Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition med förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag till sjukkassor, dels ock inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

1897-05-04 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:73, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition med förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag till sjukkassor, dels ock inom Riksdagen väckta motioner i ämnet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

1

i .

N:o 73.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1897, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Majds proposition med

förslag till förändrade bestämmelser angående förvaltningsbidrag

till sjukkassor, dels ock inom Riksdagen

väckta motioner i ämnet.

(2:a U. A.)

Uti en den 12 sistlidne mars till Riksdagen aflåten, till förberedande

behandling af statsutskottet remitterad proposition (n:o 53) har Kongl.

Maj:t, under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet

öfver civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen medgifva,

att Kongl. Maj:t måtte ega för år 1898 använda de till underlättande

af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta

belopp, i mån af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassa skall under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

samt

3:o) att förvaltangsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under näst föregående år städse

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 53 Höft. (N:o 73). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

haft, med en krona för hvarje medlem, dock ej för något år med sammanlagdt

högre belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

dill aberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

till en början erinrat om följande förhållanden.

Sedan arbetareförsäkringskomitén den 24 oktober 1889 afgifvit förslag

till lagbestämmelser angående de på senare tider inom landet till

ganska stort antal bildade föreningar för inbördes sjukhjelp eller så kallade

sjukkassor, framlades af Kongl. Maj:t för 1891 års Riksdag förslag i ämnet,

hvilket af Riksdagen med vissa ändringar antogs, hvarefter den 30 oktober

1891 utfärdades lag om sjukkassor att lända till efterrättelse från den 1

juli 1892.

Enligt denna lag, hvars syftemål enligt dåvarande departementschefens

till statsrådsprotokollet den 31 januari 1891 afgifna yttrande hufvudsakligen

vore att bereda sjukkassornas och deras medlemmars rättsliga

ställning stöd af uttryckliga, i lag meddelade bestämmelser, kunde sjukkassa,

som bestode af minst 25 medlemmar, varda registrerad. Såsom

vilkor för att registrering skulle kunna beviljas vore dock stadgadt, att

kassan skulle hafva i öfverensstämmelse med vissa i lagen meddelade bestämmelser

antagit stadgar och utsett styrelse. Lagen innehölle vidare

föreskrift, att registrerad sjukkassas räkenskaper och styrelsens förvaltning

skulle årligen granskas af utsedde revisorer, äfvensom att styrelsen för

registrerad sjukkassa skulle en gång årligen till registreringsmyndigheten

lemna uppgifter efter faststäldt formulär angående kassans verksamhet

föregående kalenderår samt insända ett exemplar af senaste revisionsberättelse

för kassan jemte uppgift om styrelseledamöternas namn och adress;

och egde registreringsmyndigheten, om den så nödigt funne, låta å stället

undersöka registrerad sjukkassas förvaltning. Deremot åtnjöte registrerad

sjukkassa förmånen att kunna förvärfva rättigheter och ikläda sig skyldigheter

samt inför domstol och annan myndighet söka, kära och svara; och

vore för kassans förbindelser styrelsens ledamöter och kassans medlemmar

icke personligen ansvarige, derest de ej dertill särskildt utfäst sig.

Jemte dessa lagbestämmelser hade emellertid, enligt hvad departementschefens

ofvan omförmälda, den 31 januari 1891 afgifna yttrande gåfve

vid handen, ansetts, att kassorna jemväl borde beredas något understöd

från det allmännas sida till bestridande af kostnaden för deras förvaltning,

hvarigenom de skulle kunna uppmuntras till att inrätta sig efter sjukkasselagens

stadganden och underkasta sig de förpligtelser, som deri dem ålades.

Redan vid 1890 års riksdag hade beslut fattats om afsättande för år 1891

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

o

af 100,000 kronor till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande. Vid 1891 års riksdag hade för år

1892 afsatts för samma ändamål ytterligare 100,000 kronor och tillika, i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag, medgifvits, att

Kongl. Maj:t finge använda de sålunda afsätta medlen i mån af behof

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor, under vilkor

l:o) att sjukkassan skulle vara hos vederbörande myndighet registrerad

i enlighet med lagen om sjukkassor;

2:o) att sjukkassan skulle under föregående år haft egna inkomster,

uppgående till minst tre gånger det begärda förvaltningsbidragets belopp;

och

3:o) att. förvaltningsbidraget skulle för år utgå i förhållande till

det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år

städse haft,

med 1 krona för hvarje medlem till och med 50,

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver till och med 250, samt

med 25 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre belopp än 300 kronor,

och

dels till utarbetande och offentliggörande genom försäkringsinspektörens

försorg af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Sedermera hade för hvart af åren 1893—1895 för ifrågavarande

ändamål afsatts ytterligare 100,000 kronor, hvarjemte Riksdagen för hvarje

år till och med innevarande medgifvit, att de sålunda afsätta medlen finge

användas på enahanda sätt, som vid 1891 års riksdag beslutits.

Enligt särskild! meddelad föreskrift hade registreringsmyndigheterna

att till civildepartementet öfversända de till sagda myndigheter inkomna

uppgifter och revisionsberättelser rörande kassorna; och blifva med ledning

häraf genom försäkringsinspektörens försorg upprättade årliga redogörelser

öfver kassorna af trycket utgifna.

Uti en vid 1896 års riksdag i Andra Kammaren väckt motion hade

föreslagits ändring i dittills gällande bestämmelser om förvaltningsbidraget

till ifrågavarande sjukkassor. Under anförande, hurusom en stor del af

de existerande sjukkassorna icke låtit registrera sig samt att anledningen

härtill vore den, att förvaltningsbidraget vore för lågt för att betacka de

med registreringen förenade kostnaderna, hade motionären föreslagit eu

ökning af förvaltningsbidraget sålunda, att detsamma skulle utgå med 2

kronor för hvarje medlem till och med 50, med 1 krona för hvarje medlem

derutöfver till och med 250, med 50 öre för hvarje medlem derut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

öfver till och med 500 samt med 25 öre för hvarje medlem derutöfver

utan någon begränsning.

Denna motion hade icke föranledt någon åtgärd af Riksdagen; men

genom cirkulär den 5 juni 1896 hade Kongl. Maj:t, enär erfarenheten gifvit

vid handen, att blott en mindre del af sjukkassorna i riket ännu blifvit

registrerade i öfverensstämmelse med lagen om sjukkassor, samt anmärkt

blifvit, att i vissa fall orsaken härtill antagligen vore att söka deruti, att

de af statsmedel enligt gällande bestämmelser utgående förvaltningsbidrag

till dylika kassor vore för låga, funnit skäligt anbefalla Kongl. Maj:ts samtliga

befallningshafvande att, jemte förebringande af den utredning, som

kunde åstadkommas angående icke registrerade sjukkassor, afgifva utlåtande,

huruvida och i hvad mån en förhöjning af nämnda förvaltningsbidrag syntes

böra ega rum. Sedan yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

inkommit, hade, enligt hvad departementschefen vidare meddelar, ytterligare

upplysningar i ämnet inhemtats från vissa län.

Departementschefen har härefter å sid. 5—9 i statsrådsprotokollet

lemnat närmare uppgifter rörande sjukkassorna i riket, afseende förhållandena

dels vid slutet af år 1884 och dels under de senast förflutna åren.

Enligt de meddelade siffrorna skulle — yttrar departementschefen — antalet

sjukkassor, som vid 1884 års slut utgjorde 956, hafva vid 1896 års slut

stigit till omkring 1,750, deraf omkring 650 registrerade och omkring 1,100

icke registrerade. Af hela antalet skulle således endast något mera än Va

hafva låtit registrera sig.

Såsom skål, hvarför ett jemförelsevis så betydligt antal kassor underlåtit

inregistrera sig, hade Kongl. Majtts befallningshafvande i de inkomna

yttrandena angifvit åtskilliga omständigheter. I sådant afseende hade då

först åberopats, att statens förvaltningsbidrag för närvarande vore för obetydligt

i förhållande -till de omkostnader och det besvär, som registreringen

förorsakade. Sjelfva registreringen måste nemligen ofta föregås af

en grundlig omarbetning af stadgarne för att bringa dem i öfverensstämmelse

med lagens stadganden, och de föreskrifna statistiska uppgifterna

kräfde för de stora kassorna mycket arbete till följd af materialets vidlyftighet

och för de små kassorna särskilda i bokföring kunniga biträden,

hvartill beträffande sådana kassor, som vore upprättade i samband med

föreningar för jemväl annat ändamål än sjukhjelp och begrafningshjelp,

komme de svårigheter, som uppstode i följd af stadgandet i 7 § sjukkasselagen,

att i sådant fall särskilda stadgar skulle vara uppgjorda för

kassan och dess medel särskildt förvaltas. Vidare hade såsom anledningar

till underlåten registrering angifvits: motvilja hos kassorna för att underkasta

sig något förmynderskap eller någon kontroll från myndigheterna,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

5

bristande kunskap om sjukkasselagens syfte och innebörd, stundom till och

med okunnighet om lagens tillvaro, samt slutligen de omständigheter, att i

vissa fall antalet medlemmar icke uppgått till 25 eller att kassa icke kunnat

uppfylla det för statsbidrags erhållande stadgade vilkoret, att föregående

års inkomster uppgått till minst tre gånger statsbidraget.

De fleste af Kong!. Maj:ts befallningshafvande hade ansett det verksammaste

medlet att undanrödja de anmärkta svårigheterna och förmå

kassorna att mera allmänt låta registrera sig vara att finna i en väsentlig

höjning af förvaltningsbidraget, i hvilket afseende framstälts många olika

förslag. Dock hade sex af Kongl. Maj:ts befallningshafvande afstyrkt dylik

förhöjning, såsom skäl hvarför åberopats, dels att förvaltningsbidraget ansetts

vara tillräckligt i förhållande till det med registreringen förenade

besvär, och dels att anledningen till underlåtenheten att registrera ansetts

vara hufvudsakligen andra omständigheter än hänsynen till förvaltningsbidragets

belopp.

Förutom nu omförmälda yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

hade vidare i ärendet inkommit skrifter från dels af Stockholms

sjukkassestyrelser utsedda komiterade och dels centralstyrelsen för nykterhetsvännernas

allmänna sjukkassa i Oskarshamn; och förordades i begge

dessa skrifter, att statsbidraget förhöjdes till de belopp, som vid ett den

29 november 1896 i Stockholm hållet allmänt möte i sådant afseende föreslagits.

Enligt hvad departementschefen vidare anfört, visade den i statsrådsprotokollet

lemnade redogörelsen för sjukkasseväsendets utveckling, att detta

under de två senaste årtiondena varit stadt i raskt framåtskridande. Den

funktion, dessa sjukkassor fylde, eller att åt arbetare och andra mindre bemedlade

bereda tillfälle att genom association till inbördes bistånd skydda

sig mot de, särskildt för personer i denna ställning, olycksdigra följderna

af sjukdomsfall vore af synnerligen stor betydelse, och deras verksamhet vore

väl värd att af staten omhuldas och skyddas. I sådant hänseende hade

staten, på sätt förut omförmälts, dels sökt att genom sjukkasselagen reglera

dessa inrättningars rättsliga ställning, dels äfven anvisat medel till

bidrag för deras förvaltningskostnader. I sammanhang härmed hade emellertid

staten sett sig föranlåten pålägga kassorna vissa förpligtelser, som

för dem medförde både kostnad och besvär.

Den i detta ärende förebragta utredningen gåfve emellertid vid handen,

att ett stort antal, närmare två tredjedelar af samtliga sjukkassor,

underlåtit att registrera sig, och de flesta uttalandena så väl af myndigheterna

som af kassornas målsmän ginge ut derpå, att detta förhållande

förorsakades hufvudsakligen deraf, att förvaltningsbidraget ansåges för litet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

i förhållande till de med registreringen förbundna kostnader och besvär,

samt att, derest detta bidrag höjdes, sannolikt betydligt flera kassor skulle

komma att låta registrera sig.

För bedömande af frågan om och i hvilken mån en ökning i statsbidraget

lämpligen borde ega rum vore det, särskildt med hänsyn till att

detta bidrag vore afsedt att vara ett förvaltningsbidrag, af intresse att

jemföra det förvaltningsbidrag, som hittills till de registrerade kassorna

åtgått, med de förvaltningskostnader, samma kassor haft. I sådant hänseende

visa de förut i statsrådsprotokollet meddelade utdragen af redogörelsen

för de registrerade sjukkassorna följande siffror:

Å r.

Antal

kassor.

Summa

förvaltnings-

bidrag.

Summa

förvaltnings-

kostnader.

1892........ ............

206

Kr.

6,092

Ö.

58

Kr.

11,858

Ö.

33

1893......................

318

23,060

93

25,073

07

1894.....................

466

31,359

94

35,888

37

Dessa siffror visade således, att förvaltningsbidraget vore något mindre

än de uppgifna förvaltningskostnaderna. Härvid vore dock att märka, att

de nu uppgifna förvaltningsbidragen vore de, som uppburits under året

och således, med hänsyn till stadgandet derom, att förvaltningsbidragets

belopp bestämdes i förhållande till det antal medlemmar, hvarje kassa under

föregående året egt, egentligen afsåge ett föregående år. Till närmare

utredning i förevarande hänseende hade, med ledning af de inkomna uppgifterna

angående de registrerade sjukkassorna under år 1895, verkstälts

en särskild beräkning, dervid antalet medlemmar upptagits i enlighet med

uppgifterna derom för 1895 års slut, förvaltningsbidraget beräknats till

hvad som med nu gällande bestämmelser skulle under år 1896 tillfalla

kassorna, under förutsättning att de hela året 1895 haft minst det för slutet

af samma år uppgifna antal, samt förvaltningskostnaderna upptagits med

de belopp, som i sådant hänseende uppgifvits hafva under år 1895 åtgått.

Denna beräkning visade följande resultat:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

7

: ?.!. . if*> in

Antal kassor. l)

Antal

medlemmar.

Förvaltnings-

bidrag.

Förvaltnings-

kostnader.

Kassor, der förvalt- ningskostnaden öfver- stiger förvaltnings- bidraget.

Antal.

Procent af

hela antalet.

94

25—50

Kr.

3,663

Ö.

Kr.

1,651

Ö.

67

9

9,6

217

51-100

13,690

—

8,047

95

38

17,5 1

155

101—200

14,597

—

9,709

53

30

19,4

46

201—300

6,727

—

5,792

05

14

30,4

15

301—400

2,585

—

2,525

64

6

40,0

9

401—500

1,788

—

1,958

21

5

55,6

1

501—600

219

25

266

67

1

1100,0

3

601—700

767

25

483

20

—

—

2

901-1,000

600

—

218

—

—

—

1

1,521

300

-r?-

530

87

1

100,0

l2)

8,638

300

—

14,438

89

1

100,0

Summa 544

45,236

50

45,622

68

105

19,3

eller om den sista

stora kassan från-

räknas 543.

44,936

50

31,183

79

104

19,2

Af denna sammanställning, deri dock förvaltningsbidråget, som måst

beräknas efter antalet medlemmar vid årets slut i stället för efter högsta

antalet medlemmar under hela året, antagligen upptagits till något högre

belopp än det, som i verkligheten utgått, framginge, att summan af förvaltningsbidraget

ungefär motsvarade summan af förvaltningskostnaden,

samt att, hvad de särskilda kassorna anginge, förvaltningsbid råget för ungefär

fyra femtedelar af kassorna öfverstege förvaltningskostnaden, och att

således allenast en femtedel af kassorna hade högre förvaltningskostnader,

1) 3 kassor med medlemsantal understigande 25 upptagas ej här.

2) Nykterhets vännernas allmänna sjukkassa i Oskarshamn.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

än bidraget utgjorde. Om man strängt fasthölle vid grundsatsen, att

statsbidraget till dessa kassor skulle utgöra endast ett förvaltningsbidrag,

skulle måhända denna utredning kunna föranleda dertill, att någon förhöjning

i statsbidraget icke ansåges erforderlig. Emellertid vore det

att märka, att dessa kassor, utom de utgifter, de hade för kontant sjukoch

begrafningshjelp jemte läkarevård och medicin, tillika hade rätt betydande

poster å andra »utgifter», hvilka stode mycket nära förvaltningskostnader.

Äfven med iakttagande af grundsatsen, att staten icke borde

lemna bidrag till sjelfva utgifterna för sjuk- och begrafningshjelp, kunde

således en höjning af statsbidraget anses vara af omständigheterna påkallad.

Dertill komme, att, enligt hvad den uppgjorda tabellen visade, förhållandet

mellan förvaltningsbidraget och förvaltningskostnaden blefve allt

ogynsammare, ju större medlemsantalet vore. Under det att af kassorna

med medlemsantal af 25—50 allenast 9,6 procent hade större förvaltningskostnader

än förvaltningsbidrag, uppginge samma procenttal för de kassor,

som hade 51—100 medlemmar, till 17 procent, för kassor med 101 200

medlemmar till 19,4 procent, för kassor med 201—300 medlemmar till

30,4 procent och för kassor med 300—400 medlemmar till 40 procent.

Detta visade tydligt, att särskildt de större kassorna vore i behof af ökadt.

förvaltningsbidrag. Med afseende jemväl å önskligheten deraf, att de icke

registrerade kassorna blefve i så stort antal som möjligt registrerade samt

å den af myndigheterna och kassornas målsmän uttalade uppfattningen, att

detta skulle verksamt främjas genom förvaltningsbidragets ökande, ansåge

departementschefen, att öfvervägande skäl talade för att en dylik ökning

komme till stånd.

I fråga om de belopp, hvarmed en sådan ökning lämpligen borde ske,

hade många olika förslag under ärendets handläggning förekommit. Det

längst gående af dessa förslag vore det vid ofvannämnda möte i Stockholm

antagna, enligt hvilket, bidraget skulle utgå

med 2 kronor för hvarje medlem till och med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver utan någon begränsning.

Detta förslag syntes departementschefen icke lämpligt särskildt derutinnan,

att det skulle bereda de minsta kassorna större bidrag, än dessa

verkligen behöfde, men deremot för litet tillgodose de större kassorna.

Hvad anginge de kassor, som hade allenast 25—50 medlemmar, så visade

den förut i statsrådsprotokollet lemnade utredningen, att allenast 9,6 procent

af de registrerade kassorna med detta medlemsantal hade större förvaltningskostnader

än förvaltningsbidrag. Då dessa kassor derjemte ur försäkringssynpunkt

till följd af det ringa medlemsantalet vore mindre lämpliga associa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

9

tioner af förevarande art, syntes skäl ej förefinnas att för dessa kassor

höja det nu bestämda bidraget eller 1 krona för hvarje medlem. För

kassor med mer än 50 medlemmar åter syntes bidraget, med hänsyn till

de upplysningar, som erhållits angående förvaltningsbidraget och förvaltningskostnaden

för de registrerade kassorna af denna storlek, lämpligen

böra höjas till en krona för hvarje medlem, dock med nödig begränsning

uppåt. De största nu kända kassorna vore den registrerade »nykterhetsvännernas

allmänna sjukkassa» i Oskarshamn, som 1895 hade 8,638 och

nu uppgåfve sig hafva 16,000 medlemmar, samt den icke registrerade föreningen

»Enighet ger styrka» i Stockholm, som 1896 hade 8,988 medlemmar.

Dessa kassor kunde uppenbarligen icke räknas såsom sjukkassor

i egentlig mening, utan utgjorde i sjelfva verket försäkringsanstalter. öfver

hufvud torde kassor med öfver 1,500 medlemmar kunna sägas åtminstone

närma sig sagda kategori. Med afseende härå hade departementschefen

ansett 1,500 kronor böra utgöra maximum för statsbidraget.

Regeln skulle alltså blifva, att statsbidraget skulle utgå med en krona

för hvarje medlem, dock högst med 1,500 kronor.

En jemförelse mellan nu gällande bestämmelser, det nu framlagda

förslaget och Stockholmsmötets förslag utfölle sålunda:

Antal medlemmar.

Statsbidrag

enligt nu

gällande be- stämmelser.

Statsbidrag

enligt det

framlagda för- slaget.

Statsbidrag

enligt Stock- holmsmötets

förslag.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

Kr.

Ö.

50

50

—

50

—

100

_

100

75

—

100

—

200

_

200

125

—

200

—

300

_

250

150

—

250

_

350

_

300

162

50

300

—

400

_

400

187

50

400

—

450

_

500

212

50

500

—

500

_

600

237

50

600

—

550

_

700

262

50

700

—

600

_

800

287

50

800

—

650

_

850

300

—

850

—

675

_

900

300

—

900

—

700

_

1,000

300

•-

1,000

—

750

_

1,500

300

—

1,500

—

1,000

_

2,000

300

—

1,500

—

1,250

_

5,000

300

—

1,500

—

2,750

_

10,000

300

—

1,500

—

5,250

—

Bill. till Kiksd. Prot. 1837. 4 Sami. 1 Afd, 53 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

En tillämpning af de nu föreslagna bestämmelserna å de år 1895

befintliga registrerade kassorna skulle lemna följande resultat:

Antal kassor.

Antal

medlemmar.

Förvaltnings-

bidrasr.

Förvaltnings-

kostnader.

-TT-1— "J- • ’ • ’

Kassör, der förvalt- ningskostnaden öfver- stiger förvaltnings- bidraget.

Antal.

Procent af

hela antalet.

94

25—50

Kr.

3,663

Ö.

Kr.

1,651

Ö.

67

9

9,6

217

51—100

16,530

—

8,047

95

24

11,6

155

101—200

21,444

—

9,709

53

16

10,3

46

201—300

11,440

—

5,792

05

5

10,9

15

301-400

5,090

—

2,525

64

1

6,7

9

401—500

4,002

—

1,958

21

1

11,1

1

501—600

527

—

266

67

—

—

3

601—700

2,019

—

483

20

—

—

2

901—1,000

1,922

—

218

—

—

—

1

1,521

1,500

—

530

87

—

—

1

8,638

1,500

—

14,438

89

1

100,0

Summa 544

---

69,637

—

45,622

68

57

10,5

Genom en sådan fördelning skulle, såsom sista kolumnen visade, ett

proportionsvis temligen lika och endast obetydligt antal kassor för hvarje

klass hafva att vidkännas större förvaltningskostnader, än statsbidraget

skulle utgöra. Hvad de större kassorna med ett medlemsantal af 600—1,500

anginge, så ville det väl synas, som om bidraget för dem skulle blifva

väl högt, men då dessa kassor vore få, och det väl kunde hända, att tillfälliga

förhållanden föranledt, att förvaltningskostnaderna för dem blifvit

jemförelsevis låga, samt det för åstadkommande af en tillförlitlig sjukkassestatistik

vore af särskild betydelse, att dessa kassor blefve registrerade,

syntes tillräcklig anledning, att i fråga om dem föreslå annan grund för

statsbidragets åtnjutande icke föreligga.

Hvad anginge frågan om hvilka kostnader nu föreslagna bestämmelser

skulle föranleda, hade uppgjorts följande beräkning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

11

De inkomna uppgifterna rörande de registrerade kassorna för 1895

utvisade ett antal af 547 med 76,849 medlemmar. Om man frånräknade

de tre kassorna med mindre än 25 medlemmar och räknade den stora

kassan med 8,638 medlemmar till allenast 1,500, erhölle man såsom medeltal

för medlemmarnes antal 128. Då, såsom förut nämnts, de registrerade

kassornas antal för närvarande kunde antagas uppgå till omkring

650, skulle förvaltningsbidraget för dem belöpa sig till omkring 83,000

kronor.

Beträffande icke registrerade kassorna funnes uppgifter angående

medlemsantalet för 929, hvilka hade sammanlagdt 127,763 medlemmar.

Om härifrån borträknades de 77 kassorna med mindre än 25 medlemmar

och den stora kassan å 8,988 medlemmar beräknades till allenast 1,500,

skulle medlemmarnes antal i medeltal utgöra 140. Med en beräkning af

1,000 kassor med öfver 25 medlemmar skulle, derest samtliga kassor läte

registrera sig, kostnaden utgöra i rundt tal 140,000 kronor. Sammanlagda

statsbidraget till alla såväl nu registrerade som för närvarande icke registrerade

kassor skulle således utgöra omkring 223,000 kronor. Med tilllämpning

af Stockholinsmötets förslag skulle enligt verkstäld beräkning

samma kostnader uppgå till omkring 345,000 kronor. Uppenbart vore dock,

att kostnaden icke komme att för det nu beräknade antalet genast stiga

så högt, enär det kunde antagas, att, äfven oafsedt den nu ifrågasatta höjningen

af statsbidraget, en del kassor till en början komme att underlåta

registrering.

Af de enligt hvad förut nämnts till underlättande af åtgärder för

arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta belopp återstode

enligt uppgift från statskontoret vid 1895 års slut 384,552 kronor

48 öre. Under antagande, att för åren 1896 och 1897 utbetalningarna

komme att uppgå till omkring 100,000 kronor, skulle vid 1898 års början

återstå omkring 280,000 kronor. Detta syntes vara fullt tillräckligt till

de utgifter, som kunde ifrågakomma för sagda år. Då det uppenbarligen

icke borde ifrågasättas att till förevarande ändamål anlita den så kallade

arbetareförsäkringsfonden, syntes det sedermera blifva nödvändigt att för

bidrag till sjukkassorna i riksstaten uppföra ett särskilt anslag.

I fråga om de i öfrigt gällande bestämmelserna för ifrågavarande

statsbidrags utgående både departementschefen icke anledning föreslå någon

ändring. Deremot vore det departementschefens afsigt att för registreringens

underlättande låta utarbeta anvisningar att tjena till ledning vid upprättande

af reglementen för sjukkassor; och ämnade departementschefen derefter

bos Kongl. Maj:t göra framställning om sådana anvisningars utdelning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

till sjukkassorna samt vidtagande af öfriga åtgärder för spridande bland

allmänheten af kännedom om sjukkasselagen och öfriga hithörande bestämmelser.

I anledning af Kongl. Maj:ts omförmälda framställning har herr O.

Eklund i Stockholm uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 178)

föreslagit, att Riksdagen måtte antaga hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande

pi’oposition föreslagit med den förändring, att mom. 3 erhölle följande

lydelse:

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i förhållande till det

antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan under nästföregående år

städse haft:

med 2 kronor på hvarje medlem till och med 100;

med 1 krona på hvarje medlem derutöfver till och med 300; samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver.

Motionären har med afseende härå anfört, bland annat, följande:

Det af Kongl. Maj:t framstälda förslaget frånginge den princip, som

läge till grund för nu gällande bestämmelser, enligt hvilka förvaltningsbidraget

utginge efter fallande skala, så att de minsta sjukkassorna tinge

högre bidrag för medlem än de större kassorna.

♦ Sjukkassorna sjelfva hade ansett och ansåge fortfarande, att den nu

gällande principen vore den rigtigaste. De minsta kassorna borde nemligen

hafva ett högre bidrag per medlem än de större, emedan bidraget eljest

icke uppginge till så väsentliga belopp, att det inbjöde till inregistrering.

Och från statens synpunkt vore det af vigt att få alla sjukkassor inregistrerade,

de små såväl som de stora. Innan så skett, kunde den sjukstatistik,

som man genom inregistreringen afsett att vinna, icke åstadkommas.

Visserligen blefve, enligt Kongl. Maj:ts förslag, bidraget höjdt för

kassor, som hade mellan 50 och 100 medlemmar, men höjningen vore så

oväsentlig, att den föga betydde.

Deremot vore Kongl. Maj:ts förslag frikostigt mot medelstora kassor,

ja, frikostigare, än hvad dessa sjelfva önskade.

Den af Kongl. Maj:t föreslagna begränsningen syntes motionären

vara ur alla synpunkter mindre lämplig, såsom inbjudande de största kassorna

att sönderfalla i flera medelstora kassor, hvarigenom de kunde erhålla

det afsevärda förvaltningsbidraget af 1 krona för medlem. Detta kunde

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

13

emellertid icke förhindras på annat sätt, än att bestämmelsen om begränsningen

finge förfalla.

Genom höjande af bidraget för de minsta kassorna skulle staten

äfven uppmuntra bildandet af nya kassor, och genom begränsningsbestämmelsens

bortfallande finge de större kassorna ännu en anledning att söka

ytterligare utsträcka sitt medlemsantal, ty för hvarje ny medlem komme

dem till del ett, om ock mindre, bidrag från staten.

Slutligen har utskottet haft att i detta sammanhang behandla en af

herr C. J. Hammarström inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 55),

deruti föreslagits, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att punkten 2

i Kongl. Maj:ts kungörelse angående förvaltningsbidrag till sjukkassor af

den 30 oktober 1891 skulle erhålla följande ändrade lydelse: »Sjukkassa

skall under föregående år haft inkomster, uppgående till minst hälften af

det begärda förvaltningsbidragets belopp».

Vidare har motionären, derest vederbörande utskott skulle finna sig

förhindradt att tillstyrka en sålunda bestämdt formulerad förändring i nämnda

kungörelse, föreslagit, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, att, för den händelse Kongl. Maj:t med anledning af hvad i

ärendet förekommit förordnade om utarbetande af förslag till ändring af

kungörelsen af den 30 oktober 1891 angående förvaltningsbidrag åt sjukkassor,

bestämmelsen i punkt 2 om storleken af kassans årsinkomster, som

utgjorde vilkor för erhållande af förvaltningsbidrag, måtte fixeras så lågt

som möjligt.

Till stöd för omförmälda förslag har motionären anfört hufvudsakligen

följande: Många af landets sjukkassor och deribland äfven sådana, som

redan blifvit registrerade, vore grundade på principen om tillfällig (periodisk)

uttaxering af medlemmarne. De uttaxerade i mån af behof; afsatte

vissa bestämda belopp till fonden för hvarje år samt hade reserverat ett

rörelsekapital, som dock ej finge nedgå under ett visst angifvet belopp.

Häraf följde, att under de år, då mindre sjuklighet vore rådande bland

sådan kassas medlemmar, dess inkomster A7ore små eller inga, då deremot

under år med större sjuklighet och följaktligen mera uttaxering af medlemmarne

kassans inkomster blefve större. För sådana sjukkassor, som under

de år, då mindre sjuklighet egt rum, haft mindre inkomster, utestängde,

enligt motionärens förmenande, den nuvarande bestämmelsen i punkten 2:o

möjligheten att erhålla något förvaltningsbidrag näst påföljande år.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

Af statsrådsprotokollet i detta ärende inherntas, att för närvarande

inemot två tredjedelar af sjukkassorna i riket underlåtit att registrera sig,

samt att orsaken till detta förhållande ansetts vara att söka hufvudsakligen

deruti, att statsbidraget är för obetydligt i förhållande till de ökade kostnader

och besvär, som en registrering enligt sjukkasselagen medför. En

förhöjning af berörda bidrag synes med afseende härå vara önskvärd. De

förslag i detta syfte, som nu föreslagits Riksdagen dels i Kongl Maj:ts

proposition och dels i den af herr Eklund väckta motionen, grunda sig på

i viss mån olika principer beträffande statsbidragets beräknande. Den Kongl.

propositionen innebär, att förvaltningsbidrag till registrerad sjukkassa skall för

hvarje medlem utgå med lika belopp, intill dess kassan uppnår så stort

medlemsantal, att den kommer i åtnjutande af ett visst föreslaget maximum

för årsbidraget. Enligt herr Eklunds motion skulle deremot statsbidraget

för medlem utgå efter en graderad skala sålunda, att detta bidrag

skulle minskas allt efter som kassans medlemsantal öfverskjuter en viss

lägre siffra. Motionen är sålunda grundad på väsentligen samma princip,

som gjorts gällande i de nuvarande bestämmelserna för statsbidragens utdelande,

och det synes utskottet, att giltiga skäl tala för denna princips

bibehållande. För de små och medelstora kassorna äro nemligen i regel

förvaltningskostnaderna proportionsvis högre än för de stora, och uppenbart

är, att en sjukkassa i sin uppkomst, och innan den vunnit större tillslutning,

ofta har att kämpa med ekonomiska svårigheter och derför är i

behof af ett jemförelsevis mera betydligt statsbidrag. I samma mån delegarnes

antal uppnår en högre siffra, torde deremot bidrag till förvaltningskostnadernas

bestridande vara för densamma af mindre betydelse.

Såsom ofvan meddelats, har beraälde motionär föreslagit, att förvaltningsbidraget

skulle för år utgå med 2 kronor för hvarje medlem till och med

100, med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till och med 300 samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver. Hvad angår det af motionären

ifrågasatta högsta beloppet för medlem, eller 2 kronor, synes detsamma

vara något större, än som af behofvet påkallas, och då utskottet å andra

sidan anser det belopp af 1 krona för medlem, som af Kongl. Maj:t föreslagits,

vara för de mindre sjukkassorna väl knappt, har utskottet funnit

sig hafva skäl förorda, att statsbidraget för hvarje medlem till och med

100 må bestämmas till 1 krona 50 öre. I öfrigt synes den i herr Eklunds

motion föreslagna graderingen af statsbidraget vara väl afvägd och har icke

gifvit utskottet anledning till annan anmärkning, än att, enligt utskottets

mening, en begränsning af årsbidraget torde böra, likasom nu är fallet,

fastslås. Detta maximum synes lämpligen böra,''på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,

bestämmas till 1,500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

16

Hvad angår den af herr Hammarström väckta motionen, synes det

utskottet icke vara ådagalagdt, att den nu gällande bestämmelsen om visst

förhållande mellan statsbidraget och sjukkassans egna inkomster är för

sjukkassorna egentligen betungande, hvilket i sådant fall säkerligen skulle

hafva framhållits af det allmänna möte, som i november 1896 hållits i

Stockholm för tillvaratagande af sjukkassornas intressen. Vid detta förhållande

anser sig utskottet icke hafva anledning tillstyrka eu förändring

i det af denne motionär afsedda syfte.

I de nuvarande bestämmelserna för statsbidragets utgående synes

annan ändring icke böra vidtagas än den, som ofvan af utskottet förordats.

Hvad angår den kostnad för statsverket, som denna ändring föranleder, är

utskottet icke i tillfälle att verkställa en närmare beräkning. Kostnaden

torde emellertid icke i väsentlig mån öfverstiga det belopp, som skulle

komma att utgå vid tillämpning af de i den kongl. propositionen föreslagna

bestämmelsen i ämnet, eller högst 223,000 kronor för år 1898. Då

i statsrådsprotokollet beräknats, att af de till underlättande af åtgärder för

arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors bildande afsätta medel ett

belopp af omkring 280,000 kronor torde vid 1898 års början återstå, synas

alltså erforderliga tillgångar för ifrågavarande ändamål icke saknas.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

proposition och herr Eklunds motion i ämnet

samt med afslag å herr Hammarströms omförmälda motion,

må medgifva,

att Kongl. Maj:t må ega för år 1898 använda de

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring

och sjukkassors bildande afsätta belopp, i mån

af behof,

dels till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under

vilkor:

l:o) att sjukkassan skall vara hos vederbörande

myndighet registrerad i enlighet med lagen om sjukkassor

;

2:o) att sjukkassa skall under föregående år haft

egna inkomster uppgående till minst tre gånger det begärda

förvaltningsbidragets belopp; samt

3:o) att förvaltningsbidraget skall för år utgå i

förhållande till det antal afgiftspligtiga medlemmar, sjukkassan

under näst föregående år städse haft,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

med 1 krona 50 öre för hvarje medlem till och

med 100,

med 1 krona för hvarje medlem derutöfver till

och med 300, samt

med 50 öre för hvarje medlem derutöfver,

dock ej för något år med sammanlagdt högre

belopp än 1,500 kronor;

och dels till utarbetande och offentliggörande genom

försäkringsinspektörens försorg af årsredogörelse för

sjukkasseväsendet i riket.

Stockholm den 4 maj 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Herr G. D. It. Tornerhjelm har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm 1897. Kung!. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.