsatta ersättningen för

portion menats hvad dessa sjelfklara ord uttrycka, och ej något annat. Intet

hittills kändt språkbruk medgåfve, att de, som enligt Kongl. Maj:ts af Riksdagen

godkända beslut egde att för så och så många dagar utfå nämnda

portionsersättning, skulle kunna lagligen beröfvas en del af denna löneförmån.

Om så likväl skedde, hade den myndighet, som derför bure ansvaret, på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

9

samma gång kränkt den ifrågavarande underbefälspersonalens lagliga rätt och

öfverträdt ett Riksdagens beslut.

Enligt en motionären meddelad promemoria hade den 1892 bestämda

»portionsersättning å 62 öre» inom Göteborgs garnison reducerats på följ ande sätt:

»År 1893 utgick den med 57,04 öre, år 1894 med 49,03 och år 1895

med 46,28, allt pr dag och man. Således hade portionsersättningen, i strid

med Riksdagens beslut, af arméförvaltningen utbetalts under 1893, 1894 och

1895 med resp. 4,36, 12,97 och 15,72 öre per dag mindre än vederbort, hvilket

återigen utgör för åren 1893, 1894 och 1895 resp. 15,90, 47,33 och 57,38

kronor mindre, än hvad nämnda personal lagligen egt att utbekomma.»

I utlåtande till Kongl. Maj:t, angående portionsersättning åt underofficerare

och civilmilitäre af motsvarande rang, hade arméförvaltningen alldeles

förbisett det inför hvarje uttolkningskonst orubbliga faktum, att för en del

af underbefälet med vederlikar af urtima Riksdagen år 1892, i fullständig

öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, vardt i de af Riksdagen gillade

stater beviljad en till 62 öre fixerad portionsersättning. Hvad arméförvaltningen

ordat om »beräkningar», som läge till grund för de af Riksdagen

äskade anslagssummors belopp, och om »medelpris», kunde till äfventyrs hafva

sin betydelse för bestämmandet af portionsersättningens öretal vid de corpser,

för hvilka denna icke blifvit, såsom i de af motionären anförda fallen, af

Riksdagen beviljad till den precisa siffran 62 öre, som Kongl. Maj:t begärt.

Men i de fallen hade åter detta arméförvaltningens ordande ingen betydelse.

Beträffande hvad motionären i öfrigt anfört får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har icke haft något annat att erinra emot Kongl. Maj:ts

förevarande framställning än att, enär, enligt hvad i statsrådsprotokollet

upplysts, värdet af naturaportion jemte 10 procent deraf för portionens

tillagning under senaste året i hufvudstaden uppgått i medeltal till omkring

46,2 öre, det icke synts utskottet nödvändigt, att ifrågavarande portionsersättning

bestämmes till minst 62 öre, utan har utskottet funnit det tillsvidare

vara för ändamålet tillfyllestgörande, om den bestämmes till 62 öre,

hvilket skulle med nämnda portionsvärde medföra en förbättring för en hvar

till sådan portionsersättning berättigad af 57 kronor 67 öre om året. Derest

Riksdagen i öfverensstämmelse härmed förklarar underofficerarne jemte deras

vederlikar från och med år 1897 berättigade till ersättning för naturaportion

med ett fixt belopp af 62 öre, torde herr Hedins omförmälda motion icke

böra föranleda någon Riksdagens vidare åtgärd, helst från de personer,

hvilkas talan motionären säger sig föra, klagomål i vederbörlig ordning, så

Bih. till liiksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 62.

vidt utskottet känner, icke anförts öfver den beräkning af portionsersättning,

som hittills i afseende å dem tillämpats.

Utskottet hemställer derför:

a) att Kongl. Majts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att ersättning

för natura portion, beräknad efter hittills gällande grunder,

må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,

till underofficerare och civilmilitära personer af motsvarande

rang vid armén från och med början af innevarande år

och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion; samt

b) att herr Hedins omförmälda motion ej må föranleda

någon Riksdagens vidare åtgärd.

..

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation:

vid punkten a): af herr F. E. Pettersson, som yrkat, att utskottet

måtte hemställa, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition måtte oförändrad

af Riksdagen bifallas.

Herr G. D. Ii. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke

närvarit vid detta ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1897.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:102 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående ersättning för natur aportion till underofficerare och vederlikar vid armén. s. 9 i texten