Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anvisande •liv. in.•!•!?''< .fm af medel till förekommande och hämmande af tuberleeli!;i: i i ! sjukdomar hos nötkreaturen.

1897-05-04 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:67, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anvisande •liv. in.•!•!?''< .fm af medel till förekommande och hämmande af tuberleeli!;i: i i ! sjukdomar hos nötkreaturen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

1

: , rot

N:o 67.

inim ttnuOo^ia !■ - >. 11 Hr. iottOilrlM ••»Ja . • .: f f ? * •, a r.T: ■ -il . j.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

,11

''><M!• • j;•:j;.{• *• 1 lU3Wtulvu:-=''!«%•••;''11(111•<•:•».; •,b!r-i ii , • •..j;,j <jFliilil •

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anvisande

•liv. in.•!•!?''< .fm af medel till förekommande och hämmande af tuberleeli!;i:

i i ! sjukdomar hos nötkreaturen. (2:dra U. A.)

''>»••/ ''i''»’! U'' ufi >ii>t - ii • ii-. Ju; ,i < j; ,. j t \'',y\ r-'' jr,

ioI i * i •: i • i r-, i. r il/ , t i'' .! i -u,-!, ,v,o '' ;; , . . , : ; 111 > - t • .

Uti en den 12 mars innevarande år till Riksdagen afbiten proposition

(n:o 62), hvilken remitterats till statsutskottets förberedande behandling,

har Kongl. Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt

utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen

att på extra stat för år 1898 till Kongl. Maj:ts förfogande ställa

ett anslag af 75,000 kronor att användas till förekommande och hämmande

af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med rätt för Kong].

Maj:t att låta utaf sagda belopp under innevarande år af tillgängliga

medel förskjuta 25,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början anfört följande.

Förekomsten hos kreatur af den sjukdom, som benämndes tuberkulos,

hade sedan uråldriga tider varit bekant; men det vore först

på senaste tider som sjukdomen tilldragit sig allmännare uppmärksamhet.

Vid de undersökningar, som anstälts angående denna sjukdom,

hade konstaterats, att densamma vore af mycket smittosam natur och

vunnit en högst betydlig spridning. Derjemte hade utrönts, att sjukdomen

voro af samma natur som de hos menniskor i så stor omBih

till Bihd. Prat. 1867. 4 Sami. 1 Afd. <5U Haft. fN:is 67, 68.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

fattning förekommande tuberkulösa sjukdomarne, och att dessa ofta

alstrades genom smitta från tuberkelsjuka djur. Något direkt botemedel

mot sjukdomen hade icke uppfunnits. De åtgärder, som i

anledning af sjukdomens förekomst vidtagits, hade derför måst inskränkas

dels till undersökning i stor skala, huruvida husdjuren vore

behäftade med sjukdomen, och dels till föranstaltanden i syfte att hindra

sjukdomens uppkomst och smittans spridande. I först nämnda hänseende

hade man i det ej så länge sedan uppfunna ämnet tuberkulin

fått ett efter hvad det ville synas fullt tillförlitligt diagnostiskt medel,

som också vunnit en vidt omfattande användning. I senare afseendet

hade naturligtvis många olika åtgärder kommit till användning.

Härefter har departementschefen lemnat en redogörelse, för hvad

som i vissa främmande länder i förevarande hänseende åtgjorts eller

föreslagits att åtgöras; och tillåter sig utskottet att med afseende härå

hänvisa till sid. 3—7 i statsrådsprotokollet.

Hvad vårt eget land beträffade, hade — yttrar departementschefen

vidare — hittills några särskilda lagstiftningsåtgärder till bekämpande

af tuberkelsjukdomen hos kreaturen icke vidtagits. Deremot hade undersökningar

med tuberkulin äfven här kommit till stånd. Genom särskilda

bref af den 28 september 1894 och den 15 november 1895 hade

Kongl. Maj:t anvisat tillhopa 3,200 kronor att af direktionen för veterinärinstitutet

användas till beredande af tuberkulin vid institutet för

att kostnadsfritt tillhandahållas de legitimerade veterinärer, hvilka af

institutets lärarekollegium ansåges lämpliga att anställa försök med tuberkulin,

med skyldighet för de veterinärer, som erhölle tuberkulin, att

till veterinärinstitutet insända uppgift om resultaten af medlets användande,

sådana dessa framginge dels omedelbart efter injektionen af

dervid iakttagna symptom och dels efter besigtning af sedermera slagtade

djur. De sålunda anvisade medlen hade endast användts till bekostande

af tuberkulinens anskaffande. Utgifterna för veterinärens

besök å stället hade åter vederbörande djuregare sjelfve fått vidkännas.

Dessa undersökningar, som börjat i april 1895 och allt jemt fortginge,

hade hittills lemnat följande resultat. 11. 1

Under tiden från och med den 1 april 1895 till den 1 april 1896

hade undersökts 14,426 djur, af hvilka 6,972 eller 48,4 procent icke

reagerat och således betecknats såsom friska, 6,609 eller 4o,7 procent

reagerat och följaktligen betecknats såsom tuberkelsjuka samt 845 eller

5,o procent visat tvifvelaktig reaktion. Under tiden från och med den

1 april 1896 till sagda års slut hade undersökts 11,562 djur, af hvilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

3

6,490 eller 56,i procent icke reagerat, 4,588 eller 39,7 procent reagerat

och 482 eller 4,2 procent visat tvifvelaktig reaktion.

Derjemte hade anslagits medel till tryckning af en uppsats i tuberkulosfrågan,

som författats af professorn G. Lindqvist och i stort

antal exemplar utdelats bland allmänheten.

Med anledning af den stora betydelse tuberkulosfrågan numera fått

och med hänsyn jemväl till det förtroende tuberkidininympning tillvunnit

sig, hade departementschefen i skrifvelse den 2 sistlidne februari

anmodat medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen att inkomma med

yttrande hvilka åtgärder af mera omfattande beskaffenhet borde här i

landet vidtagas till motarbetande af tuberkulos bland husdjuren.

Uti till följd häraf den 3 sistlidne mars afgifvet utlåtande hade

embetsverken till en början erinrat derom, att inom de af Europas länder,

der landtbruket och husdjursskötseln intoge eu hög ståndpunkt,

tuberkulosen bland nötkreaturen vore en mycket spridd sjukdom, som

tillskyndade djuregarne synnerligen stora förluster. På grund af sjukdomens

smygande förlopp väckte den emellertid mindre uppseende än

andra farsorter, i hvilka jemförelsevis ringa antal djur plägade häftigt

insjukna och inom kort tid do. De förluster, som drabbade djuregarne

genom tuberkulosen, bestode hufvudsakligen deri, att många deraf angripna

djur under flera års tid ej lemnade nöjaktig afkastning, att åtskilliga

af djuren, nemligen de som mest angripits af sjukdomen, måste

nedslagtas samt att smittan spriddes från sjuka till friska kreatur inom

ladugården. Något botemedel mot sjukdomen funnes ej, och ehuru sedan

åtskilliga år tillbaka varit kändt, att orsaken till sjukdomen vore ett

smittämne, hvilket bestode i en art klyfsvampar — tuberkelbaciller

— hade dock ej något verksamt sätt att bekämpa sjukdomen blifvit

upptäckt. Efter Koclis framställning af tuberkulinet, hvilket till en

början ansetts såsom ett botemedel vid tuberkelsjukdomens förekomst

hos menniskor, hade såväl i vårt land som i främmande länder verkstälts

försök för utrönande af detta medels värde i diagnostiskt hänseende

vid tuberkulos hos nötkreatur; och hade det dervid visat sig,

att medlet vore synnerligen tillförlitligt i nämnda afseende, i det att,

genom den stigande kroppstemperatur eller så kallade reaktion, det

framkallade hos tuberkulösa djur, kunde bestämmas närvaron af sjukdomen

hos ett kreatur, äfven om tuberkelhärden endast vore af eu

hasselnöts storlek. Dertill komme, att medlets användande å kreatur ej

medförde annan olägenhet för detsamma än en lindrig feber under

några timmars tid.

Embetsverken hade vidare förmält, att landtbruksstyrelsen, för att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

utröna huruvida de här i landet från statens sida vidtagna mått och steg

till bekämpande af tuberkulos bland husdjuren ansåges af landtmännen

för ändamålet tillfyllestgörande, till hushållningssällskapens i november

månad 1895 i Stockholm församlade ombud aflåtit framställning med

begäran om yttrande i nämnda afseende, och att ombuden uti skrifvelse

till landtbruksstyrelsen den 20 i samma månad förklarat, att de ansåge

det vara önskvärdt, att de med understöd af statsmedel vidtagna åtgärderna

för utrönande af befintligheten af tuberkulos måtte fortsättas uti

ännu större utsträckning än dittills och det derför afsedda anslaget ej

obetydligt höjas, samt att alla åtgärder, som kunde afse hämmandet

af sjukdomens spridande, om möjligt blefve vidtagna.

Med uttalande af den uppfattning, att den insigt om sina ladugårdars

beskaffenhet, som åtskilliga ladugårdsegare genom de hittills i

Sverige verkstälda försöken vunnit, utan tvifvel för dessa varit af ganska

stort värde, då de på detta sätt ej sällan blifvit uppmärksamgjorda

på nödvändigheten att vidtaga åtgärder till tuberkulosens utrotande,

hade embetsverken vidare förklarat, att de, i likhet med hushållningssällskapens

ombud, ansåge försöken böra fortsättas och det i större omfattning

än hittills. För vinnande af detta mål ansåge emellertid embetsverken

vara erforderligt, att de fördelar, som för närvarande erbjödes

djuregarne, ökades, så att desse, jemte erhållande kostnadsfritt

såsom hittills af tuberkulin, befriades från skyldigheten att vidkännas

andra kostnader för veterinärens inställelse än för dennes resor till och

från förrättningsstället, hvaremot ersättningen för sjelfva undersökningens

verkställande skulle utgå af statsmedel.

Mot erhållande af dessa större fördelar borde djuregaren vara skyldig

att, derest det vid undersökningen visade sig att något eller några

djur reagerade, afskilja de öfriga och hålla dem afstängda från de förra

under stallfodringen enligt veterinärens anvisning samt i öfrigt vidtaga

sådana åtgärder till motarbetande af tuberkulosen, om hvilkas ändamålsenlighet

nästan fullständig enighet vore mellan sakkunnige rådande, såsom

t. ex. att omsorgsfullt decinficiera ladugården, att nedslagta de i

hög grad angripna djuren, att pröfva all ungboskap med tuberkulin

och insätta såsom afvelsdjur i en besättning blott dem, som icke reagerat,

samt att hvart år pröfva med tuberkulin den del af kreatursbesättningen,

som vid förut skedd undersökning icke reagerat.

Närmare föreskrifter i nu angifna rigtning syntes böra af Kongl.

Maj:t eller vederbörande myndighet meddelas; dervid det ansåges

höra stadgas, att djuregare för att kostnadsfritt erhålla tuberkulin skulle

förbinda sig att så'' vidt möjligt och i den mån det vore med hans för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

5

del förenligt följa de föreskrifter, hvilka vore meddelade och Indika

borde finnas intagna å de blanketter till förbindelse, som af veterinären

skulle tillhandahållas djuregarne för att af dem undertecknas och sedermera

insändas till den myndighet, hvarunder denna angelägenhet komme

att höra. Ätt förbinda användandet af tuberkulin med några större skyldigheter

för djuregaren ansäge embetsverken skola för närvarande motverka

dess begagnande och således mera skada än gagna den sak, hvarom fråga vore.

Det'' största hindret, som stälde sig i vägen för statens bemödanden

i förevarande rigtning, läge emellertid, enligt hvad embetsverken vidare

anfört, uti landtmännens obekantskap med faran af tuberkulos hos nötkreaturen

samt deras fördom mot användande af tuberkulin såsom diagnostiskt

medel. Häraf blefve en följd, att möjligen icke så många landtman

komme att begagna sig af ifrågavarande medel. För undanrödjande

af detta hinder borde ytterligare åtgärder från statens sida vidtagas för

spridning bland kreatursegare af lämpliga uppsatser i förevarande ämne.

Den i sådant afseende tillkomna, förut omförmälda, på vetenskapliga

grunder stödda uppsatsen hade varit afsedd att företrädesvis uppmärksammas

af de mera tänkande bland landtmännen. För det stora ändamålets

vinnande vore det erforderligt, att äfven inom större kretsar

af den landtbruksidkande befolkningen rigtiga åsigter i ämnet utbreddes,

så att ett allmänt intresse för den magtpåliggande angelägenheten tändes,

och allas krafter rigtades mot ifrågavarande mål. För att åstadkomma

en uppsats, som hade förmåga att tilldraga sig allmän uppmärksamhet,

syntes lämpligt att utsätta pris för de bästa uppsatser af

förevarande beskaffenhet. Dessutom borde kortfattade tryckta upprop

angående åtgärder mot tuberkulosen spridas öfver landet.

De nu föreslagna åtgärderna syntes dock icke vara tillräckliga för

att ett allmänt sträfvande till förekommande eller hämmande af tuberkclsjukdomen

bland husdjuren inom vårt land skulle komma till stånd.

Med kännedom om landtmännens farhågor, att upptäckten af tuberkulos

hos deras djur skulle lända dem till ekonomiska lörlustcr, samt deras

motvilja i allmänhet mot allt nytt och oförsökt, kunde man ej göra sig

allt för stora förhoppningar att något synnerligt resultat skulle uppkomma

af statens bemödanden, derest icke dessa komme att utmynna i

ett ännu kraftigare* ingripande än förut föreslagits. Det borde härvid

icke förbises, att det visserligen läge i den enskilde djuregarens rätt förstådda

intresse att vidtaga ifrågavarande åtgärder, men på samma gångkunde

det icke förnekas, att det vore ett stort, för hela landet gemensamt,

i såväl ekonomiskt som sanitärt hänseende vigtigt mål, hvarom

här vore fråga, och att djuregaren, då han vidtoge dessa samma åt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

gärder, i sin män verkade för landets bästa, och att han af detta skäl

kunde förtjena understöd och uppmuntran från statens sida, likasom

det äfven ur klokhetens synpunkt syntes skäligt, att dylik uppmuntran

lemnades för att icke med åtgärdens vidtagande allt för länge skulle

komma att anstå, medan under tiden såväl landets ekonomi som helsotillståndet

bland befolkningen komme att lida. Att, på sätt i Belgien

skett, lagligen tillförbinda landtmännen att vidtaga de föreslagna åtgärderna,

ansåge embetsverken icke vara lämpligt, då, oafsedt den stora

kostnad, som tillsynen öfver skyldigheternas fullgörande skulle medföra,

ett sådant ingrepp i den enskildes förfoganderätt öfver sina kreatur

i hvarje fall skulle erbjuda mycket stora betänkligheter och särskildt

här i landet, der allmänna meningen, åtminstone hos landtmännen, icke

ännu vore öfvertygad om behöfligheten af desamma, sannolikt skulle

blifva, i stort sedt, fruktlöst. Vinnandet af det mål, hvarom nu vore

fråga, förutsatte sålunda landtmännens frivilliga deltagande. För att

vinna ett sådant deltagande syntes det embetsverken, att i förevarande

fall borde användas samma medel, som ofta visat sig leda till målet,

då det gält att framkalla någon af staten önskad verksamhet hos de

enskilde, nemligen understödet eller belöningen. Staten borde alltså

anvisa erforderligt belopp till understödjande eller belönande af landtmännens

bemödanden till förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdomen

bland nötkreaturen. Beträffande sättet och vilkoren för erhållande

af bidrag från anslaget, hade embetsverken föreslagit, att ansökning

om delaktighet af medlen skulle första gången inom utgången

af år 1898 till vederbörande myndighet ingifvas för att af denna

till Kongl. Maj:t med eget utlåtande öfversändas; att vid ansökningen

borde fogas dels af examinerad veterinär utfärdadt bevis, att kreatursbesättningen

blifvit af honom under år 1897 undersökt med tuberkulin,

jemte uppgifter angående kreatursbesättningens helsotillstånd vid undersökningstillfället

med afseende å tuberkelsjukdomen, dels *ett likaledes

af examinerad veterinär afgifvet intyg, att samma kreatursbesättning

blifvit minst ett år efter berörda undersökning å nyo pröfvad med tuberkulin,

jemte yttrande angående resultatet af sistnämnda pröfning, de

åtgärder, som blifvit af ladugårdsegaren för utrotande af tuberkelsjukdomen

under mellantiden vidtagna, samt lämpligheten af och kostnaden

lör desamma, dels ock af vederbörande hushållningssällskap genom

dess förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen; att de intyg,

som borde af veterinären utfärdas och hvartill formulär lämpligen

syntes böra, efter samråd med veterinärinstitutets lärarekollegium, utfärdas

af den myndighet, till hvilken ansökningen borde ingifvas, skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

7

af denna med eget utlåtande till Kongl. Magt före den 15 februari

1899 öfversändas; att vid nu omförinälda båda besök af veterinären

borde i öfrigt tillgå på enahanda sätt som, enligt hvad förut föreslagits,

skulle tillämpas, då frågan gälde endast en af veterinären företagen

enkel undersökning med tuberkulin, så att djuregaren dervid

hvarje gång skulle kostnadsfritt erhålla tuberkulin samt afgifva föreskrifven

förbindelse; samt att veterinären likaledes för nu ifrågavarande

undersökningar skulle erhålla ersättning af statsmedel, hvaremot djuregaren

sjelf skulle bekosta veterinärens resor.

Härförutom hade embetsverken med hänsyn till den stora fara för

tuberkulosens spridande från djurorganismen till menniskan, som tuberkulosen,

om den iakttagits i jufret hos nötkreatur, måste medföra, föreslagit

skyldighet för veterinär, som iakttagit dylik sjukdom i jufret hos

dessa djur, att anmäla förhållandet hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

och att Kongl. Maj:ts befallningshafvande skulle ega att förordna

om värdering och nedslagning af sådant kreatur, äfvensom att den

förlust, som på detta sätt kunde tillskyndas djuregaren, skulle ersättas

honom af allmänna medel med belopp, motsvarande djurets slagtvärde

vid besigtnmgstillfället med afdrag för värdet af de delar, som kunde

till nytta användas.

Såsom en följd af de nu föreslagna åtgärderna hade embetsverken

jemväl ifrågasatt obligatorisk tuberkulinundersökning vid import till riket

af nötkreatur, med undantag allenast för nötkreatur, som sjöledes infördes

från Finland.

Vidkommande verkställigheten af de sålunda föreslagna åtgärderna

hade embetsverken ansett, att beredningen af tuberkulin liksom hittills

kunde ske vid veterinärinstitutet. Deremot hade embetsverken föreslagit,

att öfvervakandet och ledaudet af försöken med tuberkulin och

af deraf betingade åtgärder inom ladugårdarne, fördelning mellan djuregarne

af de ifrågasatta understöden och belöningarne, jemte öfriga

härmed sammanhängande åtgärder borde öfverlemnas åt landtbruksstyrelsen,

som för sådant ändamål borde erhålla till sitt biträde en

grundligt utbildad och praktiskt erfaren veterinär, af hvilken den närmaste

tillsynen öfver ifrågavarande undersökningar borde besörjas.

I fråga om de kostnader, som vid bifall till embetsverkens förslag

skulle uppkomma, hade embetsverken, med erinran att medicinalstyrelsen

redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 5 februari 1897 gjort

framställning om ett anslag af 2,500 kronor för fortsatt tillverkning

under år 1897 af tuberkulin, beräknat att derutöfver skulle till bestridande

af kostnaderna under åren 1897 och 1898 för tuberkulinens till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

8

verkning, ersättning till veterinärer för verkställande af undersökningar,

ersättning till biträde åt landtbruksstyrelsen, tryckning af ofvan omförmälda

blanketter m. m. åtgå tillhopa 50,000 kronor.

Till understöd eller belönande af landtmännens bemödanden till

förekommande eller hämmande af tuberkelsjukdom hos nötkreaturen

ansåges böra för år 1898 anvisas 25,000 kronor.

Dertill skulle komma utgifterna för de pris, som borde utfästas

till belöning för en för den stora allmänheten afsedd uppsats i frågan,

jemte kostnaden för tryckning och spridning af en sådan skrift och af

upprop angående åtgärder mot sjukdomen, äfvensom kostnaderna för

ersättning till egare af sådana kreatur, som vore behäftade med jufvertuberkulos

och förty enligt, embetsverkens förslag skulle nedslagtas.

För egen del har departementschefen anfört att, då genom hittills

verkstälda undersökningar väl finge anses konstateradt, att sjukdomen

tuberkulos fått en icke ringa utbredning bland landets kreatursbesättningar,

funne departementschefen, med afseende å den fara för ej

mindre landets kreatursstock än äfven det allmänna helsotillståndet.

bland befolkningen, som sjukdomen innebure, om den fortfarande finge

såsom hittills nästan fritt utveckla sig, det vara af nödvändighet påkallad!,

att, om möjligt, åtgärder vidtoges, som kunde vara egnade att

hämma dess utbredning. Hvad hittills i sådant afseende åtgjorts kunde

endast betraktas såsom förberedande åtgärder, hvilka hufvudsakligen

gått derpå ut att dels erhålla någon föreställning om sjukdomens utbredning

och dels inom så vidsträckta kretsar som möjligt sprida kunskap

rörande samma sjukdom. Det vore icke departementschefen obekant,

att meningarna vore delade ej mindre om farans storlek än äfven

om lämpligaste sättet för dess bekämpande och om de medel, som

dervid borde användas. Man kunde vid sådant förhållande möjligen

ifrågasätta, huruvida man icke borde låta anstå med vidtagande af mera

genomgripande åtgärder, tills meningarna i dessa frågor vunnit mera

stadga. Detta vore dock, enligt departementschefens mening, icke

lämpligt. Då nemligen, på sätt departementschefen i det föregående

antydt, de flesta europeiska länder vidtagit, delvis synnerligen omfattande,

åtgärder till hämmande af sjukdomen, vore det, med hänsyn till den

fara vår kreatursexport eljest löpte, nödvändigt att utan dröjsmål jemväl

här i landet kraftiga mått och steg i samma rigtning toges.

Hvad medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen i sådant syfte föreslagit

i afseende å vidare åtgärder för fortsatt bedrifvande af undersökningar

medelst tuberkulin äfvensom angående utdelande af belöningar

och understöd för landtmännens bemödanden till förekommande och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

9

hämmande af sjukdomen, syntes departementschefen kunna i hufvudsak

godkännas. Till bestridande af kostnaderna härför hade embetsverken

ansett erfordras dels för tillverkning för tuberkulin och verkställande

af undersökningar dermed jemte öfriga dermed sammanhängande åtgärder,

förutom för år 1897 redan begärda 2,500 kronor, ytterligare

50,000 kronor för åren 1897 och 1898; hvarjemte för år 1898 ansetts

erfordras 25,000 kronor till belöningar i ofvan nämnda hänseende.

De nu ifrågasatta anslagsbeloppen ansåge departementschefen lämpligen

kunna begränsas till 75,000 kronor.

I riksstaten funnes uppfördt ett förslagsanslag å 30,000 kronor till

förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren.

Då detta belopp icke försloge till nu ifrågakomna utgifter samt

hvad af sagda anslag ej åtginge omedelbart inginge bland statsverkets

tillgångar, syntes det departementschefen lämpligast, att till bestridande

af nu ifrågakomna kostnader hos Riksdagen äskades ett extra anslag

för år 1898. å 75,000 kronor till förekommande och hämmande af tuberkulos

hos nötkreaturen, dervid dock borde begäras bemyndigande att

redan under år 1897 deraf använda 25,000 kronor, som syntes erfordras

för undersökningens bedrifvande under sagda år.

För den händelse nu ifrågasatta åtgärder komme till stånd, syntes

det äfven blifva nödvändigt att, i öfverensstämmelse med hvad i de

flesta andra länder redan egt rum, föreskrifva obligatorisk undersökning

med tuberkulin å kreatur, som i landet infördes. Då emellertid sådan

undersökning kunde ske vid de karantänsanstalter, i hvilka kreatur,

som infördes, redan enligt gällande föreskrifter skulle hållas i karantän,

utan annan kostnad för statsverket än för anskaffande af tuberkulin,

kunde med pröfningen af förslaget i denna del få anstå, till

dess Riksdagen uttalat sig i fråga om nyss omförmälda anslag.

Då de utgifter, som föranleddes af öfriga utaf embetsverken framstälda

förslag, syntes kunna bestridas af förut nämnda anslag till förekommande

och hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren,

behöfde ej heller dessa förslag nu göras till föremål för pröfning.

I likhet med departementschefen finner utskottet omständigheterna

påkalla, att från statens sida mer omfattande åtgärder än hittills vidtagas

för hämmande af den bland vårt lands kreatursstam vidt utbredda

tuberkelsjukdomen. Enligt utskottets mening kan det dock icke anses

tillrådligt, att staten härvid på något sätt gör ingrepp i den enskildes

förfoganderätt öfver sina kreatur, utan torde ändamålet bäst främjas,

om genom statens medverkan ej mindre tillfälle beredes för landets

Bih. till Rikud. Prof. 1867. 4 Rami. 1 Afd. <50 Hiift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 67.

ladugårdsegare att vinna kännedom om tuberkulosens farliga beskaffenhet

och medlen att förhindra dess spridning, än äfven de enskildes

åtgöranden för att befria sina ladugårdsbesättningar från sjukdomen

underlättas och deras kostnader härför minskas samt jemväl särskilda

belöningar utdelas åt de ladugårdsegare, som mest vinnlagt sig om

sjukdomens hämmande. Åtgärder i omförmälda syfte hafva ock

nu blifvit ifrågasatta. Utskottet har emellertid med afseende å dessa

förslag haft vissa erinringar att framställa. De embetsverk, som

i ärendet yttrat sig, hafva, bland annat, förordat, att vederbörande

jordegare skulle, jemte erhållande kostnadsfritt såsom hittills af

tuberkulin, befrias från andra kostnader för veterinärens inställelse

än för dennes resor till och från förrättningsstället. Embetsverken

hafva dock ansett, att djuregaren mot erhållande af dessa större

fördelar borde åläggas vissa skyldigheter, afseende åtgärder till motarbetande

af tuberkulosen, såsom afstängning af de reagerande djuren

från den öfriga kreatursbesättningen, desinfektion af ladugården, förnyade

undersökningar af de friska djuren m. m. Åtskilliga af dessa

förpligtelser torde för flertalet djuregare visa sig betungande, stundom

omöjliga att följa, och det synes utskottet, som om sakens

framgång skulle snarare motverkas än befordras genom dylika be
stämmelser.

Endast beträffande de ladugårdsegare, som önska komma

i åtnjutande af belöningar för tuberkulosens förekommande och hämmande,

synes det böra fordras, att vissa föreskrifter i omförmälda *

hänseende blifvit iakttagna. Enligt utskottets mening bör eljest djuregare,

utan att åläggas dylik skyldighet, komma i åtnjutande af de

fördelar, som, enligt hvad ofvan nämnts, blifvit af embetsverken

föreslagna; och synas sådana anordningar lämpligen böra vidtagas,

att djuregare kan hos närmast boende veterinär reqvirera och kostnadsfritt

erhålla tuberkulin till den mängd, som för undersökning

af uppgifvet antal kreatur erfordras. På sätt af embetsverken förordats,

anser utskottet, att åt landtbruksstyrelsen bör öfverlemnas

att öfvervaka och leda försöken med tuberkulin och deraf betingade

åtgärder inom ladugårdarne, fördelning af belöningarna till djuregarne

jemte öfriga dermed sammanhängande åtgärder.

Hvad slutligen angår kostnaderna för ifrågavarande ändamål, synas

desamma icke böra uppgå till så högt belopp, som af Kongl. Maj:t

föreslagits. Utskottet föreställer sig nemligen, att utgifterna för tillverkning

af tuberkulin, verkställande af undersökningar jemte öfriga

åtgärder, som dermed eg a sammanhang, äfvensom utgifning och spridning

af skrifter i ämnet kunna begränsas till omkring 30,000 kronor,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 67. 11

t

och till belöningar torde ett belopp af omkring 20,000 kronor vara tillräckligt.

Med afseende härå anser utskottet anslaget böra bestämmas

till 50,000 kronor med rätt för Kongl. Maj:t att deraf under innevarande

år använda 15,000 kronor. *

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen på extra stat för

år 1898 till Kongl. Maj:ts förfogande ställer ett anslag

af 50,000 kronor att användas till förekommande och

hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen, med

rätt för Kongl. Maj:t att låta utaf sagda belopp under

innevarande år af tillgängliga medel förskjuta 15,000

kronor.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

GHR. LUNDEBERG.

Herr G. D. R. rTomerhjelm, har begärt få antecknadt., att han icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.