Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl. Maj:t om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

1897-05-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:72, Utlåtande, i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl. Maj:t om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

Ang. danaarf

efter färre

arr endatorn

E. G. Lindberg.

N:o 72.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1897, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl.

Maj:t om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf.

(I. A.)

Statsutskottet, som till behandling fått emottaga nedannämnda tre

af Kongl. Maj:t aflåtna propositioner angående efterskänkande af kronans

rätt till vissa danaarf, har förehaft dessa frågor i sammanhang med

hvarandra samt får dem här till Riksdagens pröfning anmäla och dervid

meddela de yttranden, hvartill hvar och eu af dessa framställningar

ansetts föranleda.

l:o. Enligt hvad i en till Riksdagen den 5 mars innevarande år

aflåten proposition (n:o 55) meddelas, hade, på yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet

Färentuna häradsrätt, efter det förre arrendatorn

Erik Gustaf Lindberg från Hillersjö by i Hilleshögs socken af Stockholms

län den 31 januari 1894 aflidit utan att efterlemna några vid

bouppteckningstillfället den 6 februari samma år kända arfvingar, och

sedan i anledning häraf häradsrätten den 31 mars 1894 förordnat trädgårdsmästaren

Fredrik Wilhelm Svensson i Hillersjö by att i egenskap

af god man vårda och förvalta aflidne Lindbergs bo, genom utslag den

8 april 1896, hvilket vunnit laga kraft, jemlik! 15 kap. 1 § ärfdabalken

förklarat, att Lindbergs efterlemnade egendom skulle tillfalla Kongl.

Maj:t och kronan.

Redan dessförinnan hade i en till Kongl. Maj:t den 6 mars 1896

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

23

ingifven skrift bemälde Svensson, som af samma häradsrätt den 31

mars 1894 förordnats till förmyndare för ett af Lindberg i lifstiden

med sin hushållerska Josefina Amalia Andersson sammanafladt barn,

Gustafva Josefina, i sin sistberörda egenskap anhållit, att, enär Lindberg

haft för afsigt att testamentera sin qvarlåtenskap till sin omförmälda

dotter, ehuru han ej hunnit sätta sin berörda afsigt i verket,

innan han ofvannämnda den 31 januari 1894 af våda omkom, kronans

rätt till Lindbergs efterlemnade qvarlåtenskap måtte efterskänkas till förmån

för Svenssons ifrågavarande myndling, som, vid det förhållande, att

dess moder vore helt och hållet obemedlad, i annat fall skulle falla fattigvården

till last; varande vid ansökningen fogade dels af vederbörande

pastor utfärdadt intyg, utvisande, att Lindberg för honom erkänt sig

vara fader till det af Lindbergs bemälda hushållerska den 26 juli 1893

födda flickebarn, Gustafva Josefina, i följd hvaraf Lindberg i kyrkoboken

antecknats såsom barnets fader, dels ock utdrag af domboken,

hållen å lagtima höstetinget med Färentuna härad den 19 december

1895, hvaraf inhemtats, att Svensson för att styrka, att Lindberg erkänt

barnet såsom sitt samt tillika uttryckt sin önskan, att detsamma

måtte bekomma arf efter honom, låtit inför häradsrätten såsom vittnen

afhöra Carl Fredrik Grönlund vid Riksättra och Johan Erik-Jansson

vid Hillersjö, hvilka dervid berättat: l:o Grönlund, att vittnet i september

1893, då ifrågavarande flickebarn skulle döpas, sammanträffat med

Lindberg och då tillsport honom, om han ej ville, att barnet i dopboken

skulle antecknas såsom hans barn, att Lindberg dertill svarat

nekande, men tillagt, att barnet i allt fall icke skulle blifva utan, ty

han ville »tillskrifva henne sedan»; samt att enligt vittnets uppfattning

Lindberg med berörda uttryck menat, att han ville gifva barnet testamente;

och 2:o Jansson, att Lindberg till vittnet sagt, att flickan vore

hans dotter och att det vore roligt att på gamla dagar hafva fått

ett barn.

I anledning af ansökningen hade utlåtande afgifvits af ej mindre

Kongl. Majrts befallningshafvande i Stockholms län, som, efter det vederbörande

kronofogde i afgifvet yttrande vitsordat ifrågavarande barns

medellöshet, med hänsyn dertill, att det ålegat Lindberg såsom barnafader

att bidraga till barnets underhåll och uppfostran, hvilken skyldighet,

måste anses hafva öfvergått på hans sterbhus, samt att behållningen

i boet åtminstone icke vore större, än hvad som erfordrades för

fullgörandet af nämnda skyldighet, helst barnets moder icke syntes

vara i tillfälle att i afsevärd mån bidraga till barnets försörjning, tillstyrkt

bifall till framställningen, än äfven kammaradvokatfiskalsembetet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

som, jemte upplysning, att Svensson, såsom god man för förvaltningen

af Lindbergs qvarlåtenskap, till embetet redovisat danaarfsmedlen, utgörande

efter afdrag af aktoratsprovision, 2,243 kronor 9 öre, som i

statskontoret innestode, på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

anförda skäl jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel måtte öfverlåtas på ofvanbemälda Josefina Amalia

Anderssons dotter Gustafva Josefina.

Utskottet, som mot Kongl. Maj:ts framställning icke haft något

att erinra, får hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

Ang. danaarf

efter K. O.

Hedblad.

2:o. I eu till Riksdagen den 19 mars innevarande år aflåten

proposition (n:o 56) meddelas, hurusom, sedan födorådstagaren Karl

Oskar Hedblad från Krånged i Junsele socken af Vesternorrlands län

den 30 mars 1895 aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, Resele

tingslags häradsrätt, på åkäran af kammaradvokatfiskalembetet, genom

utslag den 2 november 1896, som vunnit laga kraft, förpligtat hemmansegaren

Jon Zakrisson i Krånged, hvilken i egenskap af god man omhändertagit

qvarlåtenskapen efter Hedblad, att till kammaradvokatfiskalsembetet

redovisa för och utgifva berörda qvarlåtenskap.

Redan innan förenämnda utslag meddelats, hade torparen Nils

Erik Klarén i Tarsele i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift af den 10

januari 1896 anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte

till hans förmån efterskänkas; dervid Klarén, som, enligt företedt intyg

af vederbörande pastor, vore född den 14 februari 1849 och oäkta son

till Sara Lisa Ersdotter, med hvilken Hedblad varit gift från den 24

juni 1852 till hennes död den 27 januari 1885, såsom skäl för sin

berörda framställning anfört, att Klarén alltid betraktat sig såsom äkta

barn till makarne Hedblad och äfven, såsom han trodde, af dem så ansetts;

att under moderns sista sjukdom Klarén utan all ersättning vårdat och

underhållit henne under en tid af tre år; att arfskifte efter modern

icke egt rum, enär Klarén varit öfvertygad, att han vore ende laglige

arfvingen och sålunda eu gång skulle erhålla hela qvarlåtenskapen efter

makarne Hedblad, af hvilken orsak han ej heller tordrat ersättning för

den vård, han egnat modern; att det varit Hedblads mening, att Klarén

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

25

skulle erhålla hans qvarlåtenskap, ehuru något testamente icke blifvit

upprättadt; samt att, då Klarén befunne sig i mycket fattiga omständigheter,

förlusten af mödernearfvet och de gjorda uppoffringarna för

moderns vård skulle känbart drabba honom och hans familj.

Vid ansökningen funnes fogade dels ett af hemmansegaren Nils

Petter Nilsson i Krånged utfärdadt intyg af innehåll, att Klaréns moder

under sin sjukdom vistats hos och vårdats af Klarén såväl från hösten

1881 till våren 1882 som ock från hösten sistnämnda år till hennes död

i januari 1885; samt att Hedblad flere gånger yttrat, att hans samtliga

tillgångar skulle efter hans död tillfalla Klarén; dels ett af torparen

Elias Olsson i Krånged afgifvet intyg, enligt hvilket Hedblad till Olsson

yttrat, att Klarén bekommit högst obetydligt efter modern, men skulle

efter Hedblads död erhålla allt, som då funnes i boet; dels ock ett af

länsmannen A. F. Domeij meddeladt bevis, att Klarén befunne sig i

fattiga omständigheter och hade fyra minderåriga barn.

I anledning af berörda ansökning hade utlåtande afgifvits af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands län, som tillstyrkt

bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen

hördt, hade jemte meddelande, att ofvanbemälde Zakrisson till

embetet behörigen redovisat ifrågavarande danaarfsmedel, utgörande

efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision 562 kronor 16 öre, som i

statskontoret innestode, tillika upplyst, att enligt vederbörligt qvitto å

ett vid de till embetet insända redovisningshandlingarna fogadt, den

25 november 1895 upprättadt arfskifte efter Klaréns moder, Klarén till

fullo bekommit sin arfslott efter henne med 510 kronor 96 öre, i följd

hvaraf allt hvad i ansökningen yttrats om Klaréns mistning af sitt

mödernearf kunde lemnas utan afseende; men då med afseende å de i

ärendet företedda intyg Hedblads vilja syntes hafva varit, att Klarén

skulle erhålla hans qvarlåtenskap, hade embetet, med hänsyn jemväl

till hvad i öfrigt om förhållandet mellan Klarén och Hedblad samt om

den förres lefnadsomständigheter blifvit i ärendet upplyst, hemstält om

aflåtande till Riksdagen af proposition i det uti ansökningen angifna

syfte; och har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att

kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel måtte på Klarén öfverlåtas.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

af Riksdagen bifallas.

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 52 Raft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutslcottets Utlåtande N:o 72.

tfter drängen ^o. I en till Riksdagen den 19 mars innevarande år aflåten

K G. Karl- proposition (n:o 57) meddelas, hurusom, sedan drängen Karl Gustaf

w. K ar ofrÄm fr-å r» O rinrltArrv \ TäVvxr ^ ^ ^ --1 1 • • J 1

ström.

Karlström från Grindtorp i Täby socken af Stockholms län den 12

maj 1892 aflidit utan att efterlemna några vid bouppteckningstillfället

den 30 i samma månad kända arfvingar, torparen Johan Gustaf Widegrens

i Grindtorp enka Christina Charlotta Widegren, född Carlsson,

hvilken jemte landtbrukaren Johan Wallin i Tibble förordnats till förmyndare

för enkan Widegrens omyndiga dotter Clara Charlotta, den

15 december 1893, under förmenande, att Karlström i lifstiden gjort

testamente till förmån för hennes bemälda myndling, i bevakningsändamål

till Danderyds skeppslags tingsrätt ingifvit en så lydande

handling: »Testamentariskt förordnande. Uti undertecknades närvaro

vid Grindtorp under Näsby i Täby socken den 7 februari detta år förklarade

och förordnade ogifta drängen Karl Gustaf Karlström derstädes,

hvilken sedermera den 12 innevarande maj med döden aflidit,

att allt det, som honom tillhör, vid hans död skall utan intrång af

någon annan ensam tillfalla enkan Christina Widegrens i Grindtorp

under Näsby i Täby socken dotter Clara Charlotta. Att Karl Gustaf

Karlström inför oss gemensamt och af fri vilja samt med suudt och

fullt förstånd förklarat detta vara hans yttersta vilja, intyga vi på en

gång närvarande vittnen. Täby den 28 maj 1892. C. J. R. Lundström.

J. W. Söderlund.» Bemälda vittnen, nämndemannen Carl Johan

Robert Lundström och handlanden Johan Verner Söderlund, hade den

11 juli 1892, efter vittnesedens afläggande, blifvit vid tingsrätten

hörde, dervid de, enligt hvad det vid förhöret förda protokoll utvisade,

sammanstämmande berättat, att, då vittnena den 7 februari 1892 varit

vid Grindtorp med anledning af en arfskiftesförrättning, Karlström,

som då varit frisk, uppsökt vittnena och i Lundströms närvaro anmodat

Söderlund att skriftligen uppsätta Karlströms testamente i enlighet

med. hvad i ofvan intagna handling uppgåfves; samt att testamentet

emellertid då ej blifvit skriftligen affattadt, hvaremot ofvan intagna

handling, hvars innehåll vittnena loge på den aflagda eden, blifvit

uppsatt först efter Karlströms död.

Då några arfvingar efter Karlström icke inom natt och år- från

dödsfallet anmält sig, hade kammaradvokatfiskalsembetet till Danderyds

skeppslags tingsrätt instämt enkan Widegren och Wallin, såsom förmyndare

för Clara Charlotta Widegren, äfvensom ofvanbemälde Söderlund,

den sistnämnde i egenskap af god man för Karlströms okände

arfvingar, med yrkande, att Kongl. Maj:t och kronan måtte berättigas

att, utan hinder af Karlströms ofvanomförmälda förklarande, såsom

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

27

danaarf öfvertaga Karlströms qvarlåtenskap. Genom utslag den 28

juni 1895 hade tingsrätten förklarat, att, ehuru genom förbemälde

Lundströms och Söderlunds vittnesberättelser vore upplyst, att Karlström

den 7 februari 1892 vid fullt och sundt förstånd samt af fri

vilja i närvaro af Lundström aumodat Söderlund att skriftligen uppsätta

för Karlström ett testamente, hvarigenom han till Clara Charlotta

Widegren testamenterade all sin qvarlåtenskap, Karlström likväl genom

denna anmodan till Söderlund icke kunde anses hafva haft för afsigt

att vid berörda tillfälle upprätta ett muntligt testamente samt att vid

sådant förhållande ifrågavarande för Clara Charlotta Widegrens räkning

såsom muntligt testamente bevakade yttrande af Karlström icke

vore att betrakta som lagligt testamente och alltså icke utgjorde hinder

för Kongl. Maj:t och kronan att såsom danaarf sätta sig i besittning

af qvarlåtenskapen efter Karlström; och hade Wallin och enkan Widegren,

hvilka tagit qvarlåtenskapen i sin vård, förpligtats att afgifva

fullständig'' redovisning för boet. Sedan talan mot tingsrättens berörda

utslag fullföljts hos Svea hofrätt, hade samma utslag genom hofrättens

den 26 juni 1896 meddelade, numera laga kraftvunna dom blifvit

faststäldt.

I eu till Kongl. Maj:t den 10 november 1896 ingifven skrift hade

enkan Widegren anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel

måtte efterskänkas till förmån för hennes dotter Clara Charlotta,

dervid framhållits, att dottern, som, enligt hvad styrkt blifvit, vore

född den 12 augusti 1885, sålunda ännu icke vore i stånd att sjelf försörja

sig och dessutom lede af svårt hjertfel, i följd hvaraf hon, såsom

synnerligen sjuklig och svag, vore i stort behof af omvårdnad och

skonsam behandling.

Med anledning af ansökningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Stockholms län afgifvit utlåtande och dervid tillika öfverlemnat

dels ett af ordföranden i Täby sockens kommunalnämnd C. J.

R. Lundström utfärdadt intyg af innehåll, att Karlström, som under

större delen af sitt lif vistats hos torparen Widegren, betraktats mera

som medlem af familjen än som tjenare; att Karlströms bestämda vilja

varit, att Clara Charlotta Widegren skulle erhålla hans qvarlåtenskap,

hvilken endast utgjordes af besparingar å den lön, som han uppburit

under sin tjenstetid hos Widegrens familj; samt att Clara Charlotta

Widegren vore mycket sjuklig och sannolikt aldrig blefve i stånd att

med kroppsarbete försörja sig, i följd hvaraf, och då hennes moder ej

syntes kunna åt henne efterlemna några nämnvärda tillgångar, besittningen

af Karlströms qvarlåtenskap skulle för henne vara af synner
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

ligen stor vigt; dels ock ett af kyrkoherden i Täby församling J. P.

Johnson afgifvet intyg, att Karlström allt sedan år 1851 tjenat såsom

dräng i enkan Widegrens och hennes föräldrars hus; att Clara Charlotta

Widegren, vid hvilken Karlström varit innerligt fästad, hittills af

sjuklighet ej kunnat bevista folkskolan; samt att för henne stor fara

syntes vara för handen att i framtiden ej kunna sjelf försörja sig med

arbete.

För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i sitt berörda

utlåtande förordat bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen

hördt, hade meddelat, att ifrågavarande danaarfsmedel blifvit behörigen

redovisade och efter afdrag af utanordnad aktorateprovision uppginge

till 1,118 kronor 8 öre, som i statskontoret innestode; och enär, enligt

hvad af de till ärendet hörande handlingar otvetydigt framginge,

Karlströms vilja varit, att hans qvarlåtenskap, som hufvudsakligen

syntes hafva utgjorts af besparingar å den lön, han under sin långa

tjenstetid hos makarne Widegren uppburit, skulle tillfalla Clara Charlotta

Wddegren, hade kammaradvokatfiskalsembetet, med hänsyn jemväl

till hvad i ärendet blifvit upplyst om Clara Charlotta Widegrens sjuklighet

och på grund deraf befarade oförmåga att i framtiden kunna

sjelf försörja sig, hemstält om aflåtande till Riksdagen af proposition i

det uti ansökningen angifna syfte.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit, har Kong!.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

danaarfsmedel måtte öfverlåtas å Clara Charlotta Widegren.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1807.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:105 Skrifvelse till Konungen, i anledning af tre särskilda framställningar af Kongl. Maj:t om efterskänkande af kronans rätt till vissa danaarf. s. 1 i texten