Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående byte af mark mellan kronan och Vest erviks stad.

1897-05-04 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:71, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående byte af mark mellan kronan och Vest erviks stad.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

5

N:o 71.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående

byte af mark mellan kronan och Vest erviks stad.

(I. A.)

I en till Riksdagen den 5 mars innevarande år aflåten till statsutskottets

förberedande behandling remitterad proposition (n:o 47) meddelas,

huru som genom kongl. brefvet den 26 maj 1836 angående en

förändrad reglering af kronoparken Norrlandet i Lotta socken och Tjusts

härad af Kalmar län bestämts, att Vesterviks stad, som jemligt kongl.

bref den 30 december 1830 till boningsplatser åt lotsarne vid stadens

station afstått de genom konung Gustaf I:s bref af år 1529 till stadens

borgerskap donerade öarna Torkisborg eller Borgön och Middö eller

Mjödön, skuhe i vederlag härför bekomma vissa områden af de å kronoparken

belägna egor och lägenheter, äfvensom att kronoparken i öfrigt

skulle mellan kronan och enskilde, som derå innehade egor, på visst

angifvet sätt fördelas.

Vid i öfverensstämmelse härmed af landtmätaren A. Norgren verkstäldt

och den 12 juni 1839 afslutadt skifte å omförmälda kronopark,

dervid begagnats en af Norgren åren 1828—1829 upprättad karta öfver

området, hade Vesterviks stad tilldelats lägenheterna Ekhagen, Sjöshult

och Jägarebansveden, hvaremot kronan, som i skiftet ingick för numera

indragna och utarrenderade majorsbostället Stufverum med egor för T%

mantal, på denna egolott under litt. D erhållit, bland annat, de i Luzernviken

liggande öarna Luzernan, Stora och Lilla Ringholmen, Notholmen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

och Utklabben, äfvensom å fastlandet åtskilliga norr om och delvis intill

nämnda vik belägna egor.

Af Stufverums egoområde å fastlandet hade sedermera jemlikt

kongl. bref den 3 februari 1863 och den 11 maj 1877 till Vesterviks

tändsticksfabrik upplåtits och mot årlig afgäld till bostället för alltid

afsöndrats två områden, det ena om 1 tunnland 26,8 kappland och det

andra om 3 tunnland 21,2 kappland; varande nämnda afgäld bestämd

till 10 kubikfot råg, att lösas efter medelmarkegångspris, för det förra

och 20 kronor i penningar för det senare området.

Under erinran hurusom stadens hamn i öster och norr begränsades

af ofvanberörda Stufverums domän tillhörande öar och andra eg or

äfvensom tändsticksfabrikens mark, att samtliga dessa områden läge

inom Lotta socken och att det för staden vore förenadt med åtskilliga

olägenheter att sålunda hafva sin egentliga hamn delvis omsluten af

mark tillhörande annan kommun, hade år 1892 hos stadsfullmägtige i

Vestervik väckts förslag om vidtagande af åtgärder i syfte att nämnda

områden måtte varda i allo införlifvade med staden, för hvilket ändamål

jemväl hemstälts om åvägabringande af ett byte mellan dessa egor och

staden tillhörig mark.

Sedan med anledning häraf stadsfullmägtige uppdragit åt borgmästaren

S. W. Ahlmark, tullförvaltaren A. Engstedt och stadsingeniören,

underlöjtnanten W. Pleijel att såsom särskilde komiterade verkställa

utredning af frågan, samt bemälde komiterade äfven för sin del funnit

ett egobyte i angifna syftet lämpligt och önskvärdt, hade, på deras anhållan,

kommissionslandtmätaren O. Götherström blifvit af Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i Kalmar län förordnad att verkställa uppmätning

och kartläggning af å ena sidan stadens lägenheter Ekhagen, Sjöshult

och Jägarebansveden och å andra sidan de, efter hvad komiterade angifva,

till utbyte mot dessa lägenheter afsedda delar af domänen Stufverums

egor.

Vid den till följd häraf utaf bemälde Götherström med biträdande

gode män år 1893 företagna landtmäteriförrättning hade, i enlighet med

komiterades dervid lemnade anvisning om hvilka områden borde i förrättningen

ingå, blifvit å karta lagda och beskrifna dels stadslägenheterna

Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden i deras helhet, dels ock

af bostället Stufverums mark öarna Luzernan, Ringholmarne, Notholmen

och Utklabben, äfvensom egorna å fastlandet söder om Gränsövägen

med utsträckning i vester till Gamlebyviken samt i förening dermed

jemväl förutnämnda till tändsticksfabriken afsöndrade mark; och hade

egorna å ömse sidor befunnits innehålla:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

7

stadens tre lägenheter: 88,12 har, deraf 10,5060 har åker, 77,3750

har afrösningsjord och 0,2390 har impediment; samt

Stuf verums egor jemte tändsticksfabrikens område: 82,4 84 0 har, deraf

3,9170 har åker, 77,9110 har afrösningsjord — häri inräknadt hela

tändsticksfabriksområdet 2,7 550 har — och 0,6 56 0 har impediment.

På komiterades föranstaltande hade derefter den 14 oktober 1893

och följande dagar af dåvarande domänintendenten C. Forsell jemte två

för biträde vid arrendevärderingen å kronodomäner i orten utsedde gode

män hållits värdering å berörda af Götherström uppmätta egor; innehållande

förrättningsinstrumentet hufvudsakligen följande, nemligen:

l:o) beträffande lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jäg ar eb anse eden.

Dessa lägenheter, utgörande ett sammanhängande egoskifte, beläget omkring

2,5 kilometer från staden utmed den så kallade Gudingsfjärden,

vore bevillningstaxerade till 5,000 kronor samt bebygda med dels ett

boningshus i temligen godt stånd, dels en bodbyggnad och dels en

ladugårdsbyggnad i någorlunda brukbart skick. Åkerjorden, med undantag

för ett par mindre områden af något bättre beskaffenhet, bestode

af svag sand- och grusblandad mylla på sand- och grusbotten. Afrösningsj

orden eller skogs- och betesmarken, derinom bergmark till en

areal af 6,32 6 0 har förefunnes, utgjordes i öfrigt af klapperblandad

grusjord med ringa gräsväxt, hufvudsakligen ljungmark, men med god

tillgång på sluten ung och medelålders tallskog. Enär, i följd af egoskiftets

belägenhet, omförmälda åbyggnader vore för lägenheternas och

åkerjordens brukning såsom landtgård behöfliga, hade förrättningsmännen

ansett desamma böra utan särskild ersättning åtfölja jorden och i öfrigt

åsatt följande värden, nemligen å åkern dels 450 kronor, dels 400 kronor

och dels 325 kronor, å skogs- och betesmarken 40 kronor och å hagmarken

20 kronor, allt per hektar, samt å ståndskogen, i öfverensstämmelse

med en af vederbörande jägmästare verkstäld specifik uppräkning

och värdering, 8,515 kronor 90 öre, hvadan totalsumman af lägenheternas

sålunda beräknade värde utgjorde 15,073 kronor 83 öre.

2:o) i fråga om de till Stufverum hörande områdena. Dessa omfattade,

förutom ofvannämnda öar i stadens hamnområde, de egor å fastlandet,

som i söder tillstötte tändsticksfabrikens och hamnens områden, i

vester Gamlebyviken, i öster Grantorpets egor och i norr genom Gränsövägen

afskures från Stufverums öfriga mark. Å dessa egor förefunnes

endast ett kronan tillhörigt boningshus, hvilket vore i någorlunda försvarligt

skick och ansåges böra utan ersättning åtfölja jorden. Åkerjorden

bestode af godartad, något gårblandad lermylla på lerbotten och

endast till en mindre del sandmylla på sandbotten. Afrösningsj orden,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

deraf 27,497 0 har upptoges af för stenhuggerirörelse tjenlig bergmark,

vore i öfrigt stenig grusjord, ljungmark, med mellanliggande grässlätter

och be växt med hufvudsakligast tallskog. Förrättningsmännen, som

ansett dessa egor i följd af sin belägenhet kunna af staden brukas

utan att för sådant ändamål behöfva förses med åbyggnader, hade

för sjelfva jorden med skogen upptagit följande värden, nemligen å

åker dels 700 och dels 500 kronor, å skogs- och betesmarken 40

kronor och å bergmarken 20 kronor, allt per hektar, samt å skogen,

efter af jägmästaren deröfver särskildt upprättad värdering, 3,470 kronor

25 öre. Härjemte hade förrättningsmännen ansett det böra tillkomma

staden att tiilösa sig rättigheten att uppbära den från tändsticksfabrikens

område utgående afgäld samt i sådant afseende, efter beräkning

att- samma afgäld, uppgående för då löpande året till 41 kronor 46 öre,

borde kapitaliseras efter fem procent, upptagit ett belopp af 829 kronor

20 öre. De ifrågakomna egorna med deras, i jemförelse med hvad

staden genom egoutbytet skulle komma att afstå, fördelaktiga läge kunde

emellertid äfven lemna afkastning dels genom fortsatt stenhuggerirörelse

å ön Luzernan, hvarest nuvarande arrendatorn af Stufverums domän

genom kongl. bref den 3 augusti 1877 undfått tillstånd att bedrifva

sådan, och denna rörelses utsträckning till öfriga i hamnen belägna öar

och skär, der outtömliga tillgångar på tjenlig granit förefunnes, dels

genom upplåtelse af byggnadstomter, hvarmed utan tillstånd från kronans

sida början redan blifvit gjord såväl å Notholmen som fastlandsdelen.

För detta allt kunde tomtören eller annan afgäld betingas, motsvarande

efter verkstäld stadsplansreglering å dessa egor en årsinkomst af i

medeltal 400 kronor, hvarför jordvärdet borde ytterligare ökas med detta

belopp, kapitaliseradt efter fem procent, eller med 8,000 kronor. Efter

sålunda angifua grunder beräknadt-, uppginge värdet å dessa egor tillika

med rättigheten till afgäldens uppbärande till sammanlagdt 17,389 kronor

65 öre. Afdroges härifrån värderingssumman för stadens tre lägenheter,

15,073 kronor 83 öre, uppkomme en skilnad af 2,315 kronor 82 öre,

som staden borde i mellangift till kronan erlägga.

Nu hade å stadsfullmägtiges vägnar, jemlikt deras uppdrag, förbemälde

komiterade hos Kongl. Maj:t gjort framställning om medgifvande

till berörda egobyte. Stadens lägenheter Ekhagen, Sjöshult

och Jägarebansveden vore icke, i likhet med öarna Borgö och Mjödön,

dem staden nödgats till statsverket afstå, belägna intill stadens öfriga

område, utan på ett afstånd af omkring 0,3 kilometer derifrån, och

kunde i följd af detta sitt afskeda läge icke häfdas gemensamt med

stadens öfriga egor eller erhålla den omedelbara tillsyn som annan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

9

städs]ord. Lägenheternas egor begränsades i vester och söder af bostället

Stufverums egor, hvars egoskiften af dem delades i två lotter;

å andra sidan sträckte sig boställets område ned till den fjärd,

vid hvilken staden läge, och ända till den staden tillhöriga Slottsliolmen.

Ett egobyte, på sätt ifrågasatt blifvit, dervid stadens lägenheter

komme att tillfalla Stufverum, med hvars öfriga egor de lämpligen

kunde förenas under ett bruk, medan staden i vederlag bekomme

mark, hvilken läge i dess omedelbara närhet, men omkring 0,8 kilometer

från Stufverums gård, skulle följaktligen vara ur hushållssynpunkt

för båda parterna fördelaktigt. Fördenskull och enär den beräknade

mellangiften, som det skulle tillkomma staden att erlägga, måste anses

fullt nöjaktig, enär vidare den till afhändande från Stufverum ifrågasatta

marken icke för något boställets särskilda behof erfordrades, samt

enär genom utbytet stadens utveckling i ej ringa män komme att befrämjas,

anhölle stadsfullmägtige, att staden måtte få mot vederlag af

lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden jemte kontant

mellangift af 2,315 kronor 82 öre tillbyta sig den å Götherströms karta

upptagna, Stufverums domän tillhöriga marken, nemligen dels egorna

söder om Gränsövägen med utsträckning i vester till Gamlebyviken,

samt dels öarna Luzernan, Stora och Lilla Ringholmen, Notholmen och

Utklabben, med rätt tillika för staden att utan annan godtgörelse än

den, som innefattades i jordvärdet å Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden

jemte nämnda mellangift, för framtiden uppbära den från tändsticksfabrikens

område utgående afgäld.

Öfver denna ansökning, hvilken blifvit af magistraten i Vestervik

i afgifvet yttrande förordad och till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet insänd, hade sistnämnda myndighet infordrat yttranden från

nuvarande arrendatorn af Stufverums domän O. Trulsson, kronofogden

i orten samt domänintendenten Forsell äfvensom för egen del afgifvit

underdånigt utlåtande.

Arrendatorn hade, med erinran att hans arrenderätt till Stufverums

egendom tilländaginge den 14 mars 1897, före hvilken tid bytet svårligen

kunde ega rum, hvarför detsamma ej heller inverkade på hans

rätt, emellertid framhållit önskvärdheten af ett par mindre jemkningar

i bytesvilkoren. Enligt dessa vilkor skulle Stufverum afstå, bland annat,

egofiguren n:o 138, eller hela strandremsan öster om den så kallade Kålgårdsviken,

der den å Stufverums närbelägna marker sommartiden betande

boskap måste vattnas; men då, i följd af strändernas sänka läge,

lämpligt vattenställe ej funnes annorstädes än å nämnda egofigur, borde

Bik. till Riksd. Prot. 181)7. 4 Sand. 1 Afd. 52 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

densamma, åtminstone hvad anginge den största, nordligaste delen deraf,

för Stufverum bibehållas. Å egofiguren n:o 137, hvilken äfven skulle

komma att frångå bostället, förefunnes vidare den enda grustägt, hvarifrån

grus lämpligen kunde hemtas för lagning af Stufverums vägstycke

å den så kallade Norrlandsvägen från Vester vik till Lotta. Det vore

derföre särdeles olämpligt, om denna grustägt., hvilken icke vore för

staden behöflig, skulle afhändas Stufverum, och borde följaktligen ett

stycke af nämnda egofigur, omfattande tillräckligt område för grustägten,

likaledes från bytet undantagas.

Kronofogden hade till en början anmärkt, att Götherströms karta

med beskrifning icke fullt tydligt angåfve, huruvida derå upptagna egofigurerna

n:is 138 och 139 jemväl skulle anses inbegripa de båda smala

landtungor på ömse sidor om Norrlandsvägen, livilka befunnes å Stufverums

nuvarande egoområde mellan de tre små broarne å samma väg

norr om Slottsholmen; men då ansökningen kunde antagas afse, att

jemväl dessa landtungor skulle ingå i det tilltänkta bytet, borde efter

kronofogdens mening sådant tydligen utmärkas.

Det föreslagna egobytet, hvarigenom afsåges ernående af det för

staden särdeles vigtiga önskemål att kunna utvidga sitt hamnområde,

ansåge sig kronofogden för öfrigt icke hafva anledning att afstyrka, så

framt ej de egor, hvilka skulle komma att tillfalla staden, kunde förutsättas

höra för något särskildt statsändamål åt kronan bibehållas, derom

kronofogden icke kunde utlåta sig i vidare män, än att uttalanden flera

gånger försports rörande Vesterviks lämplighet för inrättande af en

befäst örlogshamn, och att ur denna synpunkt nämnda egor skulle kunna

blifva för staten erforderliga.

Hvad anginge de inkomster, som för närvarande härflöte af de till

utbyte föreslagna egor, så lemnade stadens lägenheter med tillhörande

fiskevatten samt bostad och vedbrand åt arrendatorn i ett för allt ett

årligt arrende af 375 kronor, hvartill komme den afkastning, skogen

vid afverkning kunde inbringa. Från Stufverumsegorna åter hemtades

den väsentligaste inkomsten af betesmarken och åkerjorden jemte hvad

från skogen kunde afverkas, utan att något bestämdt belopp af dessa

intägter kunde angifvas, men derutöfver utginge enligt af arrendatorn

lemnad upplysning från dessa egor åtskilliga extra inkomster, nemligen

hyra af ett boningshus, afgälden från tändsticksfabriken, planafgifter

för lägenheterna Tufvan och Notholmen samt för en smedja, inkomst af

fiske samt arrende för stenbrott å Luzernan, allt uppgående till belopp

af omkring 300 kronor.

De af arrendatorn framstälda anmärkningar i afseende å bytes
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

11

vilkoren ansåge sig kronofogden böra i allo biträda. Hvad särskilt

anginge den å egofiguren n:o 137 befintliga grustägt, hvilken innehölle

snart sagdt outtömlig tillgång på förträffligt väggrus, vore densamma,

i betraktande af i orten gängse pris på dylikt grus, icke blott i allmänhet

af högt värde, utan särskilt af vigt för Stufverum, som å Norrlandsvägen

hade betydlig underhållsskyldighet.

Domänintendenten Forsell, som lemnats tillfälle att yttra sig med

anledning af hvad arrendatorn och kronofogden sålunda erinrat, hade

dervid anfört, att, då senare tiders kartor öfver Stufverum icke upptoge

såsom dithörande de af kronofogden omförmälda två små holmar,

det med temlig visshet kunde antagas, att dessa holmar innefattades

under den bredvid liggande lägenheten Slottsholmen eller Stegeholmen

n:o 2, hvilken jemlikt kongl. bref den 7 december 1883 frånskilts

Stufverums område och förenats med staden. Holmarne vore för öfrigt

till utmålet obetydliga, kunde aldrig bebyggas och bestode af låga

grusbäddar utan allt annat värde än för den deröfver anlagda Norrlandsvägen.

Att från bytet undantaga egofiguren n:o 138 såsom behöflig till

vattenställe för vissa af domänens betesmarker syntes domänintendenten

icke vara erforderligt, då vattentillgång annorstädes funnes eller

kunde beredas.

Hvad åter beträffade det påyrkade bibehållandet åt Stufverum af

den å egofiguren n:o 137 befintliga grustägt, så, äfven om, emot all

sannolikhet, från Stufverums af inegor genomskurna utmark, som hufvudsakligast

utgjordes af sand och bergkullar, hvilka alla fortfarande skulle

tillhöra Stufverum, lämpligt väggrus för domänens behof icke skulle

kunna erhållas, utan följaktligen ifrågavarande grustägt till större eller

mindre del derför behöfde tagas i anspråk, hvartill möjligen numera

kunde finnas en särskild anledning genom Norrlandsvägens öfvertagande

till allmänt underhåll, derom fråga vore väckt och på pröfning beroende,

borde detta i allt fall icke föranleda till rubbning af de antagna gränserna

för jordbytet, hvilket syntes domänintendenten böra i allo godkännas,

utan i stället Stufverum förbehållas rätt att för all framtid

kostnadsfritt afhemta nödigt väggrus från nämnda egofigur.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande omförmält,

bland annat, att vid den arrende värdering, som år 1894 blifvit förrättad

å Stufverums domän i och för dess förnyade utarrendering efter löpande

arrendeperiods slut midfastan år 1897, förrättningsmännen ansett domänen

med dess nuvarande egoområde hafva ett arrendevärde af 5,185

kronor, men, om ifrågavarande egoutbyte komme till stånd, af endast

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

5,000 kronor; och som det föreslagna bytet syntes icke lända Studera

in till skada, utan snarare till fördel, samt den obetydliga minskning

i arrendeafgift för domänen, som enligt nyssberörda värdering komme

att för statsverket uppstå, derest bytet medgåfves, fullt uppvägdes af

den kontanta mellangift, Vesterviks stad vore villig att erlägga, och

uppskattade värdet af de icke obetydliga skogstillgångar, som genom

bytet skulle tillfalla kronan, utöfver dem kronan skulle afstå, tillstyrkte

Kongl. Maj:ts befallningshafvande bifall till ansökningen, dock sålunda

att till Vesterviks stad skulle upplåtas äfven förutnämnda två små

holmar och med vilkor i öfrigt att stadens lägenheter Ekholmen, Sjöshult

och Jägarebansveden borde afstås i deras nu befintliga skick samt

att innehafvaren af Stufverums egendom för all framtid tillätes att från

det å egofiguren n:o 137 å Götherströms karta befintliga grustag kostnadsfritt

hemta grus för egendomens behof.

Härefter hade domänstyrelsen jemlikt remiss i ärendet afgifvit

utlåtande och dervid till en början andragit, att enär å ena sidan det

utan tvifvel måste för Vesterviks stad medföra olägenheter af flera

slag att ej ega dispositionsrätt öfver de intill stadens hamn gränsande

egor, som staden genom det nu föreslagna bytet önskade förvärfva,

och dessutom en förening med staden af den i dess omedelbara närhet

å fastlandet belägna marken borde väsentligt bidraga till dess utveckling,

samt å andra sidan bostället Stufverum skulle genom bytet vinna den

fördel, att ett egoområde, som nu vore från dess öfriga egor alldeles

afskildt, blefve genom den erbjudna vederlagsjorden med dessa förenadt,

hade styrelsen i hufvudsak icke något att erinra mot det föreslagna

bytet. Detta borde emellertid icke enligt styrelsens åsigt omfatta jemväl

öfverlåtelsen af rättigheten till uppbärande af afgälden för de till

Vesterviks tändsticksfabrik afsöndrade områden. Nämnda afgäld, i instrumentet

öfver den å bostället den 31 augusti och den 1 september

1894 hållna arrendevärdering upptagen till 40 kronor 10 öre, utginge

för närvarande till boställets arrendator, men borde efter arrendeperiodens

slut den 14 mars 1897 omedelbart till statsverket utgöras;

och något skäl hvarför statsverket skulle afhända sig denna skatteinkomst

syntes styrelsen ej förefinnas, helst Vesterviks stad icke kunde

hafva något särskild t intresse af att tändsticksfabriken i ifrågavarande

hänseende blefve till staden skattskyldig, då nemligen detta icke kunde

antagas utgöra något vilkor för att tändsticksfabrikens område införlifvades

i alla hänseenden med staden. Om således rättigheten till

nämnda afgäld uteslötes från bytet, borde den beräknade mellangiften

minskas med det i domänintendenten Forsells med fleres värderings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

13

instrument upptagna kapitalvärdet af sagda rättighet, 829 kronor 20 öre.

Men enär å andra sidan den i samma instrument för Stufverumsegorna

uppförda värdetillökning af 8,000 kronor, som skulle motsvara den till

40Ö kronor beräknade särskilda årsinkomsten af stenhuggerirörelse, tomtören

med mera från samma egor, grundats på kapitalisering efter en

räntefot af 5 procent, hvilken räntefot enligt styrelsens åsigt vore minst

1 procent för högt tilltagen, syntes mellangiften med afseende härå böra

ökas med 2,000 kronor. Med iakttagande häraf och då i öfrigt ej förekommit

anledning till anmärkning mot någon af de i värderingsinstrumentet

upptagna poster, borde således mellangiftens belopp bestämmas

till 3,486 kronor 62 öre. Räntan å detta belopp i förening med den

högre afkastningen från den, i jemförelse med skogen å Stufverumsområdet,

mera värdefulla skogen å de lägenheter, kronan genom bytet

skulle förvärfva, syntes styrelsen fullt uppväga den af bytet uppkommande

minskning i arrendeinkomsten af StufVerums domän, hvilken minskning,

på sätt de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande åberopade alternativa

arrendeförslag utvisade, beräknats till 185 kronor eller — om härvid

frånräknades den till 40 kronor 10 öre upptagna årliga afgälden

från tändsticksfabrikens område, hvilken afgäld, för den händelse bytet

ej komme till stånd, antagits komma att äfven under nästa period uppbäras

af arrendatorn — endast 144 kronor 90 öre.

I afseende å vilkoren i öfrigt för bytet ansåge domänstyrelsen lika

med Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att i detsamma borde utan särskild

ersättning ingå de värdelösa två små holmar, som å Götherströms

karta funnes upptagna mellan Slottsholmen och egofiguren n:o 139,

äfvensom att Stufverum borde förbehållas rätt till grustägt å egofiguren

n:o 137. Deremot kunde styrelsen ej instämma i Kongl. Maj:ts befällningshafvandes

förslag, att kronan skulle emottaga lägenheterna Ekhagen,

Sjöshult och Jägarebansveden i samma skick de nu befunnes, utan ansåge

staden böra tillförbindas att lemna från sig lägenheterna efter laga

syn med skyldighet att ersätta dervid befunna brister i afseende å byggnader,

hägnader och häfd m. m., helst arrendatorn af Stufverum hade

att enligt laga syn ansvara för att den del af bostället med derå befintliga

boningshus, hvilken efter förslaget borde till staden afstås, vid

afträdestiden befunnes i laggilt skick.

Vidare och under erinran att Stufverums domän omfattade flera

särskilda hemman och lägenheter, nemligen hemmanet Stufverum n:o 1,

om 1 mantal, med underlydande lägenheterna Göktorpet n:o 1 och

Mörtviken n:o 1, samt en del af Norrlandet n:o 1, f. d. kronopark,

äfvensom hemmanet Strömmen n:o 1 vid Toteviken, om 1 mantal, jemte

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

holmarna Luzernan och Mörtvik samt underlydande lägenheten Stegeholm

n:o 1, ansåge domänstyrelsen staden jemväl böra förpligtas att

för den mark, som vid skeende undersökning befunnes vara i något af

förenämnda hemmantal inbegripen, derom utredning icke kunnat hos

styrelsen åstadkommas, åtaga sig så stor andel deri, som bestämdes

vid skeende mantalsfördelning, hvilken borde på stadens bekostnad

verkställas.

Till sist hade domänstyrelsen föreslagit, bland annat, att de områden,

som skulle till staden afträdas, måtte i jordeboken upptagas under

titel allmänt frälse med skyldighet för staden att utgöra de å områdena

belöpande onera och utskylder med undantag af kronotionde, hvarjemte

staden borde ensam vidkännas kostnaden för lagfart å det bytesbref,

som för staden blefve utfärdadt.

Slutligen hade, på grund af remiss, jemväl kammarkollegium afgifva

infordradt utlåtande, dervid kollegium, som ansett sig böra inhemta

yttrande från landtmäteristyrelsen, meddelat och anfört följande.

Hvad först beträffade lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden,

så hade dessa, på sätt ofvan omförmälts, vid uppdelning af

förra kronoparken Norrlandet tilldelats Vesterviks stad såsom ersättning

för de afstådda öarna Borgön och Mjödön; och hade, i anledning af

derom väckt fråga, kammarkollegium genom beslut den 13 december

1842, enär den staden tilldelade jordrymd af kronoparken endast utgjort

vederlag för berörda 2 öar, hvilka tillhört stadens donationsjord och

inräknats uti de 9 f mantal, hvartill samma jord i dess helhet jemlikt

kammarkollegii beslut den 2 juni 1825 ansetts, förklarat nu ifrågavarande

tre lägenheter böra innefattas under samma mantal och förty

ej böra undergå skattläggning. Såsom vederlag för donerad jord måste

ifrågavarande lägenheter jemväl i allt öfrigt anses vara af donationsnatur,

och syntes staden, med afseende å desammas innehaf, icke kunna

göra gällande bättre rätt, än som genom donationsurkunden af år 1529

åt staden inrymts i fråga om Borgön och Mjödön, hvilka icke varit med

eganderätt åt staden upplåtna. Härmed öfverensstämde ock 1880 års

jordebok för Lofta socken, hvaruti lägenheterna icke funnes såsom skatte

eller frälse införda, utan endast vore inbegripna under den såsom krono

utan grundskatt upptagna lägenheten Norrlandet n:o 1, f. d. kronopark,

vid hvilken lägenhet anteckning förekomme, att en del deraf vore upplåten

till Vesterviks stad såsom ersättning för afstådd jord till boningsplats

åt lotsar, jemlikt kongl. brefvet den 26 maj 1836.

Beträffande derefter de särskilda hemman och lägenheter, som

jemte en del af nyssberörda lägenheten Norrlandet enligt domänstyrel
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

15

sens uppgift utgjorde domänen Stufverum, så upptoge nämnda jordebok

under titel krono under allmän disposition dels, såsom hemman,

Stufverum n:o /, 1 mantal, med ränta 1 krona och kronotionde 9 kronor

99 öre, samt anteckning om afsöndring derifrån för alltid, jemlikt kongl.

brefven den 3 februari 1863 och den 11 maj 1877, af de här ofvan

omförmälda, till Vesterviks tändsticksfabrik upplåtna två områden, samt

Strömmen n:o 1, vid Toteviken jemte holrnarne Luzerna och Mörtvik, 1

mantal, med ränta 1 krona, varande för båda hemmanen antecknadt,

att de varit majorsboställe vid andra lifgrenadierregementet, men numera

indragits och för kronans räkning utarrenderats, samt att enligt

kongl. bref den 29 september 1882 hemmanens ränta, såsom under

arrendet inbegripen, skulle ur jordebok och räkenskaper afskrifvas, dels

ock, såsom jordlägenheter, Göktorpet n:o /, ett torp, med kronotionde 14

öre och Mörtviken n:o /, ett torp, med kronotionde 55 öre, båda med

anteckning att de lydde under Stufverum n:o 1, äfvensom Stegeholm

n:o 7, åtskilliga ängs- och andra lägenheter, med ränta 34 kronor 92 öre

och anteckning att denna lägenhet lydde under Strömmen n:o 1 samt

att räntan skulle på grund af nyss åberopade kongl. bref afskrifvas.

Af nämnda hemman och lägenheter syntes Stufverum n:o 1, hvars

egor, enligt en hos domänstyrelsen förvarad, år 1894 upprättad karta

med beskrifning öfver inegorna till hemmanen Stufverum och Strömmen

med derunder lydande torp och lägenheter, vore belägna långt i

norr om de områden, som genom här ifrågasatta utbytet skulle frångå

domänen, sålunda icke blifva af detta utbyte berördt; och som enligt

samma karta med beskrifning, jemförda med det den 31 augusti 1894

upprättade arrendeförslag för egendomen, torpet Göktorpet n:o 1 och

Mörtviken n:o 1 samt holmen Mörtvik inräknades under hemmanet

Stufverum n:o 1, syntes utbytet ej heller afse någon del af nämnda

torp och holme.

Landtmäteristyrelsen, som upplyst, att, på sätt ofvan omförmälts,

Stufverums boställe vid det år 1839 afslutade skifte å förra kronoparken

Norrlandet tillskiftats egor för r\- mantal under litt. D, hade tillika förmält

sig hafva funnit, att samtliga de Stufverum nu tillhörande egor,

Indika i bytesförslaget afsåges, inginge i berörda vid skiftet utlagda x5,r

mantal Stufverum litt. D; och skulle, enligt styrelsens antagande, det

hemman Stufverum, som i skiftet under denna benämning ingått och

tillagts egor för mantal, vara detsamma som hemmanet Strömmen

n:o 1 vid Toteviken. Efter hvad kammarkollegium vid jemförelse mellan

å ena sidan omförmälda 1894 års karta och å andra sidan två i rikets

generallandtmäterikontor befintliga äldre kartor, en af år 1646 öfver

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Satsutslcottets Utlåtande N:o 71.

Stegeholms kungsladugård och en af år 1750 öfver kronoparken Norrlandet,

trott sig finna, inginge emellertid i nämnda hemman Strömmens

egoområde, sådant detta å 1894 års karta upptoges, äfven lägenheten

Stegeholm n:o 1, och syntes denna lägenhet, hvilken uti äldre jordeböcker

vore införd icke såsom sjelfständig sådan, utan såsom tillökning

till hemmanet Strömmen n:o 1 under benämning »Stora Gärdet, Noteholmen

och Trädgårdsviken», åtminstone delvis innefattas uti det till utbyte

afsedda område af Stufverums domän, ehuru i kammarkollegium

icke kunde närmare utrönas, i hvad mån så kunde vara förhållandet,

då lägenheten, såsom sammanblandad med nämnda hemmans eg or, i

sjelfva verket numera kunde betraktas såsom obefintlig.

Hvad anginge sjelfva ansökningen, hade kammarkollegium i hufvudsak

deremot icke något att erinra, utan tillstyrkte, på angifna vilkor och

förbehåll, bifall till densamma. Beträffande särskild^ det i ansökningen

framstälda förslag, att staden i sammanhang med förvärfvet af dertill

ifrågasatta egor af Stufverums domän äfven skulle få på sig Överflyttad

rättigheten till uppbärande af den från tändsticksfabrikens område utgående

afgäld, ansåge kammarkollegium för sin del denna anordning

vara fullt lämplig i betraktande af områdets belägenhet i förhållande till

nyssnämnda egor och stadens hamn, samt med hänsyn jemväl till den

framtida reglering mellan staden och Lotta socken, hvarom förslag från

stadsvall in ägtiges sida bebådats, medan deremot något särskildt skäl,

hvarför, på sätt domänstyrelsen mot ansökningen i denna del anmärkt,

nämnda afgäldsrättighet skulle åt kronan bibehållas, icke syntes vara

för handen.

Med afseende å bytets omfattning i öfrigt anslöte sig kammarkollegium

till den af flere vederbörande framstälda erinran om uttryckligt

förklarande, att i bytet skulle ingå jemväl de båda här ofvan omnämnda,

mellan Slottsholmen och Stufverums fastlands egor belägna små

holmar, öfver hvilka Norrlandsvägen framlöpte. Enligt hvad delningsbeskrifningen

till ofvan åberopade skifte utvisade, vore dessa båda holmar

dervid tillförda Stufverum; och de hade veterligen icke sedermera,

vare sig vid den år 1884 från kronan till staden gjorda försäljning af

den till Stufverum förr hörande lägenheten Slottsholmen eller annorledes,

blifvit Stufverum afhända.

Emot den af stadsfullmägtige åberopade värdering å ifrågavarande

jordar och afgäldsförmån hade kammarkollegium icke funnit anledning

till annan erinran, än att kapitalvärdet af ej mindre nämnda afgäld än

äfven, på sätt domänstyrelsen anmärkt, de för Stufverum beräknade särskilda

årsinkomster och förmåner skäligen syntes böra beräknas endast

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

17

efter fyra i stället för af värderingsmännen tillämpade fem procents

räntefot, med iakttagande hvaraf och om årsafgälden för tändsticksfabrikens

område upptoges till i jemnadt tal 40 kronor de i värderingsinstrumentet

i berörda hänseenden uppförda kapitalbelopp af 829 kronor

20 öre samt 8,000 kronor skulle förhöjas till respektive 1,000 kronor

och 10,000 kronor samt i följd deraf totalvärdet å Stufverumsegorna

jemte afgälden ökas från 17,389 kronor 65 öre till 19,560 kronor 45 öre,

hvilket åter skulle föranleda en förhöjning af den utaf staden erbjudna

mellangiften 2,315 kronor 82 öre till 4,486 kronor 62 öre.

Beträffande i sammanhang härmed domänstyrelsens hemställan, att

staden skulle förpligtas aflemna lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden

försatta i fullgodt stånd till hus, häfd och hägnad m. m.

efter synerätt^ pröfning, borde efter kammarkollegii åsigt ett dylikt förbehåll,

hvilket efter omständigheterna kunde komma att innebära en alltför

stor rubbning i de förutsättningar, hvarpå hela frågan syntes grundad,

knappast behöfva uppställas, då den hållna värderingen, mot hvars

tillförlitlighet anmärkning icke förekomme, väl otvetydigt måste anses

gifva vid handen, att lägenheterna äfven i sitt nuvarande skick egde

det af värderingsmännen åsätta värde och alltså kunde för detsamma i

vederlagsberäkning ingå. För sin del ansåge sig kammarkollegium derför

kunna biträda Kongl. Maj:ts befallningshafvandes mening, att lägenheterna

skulle af staden afträda^ i det skick, hvari de nu befunne sig.

Med afseende å det af domänstyrelsen med flere uppstäda förbehåll

om rätt för Stufverums domän att för all framtid hemta grus å

egofiguren n:o 137 förekomme, att, enligt hvad landtmäteristyrelsens

yttrande upplyste, vid förenämnda skifte å kronoparken Norrlandet samtlige

skiftesdelegare förbehållits rätt att till vägunderhåll hemta sand och

grus å en å 1828—29 årens karta med n:o 293 betecknad, Kulbacken benämnd

egofigur, hvilken landtmäteristyrelsen funnit vara densamma som

den nu ifrågavarande, å Götherströms karta under n:o 137 upptagna.

Ett förbehåll i angifna syftet syntes derför icke kunna inskränkas ensamt

till Stufverums förmån, utan böra göras så vidsträckt, att jemväl

alla andra vederbörandes deraf beroende rätt lemnades af bytet oförkränkt.

Derest bytet medgåfves, syntes de Stufverums egor, hvilka staden

derigenom erhöllo, böra till den del, som motsvarade värdet af stadens

till donationsjorden hörande lägenheter Ekhagen, Sjöshult och Jägarebansveden,

i stadens hand ikläda sig natur af donationsjord och såsom

sådan blifva underkastad nu eller framdeles meddelade föreskrifter om

hushållning med sådan jord. Såsom endast utgörande vederlag för

Bill. till Jlitcsd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 62 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

nämnda tre donationslägenheter syntes Stufverumsområdet i angifna del

äfven böra anses inbegripet under det, på sätt ofvan angifvits, stadens

hela donationsjord åsätta mantal, så att någon öfverflyttning af andel i

Stufverums hemmantal på detta område icke, såsom domänstyrelsen afsett,

borde ifrågakomma, likasom staden ej heller finge anses genom

bytet åtkomma sådan rätt till dessa egor, att lagfart derå, på sätt domänstyrelsen

jemväl förestält sig, kunde för staden meddelas. Den andel af

egorna åter, som belöpte å den kontanta mellangiften i förhållande till

hela det beräknade värdet af Stufverums ifrågavarande mark — kapitalvärdet

för ofvan omförmälda afgäldsrättighet härvid å båda sidor frånräknadt

— och hvilken syntes böra genom behörig utbrytning på stadens

bekostnad från det öfriga området särskiljas, blefve deremot enligt

kammarkollegii åsigt att betrakta såsom af staden från kronan genom

rent köp åtkommen egendom, i afseende hvarå de vanliga bestämmelserna

om försäljning af mindre kronoegendomar borde i tillämpliga delar

lända till efterrättelse, så att denna fastighet undfinge natur af allmänt

frälse med förpligtelse för staden att derför utgöra onera och utskylder

i likhet med hvad för dylika egendomar i orten egde rum. Något åsättande

af mantal å denna fastighet syntes desto mindre behöfva ifrågakomma,

som, med undantag i viss mån för afgift till vederbörande

presterskap, allmän utskyld af beskaffenhet att böra efter mantalsberäkning

utgöras numera ej påhvilade den del af Stufverums domän, hvarifrån

här ifrågavarande egor, efter hvad ofvan vore sagdt, kunde anses

vara tagna, utan kunde fastigheten lämpligen betraktas endast såsom en

lägenhet.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.

Maj:t, som den 6 november 1896 bemyndigat domänstyrelsen att på

de för kronan fördelaktigaste vilkor, som kunde betingas, låta ombesörja

förra majorsbostället Stufverums skötsel och bruk under ett

års tid från den 14 mars 1897, nu föreslagit Riksdagen att medgifva,

att till staden Vestervik måtte, med tillträdesrätt den 14 mars 1898,

öfverlåtas ej mindre de delar af Stufverums domän, hvilka funnes upptagna

å kommissionslandtmätaren Götherströms ofvan åberopade karta

och hvilka utgjordes af dels öarna Luzernan, Notholmen, Stora och

Lilla Ringholmen samt Utklabben, dels ock domänens å fastlandet,

belägna egor söder om Gränsövägen med utsträckning i vester till

Gamleby viken, häri inbegripna jemväl de båda små holmar mellan

Slottsholmen och fastlandet, öfver hvilka den så kallade Norrlandsvägen

framlöpte, allt tillhörande 1 mantal Strömmen n:o 1 med lägenheten

Stegeholm n:o 1, än äfven rättigheten att för framtiden uppbära

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

19

den årliga afgälden för de jemlikt kongl. brefven den 3 februari 1863

och den 11 maj 1877 till Vesterviks tändsticksfabrik från Stufverums

egendom upplåtna områden, mot det att staden å sin sida samtidigt till

kronan afstode sin rätt till de kronoparken Norrlandet förut tillhörande

lägenheterna Ekhagen, Sjösliult och Jägarebansveden och tillika kontant

erlade en mellangift af 4,486 kronor 62 öre, samt i öfrigt under följande

vilkor och förbehåll, nemligen:

att jordarne å ömse sidor aflemnades i nu befintligt skick;

att den vid 1839 års laga skifte å förra kronoparken Norrlandet

skiftesdelegarne förbehållna rätt till sand- och grustägt å det område,

som å Götherströms karta upptagits under egofiguren n:o 137, fortfarande

skulle ega bestånd;

att af det jordområde, i värde beräknadt till 18,560 kronor 45 öre,

som genom egoutbytet tillfölle staden, så stor del, som motsvarade

3,486 kronor 62 öre, genom på stadens bekostnad verkstäld landtmäteriförrättning

utbrötes och i jordeboken upptoges såsom en särskild

lägenhet under titel allmänt frälse, med skyldighet för staden att derför

utgöra de dylika egendomar författningsenligt åliggande onera och

utskylder; samt

att öfriga delen af berörda område skulle ikläda sig natur af från

kronan donerad stadsjord samt för ty vara underkastad nu eller framdeles

gällande bestämmelser rörande hushållningen med sådan jord;

hvarjemte Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, att

den kronan vid egoutbytet tillkommande mellangift måtte, på samma

sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar, användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd

tjenlig mark.

Såsom ofvan meddelats, har domänstyrelsen uti sitt i ärendet

afgifna utlåtande, i fråga om den afgäld, som af Vesterviks tändsticksfabrik

hittills erlagts för de till densamma från bostället Stufverum afsöndrade

områden, anfört, att denna afgäld vid den å bostället hållna

arrendevärdering, upptagen till 40 kronor 10 öre, för närvarande utginge

till boställets arrendator, men efter arrendeperiodens slut den 14

mars 1897 skulle omedelbart till statsverket utgöras; och ansåge

styrelsen något skäl, hvarför statsverket skulle afhända sig denna

skatteinkomst, icke förefiunas, helst Vesterviks stad icke kunde hafva

något särskildt intresse af att tändsticksfabriken uti ifrågavarande

hänseende blefve till staden skattskyldig, då nemligen detta icke kunde

antagas utgöra något vilkor för att fabrikens område i alla hänseen
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

den införlifvades med staden. Beträffande denna fråga har deremot

kammarkollegium i sitt utlåtande i ärendet förklarat sig anse, att

rättigheten till uppbärande af den från tändsticksfabrikens område utgående

afgiften borde öfverflyttas på staden Vestervik med afseende å

områdets belägenhet i förhållande till de egor, som nu ifrågasättas att

af staden förvärfvas, och stadens hamn samt med hänsyn jemväl till

den framtida reglering mellan staden och Lotta socken, hvarom förslag

från stadsfullmägtiges sida bebådats, medan deremot något särskildt

skäl, hvarför nämnda afgäldsrättighet skulle åt kronan bibehållas,

icke syntes vara för handen; och är Kongl. Maj:ts proposition i denna

del affattad i öfverensstämmelse med kammarkollegii sålunda uttalade

mening.

Då emellertid enligt utskottets förmenande giltiga skäl icke anförts

för öfverlåtande åt Vesterviks stad af rättigheten att uppbära

den årliga afgälden för de jemlikt kongl. brefven den 3 februari 1863

och den 11 maj 1877 till Vesterviks tändsticksfabrik från Stufverums

egendom upplåtna områden icke blifvit förebragta, har utskottet, lika

med domänstyrelsen, ansett nämnda afgäld icke böra till staden afyttras.

Men för sådant fall bör den mellangift, som staden vid ifrågavarande

byte ansetts böra erlägga, undergå motsvarande minskning,

utgörande enligt den i den kongl. propositionen gjorda beräkning 1,000

kronor.

Med afseende härå och då utskottet i?öfrigt icke haft något att

emot ifrågavarande framställning erinra, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts p förevarande proposition må

på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

dels att till staden Vestervik må, med tillträdesrätt

den 14 mars 1898, öfverlåtas de delar af Stufverums

domän, hvilka finnas upptagna å kommissionslandtmätaren

Götherströms ofvan åberopade karta och

hvilka utgöras af dels öarna Luzernan, Notholmen,

Stora och Lilla Ringholmen samt Utklabben, dels

ock domänens å fastlandet belägna egor söder om

Gränsövägen med utsträckning i vester till Gamlebyviken,

häri inbegripna jemväl de båda små holmar

mellan Slottsholmen och fastlandet, öfver hvilka den

så kallade Norrlandsvägen framlöper, allt tillhörande

1 mantal Strömmen n:o 1 med lägenheten Stegeholm

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 71.

21

n:o 1, mot det att staden å sin sida samtidigt till

kronan afstår sin rätt till de kronoparken Norrlandet

förut tillhörande lägenheterna Ekhagen, Sjöshult och

Jägarebansveden och tillika kontant erlägger en mellangift

af 3,486 kronor 62 öre, samt i öfrigt under följande

vilkor och förbehåll, nemligen:

att jordarne å ömse sidor aflemnas i nu befintligt

skick;

att den vid 1839 års laga skifte å förra kronoparken

Norrlandet skiftesdelegarne förbehållna rätt

till sand- och grustägt å det område, som å Götherströms

karta upptagits under egofiguren n:o 137, fortfarande

skall ega bestånd;

att af det jordområde, i värde beräknadttill 18,560

kronor 45 öre, som genom egoutbytet tillfaller staden,

så stor del, som motsvarar 3,486 kronor 62 öre, genom

på stadens bekostnad verkstäld landtmäteriförrättning

utbrytes och i jordeboken upptages såsom en särskild

lägenhet under titel allmänt frälse, med skyldighet

för staden att derför utgöra de dylika egendomar

författningsenligt åliggande onera och utskylder; samt

att öfriga delen af berörda område skall ikläda

sig natur af från kronan donerad stadsjord samt för ty

vara underkastad nu eller framdeles gällande bestämmelser

rörande hushållningen med sådan jord;

dels och att den kronan vid egoutbytet tillkommande

mellangift må, på samma sätt som köpeskillingarne

för försålda mindre kronoegendomar, användas

till inköp för kronans räkning af skogbärande

eller till skogsbörd tjenlig mark.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:104 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående byte af mark mellan kronan och Vesterviks stad. s. 13 i texten