Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1897-04-27 · 223 sidor, varav 214 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 214 av 223 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1897:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1897, kl. 12 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a u. A.)

l:o. Såsom utskottet redan i punkterna 4:o och 5:o af sitt utlåtande

n:o 3, angående regleringen af utgifterna under riksstatens andra^As™»* af

hufvudtitel, omförmäla har herr friherre Ii. M. Klinckowström i en inom

Första Kammaren väckt motion (n:o l) föreslagit, att alla i 1897 års anslag.

riksstat uppförda reservations- och förslagsanslag måtte i 1898 års riksstat

uppföras såsom bestämda anslag, sålunda upphörande att tilläggas

benämningen reservations- eller förslagsanslag.

Under hänvisning till det yttrande, utskottet i punkt 4:o af sitt

nämnda utlåtande afgifvit öfver det i berörda motion framstälda förslag,

får utskottet hemställa,

att herr friherre Klinckowströms ifrågavarande

motion, i hvad den angår de under åttonde hufvudtiteln

uppförda reservations- och förslagsanslag, må af Riksdagen

lemnas utan afseende.

Ordinarie anslag.

Kleresistaten.

2:o. I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t, under åbero- örtja farpande

af propositionen bifogadt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden

för den 14 i samma månad, uti punkten l:o under åttonde hufvudtiteln DO

Bil», till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagit, att såsom årlig ersättning för prostetunna, tillkommande kontraktsprosten

i Södra Möre kontrakt för Örsjö församling, måtte beviljas 13

kronor 32 öre och att för sådant ändamål den under kleresistaten uppförda

anvisning i kontant, 20,660 kronor, måtte''ökas till 20,674 kronor,

eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Med hänvisning till hvad i åberopande statsrådsprotokollet (sid. 2)

blifvit i ärendet anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Derest Riksdagen fattar beslut i enlighet med denna utskottets hemställan,

kommer anslaget till kleresistaten att i riksstaten för år 1898 uppföras

sålunda:

Anvisning i kontant ..................................................... 20,674 kronor.

Friheter och kyrkotionde............................................. 16,000 »

Ersättningar..................................................................... 337,087 »

Summa 373,761 kronor.

Domkapitlens expeditioner.

Ang- delning g;0. Vidare har Kongl. Maj:t i statsverkspropositionen under nämnda

af Hernösands. ° J rr

taft. hutvudtitel föreslagit,

[2 och 32]

dels i punkten 2:o:

att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens län

från den 1 januari 1898 frånskildes Hernösands stift för att bilda ett

särskildt stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet måtte af

biskopslöneregleringsfonden användas högst 13,500 kronor årligen;

att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,

amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett ordinarie

anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen

1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;

att för hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt

belopp af 1,500 kronor; och

att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom den

ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands dom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

kapitel till följd af förlusten af sportelinkonxsterna från Vest erbottens och

Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor;

dels ock i punkten 32:o:

att Riksdagen måtte på extra stat för år 1898 anvisa följande belopp,

nemligen 600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen vid

domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i anledning

af föreslagen delning af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande

af till honom nu utgående anslag, samt 3,500 kronor för anskaffande

af möbler, inventarier m. in. för expeditionslokalen vid det nya

domkapitel, som, enligt Kongl. Maj:ts förslag om Hernösands stifts delning,

skulle komma att upprättas i Luleå.

Beträffande dessa Kongl. Maj:ts förslag, hvaröfver det sammansatta

stats- och lagutskottet afgifvit yttrande, hafva kamrarne fattat skiljaktiga

beslut af den beskaffenhet, att frågan för denna riksdag förfallit; hvilket

skolat här

antecknas.

4:o. Under förevarande anslagstitel har Kongl. Maj:t slutligen före-^“»*^J«

föreslagit, att anslaget till förstärkande af domkapitlens expeditionskassor''^^"^

måtte från och med år 1898 förhöjas med 500 kronor till 6,000 kronor.

Uti det i ärendet förda statsrådsprotokollet erinras, hurusom Kongl. twn‘''“s’or~

Maj:t i anseende dertill, att domkapitlens expeditionskassor visat sig otillräckliga

för bestridande af de derå anvisade utgifter, till 1896 års Riksdag

aflåtit framställning om beviljande till dessa kassors förstärkning af ett

anslag å ordinarie stat å 6,000 kronor, men att, då det af Kongl. Maj:t i

sådant afseende äskade beloppet blifvit bestämdt med hänsyn jemväl till

de ökade utgifter för expeditionskassorna, som skulle påkallats genom

inrättande af ett nytt domkapitel i enlighet med Kongl. Maj:ts då aflåtna

förslag om Hernösands stifts delning, hvilket förslag, i anledning af kamrarnes

skiljaktiga beslut, förföll, anslaget blifvit af Riksdagen nedsatt

till 5,500 kronor. Sedan emellertid fråga om berörda delning å nyo

blifvit af departementschefen upptagen, hade han föranlatits att tillika

hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen göra framställning om

ofvan omförmälda förhöjning af ifrågavarande anslag.

Då, enligt hvad i nästföregående punkt antecknats, jemväl det till

innevarande års Riksdag aflåtna förslaget om Hernösands stifts delning

förfallit, samt sålunda den förutsättning, som legat till grund för framställningen

om förhöjning af nu ifrågavarande anslag, ej vidare förefinnes,

får utskottet hemställa,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

I händelse Riksdagen fattar beslut i enlighet med denna utskottets

hemställan, kommer anslaget till domkapitlens expeditioner att i riksstaten

uppföras med oförändradt belopp eller 33,500 kronor, deraf anvisning i

kontant 27,659 kronor och ersättningar 5,841 kronor.

Universiteten.

Citrin tfför 0'' ^ en * Första kammaren väckt motion, n:o 25, hafva herrar

vissa''^o.pro-C• Nyström och C. ff. Lundström meddelat, bland annat, att extra ordifessorer.

narie professorer vid Upsala och Lunds universitet samt Karolinska institutet

under nästlidet års höst till Kong]. Maj:t ingått med framställningar

om förbättring af löneförmånerna för nämnda tjensteman. Uti dessa

framställningar, hvilka blifvit af de tre läroverkens kollegiala myndigheter

och af kanslersembetet enhälligt tillstyrkta, hade sökandena förklarat sig

anse en väsentlig förbättring vara vunnen, om aflöningen höjdes med 500

kronor, så att i första lönegraden sammanlagda beloppet af lön och tjenstgöringspenningar

utgjorde 4,500 kronor, i andra — i hvilken löntagaren

skulle uppflyttas efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring — 5,000

kronor, och en ny lönegrad å 5,500 kronor, att åtnjutas efter 10 års på

samma sätt vitsordad tjenstgöring, tillädes. Af dessa belopp skulle, enligt

samstämmande förslag från båda universitetens konsistorier, 1,200 kronor

räknas som tjenstgöringspenningar.

Enligt hvad motionärerna vidare anfört, afsåge omförmälda framställningar,

att de nuvarande tjenstinnehafvarne skulle för framtiden, eller från

och med år 1898, vid bestämmande af lönegrad få räkna sig till godo

äfven den tid, som redan nu förflutit från deras utnämning, så att exempelvis

den, som blifvit utnämnd 1892, finge uppbära lön i andra lönegraden

från och med början af 1898, och den, som blifvit utnämnd 1887 eller

tidigare, från och med 1898 uppbära lön i tredje lönegraden (5,500 kronor).

Det belopp, som skulle vara behöfligt för en dylik reglering, hafva

motionärerna, med hänsyn till medeltjenstetiden för professorer under de

sista tjugu åren och åldersförhållandena hos embetenas nuvarande innehafvare,

ansett kunna beräknas till högst 30,000 kronor. Motionärerna

förutsatte då, att löneförhöjningen skulle träffa endast sådana extra ordinarie

(icke personliga) professorer, som icke redan innehade löner eller

arfvoden, hvilkas sammanlagda belopp uppginge till eller öfverstege de nu

ifrågasatta (såsom fallet t. ex. vore med de tre e. o. professorerna i psykiatri,

med e. o. professorerna inom Lunds teologiska fakultet och andra).

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

I enlighet härmed och på grund af hvad i öfrigt i motionen anförts

hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen matte till Kongl. Maj:ts disposition

på ordinarie stat under åttonde hufvudtiteln ställa ett ärligt förslagsanslag

å 30,000 kronor för höjande af de ofvannämnda extra ordinarie

professorernas vid universiteten i Upsala och Lund och Karolinska institutet

aflöning från och med 1898 pa det sätt, att sammanlagda beloppet

af lön och tjenstgöringspenningar i första lönegraden uppginge till 4,500

kronor, i andra (efter fem års väl vitsordad tjenstgöring, utnämningsåret

oräknadt som hittills) till 5,000 kronor och i en tredje (efter 10 års på

samma sätt beräknad och vitsordad tjenstgöring) till 5,500 kronor, af

hvilka belopp 1,200 kronor skulle anses som tjenstgöringspenningar.

Aflöningarna för de extra ordinarie professorerna vid universiteten

äro — om härvid lemnas ur räkningen dels lärarne i psykiatri,

hvilka tillika uppbära aflöning såsom öfverläkare vid Upsala och Lunds

hospital, dels ock de extra ordinarie professorerna vid teologiska fakulteten

i Lund, hvilka icke aflönas med statsmedel — för närvarande så

bestämda, att de för ett mindre antal af dessa lärare utgöra 4,500 kronor

utan rätt till ålderstillägg och för de öfriga 4,000 kronor med rätt att

efter fem års tjenstgöring i befattningen komma i åtnjutande af ett ålderstillägg

å 500 kronor. Vid Karolinska institutet belöpa sig de extra ordinat

professorernas aflöningar dels till 4,500 kronor utan ålderstillägg.

dels till 4,000 kronor med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter

fem år och dels till 3,500 kronor med nyssnämnda förmån af ålderstillägg.

Af ofvan nämnda aflöningsbelopp räknas i allmänhet 1,000 kronor såsom

tjenstgöringspenningar.

Då vid 1877 och 1878 årens riksdagar beslöts, att a djur) k t ur erna vid

universiteten och Karolinska institutet skulle ombildas till extra ordinarie

professurer, synes man, på sätt ock af motionärerna framhållits, hafva betraktat

de extra ordinarie professurerna såsom öfvergångsplatser; och vid

aflöningarnas bestämmande torde ock denna uppfattning hafva i viss man

gjort sig gällande. Af de nuvarande extra ordinarie professurerna sakna

emellertid många motsvarighet bland de ordinarie professurerna, hvadan i

dessa fall innehafvare af förstnämnda befattningar ej hafva utsigt att

vinna befordran till ordinarie lärostol. Men erfarenheten har visat, att

äfven andra extra ordinarie professorer kommit i samma ogynsamma läge,

på grund deraf att för dem utsigt att befordras till ordinarie professor ej

yppats. För de lärare, som sålunda måste stanna vid en extra ordinarie

professors lönevilkor, torde dessa befinnas vara väl knappt tillmätta, föi

så vidt icke — såsom förhållandet i allmänhet är med de extra ordinarie

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

professorerna i den praktiska medicinens olika grenar — härmed ''förenas

inkomst af praktik eller aflöning för annan befattning. I de fall, der

dylika inkomster ej kunna påräknas, anser utskottet billigheten fordra, att

någon förbättring i aflöningen för extra ordinarie professor beredes, och synes

detta lämpligast böra ske genom beviljande af ett ytterligare ålderstillägg,

om än dervid torde böra tagas i öfvervägande, huruvida icke detta borde

utgå först 10 år efter erhållande af det första ålderstillägget.

Jemväl i ett annat afseende torde en förbättring i de extra ordinarie

professorernas lönevilkor vara af behofvet påkallad. Då, såsom motionärerna

upplyst, medelåldern för tillträde till extra ordinarie professur är nära

40 år, måste den nuvarande begynnelseaflöningen ofta visa sig otillräcklig

för en person, som under en lång tids förberedelse för denna anställning

haft ringa inkomster, men deremot betydliga utgifter. Med afseende härå

synes det utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke den, som befordras

till extra ordinarie professor, borde, för erhållande af ålderstillägg, få räkna

sig till godo någon del af den tid, han såsom docent meddelat undervisning;

detta så mycket hellre som, enligt nu gällande bestämmelser, docent,

som befordras till lärare vid allmänt läroverk, under vissa vilkor åtnjuter

en liknande förmån.

Utskottet har emellertid icke med anledning af motionen ansett sig

böra framställa något förslag, enär ett sådant med nödvändighet förutsätter

en närmare utredning rörande hithörande förhållanden; och då,

enligt hvad ofvan anförts, frågan genom förenämnda, af extra ordinarie

professorer hos Kong! Maj:t gjorda framställningar är dragen under

Ivongl. Maj:ts pröfning, torde någon åtgärd från Riksdagens sida nu icke

böra i detta ärende vidtagas.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar Nyströms och Lundströms förevarande

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Ang.inrättande 6:o. I statsverkspropositionen har Kong! Maj:t föi*eslagit Riksdagen

rofam^i för inrättande af en ny ordinarie professur inom juridiska fakulteten

upsaia. vid universitetet i Upsala bevilja ett årligt anslag af 6,000 kronor.

[4.] I motsats härtill har herr C. E. Ljungberg uti en inom Första Kam
maren

väckt motion (n:o 37) hemstält, att det* begärda anslaget till en ny

professur vid Upsala juridiska fakultet icke för närvarande måtte beviljas.

Af det förenämnda, vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

inhemtas, att juridiska fakulteten vid universitetet i Upsala uti

protokoll den 19 maj 1896 anfört följande.

Fakulteten hade redan år 1859 uttalat, att åtta professorsplatser

inom fakulteten vore nödvändiga, för att den juridiska undervisningens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

behof skulle kunna vederbörligen tillgodoses, och i detta afseende gjort

framställning hos universitetets kansler. Sedan dess hade till de fyra

ordinarie professorsplatser, som då funnits vid fakulteten, tillagts en

ny, hvarjemte fakultetens dåvarande två adjunkturer blifvit ombildade

till extra ordinarie professorsplatser, så att fakulteten numera hade till

sitt förfogande sju sjelfständiga fasta lärareplatser i bestämda ämnen.

Ännu saknades emellertid den åttonde fasta lärareplats, som redan år 1859

ansetts nödvändig. Utan tvifvel hade de grunder, som föranledt fakultetens

nyssnämnda framställning till kanslern, varit fullgiltiga redan för den

tidens förhållanden och skulle otvifvelaktigt fortfarande vara tillräckligt

talande, äfven om dessa sedermera icke utvecklat sig. Men nu hade emellertid

förhållandena förändrat sig på ett sätt, som gjorde det ifrågavarande

behofvet allt mera oafvisligt. Ojemförligt större fordringar än förr stäldes

nemligen numera på fakulteten dels på grund af det alltjemt tillväxande

antalet af dem, som egnade sig åt juridiska studier, dels genom rättsvetenskapens

egen utveckling, kulturens stigande och ökad samfärdsel folken

emellan.

I det förra afseendet förtjenade följande omständigheter att framhållas.

Om man undersökte studentkatalogen för vårterminen 1859, under hvilken

fakultetens förut omnämnda uttalande gjordes, funne man, att antalet juris

studiosi der uppgåfves till 135. Sedan nämnda tid hade antalet juris studiosi

rätt ansenligt stigit och hade höstterminen 1890 uppgått ända till

480. Sedermera hade antalet åter nedgått, men utgjorde dock vårterminen

1896 362; således nära tre gånger så många som år 1859. Vid denna

jemförelse finge dessutom icke förbises, att i 1859 års summa inbegrepes

äfven de, som idkade studier för »kameralexamen», hvilken examen endast

delvis förrättades af juridiska fakultetens lärare, och i hvilken för öfrigt

de kurser, som omfattade juridiska ämnen, hade ganska ringa omfång.

Huru stort antalet af dem, hvilka egnade sig åt studier för kameralexamen,

verkligen vid sagda tid varit, derom kunde fakulteten icke lemna bestämd

uppgift. Men med säkerhet kunde dock antagas, att det genom siffran

135 angifna antalet borde icke så litet reduceras för att vinna summan af

egentliga juris studiosi.

Den betydliga förökningen i antalet af fakultetens lärjungar hade i

nu ifrågavarande afseende desto större betydelse, som, under det att år

1859 knappt ett tiotal egnade sig åt fakultetens högre studiekurs, en oafbruten

stegring af dessas antal egt rum, så att för närvarande, att döma

af arten af den undergångna förberedande examen, vida mer än halfva

antalet, eller omkring 200, af samtlige juris studerande kunde antagas idka

högre juridiska studier. Antalet af dem, som idkade studier för juris

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kandidatexamen, kunde således för närvarande antagas vara tjugu gånger

större än år 1859. Då nu dels kurserna för juris kandidatexamen i allmänhet

vore mer eller mindre afsevärdt större än för embetsexamina, dels

i den förra examen två omfattande ämnen ytterligare tillkomme, vore det

uppenbart, att dessa förhållanden måste för alla fakultetens lärare medföra

en väsentligen mera betungande examinationsskyldighet, och detta gälde i

all synnerhet om innehafvaren af professuren i romersk rätt, juridisk

encyklopedi och rättshistoria, af hvilka det först nämnda ämnet alldeles

icke och de två senare endast i jemförelsevis obetydlig omfattning inginge

i kursen för embetsexamina. Det behöfde icke ådagaläggas, att denna i

så vidsträckt grad förökade examinationsskyldighet skulle, utom att lärarens

krafter i förtid utnöttes, alltmer inkräkta på den tid, som borde egnas

åt bearbetandet af den åt hans vård anförtrodda vetenskap, till stor skada

icke blott för universitetet, hvilket härigenom löpte fara att nedsättas till

ett blott examensinstitut, der embetsmannabildning fabriksmessigt bedrefves,

utan äfven för vårt lands allmänna bildning, hvars nivå ofelbart komme

att sjunka i samma mån, som det rent vetenskapliga arbetet vid sjelfva

universitetet förlorade i omfattning och djup, i intensitet och kraft.

Till de sålunda anförda skälen för lärarekrafternas förstärkning inom

juridiska fakulteten i Upsala komme nu, såsom antydts, den utveckling,

rättsvetenskapen i och för sig undergått, sedan förut omförmälda framställning

om denna förstärkning gjordes, öfver hufvud föranledde vetenskapens

framsteg, dels att vissa områden af det redan i större eller mindre mån

bearbetade fältet måste göras till föremål för alldeles särskild odling, dels

att nya områden måste läggas till det förut intagna fältet. Hvad särskildt

rättsvetenskapen beträffade, hade denna vetenskaps allmänna utveckling i

båda dessa afseenden stält förökade fordringar på fakulteten.

Till en början måste nemligen åt rättshistorien egnas vida mer samlad

kraft, än hittills varit möjligt. Väl upptoges sedan lång tid tillbaka —

nemligen i den fördelning af läroämnena, som år 1842 gjordes — rättshistorien

bland de ämnen, som inginge i juridiska fakultetens läroområde.

Väl hade ock under de senast förflutna decennierna åtminstone så till vida

särskild behandling deråt egnats, som föreläsningar deri periodiskt hållits.

Men den lärare, som fått sig ämnet anförtrodt, hade måst dela sitt arbete

mellan detta och två andra omfattande ämnen. Det läge derför i sakens

natur, helst i betraktande af den förut nämnda, alltmer betungande examinationsskyldigheten,

att den behandling, som rättshistorien kräfde, icke

kunnat komma densamma till del.

Beträffande ifrågavarande ämnes stora betydelse, hade denna, i rent

vetenskapligt afseende, icke blifvit förnekad, men först i senare tider, och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

till en stor del genom främmande forskares uttalanden, hade uppmärksamheten

blifvit tillräckligt fäst på den grad, i hvilken sagda betydelse förökats,

genom det förhållande, att kännedomen om den skandinaviska nordens

äldsta rättskällor utgjorde en vigtig, ja, nödvändig förutsättning för

en rigtig uppfattning af all rättsbildning, i hvilken den germanska åskådningen

utgjorde ett mer eller mindre bestämmande element, med andra ord,

för en rigtig uppfattning af en stor del af de moderna kulturfolkens rätt.

Deremot hade rättshistoriens betydelse för den praktiske juristen eller

öfver hufvud i praktiskt afseende långt ifrån blifvit till fullo insedd. Det

borde emellertid för den, som närmare skärskådade saken, klart framstå,

att för utöfvaren af hvarje väsentlig funktion i statslifvet kännedomen om

den föregående utvecklingen vore en af de nödvändigaste förutsättningarna

för att han skulle kunna rätt fylla denna funktion, helst i ett samhälle,

hvilket, såsom vårt, från urminnes tider på rent nationel grund utan afbrott

utvecklat sig till hvad det nu vore. För domaren vore denna kännedom

ett af de vigtigaste medlen för att han skulle kunna fylla sin uppgift

att rätt förstå och tolka gällande lag. Äfven den förvaltande em betsmannen

skulle finna kännedomen om den föregående utvecklingen gifva en väsentlig

ledning till en klar uppfattning af den närvarande tidens kraf.

Icke minst för lagstiftaren vore denna kännedom nödvändig, emedan

först derigenom för honom framträdde grundkarakteren af hela vårt samhällslif,

hvilken skulle anvisa honom den väg, på hvilken den framtida utvecklingen

hade att fortgå, utan förhastadt upptagande från främmande håll

af grundsatser, hvilka icke med denna karakter stode i öfverensstämmelse.

För att rättshistorien skulle kunna verka, hvad densamma i detta afseende

hade att utföra, vore det emellertid nödvändigt, att åt henne bereddes

ställningen af ett sjelfständigt ämne. Först derigenom skulle det

blifva möjligt för den lärare, som vore dess representant, att egna detta

ämne den erforderliga bearbetningen i rent vetenskapligt afseende och dervid

i sin mån fullgöra den hederspligt, som ålåge den svenska forskningen,

att åtminstone taga sin del i det arbete för den rigtiga och fullständiga

framställningen af våra äldsta rättskällors grundsatser, hvilket, såsom förut

blifvit antydt, vore af så stor vigt för alla de folk, hvilkas rätt mer eller

mindre hvilade på germansk grund. Derigenom skulle det blifva honom

möjligt att på ett fullt tillfredsställande sätt meddela de forskningens resultat,

hvilkas inhemtande vore den nödvändiga förutsättningen för att

domaren, den förvaltande embetsmannen oc''h lagstiftaren skulle ega eu fast

grund för utöfvandet af sin verksamhet. Men icke nog härmed. Derigenom

att rättshistorien erhölle denna sjelfständiga ställning, skulle icke

blott vinnas de nyssnämnda fördelare för vetenskapen och för dem, som

omedelbart hade att fylla en funktion i statslifvet. Frukterna af den djupt/,

. till 1 liked. Prut. 1897. 4 Samt. I Afd. 7 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

pare och mera omfattande forskning, hvilken derigenom skulle möjliggöras’

skulle i sin tid äfven komma hela folket till godo samt hos detta bibehålla

och stärka känslan af dess samhörighet med sin forntid äfvensom

bidraga till att gifva ledning åt dess framtida utveckling.

Fakulteten hade hittills hufvudsakligen uppehållit sig vid frågan om

rättshistoriens ställning. Det hade varit nödvändigt att framhålla detta

ämnes stora vigt, hvilken ännu ej blifvit till fullo uppskattad. Men det

borde ej förbises, att, om professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi

och rättshistoria blefve delad genom frånskiljande af det sistnämnda, i alla

afseenden så fordrande ämnet, åt de återstående omfattande ämnena, hvilka

skulle bilda den andra gruppen, skulle kunna egnas det koncentrerade

arbete, som deras vigt kräfde. Och utan tvifvel skulle innehafvaren af

den lärostol, som skulle omfatta dessa ämnen, erhålla full verksamhet.

Emellertid kunde det ifrågasättas, huruvida ej ytterligare ett ämne

skulle kunna utan allt för stor olägenhet läggas till sistnämnda lärostols

undervisningsområde. Internationel privaträtt, hvaruti redan förut undervisning

visserligen icke helt och hållet saknats, skulle på detta sätt kunna

fullt införlifvas med fakultetens öfriga läroämnen. Utvidgade kulturförhållanden

och en allt lifligare samfärdsel med andra folk påkallade detta,

på det att fakulteten skulle kunna med fullt fog sägas erbjuda tillfälle till

en fullständig juridisk studiekurs. Någon synnerlig omfattning torde ämnet

emellertid icke hos oss behöfva erhålla, utan en kort öfversigtlig framställning

skulle kunna anses tillräcklig. Ämnet anslöte sig för öfrigt i flera

afseenden rätt väl till den juridiska encyklopedien.

Genom nu antydd anordning, delning af den ifrågavarande professuren

och någon utvidgning — om sådan pröfvades lämplig — af den ena

af de genom delningen uppkommande ämnesgrupperna, skulle de svåraste

olägenheter, som nu tyngde fakultetens verksamhet, kunna aflägsnas.

Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, hade, beträffande

betydelsen af den internationella privaträttens studium, i fakultetens protokoll

den 27 maj 1892 framhållits, att ju lifligare den mellanfolkliga

samfärdseln blefve genom talrikare affärsförbindelser och i följd af större

rörlighet hos befolkningarna, desto lättare och oftare förekomme anledningar

till tvekan derom, efter hvilken stats lagstiftning, en rättsfråga

borde bedömas, eller, såsom man vanligen uttryckte det, till kollision mellan

olika länders lagar. Försvunnen eller allt mera stadd i försvinnande vore

äfven den förr ganska allmänna uppfattningen, att en stats rättskipande

organ af det ena eller andra slaget icke skulle behöfva taga någon hänsyn

till annan lag än det egna landets. I stället hade trädt eller trädde

den friare åskådning, som i princip tillerkände utländsk lag samma värde

och giltighet som den inhemska. I följd häraf blefve det allt nödvändigare

att känna de, enligt sakens natur, ganska invecklade normer, som tjenade

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

11

till lösning af förenämnda lagkollisioner, hvilka normer numera plägade

sammanfattas under benämningen internationel privaträtt i vidsträckt mening,

d. v. s. med inbegripande af internationel process- och straffrätt.

I utlandet hade denna nödvändighet, såsom talrika fakta visade, blifvit

insedd och uppskattad. Den internationella privaträttens litteratur, som

ännu för ett par decennier sedan varit ganska obetydlig, hade sedan dess

växt i en utomordentligt hög grad. Vid åtminstone ett universitet i

Ziirich — hade upprättats en lärostol med internationel privaträtt till

hufvudfack; och förslag om en dylik anordning vid ett annat universitet,

nemligen i Basel, hade nyligen af vederbörande framstälts. I Frankrike,

Belgien och Italien, på visst sätt också i Nederländerna, hörde den internationella

privaträtten till de såsom regelmessiga föreskrifna undervisningseller

examensämnena. Äfven i Tyskland förelästes vid åtskilliga universitet

ofta öfver ifrågavarande disciplin. Hvad Österrike anginge, hade densaminas

praktiska betydelse blifvit på ett kraftigt sätt vitsordad derigenom, att det

år 1891 församlade österrikiska advokatmötet beslutit uttala den önskan,

att föreläsningar deri måtte regelmessigt hållas vid samtliga universitet,

samt uppmanat regeringen att taga i öfvervägande, om den ej borde införas

såsom obligatoriskt studie- och läroämne.

Vid vårt lands universitet hade veterligen icke, med undantag för ett

enstaka, långt tillbaka liggande tillfälle, någon särskild undervisning i den

internationella privaträtten meddelats. En del allmänna satser hade väl

framstälts i sammanhang med folkrätten, men denna förbindelse med en

vetenskap af helt annan natur kunde icke hafva låtit den internationella

privaträtten få den behandling, densamma förtjenade, så mycket mindre

som folkrätten, vid hvilken den varit fogad såsom ett bihang, af naturliga

skäl vore ett ämne af relativt underordnad vigt, samt professorn i folkrätt

äfven hade att undervisa och examinera i så stora och vigtiga ämnen som

statsrätt och förvaltningsrätt. Vissa normer, tillhörande den internationella

privaträtten, hade det äfven varit nödvändigt att meddela vid undervisningen

i den svenska rättens särskilda hufvuddelar; men just härvid hade

tydligt visat sig de svåra olägenheterna deraf, att, synnerligast som folkrätt

plägade studeras såsom ett af de sista ämnena före examen, hvarje allmän

öfversigt af och systematisk underbyggnad i den internationella privaträtten

saknats hos lärjungarne.

Under åberopande af de utaf juridiska fakulteten anförda skäl hade

det större akademiska konsistoriet hemstält, att på ordinarie stat måtte

beviljas 6,000 kronor till en ny ordinarie juridisk professur vid universitetet

i Upsala; och hade konsistoriet dervid förordat detta anslagskraf till behjertande

såsom framför öfriga anslag särskildt behöfligt och nästan oundgängligt.

dem väl universitetskanslern hade med hänsyn till behöfligheten

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

satt nämnda anslag främst bland samtliga nu på ordinarie stat begärda

anslag för universitetet.

För egen del har departementschefen yttrat:

Rättshistorien påkallade i våra dagar med allt större styrka att erhålla

en grundlig vetenskaplig behandling. Såsom af fakultetens yttrande framginge,

hade den hittills varit i afsaknad deraf; åtminstone hade det rika

material, som för denna vetenskap särskild! hos oss förefunnes, icke till den

omfattning, som önskligt vore, blifvit bearbetadt af svenske vetenskapsmän,

ehuru vi väl borde vara de främste vid utforskning och bearbetning af

våra gamla rättskällor.

Hvad i ärendet förekommit gåfve, enligt departementschefens mening,

otvifvelaktigt vid handen, att ett intensivare studium af rättshistorien

.vid universitetet kräfde de juridiska lärarekrafternas förökande. Detta

skulle för öfrigt vara af behofvet påkalladt redan genom de af fakulteten

framhalta omständigheter i afseende å ökningen af antalet juris studiosi

samt deras studiers rigtning mot den högre juridiska examen. Departementschefen

ansåge äfven lämpligt, att ifrågavarande ökning af lärarekrafterna

skedde genom inrättande af en ny ordinarie professur, som

kunde med den nuvarande professuren i romersk rätt, juridisk encyklopedi

och rättshistoria dela arbetet i dessa läroämnen, samt att den ena af dessa

båda professurer borde omfatta rättshistorien allena. Med de ämnen,

som återstode för den andra, borde då förenas den undervisning i internationel

privaträtt, som blifvit ifrågasatt och hvars upptagande i det

akademiska arbetet syntes departementschefen väl motiveradt genom hvad

i afseende derå anförts.

Till stöd för sitt afslagsyrkande har nämnde motionär anfört, bland

annat, att svenska staten, då den hade två kostsamma universitet att underhålla,

icke kunde med den fullständighet, som annars vore önskvärd, uppfylla

alla fordringar. Den åsigten, att en särskild professorsplats borde

upprättas för hvarje disciplin, ansåge motionären dessutom icke vara hållbar.

Da vidare, enligt hvad motionären förmenade, skicklige män saknades

att intaga en ny juridisk lärostol, syntes det vara skäl uppskjuta beviljandet

af det nu begärda anslaget.

Utskottet, som till fullo erkänner den svenska rättshistoriens stora

betydelse, anser emellertid behofvet icke kräfva, att eu ny juridisk professur

för forskningen och undervisningen i detta ämne upprättas. Enligt utskottets

mening bör nemligen genom lämplig fördelning och anordning af

undervisningen i de till den juridiska fakulteten hörande ämnen såväl

rättshistorien som det nya läroämne, internationel privaträtt, hvars upptagande

i studiekursen ansetts önskvärdt, kunna utan förstärkning af

lärarekrafterna på ett fullt nöjaktigt sätt tillgodoses.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

På grund häraf hemställer utskottet,

att, i enlighet med herr Ljungbergs ofvan omförinälda

yrkande, Kongl. Maj:ts förevarande framställning

icke må af Riksdagen bifallas.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att å ordinarie stat måtte beviljas

dels till det geografiska seminariet vid universitetet i Upsala ett anslag af seminarier.

250 kronor och dels till det teologiska seminariet vid samma universitet [5.]

ett anslag af 750 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare

bestämmelser rörande anslagens användning, som kunde vara erforderliga.

Sedan anslag å extra stat ganska länge utgått till universitetsseminarier

i Upsala och Lund i ämnen, fallande inom filosofiska fakultetens läroområde,

hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, på Kongl.

Maj:ts framställning af 1894 års Riksdag ordinarie anslag beviljats till

seminarier i de flesta af de humanistiska sektionernas läroämnen, hvilka

anslag skulle utgå dels till arfvoden, dels till inköp af böcker och annan

undervisningsmateriel äfvensom för tillfälliga utgifter. Hvad universitetet

i Upsala beträffade, hade detsamma vid 1895 års riksdag, på enskild

motionärs hemställan, ytterligare erhållit ett anslag å ordinarie stat till

undervisningsmateriel åt ett seminarium för sanskrit och jemförande indoeuropeisk

språkforskning, hvilket seminarium tillförene icke åtnjutit statsunderstöd.

Genom dessa anslag hade sistnämnda universitets humanistiska

sektion satts i tillfälle att i nästan alla till sektionen hörande vetenskaper

stödja undervisningen genom seminariers verksamhet.

Efter erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, att det emellertid funnes ett seminarium inom sistnämnda sektion,

som ännu vore i saknad af statsanslag, nemligen seminariet i geografi. Detta

seminariums målsman hade derför uti en till humanistiska sektionen aflaten,

i dess protokoll den 22 maj nästlidna år intagen skrifvelse framhållit, att

seminariet, hvars medlemsantal under senare tider terminligen utgjort omkring

tio, i lika hög grad som något annat seminarium hade behof af ett

årsanslag, helst universitetsbiblioteket icke vore synnerligen väl försedt med

nyare geografisk litteratur, och dithörande arbeten ofta vore så dyra, att

studenterna sjelfve endast i ringa mån mägtade köpa dem. På anhållan

af sektionen hade också vederbörande akademiska konsistorium nu hemstält,

att ett årligt anslag af 250 kronor måtte beredas det geografiska seminariet.

Jemte de seminarier, som inom filosofiska fakulteten vid universitetet

i Upsala upprätthölles, hade — yttrar departementschefen vidare — numera,

på initiativ af teologiska fakulteten, (dt teologiskt seminarium derstädes

kommit till stånd. Enligt de af universitetskanslern faststälda

stadgar för detta seminarium hade detsamma till uppgift att, såsom

komplement till de offentliga föreläsningarna, genom vetenskapliga öfningar

inom de teologiska studiernas område väcka och leda de studerandes

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

sjelfverksamhet och derigenom hos dem framkalla och utbilda förmåga

af metodiskt studium och derpå grundad såväl skriftlig som muntlig

framställning samt slutligen sjelfständig vetenskaplig verksamhet. Seminariet

vore deladt i fem afdelningar: en för teologiska prenotioner och

teologisk encyklopedi, en för exegetisk teologi, en för kyrkohistorisk

teologi, en för systematisk teologi och en för praktisk teologi. En

gång i veckan, under den tid, fakultetens föreläsningar påginge, hölles

öfningar inom seminariets samtliga afdelningar, hvilka öfningar i regeln

leddes af ordinarie professorn inom vederbörande läroämne med biträde,

efter öfverenskommelse, af öfrige akademiska lärare inom samma läroomrade.

De öfningar, som inom de olika afdelningarna tillhörde seminariets

verksamhet, vore: kritisk-exegetisk behandling af källskrifter, föredrag

och diskussion öfver teologiska frågor, författande och försvar af teologiska

uppsatser samt referat af nyutkomna arbeten inom teologiens område.

Till organisation af ifrågavarande seminarium, som trädt i verksamhet

vid början af vårterminen förra året, hade universitetskanslern beviljat för

en gång ur universitetets reservfond ett anslag till inköp af den för

de vetenskapliga öfningarnas begynnande oundgängligaste materiel. Vidare

bidrag ur reservfonden ansåges icke kunna påräknas; och teologiska

fakulteten både derför, till betryggande af seminariets fortbestånd, gjort

framställning om ett fast årligt statsanslag af 150 kronor för hvar och

en af seminariets fem afdelningar eller tillhopa 750 kronor.

Till stöd för denna framställning hade teologiska fakulteten åberopat,

förutom hvad redan anförts, att samma behof af vetenskapliga öfningar

till väckande och ledande af de studerandes sjelfvei''ksamhet gjort sig gällande

inom teologiska som inom filosofiska fakulteten. Ett liknande behof

hade redan framkallat seminariekurser inom de teologiska fakulteterna vid

samtliga tyska universitet, med undantag af Rostocks; och då teologiska

fakulteten i Upsala ansett teologiska seminariekurser oumbärliga för

undervisningen vid universitetet, hade fakulteten, såsom nämnts, dragit

försorg om inrättande af en seminarieinstitution äfven vid detsamma.

Seminariets olika afdelningar hade räknat ett ganska stort antal medlemmar,

minst 11, högst 48, och seminariets verksamhet hade bekräftat fakultetens

öfvertygelse, att seminariekurser vore en synnerligen vigtig beståndsdel

af den akademiska undervisningen inom fakulteten. Dessa kurser hade

ock af deltagarne omfattats med lifligt intresse, hvarom det stora antalet

muntliga och skriftliga föredrag, hvilka hållits inom de olika afdelningarna,

nogsamt bure vittne. Ett årligt statsanslag vore emellertid af nöden

för seminariet, och detta anslag kunde icke sättas lägre än till 150

kronor för hvar och en af dess fem afdelningar.

_ Vidare anför departementschefen, att den stora betydelsen af seminarieöfningar

såsom ett komplement till den universitetsundervisning, som

meddelades genom föreläsningar, vore allmänt erkänd. Riksdagen hade

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

ock visat sig lifligt behjerta vigten af dylika öfningar genom de anslag,

som Riksdagen, enligt hvad redan nämnts, till åtskilliga seminarier vid

universiteten beviljat. Då de geografiska och teologiska seminarierna vid

Upsala universitet syntes departementschefen i samma mån som de öfriga

vara förtjenta och i behof af understöd, har han hemstält, att Kongl. Maj:t

måtte hos Riksdagen göra den framställning, som ofvan meddelats.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må å ordinäre stat bevilja dels till

det geografiska seminariet vid universitetet i Upsala ett

anslag af 250 kronor och dels till det teologiska seminariet

vid samma universitet ett anslag af 750 kronor, med

rätt för Kongl. Maj:t att meddela de närmare bestämmelser

rörande anslagens användning, som kunna vara erforderliga.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förhöjning af fysio-^

logiska institutionens i Upsala materielanslag från 2,500 kronor till 4 jOOv stitutionens i

kronor bevilja på ordinarie stat ett belopp af 1,500 kronor. urielantia''

I afseende å denna anslagshöjning har, enligt hvad departementschefen 9‘

till statsrådsprotokollet meddelat, medicinska fakulteten vid Upsala univer- L

sitet år 1895 hufvudsakligen anfört följande, som densamma nu åberopat.

Af de tre fysiologiska institutioner, som funnes i landet, vore den i

Upsala äldst. Denna vore något öfver 30 år gammal och hade under

större delen af sin tillvaro varit inhyst i en liten lägenhet på sex mestadels

små rum samt en föreläsningssal i den patologiska byggnaden, ett utrymme,

som med åren blifvit allt mera otillräckligt, hvarjemte lokalen från

början icke afpassats för en tidsenlig fysiologisk institution.

Under det att de två yngre motsvarande anstalterna i Stockholm och

Lund med statsmedel fått sitt behof af tillräckliga och tidsenliga lokaler

tillgodosedt, hade den fysiologiska institutionen i Upsala först helt nyligen

och efter 28 års tillvaro kommit i besittning af egen tidsenlig lokal, hvilket

åstadkommits genom en frikostig donation af enskild man, doktor A. F.

Regnell. Den nya byggnaden, hvilken, utom källarevåning och vind, bestode

af två våningar, innehölle, jemte en större föreläsningssal, 14 arbetsrum,

af hvilka åtminstone halfva antalet vore af den storlek,''att de förtjenade

benämningen salar.

Denna byggnad hade blifvit färdig mot slutet af år 1892, hvarefter

den speciella inredningen och öfverflyttningen från den gamla lokalen kunde

begynna. Till fullbordande af arbetssalarnes inredning, hvar och eu för

sitt särskilda ändamål, samt till deras förseende med nödig utrustning af

stående instrument, på det att arbetet måtte kunna börja, hade 1893 års

Riksdag på enskild motion beviljat det frikostiga bidraget af 14,000 kronor,

hvilket gjort möjligt, att institutionen redan med år 1894 kunnat begynna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

sin verksamhet för undervisningen och laborationsöfningarna i den nya,

då likväl ej fullt färdiga lokalen.

På förhand kunde man beräkna att det förutvarande årsanslaget, som

lör den gamla lokalen varit fullt tillräckligt, skulle i den nya, rymligare

och för arbetet tidsenligt utrustade lokalen blifva otillräckligt. Erfarenheten

hade ock redan till fullo bekräftat detta. Det hade nemligen visat

sig, att mycket arbete måst inställas i brist på nödiga medel, och det vore

klart, att institutionen i sin omsider vunna tidsenliga lokal icke kunde

komma till full verksamhet, förrän densamma erhölle behöflig förhöjning

insitt årsanslag. Det vore förty en angelägenhet af stor vigt, att detta

sa snart som möjligt komme att ske. Att emellertid anmälan härom icke

förr gjorts, oaktadt Riksdagen redan visat sitt intresse för att institutionen

matte med det snarast® göras fruktbärande för sitt ändamål, berodde derpå,

att man, innan anmälan gjordes, först velat ernå en på erfarenhet grundad

och således möjligast tillförlitlig beräkning af behofvets verkliga storlek.

Eu sådan beräkning kunde nu göras åtminstone för några af de vid institutionen

förekommande utgiftsposterna.

Till utgifter, hvilkas tillväxt uppenbart berodde på det ökade utrymmet,

hörde otvifvelaktigt de för uppvärmning och belysning. Af

dessa vore den förstnämnda utgiftsposten den mest betydande. Den nya

byggnaden vore försedd med centraluppvärmning medelst cirkulerande

varmt vatten, ett system, som öfverträffade kakelugnseld ning både i fråga

om trygghet för eldfara och i synnerhet i afseende å besparing af arbetskraft,

hvartill hänsyn vid den nya institutionen särskildt tagits, så att för

närvarande ganska mycket kunde skötas af institutionens ende vaktmästare.

Värmeapparaten hade nu varit i gång i tre vintrar, eller sedan 1892,

hvadan en genomsnittsberäkning af kostnaderna borde vara upplysande.

Det hade visat sig, att denna apparat ökat utgifterna med 785 kronor i

medeltal för år, hvilket någorlunda stämde med vederbörande ingeniörs

beräkning, som upptoge apparatens årliga förbrukning till 800 hektoliter

koks. Då emellertid priset för koks under de år, för hvilka beräkningen

gjorts, öfverskridit en krona för hektoliter, ville det synas som om åtgången

varit något mindre än enligt ingeniörens beräkning. Detta torde delvis

berott derpå, att institutionen jemväl egde tillgång till 10 famnar ved på

stat, men hufvudsakligast derpå, att endast de rum, som för hvarje tillfälle

varit tagna i anspråk för arbete, hållits fullt uppvärmda till 16°—18°,

under det att alla de öfriga hållits vid lägre temperatur. Då det vore

gifvet, att, i samma mån ett ökadt årsanslag tilläte ökadt arbete och samtidigt

användande af flera rum, denna utgiftspost komme att något ökas,

syntes man icke böra beräkna den årliga tillökningen i utgiften för uppvärmning

lägre än till 800 kronor.

Vidkommande belysningen hade en liknande beräkning gifvit vid han
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

f

den, att gasräkningarna i den nya lokalen ökats med omkring 250 kronor

— exakt 250 kronor 47 öre — i medeltal för år, om man jemförde deras

belopp med utgifterna å denna post för motsvarande tid i den gamla

lokalen. Detta vore ock en tillökning i utgifter, som säkerligen icke komme

att minskas, utan som snarare skulle stiga i den mån lokalerna flitigare

användes för sitt ändamål.

En annan utgift, som ökats, vore den för vatten, beroende till någon

del på uppvärmningssystemet, men till vida öfvervägande delen derpå, att

institutionen för smärre kraftbehof använde två mindre vattenmotorer.

Härigenom blefve kostnaden för år mindre lätt att beräkna, emedan densamma

väsentligen berodde på det arbete, för hvilket motorerna användes,

och således kunde variera. Kostnaden kunde emellertid med temlig säkerhet

skattas till omkring 100 kronor årligen.

Med arbetet inom institutionen sammanhängde äfven nära kostnaden

för godtgörelse till en mekaniker för ständigt behöfliga nya små apparater

och apparatdelar samt reparationer af äldre sådana. Denna post hade

under den korta tid institutionen varit inrymd i den nya lokalen, såsom

räkningarna utvisade, ökats med omkring 100 kronor — exakt 101 kronor

2 öre — i medeltal för år, jemfördt med lika lång tid af de närmast föregående

åren. Att posten komme att stiga med ökadt arbete vore påtagligt,

och så komme möjligen att ske, äfven sedan institutionen i en framtid fått

sitt länge närda önskemål af en egen mekaniker uppfyldt.

Till sagda post finge icke räknas de utgifter för nya instrument, som

för en institution af detta slag hörde till de vigti^aste och som från och

med år 1877, då det nuvarande årsanslaget begynte användas, till och

med år 1890 med temligen stora årliga vexlingar i medeltal för år uppgått

till omkring 500 kronor — exakt 511 kronor 3 öre. Denna post hade

i den nya institutionen icke ökats, på den grund att genom 1893 års

Riksdags frikostighet nya stående instrument ej behöft för årsanslaget inköpas.

Men det vore säkert, att behofvet för framtiden icke komme att

minskas utan snarare ökas, om institutionen skulle sättas i stånd att motsvara

sitt ändamål.

En mängd öfriga utgiftsposter vore af den art, att de i hög grad

vexlade med det vexlande arbetets både art och omfattning samt derför

ej lämpade sig för en beräkning med anspråk på tillförlitlighet. Eu sådan

syntes ock vara öfverflödig, då det vore uppenbart, att en större och tidsenligare

institution, för att kunna fylla rättmätiga kraf och ej stå obegagnad,

erfordrade större utgifter än en mindre, hvars relativa stillastående

kunnat försvaras af dess otillräckliga utrymme och otidsenliga beskaffenhet.

På grund af dessa beräkningar och välgrundade antaganden syntes

Bill. till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Hiift. a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

»

den fysiologiska institutionens behof af förböjning i årsanslaget belöpa

sig till allra minst 1,500 kronor årligen.

Antalet medicine studerande, som begagnat undervisningen vid den

fysiologiska institutionen, hade på senaste åren vant abnormt ringa. Utan

att söka utreda, hvilken andel institutionens dåliga beskaffenhet haft i berörda

förhållande, borde man dock uppmärksamma, att antalet numera

åter vore i stigande. För öfrigt borde det icke undanhållas, att man mer

och mer på flera andra vetenskapliga områden började vakna till insigt

om behofvet af fysiologisk underbyggnad för att med framgång kunna

odla sin egen vetenskap. Det vore temligen antagligt, att den fysiologiska

institutionen i en ej aflägsen framtid koinme att tagas i anspråk af dem,

som egnade sig åt filosofiens, åt zoologiens, åt språkvetenskapens och

kanske än flera vetenskapers studium, och det syntes då vara af behofvet

påkalladt, att denna institution, som redan egde goda förutsättningar,

måtte med snaraste sättas i tillfälle att fullt motsvara sin uppgift.

Till hvad medicinska fakulteten sålunda år 1895 i ämnet anfört,

hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, fakulteten i sin

nu gjorda framställning fogat följande.

Sedan fakulteten ur de föregående årens räkenskaper angifvit vissa

nödvändiga och regelbundet återkommande utgiftsposter, som ådagalade

anledningar till det ökade behofvet af anslag och storleken af den erforderliga

ökningen, vore det i sin ordning att angifva resultatet af en likartad

beräkning för det sist förflutna året, april 1895 — april 1896, efter

samma grunder som för de tre föregående åren.

Beträffande då först utgifterna för uppvärmningen hade det visat sig,

att det för 805 kronor inköpta koksförrådet icke åtgått, utan att ännu i

april 1896, sedan eldningen upphört, en återstod funnes, som kunde värderas

till omkring 150 kronor. Uppvärmningen för den förflutna vintern

hade alltså kostat endast 650 kronor. Men sagda vinter hade ock varit

sällsynt mild, och för besparings skull hade endast få rum hållits fullt

uppvärmda, under det att temperaturen i de öfriga hållits så låg som

möjligt varit utan att skada de i dem uppstälda apparater och instrument.

Fakulteten ansåge derför fortfarande, att den rigtiga siffran för bränslekostnaden

vore omkring 800 kronor.

I fråga om belysningen hade utgiften för gas varit 50 kronor större

än under hvart och ett af de tre föregående åren, d. v. s. 300 kronor större

än årskostnaden i den gamla lokalen, hvilket förhållande väl berodde på

ett flitigare qvällsarbete af ett jemförelsevis större antal lärjungar än under

föregående år. I stället hade utgiften för vatten varit 50 kronor mindre

än under de tre föregående åren, sannolikt beroende derpå, alt sådant

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

arbete, hvartill vattenmotorerna plägade begagnas, varit för besparings

skull inskränkt.

Denna öfversigt gåfve utan tvifvel bekräftelse på rigtigheten af den

öfverslagsberäkning i afseende å beloppets storlek, som under år 1895 af

fakulteten gjorts. Det ville derför synas, sona borde man icke längre dröja

i afvaktan på vidare utredning. Det dröjsmål, som i’edan för vinnande af

behörig insigt i fråga om beloppets storlek egt rum, hade tyvärr medfört

följder, som ej länge kunde bäras af institutionen. Det hade nemligen

faktiskt visat sig, att institutionens verksamhet, äfven i dess för tillfället

reducerade form, icke kunde uppehållas med dess nuvarande årliga tillgångar.

Redan i januari månad 1896 hade anslaget för året varit fullt

taget i anspråk, och institutionens verksamhet hade sedan dess kunnat

nödtorftligen uppehållas endast derigenom, att universitetet bisprungit densamma

med ett förskott af 1,500 kronor, hvilket dock efter all sannolikhet

icke försloge till årets slut. Under sådana omständigheter anhölle

fakulteten om utverkande af redan omförmälda höjning af anslaget till

ifrågavarande institution.

I fråga om berörda anslagskraf hade universitetskanslern anfört, att

den af fakulteten lemnade utredning gåfve synnerligen vigtiga skäl för

beredande af den begärda förhöjningen, utan hvars beviljande ifrågavarande

institution, sedan hon omsider erhållit en ny tidsenlig lokal, icke

kunde blifva i tillfälle att på ett tillfredsställande sätt utveckla den verksamhet,

som den fysiologiska vetenskapens ständigt vidgade forskningsarbete

kräfde. Billigheten af det ifrågasatta anslagets beviljande tycktes

ega ett ytterligare stöd i det förhållandet, att institutionens nya byggnad

icke bekostats af statsmedel, utan helt och hållet kommit till stånd genom

gåfvomedel, öfver 93,000 kronor, af den kände mecenaten, doktor Regnell,

och att Riksdagen endast ined ett mindre belopp, 14,000 kronor, bidragit

till byggnadens inredning och utrustning med instrument.

Då de årliga utgifter, för hvilkas bestridande ifrågavarande anslag är

afsedt, gifvetvis måste, såsom ock af erfarenheten blifvit styrkt, i ej oväsentlig

mån ökas sedan den fysiologiska institutionen inflyttat i den för densamma

inrättade rymliga lokalen, anser utskottet eu förhöjning af nämnda

anslag vara af behofvet påkallad. Af den i statsrådsprotokollet meddelade

utredningen har utskottet emellertid icke kunnat finna, att hela det belopp,

som i sådant afseende nu äskats, är för institutionen oafvisligen nödvändigt,

utan torde enligt utskottets mening anslagsförhöjningen kunna

begränsas till 1,150 kronor, motsvarande den ökning, som visats uppstå i

de årliga kostnaderna för uppvärmning, belysning och vattenförbrukning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet anser sig så mycket mindre hafva skäl tillstyrka ett högre

belopp, som det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke någon inkomst

skulle kunna den fysiologiska institutionen beredas genom uthyrning af

vissa lokaler i den nya byggnaden, hvilka för närvarande icke behöfva af

institutionen tagas i bruk.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till förhöjning af fysiologiska

institutionens i Upsala materielanslag från 2,500

kronor till 3,650 kronor beviljar på ordinarie stat ett

belopp af 1,150 kronor.

Ang. anslag till 9:o. Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att för aflöning åt en

Z°riofta°l7a-ext™ ordinarie professor i oftalmiatrik vid universitetet i Lund bevilja

Mk vid Lansett ärligt anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön och 1,000

universitet. pronor såSOm tjenstgöringspenningar, med rätt för bemälde lärare att

l7,J efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å lönen af

500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

Vid 1896 års riksdag väcktes, såsom departementschefen jemväl till

statsrådsprotokollet erinrat, af enskilda motionärer förslag om uppförande

på ordinarie stat af ett belopp af 4,500 kronor för inrättande och upprätthållande

af en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik vid universitetet

i Lund. I fråga härom yttrade statsutskottet, att, ehuru skäl syntes

tala för att, i likhet med hvad i Upsala redan egt rum, äfven vid Lunds

universitet inrättades en e. o. professorsbefattning i oftalmiatrik, ansåge

dock utskottet, att, då anordnandet af undervisningen inom detta och öfriga

till kirurgien hörande ämnen icke syntes''höra inträda förr, än nuvarande

innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi afgått, Riksdagen

icke då och på enskilde motionärers framställning borde besluta upprättandet

af en e. o. professur i oftalmiatrik vid Lunds universitet. Utskottet

hemstälde alltså, att motionen icke måtte bifallas, och Riksdagens beslut

fattades jemväl i enlighet härmed.

Härefter har departementschefen meddelat, att, sedan nuvarande

innehafvaren af ordinarie professuren i kirurgi och obstetrik i Lund för

medicinska fakulteten vid nämnda universitet förklarat sig ämna afgå

från sin tjenst i början af innevarande år, hade fakulteten upptagit

frågan om inrättande af berörda e. o. professorsbefattning. Dervid hade

fakulteten, under anförande att, enligt nyssnämnda förklaring, det af

statsutskottet och Riksdagen anmärkta hindret för denna frågas lösning

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

alltså syntes vara undanröjdt, till stöd för sin under nästlidne september

månad i ämnet gjorda framställning i främsta rummet aberopat

den strängare arbetsfördelning, som blifvit en oafvislig följd af den mägtiga

utveckling, naturvetenskaperna och icke minst medicinen nått under

senare tider, äfvensom den alltjemt fortgående utsöndringen af discipliner,

livilka såsom sjelfständiga läroämnen måst anförtros åt egna målsmän.

Om man också, fortsatte fakulteten, härutinnan kanske i ett och

annat fall gått val långt, och om i alla händelser fakulteten icke ville

göra anspråk på full likställighet i dylikt hänseende ens med rikets största

medicinska fakultet, än mindre med de stora utländska fakulteterna, återstode

dock vissa specialiteter, hvilka numera nått en sådan omfattning och

sjelfständighet, att de icke längre kunde betraktas som bisak eller såsom

bihang förenas med andra fack, utan oafvisligt kräfde egna sjelfständiga

målsmän. Till dessa specialiteter hörde i främsta rummet oftalmiatriken.

Fakulteten ansåge sig ej behöfva närmare ingå på den stora praktiska

betydelse, som tillgången till en verkligt sakkunnig vård och behandling

af ögonåkommor egde för hela samhället. Erfarenheten hade adagalagt,

ätt ögonsjukdomarna vore så mångartade samt att deras behandling fordrade

så stor öfning och färdighet, att endast den kunde hoppas vinna

full framgång på detta område, som vore i tillfälle att odeladt egna sina

krafter och sitt arbete deråt. Gälde nu detta om oftalmiatrikern i allmänhet,

så måste det så mycket mer gälla om läraren i denna disciplin:

han måste nödvändigt vara specialist. Också hade väl nästan alla medicinska

fakulteter och skolor numera erhållit sjelfständiga lärareplatser i

oftaliniatrik, i Sverige först Karolinska mediko-kirurgiska institutet och nu

senast universitetet i Upsala. Den enda medicinska fakultet i norden, som

ännu saknade en sådan, vore Lunds.

Enligt gällande stat egde Lunds universitet för närvarande en ordinarie

professur och en adjunktur i de af gammalt såsom kirurgiska betecknade

vetenskapsområdena, omfattande — förutom kirurgi i modern

bemärkelse — oftaliniatrik, gynekologi och obstetrik. \ id adjunktsinstitutionens

ombildning 1877 hade emellertid bestämts, ätt vid näst inträffande

ledighet vid adjunkturen läroämnena obstetrik och gynekologi skulle afskiljas

från professuren i kirurgi och att i stället för den nuvarande adjunkturen

i detta ämne skulle inrättas en e. o. professur i nämnda båda

afskilda. ämnen. På grund af denna bestämmelse hade fakulteten utsigt

att vid inträffande ledighet vid adjunkturen fa ett af sina vigtigaste kraf

och önskemål tillgodosedt genom upprättandet af eu egen, om ock blott

extra ordinarie, lärostol i så vigtiga ämnen som obstetrik ocli gynekologi,

i hvilka ämnen Upsala universitet för några år sedan hugnats med en

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

ordinarie professur. Efter nyssberörda blifvande anordning skulle professuren

i kirurgi vid Lunds universitet komma att omfatta ämnena egentlig

kirurgi och oftalmiatrik. Såsom emellertid väl bekant vore, hade den

moderna kirurgien nått en sådan utveckling i alla rigtningar, att en tillfredsställande

teoretisk och klinisk undervisning i detta så vigtiga läroämne

ensamt för sig toge en lärares studier och krafter i fullaste anspråk.

Att den moderna oftälmiatriken lika odeladt kräfde sin man, vore ock redan

påvisadt. Hvarje försök att fortfarande sammankoppla dessa båda

öfverallt annorstädes, äfven vid Sveriges båda andra medicinska fakulteter,

redan ^ åtskilda discipliner kunde endast bära dålig frukt, kunde endast

ske pa bekostnad af ettdera äf dessä så vigtiga läroämnen. Denna sanning

vore det en pligt för fakulteten att kraftigt framhålla, särskildt nu,

då en omreglering af dessa läroämnen förestode.

Utom nu framstälda sakliga och allmänna skäl för upprättandet af en

egen lärostol i oftalmiatrik tillkomme vid Lunds universitet en alldeles

särskild omständighet.

Sedan många år hade nemligen Lunds medicinska fakultet varit i den

lyckliga ställning att i innehafvaren af den ännu bestående kirurgiska

adjunkturen ega en framstående och öfver hela landet känd specialist på

oftalmiatrikens område, nemligen e. o. professorn M. K. Löwegren, hvilken

af Kongl. Maj:t den 9 november 1883 utnämnts att vara e. o. professor

i oftalmiatrik vid universitetet i Lund med bibehållande tills vidare af

de löneförmåner och lärareåligganden, som honom såsom adjunkt tillkommit.

På grund deraf att Löwegren på samma gång vore anstäld såsom läkare vid

Malmöhus länslasarett i Lund, hade han blifvit i tillfälle att vid denna

sjukvårdsanstalt inrätta en efter våra förhållanden mycket ansenlig, ständigt

belagd afdelning för ögonsjuka, hvilken klinik jemte tillhörande poliklinik

söktes icke blott af länets egen talrika befolkning utan äfven från

de angränsande länen, man kunde utan öfverdrift säga från hela det sydliga

Sverige. Denna ögonklinik disponerade för närvarande öfver icke

mindre än 42 platser och skulle enligt ett nyligen fattadt direktionsbeslut

ökas med ytterligare 12 platser, då anstalten sannolikt blefve den största

i sitt slag i vårt land. Mot detta betydande antal platser svarade också

deri stora patientfreqvensen, i det att på kliniken — alldeles oafsedt den

flitigt besökta polikliniken — under de tre senaste åren vård lemnats åt

sammanlagdt 1,158 patienter, visserligen flertalet från Malmöhus län, men

också till ej obetydligt antal från öfriga delar af landet, hufvudsakligen

södra Sverige.

Det läge i öppen dag, hvilken förmån härigenom tillskyndats en betydande

del af rikets befolkning, en förmån, hvilken uppskattad i penningar

s. 23 Kontrollera mot PDF

StatsutsTcottets Utlåtande N:o 9.

23

säkert många gånger öfverstege det belopp, som den begärda professorslönen

utgjorde. Under diskussionen i senaste riksdag rörande den då

ifrågasatta extra ordinarie oftalmiatriska professuren hade denna synpunkt

icke heller lemnats opåaktad, i det att från sakkunnigt håll erinrats, hvilken

stor praktisk betydelse en dylik professur hade för hela södra Sverige,

enär endast genom upprättandet af en sådan en enligt nutidens fordringar

fullgod behandling af ögonsjukdomar derstädes kunde ega rum. Särskilt

hade i sammanhang dermed påpekats, hurusom detta vore vilkoret för att

ej en stor mängd patienter med ögonåkommor skulle nödgas söka hjelp

utanför landets gränser, särskildt i Köpenhamn.

Nu omförmälda klinik vore under för handen varande förhållanden helt

och hållet bunden vid Löwegrens person, och liksom densamma vore upprättad

af honom, löpte den ock fara att falla med honom, såvida den icke i tid tryggades

genom tillgång till en vid universitetet fäst kompetent oftalmiatriker.

Såsom syntes, stode sålunda sjelfva den nuvarande ögonklinikens bestånd

i närmaste samband med upprättandet af en egen lärostol i oftalmiatrik.

Af alla dessa skäl framginge nogsamt, hvarför fakulteteten sökt och

sökte fa denna fråga i god tid ordnad, så att vid nuvarande ordinarie

professorns i kirurgi och obstetrik afgång svårigheter icke matte uppstå i

afseende på de sökandes kompetens, om dervid hänsyn äfven måste tagas till

oftalmiatriken, hvarigenom fakulteten kanske skulle komma i fara att nödgas

sätta tillbaka den såsom egentlig kirurg mest förtjente och såsom sådan

för fakulteten mest eftersträfvansvärde.

På grund af hvad fakulteten sålunda anfört, hade fakulteten hemstält

om beviljande af nödiga medel till upprättande af en e. o. professur i

oftalmiatrik vid Lunds universitet; och det större akademiska konsistoriet

hade för detta ändamål begärt ett årligt anslag af 4,000 kronor. Vid

anmälan häraf hade universitetskansleren till Kongl. Maj:ts uppmärksamhet

framhållit de särskilda omständigheter, hvilka enligt kanslerns åsigt

i hög grad påkallade beredandet af medel för inrättande, sa snart som

möjligt vore, af ifrågakomna lärostol.

Med afseende härå har departementschefen för egen del anfört, att

medicinska fakulteten i sin nyssberörda framställning med rätta betonat

vigten af sagda lärostols inrättande ej mindre för den oftalmiatriska än

äfven för den egentliga kirurgiska undervisningen. Hvad fakulteten

yttrat gåfve vid handen, att genom ett bifall till framställningen utsigt

skulle vinnas för ett tillfredsställande ordnande redan inom den närmaste

framtiden af undervisningen vid universitet i Lund i samtliga de kirurgiska

vetenskaperna; och ansåge sig departementschefen af hvad i ärendet förekommit

hafva fullgiltiga skal att understödja den gjorda framställningen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anslutning till hvad af departementschefen sålunda anförts får

utskottet hemställa,

att Riksdagen ma för aflöning åt en e. o. professor

i oftalmiatrik vid universitetet i Lund bevilja ett årligt

anslag af 4,000 kronor, deraf 3,000 kronor såsom lön

och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt

lör bemälde lärare att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring

^erhålla ett ålderstillägg å lönen af 500 kronor,

att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderstillägg.

hZJÖ7/vice ■ .10:o'' .Vidar? har. Kong1- Maj:t föreslagit, att till förhöjande af vice

bibliotekarien ''bibliotekariens vid universitetsbiblioteket i Lund aflöning från 3,500 kronor

o4,0.00 kronor> derat 1,000 kronor tjenstgöringspenningar, måtte beviljas

6 i ‘Lulle ärligt anslag af 500 kronor.

[8.] statsrådsprotokollet bär departementschefen i detta ärende erinrat,

att numera pensionerade vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund A. J. T. Palm sedan år 1890 åtnjutit ett af Riksdagen år efter

ar pa extra stat beviljadt lönetillägg af 500 kronor, hvarigenom Palms löneförmåner,

enligt stat utgörande 3,500 kronor, deraf tjenstgöringspenningar

1,000° kronor, uppgått till sammanlagdt 4,000 kronor. Beviljandet af denna

förmån åt Palm hade inneburit en förtjent uppmuntran åt en tjensteman,

som länge och troget samt på ett utmärkt sätt skött sina åligganden.

Universitetsbibliotekets styresman, bibliotekarien E. Tegnér, hade nu begärt,

att nämnda extra anslag måtte uppföras å ordinarie stat till höjande af

vice-bibliotekarielönen från 3,500 kronor till 4,000 kronor. Till stöd för

sin framställning härom hade Tegnér i en till det större akademiska konsistoriet

i Lund afbiten skrifvelse anfört hufvudsakligen följande.

De skäl, som talat för beredande af personligt lönetillägg åt Palm, kunde

äfven anföras till förmån för hans efterträdare. Den nuvarande vice bibliotekarien

F. E. Braune hade under en mer än trettioårig tjenstetid vid

universitetsbiblioteket på underordnade platser utöfvat en verksamhet, som

genom hans insigter och pligttrohet varit af stor och gagnande betydelse

för denna institution. Först under år 1896 hade han, vid fylda 63 lefnadsår,

uppnått den blygsamma löneinkomsten af 3,500 kronor.

Det vore emellertid ej nog att begära ett personligt lönetillägg åt

denne, högt förtjente biblioteksman, utan borde det ordinarie löneanslaget

lör vice bibliotekarien höjas med 500 kronor, så att hans löneförmåner

komme att uppgå till 4,000 kronor. Till stöd härför kunde åberopas hvad

redan blifvit papekadt, da fragan om lönetillägget åt Palm väcktes, nem
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

ligen obilligheten af vice bibliotekariens ringa aflöning i förhållande till

den honom åliggande trägna tjenstgöringen och de fordringar, som stäldes

på hans kompetens, samt de löneförmåner, som åtnjötes af motsvarande

tjensteman annorstädes i vårt land.

Af ålder hade vice-bibliotekarietjensten, med hvilken vore förenad

skyldigheten att vid förfall för ordinarie bibliotekarien uppehålla hans tjenst,

ansetts likstäld med adjunkts- eller e. o. professorstjenster; och liknande

kompetensvilkor torde i allmänhet hafva stälts på dessa befattningar. Men

vice bibliotekariens tjenstgöring, hvilken i regeln icke kunde anslås till

mindre än fem timmar dagligen — ofta vida derutöfver — utsträcktes, i

motsats mot akademiska lärares, äfven till ferierna och afbrötes endast af

halfannan månads semesterledighet. Toge man hänsyn till det band, som

tjensteåliggandena pålade vice bibliotekarien, torde denne i sjelfva verket

kunna anses vara den svagast aflönade tjensteman vid universitetet i Lund,

nemligen bland dem, för hvilka jemte yrkesbildning också kräfdes vetenskaplig

bildning.

Äfven i förhållande till andra tjensteman i motsvarande grad stälde

sig hans aflöningsvilkor obilligt låga. Vice bibliotekarien i Upsala åtnjöte

en löneinkomst af 4,000 kronor. De båda bibliotekarierna i kong! biblioteket

började med en aflöning af 4,500 kronor samt uppnådde, genom två

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, 5,500 kronor. Och desse tjenstemäns

arbete vore, enligt hvad universitetsbibliotekarien af personlig erfarenhet

kunde intyga, i intet afseende mera ansvarsfullt eller kräfde större insigter

eller tidsutdrägt än en vice bibliotekaries vid Lunds universitets bibliotek.

Härtill komme, att erfarenheten visat, att denna sistnämnda befattning

ingalunda kunde betraktas såsom en öfvergångsplats till bibliotekariatet.

Sedan 1733, då en vice bibliotekarie först tillsattes vid Lunds universitets

bibliotek, och till närvarande tid — sålunda under en tidrymd af öfver

160 år, hvarunder platsen varit besatt med 10 innehafvare— hade endast

en vice bibliotekarie befordrats till bibliotekarietjensten.

De skäl, som i statsrådsprotokollet anförts till stöd för förslaget att

höja aflöningen för vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i Lund

till samma belopp, som tillkommer motsvarande tjensteman i Upsala, kunna

visserligen icke frånkännas betydelse. Då emellertid den nuvarande innebafvaren

af förstnämnda tjenst F. E. Brauno redan uppnått en ålder af

mer än 63 år och sålunda inom kort torde vara berättigad till pension,

synes det icke vara lämpligt att nu genomföra en förändring i den ordinarie

aflöningen, hvarigenom denna pension komme att utgå med förhöjdt

belopp. Med afseende härå anser sig utskottet icke böra tillstyrka den

Bill. till Biksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

föreslagna förhöjningen i den ordinarie lönen. Men då, enligt hvad upplyst

blifvit, Braune under en mångårig tjenstetid vid biblioteket utöfvat

en synnerligen gagnande verksamhet, synes han vara förtjent af att komma

i åtnjutande af ett personligt lönetillägg till samma belopp, som under en

följd af år beviljats hans företrädare.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning må såsom personligt lönetillägg

för ar 1898 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund F. E. Braune på extra stat för samma år

anvisa 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Ae7amanuens1 ■ -11KonSL Maj:t har föreslagit, att för aflönande af en amanuens

vid oflalmia- vid institutets oftalmiatriska klinik å serafimerlasarettet måtte beviljas ett

triska kliniken. ärligt anslag af 900 kronor.

[9.] Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,

att sedan lärarekollegiet vid Karolinska institutet uti skrivelser till kanslern

för rikets universitet af den 5 september 1892, den 14 september 1893

och den 4 september 1895 framhållit behofvet af anslag till aflönande af

en amanuens, vid den oftalmiatriska kliniken, hade lärarekollegiet i skrifvelse

till universitetskanslern den 7 september nästlidna år, med åberopande

af de skäl, som i nämnda skrivelser anförts för äskandet af ett

dylikt anslag, och med bifogande af särskild promemoria angående ifrågavarande

anslagsbehof, förnyat sin anhållan om ett årligt anslag af 900

kronor till aflönande af en amanuens vid institutets oftalmiatriska klinik

å serafimerlasarettet samt derjemte begärt ett lika stort anslag till en

amanuens vid institutets oftalmiatriska poliklinik.

Uti nyssnämnda skrivelser och promemoria hade till stöd för ifrågavarande

framställning anförts hufvudsakligen följande.

Den år 1888 från den kirurgiska kliniken skilda oftalmiatriska kliniken

hade sedan dess varit stadd i nästan jemn tillväxt. Redan år 1889

hade det blifvit nödvändigt att för densamma anställa egen amanuens. I

följd af den stora tillströmningen af patienter samt det ökade antalet operationer

hade det emellertid småningom blifvit0omöjligt för denne att ensam

medhinna de allt mera hopade göromålen. År 1893 hade derför vid sidan

af den kliniske amanuensen måst anställas äfven en särskild poliklinisk

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

amanuens, hvilken med den förstnämnde hade att deltaga i behandlingen

och vården af de ambulatoriska patienterna, ögonklinikernas utveckling

under åren 1888—1895 framginge af följande tabell:

År.

Kliniken.

Polikliniken.

Vårdade

sjuke.

Operationer.

Vårdade

sjuke.

Operationer.

1888 .........................................

174

150

1626

126

1889........................................

179

173

2015

213

1890.............................................

182

162

2129

177

1891.............................................

220

231

2009

170

1892.............................................

289

238

2280

225

1893.............................................

242

240

2526

341

1894..........................................

243

291

2769

268

1895............................................

303

346

3198

325

Den kliniske amanuensen ålåge att biträda klinikchefen vid vården

och behandlingen af de å kliniken intagna patienterna, att assistera vid

operationerna samt att öfver de sjuka och deras behandling föra vederbörliga

anteckningar. Under de tider, då klinikchefen ej vore å afdelningen

närvarande, egde amanuensen att i första hand behandla inkomna patienter

och utföra sådana operationer, som genast måste vidtagas, såsom vid olycksfall

och dylikt. För att så vidt möjligt vid alla tider å dygnet vara till hands

och utöfva tillsyn öfver patienterna och deras behandling vore han skyldig

att å kliniken hafva sin bostad. Derjemte ålåge det honom att deltaga

i vården af de polikliniska patienterna. Men äfven för undervisningen

vore han nödvändig. De tjenstgörande medicine kandidaterna egde

att i första hand vända sig till honom med begäran om råd och upplysningar,

och han vore skyldig att biträda dem vid undersökningen af de

dem tilldelade patienterna. Äfven de medicine kandidater, hvilka efter

afslutandet af sin obligatoriska tjenstgöring besökte kliniken för att erhålla

en större utbildning i ämnet — något, som de ofta gjorde dagligen under

flere månader — vore han skyldig att handleda. Dertill komme, att på

det å afdelningen inrättade laboratorium hans tid ytterligare toges i anspråk

för tillverkandet af de för föreläsningarna nödiga preparat. Hans

arbete kräfde derför numera 8—9 timmar dagligen.

Dessa många åligganden utan någon löneersättning hade i betydande

grad försvårat erhållandet af för befattningen fullt kompetenta personer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2° Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom vilkor vore här, liksom för andra kliniska amanuensplatser, stadgadt,

att innehafvaren. skulle hafva aflagt medicine licentiatexamen. Endast i

det fall, att medicine licentiat ej kunde erhållas, kunde medicine kandidat

förordnas till sådan amanuensplats. Men under de åtta år, den oftalmiatriska.

kliniken egt bestånd, hade bland dess 14 amanuenser endast 5 varit

licentiater, då de till befattningen antagits. De öfriga 9 hade varit

medicine kandidater.

Detta hade medfört flere olägenheter. Bland dessa borde i främsta

rummet nämnas, att den som amanuens anstälde medicine kandidaten ej

kunde odeladt egna sig åt sin tjenstebefattning. Det hade derför till och

med inträffat, att den kliniske amanuensen befriats från vissa af sina åligganden

och en extra amanuens blifvit tillsatt, på det att den förstnämnde

med någon utsigt till framgång skulle kunna bedrifva sina examensstudier.

Utom det att denne egt en bristande utbildning för att fylla sin plats,

hade han således äfven ofta saknat tid att odeladt egna sig åt de med

tjensten förenade göromålen.

^no annan olägenhet, som visat sig, vore svårigheten för kliniken att

fa behålla amanuenserna en längre tid. Å öfriga kliniker qvarstannade

amanuensen i° regel ett ar pa sin plats. Men å serafimerlasarettets ögonklinik

hade, såsom nyss nämnts, under åtta år ej mindre än 14 amanuenser

haft anställning. Detta förhållande hade ingalunda berott på bristande

intresse hos vederbörande amanuenser, utan hade sin grund uteslutande

deri, att dessa, i saknad, som de varit, af aflöning, icke sett sig i stånd

att för längre tid qvarstanna vid kliniken. Ofta hade de, så snart de

blifvit någorlunda inöfvade för sitt kall, nödgats lemna platsen till men

för. såväl undervisningen af medicine kandidaterna som behandlingen af

patienterna.

Dessa olägenheter komme utan tvifvel att ännu skarpare framträda,

sedan sängantalet vid kliniken från och med 1895 års början höjts från

20 till 30, hvarigenom amanuensens arbete ytterligare ökats. Härtill

komme, att den enda direkta förmån, som amanuensen förut åtnjutit _

tjenstårsberäkning — blifvit genom kongl. kungörelsen af den 19 oktober

1894 0honom fråntagen.

. A de .kirurgiska, medicinska, gynekologiska, obstetriska och neurologiska.

klinikerna funnes å hvardera en aflönad klinisk amanuens, å de

pediatiiska tva; men den oftalmiatriska klinikens två amanuenser vore

båda lönlösa. Den utsigt, som å de andra klinikerna funnes för de polikliniska

amanuenserna, att åtminstone efter en tids tjenstgöring blifva befordrade

till a,flönade amanuensplatser, existerade således Icke å den oftalmiatriska

kliniken.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

Denna klinik vore sålunda i här berörda hänseende mer vanlottad

än någon annan, ett förhållande, hvilket, såsom förut framhållits, medförde så

stora olägenheter, att deras afhjelpande vore i hög grad af behofvet påkalladt.

Till lärarekollegiets framställning om anslag såväl till amanuensen vid

den oftalmiatriska kliniken som till amanuensen vid den oftalmiatriska

polikliniken hade universitetskanslern tillstyrkt bifall. Enligt departementschefens

mening vore det utan tvifvel önskligt, att aflöning erhölles för

båda dessa amanuenser, af hvilka ingen kunde för undervisningen undvaras,

men då samtliga öfrige polikliniska amanuenser ännu vore lönlösa,

ansåge departementschefen framställning för närvarande endast böra göras

om ett anslag af 900 kronor åt amanuensen vid sjelfva kliniken.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för aflönande af en amanuens

vid Karolinska mediko-kirurgiska institutets oftalmiatriska

klinik å serafimerlasarettet bevilja ett årligt anslag af

900 kronor.

12:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit

dels i punkten 10:o:

att Karolinska institutets allmänna materielanslag måtte förhöjas från

15,000 kronor till 18,500 kronor eller med 3,500 kronor;

dels ock i punkten 49:o:

att till fyllande af brist, som å nämnda anslag vid institutet uppstått

under åren 1894 och 1895,måtte på extra stat för år 1898 anvisas

ett belopp af 2,850 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet vid Karolinska

institutet i skrifvelse den 7 september 1896 erinrat, hurusom i årligt

anslag för institutets materiella behof, till hvilka räknades kostnaderna

för kol, koks och ved, gas- och vattenförbrukning, skötsel af institutets

tomt med parkanläggningar, renhållningen inom tomten och å

omgifvande gator, reparationer, tryck- och skrifmaterialier äfvensom

brandförsäkrings- och telefonafgifter, arfvoden för extra vaktbetjening

samt utgifter för de institutioner, för hvilka särskilda anslag icke vore

beviljade, för närvarande å ordinarie stat utginge ett belopp af 15,000

kronor. Anslaget, hvilket före år 1888 uppgått till 10,000 kronor, hade

af 1887 års Riksdag höjts med 5,000 kronor och sedan utgått med oförändradt

belopp. Gifvet vore emellertid, att, om ett dylikt anslag varit

afpassadt efter de på en viss tid för handen varande behofven, samma

anslag skulle blifva otillräckligt, så snart utvidgningen af äldre inrätt
-

Ang. höjning

af allmänna

malerielanslaget.

[10-]

opaginerad Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ningar egde rum eller nya sådana tillkomma, hvilka med nödvändighet

föranledde ökade utgifter på en eller flere af nyss nämnda poster, och vid

en så omfattande läroanstalt som Karolinska institutet, hvilket till följd

af sin art ständigt måste utvecklas i den mån nya kraf stäldes på dess

verksamhet, framträdde med nödvändighet tid efter annan behofvet af höjning

i materielanslaget.

Sålunda hade, enligt hvad kollegiet vidare anfört, den för ett par år

sedan genomförda utvidgningen af två utaf institutets laboratorier jemte

inrättandet af en ny bakteriologisk afdelning vid den patologisk-anatomiska

institutionen vållat så betydande ökning i kostnaderna särskildt för uppvärmning,

gasförbrukning och betjening, att lärarekollegiet nu såge sig

nödsakadt icke blott hemställa om en motsvarande förhöjning i det för

dylika ändamål anvisade årsanslaget, utan äfven anhålla om erforderliga

medel till betäckande af ej mindre den brist, som under åren 1894 och

1895 af förut nämnda anledning uppstått å ifrågavarande anslag, än äfven

den brist, som under nästlidna och innevarande år utan tvifvel komme att

ytterligare uppstå å samma anslag.

Vid afslutande af 1893 års räkenskaper hade å materielanslaget funnits

en brist af endast 33 kronor 8 öre, som öfverförts till 1894 års

räkenskaper. Anslaget kunde alltså då ännu anses motsvara behofvet, men

för ar 1894 — det ar, da pa hösten de nytillkomna lägenheterna vid

kemiska laboratoriet och vid patologisk-anatomiska institutionen med den

nya bakteriologiska afdelningen först upplåtits till begagnande — hade

bristen stigit till 1,213 kronor 31 öre och för år 1895 till 2,851 kronor

98 öre. Utgifterna å materielanslaget i dess helhet, hvilka år 1893 uppgått

ti 11^ 15,198 kronor 39 öre, hade år 1894 stigit till 17,049 kronor 86

öre och år^l895 till 17,468 kronor 94 öre; och att bristen för hvart och ett

af dessa år icke belöpt sig till mera än nyss nämnts, hade berott derpå,

att extra ^uppbördsmedel, såsom räntor å de på bankräkning insatta medel,

rabatter å gasräkningar m. in., jemväl kunnat till utgifternas bestridande

användas.

Undersökte man, hvilka utgiftsposter föranledt en så betydlig stegring,

befunnes det, att denna i väsentligaste mån härrörde af de ökade kostnaderna

för kol, koks och ved. År 1893 hade denna post slutat å ett

belopp af 5,971 kronor 60 öre, men år 1894 hade den stigit till 7,134

kronor 13 öre och år 1895, då de nya lägenheterna begagnats under hela

året, hade den uppgått till 7,780 kronor 43 öre — alltså en stegring för

år 1895, jemfördt med år 1893, ensamt å denna post af ej mindre än

1,808 kronor 83 öre.

Gasförbrukningen hade år 1893 betingat en kostnad af 2,534 kronor

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

58 öre, men denna kostnad hade år 1894 uppgått till 2,840 kronor 4 öre

och år 1895 till 2,806 kronor 20 öre — alltså en stegring från år 1893

med 271 kronor 62 öre.

En jemförelsevis mindre betydande förhöjning visade kostnaderna för

vattenförbrukning. Dessa hade nemligen uppgått år 1893 till 793 kronor

85 öre och år 1895 till 831 kronor 9 öre — alltså en stegring med 37

kronor 24 öre.

Omkostnaderna för parkens skötsel och för renhållningen hade äfven

stegrats under åren 1894 och 1895, men komme att stiga i ännu högre

grad under år 1896 och följande år till följd af den verkstälda utvidgningen

af Handtverkaregatan och tillkomsten af nya gator å två sidor af

institutets tomt äfvensom till följd af den utvidgning, som sjelfva tomten

erhållit genom förvärfvande „ af den serafimerlasarettet förut tillhöriga

så kallade tvätthustomten. År 1893 hade denna post uppgått till 1,473

kronor 98 öre och år 1895 till 1,553 kronor 68 öre. För år 1896 blefve

den icke obetydligt högre.

Utgifterna för vaktmästarebiträde för lärarekollegium och för de institutioner,

åt hvilka något särskildt anslag för vaktmästare icke vore beviljadt,

samt för de institutioner, vid hvilka göromålen icke kunde skötas

ensamt af en ordinarie vaktmästare, äfvensom för ett nödvändigt biträde

åt maskinisten hade år 1893 uppgått till 1,942 kronor, men för år 1895

stigit till 2,252 kronor — alltså en stegring med 310 kronor; och det

vore endast med stor svårighet, som en ytterligare stegring å denna post

kunnat hittills undvikas.

De af matei-ielanslaget utgående utgifter för de institutioner, hvilka

saknade särskilda anslag, hade visserligen ökats från 627 kronor 43 öre,

hvartill de uppgått år 1893, till 919 kronor 39 öre för år 1895 och

komme att för år 1896 ytterligare stiga; men då ett särskildt anslag af

500 kronor blifvit för en af dessa institutioner, den farmakologiska, utaf

sistnämnda års Riksdag beviljadt, behöfde denna ökning af kostnaderna

ej tagas i beräkning.

Enligt hvad sålunda anförts hade alltså Karolinska institutets från

materielanslaget utgående utgifter för bränsle, gas, vatten, renhållning och

parkens skötsel samt extra vaktbetjening stigit för år 1895 med tillsammans

2,507 kronor 39 öre utöfver hvad de utgjort för år 1893; och

denna ökade kostnad hade tillkommit för nya behof, för hvilka det nu

utgående materielanslaget icke varit beräknadt. Dessa ökade behof hade

gifvetvis icke kunnat med någon säkerhet beräknas förr än efter afslutandet

af 1895 års räkenskaper, enär, såsom förut nämnts, de nya lägenheterna,

hvilka väsentligast förorsakat den årliga kostnadsförhöjningen, först under

hösten år 1894 börjat begagnas. ,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom förut meddelats, hade samtliga utgifterna å materielanslaget

under ar 1895 belöpt sig till 17,468 kronor 94 öre. En förhöjning med

2,500 kronor af nämnda anslag skulle alltså kunna synas vara tillräcklig

för att täcka de nuvarande behofven; men dervid vore att märka, att utgifterna

för tryck, skrifmaterialier, annonser och dylikt under år 1895

hade varit så låga, att de endast undantagsvis uppginge till så ringa belopp.

De hade nemligen då belöpt sig till endast 635 kronor 57 öre, under det

att enahanda utgifter för andra år uppgått till nära tredubbla beloppet,

såsom ar 1892, då denna post slutat å en summa af 1,811 kronor, och

under år 1896 hade de redan i september månad, då lärarekollegiets förevarande

skrifvelse aflåtits, uppgått till 1,187 kronor 63 öre, oaktadt då ännu

aterstode bekostandet af tryckningen af två installationsskrifter. I medeltal

kunde dessa utgifter icke beräknas till lägre belopp än 1,500 kronor,

eller 864 kronor 43 öre högre än hvad de utgjort år 1895. Om denna

summa lades till den nyss nämnda, 2,500 kronor, som utgjorde den faktiska

stegringen för år 1895 i oundvikliga, årliga utgifter, utvisade sammanlagda

beloppet, 3,364 kronor, eller i rundt tal 3,500 kronor, den förhöjning,

som erfordrades i institutets allmänna materielanslag, om ej brist

skulle uppstå derå, och lärarekollegiet hade derför anhållit, att en dylik

förhöjning måtte varda af Riksdagen äskad.

Vidare hade iärarekollegiet anhållit, att till täckande af den brist å

2,851 kronor 98 öre, som uppkommit under åren 1894 och 1895 och som

det icke stått i lärarekollegiets magt att undvika, ett tillfälligt anslag

måtte varda å extra stat af Riksdagen äskadt.

Men enligt lärarekollegiets förmenande vore det uppenbart, att en

icke obetydlig brist uti ifrågavarande anslag måste uppstå äfven för nästlidna

och innevarande år, ehuru denna icke kunde vid tiden för aflåtandet

af lärarekollegiets framställning till siffran bestämmas. Såsom af nyss

lemnade utredning framginge, kunde den emellertid för hvartdera året

icke beräknas till lägre belopp än 3,000 kronor; och kollegiet ansåge sig

derför nödgadt att ytterligare hemställa, att två förslagsanslag å minst

3,000 kronor hvartdera måtte anvisas för att i mån af behof användas

till täckande af de brister, som för åren 1896 och 1897 kunde uppkomma

a materielanslaget, sedan samma brister efter räkenskapernas afslutande

blifvit till siffran kända.

Med öfverlemnande af ifrågavarande framställning och under åberopande

af hvad lärarekollegiet i densamma upplyst och andragit, hade

universitetskanslern hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska,

att det nuvarande allmänna materielanslaget höjdes med 3,500 kronor,

eller till 18,500 kronor för år;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Xltlåtande N:o 9.

33

att på extra stat beviljades ett belopp af ‘2,850 kronor för betäckande

af den brist, som för åren 1894 och 1895 uppstått å detta anslag; samt

att likaledes på extra stat beviljades två förslagsanslag till belopp af

3,000 kronor hvartdera, att i mån af behof användas till betäckande

af brist, som för hvartdera af åren 1896 och 1897 kunde uppkomma a

in aterielan slaget.

Den redogörelse, som af lärarekollegiet lemnats för de förhallanden,

som i följd af Karolinska institutets under de senare åren allt mera omfattande

verksamhet stegrat utgifterna och gjort det nuvarande allmänna

materielanslaget alldeles otillräckligt, syntes departementschefen fullt ådagalägga

behofvet af en ökning i detta anslag. I likhet med kanslern ansåge

departementschefen derför nödvändigt, att dels berörda anslag höjdes till

det af lärarekollegiet ifrågasatta belopp, dels oek den brist, som å anslaget

uppstått, vederbörligen fyldes. Departementschefen ansåge dock för närvarande

icke lämpligt att af Riksdagen äska fyllandet af en brist, som

ännu icke kunde till siffran bestämmas, utan borde det öfverlemnas åt

lärarekollegiet att, sedan räkenskaperna för åren 1896 och 1897 afslutats,

inkomma med förnyad framställning i detta afseende.

Otillräckligheten af ifrågavarande anslag synes väl vara till fullo

styrkt, men utskottet har dock icke funnit sig öfvertygadt derom, att

anslaget behöfver ökas med hela det belopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits,

utan anser förhöjningen kunna begränsas till 2,500 kronor, motsvarande i

rundt tal det belopp, hvartill bristen i anslaget högst uppgått.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förslaget om anvisande

å extra stat af medel till täckande af den för åren 1894 och 1895 i anslaget

uppkomna brist och under punkt 54:o här nedan gör hemställan

derom, får nu hemställa,

att Kongl. Maj:ts framställning om höjning af Karolinska

mediko-kirurgiska institutets å ordinarie stat uppförda

allmänna materielanslag må på det sätt bifallas,

att Riksdagen höjer detta anslag från 15,000 kronor till

17,500 kx-onor, eller med 2,500 kronor.

13:o. Kongl. Makt har under förevarande hufvudtitel föreslagit Riks-^-™»^ till

.. , . Ö i i. i* i tandläkare
(lagen

(dels 1 punkt 1 J .O. undervisnin
att,

med godkännande af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastik-?»*** «»•*>«''><''«•

ärenden den 14 januaiä 1897 oinförmälda aflöningsstat för tandläkare- [ll.J

institutet, bevilja för tillämpning af densamma ett under anslagen till

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. b

s. 34 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

34

Karolinska mediko-kirurgiska institutet, med särskild rubrik: Tandläkareinstitutet,

uppförd t ordinarie anslag å 15,700 kronor, äfvensom medgifva,

att de för tva extra ordinarie professorer vid tandläkareinstitutet afsedda

ålderstillägg finge utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålders
tillägg;
dels

ock i punkt 50:o:

att för den första inredningen af lokaler för det föreslagna tandläkareinstitutets

poliklinik och laboratorium på extra stat för år 1898 anvisa

ett belopp af 5,000 kronor.

Efter en allmän redogörelse för tandläkarekonstens utveckling i vårt

land har departementschefen i statsrådsprotokollet omnämnt de åtgärder,

som vidtagits, och de framställningar, som gjorts, för åvägabringande

genom statens försorg af en ordnad tandläkareundervisning.

Departementschefen. har i sådant afseende meddelat, att Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen till 1884 års Riksdag föreslagit, dels att

föi uppehållande i hufvudstaden af en poliklinik för tandsjukdomar, hvarest

tandläkareelever jemväl skulle erhålla undervisning, måtte beviljas ett årligt

anslag från och medlar 1885 af 4,000 kronor, att användas enligt angifna

grunder, dels att pa extra stat för år 1885 måtte anvisas ett belopp af

2,415 kronor till anskaffande af instrument och mobilier för den föreslagna

institutionen.

I anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning yttrade Riksdagen

i skrifvelse^ den lo maj 1884, angående regleringen af utgifterna under

riksstatens åttonde hufvudtitel, att, enär behofvet af särskild undervisning

i tandläkarekonsten icke kunde betviflas, Riksdagen icke funnit skäl till

annan erinran mot . Kongl. Maj:ts framställning, än att det synts Riksdagen

vara för tidigt att da uppföra de begärda medlen på ordinarie

stat. Riksdagen biföll fördenskull på det sätt Kongl. Maj:ts berörda framställning,

. att Riksdagen för inrättande och uppehållande under år 1885

af den ifrågasätta polikliniken, hvarest tandläkareelever jemväl skulle

erhålla undervisning, för samma år stälde till Kongl. Maj:ts förfogande

ett extra anslag af 4,000 kronor; hvarjemte Riksdagen, med bifall till

hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit, anvisade ett belopp af 2,415 kronor

till anskaffande af erforderliga instrument och mobilier för den omförmälda

polikliniken. Riksdagen har sedermera allt hitintills år efter år på

extra stat beviljat 4,000 kronor till denna polikliniks uppehållande.

Vidare anför departementschefen:

På sätt framginge af den utaf medicinalstyrelsen den 28 november 1884

faststälda plan för omförmälda poliklinik, afsåge densamma, så vidt undervisningen

anginge, allenast att bereda tillfälle åt blifvande tandläkare att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

inhemta för yrkets utöfning nödiga praktiska kunskaper. Den teoretiska

underbyggnaden måste alltså till väsentligaste delen på enskild väg förvärfvas.

Derjemte vore den s. k. protesen — det mekaniskt-tekniska arbetet,

hvartill hörde förfärdigande och insättning af konstgjorda tänder m. in. —

förlagd utom området för anstaltens verksamhet.

Vid polikliniken vore anstälda en förste lärare, tillika föreståndare, och

en andre lärare, hvilka båda skulle vara i riket legitimerade läkare eller

tandläkare. Förste läraren handledde och undervisade studerande vid

behandlingen af munnens och tändernas sjukdomar samt föreläste en timme

i veckan öfver kirurgi och patologi till den utsträckning dessa ämnens

tillämpning inom tandläkarekonsten kräfde. Andre läraren handledde och

undervisade de studerande i tandfyllningar och tandregleringar med dertill

hörande operationer och obturatorers förfärdigande samt föreläste en

timme i veckan öfver dithörande ämnen. Närmaste inseendet öfver anstalten

utöfvades af en styrelse, sammansatt af examinatorerna i tandläkareexamen

samt de vid kliniken anstälde lärare. Studerande vid polikliniken

erlade för hvarje termin en afgift, som, på förslag af poliklinikstyrelsen,

faststäldes af medicinalstyrelsen och för närvarande utgjorde 50 kronor, hvarjemte

desse studerande sjelfve måste hålla sig med instrument och plomberingsmateriel.

Beträffande de särskilda examina, hvilka den, som ville blifva tandläkare,

hade att efter mogenhetspröfningen undergå, mötte först den s. k. tandläkarekandidat-

eller medhjelpareexamen. Denna examen förrättades af behörig

tandläkare i närvaro af eu läkare, hvilken afgåfve vitsord, huruvida

den profvande egde den kunskap och färdighet, att han finge såsom medhjelpare

förklaras. Pröfningen verkstäldes dels genom praktiskt prof, bestående

i förfärdigande af ett vanligt tandarbete, utfördt på af examinator

öfverlemnad modell, dels genom muntligt förhör, omfattande såväl de

allmänna grunderna för tandarbetens verkställande som elementerna i fysik

och kemi. Berörda pröfning kunde försiggå å hvilken ort i riket som helst.

Den egentliga tandläkareexamen, som endast kunde ega rum i hufvudstaden,

anstäldes af två dertill af medicinalstyrelsen förordnade läkare och eu

tandläkare. Den sistnämnde hade till en början utsetts af hufvudstadens tandläkare,

men förordnades numera sedan år 1888 af medicinalstyrelsen, och

hade till examinator i regeln tagits andre läraren vid polikliniken för

tandsjukdomar. Alltsedan år ! 889 förordnades jemväl åt medicinalstyrelsen

två tandläkare att såsom censorer vara den examinerande tandläkaren behjelplige

vid bedömandet och, så vidt möjligt, öfvervakandet af de förberedande

praktiska profven. De båda läkare, som deltoge i tandläkareexamen,

förhörde examinanden i de delar, som hörde till anatomi och kirurgi,

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

deri examinerande tandläkaren pröfvade hans skicklighet i tandläkarekonstens

utöfning. Äfven i denna examen skedde pröfningen dels genom ett förberedande

praktiskt prof, dels genom muntligt förhör. Det praktiska profvet, som

utfördes under inseende af den för året till examinator utsedde tandläkaren

och å af honom anvisad plats, bestode dels i förfärdigande af ett enklare

och ett mera sammansatt tandarbete, dels i verkställandet af tandoperationer

i allmänhet. Det muntliga förhöret, vid hvithet de verkstälda profarbetena

först skulle granskas och godkännas, omfattade ansigtets. tändernas och tandköttets

jemte hela munhålans anatomi och fysiologi, behandlingen af tändernas

och tandköttets sjukdomar samt tillredningen och verkan af de

olika tandläkemedlen äfvensom kännedomen af tandoperationsinstrumenter

m. in. Befunnes den pröfvade besitta för konstens utöfning erforderlig kunskap

och färdighet, insändes det vid pröfningen i frågor och svar affattade

protokollet till medicinalstyrelsen, som afgjorde, huruvida tillståndsbref finge

för den pröfvade meddelas. Sådant bref utfärdades af medicinalstyrelsen.

Departementschefen, som å. sid. 52—56 i statsrådsprotokollet redogjort

för de åtgärder, som i åtskilliga främmande länder vidtagits för utbildningen

af tandläkare, har härefter öfvergått till frågan om förändrad

anordning af tandläkareundervisningen i Sverige.

Genom skrifvelse från medicinalstyrelsen den 7 november 1888 hade

— yttrar departementschefen — styrelsen för polikliniken för tandsjukdomar

anmodats att till medicinalstyrelsen inkomma med förslag till ändrade

föreskrifter dels i gällande ordning för tandläkarekonstens utöfning,

dels i fråga om tandläkareelevers och medhjelpares undervisning och pröfning

samt angående undervisningen vid polikliniken jemte i samband

dermed stående frågor. Poliklinikstyrelsen hade med anledning häraf

uppdragit åt sina båda tandläkaremedlemmar, O. Ulmgren och C. Rosander,

att jemte hoftandläkaren F. Berggren utarbeta ett förslag dels till ändring

af de i ämnet gällande författningar, dels till utsträckning af undervisningen

och examinationen i öfverensstämmelse med tandläkarekonstens

nuvarande ståndpunkt och svenska tandläkarecorpsens önskningar. Sedan

komiterade fullgjort sitt uppdrag, hade poliklinikstyrelsen upptagit frågan

till handläggning. Man hade dervid enats om att, med hänsyn till den

utveckling odontologien numera vunnit och de fordringar densamma stälde

på utöfvarne af tandläkarekonsten, undervisningen vid polikliniken ej vore

tillfyllestgörande. Poliklinikstyrelsen hade emellertid ansett sig icke ega

kompetens att yttra sig om det tillmötesgående, som borde för de odontologiska

studierna påräknas från de medicinska fakulteternas sida, ej heller

att med allmän sakkännedom diskutera detaljfrågorna inom tandläkareundervisningen.

Fördenskull hade poliklinikstyrelsen afböjt det uppdrag,

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

37

som blifvit densamma tilldeladt, men öfverlemnat till medicinalstyrelsen

dels en öfversigt öfver tandläkareundervisningen i utlandet, dels det utlåtande

och förslag, som afgifvits af den utaf poliklinikstyrelsen tillsatta

koinitén. För innehållet i detta utlåtande redogöres a sid. 57 i statsrådsprotokollet,

hvartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Poliklinikstyrelsens omförmälda skrifvelse jemte dervid fogade handlingar

hade sedermera öfverlemnats af medicinalstyrelsen till lärarekollegiet

vid Karolinska institutet, med begäran att kollegiet måtte i anledning af handlingarnas

innehåll meddela yttrande om möjligheten af en tandläkareskolas

inrättande i förbindelse med Karolinska institutet, hvilket, med hänsyn till

vigten och betydelsen af denna undervisningsgren, skulle ega ledningen

och öfverinseendet öfver skolan samt ombesörja examenspröfningen vid

densamma. Ytterligare hade medicinalstyrelsen till lärarekollegiet öfverlemnat

dels en af V. Bensow och H. Carlson, såsom föreståndare för ett numera

nedlagdt enskilt tandläkareinstitut i Göteborg, till styrelsen ingifven skrift

med förslag till ändringar i gällande stadganden angående tandläkarekonstens

utöfning samt till undervisningens ordnande, dels ock en åt

Kongl. Maj:t till medicinalstyrelsen remitterad ansökning om rättighet för

nyssnämnda tandläkareinstitut i Göteborg att anställa tandläkareexamen,

hvilken ansökning åtföljts af deröfver afgifvet yttrande af examinatorerna

i tandläkareexamen.

Lärarekollegiet hade uppdragit åt Karolinska institutets rektor, professor

A. Key, att jemte professorerna J. Berg, grefve K. A. H. Mörner och

R. Tigerstedt samt t. f. professorn A. Lindström till förberedande behandling

företaga det ärende, hvaruti medicinalstyrelsen begärt lärarekollegiets

yttrande. 1 det utlåtande, som desse komiterade afgifvit, hade

lärarekollegiet i en till medicinalstyrelsen afiåten skrifvelse den 22 september

1892 förklarat sig instämma. Två ledamöter af kollegiet, nemligen

dåvarande professorerna C. J. Rossander och E. Ödmansson, hvilka numera

afgått från sina lärarebefattningar, hade varit skiljaktige och åberopat särskilda

yttranden, hvilka återfinnas å sid. (il och 62 i statsrådsprotokollet.

I komiterades nyssnämnda utlåtande hade anförts bland annat, att tandläkareyrket

numera börjat utvecklas från ett skramessigt handtverk till en val

begränsad specialgx^en af den kirurgiska vetenskapen. Denna utveckling i

vetenskaplig rigtning hade tvifvelsutan sin rot i samhällets ökade kraf på.

tandläkarnes grundligare utbildning. I de flesta kulturländer både också i våra

dagar åtgärder vidtagits för att afhjelpa de allt mer kända och erkända

bristerna i tandläkarnes utbildning. Hos oss vore emellertid för närvarande

föga gjordt för en tidsenlig sådan utbildning. Vid polikliniken för tandsjukdomar

kunde på grund af statsanslagets knapphet endast en del af den

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

praktiska undervisningen lemnas ocli detta blott åt ett mycket begränsadt

antal elever. De öfrige vore hänvisade till att helt och hållet eller delvis

söka sin utbildning hos praktiserande tandläkare. Det läge i öppen dag,

att någon likformighet i undervisningen ej på detta sätt kunde vinnas.

Och den privata, ofta rätt bristfälliga undervisningen kunde af tandläkareeleverna

ej erhållas utan högst betydliga kostnader, uppgående till 2,000

—3,000 kronor. Komiterade kunde derför ej annat än till fullo erkänna

det berättigade i det upprepade krafvet på en offentlig undervisningsanstalt

för tandläkare, vid hvilken såväl studier som examina kunde fullgöras.

Komiterade instämde ock deruti, att hos oss, likasom på de flesta

ställen utomlands, en dylik läroanstalt bäst och billigast kunde upprättas

i samband med ett medicinskt läroverk. Då emellertid våra universitetsstäder

ännu e,j torde kunna erbjuda ett för den praktiska undervisningens

behof tillräckligt stort och omvexlande sjukmaterial, syntes det komiterade

utan tvifvel lämpligast, att, såsom ock medicinalstyrelsen ifrågasatt, ett

dylikt läroverk inrättades i samband med Karolinska institutet.

Beträffande ordnandet af en sådan tandläkareskola och särskildt dess

förhållande till nämnda institut syntes det komiterade lämpligt, att lärarekollegiet

tillsvidare afgåfve ett förslag endast i allmänna drag, och komiterade

ville för sin del framhålla några punkter såsom de väsentligaste i

ett sådant förslag. Den hos oss gällande bestämmelsen om obligatorisk

mogenhetsexamen för tillträdet till tandläkarestudierna ansåge komiterade

som ett oeftergifligt vilkor för hvarje samarbete mellan tandläkareskolan

och det medicinska läroverket. Först med den derigenom förvärfvade intellektuella

utvecklingen kunde enligt komiterades mening den studerande

blifva i stånd att följa en undervisning af den vetenskaplighet, som odontologiens

nuvarande utveckling kräfde. Endast så kunde särskild inträdesexamen

eller annan förberedande pröfning lämpligen undvikas. Derigenom

hindrades vidare, enligt komiterades åsigt, på det enklaste och bäste sätt

en alltför stor omogenhet i ålder hos den i praktiken utträdande tandläkaren.

Liknande fordringar hade ock uppstälts på de flesta håll, der

tandläkareundervisningen redan ordnats på ett tidsenligt sätt. Efter tagen

kännedom om hittills föreliggande förslag till undervisningens och examinationens

lämpliga ordnande ansåge sig komiterade böra föreslå några allmänna

grunder för eu dylik skolas verksamhet, dervid utgående från den

åsigten, att denna skola borde vara så inrättad, att den mägtade meddela

hela den för tandläkare erforderliga utbildningen, således äfven den mekaniskt-tekniska

delen deraf, protésläran. Dessa grunder vore, ordagrant

återgifna, följande:

»1. Tandläkareskolan vid Karolinska institutet skall såsom fullständig

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

39

läroanstalt, besörja den nödvändiga såväl teoretiska som praktiska tandläkareundervisningen

och detta i den utsträckning, att vårt lands hela

behof af tandläkare kan tillgodoses. Vid skolan anställas derjemte alla

för vinnande af legitimation som svensk tandläkare erforderliga examina

med undantag af mogenhetsexamen.

2. Skolan står under Karolinska institutets styrelse och förvaltning.

Dess verksamhet öfvervakas af en inspektor, som bör vara en af institutets

professorer. Närmast handhafvas skolans angelägenheter af dess lärareråd,

hvari inspektor är ordförande och skolans samtlige lärare medlemmar. Alla

vigtigare till tandläkareskolan, dess undervisning och ekonomi hörande

frågor förberedas af lärarerådet och underkastas derefter Karolinska institutets

lärarekollegii utlåtanden och beslut. Vid lärarekollegii sammanträden

ega skolans ordinarie lärare säte och stämma i alla der förekommande

till tandläkeriet hörande frågor.

3. För inskrifning vid tandläkareskolan, som endast sker vid hvarje

läsetermins början — terminsindelningen är densamma som vid Karolinska

institutet — fordras aflagd godkänd mogenhetsexamen.

4. Undervisningen vid skolan ordnas efter en bestämd, af kanslern

faststäld plan, och synes oss en fullständig kurs kunna lämpligen genomgås

pa å ar.

Den teoretiska undervisningen meddelas i form af ordnade kurser i

förening med nödiga, laborationer och dissektionsöfningar. Dessa kurser

anordnas vid Karolinska institutets fysiologiska, kemiska och anatomiska

institutioner och bestridas af lärare, hvilka af kanslern förordnas på förslag

af lärarekollegium. Ämnesgrupperingen torde lämpligen blifva l:o) fysik,

allmän och speciel fysiologi; 2:o) kemi, metallurgi och läkemedelslära;

3:o) normal allmän och speciel anatomi och histologi; samt 4:o) allmän

patologi och speciel kirurgisk patologi. — För alla dessa undervisningskurser

erlägga de studerande till vederbörande lärare eu på lärarekollegii

förslag af kanslern faststäld afgift, och åtnjuta dessa lärare alltså ingen

lön af staten.

Den praktiska undervisningen meddelas dels i form af kortare kurser,

dels som fortgående poliklinisk undervisning, dels medelst laborationer.

För att denna undervisning må kunna på ett fullt betryggande sätt tillgodoses,

måste skolan vara i besittning dels af eu poliklinik, hvilken bör

ega tillräckligt rymliga och lämpligt inredda lokaler med passande läge

och nödig utredning, dels af ett lämpligt inredt laboratorium för de mekaniskt-tekniska

öfningarna. För bestridande af hit hörande undervisning

anställas, i stället för de två lärarne, som redan nu äro anstälda vid statens

poliklinik för tandsjukdomar, tre lärare med följande ämnesfördelning.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

En af dem leder såsom föreståndare för polikliniken den polikliniska tjenstgöringen

och undervisar i dental kirurgi och terapi. En gifver praktiska

kurser i tandfyllning och tandreglering. Den tredje förestår det mekaniskttekniska

laboratoriet och undervisar i mekanisk tandteknik och obturatorers

förfärdigande (protésläran). Dessa tre lärare äro de enda ordinarie.

För kompetens till dessa platser fordras att vara legitimerad tandläkare.

För öfrigt sker tillsättningen af dessa tjenster enligt samma grunder, som

gälla för tillsättandet af professorer vid Karolinska institutet: de utnämnas

af Kong! Maj:t och aflönas af staten.

För deltagandet i de praktiska öfningarna betala de studerande till

läroverket lämpliga, på lärarekollegii förslag af kanslern faststälda afgifter.

5. Vid hvarje läsetermins slut anställas af skolans lärare såsom examinatorer

inför en examensnämnd de föreskrifna examina. Nämnden utgöres

dels af tvenne, af lärarekollegium utsedde professorer vid Karolinska institutet,

dels af minst en legitimerad tandläkare, som likaledes utses af

lärarekollegiet. Den sistnämnde bör ock som censor biträda vid bedömandet

af de tekniska profarbetena.»

Vidare hade komiterade yttrat, att inrättandet af en tandläkareskola efter

eu sådan plan som den sålunda framlagda enligt komiterades åsigt visserligen

måhända ej skulle för Karolinska institutet medföra någon direkt

fördel, men att, då skolan komme att erhålla sitt eget lärareråd och endast

skolans vigtigaste angelägenheter skulle dragas inför Karolinska institutets

lärarekollegium, skolans förvaltning icke borde blifva för institutet allt för

betungande. Ett begagnande på lämpliga tider af en del bland Karolinska

institutets institutioner syntes ej heller vålla några större olägenheter.

Genom förverkligandet af den framlagda planen skulle, enligt komiterades

mening, staten ändtligen kunna tillmötesgå de rättmätiga krafvel! på tandläkareutbildningens

tidsenliga ordnande i vårt land. Komiterade ansåge

ock, att detta mål skulle härigenom nås med de relativt minsta uppoffringarna;

ty hvad som kräfdes vore blott ett anslag för en gång för upprättandet

af en lämplig poliklinik och ett laboratorium samt medel för

bestridande af den årliga kostnaden för aflöning af tre ordinarie lärare

äfvensom nödig assistens och betjening tillika med utgifterna för lokalernas

och inredningens underhåll. Alla öfriga kostnader skulle bestridas genom

de studerandes afgifter.

Sedan lärarekollegiets omförmälda yttrande med dervid fogade reservationer

och komiterades betänkande inkommit till medicinalstyrelsen, hade

styrelsen i ny skrifvelse till lärarekollegiet anhållit, att detta måtte meddela

uppgift på de sannolika kostnaderna för lärarepersonal till den ifrågasatta

tandläkareskolan och för den föreslagna institutionen i dess helhet. I an
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

ledning häraf hade lärarekollegiet uppdragit åt samma komiterade, som förut

afgifvit yttrande i ärendet, att åstadkomma utredning i omförmälda afseenden.

Denna i förnyadt utlåtande afgifna utredning hade i mars 1893

blifvit af lärarekollegiet, hvilket ansett sig icke vara i tillfälle att i detalj

granska de af komiterade uppgjorda beräkningarna, såsom svar å medicinalstyrelsens

sistberörda framställning till styrelsen öfverlemnad tillika med

ett af professor Rossander vid ärendets föredragning i lärarekollegiet afgifvet

yttrande.

Ur det af omförmälda komiterade afgifna förnyade utlåtande meddelas i

statsrådsprotokollet följande. I samråd med en fackman och med ledning af

de nuvarande staterna dels vid polikliniken för tandsjukdomar, dels vid

veterinär- och farmaceutiska instituten äfvensom vid Karolinska institutet

hade komiterade sökt göra en beräkning öfver totalkostnaderna för den

föreslagna skolan enligt den plan, som framlagts genom lärarekollegiets

skrifvelse till medicinalstyrelsen den 22 september 1892. Af lärarne vid

tandläkareskolan skulle, jemlikt nämnda plan, endast de tre ordinarie erhålla

lön af staten, och af dem komme läraren i den s. k. protésen att

få den trägnaste tjenstgöringen å lärorummet, Den af dessa tre lärare,

som vid polikliniken skulle meddela undervisning i dental kirurgi och

terapi, komme att i egenskap af poliklinikens föreståndare blifva upptagen

jemväl under mellanterminerna och således få ett mera omfattande arbete

än läraren i tandfyllning och tandreglering. Alla dessa lärares tjenstgöring

skulle dels genom terminernas förlängning, dels genom större undervisningsskyldighet,

medan terminerna påginge, blifva betydligt ökad mot

hvad nu vore fallet. En hvar af dem syntes ock oundgängligen behöfva

en assistent med fast arfvode af staten.

Hvad anginge den teoretiska undervisningen, hade föreslagits en ämnesgruppering,

enligt hvilken den skulle under loppet af ett läsår meddelas

i fyra kurser. Äfven om antalet lärare kunde reduceras, derigenom att

en och samma lärare gåfve flera af dessa kurser, eller äfven om ämnesgrupperingen

faktiskt kunde blifva en annan än den föreslagna, ansåge

komiterade icke, att antalet kurser kunde nedbringas under hvad som

föreslagits; och hade komiterade tänkt sig, att det nödiga kunskapsmåttet

i en hvar af de uti lärarekollegiets skrifvelse den 22 september 1892 omförmälda

kurserna 1, 2 och 4 borde kunna bibringas genom 20—24

lektionstimmar, fördelade med 2 timmar i veckan. Derigenom skulle

under höstterminen kunna medhinnas två och under vårterminen återstående

två kurser. Kursen 3, i normal allmän och speciel anatomi och

histologi, blefve naturligen den långvarigaste, såsom omfattande både

dissektioner och teoretisk undervisning. Några praktiska öfningar och

Bill. till Rikstl. Prat. 1897. 4 Sand. I Afd. 7 Häft. C

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

laboratorier i samband med de öfriga tre kurserna hade komiterade ej

ansett nödiga. Deremot borde lärarnes föredrag i dessa kurser belysas

med experiment samt förevisningar, och för betäckandet af materialkostnaderna

för dessa ville komiterade föreslå en till vederbörande institution

gående afgift af hvarje kursdeltagare. För bestämmandet af afgifternas

storlek ville komiterade lägga till grund de brukliga afgifterna

lör privatkurser, hvilka gifvits åt tandläkareelever af amanuenser och prosektor

vid Karolinska institutet.

Bestämmandet af examensafgifterna hade ledt komiterade till att

närmare än förut tänka sig in i anordningen af sjelfva examina, och hade

det synts komiterade lämpligast, att vid tandläkareskolan två examina aflades.

Den första eller teoretiska examen borde undergås efter ett läsår.

Som i denna examen icke skulle ingå några specielt odontologiska läroämnen,

kunde densamma bäst afläggas vid Karolinska institutet inför en

af två professorer vid detsamma bestående nämnd och med samtliga kursgifvare

som examinatorer. Likasom vid öfriga examina vid Karolinska

institutet borde vid ifrågavarande examen erläggas en anmälningsafgift af

15 kronor till institutets lärarekollegii kassa. Den andra, praktiska eller

tandläkareexamen skulle afläggas efter slutad tre-års kurs inför en nämnd,

bestående af en professor vid institutet samt en eller två legitimerade

tandläkare och med tandläkareskolans ordinarie lärare såsom examinatorer.

Vid anmälan till denna examen borde likaledes hvarje examinand erlägga

en afgift, hvilken dock skulle gå till tandläkareskolan och åtminstone

delvis användas till aflöning åt nämndens ledamöter. Om beloppet af

denna afgift ville ej komiterade yttra sig, men densamma syntes dock

böra blifva betydligt lägre än den nu utgående examensafgiften, 50 kronor

för hvar examinand, enär all skyldighet för examensnämndens medlemmar

att öfvervaka examinanderna under utförandet af de praktiska profven

kunde bortfalla. Examinatorerna. sjelfva skulle ej erhålla någon ersättning

vare sig vid den teoretiska eller vid den praktiska examen.

Slutligen ansåge komiterade, att, då förvaltningen af en institution

af den omfattning som den föreslagna nödvändigtvis komme att medföra

ej obetydliga kansligöromål, ett särskildt anslag för dessa göromåls bestridande

blefve nödvändigt. Den del af nämnda arbete, som komme på

en kamrerares lott, kunde uppdragas åt Karolinska institutets kamrerare

mot någon förhöjning i hans arfvode. Detsamma kunde ock gälla om

sekreteraregöromålen, derest institutets sekreterare funnes villig att vara

äfven lärarerådets protokollsförare. I motsatt fall borde det härför föreslagna

arfvodet lämpligen utgå till en notarie, som då finge anställning

vid Karolinska institutets kansli.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

Med tillämpning af hvad komiterade sålunda anfört och iakttagande

af i öfrigt erforderliga anslagsbehof ville komiterade framlägga följande

kostnadsförslag för tandläkareundervisningens bestridande vid Karolinska

institutets tandläkareskola.

1. Från staten utgående anslag:

Arfvode åt inspektor ............................................. kr. 400: —

» » poliklinikföreståndaren ......................... » 4,000: —

» » dennes assistent .............. » 500: —

» » tandfyllningsläraren ............................ » 3,500: —

» » dennes assistent...................................... ;> 500: —

» » protésläraren......................................... » 4,500: —

» » dennes assistent ...................................... » 900: —

» » kamrerare............................................... » 200: —

» » notarie ................................................... * 200: —

» » vaktmästare............................................ » 1,000: — 15,700: —

Lokalens uppvärmning och belysning samt vattenförbrukning

............................................................ * 2,000:

Materialanslag.............................................................. * 1,500: 5,800: —

Summa kronor 21,500: —

2. Från de studerande utgående af gifter:

För kursen i fysik och fysiologi:

åt läraren ....................................................................... kr. 25: —

för undervisningsmateriel ........................................... » 5: — 30: —

» kursen i kemi, metallurgi och läkemedelslära:

åt läraren ...................................................................... kr. 25:

för undervisningsmateriel .......................... 8 5: — 30: —

» kursen i anatomi och histologi jemte dissektioner:

åt läraren ........................................................................ kr. 40:

för materiel.......................... » 10; 50: —

» kursen i allmän patologi och speciel kirurgisk

patologi jemte bakteriologi:

åt läraren .................................................................. kr. 25: —

för materiel.................................................................... 8 5: — 30: —

Examensafgift för den teoretiska examen..................................... kr. 15: —

» » » praktiska » ......................................... 8 x

För deltagande i de praktiska öfningarna vid polikliniken och

protéslaboratoriet ................................................................ 9 y

Summa kr. 155 +x-F y.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Enligt detta förslag skulle alltså hela det behöfliga årliga statsunderstödet

belöpa sig till 21,500 kronor, eller ett tillskott af 17,500 kronor

till hvad staten redan utgåfve för tandläkareundervisningen. Detta belopp

ansåge komiterade vara ganska måttligt, då genom förverkligandet af den

framlagda planen det erkända krafvel på ett tidsenligt ordnande af tandläkareundervisningen

i vårt land enligt koiniterades öfvertygelse skulle

fullt tillgodoses. För de studerande skulle efter denna plan kostnaderna

för utbildningen till tandläkareyrket reduceras till ungefär yi0 af de

nuvarande, enär de enligt komiterades beräkning skulle komma att inskränka

sig till 200''—250 kronor.

Någon närmare beräkning af kostnaderna för första inredningen af

polikliniken och laboratoriet hade komiterade ej ansett sig kunna framlägga,

men trodde dock, på grund af inhemtade upplysningar, att ett anslag

för en gång af 5,000 kronor borde vara fullt tillräckligt för sagda

ändamål.

I detta sammanhang har departementschefen äfven redogjort för två

i början af år 1893 till medicinalstyrelsen inkomna skrifvelser, den ena

från svenska tandläkaresällskapet, den andra från den af tandläkarestuderande

stiftade odontologiska föreningen. I den af svenska tandläkaresällskapet

aflåtna skrifvelsen uttalades sällskapets anslutning till Karolinska

institutets lärarekollegii utlåtande af den 22 september 1892. Det framhölles,

att denna lösning af frågan skulle för staten medföra de minsta

möjliga kostnader, som kunde ifrågakomma för ett tillfredsställande

och tidsenligt ordnande af tandläkareundervisningen, samt att redan

förut vid upprepade tillfällen tandläkarecorpsen önskat tandläkareundervisningens

förläggande till någon af våra medicinska högskolor. Odontologiska

föreningens nyssnämnda skrifvelse betonade äfven önskvärdheten

af att det utaf Karolinska institutets lärarekollegium framlagda förslag

blefve genomfördt.

Med anledning af hvad sålunda förekommit i fråga om tandläkareundervisningens

ordnande hade medicinalstyrelsen i september 1893 aflåtit

framställning i ämnet till Kongl. Maj:t. Dervid hade medicinalstyrelsen

yttrat, bland annat, att tandläkareundervisningens nuvarande brister och

föga tidsenliga beskaffenhet otvifvelaktigt kräfde, att förändringar deri

snarligen vidtoges, samt att inrättandet af en tandläkareskola i hufvudstaden

i samband med Karolinska institutet syntes lämpligast kunna uppfylla

fordringarna på ett ändamålsenligt ordnande af ifrågavarande undervisning.

Med hänsyn till förut derför åberopade skäl äfvensom vigten för

landets invånare deraf, att ett tillräckligt antal kunnige legitimerade

tandläkare måtte kunna påräknas att för skäligt pris betjena allmän
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

heten, jemväl den mindre bemedlade, ansåge sig medicinalstyrelsen böra

i hufvudsak bos Kongl. Maj:t förorda omförmälda, af institutets lärarekollegium

framlagda förslag. Medicinalstyrelsen tillstyrkte derför, att

Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition dels ombett årligt

anslag på ordinarie stat af 21,500 kronor för anordnande vid Karolinska

institutet af en tidsenlig tandläkareundervisning, dels ock om ett anslag

för en gång af 5,000 kronor till inredning af undervisnings- och arbetslokaler.

Derest Kongl. Maj:t emellertid ansåge tillräckliga skäl ej föreligga för

ett ofördröjligt genomförande af den åsyftade förändringen i dess helhet,

hade medicinalstyrelsen föreslagit, att Karolinska institutet skulle, på sätt

i statsrådsprotokollet närmare angifves, öfvertaga ledningen och öfvervakandet

af tandläkareundervisningen i dess helhet.

Karolinska institutets lärarekollegium, som fått sig anbefaldt att afgifva

yttrande öfver medicinalstyrelsens sistberörda förslag, hade till följd häraf

den 23 november 1893 afgifvit utlåtande och deruti af skäl, som finnas

anförda å sid. 67 och 68 i statsrådsprotokollet, hemstält, att samma förslag

ej måtte till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda. I denna hemställan

hade universitetskanslern i afgifvet yttrande förklarat sig instämma.

Medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag hade föredragits inför Kongl.

Maj:t den 30 december 1893, men då icke föranledt någon åtgärd. Samma

öde hade drabbat det om tandläkareundervisningens fullständiga ordnande

väckta förslaget, då det under de två följande åren återupptagits i medicinalstyrelsens

skrifvelser angående medicinalverkets behof. Äfven i den

angående nämnda behof af medicinalstyrelsen den 28 september 1896 till

Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse hade medicinalstyrelsen satt i fråga, att tandläkareundervisningen

i sin helhet skulle omorganiseras. Efter erhållen remiss

hade universitetskanslern den 14 oktober 1896 till Kongl. Maj:t afgifvit

utlåtande i ämnet och dervid tillstyrkt, att förenämnda, af Karolinska institutets

lärarekollegium förordade förslag till fullständigt ordnande af

tandläkareundervisningen måtte af Kongl. Magt godkännas såsom grund

för ordnande af en sådan undervisning, äfvensom att nödiga medel

för förslagets genomförande måtte af Riksdagen utverkas. Såsom stöd för

detta sitt tillstyrkande hade kanslern dels åberopat hvad lärarekollegiet anfört

ej mindre i afseende på vigten och betydelsen af tandläkarebildningens

ordnande än med hänsyn till de rättmätiga kraf, som numera stäldes på den

samma, dels ock fäst uppmärksamheten derpå, att dessa kraf vunnit i styrka

genom den erfarenhet, som framgått ur senaste tidens undersökningar

öfver tandrötans utbredning bland ungdomen i vårt lands offentliga skolor.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o ,9.

För egen del bar departementschefen yttrat:

Den af universitetskanslern berörda frågan om tandrötas förekomst

hos skolungdom hade först på de sista åren gjorts till föremål för undersökning

så väl i främmande länder som i vårt eget. Resultatet af dessa

undersökningar hade öfver allt blifvit, att nämnda sjukdom nått en synnerligt

stor utbredning. Hos oss hade visserligen mera omfattande undersökningar

i nämnda hänseende, om än åtgärder derför vidtagits, ännu ej

hunnit fullbordas; men från ett par håll förelåge dock redan uppgifter af

beskaffenhet att kunna tjena till någon ledning för omdömet. Af en under

våren 1892 verkstäld undersökning å barnen i folk- och småskolorna samt

barnkrubborna i Kristianstad hade framgått, att 98,9 procent af dessa barn

hade karierade tänder och att 37,6 procent af alla tänderna angripits af

tandröta. Fn liknande undersökning, som år 1895 anstalts med 1,500

barn från folkskolor i Stockholm och 117 barn från frimurarebarnhuset

å Kristineberg, utvisade, att hela antalet barn med någon kariös tand uppgått

i folkskolorna till 97,27 procent och å Kristineberg till 93,16 procent

samt att antalet karierade tänder utgjort hos folkskolebarnen 24,57 procent

och hos barnen å Kristineberg 20,14 procent.

Att i en mun med dåliga tänder bildades illaluktande gaser, vore allmänt

kändt, och att inandning af luft, som vore mättad med sådana gaser,

ej kunde vara helsosam vore uppenbart. Nyare forskningar hade ådagalagt,

att bakterier och frön till en mängd smittosamma sjukdomar längre eller

kortare tid uppehölle sig i menniskors munnar, der de i kariösa tänder, skadadt

tandkött, fistelgångar samt beläggningar på tänder och slemhinna funne

lämplig mark för sin utveckling. Fn vanvårdad eller illa skött mun

blefve således lätt en farlig ingångsport för många infektionssjukdomar,

förutom det att tandrötan dels medförde mer eller mindre svåra smärtor,

som kunde störande inverka på arbetsförmågan, dels ock ofta åtföljdes af

hvarjehanda komplikationer åt tänderna angränsande partier, ögon eller

öron m. in.

För att råda bot mot detta onda, hvilket syntes vara stadt i tilltagande,

erfordrades tillgång till skickliga tandläkare, som kunde lemna sin hjelp mot

billig ersättning. Visserligen hade antalet till tandläkarekonstens utöfning

i Sverige behöriga personer, som år 1884, då anslag till en poliklinik för

tandsjukdomar beviljades, utgjort 50, sedan dess allt jemt stigit, så att

det år 1896 uppgått till öfver 240, men i den mån insigten om angelägenheten

af en noggrann vård om tänderna blefve mera allmän, ökades

äfven efterfrågan på tandläkare. Med den starkare tillströmningen på tandläkarebanan

hade emellertid jemväl behofvet af en fullständigare utbildning i

tandläkarekonsten allt mer gifvit sig till känna. Bristerna i den enskilda

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

tandläkareundervisningen både oek skarpare trädt i dagen, sedan ej alla

studerande kunnat vinna inträde vid tandpolikliniken, som blott kunde mottaga

20 kandidater i terminen. Under de senare åren hade det visat sig,

att eu del af dem, som aflagt tandläkareexamen, icke genomgått polikliniken,

utan fått sin utbildning hos enskilde. Att sådant ej kunde lända tandläkareyrkets

utöfvare och den allmänhet, som nödgades anlita dem, till fördel,

kunde tagas för gifvet. Den enskilda undervisningen kunde nemligen endast

i sällsynta undantagsfall blifva lika fullständig som den, hvilken lemnades

vid en offentlig anstalt, hvarest tillströmningen af obemedlade patienter

beredde ett tillräckligt material, å hvilket den blifvande tandläkaren kunde

göra sina studier och uppöfva sig till praktisk duglighet. Tandläkarekandidaten

finge der under en kompetent lärares ledning och tillsyn sjelf

lägga hand vid de operationer, som borde utföras, under det han måste inskränka

sig till att vara åskådare vid den enskilda undervisning, som lemnades

i en praktik, der den som vändt sig till tandläkaren med skäl kunde

fordra att, utan hänsyn till tandläkareadeptens undervisning, erhålla den

behandling, som bäst och utan onödig smärta eller omgång ledde till målet.

Men huru vigtigt det för den studerandes utbildning vore, att han sjelf finge

göra operativa ingrepp, insåges lätt, då fråga vore om en konst, som för sin

utöfning förutsatte eu hög grad af manuel färdighet. Den enskilda undervisningen

kunde ej heller lika verksamt kontrolleras som den offentliga.

Detta vore ock ett skäl, hvarför den vigtiga protésafdelningen ej längre

borde inläras på privat väg, hvilket dessutom för den studerande medförde

oskäligt höga kostnader, uppgående i regeln till 2,000 å 3,000 kronor. Den,

som för sin utbildning fått vidkännas så betydande ekonomiska uppoffringar,

måste naturligtvis sedermera söka göra sig derför betäckt genom att

af den allmänhet, som anlitade honom, fordra högre ersättning, än som eljest

bort ifrågakomma.

Under nu föreliggande förhållanden ansåge departementschefen staten ej

höra längre dröja med att omhändertaga tandläkareundervisningen i dess helhet.

Det förslag, som i sådant syfte blifvit uppgjordt af den utaf Karolinska

institutets lärarekollegium tillsatta komité och vunnit understöd af de i

ämnet hörda myndigheter med flere, syntes vara af beskaffenhet att i

hufvudsak kunna jemväl af departementschefen förordas till antagande.

Huru många studerande som kunde komma att årligen begagna

undervisningen vid en sådan läroanstalt som den nu föreslagna vore naturligtvis

omöjligt att på förhand noggrant angifva. Åt berättelsen

öfver verksamheten år 1891 vid polikliniken för tandsjukdomar inhemtades,

att de i riket för inträde på tandläkarebanan studerandes antal,

som år 1891 beräknats till 190, vid 1891 års slut icke syntes

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hafva undergått någon minskning. Undersökte man, huru många tandläkare

under de senare åren i Sverige utexaminerats, funne man, att tandläkareexamen

aflagts

år 1885 af 2 personer,

» 1886 » 6

» 1887 » 13

» 1888 » 3

» 1889 > 20

« » 1890 »15 »

år 1891 af 23 personer

» 1892 » 31 »

» 1893 » 29

» 1894 » 37

» 1895 » 31

» 1896 »15 »

Om man än finge vara beredd på, att den redan något minskade tillströmningen

till tandläkarebanan komme att ytterligare aftaga, kunde

man dock såsom temligen sannolikt beräkna, att en läroanstalt sådan

som den föreslagna tandläkareskolan skulle få att undervisa i medeltal 90

studerande om året. Till en början torde endast ett mindre antal af dessa

komma att deltaga i de praktiska öfningarna, emedan flere studerande för

närvarande uppgåfves vara genom aftal med tandläkare bundna att hos dem

genomgå sina praktiska öfningar. Om ett eller annat år torde dock förhållandena

hafva ändrat sig, så att alla, som ville utbilda sig till tandläkare,

begagnade den nya läroanstalten, hvars genomgående med tiden

syntes böra fordras såsom vilkor för afläggande af tandfäkareexamen.

Hvad anginge de afgifter, som efter den af förenämnda komité angifna

plan skulle af de studerande erläggas för deras utbildning vid tandläkareskolan,

hade komiterade förklarat, att enligt deras beräkningar

dessa afgifter skulle komma att för hvarje studerande belöpa sig till 200

å 250 kronor, hvaraf 140 kronor skulle utgöra ersättning för de fyra

teoretiska kurserna och 15 kronor afgift vid anmälan till den teoretiska

examen. Då komiterade ansett denna examen böra afläggas'' efter ett

läsår, skulle alltså för deltagandet i de praktiska öfningarna vid polikliniken

och protéslaboratoriet samt anmälan till tandläkareexamen, hvilken

skulle afläggas efter slutad treårig kurs, betalas sammanlagdt endast 45 å

95 kronor. Att sätta afgifterna för sistnämnda öfningar så lågt syntes departementschefen

emellertid ej lämpligt, utan kunde dessa afgifter ganska

väl bestämmas att för hvarje termin vid hvardera institutionen utgå med

belopp, som ungefärligen motsvarade de nuvarande terininsafgifterna vid

polikliniken för tandsjukdomar (50 kronor). Afgiften vid anmälan till

tandläkareexamen syntes departementschefen icke höra sättas lägre än till

hälften af det för närvarande stadgade beloppet, 50 kronor. Om än härigenom

de studerandes kostnad för utbildningen till tandläkareyrket skulle

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

49

blifva åtskilligt större, än hvad komiterade tänkt sig, skulle dessa^kostnader

dock i förhållande till de utgifter, som de studerande nu finge i sådant afseende

vidkännas, blifva ytterst måttliga. Afgifterna borde ej heller kunna

anses så höga, att de icke skulle låta sig förena med det system, som i afseende

på bestridande af kostnaden för undervisning vid statens fackskolor

i vårt land tillämpades.

Genom afgifter af de vid den nya läroanstalten studerande kunde,

utöfver hvad som enligt komiténs förslag skulle åtgå till bekostande

af den teoretiska undervisningen och till arfvode åt examensnämndens

medlemmar, påräknas inflyta så stort belopp, att särskildt anslag af statsmedel

ej erfordrades till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium, till

lokalens uppvärmning och belysning m. in. samt till materiel. Statsanslaget

till tandläkareskolan skulle således enligt departementschefens åsigt kunna

minskas med 5,800 kronor I stället för de af komitén föreslagna arfvoden

till kamrerare, notarie och vaktmästare syntes de i sadant afseende

föreslagna belopp böra i en blifvande stat för den tillämnade nya

läroanstalten upptagas till bestridande af sekreterare-, kamrerare- och vaktmästaregöromål.

Vid komiténs kostnadsförslag i öfrig! hade departementschefen icke

något vidare att erinra, än att poliklinikföreståndaren, tandfyllningsläraren

och protésläraren, hvilka i afseende på sin verksamhet blefve jemförliga med

extra ordinarie professorer och derför äfven syntes böra sa benämnas, jemväl

borde aflönas efter samma grunder som innehafvare af extra ordinarie

professorsbefattningar vid Karolinska institutet. Aflöningen skulle da fördelas

i lön och tjenstgöringspenningar, och lönen för poliklinikföreståndaren

och tandfyllningsläraren skulle efter fem års tjenstgöring kunna ökas

med 500 kronor, utgående från åttonde hufvudtitelns anslag till ålderstillägg.

För den nya läroanstalten, som syntes böra benämnas tandläkareinstitutet,

skulle då erfordras ett fast statsanslag af 15,700 kronor, hvilket,

då det hittills för polikliniken årligen på extra stat anvisade anslag å

4,000 kronor ej för framtiden ifrågakomme, skulle medföra en ökad statsutgift

af 11,700 kronor, oberäknad! ålderstillägg.

I öfverensstämmelse härmed ansåge departementschefen böra från och

med år 1898 lända till efterrättelse följande

Sill. till Riksd. Prat. 1897. 1 Samt. 1 Afd. 7 Raft

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Aflöning sstat för tandläkareinstitutet:

1 inspektor, arfvode.........................

1 extra ordinarie professor i protés
lära.

...................................................

1 d:o d:o i dental kirurgi och terapi,

tillika poliklinikföreståndare

1 d:o d:o i läran om tandfyllning

och tandreglering..........................

1 assistent, arfvode ..........................

2 d:o, arfvoden hvardera å 500

kronor..............................................

Till sekreteraregöromål....................

» kamrerare » ....................

» vaktmästare » .....................

Summa

Tjenst

Lön.

görings

-

Summa.

penningar.

Kronor.

Kronor.

Kronor.

—

400

—

3,500

—

1,000

—

4,500

—

3,000

—

1,000

—

4,000

—

Efter 5 år

kan lönen hö-

2,500

—

1,000

—

3,500

900

—

jas med 500

kronor.

1,000

__

—

—

—

—

200

—

—

200

—

—

—

—

—

1,000

—

—

—

—

—

15,700

—

Härutöfver skulle erfordras: _ Transport kr. 15,700:-

till hyra af lokal för poliklinik och laboratorium kr. 2,300: —

» lokalens uppvärmning och belysning m. in. » 2,000: —

» materiel ........................................................... » 1,500: — 5,800:_

Till bestridande af dessa

utgifter......................,..................’.....................!............................... kr. 21,500: —

beräknades

afgifter af studerande .............................................. kr. 5,800: —

statsanslag ........................................................................ > 15,700:— 21,500: —

Beträffande förslaget om anvisande af ett anslag å 5,000 kronor för

den första inredningen af lokaler för det blifvande tandläkareinstitutets

poliklinik och laboratorium har departementschefen meddelat, att specificerad

beräkning öfver kostnaderna härför blifvit uppgjord.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

Det sätt, på hvilket för närvarande i vårt land är sörjdt för tandläkares

utbildning, har af de sakkunnige, som i förevarande fråga blifvit

hörda, erkänts vara i flera afseenden otillfredsställande; och behofvet af

en allmän läroanstalt för fullständig undervisning i de till tandläkarekonsten

hörande ämnen torde alltmer göra sig gällande. Utskottet har

med afseende härå funnit sig böra tillstyrka, att eu sådan läroanstalt varder

genom statens försorg inrättad.

Det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslaget till tandläkareundervisningens

ordnande anser utskottet vara af beskaffenhet att böra i hufvudsakliga

delar vinna Riksdagens godkännande. Hvad angår kostnaden för

förslagets genomförande, torde emellertid statens utgifter icke behöfva uppgå

till så stort belopp, som nu blifvit ifrågasatt. Vid granskning af den

framlagda aflöningsstaten för tandläkareinstitutet har utskottet sålunda funnit,

att i vissa anslagsbelopp minskning kan och bör göras. Hvad beträffar de

i nämnda stat upptagna tre ordinarie lärarne, har utskottet — som till

en början velat erinra, att det synes mindre lämpligt att dessa lärare i

lönestaten tilläggas benämningen extra ordinarie professorer, helst en sådan

benämning, hvarigenom ökade anspråk på aflöning kunna föranledas, ej

tillkommer lärarne vid det med ifrågavarande läroanstalt jemförliga farmaceutiska

institutet — väl funnit skäl tillstyrka, att åt läraren i protéslära,

hvilken torde blifva jemförelsevis strängt upptagen af sin tjenstgöring

vid institutet, beredes den'' aflöning, som i statsförslaget är för honom uppförd,

men deremot ansett någon nedsättning kunna ske i de löneförmåner,

som för de öfriga två lärarne ifrågasatts. Såväl läraren i dental kirurgi

och terapi som läraren i tandfyllningslära m. m. torde nemligen blifva^

tillfälle att jemte sin undervisningsskyldighet egna ej obetydlig tid åt

enskild praktik. Med afseende härå synas de för dessa lärare föreslagna

löner skäligen kunna minskas hvardera med 500 kronor. Vidare anser

utskottet, att ett belopp af 300 kronor bör utgöra en nöjaktig godtgörelse

för sekreterare- och kamreraregöromålen, för hvilket ändamål i staten uppförts

tillsammans 400 kronor, och likaledes torde det för vaktmästaregöromålen

afsedda beloppet af 1,000 kronor kunna minskas till 900 kronor,

hvilket ungefärligen motsvarar de löneförmåner, 750 kronor jemte fri bostad,

som bestås ordinarie vaktmästare vid Karolinska institutet.. Med de af

utskottet förordade nedsättningarna i aflöningsstaten skulle denna komma

att sluta på ett belopp af 14,500 kronor, eller 1,200 kronor mindre än

hvad af Kongl. Magt föreslagits.

De årliga utgifterna för hyra af lokal, densammas uppvärmning och

belysning m. m. samt för materiel hafva beräknats till samrnanlagdt 5,800

kronor, som enligt förslaget skulle bestridas genom afgifter af de stude
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

rande. Utskottet, som anser, att utgifterna för omförmälda ändamål böra

begränsas till den sålunda beräknade summan, har emellertid funnit skäl

förorda, att afgifterna af de studerande må utgå efter sådana grunder, att,

då samtliga kurserna äro fulltaligt besökta, kostnaderna för institutets

uppehållande kunna till betydligt större del, än som nu beräknats, betäckas

genom dessa afgifter. Enligt utskottets mening torde det ingalunda vara

oskäligt, att af studerande, som begagnar sig af nu ifrågavarande specialundervisning,

upptagas afgifter till belopp af för första årskursen, såsom i

statsrådsprotokollet ifrågasatts, 155 kronor, för hvartdera af de två följande

åren 200 kronor samt derjemte den nu stadgade afgiften af 50 kronor för

anmälan till tandläkareexamen, eller således för fullständigt genomgående

af tandläkareinstitutet sammanlagdt 605 kronor. Särskildt med hänsyn dertill

att, såsom i statsrådsprotokollet blifvit upplyst, tandläkareeleverna under

närvarande förhållanden få, för en ofta bristfällig undervisning hos praktiserande

tandläkare vidkännas en kostnad af 2,000 till 3,000 kronor, torde

den nu föreslagna afgiften af 605 kronor icke kunna anses obillig. Afgifterna

inom första årskursen skulle utgå till bekostande af den teoretiska undervisningen

och till arfvode åt examensnämndens medlemmar, hvilka utgiftsposter

icke upptagits i staten för tandläkareinstitutet. Deremot skulle

afgifterna inom de två senare årskurserna vara att disponera för institutets

i stat uppförda utgifter. I statsrådsprotokollet är beräknadt, att inom

tandläkareinstitutet framdeles skulle undervisas i medeltal 90 studerande

om året. Under antagande att två tredjedelar af detta antal tillhöra de två

senaste årskurserna, skulle alltså af elevafgifterna 12,000 kronor jemte

influtna afgifter för anmälan till tandläkareexamen kunna för institutets

i stat uppförda utgifter anlitas. Då på detta sätt statsverkets^utgifter för

tandläkareinstitutet skulle kunna i väsentlig mån inskränkas, har utskottet

ansett sig böra tillstyrka, att anslag till institutet beviljas endast under

förutsättning att afgifter af de studerande upptagas efter ofvan angifna

grunder och i främsta rummet användas till bestridande af kostnaderna för

institutet.

Antagligt är, att under de första åren af institutets verksamhet

undervisningen derstädes icke kommer att anlitas af så många studerande,

som här ofvan blifvit förutsatt, och då i allt fall de bestämda utgifter, som

i aflöningsstaten uppföras, icke kunna grundas på så ovissa tillgångar som

elevafgifter, synes det utskottet lämpligast, att förslags- anslag anvisas till

belopp af högst den summa, hvarpå aflöningsstaten slutar. De i samma

stat omförmälda ålderstillägg torde böra utgå på sätt Kongl. Maj:t föreslagit.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 9.

53

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som icke haft något

att erinra beträffande Kongl. Maj:ts förslag om anvisande å extra stat

af 5,00l) kronor för den första inredningen af lokaler för det föreslagna

tandläkareinstitutets poliklinik och laboratorium och underrapunkten 55:o

här nedan gör hemställan i anledning af detta förslag, nu hemställa,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen under vilkor

dels att af elev vid tandläkareinstitutet upptagas

afgifter till belopp, som för fullständigt genomgående

af institutet ej understiga 605 kronor, deri inräknad afgift

af 50 kronor för anmälan till tandläkareexamen,

samt att dessa afgifter i främsta rummet användas till

bestridande af kostnaderna för institutet,

dels ock att till hyra af lokal för poliklinik och

laboratorium, till lokalens uppvärmning och belysning

m. in. samt till materiel icke användes högre belopp

än 5,800 kronor om året,

må, med godkännande af följande

Aflöningsstat för tandläkareinstitutet:

Lön.

Kronor.

Tjenst-

görings-

penningar.

Kronor.

Samma.

Kronor.

1 inspektor, arfvode.............

400

1 lärare i protéslära..............

1 d:o i dental kirurgi och te- rapi, tillika poliklinikföre-

3,500

1,000

4,500

ståndare..............................

1 d:o i läran om tandfyllning

2,500

—

1,000

3,500

~

jEfter 5 år

Ikan lönen

(höjas med

|500 kronor

och tandreglering..............

2,000

—

1,000

—

3,000

—■

1 assistent, arfvode..........

2 d:o, arfvoden hvardera å 500

—

900

kronor................................

Till sekreterare- och kamrerare-

—

—

—

—

1,000

—

göromål .............................

—

—

—

—

300

—

Till vaktmästaregöromål.........

—

—

—

—

900

—

Summa

—

—

—

—

,14,500

—

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för tillämpning af samma stat bevilja och under anslagen

till Karolinska mediko-kirurgiska institutet, med

särskild rubrik: Tandläkareinstitutet uppföra ett ordinarie

förlagsanslag af högst 14,500 kronor, äfvensom

medgifva, att de för två lärare vid tandläkareinstitutet

afsedda ålderstilläeg må utgå af åttonde hufvudtitelns

förlagsanslag: ålderstillägg.

Vid bifall till hvad utskottet under punkterna 11, 12 och 13 föreslagit,

kommer anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet, nu

172,100 kronor, att höjas med 17,900 kronor och i riksstaten uppföras

med 190,000 kronor, deraf förslagsanslag högst 14,500 kronor till tandläkareinstitutet.

Allmänna läroverken.

Ang. motion ] 4:o. I sin inom Första Kammaren väckta motion n:o 5 har herr friTedsäftning.

herre R. M. Klinckowström yrkat, att reservationsanslaget till allmänna läroverken,

som uti innevarande års riksstat är uppfördt med 2,910,380 kronor,

måtte nedsättas till 2,489,635 kronor.

Till stöd för detta yrkande har motionären medelat de belopp, hvartill

reservationen å detta anslag under åren 1885—1895 uppgått. Denna

reservation utgjorde

ar

»

»

>

»

»

»

1885 ...

1886 ..

1887 ...

1888 ...

1889 ..

1890 ...

1891 ...

1892 ...

1893 ...

1894 ...

1895 ...

........ 403,353

........ 444,716

........ 367,143

........ 483,518

........ 578,426

....... 660,422

....... 290,489

....... 308,057

....... 274,479

....... 220,272

........ 175,909

kr.

»

»

»

»

»

»

Då, såsom af ofvanstående uppgifter framgår, reservationen å anslaget

under de senare åren betydligt minskats, synes skäl för anslagets

nedsättande ej förefinnas, hvarför utskottet hemställer,

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

55

att Riksdagen, med afslag å herr friherre Klinckowströms

ifrågavarande yrkande, må i riksstaten för 1898

uppföra reservationsanslaget till allmänna läroverken

med oförändradt belopp 2,910,380 kronor.

Folkundervisningen.

15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, för anordnande vid folkskole-^”^”™.^

lärareseminarierna i Upsala och Lund af särskilda i statsrådsprotokolletfoiMoidäraöfver

ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 närmare angifna läro- °di

öfningskurser för teologie studerande, det under riksstatens åttonde hufvud- iär0- och t>ftitel

uppförda ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande J”r9feu0™"e

måtte från och med år 1898 höjas med ett belopp af 5,000 kronor. studerande.

I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, att statsrådet och chefen j-^.]

för ecklesiastikdepartementet i skrifvelse den 7 mars 1895 anmodat kanslern

för rikets universitet att från de teologiska fakulteterna vid universiteten

i Upsala och Lund infordra och till ecklesiastikdepartementet inkomma

med yttrande och förslag rörande anordnande vid folkskolelärareseminarierna

i nämnda städer för teologie studerande af eu lärokurs, omfattande

dels svenska folkskolans anordning och normalplan, dels det hufvudsakliga

i allmän och särskild undervisningslära i samband med öfningar att undervisa

i folkskolans särskilda läroämnen.

Sedan den teologiska fakulteten i Upsala i utlåtande den 24 september

1895 uttalat som sin åsigt, att förslaget om anordnandet vid folkskolelärareseminariet

i Upsala af en för alla prestkandidater obligatorisk läro- och

öfningskurs, som afsåge folkskolans alla särskilda läroämnen och specielt

åsyftade de blifvande presternas förberedelse till den lokala uppsigten öfver

folkskoleväsendet, vore synnerligen tidsenligt, hade fakulteten yttrat, att

densamma, efter samråd med rektorn vid folkskolelärareseminariet i Upsala,

ville föreslå, att en pedagogisk läro- och öfningskurs vid folkskolelärareseminariet

måtte anordnas för teologie studerande, samt att dess nöjaktiga

genomgående bestämdes som vilkor för rätt att aflägga prestexamen; och

hade fakulteten med afseende å den ifrågasatta kursen vidare anfört hufvudsakligen

följande:

Kursens ändamål borde vara att förbereda de blifvande presterna dels

för den handläggning af ärenden rörande folkundervisningen, som tillkoinme

skolrådets och kyrkostämmans ordförande, dels för den tillsyn

öfver folkundervisningen, som folkskolestadgans § 63 ålade presterskapet.

Tillträde till kursen borde lemnas de teologie studerande, som antingen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

aflagt dimissionsexamen eller som för afläggande af teologie kandidatexamen

idkat teologiska studier vid universitetet under den tid, som rektor

vid folkskolelärareseminariet i samråd med professorn i pastoralteologi i

hvarje särskildt fall pröfvade nödig.

Den pedagogiska lärokursen vid folkskolelärareseminariet borde förläggas

för de respektive prestkandidaterna till den praktisk-teologiska

öfningskursens förra termin och fortgå vid sidan af dess arbeten, hvilket

fakulteten ansåge tiden medgifva utan annan inskränkning i den sistnämnda

kursens kateketiska, homiletiska och deklamatoriska öfningar, än att kandidaterna

under samma tid befriades dels från det hittills dem äfven under

förra terminen åliggande kateketiska hemarbetet, dels från den nu föreskrifna

auskulteringskursen, som af den ifrågasatta seminariekursen gjordes öfverflödig.

I följd af de i kursen deltagande prestkandidaternas stora antal

vid universitetet i Upsala — i medeltal 50 hvarje år, alltså 25 med hvarje

ny lästermin — syntes ur såväl teologiska fakultetens som folkskolelärareseminariets

synpunkt denna anordning vara att föredraga fram för den

pedagogiska kursens fördelning på tvenne lästerminer.

För hvarje termin borde vid folkskolelärareseminariet ny pedagogisk

kurs anordnas, och denna, som borde begynna höstterminen den 1G september

och vårterminen den 1 februari, borde sträcka sig öfver 18 å 15

veckor med 12 undervisningstimmar i veckan.

Den pedagogiska seminariekursen borde inbegripa två samtidigt fortlöpande

delar, en teoretisk och en praktisk. För båda dessa kurser borde

folkskolelärareseminariets rektor vara föreståndare. Den teoretiska kursen

borde omfatta dels svenska folkskolans anordning enligt folkskolestadga

och normalplan, dels det hufvudsakliga i allmän och särskild undervisningslära.

Sistnämnda undervisningslära borde genomgås i samband med

granskning af undervisningsöfningar, hvarjemte efter öfningarnas slut de

olika ämnenas särskilda metodik borde framställas i en kort sammanfattning.

Den praktiska kursen, hvari kandidaterna måste i följd af det stora

antalet vara fördelade på två afdelningar, borde innefatta såväl åhörande

af undervisningen på öfningsskolans olika stadier, som äfven meddelande

af undervisning dels till öfning och dels till prof. Öfningsundervisning

borde åtföljas af granskning och metodiska anvisningar.

Till såväl den teoretiska som praktiska kursens anordning borde plan

uppgöras af seminariets rektor och professorn i pastoralteologi.

Kursen borde — i analogi med föreskrifterna i gällande seminariestadga

§ 46 mom. c och d — afslutas dels med en af vederbörande

seminarielärare anstäld pröfning af kandidaternas insigter i de till den

teoretiska kursen hörande lärostycken, dels ock med undervisningsprof,

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

57

som anstäldes i öfningsskolan och oinfattade de der förekommande läroitmnena.

Vid sistnämnda prof borde åt hvarje kandidat beredas tillfälle

att undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne.

Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för

hvardera kursen, borde utfärdas enligt faststäldt formulär af kursföreståndaren.

Kandidat, som genomgått den pedagogiska seminariekursen och vid

slutpröfningen blifvit, såväl i fråga om insigter som undervisningsskicklighet,

godkänd, borde tillerkännas samma rättigheter som den, hvilken vid seminarium

aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d i gällande seminariestadga.

Detta vore så mycket mera billigt, som den nu föreslagna pedagogiska

kursen omfattade icke blott en praktisk utan äfven en teoretisk

del och vore betydligt skärpt i förhållande till den i ofvanskrifna § 46

mom. d omnämnda praktiska öfningskursen.

Från den föreslagna öfningskursen borde vara befriade

1) de, som aflagt fullständig afgångsexamen från något af rikets folkskolelärareseminarier,

2) de, som jemlikt bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 16 juni

1875 genomgått profårskursen vid allmänt läroverk och deri blifvit godkända.

Teologiska fakulteten i Lund, som den 11 september 1895 afgifvit utlåtande

i ämnet, både deruti framstäf förslag till anordnande för blifvande

prester af en lärokurs med samma ändamål, som af teologiska fakulteten

i Upsala angifvits. Af detta förslag meddelas i statsrådsprotokollet,

bland annat, följande:

Tillträde till kursen borde lemnas åt dem, som aflagt teoretisk-teologisk

examen eller under två år idkat teologiska studier för undergående af

teologie kandidatexamen.

Nöjaktigt genomgående af kursen borde uppställas som vilkor för afläggande

af praktisk-teologisk examen eller teologie kandidatexamen.

Fritagas från deltagande i kursen borde dock

a) de, som aflagt godkänd afgångsexamen från ett af rikets folkskolelärareseminarier,

vare sig fullständig eller praktisk, jemlikt § 38 mom. 1

och § 46 mom. d i gällande seminariestadga;

b) de, som med goda vitsord genomgått den s. k. profårskursen vid

allmänt läroverk eller vid seminarium, om profårskurs der anordnades;

c) ordinarie lärare vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium.

Den ifrågavarande kursen borde delas i en teoretisk och en praktisk.

Den teoretiska, som skulle genomgås på en termin, borde omfatta folkskolestadgan,

med förklarande och utvidgande författningar, normalplanen

Bih. till Jliksd. Prof. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Käft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för undervisningen i folk- och småskolor samt allmän undervisningslära’

Den särskilda undervisningsläran torde lämpligast böra genomgås i samband

med undervisningsöfningar.

Den praktiska kursen, som skulle genomgås på två terminer, borde

omfatta dels åhörande så väl af vederbörande lärares undervisning på

öfningsskolans olika stadier, som ock af seminarieelevernas undervisningsöfningar

på samma stadier med den till dessa öfningar hörande granskning

och undervisning i särskild metodik, dels undervisningsöfningar på samma

stadier samt metodiska anvisningar med generel och hänsynsfull granskning

af undervisningen under förenämnda öfningar. Den praktiska kursen skulle

alltså hvarje termin upptaga två afdelningar af deltagare, nemligen:

l:sta kandidatafdelningen: samma deltagare som i terminens teoretiska

kurs;

2:dra kandidatafdelningen: äldre deltagare, som under en af de två

närmast föregående kurserna med goda vitsord genomgått den teoretiska

kursen och första delen af den praktiska.

Den teoretiska kursen och första delen af den praktiska, hvilka skulle

fortlöpa samtidigt och hafva samma deltagare, skulle vara i gång under

höstterminen från den 15 september till den 15 december och under vårterminen

från den 1 februari till den 30 april.

Den andra delen af den praktiska kursen skulle höstterminen begynna

den 3 september och sluta den 2 december samt vårterminen börja den

1 februari och upphöra den 30 april.

Der vederbörande departementschef ej annorlunda förordnade, borde

seminariets rektor förestå båda kurserna.

Lärare uti den teoretiska kursen skulle vara rektor, derest han vore

föreståndare, och öfriga vederbörande lärare vid seminariet.

Lärare uti den praktiska kursen skulle vara samtliga de lärare, som

ledde seminarieelevernas undervisningsöfningar.

Den teoretiska kursen skulle uteslutande afse prestkandidater och upptaga

två lektionstimmar — hvardera om \1/2 timme — i veckan eller inalles

36 timmar i terminen, och skulle hvarje lektion omfatta dels förberedande

af nytt lärostycke, dels förhörande af sålunda förberedt lärostycke.

Den praktiska lärokursen skulle sammanfalla med vederbörande seminarieelevers

skolbesök och praktiska öfningar samt upptaga för hvardera

prestkandidaten under första terminen dels auskultation, på sätt redan

anfördt vore, under sammanlagdt tre läsdagar i terminen af hvardera af

de tre skolafdelningarna, dels undervisningsöfningar med åtföljande granskning

och metodiska anvisningar i småskolan och folkskolans nedersta årsklasser,

två till tre timmar i veckan, samt under andra terminen dels

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

59

trätande af lärjungarnes uppsatser, dels undervisningsöfningar — med tillhörande

granskning och metodiska anvisningar — i folkskolans öfverstå

årsklasser, likaledes två till tre timmar i veckan.

För hvarje kandidatafdelning skulle i slutet af hvardera terminen

framställas i kort sammanfattning de olika läroämnenas särskilda metodik.

Vid hvarje termins början borde föreståndare i samråd med professorn

i praktisk teologi uppgöra detaljerad arbetsordning för de olika kurserna.

I slutet af vederbörande kurser skulle, derest teologiska fakulteten i

hvarje särskildt fall så beslöte, och i sådan händelse under ledning af professorn

i praktisk teologi, anställas pröfning, som borde omfatta dels undersökning

af kandidaternas insigter i den teoretiska kursens läroämnen, dels

undervisningsprof i öfningsskolan uti de der förekommande läroämnena;

och borde vid sistnämnda prof åt hvarje kandidat beredas tillfälle att

undervisa skolbarnen i minst ett kunskapsämne. v

Betyg öfver genomgången kurs, innefattande särskilda vitsord för

hvardera kursen, borde, enligt faststäldt formulär, utfärdas af kursföreståndaren.

Kandidat, som fullständigt och med goda vitsord genomgått ifrågavarande

seminariekurs, borde tillerkännas samma rättigheter, som den,

hvilken vid seminarium aflagt afgångsexamen jemlikt § 46 mom. d uti

gällande seminariestadga.

Öfver de teologiska fakulteternas ofvanberörda förslag hade domkapitlen

i Upsala och Lund, efter hörande af lärarekollegierna vid vederbörande

folkskolelärare-seminarier, inkommit med utlåtanden, och hade derefter

förnyade yttranden i ämnet infordrats från de teologiska fakulteterna i

Upsala och Lund. Beträffande innehållet i dessa utlåtanden tillåter sig

utskottet att hänvisa till sid. 82—88 i statsrådsprotokollet.

Slutligen hade kanslern för rikets universitet till Kongl. Maj:t afgifvit

utlåtande i ärendet och dervid anfört, bland annat, följande.

Då icke blott planen att anordna seminariekurser för blifvande

prester blifvit af de teologiska fakulteterna enstämmigt erkänd såsom tidsenlig

och för den presterliga verksamheten fördelaktig, utan ock beträffande

denna plans förverkligande — bortsedt från vissa mindre betydande

detaljer — en väsentlig öfverensstämmelse i de flesta hufvudpunkter rådde

mellan de båda fakulteternas förslag, hyste kanslern ingen tvekan att

tillstyrka, att seminariekurser af det slag, som nu ifrågasattes, måtte anordnas,

äfvensom att hvad de båda fakulteterna med afseende a dessa

kurser samstämmigt föreslagit måtte af Kongl. Maj:t i hufvudsak godkännas

och stadfästas.

Uti tvenne föreslagna bestämmelser skilde sig emellertid de båda fa
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

eo

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kulteterna från hvarandra, nemligen dels i fråga om seminariekursens rättsliga

ställning såsom vilkor för behörighet att aflägga vissa examina, dels

beträffande utsträckningen af tiden för kursens genomgående. Den skiljaktighet,

som från början af ärendets behandling gjort sig gällande mellan

de båda fakulteternas förslag i det sist nämnda hänseendet, syntes emellertid

kanslern kunna utjemnas genom antagande af det förslag, som uti teologiska

fakultetens i Upsala senast afgifna yttrande framstälts och jemväl

af teologiska fakulteten i. Lund godkänts, nemligen att bestämmelserna för

de ifrågavarande seminariekursernas utsträckning måtte blifva så allmänt

affattade, att kurserna måtte med den begränsning, som Kongl. Maj:t funne

nödigt fastställa, kunna i hvardera universitetsstaden anordnas på ett för

dervarande förhallanden afpassadt sätt och efter de närmare bestämmelser,

som åt seminariets rektor och professorn i pastoralteologi öfverlätes.

Hvad åter anginge frågan om seminariekursernas rättsliga ställning

såsom vilkor, för behörighet att aflägga vissa examina — i hvilket hänseende.

teologiska fakulteten i Lund föreslagit, att den pedagogiska kursens

nöjaktiga genomgående borde uppställas som vilkor för praktisk-teologisk

examen och teologie kandidatexamen, under det att teologiska fakulteten

i Upsala hemstält, att vilkoret måtte gälla behörigheten att aflägga prestexamen

— syntes kanslern det af sistnämnda fakultet afgifna förslag vara

både principielt rigtigt och af praktiska skäl att föredraga framför det

förslag, som i detta hänseende förordats af teologiska fakulteten i Lund.

Kanslern hemstälde slutligen, att de medel, som anordnandet af de

ifrågavarande seminariekurserna komme att kräfva, måtte af statsverket

bekostas och utgå efter hufvudsakligen samma grunder, som gälde för

profårskurserna vid de allmänna läroverken.

För egen del har departementschefen yttrat:

Då pastor i församlingen hade till uppgift att, såsom ordförande i skolråd

och kyrkostämma, handhafva folkskolans angelägenheter samt att leda

och öfvervaka dess arbete, måste det vara af synnerlig vigt, att han redan

under sin utbildningstid sattes i tillfälle att vinna någon kännedom om

de för denna skola gällande stadgar och författningar samt någon insigt

uti de arbetsmetoder, som för henne ansåges lämpliga. I Tyskland hade man

sedan lång tid tillbaka beredt tillfälle för prestkandidaten att i något folkskolelärareseminarium

göra bekantskap med folkskolan, då församlingsläraren

der i regel finge till uppgift att äfven vara folkskolans lokalinspektör.

Hos oss hade under den senare tiden behofvet af en dylik seininariekurs

gjort sig allt mer gällande. Derför hade många prestkandidater

frivilligt genomgått en undervisningskurs vid folkskolelärareseminariet i Up
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

sala, och i Lunds seminarium hade många under någon tid åhört undervisningen.

Under sådana förhållanden ansåge departementschefen tiden inne

att vidtaga åtgärder, hvarigenom de, som ämnade ingå i kyrkans tjenst, ej

endast finge tillfälle utan blefve skyldiga att genomgå en läro- och öfningskurs

vid ett folkskolelärareseminarium med syfte att derigenom vinna någon

kännedom om folkskolan och hennes arbetssätt. Härigenom skulle det blifva

lättare för presten att utbilda sig till en dugande ordförande i skolråd

och kyrkostämma samt att förvärfva erforderlig insigt för att kunna på

lämpligt sätt öfvervälla folkskolan samt bedöma arbetet i henne.

De teologiska fakulteterna vid universiteten i Upsala och Lund, domkapitlen

i dessa städer samt kanslern för rikets universitet hade ock tillstyrkt

inrättandet af de ifrågasatta seminariekurserna, hvarjemte lärarekollegierna

vid folkskolelärareseminarierna i ofvan nämnda städer förklarat,

att dylika kurser kunde anordnas vid deras läroverk.

Visserligen hade det från ett håll anmärkts, att sådana kurser, hvarom

här vore fråga, borde inrättas först i samband med en omgestaltning af

anordningarna för prestbildningen öfverhufvud. Men en ombildning af den

teoretiska prestbildningen, som närmast framhållits såsom varande af behofvet

påkallad, vore icke beroende af de nu ifrågasatta seminariekurserna. Och

skulle en revision äfven af den praktiska prestbildningen anses önskvärd,

men den praktisk-teologiska öfningskursen fortfarande begränsas till ett

år, vore det ju en fördel, om man, innan en sådan företoges, hade vunnit

någon erfarenhet om de ifrågasatta seminariekursernas inverkan.

Men vid anordnandet af dessa borde tillses, att de ej pa något sätt trädde

in på de teologiska disciplinernas område. De borde sålunda omfatta endast

lagstiftningen rörande folkskolan samt didaktik och speciel metodik jemte

någon öfning att undervisa i de kunskapsämnen, som förekomme i folkskolan.

Ifrågavarande lärokurs borde för öfrigt så anordnas, att den ej medförde

någon förlängning uti prestkandidaternas studietid. Lärokursen borde derför

å ena sidan begränsas till det nödvändigaste, men å andra sidan borde den

få så stor omfattning, att den kunde medföra verkligt gagn. Fördenskull syntes

till dess genomgående fordras åtminstone 180 timmar, nemligen .50 timmar

till den teoretiska och 150 timmar till den praktiska delen deraf. Dessutom

borde, der förhållandena sådant inedgåfve, sex hela dagar användas

till affarande af undervisningen i öfningsskolans särskilda afdelningar:

småskolan, folkskolans lägre och högre afdelning.

Omförmälda tid kunde, enligt de teologiska fakulteternas medgifvanden,

erhållas för det afsedda ändamålet under det år, då prestkandidaten genomginge

de praktisk-teologiska öfningarna.

Mot den invändningen, att den tid, som under nuvarande förhallan
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den kunde anslås till seminariekursen, vore för kort, för att denna skulle

kunna blifva till verklig nytta, ville departementschefen fästa uppmärksamheten

derpå, att under det år, kursen genomginges, prestkandidaten derjemte

under den praktisk-teologiska lärokursen sysselsattes med didaktiska och

homiletiska öfningar till ej ringa omfattning. Af seminariekursen borde

han hafva stort gagn vid dessa öfningar, liksom de å sin sida borde tjena

till utveckling af hans förmåga att meddela och bedöma undervisning i

allmänhet.

Den till seminariekursens genomgående anslagna tiden borde förläggas

till en termin eller fördelas mellan två terminer, allt efter som det bäst

lämpade sig med afseende på förhållandena vid vederbörande universitet

och folkskolelärareseminarier.

Seminariets rektor borde vara föreståndare för den för profkandidaten

afsedda lärokursen vid folkskolelärareseminarier. Han borde tillika om

särskilda förhållanden ej föranledde undantag, undervisa uti folkskoleförfattningar

och normalplan. Derjemte borde vederbörande seminarielärare

förestå det ämne, hvaruti de för öfrigt meddelade undervisning eller

ledde praktiska öfningar.

När seminariekursen afslutats, borde i seminariets öfningsskola anställas

ett praktiskt prof, hvarvid hvarje kursdeltagare borde i närvaro af professorn

i pastoralteologi samt af de seminarielärare, som handledt dem, som deltagit

i kursen, undervisa i minst två af folkskolans kunskapsämnen.

öfver genomgången seminariekurs borde vitsord meddelas och vid bestämmandet

deraf hänsyn tagas såväl till kursdeltagarens undervisningsskicklighet

som till den insigt, han ådagalagt vid genomgåendet af kursens teoretiska del.

Vitsorden skulle bestämmas af kursföreståndaren efter samråd med de

seminarielärare, som deltagit i handledning af kursdeltagarna, och borde dervid

begagnas de vitsord, som vore föreskrifna i seminariestadgan den 2!)

januari 1886.

Sedan Kongl. Maj:t förordnat angående de hufvudgrunder, som skulle

tillämpas vid anordnandet af de ifrågavarande kurserna, borde, enligt departementschefens

mening, vederbörande professor i pastoralteologi och

seminarierektor få i uppdrag att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag,

huru med tillämpning af dessa hufvudgrunder kurserna borde anordnas med

hänsyn till de vid vederbörande läroanstalter rådande förhållanden.

Kostnaderna för de ifrågasatta seminariekurserna borde ej blifva betydliga.

Kursföreståndaren syntes för kursens anordnande, ledning och

öfvervakande böra få uppbära ett årligt arfvode af 500 kronor. För

undervisning och handledning af de praktiska öfningarna syntes ett belopp

af 4,000 kronor vara tillräckligt. Den årliga kostnaden för den för prest
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

kandidater afsedda lärokursen vid de båda folkskolelärareseminarierna i

Upsala och Lund skulle sålunda uppgå till 5,000 kronor.

Frågan, huruvida genomgången seminariekurs borde bestämmas såsom

vilkor för rättighet att aflägga praktisk-teologisk examen och teologie

kandidatexamen eller för rätt att taga prestexamen, syntes departementschefen

i verkligheten icke vara af någon större betydelse. Då enligt myndigheternas

nästan samstämmiga uppfattning den föreslagna läro- och öfningskursen

kunde och borde löpa jemsides med den praktisk-teologiska kursen,

följde det af sig sjelft, att den till förstnämnda kurs hörande pröfning

lämpligast komme att afläggas någon tid förr än den studerande afslutade

sin teologiska kurs inom fakulteten. Vid uppgörande af den blifvande instruktionen

finge man tillfälle att taga hänsyn till åtskilliga undantagsfall,

särskilt till den omständigheten, att flere teologie studerande, företrädesvis

teologie kandidater, för anställning vid de allmänna läroverken eller

folkskolelärareseminarierna ville genomgå det för sådant ändamål föreskrifna

profår, hvars nöjaktiga genomgående ju efter myndigheternas åsigt,

såsom det syntes departementschefen med rätta, skulle medföra befrielse

från den ifrågavarande seminariekursens fullgörande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har departementschefen

hemstält, att Kongl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen medgifva,

att för anordnande vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och Lund

af särskilda läro- och öfningskurser med syfte att förbereda de blifvande

presterna dels för den handläggning af folkskolans angelägenheter, som

tillkomma ordförande i skolråd och å kyrkostämma, dels för den lokala

uppsigt öfver folkskoleväsendet, som ålåge presterskapet enligt § 63 i

gällande folkskolestadga, det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

ordinarie anslag till seminarier för folkskolelärares bildande måtte

från och med år 189(3 höjas med ett belopp af 5,000 kronor.

Med hänsyn till den vigtiga del af presternas verksamhet, som afser

handläggning af ärenden rörande folkskolan samt öfvervakande af

undervisningen derstädes, anser utskottet det vara önskvärdt, att särskild

utbildning för denna uppgift redan under studietiden meddelas

dem, som vilja egna sig åt kyrkans tjenst. Då Kongl. Maj:t nu föreslagit,

att för detta ändamål särskilda läro- och öfningskurser skola

inrättas vid de i universitetsstäderna förlagda folkskolelärareseminarierna,

har utskottet väl funnit detta förslag beaktansvärdt, men dock icke

saknat anledning att deremot framställa vissa betänkligheter. A ena

sidan torde det nemligen kunna befaras, att genom dessa lärokurser den

redan nu långa studietiden för piaster komme att ytterligare förlängas,

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilket enligt utskottets mening under inga förhållanden bör ske, och å

andra sidan är utskottet icke fullt förvissadt derom, att icke lärokurserna

kunna komma att göra intrång på undervisningen vid seminarierna.

Då endast genom praktiskt försök torde kunna ådagaläggas, huruvida

de sålunda befarade olägenheterna kunna undvikas, anser utskottet, att

anslag för det af Kongl. Maj:t föreslagna ändamålet för närvarande bör

anvisas på extra stat. Efter det någon tids erfarenhet vunnits, torde

Riksdagen blifva i tillfälle att med någon säkerhet bedöma, om berörda

kurser kunna så anordnas, att, jemte det undervisningen vid seminarierna

ostördt fortgår, prestkandidaterna utan förlängning af studietiden bibringas

tillräckliga kunskaper och utbildning uti ifrågavarande afseende.

Hvad angår beloppet af det begärda anslaget har utskottet icke ansett

sig böra deruti föreslå nedsättning, men har på samma gång velat uttala

den mening, att detta belopp synes vara för ändamålet så tillräckligt, att

någon förhöjning deraf icke bör kunna för lång tid ifrågakomma.

Med anledning af hvad åtskilliga myndigheter i detta ärende uttalat,

har utskottet slutligen velat framhålla, att, då ändamålet med ifrågavarande

kurser ingalunda är att bereda prester kompetens att erhålla folkskoleläraretjenst,

det icke kan anses lämpligt, att sådan rättighet grundlägges

genom kursens genomgående; och anser sig utskottet böra tillstyrka, att

det begärda anslaget af Riksdagen beviljas endast under förbehåll att dylik

ändring ej vidtages i de kompetensvilkor, som för närvarande i detta afseende

gälla.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen för anordnande vid folkskolelärareseminarierna

i Upsala och Lund af särskilda lärooch

öfningskurser med syfte att förbereda de blifvande

prest erna dels för den handläggning af folkskolans angelägenheter,

som tillkommer ordförande i skolråd och å

kyrkostämma, dels för den lokala uppsigt öfver folkskoleväsendet,

som åligger presterskapet enligt § 63 i

gällande folkskolestadga, på extra stat för år 1898 beviljar

ett anslag af 5,000 kronor; dock med vilkor att

den föreslagna anordningen ej må medföra någon förändring

i nu gällande bestämmelser beträffande kompetens

att söka och erhålla folkskoleläraretjenst.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

Ang. löneför
16:o.

Kongl. Maj:t har föreslagit, bättring för

att från och med år 1898 musiklärare och musiklärarinnor vid

skolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna måtte för sexton timmars läraretjenstgöring

i veckan erhålla en aflöning af 1,200 kronor jemte tva ålders-sem''"a”er"a‘

tillägg å 200 kronor hvardera efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring;

att nämnde lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme^ i

veckan, som öfversköte berörda antal, måtte i ersättning iör helt läsår

uppbära i första lönegraden 50 kronor, i andra 75 kronor och i tredje

100 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad skulle ega rum efter samma grunder,

som gälde för seminarieadjunkters uppflyttning från eu lägre till en

högre lönegrad; samt

att för beredande af de för sagda ändamål erforderliga medel det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag till seminarier för

folkskolelärares bildande måtte från och med år 1898 höjas med 7,850

kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,

att lärare och lärarinnor i musik och sång vid rikets folkskolelärare- och

folkskolelärarinneseminarier i december 1895 inkommit med anhållan, att

Kongl. Maj:t behagade i proposition till Riksdagen föreslå sådan förhöjning

uti ifrågavarande lärares och lärarinnors löneförmåner, att dessa pa seminariernas

ordinarie och extra ordinarie stat måtte komma att tillsammans

uppgå till 1,400 kronor under de fem första tjenstgöringsåren samt, under

förutsättning att den föregående tjenstgöringen blifvit i vederbörlig ordning

väl vitsordad, under de följande fem åren till 1,700 kronor och derefter

till 2,000 kronor.

Som skäl för sin anhållan hade sökandena i hufvudsak anfört:

att den synnerligen ansträngande och enerverande undervisning, som

vid förenämnda läroanstalter ålåge dem under 1 6 till 20 timmar i veckan,

gjorde det för dem i hög grad svårt att för sin utkomst hufvudsakligen

vara hänvisade till biförtjenster, liksom det också för seminarierna utan

tvifvel vore mycket ofördelaktigt, att lärarnes krafter måste till väsentlig

del egnas åt annat, för seminarierna främmande arbete;

att då likväl lärarnes nuvarande löneförmåner endast uppginge till,

efter olika tjensteålder, 1,100, 1,200 och 1,000 kronor, ehuru tjenstgöringstiden

flerstädes utgjorde 20 timmar i veckan och vid det förhållandet,

att antalet af seminarieimas elever under de senaste åren varit i ständigt

stigande, sannolikt snart äfven vid ytterligare några seminarier komme

att omfatta samma antal timmar, för det närvarande ingen annan utväg

Bih. till Riksd. Prot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

funnes för lärarne att bereda sig för sin existens nödiga inkomster än ett

alltför betungande extra arbete; samt

att vid jemförelse med de löneförmåner, som tillkomme lärarne i

teckning vid seminarierna, hvilka lärare för 12 timmars undervisning i

veckan egde att uppbära årliga arfvoden af 800, 1,000 och 1,200 kronor,

och med de löner, som utginge till musiklärarne vid de högre allmänna

läroverken, hvilka lärares undervisningsskyldighet numera kunde angifvas

till i allmänhet högst 1 2 timmar i veckan, under det deras löner uppginge

till 750, 1,000 och 1,250 kronor, det ville synas de vid folkskolelärareseminarierna

anstälde musiklärarne, som om deras nuvarande arfvoden icke

motsvarade det magtpaliggande och ansträngande arbete, som åtföljde deras

befattningar.

Med anledning af nämnda framställning hade, enligt hvad af statsrådsprotokollet

vidare inhemtas, domkapitlen i riket och Stockholms stads

konsistorium, efter vederbörande seminarierektorers hörande, till Kongl.

Maj:t afgifvit infordrade utlåtanden och deri dels på de af sökandena åberopade

skal, dels på grund af den stora betydelse, som musik och sång

hade vid seminarieundervisningen, dels ock med hänsyn till de anspråk,

som stäldes på lärarne i dessa ämnen, framhållit som billigt och önskvärdt,

att någon löneförhöjning bereddes åt de ifrågavarande lärarne.

Beträffande den ifrågasatta löneförhöjningens storlek hade de myndigheter,

hvilkas utlåtanden infordrats, instämt med sökandena med undantag

af domkapitlet i Hernösand, som hemstält, huruvida ej någon skilnad

borde göras mellan lärare och lärarinna i fråga om aflöningsbeloppens storlek,

samt domkapitlet i Vexjö, som tillstyrkt, att sådan aflöning bereddes

åt seminariernas musiklärare, att dessa erhölle lön i tre särskilda lönegrader:

den första till belopp af 1,200 kronor, den andra efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,400 kronor och den tredje efter

ytterligare fem års väl vitsordad tjenstgöring till belopp af 1,600 kronor

- allt årligen och för en tjenstgöring af 16 timmar i veckan; utöfver

hvilka lönemedel borde anvisas lämpligt reservationsanslag att användas

till beredande af löneförhöjning, der mera än 16 timmars tjenstgöring i

veckan pakallades, sålunda att för tjenstgöring till 20 timmar i veckan

lärare i första lönegraden kunde erhålla högst 1,400 kronor, lärare i andra

lönegraden högst 1,700 kronor och lärare i tredje lönegraden högst 2,000

kronor — allt för år räknadt.

Af sa väl berörda petition som af de med anledning deraf infordrade

utlåtandena ansåge departementschefen tydligt och klart framgå, att det

vore icke endast i hög grad billigt utan ock af verkligt behof påkalladt,

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

att lärare och lärarinnor i musik och sång vid seminarierna erhölle någon

förhöjning i sina löneförmåner.

Vid bestämmande af löneförhöjningens belopp förekomme det departementschefen,

som om det ej vore skäl att göra någon skilnad mellan lärare

och lärarinnor, då arfvoden för undervisningen uti andra öfningsämnen

vid seminarierna utginge med samma belopp, antingen den meddelades af

lärare eller af lärarinna.

Beträffande åter frågan, huru stor löneförhöjningen borde blifva, fäste

departementschefen uppmärksamhet derpå, att för närvarande undervisningen

i musik och sång meddelades 16 timmar i veckan vid 6 seminarier,

16''/2 vid 1, 17 vid 2, 19 vid 1, 20 vid 1 och 24 vid 1. Under sådana

förhållanden, och då ingen anledning vore att antaga, att undervisningstimmarna

i musik och sång vid de särskilda seminarierna komme att ökas

utöfver det nuvarande antalet, syntes det departementschefen vara skäl att

bestämma den tid, som läraren skulle vara skyldig att undervisa mot det

för undervisningen uti ifrågavarande ämnen faststälda arfvodet, till 16

timmar i veckan med förbindelse för honom att mot särskild ersättning

derutöfver vid behof undervisa erforderligt antal timmar i veckan.

I likhet så väl med af Kongl. Maj:t utsedde komiterade, hvilka år

1879 afgifvit betänkande och förslag angående lönereglering för, bland

andra, folkskolelärareseminarierna, som med domkapitlet i Vexjö, samt med

stöd af Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen år 1882, hölle departementschefen

före, att musiklärare och -lärarinnor vid seminarierna borde

för 16 timmars tjenstgöring i veckan åtnjuta en aflöning af 1,200 kronor

för år.

År 1878 hade Riksdagen, på Kongl. Maj:ts framställning, medgifvit, att

teckningslärarne vid seminarierna skulle få rätt att för hvart femte ar uppbära

ett ålderstillägg af 200 kronor, till dess att hela aflöningen uppgmge

till 1,200 kronor. Motsvarande förmån syntes böra komma äfven seminariernas

musiklärare och -lärarinnor till godo. De borde sålunda, enligt

departementschefens förmenande, för hvart femte år erhålla ett lönetillägg

af 200 kronor, till dess hela deras aflöning uppginge till ett belopp af

1,600 kronor.

Beträffande ersättning för undervisning utöfver 16 timmar i veckan

förekomme det departementschefen, som om det vore rättvist, att denna

beräknades för hvarje timme, som öfversköte den normala tiden, äfvensom

att den höjdes i jembredd med den öfriga aflöningen, sa att ersättningen

utginge med lägre belopp i den första lönegraden än i den andra, och

likaledes med lägre belopp i den andra än i den tredje. Beräknades det

årliga ersättningsbeloppet för tjenstgöring öfver normaltiden i första lönn
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande K:o 9.

graden till 50, i andra till 75 och i tredje till 100 kronor för hvarje undervisningstimme

i veckan, uppnåddes med 20 undervisningstimrnar i veckan

samma aflöningsförmåner, som musiklärarne i sin petition äskat.

Musiklärarnes vid seminarierna nuvarande löneförmåner uppginge —

såsom petitionärerna framhållit —- endast till 1,000 kronor för år, hvarjemte

nämnda lärare under de senare åren uppburit såsom löneförbättring

under de fem första tjensteåren 100 kronor, under de fem följande 200

kronor och derefter 300 kronor.

Till ifrågavarande lärares aflöning utginge för närvarande på ordinarie

stat 12,000 kronor och på extra ordinarie 2,750 kronor, af hvilka senare

250 kronor vore beviljade till musikläraren vid seminariet i Lund för tjenstgöring

utöfver 20 timmar i veckan.

Med hänsyn till de nuvarande musiklärarnes tjenstetid kunde man antaga,

att vid början af år 1898 — det år, under hvilket löneförhöjning först

skulle komma dem till godo — 2 af dem skulle vara berättigade att för

normal tjenstgöringstid uppbära 1,200 kronor, 4 att för samma tid erhålla

1,400 kronor och 6 att åtnjuta en aflöning af 1,600 kronor. Hela beloppet

för normala tjenstgöringstiden skulle sålunda uppgå till 17,600 kronor.

Som ersättning för tjenstgöring utöfver den normala tjenstgöringstiden

ansåge departementschefen ett årligt anslag af 2,250 kronor vara tillräckligt.

Hela den summa, som erfordrades för aflöning åt musiklärare och -lärarinnor

vid landets seminarier enligt nu angifna grunder, skulle sålunda

komma att uppgå till 19,850 kronor, eller 5,100 kronor mer, än som nu

utginge för samma ändamål.

Härvid har departementschefen fäst uppmärksamhet derpå, att om det

nu på ordinarie stat till dessa lärares aflöning utgående beloppet, 12,000

kronor, ökades med det för ifrågavarande löneförhöjning erforderliga beloppet,

7,850 kronor, kunde i stället det extra anslag, som under flera år

utgått till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare- och

folkskolelärarinneseminarier och som vid sista riksdagen nedsatts från 33,300

till 31,800 kronor, ytterligare minskas med 2,750 kronor.

Den i statsrådsprotokollet lemnade redogörelsen synes utskottet gifva

vid handen, att de löneförmåner, som för närvarande tillkomma musiklärare

och musiklärarinnor vid seminarierna äro i vissa afseenden väl

knappt tillmätta. Det lönebelopp, hvarmed de nu börja sin tjenstgöring,

eller 1,100. kronor, anser utskottet dock icke vara otillräckligt för eu

undervisningstid af 16 till 20 timmar i veckan, helst dessa lärare i allmänhet

torde hafva tillfälle att bereda sig biförtjenster. Då emellertid denna aflöning

under nuvarande förhållanden icke förbättras med mera än 100 kronor

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

efter 5 tjenstår och ytterligare 100 kronor efter 10 år, måste man, med

hänsyn jemväl till den omständighet att ofvanberörda biförtjenster ofta med

åren minskas och utgifterna för familjen ökas, medgifva att någon förhöjning

af ålderstilläggen för ifrågavarande lärare är af behofvet påkallad.

Med afseende härå anser sig utskottet böra i anledning af Kongl. Maj:ts

förslag tillstyrka, att dessa lärare måtte tillerkännas två ålderstillägg, hvardera

å 200 kronor, att utgå efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring; lärande uppflyttning i högre lönegrad böra ega rum i enlighet

med de af Kongl. Maj:t nu föreslagna grunder.

De nu förordade löneförmånerna borde enligt utskottets mening utgöra

ersättning för en tjenstgöring af 16 till 20 timmar i veckan. Blott

der undervisningstiden öfverstiger sistnämnda antal timmar, anser utskottet

särskild godtgörelse böra beviljas, och torde densamma lämpligen böra

utan afseende å den lönegrad, i hvilken vederbörande lärare befinner sig,

utgå för hvarje tjenstgöringstimme i veckan utöfver 20 med 50 kronor för

helt läsår.

På grund af de uppgifter, som i statsrådsprotokollet meddelats angående

vederbörande lärares fördelning i de olika lönegraderna, skulle

statsverkets utgifter för bestridande af den aflöning, som, på sätt utskottet

förordat, borde utgå för normal tjenstgöringstid af högst 20 timmar i

veckan, belöpa sig till 16,400 kronor. Härtill kommer ett belopp af 200

kronor såsom ersättning till en lärare för tjenstgöring under 4 timmar

utöfver nämnda tid. Då för närvarande på ordinarie stat utgå 12,000 kronor

till ifrågavarande lärares aflöning, erfordras sålunda en förhöjning i det

ordinarie anslaget med 4,600 kronor. Till en del motsvaras dock denna

ökning af den härigenom möjliggjorda nedsättningen med 2,750 kronor i

extra anslaget till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-

och folkskoleläi’arinneseminarier, hvilket anslag, för närvarande

31,800 kronor, i föreliggande statsverksproposition föreslagits till nedsatt

belopp af 29,050 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas,

att från och med år 1898 musiklärare och inusiklärarinnor

vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna

må för 16 till 20 timmars tjenstgöring i

veckan erhålla en aflöning af 1,100 kronor jemte två

ålderstillägg å 200 kronor hvartdera efter respektive 5

och 10 års väl vitsordad tjenstgöring;

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

att nämnda lärare och lärarinnor för hvarje tjenstgöringstimme,

som öfverskjuter 20 timmar i veckan, må

i ersättning för helt läsår uppbära 50 kronor;

att uppflyttning i högre lönegrad må ega rum efter

samma grunder, som gälla för seminarieadjunkters uppflyttning

från en lägre till eu högre lönegrad; samt

att för beredande af de för sagda ändamål erforderliga

medel det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till seminarier för folkskolelärares bildande

må från och med år 1898 höjas med 4,600 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet i denna punkt föreslagit kommer anslaget

till seminarier för folkskolelärares bildande, nu 317,525 kronor, att

höjas med 4,600 kronor, eller till 322,125 kronor.

Ang. ajtönan- 17:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit,

under öfnings~ dels att Riksdagen måtte medgifva, att Kongl. Maj:t finge bestämma,

lärare» vid huruvida, när öfningslärare eller öfningslärarinna vid folkskolelärare- och folkreteminarfum

skolelärarinneseininarium eller lärare eller lärarinna vid med dylikt semina»jukdom.

rium förenad öfningsskola af sjukdom blefve urståndsatt att sköta sin befatt[14.

] ning, anslag af allmänna medel skulle utgå såsom bidrag till aflönande af

vikarie, samt till hvilket belopp bidraget skulle af statsmedel bestridas, dock

med iakttagande att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid skulle till vikaries

aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen åtföljande arfvode;

dels att för omförmälda ändamål måtte beviljas från och med år 1898

på ordinarie stat ett förslagsanslag af 4,000 kronor.

Uti en inom sistlidne års Riksdag väckt motion föreslogs, dels att

ordinarie öfningslärare vid rikets tolf folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier

måtte vid inträffande tjenstledighet på grund af sjukdom få

uppbära af sin lön, och dels att Riksdagen måtte på extra stat för år

1897 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag af 2,000 kronor

i och för bestridande af här ifrågavarande utgifter.

^1 anledning häraf beslöt Riksdagen, att hos Kongl. Maj:t anhålla,

detjtäcktes Kongl. Maj:t taga i öfvervägande, om och på hvilka vilkor

öfningslärare i vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarier

måtte tillerkännas rätt att vid tjenstledighet på grund af

sjukdom uppbära någon del af aflöningen, samt derefter för Riksdagen framläggandet

förslag, hvartill omständigheterna kunde föranleda.

Såsom|,skäl för sitt^beslut anförde Riksdagen, att, då lärare i musik,

teckning och gj7mnastik vid de allmänna läroverken egde att vid tjenstledighet

för sjukdom uppbära viss del af sin aflöning,^syntes det Riks
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

dagen kunna ifrågasattas, huruvida icke en dylik förmån borde beredas

äfven öfningslärare i åtminstone vissa ämnen vid folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarierna.

Då emellertid anslag för dylikt ändamål icke

synts böra af Riksdagen beviljas, innan nödig utredning af de på frågan

inverkande omständigheter blifvit förebragt, hade Riksdagen icke ansett sig

med anledning af förenämnda motion böra vidtaga annan åtgärd, än att

hos Kongl. Maj:t göra framställning om en sådan utredning.

Efter erinran härom har departementschefen till statsrådsprotokollet i

förevarande ärende anfört följande.

T § 13 af Kongl. Maj:ts stadga för folkskolelärareseminarierna i riket,

sådan denna paragraf lyder enligt kongl. kungörelsen den 16 november

1894, hette det beträffande lärare i öfningsämnena vid seminarierna samt

lärarne vid dessas öfningsskolor:

»Vid hvarje seminarium skola anställas lärare i teckning, i musik

och sång, i gymnastik, i trädgårdsskötsel och trädplantering samt i slöjd.

Vid seminariets öfningsskola må, i enlighet med de bestämmelser

Kongl. Maj:t i hvarje särskildt fall meddelat, erforderligt antal lärare

anställas».

Ofvannämnda lärare förordnades af vederbörande konsistorium, sedan

seminariets rektor afgifvit förslag.

Beträffande deras tjenstgöringsskyldighet föreskrefves uti ofvannämnda

kongl. kungörelse, att läraren i teckning skulle vara skyldig att undervisa

tolf timmar i veckan, läraren i musik och sång sexton till tjugu timmar,

läraren i gymnastik åtta till tolf timmar, läraren i trädgårdsskötsel under

den tid af året, som erbjöde tillfälle till trädgårdsarbete, tolf till femton

timmar, och under den öfriga delen af läsåret för meddelande på lärorummet

af nödiga kunskaper i ämnet tre timmar i veckan, hvarjemte sistnämnde

lärare, der egen trädgård funnes, borde egna noggrann omsorg åt

densammas tillbörliga skötsel och vård, läraren i slöjd fjorton till tjugufyra

timmar samt lärare i öfningsskolan tjugufyra till tjuguåtta timmar

i veckan.

Vid några seminarier vore ty särskilda lärare förordnade i hvart och

ett af öfningsämnena, utan man hade anordnat så, att en af adjunkterna

skötte, jemte sin egen befattning, äfven tjensten som öfningslärare i något

ämne, eller så att en öfningslärare meddelade undervisning uti mer än ett

öfningsämne, eller ock så att en lärare i öfningsskolan äfven tjenstgjorde

som öfningslärare i något ämne.

Vid seminariet i Stockholm voro t. ex. en af adjunkterna förordnad till

lärare i trädgårdsskötsel och lärarinnan i slöjd undervisade jemväl i kunskapsämnen

i öfningsskolan; i Karlstad hade eu adjunkt förordnande att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisa i teoretisk trädgårdsskötsel samt att öfvervaka elevernas praktiska

öfningar i trädgården, under det en trädgårdsmästare, som tillika vore

vaktmästare vid seminariet, hade till uppgift att sköta och vårda trädgården;

i Upsala. meddelades den teoretiska undervisningen i trädgårdsskötsel

af en adjunkt, under det en trädgårdsmästare ledde de praktiska öfningarna;

i Linköping undervisade lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i

Vexjö undervisade en utaf lärarne i öfningsskolan äfven uti slöjd; i Göteborg

undervisade läraren i trädgårdsskötsel äfven uti slöjd; i Hernösand

hade lärarne i öfningsskolan förordnande att undervisa äfven i slöjd.

Dertill Lomme, att några öfningslärare vid seminarierna innehade motsvarande

befattning äfven vid allmänt läroverk eller folkskola; att två

adjunkter vid allmänt läroverk tjenstgjorde äfven som öfningslärare vid

seminarium samt att en folkskolelärare vore derjemte lärare i ett öfningsämne

vid seminarierna.

Beträffande ifrågavarande lärares aflöning uppbure lärare i teckning

800 kronor, hvarjemte de hvart femte år egde rätt till ett ålderstillägg å

200 kronor, till dess lönen uppginge till 1,200 kronor.

Lärarne i musik och sång hade i arfvode 1,000 kronor, hvarjemte

åt dem under eu följd af år årligen beviljats löneförbättring, som för

dem, hvilka tjenstgjort under fem år, uppgått till 100 kronor, från fem

till och med tio år till 200 kronor och öfver tio år till 300 kronor.

Lärarne i gymnastik hade i årligt arfvode. 675 kronor samt såsom

löneförbättring under de första fem åren 62 kronor 50 öre, från det

femte till och med det tionde året 162 kronor 50 öre samt derefter 262

kronor 50 öre.

Till hvarje manligt seminarium vore för undervisning i slöjd beviljadt

ett anslag af 1,500 kronor. Vid några seminarier bestämdes för hvarje

år, vid andra vore det bestämdt tills vidare, hur stor del af detta belopp

skulle användas till aflönande af lärare, och hur mycket deraf till andra

behof för slöjdundervisningen. Beloppet, som utginge till aflönande af lärare,

vore ej lika stort vid alla seminarier. Vid fyra uppginge det till 900

kronor, vid två till 1,000 kronor och vid ett till 1,200 kronor.

Vid hvart och ett af de qvinliga seminarierna uppbure slöjdlärarinnan

ett arfvode af 800 kronor.

Lärarne i trädgårdsskötsel hade vid olika seminarier olika aflöning.

Vid fem seminarier belöpte den sig till 1,000 kronor; vid två till 750;

vid ett till 500; vid två till 400, vid ett till 300 och vid ett till 225 kronor.

Lärarnes vid öfningsskolan arfvoden vexlade mellan 1,200 och 1,500

kronor.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

73

Af nu ifrågavarande lärare hade endast de sistnämnda pensionsrätt.

Genom kongl. cirkuläret den 31 december 1877 vore nemligen förordnadt,

att examinerad folkskolelärare, som bestrede läraretjenst vid med folkskolelärareseminarium

förenad öfningsskola, egde för åtnjutande af pension

uti folkskolelärarnes pensionsinrättning att räkna sig till godo hela den

tid, han tjenstgjorde vid seminariets öfningsskola, som ordinarie tjenstår.

Riksdagen hade dock vid flera tillfällen beviljat pension jemväl åt öfningslärare

vid folkskolelärareseminarierna. Så hade Riksdagen år 1888

beviljat pension till en musiklärare vid seminariet i Lund; år 1889 till

en trädgårdslärare vid seminariet i Linköping; år 1890 till en musiklärare

i Vexjö och år 1896 till en lärarinna i teckning vid seminariet i Stockholm.

Åtskilliga gånger hade öfningslärare vid folkskolelärareseminarierna

vid inträffad sjukdom hos Kongl. Maj:t anhållit om anslag af allmänna

medel till hjelp vid aflönande af den lärare, som under sjukdomstiden uppehållit

deras befattningar, men, så ömmande deras läge än varit, hade Kongl.

Maj:t nödgats afslå deras ansökningar af brist på för ändamålet tillgängliga

medel.

Det syntes dock mycket hårdt och obilligt, att en vid statens läroverk

anstäld lärare, om han blefve af sjukdom någon tid urståndsatt att sköta sin

tjenst, skulle anses vara skyldig att sjelf helt och hållet aflöna vikarien,

äfven om hela den med tjensten förenade aflöningen skulle dertill åtgå.

Billigheten syntes departementschefen fordra, att den sjuke läraren

af statsmedel finge någon hjelp till vikariens aflöning.

Detta förekomme departementschefen så mycket billigare, som numera

ej endast ordinarie ämneslärare vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier,

utan äfven extra lärare och öfningslärare vid allmänna läroverk

samt ordinarie lärare vid folkskolan vid påkommen sjukdom hade förmånen

att på ett eller annat sätt för vikariens aflönande åtnjuta understöd

af allmänna medel.

I kongl. cirkuläret den 30 januari 1884 vore föreskrifvet, att i afseende

å skyldighet för vid seminarium anstäld ordinarie lärare, som åtnjöte

tjenstledighet, att antingen aflöna vikarie eller att å sin lön vidkännas afdrag

till vikariens godtgörande, skulle tillämpas hvad kongl. cirkuläret den

12 juli 1872 i sådant hänseende innehölle beträffande lärare vid de allmänna

läroverken. Att låta de i sistnämnda cirkulär faststälda grunder blifva i allt

gällande äfven med hänsyn till öfningslärarne vid seminarierna och de vid

dessas öfningsskolor anstälde lärarne, syntes departementschefen icke lämpligt,

då dessa lärare tjenstgjorde under delvis andra förhållanden än ämneslärarne

vid seminarierna. Och då de lärare, hvarom nu vore fråga, såsom förut

Bih. till Rikta. Prot. 18,97. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

blifvit anfördt, vore sins emellan mycket olika med hänsyn såväl till tjenstgöringsskyldighet

och aflöning som till ställning vid läroanstalten, i det

somliga innehade lärarebefattning uti endast ett öfningsämne, andra deremot

förenade dylik lärarebefattning med annan tjenst, förekomme det

departementschefen knappast möjligt att stadga några allmänna grunder,

som skulle tillämpas vid alla fall, då fråga blefve om aflönande af vikarie

för öfningslärare vid seminarium eller vid ett seminariums öfningsskola

anstäld lärare, som af sjukdom vore urståndsatt att sjelf sköta sin befattning.

Det syntes derför blifva nödvändigt, att åt Kongl. Maj:t medgåfves

rätt att för hvarje särskildt fall afgöra, om bidrag af allmänna medel

borde beviljas till hjelp vid aflönande af vikarien, samt att, om Kongl.

Maj:t beslutade, att dylikt bidrag skulle utgå, bestämma, till hvilket belopp

bidraget finge af statsmedel bestridas — dock borde härvid föreskrifvas,

att den sjuke lärare, för hvilken vikarie förordnades, alltid skulle hafva skyldighet

att till dennes aflönande afstå minst en fjerdedel af det befattningen

åtföljande arfvode.

Att med någon tillförlitlighet beräkna, hur stor summa årligen vore

erforderlig för det ifrågasatta ändamålet, vore ej möjligt. Det syntes dock

departementschefen, som om ett belopp af 4,000 kronor borde blifva tillräckligt.

På grund af hvad till stadsrådsprotokollet blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må

dels medgifva, att Kongl. Maj:t må bestämma,

huruvida, när öfningslärare eller öfningslärarinna vid

folkskolelärare- och folkskolelärarinneseminarium eller

lärare eller lärarinna vid med dylikt seminarium förenad

öfningsskola af sjukdom blir urståndsatt att sköta

sin befattning, anslag af allmänna medel må utgå såsom

bidrag till aflönande af vikarie, samt till hvilket belopp

bidraget må af statsmedel bestridas, dock med

iakttagande att den sjuke läraren eller lärarinnan alltid

skall till vikaries aflönande afstå minst en fjerdedel af

det befattningen åtföljande arfvode;

dels och bevilja för omförmälda ändamål från och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med år 1898 på ordinarie stat ett förslagsanslag af

4,000 kronor.

18:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 184) hafva

herrar F. Berg och E. Hammarlund hemstält: serna rörande

dels att ''Riksdagen ville för sin del besluta, att § 1 i kong! kun-«—

o-örelsen den 16 juni 1875, sådan nämnda paragraf lyder enligt kongl. skolor.

kungörelsen den 2 juni 1893, måtte erhålla följande ändrade lydelse:

Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola,^ som för en eller

gemensamt för flera församlingar inrättas i ändamål att ^bereda . de

arbetande klassernas barn tillfälle att inhemta ett högre mått af bildning,

utan att barnen dragas från sina vanliga lelnadsförhallanden

eller nödig öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete, kan erhålla

understöd af statsmedel till högst dubbla ^beloppet. af hvad till

skolan i distriktet sammanskjutes, dock för hvarje årsklass ej öfverstigande

1,200 kronor årligen;

dels att det från åttonde hufvudtiteln utgående anslaget till understöd

åt högre folkskola måtte höjas från 20,000 till 24,000 kronor.

Nämnda § har nu följande lydelse:

»Högre folkskola, hvarmed förstås en sådan skola, som för en eller

gemensamt för flera församlingar på landet eller i stad, der hvarken allmänt

läroverk eller pedagogi finnes, inrättas i ändamål att bereda de arbetande

klassernas barn tillfälle att inhemta ett högre matt af bildning, utan att

barnen dragas från sina vanliga lefnadsförhållanden eller nödig öfning för

duglighet och härdighet vid kroppsarbete, kan erhålla understöd af statsmedel1

till högst dubbla beloppet af hvad till skolan i distriktet sammanskjutes,

dock för hvarje skola ej öfverstigande 1,200 kronor årligen.»

Till stöd för den föreslagna ändringen i omförmälda § hafva motionärerna

anfört, bland annat, att det belopp af 1,200 kronor, hvilket för

närvarande vore det största understöd, som af statsmedel kunde tilldelas

en högre folkskola, väl vore att anse såsom lämpligt bidrag till aflönande

af en lärare, och att med tillhjelp deraf en församling kunde utan allt

för känbara uppoffringar skaffa sig en skola med en arsklass, d. v. s.

enligt nu gällande bestämmelser för läsårets längd, med en kurs, som

varade högst 24 veckor. Ansåge emellertid någon församling, att en lärokurs

af denna längd vore allt för otillräcklig och önskade utvidga sin

högre folkskola med ännu en eller kanske till och med två årsklasser, så

kunde under nuvarande förhållanden för dessa nya årsklasser intet statsbidrag

erhållas.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande Nio 9.

Enligt motionärernas mening hade denna omständighet verkat i

hög grad hindrande för upprättande af nya sådana skolor. Såsom endast

enklassig, hade man ansett den högre folkskolan göra temligen ringa nytta;

såsom två- eller treldassig skulle den åter blifvit alltför betungande. En

vigtig förutsättning för ett mera allmänt upprättande af högre folkskolor

funne motionärerna derför vara, att det faststälda maximum af statsbidraget

komme att utgå icke för skola, utan för årsklass.

Vidare hafva motionärerna erinrat derom, att den högre folkskolan

ända till de senaste åren varit uteslutande en skola på landsbygden, ett

förhållande som motionärerna ansett såsom en af de förnämsta orsakerna

till denna skolas ringa framgång. Emellertid hade 1893 års Riksdag i

anledning af väckta motioner i så måtto utvidgat Kongl. Maj:ts dispositionsrätt

öfver anslaget för ifrågavarande slags skolor, att sådana städer, som

saknade allmänt läroverk eller pedagogi, kunde deraf erhålla del.

Jemväl 1893 års Riksdag hade att behandla förslag i det syfte, att

bidrag från berörda anslag måtte få utgå till högre folkskola i stad, äfven

om allmänt läroverk eller pedagogi der funnes. Riksdagen fann emellertid

icke skäl att så långt som dessa förslag inneburo utsträcka anslagets

användning, utan ansåg densamma böra begränsas, på sätt i förenämnda kungörelse

bestämmes. Då Riksdagen sålunda för endast fyra år sedan

förehaft denna fråga till pröfning och dervid icke visat sig benägen för

en sådan utsträckning i anslagets användning, som motionärerna nu föreslagit,

anser sig utskottet icke böra härtill förorda bifall, helst behof af

högre folkskola, så vidt utskottet har sig bekant, icke gjort sig gällande

i stad, der skola för fortsatt undervisning redan finnes.

Beträffande förslaget om sådan ändring i grunderna för statsbidragets

utdelande, att det nu faststälda högsta belopp, som i sådant afseende kan

tillkomma en skola, skulle kunna utgå för hvarje årsklass i densamma,

finner utskottet de skäl, som af motionärerna anförts för en bestämmelse

i denna retning, förtjena beaktande. Utskottet, som anser, att inrättandet

af högre folkskolor med mer än en årsklass bör för vederbörande kommuner

underlättas och med afseende härå vill förorda att, på sätt motionärerna

föreslagit, högst 1,200 kronor må kunna utgå för hvar årsklass,

har dock funnit sådan begränsning härutinnan böra stadgas, att en skola

ej må i statsbidrag tillerkännas mer än 2,400 kronor. Att med allmänna

medel befordra undervisningens utsträckning till mer än två årsklasser

synes nemligen utskottet ej vara lämpligt, då en så omfattande

undervisning ej torde vara fullt förenlig med ifrågavarande skolas ända
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

77

mål att lemna de arbetande klassernas barn ett högre mått af bildning

utan att draga dem från deras vanliga lefnadsförhållanden eller nödig

öfning för duglighet och härdighet vid kroppsarbete.

Då anslaget till understöd åt högre folkskolor för närvarande utgör

20,000 kronor och under åren 1801—1895 _visat en årlig besparing, vexlande

mellan 4,400 kronor och 7,000 kronor, synes för genomförande af

den förändring i grunderna för statsbidragens utdelande, som nu af utskottet

förordats, någon förhöjning af samma anslag ej vara erforderlig.

Utskottet tillstyrker alltså,

att Riksdagen, med anledning af herrar Bergs och

Hammarlunds förevarande motion, må

a) besluta sådan ändring i gällande bestämmelser

angående understöd af statsmedel till högre folkskolor,

att statsbidrag till sådan skola må kunna utgå med

högst 1,200 kronor årligen för hvarje årsklass, dock för

hvarje skola ej öfverstigande 2,400 kronor om året;

samt

b) bestämma, att det från åttonde hufvudtiteln utgående

anslaget till understöd åt högre folkskolor i riksstaten

för år 1898 uppföres med oförändradt belopp,

20,000 kronor.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen _ _ ^UriJjTör

dels att godkänna de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden lärare vid

den 14 januari 1897 intagna förändrade bestämmelser angående aflöning sm^’koJlor

åt examinerad lärare och lärararinna vid småskola och mindre folkskola q.-|

samt för examinerad biträdande lärare och lärarinna vid folkskola;

dels att besluta de i samma protokoll angifna förändrade bestämmelser

angående lönetillskott af allmänna medel för lärare och lärarinnor vid

folkskolor; samt

dels att, för genomförande af den i statsrådsprotokollet omförmälda

lönereglering, från och med år 1898 höja det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda anslag: lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor

med 125,000 kronor, eller sålunda till 4,300,000 kronor.

Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning, hvaröfver det

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sammansätta stats- och lagutskottet afgifvit utlåtande, har Riksdagen fattat

beslut och dervid beviljat den af Kongl. Maj:t begärda anslagsförhöjningen;

hvilket skolat här

antecknas.

förfäran» 20:°. Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att

vid småskole- — under förutsättning att de examinerade folkskolelärare, som nu vore

lärare- anstälde vid småskolelärareseminariet i Haparanda och dess öfningsskola,

Haparanda. äfvensom de examinerade folkskolelärare eller -lärarinnor, som framdeles

[16.] I}å föreskrifvet sätt der vunne anställning, erhölle rätt till tjenstårsberäkning

och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de af

direktionen öfver pensionsinrättningen angifna grunder — de afgifter, som

enligt gällande pensionsreglemente skulle ingå till pensionsinrättningen

eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa till denna

kassa för de tjenster vid Haparanda seminarium, som i pensionsinrättningen

blefve delaktige, och hvilka afgifter icke ålåge lärare eller lärarinna, finge

utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag

till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets nordligare trakter

bosatte finnar.

Under erinran att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts under

nionde hufvudtiteln gjorda framställning och i enlighet med hvad utskottet

i utlåtande n:o 10, punkt 4:o, hemstält, för genomförande af omförmälda

lärares och lärarinnors pensionering beviljat förhöjning i det såsom bidrag

till folskolelärares pensionering å samma hufvudtitel uppförda anslag, får

utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. pension 21:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen måtte medIr,

måskoll gifva, att — under förutsättning att den examinerade folkskolelärare och

lärare- den examinerade folkskolelärarinna, hvilka nu voro- anstälde vid småskoleMaiuZdden.

lärareseminariet i Mattisudden i Jockinocks församling och dess öfnings]

skola, äfvensom de examinerade folkskolelärare eller-lärarinnor, som framdeles

på föreskrifvet sätt der vunne anställning, erhölle rätt till tjenstårsberäkning

och pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning enligt de

af direktionen öfver nämnda pensionsinrättning angifna grunder — de afgifter,

som enligt gällande pensionsreglemente skulle ingå till pensions
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 9.

79

inrättningen eller enligt reglementet för folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

till denna kassa för de tjenster vid Mattisuddens seminarium, som i

pensionsinrättningen blefve delaktiga, och hvilka afgifter icke ålåge lärare

eller lärarinna, finge utbetalas från det under riksstatens åttonde hufvudtitel

uppförda anslag till Lappmarks ecklesiastikverk.

I afseende härå får utskottet, likasom i nästföregående punkt, erinra,

att Riksdagen, i enlighet med utskottets hemställan i utlåtande n:o 10,

punkt 5, bifallit Kong! Maj:ts under nionde hufvudtiteln gjorda framställning

att, för genomförande af nu ifrågavarande pensionering, det såsom

bidrag till folkskolelärares pensionering uppförda anslag måtte med erforderligt

belopp höjas. Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

De tekniska läroverken.

22:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under ifrågavarande^''

hufvudtitel föreslagit Riksdagen e "skolan. 9

dels i punkten 18:o [18.]

att å ordinarie stat för tekniska högskolan bevilja följande anslag:

till inrättande af extra lärarebefattningar i matematik 1,800 kronor,

maskinlära 2,500 kronor, väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska

laborationer 2,000 kronor, elektroteknik 3,000 kronor, elektrokemi

2,000 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans 14,050 kronor;

till förhöjning af professorns i kemisk teknologi aflöning från 5,400

till 6,000 kronor, såsom ersättning för förlorad boställslägenhet, 600 kronor,

hvilket belopp skulle tilläggas den egentliga lönen; samt

till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000 kronor till 1,500 kronor

samt af kamrerarens lön från 600 kronor till 800 kronor, tillsammans

700 kronor;

dels ock i punkten 59:o

att å extra stat för år 1898 anvisa följande belopp, nemligen:

100,000 kronor, utgörande återstoden af förut beviljadt anslag till ny

byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt desammas inredning och utrustning;

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13,200 kronor till vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad

i väsentlig öfverensstämmelse med framlagdt förslag;

15,000 kronor till förbättring och förstärkning af högskolans undervisningsmateriel;

samt

13,100 kronor till förstärkning af undervisningen vid högskolan.

Med afseende å Kongl. Maj:ts omförmälda förslag innehåller statsrådsprotokollet

följande.

Sedan, med anledning af det ökade tilloppet af elever vid tekniska högskolan

och de likaledes skärpta krafven på den tekniska bildningens höjande,

Kongl. Maj:t, på framställningar af styrelsen för högskolan, vid särskilda

tillfällen dels af tillgängliga medel beviljat anslag för att tillgodose de

nödtorftigaste behofven i afseende å undervisningens förstärkning, dels

ock för ändamålet utverkat anslag af Riksdagen, aflat Kongl. Maj:t, på

nämnda styrelses i skrivelser den 28 september 1891 och den 22 januari

1892 gjorda anhållan, framställningar till 1892 års Riksdag dels i statsverkspropositionen,

dels i särskild proposition af den 10 mars sistnämnda

år, hvilka framställningar afsågo anslag på extra stat till främjande och

utvidgande af undervisningen vid högskolan samt beredande af möjlighet

att öka elevantalet i högskolans första afdelning, hvilket antal kort förut,

år 1890, bestämts till högst 80. De anslag, som sålunda begärdes, voro:

till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor;

till elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor;

till åtskilliga förändringar och inredningsarbeten i högskolans lokal

17,250 kronor;

till diverse vid undervisningen erforderlig materiel 9,850 kronor;"

till förstärkning af undervisningen vid högskolan under läroåret 1892—

1893 samt höstterminen 1893 15,800 kronor;

till diverse utgifter 4,500 kronor; samt

till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi — hvilkens boställsvåning

i högskolans hus skulle förändras till rum för samlingar och lektionssalar

— för tiden från den 1 april 1893 till årets slut 600 kronor.

Samtliga dessa anslagsposter blefvo af Riksdagen på extra stat för år

1893 beviljade med undantag af beloppet 4,500 kronor till diverse utgifter,

hvilket anslagsbehof'' Riksdagen ansåg kunna fyllas medelst upptagande

från eleverna af särskilda afgifter för deltagande i laborationer och öfningar.

Dylika afgifter till belopp af tio kronor för deltagare i gemensamma

öfningar och tjugu kronor för elev, som derjemte deltoge i andra öfningar,

allt för termin, hade ock af Kongl. Maj:t genom beslut den 29 juli 1892

faststälts för läsåret 1892—1893 och på grund af förnyade beslut af Kongl.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

Maj:t fortfarit att utgå. Tillika hade första årskursens elevantal år efter år

sedan 1892 bestämts till högst 100.

Beträffande den nyssnämnda posten 15,800 kronor till förstärkning af

undervisningen vid högskolan, inhemtades af styrelsens för högskolan

skrifvelse den 22 januari 1892, hvilken skrifvelse legat till grund för Kongl.

Maj:ts proposition om detta anslags beviljande, att beloppet varit afsedt att

på följande sätt användas, nemligen:

För förstärkning af undervisningen i ren matematik........... kr.

i teoretisk mekanik.................:.................................................... »

» maskinlära och maskinkonstruktioner för tredje årskursen »

» konstruktioner af enkla maskindelar m. m. för andra » »

» allmän fysik ................................................................................. »

» tillämpad fysik (konstruktionsöfningar beträffande värme
och

ventilationsapparater) .................................................. »

» mineralogi och geologi ............................................................... »

» allmän kemi och kemiska laborationer dels å högskolans,

dels å bergskolans laboratorier ........................................ »

» beskrifvande geometri och linearritning............................... »

» geodesi och topografi jemte dertill hörande öfningar på fältet >

» väg- och vattenbyggnadskonst................................................ »

> allmän byggnadskonst (byggnadskonstruktionslära), bygg
nadsstatik

samt husbyggnadskonst ........

» frihandsteckning.............................................

» verkstadsarbete.................................................

1,500

900

2,000

1,800

900

500:

400:

2,000:

1,000

1,000

1,400

1,600: —

400: —

........................ »

400: —

Summa kr.

15,800: —

t För hvart och ett af åren 1894—1896 hade sedermera sagda anslagspost

å 15,800 kronor äfvensom förutnämnda anslag å 2,000 kronor, 1,200

kronor och 600 kronor, tillsammans 19,600 kronor, blifvit af Kongl. Maj:t

begärda samt af Riksdagen på extra stat beviljade; och vid medlens ställande

till högskolestyrelsens förfogande hade Kongl. Maj:t städse föreskrifvit,

att desamma skulle användas i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad

angifvits i styrelsens redan omförmälda skrivelser den 28 september 1891

och den 22 januari 1892. För innevarande år utginge nämnda anslagssumma,

ökad med ett belopp af 1,200 kronor, till förstärkning af undervisningen

i ångfartygskonstruktion; och nyssberörda bestämmelser om

medlens användande gälde fortfarande.

Vid afgifvande af nu omförmälda förslag till utveckling af tekniska

högskolan och undervisningen derstädes hade högskolestyrelsen haft sin

uppmärksamhet fäst å den komités arbeten och förslag, som af

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Komilé
betänlcande.

Kong]. Maj:t den 19 september 1890 tillsattes med uppdrag att afgifva

betänkande och förslag rörande ifrågasatt utvidgning och omorganisation

af högskolan, för utredning hvarom Riksdagen samma år beviljat anslag.

Denna komité afgaf den 15 december 1891 utlåtande i ämnet, innefattande

förslag till högskolans utvidgning och ett tidsenligt ordnande af undervisningen

derstädes.

Detta förslags hufvudgrunder, för hvilka utförligt redogjorts i det vid

statsverkspropositionen till 1894 års Riksdag fogade protokoll öfver ecklesiastikärenden

den 13 januari nämnda år, kunde i korthet sammanfattas

sålunda. Till en början vore det af nöden att öka lärjungeantalet, hvilket

för första klassen från och med höstterminnen år 1890 bestämts till högst

80. Detta antal vore nemligen alltför ringa. De tekniska yrkena tillväxte

oafbrutet och hastigt samt stälde på sina målsmän allt större fordringar

med hänsyn till kunskaper och färdigheter. Äfven i det allmännas

tjenst framträdde allt mer behofvet af tekniskt bildade personer. Komiterade

angåfvo en mängd statsförvaltningsgrenar, der detta behof gjorde sig

gällande. Likaledes inginge i flera grenar af kommunernas förvaltning

göromål af den art, att de företrädesvis borde ledas af tekniskt bildade

personer. Vid omorganisationen borde man derför så ordna, att 120

elever kunde mottagas i högskolans första afdelning. Och derjemte kräfdes

— såsom för öfrigt en blick på några af de förnämsta utländska

högskolornas organisation utvisade — att måttet af den tekniska bildning,

som vid högskolan meddelades, blefve ökadt.

Hvad anginge den nödiga omorganisationen af högskolan, ville komiterade

först i fråga om fackskolorna påpeka behofvet af en fackskola i

skeppsbyggnadskonst, anordnad såsom en afdelning af fackskolan för

maskinbyggnadskonst. Tillika erfordrades en ny fackskola för elektroteknik.

I afseende å lärarepersonalen vore åtskilliga förändringar af nöden.

Lektoraten vid högskolan borde förvandlas till extra ordinarie professurer

och lärarekrafterna kräfde väsentliga förstärkningar. Bland annat behöfdes

ytterligare en extra lärare i matematik. Likaledes erfordrades en extra

lärare för teoretisk maskinlära. I skeppsbyggnadskonst borde en ordinarie

professur inrättas. För den allmänna och den tillämpade fysiken borde i

stället för den befintliga lärarestyrkan, nemligen en professor och en extra

lärare, finnas två professorer, hvarjemte för elektrotekniken en särskild

extra lärare borde anställas. För undervisningen i de till byggnadskonsten

hörande förberedande läroämnen — hvilken uppehölles af en t. f. lektor

och en extra lärare — borde inrättas två extra ordinarie professurer. I vägoch

vattenbyggnadskonst borde en ny — extra ordinarie — professur upp
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

rättas. För ledande af s. k. mekaniska laborationer erfordrades en extra

lärare, som tillika skulle vara verkstadsföreståndare.

Vidare påpekade komiterade otillräckligheten af de vid högskolan

befintliga undervisningslokalerna och framstälde förslag i afseende å deras tillökning.

En ny byggnad borde uppföras för de båda kemiska laboratorierna

och den dermed i samband stående mineralogiska och geologiska

institutionen. Det derigenom vunna utrymmet i den gamla byggnaden

skulle förnämligast användas för tillgodoseende af de fysiska och elektrotekniska

afdelningarnas behof.

I sin helhet skulle komiterades förslag medföra en ökning af tekniska

högskolans ordinarie anslag, 146,700 kronor, med 78,300 kronor. För

nybyggnader, ändrad inredning i hufvudbyggnaden samt undervisningsmaterielens

förbättrande och förstärkande skulle kräfvas anslag för en

gång å tillhopa 456,200 kronor.

öfver komiterades berörda förslag hade infordrade utlåtanden afgifvits™^0"*”

af lärarekollegiet samt af högskolans styrelse. Denna, som i hufvudsak betänkandet.

biträdt komiterades förslag, hade dock ansett, att anslagsförhöjningen å

ordinarie stat kunde begränsas till 63,050 kronor. Bland annat skulle

elevafgifter — hvilkas upptagande Kong!. Maj:t, såsom redan nämnts, medgift

— kunna betacka eu del anslagsförhöjningar, som af komiterade föreslagits.

Äfven anslagen för en gång borde kunna nedsättas från 456,200

kronor till 393,850 kronor, derest man vidtoge vissa af styrelsen förordade

inskränkningar. Omorganisationen skulle, enligt af högskolans föreståndare

uppgjord plan, vara genomförd till år 1899.

Efter det sedermera jemväl öfverintendentsembetet blifvit i ämnetp™gp4 0"“

hördt, hade Kongl. Maj:t afiåtit proposition till 1894 års Riksdag, dervid dag.

Kong!. Maj:t, med godkännande i hufvudsak af den af komiterade uppgjorda

planen till högskolans utvidgning och omorganisation, för så vidt

sagda plan blifvit af högskolans styrelse tillstyrkt, föreslagit Riksdagen att,

för möjliggörande af omorganisationen, till ny byggnad för högskolans

kemiska och mineralogiska afdelningar samt densammas inredning och

utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med derför uppgjorda ritningar

och kostnadsförslag bevilja 325,100 kronor och deraf anvisa 50,000 kronor

att utgå under år 1895.

Denna Kongl. Maj:ts framställning hade ej af Riksdagen bifallits. I

sitt anförande till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14

januari 1895 hade departementschefen vid föredragning af ärenden angående

reglering af åttonde hufvudtitelns ordinarie stat och de till samma

hufvudtitel hänförliga extra ordinarie anslagsbehof återgifvit de betänkligheter,

Riksdagen i skrifvelse den 7 maj 1894 förklarat sig hysa i fråga

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Stab utskottets Utlåtande N:o 9.

om den framlagda planen såväl beträffande dermed förenade dryga kostnader

som med hänsyn till förefintliga behof. Dessa betänkligheter afsåge

till en början den ifrågasatta ökningen af elever i första afdelningen. Då

elevantalet i nämnda afdelning år 1890 bestämts till högst 80 och år 1892

till högst 100, kunde det sättas i fråga, huruvida någon ytterligare ökning

för den närmaste framtiden borde ske. Den frågan framstälde sig ock,

huruvida vid inträdesfordringarnas bestämmande behörig hänsyn tagits

dertill, att verklig håg och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos dem,

som erhölle inträde.

Inrättandet af en särskild fackskola för elektroteknik hade Riksdagen

funnit vara af behof påkalladt. Deremot hyste Riksdagen tvekan med afseende

å nödvändigheten af en fackskoleafdelning för skeppsbyggnadskonst,

då Riksdagen år 1893 genom beviljande af anslag till en lektorsbefattning

i skeppsbyggeri vid Chalmers’ tekniska läroanstalt gifvit sitt bifall till det

definitiva ordnandet vid nämnda anstalt af en fackskola för skeppsbyggeri.

Det framstälda förslaget att utbyta lektoraten vid tekniska högskolan

mot e. o. professorsbefattningar hade ej vunnit Riksdagens bifall. Vidare ansåge

Riksdagen, beträffande de i de olika ämnena erforderliga lärarekrafterna,

dels att behofvet af extra lärare och assistenter borde blifva mindre, än

som i förslaget beräknats, dels att i åtskilliga ämnen inskränkningar kunde

göras äfven i fråga om den föreslagna ordinarie lärarestyrkan. Sålunda

borde undervisningen i fysik, äfven efter inrättandet af en elektroteknisk

fackskola, kunna vederbörligen upprätthållas af en professor och en lektor,

och i ingen händelse syntes en professor vara för undervisningen i skeppsbyggnadskonst

erforderlig. Undervisningen i de till byggnadskonsten hörande

förberedande läroämnena kunde ock anses blifva behörigen tillgodosedd

med en lektor och en extra lärare i stället för de två föreslagna

extra ordinarie professorerna.

Ehuru Riksdagen således på grund åt sagda betänkligheter ej varit

villig att biträda Kongl. Maj:ts framställning, hade Riksdagen emellertid förklarat

sig anse, att behof förefunnes af att en mera omfattande verksamhet

för högskolan möjliggjordes, samt särskilt uttalat sin öfvertygelse, att

högskolans nuvarande utrymme i läro- och ritsalar äfvensom laboratorier

vore otillräckligt, om ock åtskilliga inskränkningar, med hänsyn framför allt

till hvad Riksdagen yttrat angående högskolans utvidgning, kunde göras

i den afsedda byggnadsplanen. Riksdagen hade ock framhållit, att frågans

undanskjutande vid 1894 års Riksdag icke borde medföra en framflyttning

af den afsedda tidpunkten för omorganisationens genomförande.

afh^lklhnt ^ £run,l af dessa Riksdagens uttalanden hade Kongl. Magt anbefalt

aJ styreUe n> tekniska högskolans styrelse att, efter lärarekollegiets hörande, å nyo in
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

komma med utlåtande och förslag i frågan. I följd häraf hade styrelsen

till Ivongl. Maj:t inkommit med en framställning, innefattande en med

hänsyn till de flesta af Riksdagens anmärkningar jemkad plan för högskolans

omorganisation. Denna plan kräfde en förhöjning i högskolans

ordinarie stat af 40,650 kronor jemte ett anslag för en gång af 343,230

kronor, deraf 306,230 kronor till nybyggnad för högskolans kemiska och

mineralogiska afdelningar samt densammas inredning m. m., 10,000 kronor

för de gamla laboratoriernas förändring till fysiska och elektrotekniska

laboratorier samt 27,000 kronor till undervisningsmaterielens förbättring.

Hvad särskildt beträffar byggnad sfrågan, hvilken närmast förelegat till afgörande,

hade till kostnadernas nedbringande sådana förändringar i planen

vidtagits, som kunde ske under förutsättning, att för närvarande blott 100

elever i första årskursen mottoges, men att antalet i en framtid kunde

ökas till 120. Vid föredragning af nyssberörda framställning hade departementschefen

tillstyrkt, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till

nybyggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt densammas inredning och utrustning i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med derför uppgjorda ritningar och kostnadsförslag bevilja ett extra anslag

af 306,230 kronor samt deraf anvisa 100,000 kronor att utgå under år

1896, hvarjemte departementschefen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af

nyssberörda belopp af 27,000 kronor äska den summa, 12,00.0 kronor, som

erfordrades till inköp af maskiner och apparater för mekaniska laborationer.

Den af Kongl. Maj:t med anledning häraf till Riksdagen aflåtna fram-/>r0p0»,r,0» ««

ställning hade af Riksdagen bifallits; och hade Riksdagen sedermera sims år,

nyssberörda för nybyggnad beviljade summa ytterligare anvisat för år 1897 ag''

106,230 kronor.

I en den 15 september nästlidna år hos Kongl. Maj:t gjord framställning Ny framstäiihade

nu styrelsen för tekniska högskolan hemstält, att till fullbordande af h°r

omförmälda nybyggnad måtte för år 1898 anvisas återstående delen af det reise.

beviljade nybyggnadsanslaget, nemligen 100,000 kronor. Men i sammanhang

härmed hade ock styrelsen återupptagit frågan om en mera definitiv

utvidgning af högskolans verksamhet, anslutande sig dervid till den nyss

omförmälda, af styrelsen framlagda ändrade plan för högskolans omorganisation.

Den från början afsedda tidpunkten för en mera stadigvarande utvidgning

af högskolans verksamhet närmade sig allt mer. Vilkoren för

genomförande af en sådan syntes ock nu vara mycket gynsamma. Ifrågavarande

byggnadsföretag vore redan påbörjadt, och omorganisationen hade

blifvit väl förberedd genom den utveckling, högskolan numera vunnit

genom redan nämnda, alltsedan år 1892 på extra stat åt Riksdagen bevil
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

jade anslag till förstärkning af undervisningen m. in. Erfarenheten hade

till fullo bekräftat, att de härutinnan vidtagna anordningarna varit af behofvet

påkallade, och en lämplig öfvergång till en stadigvarande utvidgning

af högskolans verksamhet hade genom desamma åstadkommits.

hfgluiest rei Under hänvisning till den utförliga redogörelse, som i departementssens

yttrande chefens ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet år 1895 lemnats för

i “"^”^“-^högskolestyrelsens yttrande i anledning af 1894 års Riksdags skrifvelse,

Riksdags har departementschefen nu af samma yttrande återgifvit följande.

skrifvelse. \ idkommande hvad Riksdagen yttrat i afseende å inträdesfordringarna,

hade styrelsen förklarat sjg, i likhet med Riksdagen, anse, att det vore mycket

önskvärdt att kunna på förhand med säkerhet utröna, huruvida verklig

håg och fallenhet för ingeniörsyrket funnes hos de inträdessökande, äfvensom

att en föregående praktisk verksamhet vore i hög grad fördelaktig.

Men erfarenheten såväl hos oss som i andra länder hade otvifvelaktigt

visat, att, om ock vid smärre specialläroverk det läte sig göra att fordra

föregående praktik hos eleverna, detta icke utan allvarliga olägenheter

kunde ske vid en teknisk högskola, hvilken förberedde till en mängd

olikartade yrken. Det vore dessutom de mindre bemedlade och relationer

saknande ynglingarne, som skulle lida af ett dylikt vilkor. För så vidt

genom Riksdagens skrifvelse endast betonades önskvärdheten af att vid

utväljandet af de elever, hvilka i första rummet skulle mottagas vid högskolan,

skälig hänsyn borde tagas till eu dylik praktisk verksamhet, borde

framhållas, att* Kongl. Maj:t redan meddelat föreskrift, att den omständighet,

att inträdessökande kunde förete goda vitsord om föregående

praktisk sysselsättning vid fabrik, byggnadsarbete eller annat tekniskt företag,

eller att han visat sig ega mera omfattande insigter i de för högskolans

uppgift vigtigaste läroämnena matematik, fysik och kemi, särskildt

borde räknas honom till företräde.

Fackafdelningen för skeppsbyggnadskonst, hvilken föreslagits såsom

en underafdelning af fackskolan för maskinbyggnadskonst och mekanisk

teknologi, vore ingalunda afsedd att motsvara den mera elementära skola

för skeppsbyggnadskonsten i allmänhet, som från navigationsskolan i Göteborg

blifvit flyttad till chalmerska läroanstalten, utan skulle hufvudsakligen

beröra den speciella del af nämnda näringsgren, hvilken vid flera af landets

mekaniska verkstäder idkades, nemligen konstruktionen af ångfartyg samt

andra fartyg af stål och jern.

Med afseende å det ursprungligen framstälda förslaget att inrätta en

ny professorsbefattning i fysik, hvilket ämne skulle uppdelas å denna professur

och den hittillsvarande, så att den ena skulle afse allmän, den andra

tillämpad fysik, ansåge styrelsen, att undervisningen i allmän fysik borde,

på sätt i Riksdagens skrifvelse blifvit antydt och med det till 100 be
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

gränsade elevantalet i första årskursen, äfven efter en elektroteknisk fackskolas

upprättande kunna behörigen bestridas af en lärare med lägre aflöning

än en professor, på grund hvaraf föresloges inrättandet af ett lektorat

uti ifrågavarande ämne. Den likaledes begärda professuren i skeppsbyggnadskonst

betingades af den föreslagna fackafdelningen för denna gren

af tekniken, men om också denna afdelning icke nu kunde komma till

stånd, ville styrelsen likväl på nyss anförda skäl lifligt tillstyrka, att åtminstone

ett väl aflönadt lektorat i ångfartygskonstruktion måtte upprättas,

så att en i teoretiskt och praktiskt hänseende kompetent person måtte

kunna vinnas för denna vigtiga lärareplats.

Enär Riksdagen bestämdt uttalat sitt ogillande af förslaget om de vid

högskolan befintliga lektoratens förändring till extra ordinarie professurer,

ansåge sig styrelsen icke böra åter upptaga denna fråga. Men det borde

framhållas, att för de fleste af lektorerna vid högskolan lönevilkoren vore

mycket ofördelaktiga såväl med hänsyn till det af dem fordrade arbetet

som i jemförelse med de vilkor, andre lärare med likartad verksamhet åtnjöte.

Vid en högskola och icke minst vid en teknisk högskola vore det

nödvändigt, att lärarne toge grundlig kännedom om framstegen inom de

olika facken och äfven sjelfva bidroge till dessas utveckling. Då härtill

komme, att genom den utvidgning, undervisningen vid högskolan borde

erhålla för att någorlunda motsvara tidens fordringar, lektorernas arbete

väsentligt skulle ökas, syntes det mycket obilligt, om högskolans lektorer

i något fall skulle aflönas lägre än lektorerna vid de tekniska elementarskolorna.

För att emellertid kunna, såsom Riksdagen fordrade, i någon

väsentligare grad nedbringa kostnaderna, syntes det styrelsen nödvändigt,

att med hänsyn till läroämnenas beskaffenhet, undervisningstidens längd

och andra omständigheter, som härvid borde tagas i betraktande, lektoraten

delades i två klasser: den ena med lönevilkor, motsvarande lektoraten

vid de tekniska elementarskolorna, och den andra lika med de högst

aflönade, redan nu befintliga lektoraten vid högskolan med ett ålderstillägg,

så att slutligen dessa lektorer skulle uppnå samma lönevilkor som

de högst aflönade lektorerna vid Chalmers’ tekniska läroanstalt. De lönevilkor,

som eldigt styrelsens förslag skulle åtnjutas af de båda olika klasserna

af lektorer, skulle sålunda utgöra för lektorer af första löneklassen

4,000 kronor med 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring samt för lektorer af andra löneklassen 3,000 kronor med två

ålderstillägg å 500 kronor hvartdera efter 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring.

Enligt hvad den hittills vid den provisoriska utvidgningen af läro
-

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N\o 9.

verket vunna erfarenheten visat, skulle följande anslag till extra lärarebefattningar

vara behöfliga, nemligen till extra lärare:

i ren matematik, för en parallelkurs i ämnet, afsedd för blifvande

arkitekter, kemiska teknologer och bergsmän med treårig lärokurs, hvilken

vore nödvändig både till följd af det stora elevantalet i första årskursen

och för en lämplig anordning af undervisningen, 1,800 kronor;

i maskinlära, för blifvande maskiningeniörers af tredje årskursen konstruktionsöfningar

med vattenkraftsmaskiner och ångmaskiner m. m., hvilken

befattning påkallades för den närmaste ledningen af dessa ytterst

vigtiga öfningar, deri ett mycket stort antal elever deltoge, 2,500 kronor;

i väg- och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor;

i praktisk elektroteknik 2,500 kronor;

i zymoteknik 1,200 kronor;

i elektronisk kemi, en gren af kemien, som numera erhållit så stor

praktisk vigt, att särskild undervisning deri icke borde saknas vid högskolan,

i synnerhet när en fackskola för elektroteknik der upprättades,

1,200 kronor;

i teknisk hygien 750 kronor;

i frihandsteckning, deri redan funnes en extra lärare med en aflöning

af 1,350 kronor, hvilket belopp borde höjas till 1,600 kronor;

i mekaniska laborationer, hvilka det för undervisningens förbättring

och läroverkets tidsenliga utveckling vore af yttersta vigt att vid flera af

fackskolorna anordna i långt vidsträcktare skala, än hvad hittills varit

möjligt, 2,000 kronor.

Derjemte borde till oförändrade belopp upptagas anslag till följande extra

lärarebefattningar, hvilka redan funnes i nuvarande ordinarie utgiftsstat:

i omamentik............................................................................ 1,350 kronor,

i modellering.................................................................................. 1,000 »

i nationalekonomi....................................................................... 1,350 »

Enligt styrelsens beräkning skulle således för extra lärare erfordras

ett belopp af tillsammans 19,250 kronor. I komiterades förslag hade till

arfvoden åt extra lärare beräknats 21,500 kronor, hvartill komme de

4,000 kronor, som afsetts för den. extra ordinarie professur i väg- och

vattenbyggnadskonst, hvilken i styrelsens förslag ersatts med en extralärarebefattning.

För assistenter skulle enligt vunnen erfarenhet påkallas anslag af tillhopa

14,300 kronor i stället för de i komiterades förslag beräknade 18,450 kronor.

Någon förändring med afseende å de vid högskolan redan befintliga

professurerna ville styrelsen under nuvarande förhållanden icke ifrågasätta.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

I den ordinarie utgiftsstaten måste emellertid upptagas den hyresersättning

af 600 kronor årligen, som tillkomme professorn i kemisk teknologi för

den af honom afträdda boställsvåningen.

De förvaltningen och ekonomien vid högskolan tillhörande utgiftsposter,

hvilka i samband med läroverkets utvidgning påkallade förhöjning,

vore följande:

aflöningen till sekreteraren, för närvarande 1,000 kronor och af koiniterade

föreslagen till 1,800 kronor, vore högeligen i behof af förhöjning

och borde under för handen varande omständigheter ökas med 500 kronor

eller till 1,500 kronor;

aflöningen för kamreraren, för närvarande endast 600 kronor, hade

af komiterade föreslagits till 1,000 kronor, men ansåges af styrelsen under

nuvarande förhållanden böra bestämmas till 800 kronor;

betjeningens aflöning, hvartill för närvarande utginge ett belopp af

3,500 kronor, borde enligt styrelsens åsigt höjas till det af komiterade

föreslagna beloppet, eller 5,100 kronor;

årsanslaget till biblioteket, för närvarande 3,500 kronor, borde höjas

till 4,500 kronor;

hvarjemte till arfvode för ett biträde åt bibliotekarien tillstyrktes ett

anslag af 400 kronor.

Anslaget till samlingar samt fysiska och elektrotekniska apparater,

som nu å ordinarie och extra stat utgjorde sammanlagdt 6,200 kronor,

borde höjas till 8,000 kr. — Till utrikes studieresor för lärare borde uppföras

ett årligt anslag af 1,800 kronor.

Till oförändrade belopp skulle följande anslag upptagas:

arfvode till bibliotekarien ...................................................... kr. 1,000: —

stipendier......................................................................................... » 3,000: —

De betydande förhöjningar, som påkallades i de nuvarande anslagen

för kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska laboi ationer 6,000 kronor,

för verkstaden jemte mekaniska laborationer 2,500 kronor samt för diverse

utgifter 10,000 kronor, skulle, på sätt i Kongl. Maj:ts proposition

till 1894 års Riksdag antydts och likasom för närvarande vid den provisoriska

utvidgningen skedde, erhållas af elevafgifter, hvilka fördenskull

måste åtminstone fördubblas, så att de utginge med minst 40 respektive

80 kronor om året för betalande elev, allt efter beskaffenheten af de öfningar,

i hvilka han deltoge.

Besparing i förvaltningskostnaden skulle, i enlighet med hvad redan

nu tillämpades, kunna vinnas sålunda, att den i nu gällande utgiftsstat

upptagna föreståndarelönen indroges och föreståndareskapet anförtroddes åt

eu professor, som derför uppbure ett arfvode af 1,500 kronor, hvarjemte

Bih. till Rikad. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

2,000 kronor borde utgå åt den lärare, som bestrede en del af den honom

eljest åliggande undervisningsskyldigheten. Bergsskolans föreståndare skulle

såsom hittills erhålla ett arfvode af 600 kronor.

Slutligen hade styrelsen meddelat en tabell, innehållande en jemförelse

mellan de kostnader, som tekniska högskolan årligen förorsakat statsverket,

samt de kostnader, hvilka enligt de olika förslagen till högskolans utvidgning

och omorganisation skulle uppkomma. Ur denna tabell har departementschefen

återgifvit de poster, som hänförde sig till den dåvarande organisationen—

och som gälde äfven för innevarande år, med tillägg af 1,200

kronor, hvarmed de i slutsumman ingående, på extra stat beviljade anslagen

blifvit för innevarande år ökade — samt dem, som afsåges i styrelsens

förslag:

Utgående

anslag

Anslag enligt

styrelsens

förslag

kronor

kronor

Föreståndaren (jemte biträde vid undervisningen)

6,600

3,500

Professorer ...............................

70,100

70,100

Öfriga lärare jemte assistenter...............................

51,700

68,550

Andra tjensteman....................

3,200

4,300

Betjeningen..............................

3,500

5,100

Biblioteket.............................................................

3,500

4,500

Samlingar samt fysiska och elektrotekniska laborationer

Kemiska, kemiskt tekniska och metallurgiska labora-

6,200

8,000

tioner ..................................................................

6,000

6,000

Verkstaden jemte mekaniska laborationer..................

2,500

2,500

Lärarnes utrikes studieresor..................................

—

1,800

Stipendier......................................................

3,000

3,000

Diverse utgifter ................................................

10,000

10,000

Summa

166,300

187,350

Till de belopp, som upptoges för »kemiska, kemiskt tekniska och

metallurgiska laborationer», »verkstaden jemte mekaniska laborationer»

samt »diverse utgifter», komme de tillskott, som erhölles genom elevafgifter

och hvilka kunde beräknas till omkring 12,000 kronor. Slutsumman

187,350 kronor i styrelsens förslag skulle eventuelt ökas genom de i

detta förslag upptagna ålderstillägg för lektorer.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

91

Härefter öfvergår departementschefen till redogörelsen för de nu fram- ^™‘nad9r

i 1 C i 1 T •• 9 1 X A X --v n /-X nv\ T /t >1 . t / 1

till

uaiciuci v»j v v i pu u^jraiKv.vmuv^v*. —- -----» - förändringar

stälda anslagskrafven utom den redan nämnda återstoden af kostnaden för; hufmdbgggnybyggnaden.

Hvad först anginge styrelsens begäran om anvisande af anslag naden m- mtill

förändringar i hufvudbyggnaden, har departementschefen till en början

erinrat, att den af komiterade i afseende härå uppgjorda, vid framläggande af

1894 års proposition i fråga om tekniska högskolans utveckling meddelade

plan skulle medfört en kostnad af 60,000 kronor. Högskolestyrelsen hade

dock, enligt dess yttrande öfver komiterades förslag, ansett, att slutsumman

kunde, jemlikt gjord beräkning, nedsättas till 35,000 kronor, enär somliga

af de föreslagna förändringarna redan vore genomförda, andra åter

lämpligen kunde uppskjutas. I sitt meromförmälda förnyade yttrande hade

styrelsen förklarat, att, då elevantalet i högskolans första arsklass sattes till

100 och i följd deraf ett eller två rum i nybyggnaden blefve lediga till

förstärkning åf lokalerna i hufvudbyggnaden, dennas förändring skulle

kunna inskränkas till de gamla laboratoriernas förändring till fysiska och

elektrotekniska laboratorier, hvarför 10,000 kronor borde beräknas. I sin

nuvarande framställning hade styrelsen anfört, att styrelsen, med hänsyn till de

under de senaste åren inträffade betydande prisförhöjningar samt försatt

kunna tillgodogöra de nyaste förbättringarna vid laboratorier af ifrågavarande

slag, låtit anställa en ny beräkning öfver den härför erforderliga

kostnaden. °Det af intendenten F. Dahl i afseende härå upprättade förslag

utvisade, att den förut beräknade summan, 10,000 kronor, nu behöfde ökas

till 13,''200 kronor. Då det vore afsedt, att arbetet å den nya laboratoriebyggnaden

skulle under sommaren 1898 hafva fortskridit så långt, att

inflvttning i densamma kunde börja, skulle det blifva af nöden att° under

sagda år hafva nyssberörda medel att tillgå, hvilka derför borde på extra

stat för år 1898 anvisas.

Öfverintendentsembetet, som anbefalts att yttra sig i anledning af

högskolestyrelsens framställning, hade förklarat sig icke hafva något att

erinra mot omförmälda förslag.

Ytterligare ett extra anslag begärdes af högskolestyrelsen för år 1898.

Till undervisningsmaterielens förbättring och förstärkning i de särskilda materiel.

läroämnena kräfdes, enligt komiterades förslag, ett anslag på en gång af

41,700 kronor med följande fördelning i anslagsposter:

för geodesi och topografi.......................................................... kr.

» beskrifvande geometri med ritning ................ »

» konstruktion af enkla maskindelar och tillämpad kinematik »

» maskinlära ................................................................... ;>

skeppsbyggnadskonst.......................................... *

mekanisk teknologi

2,000

1,000

1,000

2,000

1,000

2,000

Transport kr. 9,000

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för

»

>

Transport kr. 9,000: —

fysik och elektroteknik: dels till nya elektriska apparater » 4,500: —

och dels till ett ackumulatorbatteri, tillika tjenande

för belysningens reglering inom läroverket .............. > 5,000: —

mineralogi och geologi................................................... » 1,200: —

husbyggnadskonst, arkitektur, ornament^ och modellering » 3,000: —

väg- och vattenbyggnadskonst ................................... » 1,000: —

mekaniska laboratoriet: dels till åtskilliga profnings
maskiner

................................................................ » 12,000: —

och dels till en gasmaskin........................................ » 6,000: —

summa kr. 41

,700

Anslag till

extra lärare.

I sitt yttrande öfver komiterades förslag hade högskolestyrelsen förklarat,

att detta anslagsbelopp kunde minskas dels med 6,000 kronor, afsedda

för en gasmaskin, och 5,000 kronor till ett ackumulatorbatteri, enär styrelsen

uppgjort fördelaktigt aftal om förhyrning och inköp, genom amortering,

af både. en gasmaskin och ett dylikt batteri, dels ock med 1,950

kronor, som Riksdagen redan för den provisoriska utvidgningen beviljat

till inköp af undervisningsmateriel. Af ifrågavarande anslag återstode sålunda

28,750 kronor, hvaraf 12,000 kronor vore afsedda för maskiner och

apparater till elevernas mekaniska laborationer.

Med hänsyn till elevantalets begränsning till 100 hade styrelsen sedermera

i sitt förändrade förslag nedsatt det beräknade beloppet till 27,000

kronor, deraf 12,000 kronor för maskiner och apparater för mekaniska

laborationer, 4,500 kronor till nya elektriska apparater för den elektrotekniska

fackskolan och 10,500 kronor — i stället för förut beräknade

12,250 kronor för öfrig materiel af nyss angifven beskaffenhet. Häraf

hade 1895 års Riksdag, på sätt redan nämnts, beviljat det belopp, 12,000

kronor, som afsetts till maskiner och apparater för mekaniska laborationer.

De återstående beloppen, sammanlagdt 15,000 kronor, begärdes nu af högskolestyrelsen

på extra stat för nästkommande år.

Beträffande vidare den förstärkning af lärarekrafterna, som skulle erfordras

vid högskolans utvidgning och omorganisation, hade i den för 1894

års Riksdag framlagda plan förutsatts, att de härför afsedda anslagsbeloppen

skulle fördelas pa två år. I enlighet härmed hade styrelsen hemstält, att i

proposition till innevarande års Riksdag måtte på ordinarie stat upptagas

en del af dessa belopp och att återstoden måtte upptagas i 1899 års stat,

så att högskolans utvidgning och omorganisation, som fortgått sedan år

1892, kunde afslutas till beräknad tid, år 1899.

De lärare, för hvilka anslag på ordinarie stat enligt styrelsens hemställan

borde begäras hos innevarande års Riksdag, vore följande:

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

l:o) extra lärare i matematik, aflönad med 1,800 kronor;

2:o) extra lärare i maskinlära, med lön af 2,500 kronor;

3:o) extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst, aflönad med 2,000 kronor;

4:o) extra lärare i mekaniska laboration er, med en aflöning af 2,000 kronor;

5:o) extra lärare i elektroteknik, med 3,000 kronors lön;

6:o) extra lärare i elektrokemi, med en lön af 2,000 kronor;

7:o) extra lärare i teknisk hygien, aflönad med 750 kronor.

I fråga om dessa befattningar hade styrelsen hufvudsakligen upprepat

hvad densamma rörande dem anfört vid afgifvande af sitt förändrade förslag.

En extra lärare i maskinlära erfordrades för bestridande af en del af

undervisningen i maskinkonstruktionsöfningar för tredje årskursen. Likasom

erfarenheten under den provisoriska utvidgningen till fullo ådagalagt

de stora fördelar för den matematiska undervisningen, anställandet af

en extra lärare i matematik medfört, hade samma erfarenhet äfven visat

nödvändigheten af att en extra lärare i maskinlära fortfarande, såsom under

den provisoriska utvidgningen, vore anstäld, särskildt med hänsyn till det

stora antal elever — läsåret 1895—1896 ej mindre än 71 i tredje arskursens

olika fackskolor — som begagnade sig af nyssnämnda undervisning.

En extra lärare i väg- och vattenbyggnadskonst erfordrades för att

möjliggöra anordnande af undervisning vid högskolan i läran om vanliga

vägar° och stadsgator, vattenlednings- och dräneringsarbeten m. m. Särskildt

för utbildning af dugliga stadsingeniörer vore denna befattning åt

nöden. Genom dess inrättande skulle man fylla en allvarlig brist i läroplanen

för fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst.

Redan förutnämnda komiterade hade framhållit det trängande behofvet

af de mekaniska lahorationernas utsträckning vid högskolan; och styrelsen

hade vid flera tillfällen inför Kongl. Maj:t angifvit denna förbättring

såsom en af de vigtigaste åtgärder för högskolans tidsenliga utveckling.

En extra lärarebefattning i ämnet vore under den provisoriska utvidgningen

inrättad, och det vore numera sedan högskolan genom det

beviljade anslaget af 12,000 kronor till inköp af maskiner och apparater

för mekaniska laborationer satts i bättre tillfälle att anordna sadana^

nödvändigt, att denna befattning gjordes stadigvarande, på det att ifrågavarande

praktiska undervisning måtte kunna på lämpligt sätt afpassas för

det stora antalet elever i olika årskurser och i flera fackskolor, som deraf

borde kunna draga gagn.

Under den provisoriska utvidgningen vore en extra lärare i elektroteknik

med en aflöning af 2,000 kronor anstäld. Med hänsyn till det stora

antal elever, som egnade sig åt elektrotekniska studier hvilka numera

påkallades ej blott för elektroteknici af facket, utan äfven för flera andra

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Löneförhöjningar

åt sekreterare

och

kamrerare.

ingeniör^ — samt i betraktande af den ansenliga utveckling, läroämnet

vunnit under de senaste åren, och dess allt mera växande betydelse, vore

denna lärarebefattnings upptagande på ordinarie stat med 3,000 kronors

aflöning, på sätt komiterade föreslagit, i hög grad önskvärdt.

Hvad anginge anställandet af en extra lärare i elektrokemi, med en

aflöning af 2,000 kronor, hade en sådan lärareplats, ehuru med något mindre

aflöning, varit upptagen i den för 1895 års Riksdag framlagda plan.

Den betingades af den utomordentliga vigt, som elektricitetens tillämpningar

inom flera kemiska industrigrenar och inom metallurgien under de

senaste åren erhållit, hvarigenom en fullkomlig omgestaltning af flera vigtiga

delar af tekniken redan egt rum eller vore att förutse. Enligt den faststälda

planen för den nya laboratoriebyggnaden skulle ett elektrokemisk!

laboratorium der inrättas. För närvarande hade styrelsen, för att i någon

mån tillgodose de nya anspråk, som i afseende å berörda ämne stäldes på högskolan,

anordnat föreläsningar i ämnet af en docent, af hvilka föreläsningar

ett stort antal elever — läsåret 1895-—-1896 ej mindre än 40 — begagnat

sig. För att kunna på lämpligt sätt meddela ifrågavarande undervisning

vore emellertid en extra lärare af behofvet påkallad.

Jemväl i teknisk hygien vore en extra lärare erforderlig och hade

äfven varit upptagen i 1895 års plan. Visserligen meddelades den förnämsta

delen af undervisningen angående åtgärder för fabriks- och andra

tekniska arbetares skydd i samband med de tekniska läroämnena, särskild!

mekanisk och kemisk teknologi, tillämpad värmelära, maskinlära, geovetenskap

m. nr. Men i alla händelser vore det mycket önskvärdt, att eu

särskild kurs i ämnet meddelades vid tekniska högskolan för komplettering

af den nyssnämnda undervisningen. Sedan några år hade ock en docent

i teknisk hygien varit anstäld vid högskolan.

Nu angifna sju extra lärarebefattningar skulle kräfva en förhöjning

åt.! 4,050 kronor i högskolans ordinarie utgiftsstat. Beviljades denna förhöjning,

skulle deremot å för närvarande utgående extra anslag för nästa

år kunna göras en nedsättning af 5,900 kronor, i ty att följande belopp,

som under de senare åren utgått för den provisoriska utvidgningen,

ej vidare erfordrades, nemligen för förstärkning af undervisningen i matematik

1,500 kronor, i maskinlära 2,000 kronor, i elektroteknik 2,000 kronor

samt i verkstadsarbete 400 kronor.

Vidare hade styrelsen framhållit behofvet af löneförhöjningar för

sekreteraren och kamreraren vid högskolan. I 1895 års plan hade dessa

aflöningar upptagits till 1,500 kronor för sekreteraren och 800 kronor

för kamreraren; och enligt styrelsens mening vore dessa lörrevilkor

de lägsta, som skäligen borde ifrågakomma för bemälde tjensteman, hvilkas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N''.o 9.

95

tjenstgö ringsskyldighet betydligt ökats i följd af tillväxten af elevantalet

och läroverkets utveckling i alla rigtningar äfvensom genom införandet

af elevafgifter samt genom stipendiefondernas ansenliga förökning.

Den hyresersättning af 600 kronor, som professorn i kemisk teknologi

å extra stat uppburit, sedan hans boställsvåning indragits och blifvit an -fena™ i kevänd

för läroverkets behof, borde numera lämpligast ingå i denne läraresmi''*

ordinarie lön, och styrelsen tillstyrkte fördenskull, att aflöningen för

nämnde professor höjdes från 5,400 kronor till 6,000 kronor, hvaraf 2,000

kronor skulle utgöra tjenstgöringspenningar i likhet med hvad förhållandet

i allmänhet vore för professorerna vid högskolan.

Ytterligare hemstälde styrelsen, dels att ett anslag å 1,800 kronor

måtte beviljas till resestipendier åt högskolans lärare, dels att anslaget till0CA samlingar.

samlingar och fysikaliska laboratorier matte från 5,000 kronor förhöjas

till 8,000 kronor. Hvad sistnämnda begäran beträffade, hade styrelsen anfört,

att otillräckligheten af berörda anslag å 5,000 kronor vore uppenbar, äfven

om till detta belopp lades det extra anslag å 1,200 kronor, hvilket sedan

högskolans provisoriska utvidgning årligen beviljats för elektrotekniska

laborationer och apparater. 1 betraktande af de många läroämnen, som

af ifrågavarande anslag skulle erhålla medel till underhåll och tidsenlig

förbättring af den nödvändiga samlingen af instrument m. m., måste behofvet

af förhöjningen anses trängande. Styrelsen ville dock tillika fästa

uppmärksamheten derpå, att de omkostnader af flera olika slag, som föranleddes

genom de utvidgade kemiska, mekaniska, fysiska och elektriska

laborationer, hvilka inginge i planen för högskolans omorganisation, blefve

så ansenliga, att, äfven under förutsättning af nyssnämnda förhöjning, en

fördubbling erfordrades af nu utgående afgift er,, hvarigenom de elever,

som deltoge i praktiska öfningar af större omfattning, skulle få betala 40

och öfriga elever 20 kronor för termin, allt i öfverensstämmelse med

hvad styrelsen anfört i förut afgifna betänkande i ämnet.

Hvad slutligen beträffade de medel, som toges i^anspråk för den V™-^Zg%r

visoriska utvidgning af läroverket, hvilken alltsedan ar 1892 egt rum och &r isas.

hvarigenom högskolan blifvit satt i tillfälle att mottaga 100 elever i stället

för 80 i första årskursen, hade, såsom nämndt, för år^ 189 7. ett belopp af

20,800 kronor blifvit af Riksdagen för detta ändamål anvisadt. I huru

hög grad denna utvidgning varit af behofvet pakallad framginge deraf,

att, oaktadt det förökade antalet platser i första årskursen, vid hvarje läsårs

början några kompetente inträdessökande i brist pa utrymme, mast

uteslutas och att under det senaste läsåret högskolans elevantal varit det

största, som någonsin förekommit derstädes. Styrelsen hade med anledning

deraf hemstält, att det för provisorisk utvidgning af högskolan

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

erforderliga belopp bereddes äfven för år 1898. Emellertid kunde,

så framt de begärda anslagen på ordinarie stat beviljades, extra anslaget

till provisorisk utvidgning för nästkommande år sättas lägre än för närvarande.

Summan 20,800 kronor kunde nemligen minskas dels med det

för närvarande för undervisning i matematik, maskinlära, elektroteknik samt

verkstadsarbete upptagna belopp, 5,900 kronor, dels med 600 kronor, afsedda

till hyresersättning för professorn i kemisk teknologi, dels ock med 1,200

kronor, som utginge till elektrotekniska apparater och laborationer, hvilket

innebure en minskning af tillsammans 7,700 kronor. Det erforderliga anslaget

för ifrågavarande ändamål skulle således vara 13,100 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat:

Redan till förutnämnda protokoll öfver ecklesiastikärenden den 13

januari 1894 hade departementschefen uttalat sin anslutning till komiterades

af lärarekollegiet och styrelsen förordade förslag till högskolans omorganisation

samt undervisningens utsträckning jemte lärarnes aflöning och fördelning

på de särskilda läroämnena. På departementschefens hemställan hade

Kongl. Maj:t ock i hufvudsak godkänt komiterades plan för högskolans utvidgning

och omorganisation, för så vidt denna blifvit af högskolans styrelse

tillstyrkt. Departementschefen hade vidare i sitt omförmälda anförande till

statsrådsprotokollet den 14 januari 1895 framhållit, att genom de ändringar

och inskränkningar i den förut framlagda planen till högskolans utvidgning

och omorganisation, som i anledning af 1894 års Riksdags beslut blifvit

föreslagna, syntes det i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1894 uttryckta

behofvet af besparingar vara tillgodosedt i så hög grad, som vore möjligt

med fasthållande af det med högskolans omorganisation afsedda ändamålet

att sätta högskolan i stånd att motsvara de anspråk, som de tekniska vetenskapernas

utveckling stälde på landets högsta tekniska läroanstalt. Det vore

fördenskull helt naturligt, att, då nu fråga vore om att definitivt genomföra

berörda plan, departementschefen på det lifligaste ville understödja de framstälda,

med sagda plan öfverensstämmande anslagskraf, såväl å ordinarie som å

extra stat, hvilka för detta ändamål syntes vara oafvisliga. Det behöfde ej

upprepas, huru vigtig den tekniska undervisningen vore för landets ekonomiska

förkofran och välstånd. Och Riksdagens uttalanden i frågan samt Riksdagens

redan bevisade omvårdnad om tekniska högskolans utveckling gåfve

förhoppning derom, att Riksdagen skulle befinnas villig att genom anvisande

af erforderliga anslag kraftigt stödja högskolan i hennes arbete för den

tekniska undervisningens höjande.

Ense med styrelsen i fråga om de begärda anslagens behöflighet för

tekniska högskolan, vore departementschefen likväl så till vida af olika

mening med styrelsen, att han, i anseende till de stora kraf, som nu för

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

högskolans räkning stäldes på statens offervillighet, förmenade, att anslaget

till resestipendier icke för närvarande borde begäras hos Riksdagen, samt

att. då ett anslag för en gång af 15,000 kronor för undervisningsmaterielen

ifrågasattes, frågan om förhöjningen med 3,000 kronor i anslaget till samlingar

och fysikaliska laborationer borde anstå till nästa år.

För extra lärare i matematik, maskinlära, mekaniska laborationer och

elektroteknik, hvilka under den provisoriska utvidgningen uppburit löner

af 1,500, 2,000, 400 och 2,000 kronor, begärdes nu löner till belopp af

1,800, 2,500, 2,000 och 3,000 kronor. Att dessa större anslag nu kräfdes,

hade ej blott sin grund i den naturliga önskan att med utvidgningens

permanens bereda dessa extra lärare en mer betryggad ställning. Såsom åt

det anförda framginge, komme deras krafter att i ökad mån tagas i anspråk.

Hvad särskildt extra läraren i elektroteknik beträffade, kräfdes

hans tjenst för den nya fackskola i detta ämne, hvars inrättande Riksdagen

gillat.

Vidkommande frågan om lärjungeantalet i första årskursen och elevafgifter

för deltagande i öfningar ansåge departementschefen det förra numera

böra tills vidare fastställas till 100. Erfarenheten hade, enligt hvad

styrelsen anfört, till fullo bekräftat behofvet att bereda undervisning åt

detta antal elever. I fråga om ökningen af elevafgifterna instämde departementschefen

fullkomligt med styrelsen.

Af det anslag å 306,230 kronor, som 1895 års Riksdag beviljade till

ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt densammas inredning och utrustning, torde det återståendf beloppet,

100,000 kronor, böra, på sätt Kongl. Maj:t nu föreslagit, utgå under nästkommande

år. Då, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, arbetet å

den nya byggnaden beräknas hafva under sommaren 1898 fortskridit så

långt, att inflyttning i densamma kan börja, synas ock för samma år medel

böra anvisas till verkställande af de förändringar i högskolans hufvudbyggnad,

som ingå i den för 1895 års Riksdag framlagda planen till beredande

af utvidgade lokaler för högskolan. Kostnaden för dessa förändringar,

hvilka afse de gamla laboratoriernas anordning till fysiska och

elektrotekniska laboratorier, upptogs i förenämnda plan till 10,000 kronor,

men har nu efter förnyad beräkning ansetts komma att belöpa sig till

13,200 kronor, hvilken summa ock blifvit af Kongl. Maj:t för ändamålet

begärd. Utskottet, som icke haft något att erinra emot beviljandet af detta

anslagsbelopp, anser sig jemväl hafva skäl förorda, att till förbättring och

förstärkning af högskolans undervisningsmateriel må i enlighet med Kongl.

Bih. till Riksil. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Maj-.ts förslag för nästkommande år anvisas 15,000 kronor, utgörande återstoden

af det härför berräknade kostnadsbeloppet, 27,000 kronor.

Då, såsom ofvan nämnts, ifrågavarande byggnadsföretag nu närmar

sig sin fullbordan, har tiden ansetts vara inne att i vissa delar definitivt

genomföra den utvidgning och omorganisation af tekniska högskolan, som

funnits behöflig och hvartill fullständig plan i statsrådsprotokollet meddelas.

Utskottet, som icke haft anledning att i denna fråga afgifva yttrande

annat än för så vidt särskilda förslag nu föreligga till Riksdagens

afgörande, får i sådant afseende anföra att, då Kongl. Maj:t gjort framställning

om uppförande å ordinarie stat af aflöningar för sju i propositionen

närmare angifna extra lärarebefattningar, utskottet funnit den stadigvarande

förstärkning af lärarekrafterna, som sålunda blifvit ifrågasatt, vara

af behofvet påkallad. Mot de föreslagna aflöningsbeloppen har utskottet

icke haft något att erinra utom hvad angår de extra lärarne i elektroteknik

samt i elektrokemi. För dessa lärare hade i den för 1895 års

Riksdag framlagda, af styrelsen för högskolan utarbetade plan upptagits

aflöningar med 2,500 kronor för läraren i elektroteknik och 1,200 kronor för

läraren i elektrokemi, men Kongl. Maj:t har nu, på förnyad framställning

af nämnda styrelse, föreslagit aflöningsbeloppen till 3,000 kronor för den

förstnämnde läraren och 2,000 kronor för den senare. Utskottet, som

emellertid icke funnit giltiga skäl anförda för frångående af det förslag,

högskolestyrelsen förut i detta hänseende framstält, anser sig med anledning

deraf böra tillstyrka, att de ordinarie aflöningarna må i enlighet

härmed af Riksdagen bestämmas.

Genom uppförande å ordinarie stat af aflöningar för omförmälda sju

extra lärare kan det anslag, som å extra stat anvisats för provisorisk utvidgning

af undervisningen vid högskolan, minskas med 5,900 kronor och

bör sålunda i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag för år 1898 utgå med

ett från 19,000 kronor till 13,100 kronor nedsatt belopp.

Hvad angår de föreslagna löneförhöjningarna för sekreteraren och

kamreraren, har utskottet funnit desse tjenstemäns nuvarande lönevilkor

vara väl knappa i förhållande till den ökade tjenstgöring, som för dem

föranledes genom läroanstaltens utveckling. Med afseende härå har utskottet

ej haft något att erinra mot förslaget att höja kamrerarens lön

från 600 kronor till 800 kronor, hvarjemte utskottet ansett någon löneförhöjning

böra sekreteraren beredas. Men omständigheterna synas icke

påkalla, att sekreterarens lön ökas med så stort belopp, som nu ifrågasatts,

utan torde löneförhöjningen äfven i detta fall lämpligen kunna begränsas

till 200 kronor, hvarigenom sistnämnde tjenstemäns aflöning komme

att uppgå till 1,200 kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

Utskottet har slutligen funnit skäl tillstyrka, att det belopp af 600

kronor, som under en följd af år på extra stat utgått till professorn i

kemisk teknologi såsom ersättning för mistad boställslägenhet, må, på sätt

Kongl. Maj:t föreslagit, uppföras å ordinarie stat och tilläggas nämnde

professors lön.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som under punkt 65:o

här nedan gör hemställan beträffande förenämnda, af Kongl. Maj:t äskade

anslag på extra stat, nu hemställa,

att Kongl. Maj:ts i nedan nämnda ämnen gjorda

framställningar må på det sätt bifallas, att Riksdagen å

ordinarie stat för tekniska högskolan beviljar följande

anslag:

a) till inrättande af extra-lärarebefattningar i matematik

1,800 kronor, maskinlära 2,500 kronor, väg- och

vattenbyggnadskonst 2,000 kronor, mekaniska laborationer

2,000 kronor, elektroteknik 2,500 kronor, elektrokemi

1,200 kronor och teknisk hygien 750 kronor, tillsammans

12,750 kronor;

b) till förhöjning af professorns i kemisk teknologi

aflöning från 5,400 kronor till 6,000 kronor, såsom ersättning

för förlorad boställslägenhet 600 kronor, hvilket

belopp skall tilläggas den egentliga lönen; samt

c) till förhöjning af sekreterarens lön från 1,000

kronor till 1,200 kronor samt af kamrerarens lön från

600 kronor till 800 kronor, tillsammans 400 kronor.

Vid bifall härtill kommer ordinarie anslaget till tekniska högskolan,

nu 146,700 kronor, att ökas med 13,750 kronor, eller till 160,450 kronor.

23:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det nu utgående ordinarie anslag

till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan i Eskilstuna måtte höjas'' tekniska skomed

4,000 kronor eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor för tillämp-1™ i e>m>- ning af den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1897 angifna stat enligt de i samma protokoll omförmälda bestämmelser. Liyd

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen anfört

följande.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 31 oktober 1896 hade direktionen

för tekniska skolan i Eskilstuna erinrat, hurusom nämnda skola år från år

visat sig allt mer fruktbringande. Trots senare års tryckta konjunkturer,

ej minst inom manufakturverksamheten, hvarigenom tilloppet af arbets
-

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

sökande och möjligheten att vid verkstäderna i Eskilstuna vinna anställning

begränsats, hade dock elevantalet vid tekniska skolans söndags- och

aftonskola bibehållit sig oförändradt. Genom det goda omdöme om kunnighet

och arbetsförmåga, de från sistnämnda skola utgångna elever vetat förvärfva,

hvarom skrifvelsen bifogade uttalanden från stadens fabriks- och

tekniska föreningar bure vittne, hade de ock efter hand kommit att intaga

en stor del af de bättre aflönade befattningarna vid dervarande verk, i

egenskap af rustmästare, underverkmästare, ritare, arbetsförmän eller verktygsarbetare.

I samma mån öfvertygelsen derom, att vidgade kunskaper gåfve ökad

möjlighet för anställning och utkomst, blifvit rotfäst, hade ock skolans

elever allt mer sökt undervisning i alla eller de flesta af skolans undervisningsämnen.

Sålunda hade af de 75 elever, som i medeltal under de

sista fem åren tillhört lägre kursens första afdelning,

64 erhållit undervisning i matematik,

47 » » i linearteckning,

42 » » i frihandsteckning,

55 » » i välskrifning, och

63 » » i svenska språket.

Då det varit omöjligt för en lärare att meddela undervisning åt 47—

64 elever, hade ifrågavarande första afdelning i alla ämnen utom frihandsteckning

måst under senare åren delas i tvenne parallelklasser, hvar

och en med sin särskilde lärare, och hade dels Kongl. Maj:t, dels Riksdagen

från och med år 1892 till och med innevarande år för aflönande

af extra lärare tilldelat läroverket ett årligt extra anslag af 750 kronor.

Detta anslag medgåfve dock icke den utveckling af skolan, som dess direktion

ansåge önskvärd, ej heller sådan aflöning åt extra lärarne, som de

efter uppöfvad lärareverksamhet kunde anses berättigade erhålla, lika litet

som dermed tillgång bereddes för behöflig ökning i undervisnings- och

förbrukningsmateriel samt för anskaffande af tidskrifter m. m.

Förutom de nuvarande läroämnena ansåge nemligen direktionen byggnadskonst

och engelska språket böra ingå i undervisningen. Vid de tekniska

elementarskolorna liksom vid de större tekniska söndags- och aftonskolorna

inginge det förstnämnda af dessa ämnen i undervisningen, och

då Eskilstuna samhälle alltjemt snabbt utvecklades samt behofvet afbyggnadskunnige

arbetare dermed ock gjort sig alltmer känbart, hade direktionen

förmenat det vara för samhället af stort värde, om några af de från

skolan årligen utgående eleverna besutte någon kännedom i sagda ämne.

Då derjemte läraren i maskinlära med maskinritning, ett af skolans

hufvudämnen, icke kunde, såsom hittills skett, jemväl undervisa i beskrif
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets inlåtande N:o 9.

101

vande geometri med linearritning, utan att någotdera ämnet deraf lede, i det

undervisning måste samtidigt pågå med fjerde och tredje afdelningarnas

elever i respektive maskinritning och linearritning, så vore lämpligt, att en

ordinarie lärare i byggnadskonst, hvilket ämne skulle omfatta första grunderna

af allmän byggnadskrav och husbyggnadskonst jemte tillhörande

ritningar, anstäldes, och att denne jemväl öfvertoge undervisningen uti beskrifvande

geometri och linearritningsamt härför bekomme en lön af 800 kronor.

Enligt skolans stadgar skulle undervisning meddelas i tyska och engelska

språken, ett eller båda, efter direktionens bepröfvande. Då skolans

tillgångar varit för begränsade för att medgifva lärares anställande inbåda

språken, hade hittills endast undervisning i tyska kunnat meddelas. Önskvärdt

vore dock, att äfven engelska språket kunde ingå bland läroämnena.

Af skolans afgångne elever reste nemligen flere årligen såväl till Tyskland

som till England och Amerika med understöd från staden och skolan

tillhöriga »17 aprilfonden» och »Axenborgska donationsfonden» för att i

dessa länder under 2 å 3 år söka förvärfva ökad arbetsskicklighet, hvilken

efter deras återkomst komine stadens manufakturverksamhet till godo. I

brist på undervisning vid skolan hade derför åtskilliga elever sett sig nödsakade

att af från England eller Amerika återkomna arbetare söka inhemta

behöflig språkkunskap, hvilken naturligtvis måste blifva skäligen underhaltig.

Direktionen ansåge derför, att en extra lärare i engelska språket borde

vid skolan anställas med 170 timmars undervisningsskyldighet årligen efter

2 kronor 50 öre för timme.

Uti sitt den 20 oktober 1877 afgifna förslag till undervisningsplaner

för tekniska afton- och söndagsskolor hade för detta ändamål utsedde

komiterade upptagit aflöningen för lärare i frihandsteckning, linearritning,

fackritning och modellering äfvensom geometri till 2 kronor 50 öre

å 3 kronor samt i aritmetik till 2 kronor, allt för timme. Häraf frainginge

otvetydigt, att den aflöning, som hittills kunnat utgå till extra lärare

vid tekniska skolan i Eskilstuna, nemligen till lärarne i frihandsteckning,

linearritning, fackritning och modellering samt matematik 1 krona 50

öre, i välskrifning 1 krona och i tyska språket 2 kronor, allt för timme,

vore för knapp för att utgöra eu skälig ersättning för det af lärarne lemnade

arbetet. De för öfriga tekniska skolor gällande aflöningsstater såväl

som svårigheten att behålla dugliga lärare ådagalade ock rigtigheten af

detta antagande, hvarför direktionen såsom ett önskemål måste sätta aflöningens

höjande för lärarne i frihandsteckning, linearritning, fackritning

och modellering, matematik samt välskrifning till 2 kronor och för lärarne

i lefvande språk till 2 kronor 50 öre för timme.

Som arbetet för skolans vaktmästare jemväl genom anordnandet af

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N\o 9.

flera lärosalar ökats, vore ock billigt, att hans hittills utgående lön, 350

kronor, ökades med 50 kronor.

Vidare hade genom senare års ökade elevantal och parallelklassers

anordnande skolans behof af kemikalier, kemiska, mekaniska och fysiska

apparater för undervisning i berörda ämnen, af modeller och förebilder för

teckningsundervisningen samt af böcker och tidskrifter för biblioteket alltjemt

ökats, under det att skolans inskränkta tillgångar endast medgifvit

anskaffning af det allra nödvändigaste, hvarför brist särskildt å anslaget

till förbrukningsmateriel så småningom uppstått.

Tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskolas stat för år

1895 hade upptagit följande utgifter och inkomster:

Utgifter.

Skolans rektor........................................................................ 450: — 459. _

Ordinarie lärare i högre kursen:

Läraren i matematik, inbegripet planmätning och

nivelering ...................................................... 600: —

Läraren i allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —

» » fysik................................................................... 800: —

» » kemi jemte laborationer................................ 800: —

» » beskrifvande geometri, linearritning samt

maskinlära med maskinritning..................... 800: — 3,800: _

Bibliotekarien........................................................................... 100: —

Kassaförvaltaren.................................................................... 150: —

Vaktmästaren........................................................................... 350: — qqq: _

Extra lärare:

Lärarne i matematik 459V2 timmar ä 1 kr. 50 öre

pr timme............................................................ 689: 25

» » linearritning 261 timmar å 1 kr. 50 öre

pr timme........................................................... 391: 50

» » frihandsteckning och modellering 305

timmar ä 1 kr. 50 öre pr timme ............ 457: 50

» » välskrifning 236 timmar å 1 kr. pr timme 236: —

» » svenska språket 235V2 timmar å 2 kr. pr

timme....................... 471: —

» » tyska språket 164 timmar ä 2 kr. pr timme 328: —

* » bokföring 61 timmar ä 2 kr. pr timme... 122: — 2,695: 25

Transport 7,545: 25

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 103

Transport 7,545: 25

Lyshållning, annonser, tryck af berättelse, läsordning

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m............................................... 1,065: 98

Kemiska och fysiska laborationer .................................... 79: 72

Bibliotek och öfriga samlingar........................................ 305: 84 1,451: 54

Kronor 8,996: 79

Inkomster.

Ordinarie statsanslaget ............ 8,000: —

Extra » ....................................................... 7 50: —

Inskrifningsafgifter ............................................................. 225: —

Terminsafgifter för tyska språket ................................... 68: — 9,043: —

Kronor 9,043: —

Den föreslagna nya staten skulle åter få följande lydelse:

Utgift er.

Skolans rektor....................................................................... 450: — 450: —

Ordinarie lärare i högre kursen:

Läraren i matematik, inbegripet planmätning och

nivelering........................................................ 600: —

» > allmän mekanik och mekanisk teknologi 800: —

» » fysik................................................................. 800: —

» » kemi jemte laborationer................................ 800: —

» » maskinlära med ritning.............................. 800: —

» » husbyggnadskonst med dertill hörande

ritning........................................................... 500: —

» » beskrifvande geometri jemte linearritning 300: — 4,600: —

Bibliotekarien..................................................................... 100: —

Kassaförvaltaren ................................................................ 150: —

Vaktmästaren......................... 400: — 650: —

Extra lärare:

Lärarne i matematik, 15 timmar i veckan, 34 veckor

= 510 timmar å 2 kr. pr timme ............... 1,020: —_

Transport 1,020: — 5,700: —

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N''.o 9.

Transport 1,020: — 5,700: —

i linearritning, 0 timmar i veckan, 34 veckor

= 306 timmar ä 2 kr. pr timme ............... 612: —

3 frihandsteckning och modellering, 16 timmar

i veckan, 34 veckor = 544 timmar

ä 2 kr. pr timme ......................................... 1,088: —

3 välskrifning och textning, 7 timmar i 16

veckor, 8 timmar i 18 veckor = 256 timmar

å 2 kr. pr timme ............................... 512: —

3 svenska språket 8 timmar i 16 veckor, 7

timmar i 18 veckor = 254 timmar å 2 kr.

pr timme........................................................ 508: —

» tyska språket 5 timmar i veckan, 34 veckor

= 170 timmar ä 2 kr. 50 öre pr timme .. 425: —

3 engelska språket 5 timmar i veckan, 34

veckor = 170 timmar å 2 kr. 50 öre pr

timme................... 425: —

» bokföring 2 timmar i veckan, 34 veckor

= 68 timmar ä 2 kr. pr timme .................. 136: — 4,726: _-

och kataloger, skrifmaterialier, underhåll af möbler,

brandstodsafgifter m. m. .................. 1,274: —

Kemiska och fysiska laborationer ................................. 200: —

Bibliotek och öfriga samlingar......................................... 500: — 1,974: _

Kronor 12,400: —

Inkomster.

Erforderligt statsanslag.................................................. 12,000: —

Inskrifningsafgifter, 80 st. å 3 kr.................................. 240: —

Terminsafgifter för tyska språket, 20 st. å 2 kr. termin 80: —

» för engelska språket, 20 st. ä 2 kr.

termin ....................................... 80: — 12,400: —

Kronor 12,400: —

På grund af hvad sålunda anförts hade direktionen anhållit, det

Kongl. Maj:t behagade för Riksdagen framlägga förslag derom, att det för

söndags- och aftonskolan hittills utgående ordinarie anslaget, 8,000 kronor,

måtte ökas till 12,000 kronor, samt att direktionen måtte erhålla bemyndigande

att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefattade

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N\o 9.

105

löner till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de öfverflyttningar,

som kunde befinnas erforderliga.

Departementschefen, som funnit den af styrelsen föreslagna utvidgningen

af söndags- och aftonskolans verksamhet vara väl behöflig och icke

haft något att erinra emot den begärda ökningen i anslaget, har i anledning

häraf hemstält, det täcktes Kong! Maj:t föreslå Riksdagen att höja nu

utgående ordinarie anslag till söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan

i Eskilstuna med 4,000 kronor, eller från 8,000 kronor till 12,000 kronor,

för tillämpning af den stat, som af styrelsen föreslagits, och med rätt för styrelsen

att från en till annan af de utgiftstitlar, hvilka icke innefattade löner

till rektor, ordinarie lärare och vaktmästare, göra de öfverflyttningar, som

kunde befinnas erforderliga.

Hvad till statsrådsprotokollet i detta ärende blifvit anfördt till stöd

för den föreslagna utvidgningen af ifrågavarande skola synes utskottet gifva

vid handen, att denna utvidgning är i väsentliga delar af behofvet. påkallad

för att skolan skall kunna på fullt tillfredsställande sätt utöfva sin

verksamhet. Denna verksamhet måste visserligen anses vara till gagn för

landet i dess helhet, men det torde icke kunna förnekas, att Eskilstuna

stad i främsta rummet drager fördel af den utbildning, som genom skolan

meddelas. I den af direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna gjorda

framställning, som ligger till grund för Kong! Majrts förslag, har ock

framhållits, hurusom den nu ifrågasatta utvidgningen af söndags- och aftonskolan

ansåges vara af stor betydelse för staden och beräknades komma

densamma, särskilt, dess byggnads- och manufakturverksamhet till godo.

Med afseende härå synes det utskottet ej vara obilligt fordra, att staden

deltager i bestridande af den kostnad, som för skolans utvidgning erfordras.

Under de senare åren har Riksdagen ock vid beviljande af anslag till

undervisningsanstalter, som i likhet med den ifrågavarande äro af väsentligen

lokalt intresse — såsom exempelvis fackskolan för finare smidesoch

metallindustri i Eskilstuna och tekniska skolan i Stockholm — gjort

anslagets utgående beroende af icke obetydliga bidrag af vederbörande

kommuner eller enskilde. I öfverensstämmelse med den grundsats, Riksdagen

sålunda gjort gällande, och då, så vidt utskottet har sig bekant,

staden Eskilstuna för närvarande icke lemnar något kontant bidrag för

uppehållande af söndags- och aftonskolan vid tekniska skolan derstädes,

anser utskottet, att någon förhöjning i det ordinarie anslaget till skolan

icke bör beviljas annat än under förutsättning att bidrag till samma belopp

som denna förhöjning lemnas af staden. Då emellertid utredning icke

föreligo-er. huruvida och i hvad mån bidrag för ändamålet äro att påräkna

no *

Bill till Hikscl. Prat. 1897. 4 Sami. I Afd. 7 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

från staden, torde förändring i det ordinarie anslaget till skolan för närvarande

icke höra medgifvas. Under sådana förhållanden bör dock det

extra anslaget a 750 kronor, som alltsedan år 1893 af Riksdagen beviljats

för aflönande af extra lärare vid läroverket, jemväl i nästkommande års

riksstat uppföras.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må endast

pa det sätt bifallas, att Riksdagen, med bibehållande

af det ordinarie anslaget till söndags- och aftonskolan

vid tekniska skolan i Eskilstuna vid oförändradt belopp,

8,000 kronor, på extra stat för 1898 anvisar 750 kronor

till förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan

i Eskilstuna.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

''farmaceutisk! Kongl. Maj:t har föreslagit, att farmaceutiska institutets anslag,

institutets “19,050 kronor, måtte höjas med 1,000 kronor eller till 20,050 kronor.

amiag. Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t har departements
[20.

] chefen erinrat, hurusom genom den i kongl. brefvet den 13 maj 1881 för

farmaceutiska institutet faststälda aflönings- och utgiftsstat åt en lärare i

naturalhistoria och farinakognosi anvisats såsom lön 2,700 kronor och såsom

tjenstgöringspenningar 1,300 kronor eller tillsammans 4,000 kronor,

dock att, om läraren tillika innehade annan tjenst, lönen minskades med

1,000 kronor, hvarjemte i samma kongl. bref föreskrifvits, att till bestridande

af de i staten upptagna utgifter, hvilka för det dåvarande och så

länge läraren i naturalhistoria och farinakognosi tillika innehade annan

befattning, till följd hvaraf hans lön minskades med 1,000 kronor, uppginge

till sammanlagdt belopp af 18,350 kronor, skulle användas dels

de för institutet å ordinarie stat uppförda medel, utgörande 17,750 kronor,

och dels elevernas terminsafgifter, beräknade till 600 kronor.

Enligt kongl. brefvet den 5 juni 1891 hade sedermera åtskilliga i

institutets stat upptagna poster, såsom för hyra, m. m., höjts med sammanlagdt

1,600 kronor, hvarigenom och till följd af bestämmandet att

elevernas, terminsafgifter skulle beräknas till 900 kronor om året en förhöjning

i institutets ordinarie anslag beviljats med endast 1,300 kronor,

eller från 17,750 kronor till 19,050 kronor.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

Nuvarande läraren i naturalhistoria och farmakognosi vid institutet,

medicine doktor H. V. Rosendahl hade, enligt hvad departementschefen

vidare meddelat, under början af sin lärareverksamhet vid institutet samtidigt

innehaft extra ordinarie professorsbefattning vid Upsala universitet

samt således, jemlikt förstberörda kongl. bref, från institutet uppburit,

förutom tjenstgöringspenningar, det lägre lönebeloppet, 1,700 kronor. Sedan

han emellertid den 14 februari 1896 afgått från professorsbefattningen,

förenade han icke längre med sin befattning vid institutet annan tjenst

och vore derför numera berättigad tillgodonjuta den för samma befattning

vid institutet uppförda högre lön af 2,700 kronor jemte 1,300 kronor i

tjenstgöringspenningar. Då medel till sådan högre lön icke blifvit i stat

anvisade, har departementschefen, under erinran att den behöfliga lönefyllnaden

tills vidare af statskontoret förskotterades, i enlighet med hvad

medicinalstyrelsen och statskontoret tillstyrkt, hemstält om aflåtande af

ifrågavarande proposition.

Denna Kongl. Maj:ts framställning har icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran, hvadan utskottet får hemställa,

att farmaceutiska institutets anslag, 19,050 kronor,

må af Riksdagen höjas med 1,000 kronor, eller till

20,050 kronor.

Vaccinationens befrämjande.

25:o. Under förevarande hufvudtitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att Ang. höjning

anslaget till vaccinationens befrämjande måtte med titelns ändring till af ™slavet»anslag

för skyddskoppympningen» höjas med 2,800 kronor, eller från L ‘-I

7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag i riksstaten

uppföras.

Sedan sammansatta stats- och lagutskottet afgifvit, utlåtande öfver berörda

framställning, har Riksdagen på det sätt bifallit densamma, att

Riksdagen medgifvit att anslaget till vaccinationens befrämjande höjdes med

2,800 kronor, eller från 7,700 kronor till 10,500 kronor, och såsom reservationsanslag

i riksstaten uppfördes; hvilket skolat här

antecknas.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Svenska akademien.

tiifunderstöd 2G:0- Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 131) har

åt vittra för- herr D. Bergström yrkat, dels att Riksdagen måtte bevilja det ordinarie

fattare. ansiaget på .svenska akademiens stat till understöd åt vitterhetsidkare

under det vilkor, att detta anslag enligt Kongl. Maj:ts disposition, efter

inhemtande. af förslag från såväl svenska akademien som Sveriges författareförening,

användes vare sig till tillfälliga honorarier åt vittra författare

af utmärkt förtjenst, och som af dylikt understöd kunna vara i

behof, eller ock samt företrädesvis till understöd åt yngre mindre bemedlade

personer, som visat mera framstående anlag för litterär verksamhet i

ofvannämnda rigtning; dels ock att ifrågavarande anslag måtte höjas från

6,000 kronor till 12,000 kronor.

Beträffande de skäl, som till stöd för nämnda yrkande anförts, tillåter

sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Den förändring, som af motionären ifrågasatts beträffande vilkoren

för .ifrågavarande anslags användning, afser, att förslag rörande fördelning

af de derifrån utgående understöden skulle till Kongl. Maj:t

ingifvas ej blott, såsom hittills, af svenska akademien, utan äfven af ett

samfund, benämndt Sveriges författareförening. Af nämnda förenings stadgar,

hvilka bifogats motionen, inhemtas, att föreningens ändamål är en

allmän sammanslutning mellan svenska författare för tillvaratagande af

deras ekonomiska intressen. Då étt samfund, som uteslutande har denna

uppgift, icke synes böra tillmätas rätt att, på sätt motionären afsett, deltaga

i bedömandet af litterära förtjenster, anser sig utskottet icke böra tillstyrka

bifall till motionärens yrkande i denna del; och då utskottet icke

funnit giltiga^ skäl vara förebragta för anslagets förhöjning, torde hvad

motionären i sådant afseende föreslagit ej heller böra föranleda någon åtgärd.

På grund af hvad sålunda anförts och med erinran att, förutom nu

ifrågavarande belopp å 6,000 kronor för tillfälliga honorarier åt vittne

författare, äro å svenska akademiens stat uppförda ytterligare 2,250 kronor,

som afses för akademien, och att sålunda det under riksstatens åttonde

hufvudtitel upptagna anslag till svenska akademien för närvarande uppgår

till 8,250 kronor, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herr Bergströms ifrågavarande

motion, må i riksstaten för år 1898 uppföra

anslaget till svenska akademien med oförändradt belopp

8,250 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

Landtbruksakademien.

27:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under riksstatens åttonde öfAvnJ^ing

hufvudtitel uppförda anslag till landtbruksakademien a 4,000 kronor, soma/ anslag till

föreslagits skola å sjette hufvudtiteln upptagas, måtte från åttonde hufvud-™”™.

titeln utgå. _ 1

Under erinran, att Riksdagen vid reglering af utgifterna under riks- "

statens sjette hufvudtitel i enlighet med utskottets hemställan i utlåtande

n:o 7, punkt 6:o medgifvit, att under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och landtmannanäringar» skall uppföras ett belopp af 4,000

kronor att till landtbruksakademien årligen utgå för beredande af lämplig

lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning,

att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas den

lokal i nämnda skolas hus, som akademien förut innehaft, får utskottet

hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Hospitals underhåll.

28:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 34) har herr^-^j”"^"

P. Jönsson i Färeköp yrkat, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t hemställa,„/ medddiösa

att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida kostnaden för ho- “

spitalsvård af meddellösa sinnessjuka skulle blifva en statens angelägenhet

samt kommuner och enskilda alltså från dylik kostnad befrias.

Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, att han af den erfarenhet,

han vunnit såsom kommunalnämndsordförande, lärt sig inse och

behjerta den tunga börda, som i ekonomiskt afseende drabbade ej blott

olika kommuner, men äfven enskilda personer genom skyldigheten att bekosta

sinnessjukas vård å hospital eller asyl.

Väl hade staten gjort erkännansvärda uppoffringar för att åt dessa

olyckliga samhällsmedlemmar bereda en tillflyktsort och läkarevård, men

ej desto mindre vore afgiften för sinnessjukas underhåll å hospital, nu uppgående

för hvarje af tredje klassens patienter till 182 kronor 50 öre årligen,

mycket betungande för de i fattigvårdshänseende mindre lyckligt lottade

kommuner, och än mer för enskilde personer, hvilka lefde i knappa

omständigheter, men ej egde laglig rätt att i sådant afseende anlita kommunen,

och för hvilka skyldigheten att underhålla sinnessjuka inom deras

familjer mången gång blefve rent af ruinerande.

Då det finge anses vara statens skyldighet att taga vård om sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samhällsmedlemmar, hvilka till följd af sinnessjukdom vore för allmänna

säkerheten vådliga och för öfrigt ej utan fara för samhället kunde vårdas

utom hospitalsinrättning, och enär kostnaden för dylika personers underhåll

och vard ej skulle medföra nämnvärdt känbar utgift för det störa samhället,

statens statskyldige medlemmar, utan blefve på dem mera rättvist och

jemnare fördelad, om underhållsskyldigheten öfverflyttades på staten, har

motionären velat fästa Riksdagens uppmärksamhet på nu anmärkta förhållande.

Såsom motionären jemväl an ty dt, är den afgift, som för närvarande

skall erläggas för tredje klassens patient i statens anstalter för sinnnssjukas

behandling, genom kong], kungörelsen den 12 oktober 1894 bestämd till

50 öre om dagen. Enligt vederbörande myndighets berättelse för år 1895

uppgingo emellertid för hvarje person, som nämnda år vårdades å sådan

anstalt, totalkostnaden för sjukvården till i medeltal för dag 1 krona 14

öre. Större delen af denna kostnad hvilar alltså redan nu på staten, och

äfven om nämnda afgift af 50 öre för medellösa sinnessjuka kan vara för

vissa kommuner betungande, anser utskottet dock, att staten hvarken

kan eller bör befria kommunerna från hvarje kostnad för dessa patienter.

Snarare synes någon lindring i underhållsskyldigheten för dylika patienter

böra beredas de enskilda personer, hvilka befinna sig i knappa omständigheter

utan att dock på grund af fattigdom ega berättigade anspråk på

kommunens hjelp. Då statens intressen kräfva, att sådana samhällsmedlemmar,

som till följd af sinnessjukdom äro för allmänna säkerheten vådliga,

varda å hospitalsinrättning vårdade, kan det ifrågasättas, huruvida

icke staten borde på ett kraftigare sätt än hittills medverka för dessa

intressens tillgodoseende. Då utskottet emellertid ej tilltror sig att utan föregående

utredning afgöra, i hvad mån och efter hvilka grunder, lindring i

förevarande kostnader borde kunna medgifvas, saknar utskottet anledning

att för närvarande tillstyrka någon åtgärd i detta hänseende.

På grund af hvad sålunda anförts, far utskottet hemställa,

att herr Jönssons ifrågavarande motion ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.

^upj>fostring1)- Kongl. Maj:t har föreslagit, att till understöd för de de ande
anstaiter

för svagas utbildning i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastiks‘Tarnöa

ärenden den 14 januari 1897 angifna grunder, med förändring af rubriken

[23.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

in

å det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn» till »uppfostringsanstalter för andesvaga»,

Riksdagen måtte höja samma anslagsbelopp, för närvarande 25,000

kronor, med 135,000 kronor till 160,000 kronor.

I åberopade statsrådsprotokollet meddelas, bland annat, följande.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1892 anhållit, det Kongl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor

ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde

böra anvisas, både Kongl. Maj:t den 22 september 1893 uppdragit åt utsedde

komiterade att afgifva det utlåtande och förslag i detta afseende,

hvartill omständigheterna kunde föranleda.

I mars 1894 både komiterade afgifvit sitt betänkande med förslag till

förordning angående undervisning af sinnesslöa eller, såsom komiterade ansåge

dessa abnorma böra benämnas, andesvaga, jemte dertill hörande förslag

till läroplan och till formulär för vissa uppgifter angående andesvaga

äfvensom af komiterade uppgjorda öfversigter öfver andesvagundervisningens

uppkomst och utveckling inom vårt land och dess ställning i åtskilliga

andra länder jemte motiv till förslagen och tillhörande tabeller.

Enligt den redogörelse, komiterade lemnade angående förhållandena

rörande de andesvaga inom vårt land, vore de för de andesvagas undervisning

och vård upprättade anstalter antingen privata eller län sanstalter.

Komiterade anförde, hurusom de allt mer från en enskild filantropisk

omsorg utvecklat sig till en kommunal angelägenhet. Inga statsanstalter

funnes, ehuru dock staten under vissa vilkor lemnade ekonomiskt understöd

åt åtskilliga af dem, nemligen de egentliga uppfostringsanstalterna,

och öfver dessa öfvade tillsyn genom af chefen för ecklesiastikdepartementet

förordnade inspektörer.

Oaktadt jemförelsevis kort tid förflutit, sedan hos oss verksamheten

för de andesvaga tagit sin början, hade redan ett icke obetydligt antal

anstalter kommit till stånd, ehuru dock ännu mycket återstode att göra,

innan alla de andesvaga, som vore i behof af undervisning och vård i

dylika anstalter, kunde blifva deraf delaktiga. Sträfvandena både äfven

hos oss, likasom i andra länder, i främsta rummet gått ut på inrättande

af uppfostringsanstalter, skolor. Derefter hade man skridit till upprättande

af arbetshem och asyler. Anstalterna, som alla vore internat, vore med

få undantag gemensamma för manliga och qvinliga andesvaga. Ett utmärkande

drag för det svenska anstaltssystemet vore de många och relativt

små anstalterna, spridda öfver hela landet.

Enligt af komiterade inhemtade upplysningar funnes år 1893 sexton

andesvagskolor med 458 platser, sex arbetshem och nio asyler. I arbets
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hemmen funnes sammanlagdt omkring 76 platser och i asylerna 129.

Elevantalet i skolorna utgjorde vid nämnda års början 418 och vid dess

slut 438. I arbetshemmen vore år 1893 intagna omkring 65 och i asylerna

omkring 120 andesvaga.

Den undervisning, som i skolorna meddelades, vore af dels teoretisk,

dels praktisk art. Undervisningsämnena hade i allmänhet varit: ljudning,

innanläsning, kristendom, modersmålet, historia och geografi, naturkunnighet,

åskådningsöfningar, rättskrifning, välskrifning, teckning, gymnastik,

sång, träslöjd, möbelsnickeri, borstbinderi, korgmakeri, halm- och rottingilätning,

väfnad, sömnad, stickning, mattflätning, virkning och knyppling.

Undervisningen kunde sägas hafva gifvit ganska goda resultat, och särskildt

hade den dervid vunna färdigheten i slöjd, som i de svenska anstalterna

i pedagogiskt afseende spelade en vigtig roll, vunnit erkännande ej blott

inom vårt eget land, utan äfven i utlandet.

Sysselsättningarna i arbetshemmen utgjordes hufvudsakligen af ofvannämnda

handarbeten samt hvarjehanda hussysslor, trädgårds- och jordbruksarbeten.

I asylerna sysselsattes de der intagna andesvaga, som icke vore oförmögna

till hvarje arbete, med göromål af enklare slag.

Vid skolorna vore 1893 anstälda 61 lärare eller lärarinnor, deruti

inberäknade föreståndarne eller föreståndarinnorna för de särskilda anstalterna.

Undervisningen bestredes af en lärare eller lärarinna för i medeltal

hvar sjunde elev.

För utbildning af lärarinnor och sköterskor hade sörjts genom seminariet

vid föreningens för sinnesslöa barns vård skola i Stockholm. Detta

seminarium, som inrättades år 1875, men af brist på medel snart måste

upphöra, trädde åter i verksamhet den 1 januari 1879, sedan anslag af

statsmedel för ändamålet erhållits. Utbildningen derstädes af lärarinneelever

hade skett i två jemnlöpande kurser, en teoretisk och en praktisk.

Den teoretiska kursen bestode hufvudsakligen i föredrag öfver andesvaghetens

art och dess hos olika individer vexlande former. Den praktiska

kursen åter omfattade handledning i allt, som hörde till barnens

vård och undervisning, öfnings- och proflektioner i alla vid skolan förekommande

undervisningsämnen samt kurser i snickeri, träsnideri, korgmakeri,

halmflätning, väfnad och knyppling. Undervisningskursen för

lärarinneelever hade varit till en början ettårig, men vore numera tvåårig.

Sköterskeeleverna erhölle undervisning i hvad som rörde de andesvagas

vård pch skötsel.

Åldern vid intagningen i uppfostringsanstalterna hade vexlat rätt

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

mycket, likaså den tid, under hvilken eleverna vistades i desamma.

Bristen på arbetshem hade gjort, att man ansett sig böra låta eleverna

qvarstanna så länge som möjligt i skolan.

Kostnaderna för uppehållandet af undervisningsanstalterna, hvilka till

största delen hade egna lokaler, somliga för ändamålet särskildt uppförda, hade

hufvudsakligen täckts genom elevafgifter, understöd af staten och landstingen

samt frivilliga bidrag, som gifvits till ej obetydliga belopp.

Utgifterna för samtliga undervisningsanstalterna hade, enligt meddelade

upplysningar, för år 1898 uppgått till 211,519 kronor 74 öre, deri inberäknade

omkostnaderna för fastighet, nybyggnad m. in. dylikt. Afgiften

för elev vexlade mellan 50 och 450 kronor. Sammanlagda summan af

elevafgifterna belöpte sig till 81,281 kronor 58 öre. Beloppet af statens

bidrag uppginge till 43,700 kronor. Hvad anginge understödet från landstingen,

utgjorde detta sammanlagdt 60,168 kronor 85 öre.

Arbetshemmens och asylernas hufvudsakliga inkomster utgjordes af

elevafgifter och frivilliga bidrag.

Anstalterna hade icke någon gemensam ledning, utan administrerades

hvar af sin särskilda styrelse. De verkade icke heller i allo efter en och

samma plan, om ock de senare grundade till en del inrättat sig efter mönstret

af de förutvarande, dervid i synnerhet skolan i Stockholm tjena! till föredöme.

Då komiterade härefter ginge att redogöra för det sätt, hvarpå undervisningen

lämpligast bör anordnas, anförde de, hurusom de andesvaga i nu

ifrågavarande afseende kunde indelas i två hufvudgrupper, nemligen bildbara

och icke bildbara. Den förra gruppen måste vidare delas i två afdelningar,

nemligen bildbara andesvaga i skolåldern och bildbara andesvaga,

”som hunnit utöfver denna ålder. Gränsen mellan dessa två afdelningar

kunde naturligtvis vexla efter den tid, då skolåldern ansåges

lämpligast böra upphöra.

De bildbara andesvaga borde utgöra föremål för undervisning och

uppfostran, de icke bildbara endast för vard.

Hvad först beträffade de bildbara andesvaga barn, hvilka befunne sig

i skolåldern, ansåge komiterade, att deras rätt till undervisning vore fullt ut

lika beaktansvärd som de normala eller de öfriga abnorma, d. v. s. de

döfstumma eller blinda, barnens. För fullständigt tillgodoseende af detta

kraf ansåge komiterade, att de andesvagas undervisning lämpligast borde anordnas

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå undervisningen

för de döfstumma redan blifvit anordnad.

Komiterade ansåge således:

att undervisningen borde vara obligatorisk, såsom för de döfstumma

vore fallet och såsom komiterade ansett nödigt äfven beträffande de blinda;

Bih. till Rikad. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att undervisningens ändamål borde vara tvåfaldigt, nemligen dels att i

möjligaste mån utveckla de andesvagas själsförm ögen heter, dels ock att

bibringa dem sådan arbetsskicklighet, att de måtte kunna förvärfva sitt

uppehälle eller åtminstone i någon mån sjelfva dertill bidraga;

att skolåldern borde räknas från och med det år, under hvilket barnet

fylde sju år, och lärotiden i allmänhet omfatta åtta år;

att undervisningen borde meddelas i derför särskilt, anordnade skolor,

föräldrar eller malsmän likväl obetaget att under kontroll af vederbörande

skolstyrelse enskild! sörja för de andesvaga barns undervisning, hvilka stode

under deras målsmanskap;

att kostnaderna för undervisningen borde bestridas af skoldistrikten,

hvilka borde omfatta minst ett landstingsområde eller stad, som ej i landsting

deltager, med bidrag af statsmedel och rätt till viss årlig afgift af

föräldrar eller malsmän, eller, om dessa icke egde tillgång till afgiftens

gäldande, af vederbörande fattigvårdssamhälle;

att staten borde draga försorg derom, att erforderlig tillgång på särskilt

utbildade lärare för andesvaga bereddes, och jemväl bestrida de

derför nödiga kostnader; samt

att staten borde anordna kontroll öfver andesvagskolans verksamhet,

för hvilken kontroll kostnaderna borde bestridas af statsmedel.

I dessa, andesvagskolor borde, enligt komiterades åsigt, undervisning

åt fallandesjuka. andesvaga barn icke meddelas, utan borde sådana barn

erhålla undervisning i särskilda anstalter; och ansåge komiterade meddelandet

af denna undervisning tills vidare lämpligast kunna anförtros åt enskilde,

under nödig kontroll, med bidrag af staten, skoldistrikten och vederbörande

föräldrar, målsmän eller fattigvårdssamhällen.

Undervisningen af de bildbara andesvaga, som tillika vore döfstumma

eller blinda eller både döfstumma och blinda, borde enligt komiterades

åsigt ske i skolor för döfstumma eller blinda.

Sedan, komiterade härefter, enligt hvad af statsrådsprotokollet sid.

\48—156 inhemtas, motiverat och närmare utvecklat ofvan angifna förslag

till ordnande af undervisningen för bildbara andesvaga barn i skolåldern,

hade komiterade vidkommande den andra afdelningen af bildbara andesvaga

eller dem, som öfverskridit den egentliga skolåldern, uttalat den åsigt, att

äfven för dem åtgärder borde vidtagas från det allmännas sida. Likasom tillfälle

till fortsatt undervisning ansetts böra beredas de normala barnen, borde

tillfälle till fortsatt utbildning och underhållande af förvärfvad arbetsskicklighet

sa ^ vidt möjligt erbjudas de andesvaga, synnerligast om den

egentliga skolåldern ansåges böra begränsas, såsom komiterade före
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

slagit. Eljest äfventyrades lätteligen, att resultatet af den i skolan lemnade

undervisningen ginge om intet och att ändamålet dermed således helt och

hållet förfelades. Med afseende å de stora kostnader, som för skoldistrikten

måste föranledas af anordnande på nöjaktigt 6ätt af undervisningen för

de andesvaga i skolåldern, syntes dock denna fortsatta undervisning ej

böra blifva obligatorisk. Men för att uppmuntra distrikten att anordna

särskilda anstalter eller så kallade arbetshem för sådan fortsatt utbildning

och undervisning af de andesvaga, som ej kunde omedelbart efter afgången

från skolan sjelfva förvärfva sig sitt uppehälle eller i afsevärd mån dertill

bidraga, syntes staten böra deltaga i kostnaden för deras underhåll i dessa

anstalter, om än i mindre mån än till eleverna i de egentliga uppfostringsanstalterna

och endast för viss begränsad tid. Denna tid hade af komiterade

ansetts skäligen kunna begränsas till fem år. Likasom öfver skolorna

skulle äfven öfver arbetshemmen nödig kontroll utöfvas från statens sida.

Hvad slutligen anginge de obildbara andesvaga, hvilka mer eller mindre

närmade sig de sinnessjukas gräns, vore, enligt komiterades förmenande,

dessas behof af omvårdnad tydligen lika stort som, eller ännu större än,

de bildbara andesvagas kraf på undervisning och uppfostran. Om än det

kunde ifrågasättas, huruvida ej i en framtid staten borde öfvertaga anordnandet

och underhållet af erforderligt antal vårdanstalter eller s. k. asyler

för dessa obildbara andesvaga, eller åtminstone i väsentlig mån deltaga i

kostnaderna derför, hade komiterade dock, under förutsättning att staten

åtoge sig så dryga kostnader för de bildbara andesvagas undervisning och

uppfostran, som komiterade ansett sig böra föreslå, trott sig icke kunna

ifrågasätta, att staten för närvarande skulle åtaga sig äfven denna ökade

börda. Närmast måste det ligga i vederbörande kommuners och fattigvårdssamhällens

.intresse, att sådana anstalter komme till stånd; men då freqvensen

af de obildbara andesvaga i olika kommuner vore mycket vexlande,

syntes de kostnader, som för anstalternas anordnande och underhåll

blefve nödvändiga, komma att drabba jemnare och lindrigare, ju större

antal kommuner förenade sig om en dylik anstalt. Enligt komiterades

åsigt borde derför helst flera landstingsområden jemte städer, som ej i

landsting deltoge, sammansluta sig till distrikt, hvilkas omfång syntes

kunna lämpligen sammanfalla med de nuvarande döfstumskoldistrikten,

för bestridande af kostnaderna för anläggande och underhåll af sådana

asyler. För att medverka till uppkomsten af dylika asyler syntes dock

staten redan nu böra lemna bidrag till anläggningskostnaderna, och hade

komiterade ansett, att detta statens bidrag skäligen kunde bestämmas till

halfva anläggningskostnaden.

Enligt komiterades förslag skulle staten sålunda dels bidraga till kost
-

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

naderna för andesvaga barns uppfostran och undervisning samt vidkännas

utgifterna för utbildningen af andesvaglärare och för inspektion af andesvagskolorna

jemte arbetshemmen, dels lemna understöd åt dessa hem, dels

ock deltaga i kostnaderna för anläggning af asyler.

De beräkningar, komiterade med afseende å dessa kostnader anstalt,

återfinnas å sid. 157—166 i statsrådsprotokollet; och får utskottet häraf

endast meddela slutresultatet, nemligen att genomförandet af komiterades

förslag beräknats påkalla ett årligt statsanslag af 295,250 kronor, hvartill

skulle komma statens bidrag för en gång till bestridande af halfva kostnaden

för uppförande af asyler för icke bildbara andesvaga, hvilka

bidrag komiterade, under förutsättning att anläggningssumman för hvarje

asylplats skulle komma att uppgå till omkring 2,000 kronor, antagit kunna

beräknas till sammanlagdt belopp af omkring 1,800,000 kronor.

Ofvanstående belopp vore beräknade att utgå, först sedan organisationen

af undervisningen för de andesvaga hunnit fullständigt genomföras,

eller år 1900, hvarför statens bidrag under de närmaste åren komme att

uppgå till väsentligt lägre belopp.

Öfver komiterades betänkande hade utlåtanden till Kong!. Maj:t afgifvits

af medicinalstyrelsen, öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts

samtlige befallningshafvande i länen äfvensom landstingen och stadsfullmägtige

i de städer, som ej i landsting deltaga. Beträffande innehållet

i dessa myndigheternas yttranden tillåter sig utskottet att hänvisa

till sid. 166—170 i statsrådsprotokollet.

För egen del har departementschefen anfört:

I likhet med flertalet af de myndigheter, som i ärendet afgifvit utlåtande,

ansåge äfven departementschefen, att de grundsatser, från hvilka

komiterade utgått vid uppgörande af sitt förslag, vore fullt rigtiga. De

andesvagas kraf på utbildning och omvårdnad syntes vara lika beaktansvärdt

som öfriga abnorma barns, och detta anspråk torde icke kunna fullständigt

tillgodoses, utan att skotvång i lag stadgades, såsom förhållandet

vore beträffande de döfstumma och blinda. Det syntes sålunda departementschefen

vara i sin ordning, att komiterade beträffande ordnandet af

de andesvagas undervisning uppstält likartade grunder som de, hvilka vore

i afseende å döfstumundervisningen gällande.

Komiterade hade, så vidt departementschefen kunnat finna, anfört

giltiga skäl för den af dem föreslagna anordning att för de bildbara andesvaga

inrätta skolor och i anslutning till dem arbetshem samt att åt de

obildbara andesvaga bereda vård i särskilda för detta ändamål upprättade

anstalter.

Hvad kostnaderna för de andesvagas undervisning beträffade, ansåge

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

117

äfven departementschefen, att dessa borde bestridas af skoldistrikten med

bidrag af statsmedel och rätt till viss årlig afgift af föräldrar eller målsmän

eller, om dessa icke egde tillgång till afgiftens gäldande, af vederbörande

fattigvårdssamhälle.

Men om departementschefen sålunda i princip funne sig höra godkänna

komiterades förslag och ansåge, att de andesvagas undervisning

borde ordnas i enlighet dermed, kunde han dock icke för närvarande tillstyrka

fullständigt genomförande af detsamma.

Vidkommande först den del deraf, som afsåge inrättande af asyler för

de andesvagas vård, hade komiterade sjelfva, såsom förut framhållits, ansett,

att med denna angelägenhet kunde tills vidare anstå, och såväl medicinalstyrelsen

som det stora flertalet af de myndigheter, som yttrat sig i

frågan, hade på anförda skäl hemstält, att förslaget i berörda del icke

måtte för närvarande föranleda någon åtgärd. Ehuru det visserligen vore

i hög grad önskvärdt att redan nu kunna bereda de obildbara andesvaga

en vård, hvaraf de i de flesta fall vore i stort behof, men som de nu måste

sakna, syntes dock, särskildt på de af medicinalstyrelsen anförda skal,

lämpligast vara att icke för närvarande betunga staten med dryga utgifter

härför, utan tills vidare låta sig nöja med hvad genom kommunernas och

enskilda personers åtgärder kunde i sådant afseende astadkommas.

Mot en omedelbar tillämpning af förslaget i öfrigt hade framstälts

åtskilliga betänkligheter, hvilka icke kunde frånkännas betydelse, och i

främsta rummet syntes härvid hänsyn böra tagas till de skäl af ekonomisk

art, hvilka gjort sig gällande, i synnerhet till de af flera myndigheter

framhållna dryga utgifter, som ännu tyngde landstingen för ordnandet af

de döfstummas undervisning. Likaledes kunde man ej undgå att tillmäta

synnerlig betydelse åt hvad särskildt medicinalstyrelsen och jemväl komiterade

framhållit i afseende å antalet andesvaga, nemligen att beräkningen

af de andesvaga vore i hög grad sväfvande och att det till följd deraf

icke läte sig göra att med någon visshet beräkna de kostnader, som förslagets

genomförande skulle medföra. Dertill komme, att åtskilliga detaljanordningar,

enligt komiterades förslag, till äfventyrs torde, såsom ock en

och annan myndighet påpekat, behöfva ändras, hvadan det syntes vara till

fördel för denna angelägenhets slutliga ordnande, att större erfarenhet

vunnes, innan mera speciella föreskrifter påbjödes till efterlefnad.

Då departementschefen på grund häraf funne sig icke kunna för närvarande

tillstyrka omedelbar tillämpning af förslaget, men ansage, att man

såsom mål för sitt sträfvande på ifrågavarande område borde uppställa ett

ordnande af de andesvagas utbildning i enlighet dermed, syntes departementschefen

lämpligast att tills vidare fortgå på den väg, på hvilken man hittills

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

inslagit, helst komiterades förslag utginge från och vore bygdt på redan

bestående förhallanden samt innebure en utveckling af dessa. För att

emellertid kraftigare befordra upprättandet af uppfostringsanstalter och utvecklingen

af de redan bestående och sålunda desto förr möjliggöra öfvergangen

till den af komiterade föreslagna anordning, syntes staten böra i

väsentligare män, än hittills skett, understödja dessa anstalter och dervid

icke blott lemna ökadt bidrag till andesvagskolorna, utan äfven genom

ekonomiskt understöd främja upprättandet af arbetshem för de andesvaga.

. _ ehofvet af ökadt bidrag från statens sida hade äfven kraftigt betonats

åt i ärendet hörda myndigheter, oafsedt huruvida de ansett sig böra tillstyrka

bifall till komiterades förslag eller ej.

Innan departementschefen härefter berörde frågan, till huru stort be°PP

statens bidrag till skolor och arbetshem skäligen borde bestämmas,

och o de närmare vilkor, under hvilka det borde utgå, har han yttrat sig

angående beräkningsgrunden för statsbidragets utgående. För närvarande

gälde i detta afseende, att statsbidraget beräknades efter antalet i skolorna

intagna, behörigen qvalificerade elever. Något skäl att frångå denna beräkningsgrund

syntes departementschefen icke föreligga, utan borde allt

framgent antalet elever läggas till grund för statsbidragets beräknande.

1 S-? förut berörda skrifvelse hade Riksdagen anfört, att det med skäl

kunde ifrågasättas, _ huruvida icke för statsunderstödets utgående borde

såsom ett uttryckligt vilkor föreskrifvas medverkan af landsting eller för

städer, som ej i landsting deltoge, af stadsfullmägtige, ehuru Riksdagen

icke närmare angifvit, huru enligt Riksdagens mening denna medverkan

skulle bestämmas.

Af de 16 skolor, som under år 1895 åtnjutit statsbidrag, hade alla

med undantag af 2 erhållit understöd af landsting, och hade de af landstingen

anvisade medel uppgått till ett belopp af sammanlagdt 66,018 kronor,

hvartill borde läggas ränta och amorteringar å lån, upptagna för uppförande

eller inköp af skolbyggnader eller ränta å anläggningskostnaderna

för skolorna.

Då det, så länge ej obligatorisk undervisning vore stadgad, icke syntes

höra aläggas landstingen eller stadsfullmägtige såsom en ovilkorlig skyldighet

att till andesvagskolorna lemna bidrag, samt svårighet skulle möta att

bestämma något visst förhållande mellan statsbidraget och det af landsting

eller stadsfullmägtige lemnade understöd, särskildt med hänsyn dertill, att

till nämnda korporationers bidrag jemväl måste hänföras anläggningskostnaderna

för anstalterna m. in., borde icke såsom vilkor för statsbidrags

erhållande uppställas fordran på understöd af landsting eller stadsfullmägtige.

I stället syntes i likhet med hvad komiterade ock föreslagit

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

och såsom förhållandet vore beträffande anstalterna för de döfstumma, i

främsta rummet de af landstingen eller stadsfullmägtige i de städer, som ej

i . landsting deltaga, anordnade skolor böra understödjas med högre statsbidrag,

då. dessa skolor skäligen kunde förutsättas blifva bättre ordnade

och administrerade än enskilda skolor samt den af komiterade föreslagna

anordning derigenom skulle väsentligen befrämjas.

Vidkommande beloppet af det understöd, som borde leinnas, hade

komiterade föreslagit, att statsbidraget till de föreslagna distriktsskolorna

borde, för år räknadt, utgå med 250 kronor för hvarje barn, som inom

skolan eller på dess bekostnad njöte underhåll, samt med 125 kronor för

hvarje annat i skolan intaget barn, och att understöd åt enskild skola,

hvilken funnes vara deraf förtjent, borde, för år räknadt, utgå med högst

100 kronor för hvarje barn, som inom skolan eller på dess bekostnad åtnjöte

underhåll, samt med högst 50 kronor för hvarje annat i skolan intaget

barn.

Äfven departementschefen ansåge, att statsbidraget till andesvagskolorna

icke gerna borde sättas lägre, än sålunda föreslagits. Det har

visserligen ifrågasatts, att 250 kronor skulle vara för högt belopp för de

i förstnämnda slag af skolor intagna barn, men åtskilliga myndigheter

hade ansett detta belopp icke skäligen böra sättas lägre, och de skäl,

komiterade härför anfört, syntes departementschefen vara väl grundade.

En dylik ökning af statsbidraget syntes särskilt vara af behofvet påkallad

t med hänsyn till andesvaglärarne. Deras löner vore för närvarande

i allmänhet alltför knappt tillmätta och motsvarade ingalunda det tunga

och svåra arbete, som vore förenadt med deras tjenst.

Med hänsyn till de drygare kostnaderna för de fallandesjuka barnens

vård och utbildning och då, såsom komiterade anfört, det icke vore med

rättvisa, förenligt, om dessa barn, till följd deraf att de icke erhölle tillträde

till de skolor, som skulle komma i åtnjutande af det högre statsbidraget,

skulle sättas i en sämre ställning än de öfriga andesvaga, syntes

statsbidraget för de fallandesjuka eller af konvulsioner lidande andesvaga

barnen böra utgå med samma belopp, som skulle komma att utgå för de

barn, hvilka vunne inträde i af landsting eller stadsfullmägtige anordnade

eller underhållna skolor.

Hvad anginge de andesvaga barn, som tillika vore döfstumma, skulle,

enligt lagen angående döfstumundervisningen den 31 maj 1889, dessa barn,

så vid t de efter behörig pröfning befunnes mottagliga för undervisning i

döfstumskola, i dylik skola erhålla undervisning. Vidkommande åter de

andesvaga barn, som tillika vore blinda, egde lagen angående blindundervisningen

den 29 maj 189G icke tillämplighet å dessa barn. Antalet bild
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

bara andesvaga barn, bvilka tillika vore blinda eller döfstumma, men ej

mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller ock både blinda och döfstumma,

vore ytterst ringa, och några anstalter för meddelande af undervisning

åt dessa barn funnes icke för närvarande anordnade. Skulle dylika

anstalter komma till stånd, syntes det departementschefen böra bero på

Kongl. Maj:ts pröfning och bestämmande i hvarje särskildt fall, under

hvilka vilkor och till hvilket belopp statsbidrag till sådana anstalter

skulle utgå.

Den af föreningen för sinnesslöa barns vård i Stockholm anordnade

skola intoge en särskild undantagsställning bland de enskilda andesvagskolorna.

Denna skola, den enda i Stockholm befintliga undervisningsanstalt

för andesvaga, mottoge elever från hela landet och hade städse stått

under synnerligen god ledning. Den hade tjenat till föredöme för åtskilliga

af de i landet anordnade andesvagskolorna och hade hittills på visst sätt

betraktats såsom en normalskola på detta område. Med densamma vore

förenad den enda ^bildningsanstalt för andesvaglärare, som för närvarande

hos oss funnes; och torde, enligt hvad departementschefen ville föreslå i

fråga om ordnandet af andesvaglärares utbildning, den anordning,

som hittills i detta afseende egt rum, äfven för framtiden lämpligen bibehållas.

Med afseende härå syntes ifrågavarande skola böra komma i åtnjutande

af enahanda högre bidrag från statens sida som de af landstingen

i de särskilda länen anordnade distriktsskolorna.

Hvad beträffade de vilkor, under hvilka statsbidraget till andesvagskolorna

borde utgå, gälde för närvarande i detta afseende enligt Kongl.

Maj:ts kungörelse den 5 juni 1885 följande bestämmelser:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn må till

skolelever antagas, hvilka kunna anses mottagliga för uppfostran eller

undervisning, och bland dessa intet, som är under sex eller öfver femton år;

att barn, som lida af konvulsioner, fallandesot, sinnessjukdom eller

smittosam sjukdom, icke få i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mottaglig

för uppfostran, bör derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken

i skolan icke kan göra vidare framsteg, ej heller bör der längre få qvarstanna;
att

understödet för hvarje år skall utgå med 100 kronor för hvarje

vid årets början i skolan intaget barn, som är mottagligt för undervisning,

och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottagas elever endast

till vård, dessa senares antal icke må i beräkningen ingå; samt

att skolan skall vara underkastad den inspektion, som chefen för

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte der bör vara anstäld eu

läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Dessa vilkor syntes böra i hufvudsak fortfarande gälla, ehuru med

vissa modifikationer och tillägg, som kunde vara egnade att befordra den

af komiterade föreslagna organisation af andesvagskolorna.

För att, såvidt möjligt, vinna trygghet för att endast sådana barn

qvarstannade i skolorna, som verkligen kunde anses bildbara, och för att

åstadkomma enhet i fråga om anordnandet af de särskilda skolorna, ansåge

departementschefen, att, såsom komiterade föreslagit, bestämdt borde fastslås

såsom vilkor för statsbidrags åtnjutande, att skolorna anordnad es i två

afdelningar, en profklass och den egentliga skolan, samt att barn finge

qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga skolan högst

sex år.

Hvad beträffade den nu gällande åldersgränsen för att antagas till

skolelev, G till 15 år, ansåge departementschefen denna för vidsträckt.

Erfarenheten hade nemligen visat, att mottagligheten för undervisning i

regeln vore större i yngre år. Att medgifva inträde vid en så sen ålder

som ända till 15 år medförde dessutom en högst väsentlig olägenhet i

afseende å undervisningen. Beräknades den tid, eleverna skulle stanna vid

skolorna, till åtta år, skulle der komma att finnas elever från sex till

tjugutre års ålder. Det vore tydligt, att stora svårigheter skulle möta att

samtidigt meddela undervisning åt elever af så olika åldrar. Härtill koinme,

att, då andesvagskolorna för närvarande vore och val fortfarande komme

att blifva samskolor, det vore olämpligt att alltför lång tid utöfver barnaåren

utsträcka vistelsen vid skolan. Då det emellertid nu icke vore fråga

att stadga obligatorisk undervisning, borde icke ifrågasättas att bestämma

tiden på sätt komiterade föreslagit eller från och med det år, under hvilket

barnet fylde sju år, till det år, under hvilket barnet fylde nio år, utan

syntes man kunna såsom en medelväg bestämma tiden för inträde i skolan

sålunda, att intagningen i skola icke finge ske före fylda 6 år och icke

efter fylda 12 år.

Vidkommande sättet för utbetalningen af statsbidraget, vore det påtagligen

lämpligast, att utbetalningen skedde halfårsvis och att anslaget beräknades

efter antalet lärjungar vid hvarje termins början i stället för såsom

för närvarande vid hvarje års början, då antalet barn i de särskilda skolorna

under loppet af ett år kunde vexla ganska betydligt, och sålunda, eu

rättvisare fördelning af anslaget kunde ske, om hälften af anslaget utbetalades

efter antalet vid vårterminens början i skolorna intagna elever och den

andra hälften efter antalet i skolorna vid höstterminens början intagna barn.

Hvad särskildt anginge de skoloi’, som anordnades för andesvaga barn,

Bill. till Rikad. Brot. 1897. 4 Sami. 1 AJd. 7 Höft. 16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilka lerle af konvulsioner eller fallandesot, vore det tydligt, att inga

andra än sådana borde der intagas, och detta syntes derför böra såsom ett

bestämdt vilkor för statsbidraget föreskrifvas.

Departementschefen har på grund häraf sålunda föreslagit att såsom

vilkor för statsbidrags utgående till andesvagskolorna måtte bestämmas:

1) att anstalt af förevarande beskaffenhet skall bestå af två afdelningar:

prof klassen och den egentliga skolafdelningen;

2) att barn, som lida af konvulsioner eller fallandesot, ej få intagas

i anstalt för icke fallandesjuka andesvaga, hvaremot i anstalt för fallandesjuka

andesvaga endast med fallandesot eller konvulsioner behäftade barn

få intagas;

3) att i anstalterna ej få intagas barn, som lida af sinnessjukdom eller

smittosam sjukdom eller beträffande hvilka det ligger i öppen dag, att de

ej äro beqväma för samlifvet i en skola och för deltagandet i arbetet derstädes

;

4) att barns ålder vid intagningen ej får understiga sex år och ej

öfverstiga tolf år;

5) att, så snart barn befunnits obildbart eller oförmöget till vidare

utveckling, det skall skiljas från skolan;

6) att barn får qvarstanna i profklassen högst två år och i den egentliga

skolan högst sex år;

7) att till anstalt, som af landsting eller stadsfullmägtige i de städer,

som ej i landsting deltaga, anordnas och understödes samt står under inseende

af en af landsting eller stadsfullmägtige utsedd styrelse, äfvensom

till enskild anstalt för fallandesjuka andesvaga skall för hvarje lästermin

utgå understöd med 125 kronor för hvarje vid lästerminens början intaget

barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll, och med

62 kronor 50 öre för hvarje annat i anstalten intaget barn, som från lästerminens

början deltagit i undervisningen;

8) att till enskild anstalt för icke fallandesjuka andesvaga skall för

hvarje lästermin utgå understöd med 50 kronor för hvart och ett i anstalten

vid lästerminens början intaget barn, som i anstalten eller på dess

bekostnad njuter underhåll, och med 25 kronor för hvarje annat i dylik

anstalt intaget barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;

9) att i sådan anstalt, der till vård mottagas äfven obildbara andesvaga,

dessa ej må inräknas bland dem, för hvilka statsunderstöd begäres;

samt

10) att anstalterna skola vara underkastade den inspektion, som chefen

för ecklesiastikdepartementet bestämmer, hvarjemte vid hvarje anstalt bör

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

vara anstäld en läkare, hvilken kan lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Riksdagen hade i sin ofta nämnda skrifvelse hemstält, huruvida icke

föreskrift borde meddelas, att vederbörande skolstyrelse icke finge af mindre

bemedlade föräldrar fordra högre årsafgift än visst skäligt belopp, emedan

i annat fall den samhällsklass, för hvilken tillträdet till ifrågavarande

undervisningsanstalter företrädesvis borde underlättas, eller sådana obemedlade,

som icke för sina barn erhölle fattigvård, till äfventyrs icke kunde

blifva af den med ökadt statsunderstöd afsedda förmånen delaktig. Komiterade

hade äfven föreslagit en bestämmelse af innehåll, att den årliga

afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till barnets kosthåll

vid skolan, ej finge öfverstiga 50 kronor för barn af mindre bemedlade

föräldrar. Mot detta förslag hade emellertid åtskilliga anmärkningar

framstälts. Några myndigheter ansåge, att den sålunda föreslagna afgiften

vore för låg och att den icke borde sättas lägre än till 100 kronor, under

det att andra förmenade, att uttrycket »mindre bemedlade» skulle gifva anledning

till godtycke, då det vore alltför obestämdt och lemnade fritt rum

för olika tolkningar. Flera myndigheter ansåge, att bestämmandet af ifrågavarande

afgift borde öfverlemnas åt landstingen eller stadsfullmägtige såsom

i fråga om döfstumundervisningen vore förhållandet.

Då hittills icke några klagomål i detta afseende afhörts och det icke

syntes vara att befara, att skolstyrelserna skulle sätta årsafgifterna högre,

än i hvarje fall funnes skäligt, ansåge departementschefen någon föreskrift

i berörda hänseende icke vara erforderlig.

Vid beräkningen af det antal elever, för hvilka statsbidrag skulle

komma att utgå, syntes den tillförlitligaste utgångspunkten vara det antal

andesvaga i de befintliga skolorna, för hvilka statsbidrag nu åtnjötes. För

år 1893 hade statsbidraget utgått efter 377 elever, för år 1894 efter 397,

för år 1895 efter 436 och för år 1896 efter 468. Det hade sålunda varit

i ständig, icke obetydlig stigning. I brist på plats kunde emellertid för

närvarande icke alla andesvaga barn, för hvilka inträde i anaesvagskola

söktes, der mottagas. Enligt den af inspektören öfver anstalterna för andesvaga

senast afgifna inspektionsberättelse hade exempelvis vid Östergötlands

läns anstalt vid tiden för inspektionen icke mindre än 17 ansökningar

om inträde varit hvilan de i brist på utrymme, oaktadt den lifliga

omsättning, som under året egt rum bland eleverna derstädes.

Då det vore att förmoda, att, derest förhöjdt statsbidrag beviljades,

landstingen och stadsfullmägtige skulle låta sig angeläget vara att utvidga

redan befintliga skolor och inrätta nya i de län, der sådana för närvarande

icke funnes, och således antagligt vore, att antalet elever, för hvilka stats
-

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

understöd skulle erhållas, komme att ökas i ännu högre grad, än hittills

varit förhållandet, ansåge departementschefen statsbidraget icke böra beräknas

för ett lägre antal elever än 650, häri inberäknade de fallandesjuka

andesvaga.

Af de 19 uppfostringsanstalter för icke fallandesjuka andesvaga, som,

enligt den af föreningen för sinnesslöa barns vård utgifna berättelse, funnits

vid 1895 ars slut, hade 15 varit landstingsskolor, nemligen Johannesbergs

skolafdelning, idiotanstalten på Sofielund, Södermanlands läns idiotanstalt,

idiot an stal terna i Gefle, Östergötlands läns anstalt, Malmöhus läns anstalt,

Smalands idiothem, Örebro läns anstalt, Upsala läns anstalt, Stockholms

läns anstalt, Blekinge läns anstalt, Kristianstads läns anstalt, Vermlands

idiotskola samt Dalarnes idiothem. De öfriga, nemligen: skolan för sinnesslöa

barn i Stockholm, skolan för andesvaga å Stretered, anstalten vid

Inaberg och anstalten Ebenezer, vore icke anordnade eller stälda under

tillsyn af landsting eller stadsfullmägtige. Undantoges skolan i Stockholm,

hvilken skulle komma i åtnjutande af det högre statsanslaget, hade till

det senare slaget af skolor, som skulle erhålla statsbidrag med det föreslagna

lägre beloppet, statsbidrag för år 1896 utgått efter ett antal af 39

elever. Antagligt vore, att icke någon betydande ökning af detta antal

komme att ega rum, och beloppet af det statsbidrag, som skulle till dessa

skolor utgå, syntes derför icke böra beräknas mycket högre än efter

nämnda antal eller ungefär i jemnt tal efter 50 elever.

Enär samtliga förefintliga skolor för närvarande vore internat och någon

ändring af detta* förhållande icke syntes komma att inträda, åtminstone

under de närmaste åren, borde sålunda statsbidraget beräknas efter 250

kronor för en hvar af 600 elever och efter 100 kronor för en hvar af

50 elever, eller sammanlagdt till 155,000 kronor.

En nödvändig följd af det ständigt växande antalet elever blefve, att

tillgång till ökade lärarekrafter måste beredas. För närvarande ombesörjdes

lärai’eutbildningen, såsom förut omförmälts, vid det af föreningen för sinnesslöa

barns vård anordnade seminarium, till hvilket staten lemnade ett

ärligt anslag af 6,000 kronor, för hvilket belopp det ålåge föreningen att

årligen lemna undervisning åt minst fyra personer att utbildas, två till

lärarinnor och tva till sköterskor, med skyldighet tillika för föreningen

att mottaga och vårda tio andesvaga barn utan afgift eller i stället för

hvarje frielev tvåyhalfbetalande elever.

Styrelsen för nämnda förening hade af departementschefen anmodats

att inkomma med yttrande, huruvida och på hvilka vilkor den skulle

vara villig att anordna en läroanstalt för utbildande af lärare vid skolorna

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

för andesvaga barn i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af komiterade

afgifna förslag till en dylik anstalt.

Styrelsen hade i anledning häraf afgifvit yttrande och deruti anfört, att

styrelsen, under antagande att ökadt statsanslag komine föreningens skola

till godo, hvarigenom styrelsen kunde sättas i tillfälle att, i man af behof,

utvidga skolans nuvarande verksamhet, ansåge sig efter hand kunna utvidga

det nu befintliga seminariet till den omfattning, som komiterade

tänkt sig.

Redan nu syntes en ökning kunna ske af seminariets elevantal, sa att

under den tvååriga kurs, som undervisningen ansåges böra omfatta, ett

antal af åtta elever utbildades, dervid enligt styrelsens uppfattning behofvet.

af lärarekrafter skulle bäst tillgodoses, om kursen anordnades så, att

årligen 4 elever intoges och 4 afginge.

Hvad anginge de vilkor, under hvilka eu dylik utvidgning kunde

ega rum, hade styrelsen framhållit nödvändigheten för densamma att erhålla

visshet om, att den för en tid af minst fem år egde åtnjuta det anslag,

som för ändamålet kunde blifva anvisadt, då ju en utvidgning af

seminariet vore förenad med stora kostnader för undervisning, lokal m. in.

Beträffande organisationen ansåge styrelsen, att då den hittills vunna erfarenheten

gifvit vid handen, att undervisning af andesvaga i allmänhet

bäst handhades af qvinliga lärarekrafter, utbildandet af dylika borde

ställas i främsta rummet och att derför tillträde till seminariet tills vidare

endast borde medgifvas lärarinneelever, så mycket mer som styrelsen hyste

betänklighet vid att inom en dylik anstalt samtidigt till undervisning och

särskild! i internat mottaga manliga och qvinliga lärareelever af skilda

samhällsklasser, en sammanblandning, som ju ej heller förekomme vid

andra inom riket anordnade seminarier eller motsvarande undervisningsanstalter.

Enligt af styrelsen uppgjordt förslag till stat för seminariet skulle

kostnaderna för detsamma komma att uppgå till 9,400 kronor, hvadan

styrelsen anhållit, att detta belopp måtte ställas till styrelsens förfogande,

för den händelse att åt densamma lemnades i uppdrag att på sätt styrelsen

nu föreslagit anordna seminarieundervisningen.

Kostnadsförslag^ upptoge:

Hyra för 7 rum, deraf 4 sofrum, 1 matrum, l dagrum och 1 rum

för lärarinnan ........................................................................ 1,200:

Ved och lyshållning .............................................................._ 400:

Löner åt föreståndarinna, lärarinna, gymnastiklärare samt lektioner

af speciallärare i hälsovård, bokföring och olika slöjdarter 2,000: —

Sjukvård och medicin.............................................................................. 100:

Transport 3,7 00: —

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Underhåll af 8 elever k 40 kr. i månaden .......................................

Stipendier åt 8 elever it 100 kr. pr elev

Tillökning i lön åt husmodern samt lön och kosthåll för 1 tje
-

Transport 3,700

3,840

800

narinna

Diverse ....

700

360

Summa kronor 9,400

Detta belopp 9,400 kronor öfverstege med 3,400 kronor det anslag

af 6,000 kronor, som hittills under en följd af år utgått till ifrågavarande

seminarium.

Då det i ekonomiskt afseende syntes vara för staten fördelaktigast

och i öfrigt lämpligt, att utbildningen af andesvaglärare uppdroges åt

nämnda seminarium, ansåge sig departementschefen böra tillstyrka, att

styrelsen för föreningen för sinnesslöa barns vård på angifna vilkor erhölle

detta uppdrag. Skulle det visa sig önskligt, att jemväl manliga andesvaglärare

utbildades, särskildt för tillgodoseende af behofvet af lämpliga föreståndare

för skolorna, syntes svårighet ej möta att bereda äfven sådana

elever tillfälle att deltaga i seminarieundervisningen, om ock, med afseende

å den nuvarande anordningen vid seminariet, endast såsom externer.

Beträffande härefter frågan om bidrag till arbetshemmen hade komiterade

föreslagit, att statsbidrag måtte lemnas med årligt belopp af 100

kronor att utgå under högst fem ar för hvarje i arbetshem intagen elev, som

genomgått andesvagskola. En och annan myndighet hade visserligen ifrågasatt,

att statsbidraget till arbetshemmen måtte sättas högre, till 200 kronor,

och utgå under längre tid än fem år, men då statens utgifter för de

andesvaga, derest förhöjdt statsanslag till andesvagskolorna beviljades på

sätt af departementschefen föreslagits, skulle komma att ökas med ett rätt

betydligt belopp, syntes statsbidraget till arbetshemmen icke böra utgå med

högre belopp än 100 kronor för hvarje elev och icke under längre tid än

fem år, hvilken tid syntes vara för vinnande af det med vistelsen i arbetshemmen

afsedda ändamål tillräcklig.

Antoges, att Vs af i skolorna undervisade elever hvarje år efter slutad

skolkurs derifrån aflinge samt att af dessa, såsom komiterade förutsatt, 66 %

komma att öfvergå till arbetshemmen, och beräknades bidraget skola åtnjutas

för hvarje elev under fem år, skulle, med en beräkning af 650 barn ]

skolorna, hela antalet i arbetshemmen intagna andesvaga, för hvilka statsbidrag

skulle utgå, komma att uppgå till omkring 270. Enligt den af styrelsen

för föreningen lör sinnesslöa barns vård år 1896 utgifna berättelse

öfver anstalterna för andesvaga i vårt land, funnes år 1895 sex arbetshem

med tillhopa 87 platser. Om det ock vore antagligt, att till följd af stats
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

understödet nya arbetshem skulle komma att inrättas och de gamla utvidgas,

syntes dock icke inom de närmaste åren plats kunna beredas för

hela förutberörda antal, och beräknades derför bidraget efter i rundt tal

200 elever, borde detta tills vidare vara tillräckligt. Det erforderliga beloppet

skulle i denna händelse komma att utgöra 20,000 kronor.

Hvad beträffade inspektionen öfver andesvagskolorna och arbetshemmen,

hvars nödvändighet komiterade med rätta starkt betonat, vore, såsom

ock komiterade erinrat, antalet dylika anstalter, som tarfvade inspektion,

betydligt större än antalet döfstumskolor, och vore det tydligt, att denna

inspektion derför äfven måste kräfva större kostnad för statsverket än

inspektionen öfver döfstumskolorna. Då antalet skolor och arbetshem,

hvilka komme att inrättas utöfver dem, som för närvarande funnes, icke

kunde på förhand låta sig beräknas, kunde icke nu bestämdt afgöras, om

inspektionen kunde fullgöras af en person eller borde fördelas på två personer.

1 hvarje fall syntes det af komiterade föreslagna belopp af 3,000 kronor

vara för ändamålet tillräckligt, då den eller de blifvande inspektörerna

skulle, såsom fallet vore med döfstumskoleinspektören, utom sitt arfvode,

enligt gällande resereglemente åtnjuta rese- och traktamentsersättning från

det under åttonde hufvudtiteln uppförda anslag till rese- och traktainentspenningar.

Sammanfattades hvad departementschefen nu anfört angående kostnaderna

för den af honom föreslagna anordningen af andesvagundervisningen,

skulle statens utgifter för ifrågavarande ändamål komma att utgå med:

för skolorna.................................

............................... kr.

155,000: —

» arbetshemmen ..........................

»

20,000: —

» lärareutbildningen.....................

»

9,400: —

* inspektionen ..............................

................ .. »

3,000: —

Summa kr.

187,400: —

Härtill skulle möjligen framdeles komma det jemförelsevis ringa belopp,

som kunde beviljas såsom statsbidrag till någon blifvande anstalt för meddelande

af undervisning åt andesvaga barn, hvilka tillika vore blinda, eller

döfstumma, men ej mottagliga för undervisning i döfstumskola, eller både

blinda och döfstumma.

Dessa siffror kunde naturligen endast vara approximativa, hvarför det

statsanslag, som för ändamålet kunde komma att beviljas, i hvarje fall

syntes böra utgå i form af förslagsanslag. Beträffande beloppet af detta

anslag, ansåge departementschefen dock, att detsamma icke för närvarande

behöfde sättas så högt som till nyssnämnda summa, 187,400 kronor, då

antagligt vore, att någon tid komme att förgå, innan den utvidgning af

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

redan befintliga skolor och arbetshem samt anordnande af nya sådana,

som nu beräknats, komme till stånd; och, enligt departementschefens åsigt,

kunde derför lämpligen anslagets belopp tills vidare bestämmas till allenast

160,000 kronor.

Utskottet, som lifligt erkänner behofvet af att staten kraftigare än

hittills lemnar understöd för beredande af utbildning åt sinnesslöa, har

med afseende härå och med stöd af den i statsrådsprotokollet meddelade

utredning i frågan funnit sig böra i väsentliga delar förorda bifall till

Kongl. Maj:ts förevarande framställning. Giltiga skäl synas utskottet vara

anförda för att bestämma statsbidragen till de belopp, som nu ifrågasatts.

Genom de sålunda ökade statsunderstöden till skolorna bör emellertid,

enligt utskottets mening, tillträdet till desamma för mindre bemedlade

underlättas. I det komitébetänkande, som ligger till grund för Kongl.

Maj:ts framställning, har i sådant afseende föreslagits, att den årliga afgift,

med hvilken föräldrar eller målsmän borde bidraga till barnets kosthåll

vid skolan, ej skulle öfverstiga 50 kronor för barn af mindre bemedlade

föräldrar; och anser utskottet en bestämmelse i detta syfte lämpligen böra

meddelas.

Med tillämpning af de föreslagna grunderna för anslagets användning

måste statens utgifter för ifrågavarande ändamål komma att betydligt ökas;

dock anser utskottet, att desamma icke behöfva uppgå till så högt belopp,

som af Kongl. Maj:t stälts i utsigt. Det synes nemligen utskottet icke

vara antagligt, att under de närmaste åren statsbidrag till undervisningsanstalterna

komma att utgå för så stort antal sinnesslöa, som i statsrådsprotokollet

beräknats. Vidare anser utskottet det för inspektionen af

ifrågavarande anstalter afsedda beloppet vara allt för högt tilltaget, då

härmed skulle beredas aflöning för två inspektörer. Enligt utskottets mening

bör denna inspektion åtminstone till en början kunna fullgöras af eu person.

Med afseende å ofvan angifna förhållanden torde anslaget kunna bestämmas

till ett belopp, som med 10,000 kronor understiger det af Kongl.

Maj:t föreslagna.

Utskottet, som som slutligen velat uttala, att den af Kongl. Maj:t

föreslagna förändrade benämningen å ifrågavarande anslag icke synes böra

godkännas, får på grund af hvad sålunda anförts hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att Riksdagen till understöd för sinnesslöas utbildning

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande Nio 9.

129

angifna grunder höjer det under riksstatens åttonde

hufvudtitel uppförda förslagsanslag »uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn», för närvarande 25,000 kronor,

med 125,000 kronor till 150,000 kronor.

Öfriga ordinarie anslag.

30:o. Beträffande öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie Ang;Jnf£?ea

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan anslag.

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [24.]

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till

23,008 kronor, måtte höjas med 44 kronor, eller till 23,052 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, i afseende å hvilkas belopp utskottet

icke här ofvan framstält särskilda förslag, må för år

1898 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier och

expenser, ved m. m. må få göras den jemkning, som

till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.

Sik till Rilcsd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd- 7 Häft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Extra anslag1.

Utskottet, som här ofvan vid behandlingen af de ordinarie anslagen

under förevarande hufvudtitel yttrat sig beträffande vissa anslag å extra

stat, ^ får i öfrigt, med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga under

åttonde hufvudtiteln, gjorda framställningar, afgifva följande yttranden

och förslag.

Biksarkivet.

t?9e. ZtjZstT 31:0< Pä grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utmän

i riks- skottet hemställa,

arkivet.

[25.]

att Riksdagen må till arfvoden åt extra ordinarie

tjenstemän i riksarkivet på extra stat för år 1898 anvisa*

ett belopp af 1,700 kronor.

tu"utgifvande 32:0‘ Til1 fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlin
af

historiska gar, som äro af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t för år

handlingar, 1898 ägkat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående

1.26.J år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet,

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af

sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för

fäderneslandes historia, må bevilja för år 1898 ett extra

anslag af 3,000 kronor.

m Viftande 33:a. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till fortsatt utgifvande

af »Svenska genom riksarkivet af »Svenska riksdagsakter jemte andra handlingar, som

akterom till statsförfattningens historia under tidehvarfvet 1521 —1718», på

[27] ex^ra ®faf för ar 1898 anvisa ett anslag af 1,500 kronor, under medgif
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

vande, att de besparingar, som redan uppstått och till äfventyra uppkomme

å de på extra stat för åren 1896 och 1897 uppförda anslag till fortsatt

utgifvande af »Svenska riksdagsakter in. in.», finge användas för fortsatt

utgifvande i tryck genom riksarkivet af handlingar tillhörande urkundsamlingen

»Konung Gustaf I:s registratur».

Af det i ärendet förda statsrådsprotokoll inhemtas, att riksarkivarien

i skrifvelse till Kongl Maj:t den 29 september 1896 meddelat, att de skäl,

som föranledt Riksdagen att för åren 1891 1897 anslå medel för ifråga
varande

ändamål, fortfarande egde tillämplighet och för ty hemstält om

beviljande jemväl för år 1898 af ett anslag af 1,500 kronor.

I sammanhang härmed hade riksarkivarien anfört, bland annat, att med

det i nästföregående punkt omförmälda anslag å 3,000 kronor för utgifvande

af sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia,

best.redes kostnaderna för offentliggörande af tre större urkundsamlingar,

nemligen »Konung Gustaf I:s registratur», hvaraf sjutton delar utkommit, omfattande

åren 1521—1545, »Kyrkoordningar och förslag dertill före 1686»

samt »Svenska riksrådsprotokoll», af hvilken sistnämnda samling hittills

utgifvits sju delar, omfattande åren 1621—1639. Verket »Kyrkoordningar

o. s. v.», som utkommit i tre delar, kunde nu anses afslutadt. Af det

med det mindre anslaget å 1,500 kronor utgifna arbetet »Svenska riks
da^sakter

in. m.» hade utkommit fem publikationer, omfattande tiden 1521

—1571 samt åren 1593—1594, hvarjemte en ny afdelning för den mellanliggande

tiden vore snart att förvänta. Derigenom att riksdagsakternas

inom kort afslutade andra del, som handlade om Konung Johan III:s regering,

kräft så betydande forskningsarbeten, att utgifningen endast långsamt

kunnat fortgå, hade å 1896 års anslag uppstått en besparing, hvil
ken

sannolikt komme att år 1897 ökas, emedan jemväl den tredje delens

fortsättning kräfde åtskilliga förberedande arbeten, som fördröjde dess utgifvande.

Deremot hade det visat sig, att det större anslaget å 3,000

kronor endast med svårighet räckt till för de urkundspublikationer, som

dermed bekostades, och att till och med a anslaget uppstått brist, till hvars

betäckande följande års anslag måst anlitas. Med anledning häraf och då

en tillökning af det större anslaget icke syntes böra nu ifrågasättas, hade

riksarkivarien hemstält, att de besparingar, som kunde uppstå å 1896 och

1897 årens anslag till »Svenska riksdagsakter m. m.», måtte få användas

för det väsentligen likartade ändamål, hvartill anslaget å 3,000 kronor

vore afsedt, på det att derigenom särskildt den äldsta och längst framskridna

serien »Konung Gustaf I:s registratur» matte kunna inom kortare

tid afslutas.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Utskottet, som beträffande förevarande framställning icke haft något

att erinra, hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit må af

Riksdagen bifallas.

Nationalmuseum.

iZelTkonf 34:0- Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

industriella utskottet vidare hemställa,

samlingar.

att Riksdagen må för år 1898, i likhet med hvad

för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag

af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af

statens konstindustriella samlingar.

35:0, KcmgL MaJ:t har föres]agit Riksdagen att, till förvärfvande åt

verk vid aii-staten af konstalster, utstälda vid 1897 års allmänna konst- och industrinZneniUstTcLutställnind

* Stockholm, på extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af

hoim 1897. 50,000 kronor,^deraf högst 15,000 kronor skulle användas till inlösen af

[29.] konstslöjdföremål och återstoden till inköp af konstverk.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anmält,

att akademien för de fria konsterna, på grund af ett inom akademien af

direktören för dess läroverk grefve G. von Rosen väckt förslag, i skrifvelse

den 25 januari 1896 anhållit, att Kong]. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om anvisande af ett extra anslag å 50,000 kronor, att

användas till inköp af konstverk vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning

i Stockholm.

I denna skrifvelse hade akademien erinrat, hurusom de medel, som

för närvarande årligen stode till buds för inköp af konstföremål för

statens rakning, utgjorde ett belopp af 12,500 kronor, hvaraf 6,000 kronor

vore anvisade till inlösen af lefvande svenska konstnärers arbeten och 3,000

kronor företrädesvis borde användas till inköp af norska och danska konstnärers

alster; återstoden, 3,500 kronor, vore afsedd till samlingarnas ökande

med äldre målningar och skulpturverk, handteckningar, gravyrer m. m.

Beträffande anslagsposten 6,000 kronor till inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten hade akademien anmärkt, att denna post, redan då anslaget

första gången vid 1856—1858 års riksdag — beviljades, befunnits väl

knappt tilltagen. Under den tid af 40 år, som sedan dess förflutit, hade

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

de myndigheter, som särskildt egde att bevaka konstens intressen i vårt

land, gång efter annan funnit sig föranlåtna att hos Kongl. Maj:t frambära

sina erinringar i detta hänseende. Så hade statens inköpsnämnd i

en sakrik framställning den 29 oktober 1890 uttalat sig för önskvärdheten

af anslagets höjande; och akademien sjelf hade mer än en gång, senast i

skrifvelse den 28 november 1891, framhållit det nuvarande anslagets otillräcklighet.

Redan den utveckling, som den andliga odlingen hos oss genomgått

under nämnda 40-årsperiod, vore egnad att gifva vid handen, att nyssberörda

anslag, som sedan år 1858 qvarstode med oförändradt belopp, så

att säga ej följt med sin tid. Till bevis härför vore ej nödigt att erinra

om skilnaden mellan 1858 års statsbudget och innevarande års: en blick

på akademiens egen stat, som år 1858 slutat på 32,000 kronor, men nu

uppginge till i det närmaste dubbla beloppet, visade, att proportionen

mellan statens materiella, understöd åt den konstnärliga undervisningen och

den konstnärliga produktionen icke kunde kallas fullt normal. I betraktande

af den utveckling, som den konstnärliga verksamheten under sagda

tidrymd genomgått, trädde missförhållandet ännu skarpare i dagen.

Orn fördenskull konstens målsmän redan under vanliga förhållanden

kant sig manade att inför Kongl. Maj:t frambära sina bekymmer

med afseende på den jemförelsevis ringa uppmuntran, den konstnärliga

produktionen rönt från statens sida., uppfordrades de dertill så mycket kraftigare,

då ett af de största nationalföretag, hvartill det svenska folket

sedan långliga tider tillbaka rustat sig, förestode. Till deltagande i detsamma

beredde sig ej blott så godt som hela den svenska konstnärscorpsen,

utan äfven Danmarks och Norges konstnärer, hvarjemte till Tysklands,

Englands och Frankrikes med flera främmande länders mera berömda konstnärer

utgått personliga inbjudningar att deltaga i den svenska konstens

och industriens nationalfest i Sveriges hufvudstad. Helt naturligt uppstälde

sig då den frågan, hvilka utsigter förefunnes för att åtminstone

någon ringa del af de konstverk, som vid detta tillfälle hit sammanfördes,

måtte kunna förvärfvas för våra statssamlingar, och dessa utsigter vore

under nuvarande förhållanden långt ifrån ljusa. 1 y för de svenska konstnärernas

räkning förfogade man, såsom redan närnndt, öfver 6,000 kronor,

för danska och norska funnes att tillgå likaledes redan omförmälda anslag

af 3,000 kronor, men hvad öfriga i utställningen deltagande konstnärer

anginge, funnes af statsmedel intet eller så godt som intet för inköp af

deras utstälda arbeten. Jemförelsevis kunde nämnas, att, när Danmark inbjöd

nordens länder till deltagande i 1888 års stora utställning i Köpenhamn,

danska statens anslag till inköp af konstverk för dess räkning höjts

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 40,000 kronor, och sedan den tiden hade samma belopp regelbundet

hvarje år beviljats i den danska statsbudgeten enligt följande fördelning:

20,000 kronor för dansk målningskonst, 15,000 kronor för dansk skulptur

och 5,000 kronor för svensk och norsk konst, allt för år räknadt.

I sammanhang härmed hade anförts, att i Danmark statsbidrag, i senaste

finanslag upptagna till sammanlagdt 18,000 kronor, utginge till konstmuseer

i åtskilliga provinsstäder. I Norge vore i den senaste budgeten upptagna,

förutom ett anslag å 16,000 kronor till anskaffande af konstverk och inventarier

åt nationalgalleriet, särskilda statsbidrag till konstindustrimuseerna

i Kristiania, Bergen och Trondhjem till belopp af respektive 12,000, 8,000

och 4,000 kronor, som beviljats, under vilkor att motsvarande bidrag tillskötes

från annat håll.

Det tillfälle, som 1897 års allmänna konst- och industriutställning

komme att erbjuda för riktande af statens konstsamlingar med verk af

samtidens yppersta mästare, syntes akademien icke så snart återkomma

och borde så mycket mindre lemnas obegagnadt, som våra konstsamlingar

i fråga om alster af modern konst lemnade högst väsentligt öfrigt att

önska. Visserligen vore den moderna svenska konsten, tack vare i synnerhet

storartade gåfvor af konungahuset och enskilda mecenater, åtminstone

tillnärmelsevis i dess olika rigtningar företrädd i nationalmuseum, men

till och med dervidlag funnes många och stora luckor att fylla. Beträffande

åter de danska och norska afdelningarna, hade de i sin litenhet

ytterst obetydligt att meddela om den höga ståndpunkt, som den konstnärliga

verksamheten intoge i dessa våra grannländer, och hvad anginge

den moderna konsten på kontinenten och i andra land, sökte man förgäfves

efter några representanter för densamma i svenska statens samlingar.

Huru önskligt det vore för den svenska allmänheten, för de svenska konstnärerna

och för den svenska ungdom, som beredde sig att göra konstens

utöfning till sin lifsuppgift, att förhållandena i nyss berörda hänseenden

blefve ändrade, ansåge akademien icke behöfligt att vidare utveckla.

Den af akademien sålunda gjorda, framställning hade, enligt hvad af

statsrådsprotokollet vidare inhemtas, remitterats till utlåtande af nationalmusei

nämnd, till hvilken sedermera jemväl öfverlemnats en inkommen

skrifvelse från komiterade för konstafdelningen af omförmälda utställning;

i Stockholm. 6

I komiterades skrifvelse hade framhåJlits det bestående värde, konstutställningen

kunde för vårt land erhålla, om för statens samlingar gjordes de

förvärf, hvartill utställningen komme att erbjuda rika tillfällen. Att särskilda

åtgärder för vinnande af detta ändamål måste vidtagas, syntes

komiterade ovedersägligt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

Konstafdelningen af 1897 års allmänna utställning i Stockholm skulle,

i enlighet med hvad komiterade jemlikt dem af Kongl. Maj:t lemnadt uppdrag

beslutit, omfatta alster af svensk samt norsk och dansk konst, hvarjemte

utlandets konstnärer i (ifrigt skulle lemnas tillfälle att i viss utsträckning

deltaga i densamma. Hvad först anginge den svenska konstafdelningen,

hade komiterade ansett önskligt, att den ej blott inrymde under ett eller

annat år närmast före utställningen utförda arbeten, utan att den fastmer

kunde komma att gifva en hel och med omsorg vald bild af en vigtig

period af vår konstutveckling. I följd häraf hade komiterade bestämt, att

konstverk, som utförts efter år 1880, kunde till jurys bedömande anmälas

i det antal, konstnären sjelf önskade, hvarjemte komiterade förbehållit sig

rätt att för utställningen söka förvärfva arbeten af framlidne konstnärer

samt i öfrigt de konstverk, som kunde synas för densamma särskildt önskvärda.

Under sådana förhållanden syntes denna afdelning vid ett eventuel

statsinköp erbjuda det bästa tillfälle att komplettera den svenska samlingen,

hvilken för de år, som här åsyftades, ingalunda kunde anses gifva en

uttömmande bild af den inhemska konsten. Vidkommande Norges och

Danmarks deltagande i konstutställningen, hade komiterade anledning antaga,

att utställningens representativa karakter med afseende på dessa båda

länder vore betryggad. Att den oss närstående norska och danska

konsten kunde rikligare, än hvad nu vore fallet, blifva företrädd i statens

samlingar, vore en önskan, som komiterade ej nog kraftigt kunde framhålla,

och svårligen kunde för detta ändamåls vinnande ett bättre tillfälle

än ifrågavarande utställning erbjuda sig.

Hvad slutligen den utom-skandinaviska avdelningen beträffade, måste

naturligen donna erhålla en strängt begränsad karakter. Komiterade hade

fördenskull med direkta inbjudningar vändt sig till de utländska konstnärer,

som ansetts bäst representera den samtida konsten i sina hemländer.

Att komiterade dervid haft sin uppmärksamhet särskildt rigtad på önskvärdheten

af att de olika strömningarna inom den moderna konsten

blefve på ett tillfredsställande sätt företrädda, borde framgå af en vid

komiterades skrifvelse fogad förteckning på inbjudne konstnärer från

Frankrike, Tyskland, Storbritannien med flera länder. Om ock komiterade

på grund åt särskilda omständigheter sett sig nödsakade att i fråga om

de flesta af dessa länder hänvända sig uteslutande till målarkonstens utöfvare,

så att den utom-skandinaviska skulpturen väsentligen vore utesluten,

och om äfven, i följd af de höga pris, alstren af märkesmännen inom

andra grenar af den samtida bildande konsten i utlandet än skulpturen

plägade betinga, ett större antal dylika alster svårligen kunde tänkas blifva

i vårt land med statsmedel inköpt, skulle dock mycket vara vunnet, om

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vår allmänhet och våra konstnärer erhölle tillfälle att genom ett eller

annat exempel få en uppfattning af utländsk konst från våra dagar.

Af hvad sålunda anförts ansåge komiterade tillräckligt framgå, att 1897

års konstutställning skulle erhålla vida större omfattning och betydelse än

någon föregående i vårt land, äfvensom att det tillfälle, den komme att

erbjuda till inlösen af konstverk för statens räkning, vore af den enastående

beskaffenhet, att behofvet af medel för ändamålet gjorde sig oafvisligt

gällande. Komiterade hade derför velat på det varmaste förorda bifall till

akademiens för de fria konsterna framställning om beredande af ett anslag

af 50,000 kronor för berörda ändamål. I händelse sådant anslag beviljades,

skulle sålunda under år 1897 ej blott mer än vanligt betydande

inköp af svenska samt norska och danska konstnärers arbeten kunna ega

rum, utan äfven afsevärda förvärf kunna göras inom den icke-skandinaviska

konstafdelningen.

Öfver ifrågavarande båda framställningar hade nationalmusei nämnd

den 6 mars 1896 afgifvit infordradt utlåtande. Nämnden hade deruti, med

erinran hurusom statens inköpsnämnd redan år 1890 begärt, att anslaget

till inköp af lefvande svenska konstnärers arbeten måtte höjas till 15,000

kronor, enär den bestämda anslagssumman icke kunde anses för ändamålet

tillräcklig, tillstyrkt bifall till det af akademien för de fria konsterna

väckta förslaget. Nämnden skulle likväl helst sett, att det hittillsvarande

årsanslaget förhöjdes till 15,000 kronor, på det att icke framdeles, såsom

ock ej sällan inträffat, brist å anslaget måtte förefinnas.

Utställningen år 1897 komme emellertid att omfatta icke blott konstföremål,

utan äfven konstslöjdföremål af både inhemskt och utländskt ursprung.

Då nationalmuseum innehölle en betydande, hufvudsakligen genom

Konung Carl XV:s testamente och andra donatorers rika gåfvor tillkommen

konstslöjdafdelning, stöld under nationalmusei nämnds och museiintendentens

tillsyn och vård samt flitigt studerad företrädesvis af elever vid tekniska

skolan och handtverkare, ville nämnden erinra, hurusom det årliga

belopp, som för denna afdelnings förökande vore att tillgå, endast uppginge

till den ringa summan af 2,000 kronor, och att således en förstärkning

af berörda anslag vid detta tillfälle vore i lika hög grad af behofvet

påkallad som en ökning af medlen till inköp af konstföremål och af

samma skäl, som i fråga derom anförts. Nämnden förestälde sig, att nyss

nämnda berättigade behof nu äfven kunde och borde tillgodoses, och

hade derför hemstält, att af det begärda extra anslaget å 50,000

kronor ett belopp af 15,000 kronor måtte särskildt och uttryckligen

afses för konstslöj dafdelningen. Detta kunde ock ske utan något

egentligt intrång på den för konstföremålen beräknade summan, då för

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 137

inköp af konstverk funnes i öfrigt för år 1897 att tillgå följande belopp:

det årliga anslaget till inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten.......................................................... kronor 6,000:

besparade medel å samma anslag för år 1896, förslagsvis » 5,525: —

af 1897 års anslag till museisamlingarnas kompletterande,

tillhopa 6,500 kronor, den företrädesvis för inköp

af norska och danska konstverk afsedda delen ....... » 3,000: —

summa kronor 14,525: —

hvilken summa medelst besparingar torde kunna afrundas till 15,000 kronor,

motsvarande det belopp af det begärda anslaget, som nämnden velat

förbehålla konstslöj dafdel ningen.

För egen del har departementschefen förklarat, att lian lifligt anslöte

sig till den af akademien för de fria konsterna, nyssnämnde komiterade

och nationalmusei nämnd samfäldt uttalade mening om behofvet af ett

särskildt anslag till inköp för statens räkning af konstnärliga alster vid

innevarande års allmänna utställning i Stockholm, och att han jemväl

delar museinämndens åsigt, att ett visst belopp af detta anslag borde

förbehållas till inköp af konstslöjdföremål. Detta belopp syntes departementschefen

lämpligen kunna bestämmas till högst 15,000 kronor. Departementschefen,

som sålunda hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen

göra den framställning, som ofvan angifvits, har dervid tillika uttalat,

att hinder ej torde för Kongl. Maj:t förefinnas att låta af tillgängliga

medel under innevarande år förskottera det ifrågasatta beloppet.

Med afseende å hvad i statsrådsprotokollet blifvit upplyst torde man

hafva grundad anledning förvänta, att innevarande års utställning i Stockholm

skall komma att uppvisa eu synnerligen omfattande och värdefull

samling af konstverk äfvensom alster af konstslöjdens olika grenar. Då

emellertid de medel, som finnas tillgängliga till inköp af dylika föremål

för statens räkning, måste anses alldeles otillräckliga för att sätta vederbörande

i stånd att i önskvärd utsträckning begagna detta gynsainma

tillfälle till riktande af nationalmusei samlingar, anser utskottet giltiga skäl

tala för att särskildt anslag för ändamålet beviljas. Detta anslag synes

utskottet lämpligen böra utgå med det belopp, hvartill danska statens anslag

för inköp af konstverk bestämdes med anledning af 1888 års utställning

i Köpenhamn, eller 40,000 kronor. Af ifrågavarande anslag torde i enlighet

med den nu gjorda framställningen étt belopp af omkring 15,000

kronor böra afses till förvärfvande af konstslöj dföremål. För inköp af

konstverk skulle i allt fall kunna användas 40,000 kronor, då, enligt hvad

Bill. till Rilcsd. Frat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 luft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i statsrådsprotokollet meddelats, af de årliga anslagen till detta Ändamål

omkring 15,000 kronor äro att tillgå.

På grund af detta anförda får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till förvärfvande åt staten

af konstalster, utstälda vid 1897 års allmänna konst- och

industriutställning i Stockholm, beviljar på extra stat för

år 1898 ett anslag af 40,000 kronor, deraf högst 15,000

kronor må användas till inlösen af konstslöjdföremål och

återstoden till inköp af konstverk.

Lifrustk ammar en.

3G:o. På grund af Kongl. Maj:ts i sådant afseende gjorda framställ
-

Ang. anslag

till lifrust- . no . . _

kammaren, ning tar utskottet hemställa.

[30.]

Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må på extra stat för 1898 anvisa ett anslag af 5,800

kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustk ammarens

samlingar m. m.

att

på

Domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag

för löneförbättring

åt

tjenstemännen

vid domkapitlens

expeditioner.

[31-]

37:o. Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, må på extra stat för år 1898

anvisa ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

Ang. anslag 38:0.

till betäckande-. / • i

af brister i KOilet (SlCl.

domkapitlens

expeditionskassor.

[33.]

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsproto190

— 191) anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, och i likhet med hvad för åren

1896 och 1897 egt rum, må på extra stat för år 1898

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

anvisa ett belopp af 5,000 kronor, för betäckande af

brister, som före sistnämnda år uppkommit i domkapitlens

expeditionskassor, i den mån de anmälas och

blifvit till siffran i behörig ordning faststälda.

Universiteten.

39:o. Sedan Riksdagen år 1894 beviljat ett anslag af 36,000 kronor **>■ “*£*

för anställande under sex år vid universitetet i Upsala af lektorer i tyska,

franska och engelska språken samt af detta anslag för hvart af åren 1895, < Upsala.

1896 och 1897 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att [34.]

af omförmälda anslag måtte för år 1898 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat

för år 1898 anvisa 6,000 kronor.

40:o. På grund af Kongl. Makts derom gjorda framställning får ut- Ang. andag

. för uppehål
skottet

hemställa, laude af

undervisningen

att Riksdagen må för uppehållande af undervisningen1 9''fj™Jfa md

och examinationen i geografi vid universitetet i Upsala universitet.

på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 1,000 [35.]

kronor.

41:o. Med anledning af Kongl. Makts derom gjorda framställning får Ang. anslag

- , ° till arfvoden

utskottet hemställa, ä< e. o. ama
-

nuenser vid

att Riksdagen, i likhet med hvad för de fem senaste YfiuoukT]

åren egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa ett Upsala.

belopp af 2,500 kronor till ar/voden åt extra ordinarie [36.]

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

42:o. Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts Ang. anslag

förslag och på det att en extra ordinarie grof essur inom juridiska fakul- “Jf ^d”m09

teten vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000 professor t

kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefvc härför tillgängliga;

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

och har sagda belopp anvisats för hvart och ett af åren 1890 — 1897. Då

medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har

Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1898 anvisa 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten vid

universitetet i Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

1895 för anställande under sex år vid

tyska, franska och engelska språken be
-

Ang. anslag 43;0. Sedan Riksdagen år

tetsiektorer i universitetet i -Lund. oi Lektorer

Lund. viljat ett ansiag af 36,000 kronor "och deraf för hvardera af "åren 1896

[38.J och 1897 anvisat 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att af omförmälda anslag för år 1898 anvisa 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lektorer i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat

för år 1898 anvisa 6,000 kronor.

Acr/nunesåtdsl 44:0- Med anledning af Kongl.

derberg. hemställer utskottet,

Maj:ts derom gjorda framställning

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till särskildt arfvode åt docenten vid

universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1898 anvisa

ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att

Söderberg under ifrågavarande år egnar sin tjenst åt

universitetets historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.

Lönetillägg åt

akademikamreraren

O. G. Regnell.

[40.]

45:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, i likhet med hvad för hvart och

ett af åren 1892—1897 egt rum, såsom personligt lönetillägg

för år 1898 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar

Gerhard Begnell, på extra stat för sistnämnda år bevilja

750 kronor, deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

46:o.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, jemväl för år 1898 på extra

stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden

vid universitetsbiblioteket i Lund.

Ant7. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[41.]

47:o.

Vidare hemställer utskottet,

Ang. arfvode

åt en assistent

vid v äxtfysio
-

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom^j;0.^"™- gjorda framställning, må, i likhet med hvad för år 1897 \a<o~\

egt rum, jemväl för år 1898 på extra stat anvisa ett L

belopp af 1,500 kronor till arfvode åt en assistent vid

växtfysioloyiska laboratoriet vid botaniska institutionen

i Lund.

48:0. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ut- l"9enaf^*.

skottet hemställa, mentmalcarc

% vid fysiolo
att

Riksdagen må, i likhet med hvad för de senare tutionen i

åren egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare vid Lundfysioloyiska

institutionen i Lund för år 1898 anvisa ett [43.]

extra anslag af 500 kronor.

49:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ny- och tillbyyynad

Lund bevilja ett extra anslag af Mitt,OOOtuibyJnad för

för biblioteket vid universitetet 1

kronor samt deraf för år 1898 anvisa 84,000 kronor.

Till stadsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende anfört,

att behofvet af ökadt utrymme för biblioteket vid universitetet i Lund

redan länge varit trängande, och att det akademiska konsistoriet under

åren 1892 och 1893 hos Kongl. Maj:t gjort framställningar om beredande

af anslag å 30,000 kronor för utvidgning af bibliotekslokalerna i enlighet

med ingifvet förslag, afseende uppförande af en sammanbindningsbyggning

mellan nuvarande biblioteksbyggnaden och förra konsistoriehuset.

Förslaget, enligt hvilket behofvet beräknades blifva tillgodosedt allenast för

en begränsad tidrymd, hade emellertid icke vunnit Kong]. Maj:ts godkännande.

N11 hade — yttrar departementschefen vidare — konsistoriet,

med öfverlemnande af ritningar och ett ä 178,000 kronor slutande kostnadsförslag

till ny- och tillbyggnad för universitetsbiblioteket, gjort fram
-

universitetsbiblioteket

i

Lund.

[44.]

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ställning om beredande af anslag för detta byggnadsföretags utförande, dervid

konsistoriet anfört, att ett sådant byggnadsföretag, derest det skulle blifva

för en längre framtid tillräckligt för sitt ändamål, tydligen måste hafva

en större omfattning än ett, som endast afsett att tillgodose behofvet för

den närmaste tiden, samt att, ehuru icke hela det nyvunna utrymmet genast

blefve behöfligt, det framlagda förslaget, äfven från besparingssynpunkt,

vore fördelaktigare än om nu en billigare byggnad uppfördes, hvilken snart

å nyo behöfde tillbyggas och utvidgas. Till stöd för sin framställning

hade konsistoriet åberopat en af universitetsbibliotekarien E. Tegnér till

konsistoriet ingifven skrifvelse i ämnet, hvari framhölles bland annat

följande.

_ Sedan år 1837, då påbyggnad af nuvarande bibliotekshusets öfverstå

våning egde ruin, hade någon ny- eller tillbyggnad för bibliotekets behof

icke kommit till utförande. Den utvidgning af dess lokaler, som egde

mm 1884 genom bottenvåningens inredning till läs- och expeditionsrum

in. in. samt till bokmagasin — till eu tredjedel af våningens utrymme —

äfvensom genom upplåtandet för bibliotekets behof af nedre botten i det

närbelägna f. d. konsistoriehuset, hade redan då betecknats såsom en åtgärd,

som endast kunde afse afhjelpande af det mest trängande behofvet

för ungefär ett årtionde.

Det belopp af 30,000 kronor, som på grund af enskild motion af

1884 års Riksdag anvisades för sist omförmälda åtgärders genomförande,

vore sålunda det enda byggnadsanslag, som kommit universitetets största

institution till godo under en tid af sextio år, medan såväl dess samlingar

som anspråken på deras begagnande mångdubblats. Under samma tid

hade samtliga öfriga institutioners behof af utrymme blifvit frikostigt tillgodosedt,

delvis genom kostsamma nybyggnader. Då intet sådant större

byggnadsföretag för närvarande behöfde ifrågakomma, syntes förhoppning

kunna hysas, att äfven universitetsbiblioteket sent omsider finge sitt behof

af utrymme fyldt.

För hvarje år hade utrymmet i de gamla lokalerna blifvit allt trängre,

och biblioteket syntes inom kort komma att stå inför nödvändigheten att

å nyo börja magasinerandet af de förråd, som under det sista årtiondet

med stor möda och omtanke blifvit utredda och gjorda tillgängliga.

Frågan om utvidgade lokaler kunde derför nu icke på längre tid uppskjutas.

Från biblioteksbyggnadens bottenvåning — med undantag af de delar,

som upptoges af expeditions- och arbetsrum in. in. — och till dess vind

vore hyllorna fulla af böcker, oaktadt ett större antal nya bokhyllor under

ar 1895 uppförts för afhjelpande af den värsta trängseln. För beredande

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

143

af utrymme åt en del af den svenska tidningspressens voluminösa alster

hade äfven hyllor måst anbringas i det runda trapptornet. Med skäl

kunde befaras, att de gamla murarnas bärkraft icke i längden kunde motstå

det oerhörda trycket af ständigt växande bokmassor. Sättningar i

murverket och bräck or i takbjelkarna antydde nödvändigheten att gå försigtigt

till väga. Lyckligtvis förbjöde trängseln att i större skala öka belastningen

inom den gamla biblioteksbyggnaden. Äfven nedersta våningen

i f. d. konsistoriehuset, dit mera sällan använda afdelningar af bokförrådet

småningom måst flyttas, vore nu fyld med böcker och handskrifter.

Den öfre våningen stode tom, men utan för stor olägenhet kunde

icke någon större del af biblioteket ditflyttas, såvida icke äfven en byggnad

uppfördes, som förenade detta annex med hufvudbyggnaden. Olägenheterna

af samlingarnas fördelning i två skilda byggnader hade emellertid

genom erfarenheten visat sig, i det att åt den till f. d. konsistoriehusets

bottenvåning flyttade afdelning icke kunnat egnas den tillsyn, som

vederborde.

Om den nuvarande biblioteksbyggnaden fortfarande skulle för sitt

ändamål användas, syntes uppenbart, att dess tillökning borde ske på platsen

mellan dess östra gafvel och Sandgatan. F. d. konsistoriehusets murar

vore icke af den beskaffenhet, att de tålde en påbyggnad eller en större

belastning. Nedrifvandet af sistnämnda byggnad blefve sålunda en nödvändighet.

Den nya byggnad, som man tänkt sig böra uppföras på dess

nuvarande plats, ehuru till större omfång och höjd än denna, borde i arkitektoniskt

afseende verka såsom ett sjelfständigt helt, icke såsom ett

osymmetriskt bihang till bibliotekshuset, och den oundgängliga sammanbindningsbyggnaden

borde af samma skal så anordnas, att den blefve så

litet framträdande som möjligt. I nybyggnadens bottenvåning skulle utrymme

beredas till arbetsrum för tjenstemännen och låneexpeditionen samt

anordnas vestibul, toalettrum och dylikt. Det återstående utrymmet i såväl

bottenvåningen som de öfre våningarna skulle användas till hyllplatser för

böcker och handskrifter. Jernkonstruktion med lösa hyllbräden borde härvid

på tidsenligt sätt användas, och hissapparater anbringas för transporter

mellan de olika våningarna.

Efter dessa allmänna grunder hade de skrifvelsen åtföljande ritningsoch

kostnadsförslag uppgjorts. En nedsättning i kostnadsförslagets slutsumma,

178,000 kronor, kunde dock åstadkommas genom att tills vidare

uppskjuta inredningen af nybyggnadens öfverstå våning, hvilken icke ännu

på lång tid komma att för biblioteket tagas i anspråk. Den härigenom

uppkomna besparingen .kunde beräknas till 10,000 kronor, hvadan det nu

erforderliga beloppet skulle utgöra 168,000 kronor. Det ökade hyll
-

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

utrymme, som genom tidsenliga anordningar i den nya lokalen skulle

kunna vinnas, blefve nemligen högst betydligt, mer än dubbelt mot hela

utrymmet i det gamla bibliotekshuset. Under den närmaste framtiden,

kanske under årtionden, skulle sålunda åtskilliga tusental hyllmeter icke

behöfva användas, men i tidernas längd komme säkert erfarenheten här

som annorstädes att bekräfta visheten af regeln att icke beräkna tillväxten

af samlingarna i för liten skala. I de lediga lokalerna kunde, till dess

universitetsbiblioteket sjelft toge i anspråk hela utrymmet, plats beredas

för beslägtade samlingar. En sådan vore t. ex. ett provinsarkiv för de

södra provinserna, om ett sådant komme till stånd. En betydlig del af

Malmöhus läns arkiv vore sedan åtskilliga år tillbaka deponerad inom

biblioteket. Äfven åt universitetets eget arkiv, hvilket för närvarande förvarades

i en allt annat än lämplig lokal, kunde tills vidar, beredas utrymme

inom biblioteksbyggnaden, den gamla eller den nya om en dylik

komme till stånd.

Öfverintendentsembetet, hvars yttrande öfver de uppgjorda ritningsoch

kostnadsförslagen infordrats, hade mot desamma icke funnit anledning

till erinran.

För egen del har departementschefen yttrat, att, då behofvet af ökadt

utrymme för universitetsbiblioteket i Lund af det sålunda anförda syntes

vara ådagalagdt, och ett uppskjutande af detta behofs tillfredsställande icke

längre utan allvarsamma olägenheter kunde ske — ett förhållande, som

jemväl af universitetskanslern vitsordats — departementschefen hölle före, att

det nu föreliggande förslaget till frågans lösning vore ändamålsenligare

och lämpligare än det 1892 framstälda, i synnerhet som enligt detsamma

skulle för biblioteket beredas lokaler, som kunde antagas blifva för en

lång följd af år tillräckliga. Någon annan nedsättning i den beräknade

kostnaden än de 10,000 kronor, som, på sätt förut sagts, beräknats för

inredning af nybyggnadens öfverstå våning, syntes departementschefen ej

lämpligen kunna göras, men återstående belopp borde kunna utan större

olägenhet fördelas på två år.

På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må till ny- och tillbyggnad för

biblioteket vid universitetet i Lund bevilja ett extra

anslag af 168,000 kronor samt deraf anvisa 84,000

kronor att utgå under år 1898.

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

50:o.) Med anledning af Kong!. Maj:ts derom framstälda förslag får

utskottet hemställa, amanuenser.

[45.1

att Riksdagen må jemväl för år 1898 på extra stat

anvisa

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska mediko-kirurgiska

institutets gynekologiska

klinik........................................................ 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska

laboratorium ................................................ 900 kronor.

51 :o.) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa, för barntjuf

domar.

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare åren [46.]

egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa:

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800 kronor;

och

b) till en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm

2,800 kronor, att utgå under vilkor, att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1898.

52:o.) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem-^,™^

ställer Utskottet, af teckningar

i vetenskap
att

Riksdagen, på sätt för de senare åren egt rum,lisa-ändamål.

må till bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål L47.J

vid karolinska institutet bevilja ett extra anslag för år

1898 af 1,500 kronor.

53:o.) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, hemställer

utskottet, för oftal
m*alriska
att

Riksdagen må för anskaffande och underhåll **"''**"•

af materiel för oftalmiatriska kliniken vid karolinska in- L48.J

stitutet på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af

500 kronor.

Bih. till Biksd. Prat. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande Nio 9

tu™fyllande^f 54;°. Åberopande hvad utskottet här ofvan under punkten 12 i

brist i all- ärendet anfört, får utskottet, i anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda

manna mate- framställning, hemställa,

nelanslaget. 07 7

[49.]

att Riksdagen må, till fyllande af brist, som å det

allmänna materielanslaget vid institutet uppstått under

åren 1894 och 1895, på extra stat för år 1898 anvisa

ett belopp af 2,850 kronor.

tM ''inredning 55:o. Ridare oc^ under hänvisning till hvad utskottet här ofvan

af lokaler föiunder punkten 13 vid behandling af frågan om tandläkareundervisningens

e“ ^“”^“"''ördnande anfört, får utskottet, i anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda

j'' framställning, hemställa,

att Riksdagen må för den första inredningen af lokaler

för det blifvande tandläkareinstitutets poliklinik och

laboratorium uppföra på extra stat för år 1898 ett anslag

af 5,000 kronor.

Allmänna läroverken och pedagogierna.

Ang. anslag , 56:o. Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning

Uneförbatl hemställer utskottet,

ring åt lärarns

att Riksdagen må till tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid allmänna läroverken och pedagogierna, efter

samma grunder som för innevarande år, på extra stat

för år 1898 bevilja 345,725 kronor.

vid allmänna

läroverken och

pedagogierna.

[51.]

Ang. anslag

till avfvoden

åt extra lärare

m. m.

[52.]

57:o. Vidare far utskottet hemställa,

att Riksdagen till arfvoden åt extra lärare samt

till arfvodesförhqjning åt extra ordinarie ämneslärare vid

de allmänna läroverken må på extra stat för år 1898

bevilja enahanda belopp, som under de senaste åren

härtill anvisats, eller tillsammans 100,000 kronor.

58:°. Kongl. Maj:t har föreslagit, att, till bestridande af förhöjd afåt

tecknings- löning åt ordinarie, teckning slärare vid rikets allmänna läroverk under tjenstläTsjukdom™^

Pa ffrunft af sjukdom, måtte på extra stat för år 1898 anvisas ett

Ang. anslag

till aflöning

[53.]

förslagsanslag af 3,000 kronor.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

147

Under erinran, att enahanda anslag blifvit vid de fyra senare riksdagarne

beviljadt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Umeå.

[4-]

59:o. Vidare bar Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att såsom bidrag

till uppförande i enlighet med faststälda ritningar af en ny byggnad för byggnad i

allmänna läroverket i Umeå å extra stat bevilja ett belopp af 45,000 kronor

och deraf för år 1898 anvisa 22,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen anfört

När efter den svåra eldsolycka, som år 1888 ödeläde staden Umeå

och hvarvid jemväl allmänna läroverket derstädes förloiade sina byggnader

och all sin materiel, en helt och hållet ny stadsplan måst uppgöras,

hade staden, såsom rektorn vid nämnda läroverk J. Johansson å läroverkskollegiets

vägnar uti en till domkapitlet i Hernösand den 20 november

1896 ingifven skrift erinrat, inköpt en komplex af tomter, å hvilken

husen nedbrunnit, samt upplåtit densamma till byggnadsplats för ny

läroverksbyggnad och lekplats för läroverkets lärjungar. Som platsen \oie

belägen ungefär midt i staden och dertill vore synnerligen rymlig, hade den

blifvit staden mycket dyr, och då staden för den nya stadsplanens genomförande,

för inlösen af tomter och tomtandelar till anläggning af esplanader,

nya gator och torg, för återuppbyggande af kyrka, prestgård, rådhus,

folkskolehus samt för stadens dränering in. in. nödgats upptaga lån till ett

belopp af 750,000 kronor, hvartill komine ett år 1864 af Rikets Ständer

beviljadt amorteringslån på 40 år å 25,000 kronor, å hvilka båda lån räntor

och amorteringar årligen skulle utgöras efter 5 procent, funne sig staden

trots bästa vilja ur stånd att för läroverket göra ytterligare uppoffringar.

Redan länge hade stort behof af en ny läroverksbyggnad förefunmts,

utan att någon sådan kunnat uppföras af brist på erforderliga medel.

I december 1892 hade ritningar till nytt läroverkshus blifvit faststälda åt

Kono-l. Maj:t. Detta hus, beräknadt att rymma 300 lärjungar, fördelade på tre

bildningslinier, skulle enligt uppgjordt kostnadsförslag kunna uppföras för

196 000 kronor. För byggnadsföretaget hade emellertid då icke mer än 71,353

kronor funnits tillgängliga, nemligen 21,353 kronor i läroverkets byggnadsfond,

25,000 kronor, anslagna af Umeå stad, och 25,000 kronor, anslagna

af Vesterbottens läns landsting att utgå, då byggnadsföretaget sattes

i verket. Då under sådana omständigheter någon lösning af byggnads
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

frågan icke syntes möjlig utan Kong!. Maj:ts och Riksdagens mellankomst,

hade domkapitlet i Hernösand i skrifvelse den 15 mars 1893 vändt sig till

Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes af allmänna medel

bereda anslag till fyllande af det, som bruste för uppförande af ifrågavarande

_ lärohus. Kongl. Maj:t hade jemväl föreslagit 1894 års Riksdag

att för ifrågavarande ändamål bevilja ett anslag af 125,000 kronor samt

deraf för år 1895 anvisa 62,500 kronor. Statsutskottets majoritet hade

afstyrkt denna proposition, men en stark minoritet inom detsamma hade

uti af gifven reservation hemstält, att för nämnda ändamål skulle på extra

stat för år 1895 beviljas 60,000 kronor. Sistnämnda hemställan hade bifallits

af Första Kammaren, men afslagits af den Andra, hvarefter Riksdagen

vid gemensam votering bifallit utskottets hemställan.

Sedan dess hade byggnadsfrågan måst hvila, ehuru behofvet af nytt

lärohus för läroverket ingalunda blifvit mindre, utan tvärtom mycket

större, alldenstund läroverkets lärjungeantal, som 1893, då statsunderstöd

förra gången begärdes, varit 150, sistförflutna termin utgjordt 212. Umeå

stad vore äfven fortfarande lika oförmögen, som den varit år 1893, att för

läroverket göra större uppoffringar, än den redan gjort, ja, dess ekonomiska

ställning hade under tiden ännu mera försämrats, derigenom att den

måst underkasta sig betydande utgifter för flera ändamål, såsom för stadens

brandväsende och belysning, för Umeå elfs uppmuddring m. m., för hvilka.

utgifters bestridande ytterligare skuldsättning måst tillgripas. Flera arbeten

för stadens behof, hvilka, ehuru dyrbara, dock ej kunde undvikas,

vore dessutom dels påtänkta, dels redan beslutade.

För att emellertid kunna, om möjligt, få den för läroverksbyggnaden

tillgängliga summan förökad, hade listor till teckning af frivilliga bidrag

för det behjertansvärda ändamålet utsändts synnerligast inom staden och

länet, men äfven annorstädes till forna lärjungar vid läroverket äfvensom

till andra personer, som ansetts kunna intressera sig för Umeå läroverk

och dess bestånd. Denna vädjan till den enskilda offervilligheten hade

omfattats med sådan välvilja och så lifligt intresse, att 44,500 kronor

tecknats å de utsända listorna, hvilket både lände gifvarne till heder och

derjemte bevisade ej blott förtroende för läroverket, utan äfven öfvertygelse

om dess betydelse för orten och om den stora uppgift, det inom

densamma hade att fylla.

Då härtill komme, att en person välvilligt lofvat, att, när bestämd utsigt

förefunnes för byggnadsföretagets förverkligande, läroverket af honom

skulle hafva att påräkna 25,000 kronor för ändamålet, samt att läroverkets

byggnadsfond sedan 1892 års slut genom terminsafgifter och räntor förökats

med 4,167 kronor, så uppginge de medel, hvilka nu för byggnaden

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

149

i fråga vore tillgängliga, till 145,000 kronor, nemligen 25,500 kronor i

läroverkets byggnadsfond, 25,000 kronor i anslag af Umeå stad, 25,000 kronor

i anslag oaf länets landsting samt 69,500 kronor i frivilliga bidrag och gåfvomedel.

Åtgärder hade derjemte vidtagits för den förut beräknade byggnadskostnadens

nedbringande. Detta hade dock ej ansetts kunna ske genom förminskning

af den påtänkta byggnadens dimensioner, hvilken förminskningstatsutskottet

vid 1894 års riksdag ansett både kunna och böra ske. Lärjungeantalet

vid läroverket hade nemligen, såsom redan nämnts, sedan 1893

ökats från 150 till 212 eller med 62 lärjungar på 31/2 år. Att denna tillväxt

inom kort koinme att upphöra, vore ingalunda antagligt, utan komme

densamma med sannolikhet snarare att tilltaga, sedan Umeå numera förmedelst

jernväg kommit i beqvämare förbindelse med det öfriga landet.

Läroverkskollegiet vore derför så långt ifrån att kunna biträda statsutskottets

åsigt, att det påtänkta nya huset, hvithet vore beräknadt att rymma 300

lärjungar, tilltagits större, än förhållandena kräfde, att kollegiet nästan befarade,

att husets utrymme beräknats väl knapt. Ty en skolhusbyggnad för

ett på alla bildningslinier fullständigt läroverk, hvilken, om den skulle vara

fullt ändamålsenlig och kunna tillfredsställa alla nutidens anspråk på en sådan

byggnad, alltid måste blifva dyrbar, byggdes icke för tillfällets, ej ens för

några årtiondens, utan för en lång framtids behof. Det kunde derför ej

vara förenligt med god hushållning att i och för åstadkommandet af en

mindre nedsättning och minskning i kostnaden taga till en sådan byggnad

så knapp, att den i en snar framtid befunnes vara otillräcklig.

Deremot hade man sökt nedbringa byggnadskostnaden genom vidtagande

af vissa förenklingar i byggnadssättet och i husets yttre äfvensom

i värmeledningen. Genom ifrågavarande förenklingar hade beräknats,

att byggnaden skulle kunna uppföras för 168,000 kronor, deri äfven

skulle ingå kostnaden för värmeledningens insättande. Sj elfva apparaterna

till värmeledningen hade skänkts af egaren af Haddebo bruk.

Den omständigheten, att alla byggnadsmaterialier på sista tiden betydligt

stigit i pris, hade dock gjort, att man befarat, att den sålunda

gjorda kostnadsberäkningen ej vore nog hög. För att vinna afgjord visshet

om huru härmed förhölle sig, hade anbud infordrats å byggnadens

uppförande efter uppgjorda ritningar och arbetsbeskrifning från två välkända

byggmästare. Dessa hade ock inkommit med hvar sitt anbud. Det

lägsta af dessa anbud lydde å 168,500 kronor, oberäknadt kostnaden för

värmeledningens insättande.

Till entreprenadsumman måste således läggas kostnaden för värmeledningens

insättande samt tillbehör till densamma, tillsammans kr. 6,000: —

Transport 6,000: —

s. 150 Kontrollera mot PDF

150

Statsutskottets Utlåtande A'';o 9.

Transport 6,000: —

erforderlig åskledare ........................................................................ » 850: —

arfvoden till arkitekten för ritningar m. m............................ » 2,000: —

arfvode till byggnadskontrollant.................................................. » 4,500: —

inledning af elektrisk belysning (utom armatur) ................. » 2,000: —

inledning af vattenledning ............................................................ » 1,500: —

oförutsedda utgifter .................................................................... » 4,650: —

Summa kr. 21,500: —

Lades denna summa till entreprenadsumman för husets uppförande,

blefve den beräknade totalkostnaden 190,000 kronor.

Häraf syntes framgå, att för byggnadsföretagets betryggande fattades

45,000 kronor, till hvilken summas anskaffande hvarje utväg saknades,

om ej Riksdagen, med fästadt afseende på Umeå stads betryckta läge, som

icke vore sjelfförvålladt, utan förorsakadt af den olycka, hvilken 1888

öfvergick staden, ville såsom statsunderstöd anslå nyssnämnda summa.

Förhoppningen på Riksdagens offervillighet för ifrågavarande ändamål

grundades derpå, att en ej obetydlig minoritet vid 1894 års Riksdag varit

benägen att bevilja ett större statsunderstöd än det nu erforderliga,

Ett bevekande motiv för statsunderstödets beviljande läge jemväl deruti,

att enskilda personer och kommuner hade, såsom förut omnämnts, i och för

denna frågas lösning ådagalagt en så sällspord offervillighet, att en summa

af 69,500 kronor på frivillighetens väg kunnat samlas, en frikostighet,

som säkerligen också hade sin grund i den rådande allmänna öfvertygelsen,

att Umeå stad vore urståndsatt att för läroverksbyggnaden göra

ytterligare uppoffringar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med åberopande derjemte

af de ytterligare skäl, som framhållits i den ansökning om statsunderstöd,

som år 1893 ingifvits, hade läroverkskollegiet hos domkapitlet

anhållit om förnyad framställning om dylikt understöd, och hade domkapitlet

i skrifvelse den 25 sistlidne november hemstält, att Kongl. Maj:t

täcktes till näst sammanträdande Riksdag framlägga proposition om beviljande

af ett anslag af 45,000 kronor såsom bidrag till uppförande af

ett nytt läroverkshus i Umeå.

Då de skäl, som föranledt Kongl. Maj:t att framlägga proposition

till 1894 års Riksdag om beviljande af anslag till ny läroverksbyggnad i

Umeå, långt ifrån att hafva försvagats, fastmera tillväxt i styrka, har

departementschefen funnit sig böra tillstyrka bifall till den af domkapitlet

i Hernösand nu gjorda hemställan. Den stora offervillighet, som såväl

Umeå stad och länets landsting som enskilda ådagalagt för en lycklig

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

lösning af denna vigtiga byggnadsfråga, borde jemväl, enligt departementschefens

åsigt, mana statsmagterna att icke undandraga en genom oförvållad

olycka i trångmål stadd kommun sin hjelp, helst det anslag, som

nu erfordrades, vore i väsentlig grad mindre än det, som förut för ändamålet

ifrågasatts.

Såsom ofvan erinrats, hade äfven 1894 års Riksdag att pröfva framställningen

om statsbidrag till uppförande af ny byggnad för allmänna

läroverket i Umeå, för hvilket ändamål då begärdes ett anslag af 125,000

kronor. Denna framställning blef af Riksdagen afslagen efter gemensam

votering, dervid afgåfvos 150 röster för väckt förslag att till ändamålet

bevilja 60,000 kronor och 210 röster för afslag å Kongl. Maj:ts framställning

i ämnet.

Sedan genom åtskilliga förenklingar i planen för det ifrågasatta läroverkshuset

den beräknade byggnadskostnaden kunnat nedbringas, samt de

för byggnadens uppförande tillgängliga medel, hvaraf 25,000 kronor i

anslag af Umeå stad och samma belopp i anslag af länets landsting, betydligt

ökats genom enskild offervillighet, har Kongl. Maj:t, såsom ofvan

anförts, nu af Riksdagen för ändamålet äskat ett statsbidrag af 45,000

kronor. Ehuruväl Riksdagen under de senare åren i allmänhet icke visat

sig benägen att bevilja anslag till uppförande af byggnader för de allmänna

läroverken, anser utskottet dock, att i förevarande fall sådana

omständigheter föreligga, att Riksdagen icke bör alldeles förvägra understöd

för åstadkommande af ifrågavarande -byggnad, som är för läroverket

af största behof påkallad. Det betryckta läge, hvaruti staden Umeå befinner

sig efter den svåra eldsvåda, som år 1888 derstädes härjat, synes

nemligen utskottet innefatta giltig anledning för staten att här i någon

mån träda emellan. Utskottet anser sig emellertid icke böra tillstyrka,

att hela det belopp, som af Kongl. Maj:t äskats, varder för ändamålet beviljadt,

utan torde anslaget lämpligen kunna begränsas till 25,000 kronor,

hvaraf hälften synes böra anvisas att utgå under nästkommande år. Då,

enligt utskottets mening, kostnaderna för byggnaden torde kunna ytterligare

något nedbringas samt det synes kunna förväntas att flera bidrag

från orten komma att inflyta, föreställer sig utskottet, att genom ett statsbidrag

till det nu förordade beloppet ifrågavarande byggnadsföretag bör

kunna åvägabringas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen såsom bidrag till upp
-

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förande af en ny byggnad för allmänna läroverket i Umeå

å extra stat beviljar ett belopp af 25,000 kronor och

deraf för år 1898 anvisar 12,500 kronor.

Vidgning af 60:o. Herr M. G. Bruzelius har i en Andra Kammaren väckt motion

högreaiimänna(n:o 21) yrkat, att Riksdagen, under vilkor att Kristianstads allmänna läroKrManttad.

verk göres fullständigt äfven på reallinien, måtte på extra stat för åren

1898—1902 till nämnda läroverk bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen

för att dermed uppehålla två extra ordinarie lektorsplatser.

Till stöd för sitt yrkande har motionären, jemte meddelande att reallinien

i 7:de klassen vid Kristianstads läroverk från höstterminen 1877

indragits på grund af den ringa tillslutning, som på denna linie der förefans,

hufvudsakligen anfört, att förhållandena sedan dess betydligt förändrat

sig, i det att reallinien vid de allmänna läroverken i vårt land

snabbt tillvuxit isynnerhet under de senare tio åren och särskild! inom

den öfverstå klassen, på sätt af en i motionen meddelad tabell närmare

framginge.

Enligt hvad motionären vidare anfört, vore det ett synnerligen beaktansvärdt

sakförhållande att ökningen å reallinien varit proportionsvis

betydligt större inom 7:de klassen än inom hela läroverket. Och dock

hade af ålder staten särskildt gynnat latinlinien, och så vore ännu förhållandet.

Utom de 20 städer, der det funnes fullständiga läroverk på

båda linierna, hade 9 städer fullständigt läroverk endast på latinlinien,

under det att i blott 2 städer reallinien men icke latinlinien vore fullständig.

Vid 5 af nyssnämnda 9 läroverk skedde undervisningen på reallinien

till och med 6:te klassen, men icke i 7:de. En sådan anordning

vore, enligt motionärens mening, synnerligen olämplig och medförde, åtminstone

hvad beträffade Kristianstads läroverk, en uppenbar misshushållning.

Lärjungeantalet å reallinien inom 6:te klassens båda afdelningar

vid detta läroverk under de sista 5 årens höstterminer framginge af följande

tabell:

År 1892

År 1893

År 1894

År 1895

År 1896

Lärjungar i R. 6: l ...

2

0

6

3

9

» i R. 6: 2 ...

0

1

0

3

0

Här hade således bekostats särskilda lärare för att under ett års tid

undervisa endast 1 lärjunge, under ett annat 2 och under öfriga ett fåtal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

158

»

Det vore också naturligt, att vid sådana läroverk reallinien inom 6:te

klassen icke kunde få någon större tillströmning. De, som icke ämnade

gå igenom hela läroverket, slutade i allmänhet före 6:te klassen. De, som

ämnade genomgå läroverket och tillhörde staden, sattes af lätt insedda

ekonomiska skäl i regeln på latinlinien, äfven om de hellre skulle vilja

gå på reallinien. De utom staden boende, för hvilka underhåll i alla

händelser måste bekostas i en stad, sattes, om de skulle genomgå ett läroverk

på reallinien, hellre från början vid ett sådant, der de kunde få gå

qvar hela tiden, än att de skulle två år före afslutningen behöfva byta

om läroverk. Det vore jemväl olämpligt, att i Kristianstad, som läge

jemförelsevis långt ifrån någon annan stad med fullständigt läroverk, och

der ett större artilleriregemente vore förlagdt, ingen möjlighet skulle finnas

att få genomgå fullständig kurs på reallinien.

Under den tid af omkring tjugo år, som förflutit, sedan beslut fattades

om indragning af den reala liniens sjunde klass vid åtskilliga af de högre

allmänna läroverken, har, såsom jemväl den i motionen intagna tabell

ådagalägger, en väsentlig förändring inträdt i förhållandet mellan latinoch

realliniens lärjungeantal vid statens läroverk. Det har nemligen visat

sig, att särskildt under de senare åren en allt större del af lärjungarne

vid de allmänna läroverken anlitat undervisningen å reallinien, och detta

förhållande har ej minst gjort sig gällande beträffande den sjunde klassen,

der sådan ännu finnes på båda linierna. Med afseende å dessa förhållanden

synes det utskottet kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke en

fullständig undervisning å reallinien borde införas vid åtskilliga af de

högre allmänna läroverk, som deraf äro i saknad. Hvad angår Kristianstads

allmänna läroverk, synes motionären väl hafva anfört beaktansvärda

skäl för genomförande af en sådan anordning, men då utskottet föreställer

sig, att äfven beträffande andra läroverk behof af utvidgning i omförmälda

hänseendet förefinnes, och dessa frågor synas böra i ett sammanhang

pröfvas, anser sig utskottet icke böra för det särskilda fall, som nu är i

fråga, tillstyrka någon åtgärd från Riksdagens sida.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Bruzelius’ förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Htift.

‘JO

s. 154 Kontrollera mot PDF

t

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Högre lärarinneseminariet.

uulönéför-bått- . ^:0- För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneringföriärareseminariet

af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1898, att utgå efter

.grunder som den ''för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t

rinnesemina- föreslagit Riksdagen att för år 1898 på extra stat anvisa enahanda belopp

riet- som hittills, eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet,

L55.J

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. anslag R9-n

till den fjerde ‘

årskursen sa mt il GRIS tä-116r

undervisning i

huslig ekonomi

vid seminariet.

[56.]

Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant afseende föreslagit,

utskottet:

a) att Riksdagen må för fortsatt uppehållande af

den valfria fjerde årskursen vid seminariet på extra stat

för år 1898 anvisa ett belopp af 3,000 kronor; samt

b) att Riksdagen må för beredande af fortsatt

undervisning i huslig ekonomi vid seminariet och normalskolan

på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af

5,000 kronor.

Folkundervisningen.

iatlönefr 63:°. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under

bättring visning till hvad i afseende härå blifvit här ofvan under punkten 16

åt lärare mdmeddeladt, får utskottet hemställa,

folkskola- ’

lärår esemina
riernn-

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare och

[57.] lärarinnor vid folk skollärare seminarierna samt till ärf
va

den åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra

arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma

grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra

anslag för år 1898 af 29,050 kronor.

ttu^understöd ^4:0. Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folkåt

lärjungar högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit

md foikhög- Riksdagen att jemväl för år 1898 på extra stat anvisa ett belopp af

!■5,000 kronor.

L58.J

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

Uti en i Andra Kammaren väckt motion (n:o 36) har herr Folke

Andersson i Helgesta föreslagit, att Riksdagen måtte höja anslaget till

mindre bemedlade folkhögskoleelever från 15,000 till 20,000 kr.

Till stöd för detta förslag har motionären framhållit, att det belopp

af 15,000 kronor, som allt sedan år 1882 årligen beviljats för ifrågavarande

ändamål, ej längre vore härför tillräckligt. Sedan år 1882 hade nemligen

dels ej få nya skolor upprättats, dels ock elevantalet i det hela samt deras

antal, mellan hvilka anslaget skulle fördelas, höjts.

Enligt hvad utskottet inhemtat, hafva under de senaste åren understöden

från ifrågavarande anslag utgått med i medeltal följande belopp för

hvarje behöfvande folkhögskoleelev:

För manlig elev

För qvinlig ele

År

1890

................. 43

—

kronor

27: — kronor

»

1891

.................... 42

—

»

24: 40 »

»

1892

................... 47

—

»

26: —

»

1893

................. 43

—

»

23: 50

»

1894

.................... 38

50

»

18: 65

»

1895

.................... 37

—

»

22: 80

1896

................... 33

—

»

20: 86

Då, såsom häraf framgår, understödsbeloppen ej obetydligt nedgått och

för närvarande synas vara väl knappa, har utskottet funnit den af motionären

föreslagna förhöjningen i anslaget vara af förhållandena påkallad,

hvadan utskottet, under uttalande af den mening att ifrågavarande understöd

icke må tillkomma andra än dem, som deraf äro i verkligt behof,

hemställer,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och herr Folke Anderssons i ämnet

väckta motion, må till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag

af statsmedel, på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp

af 20,000 kronor.

De tekniska läroverken.

65:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad utskottet här ofvan under punkt 22 anfört,

hemställer utskottet,

Ang. anslag

till tekniska

högskolan.

[59.]

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

att Riksdagen må

l:o) af det utaf 1895 års Riksdag till ny byggnad för

tekniska högskolans kemiska och mineralogiska afdelningar

samt densammas inredning och utrustning beviljade

anslag, 306,230 kronor, deraf för åren 1896 och 1897

anvisats tillhopa 206,230 kronor, på extra stat för år

1898 anvisa återstående beloppet 100,000 kronor; samt

2:o) på extra stat för sistnämnda år bevilja

a) till vissa förändringar i tekniska högskolans

hufvudbyggnad i väsentlig öfverensstämmelse med framlagdt

förslag 13,200 kronor;

b) till förbättring och förstärkning af högskolans

undervisningsmateriel 15,000 kronor; och

c) till förstärkning af undervisningen vid högskolan

13,100 kronor.

Ang. anslag

till lägre tekniska

yrkesskolor.

66:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1896 och

1897 egt rum, må till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor

och till bestridande af kostnader för deras inspektion

på extra stat för 1898 anvisa ett anslag af

45,000 kronor, under vilkor att det bidrag, som af dessa

medel kommer att utbetalas till understöd åt sådan skola,

icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant

tillskjuter för skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

Ang. analog 67:o. Utskottet hemställer,

för granskning

af hospitalens

räkenskaper. att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

[61-] gjorda framställning och i likhet med hvad för flera

föregående år egt rum, må bevilja ett extra anslag för

år 1898 af 1,200 kronor till arfvode för granskning af

hospitalens räkenskaper.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

68:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och,#

då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsam- historie- och

mans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,

blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, äro för ,amungar

samma ändamål fortfarande erforderliga, hemställer utskottet, ’''*• "*•

[62.J

att Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien

:

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens inseende

stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

h) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; samt

cj till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum

m. m. 2,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

69:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ^

utskottet hemställa, museets af
delning

för

. „ arJcegoniater

att Riksdagen ma, till inköp och insamling åt na- m.

turalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning för [63.]

arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid

afdelningen förenade utgifter, jemväl för år 1898 på

extra stat anvisa 2,000 kronor.

70:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för är f^mTsfeu

1898 uppföra en summa af 7,300 kronor till vård, underhåll och förkof- etnografiska

rån af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samlingar. _ _ TeTT

Till statsrådsprotokollet i ärendet har departementschefen till en början Lo4»>J

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottels Utlåtande N:o 9.

erinrat, att frågan om en förbättrad vård af statens etnografiska samlingar

flera gånger dragits under Kong!. Maj:ts pröfning.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 25 september 1890 hade sålunda svenska

sällskapet för antropologi och geografi anfört, bland annat, att sällskapet, som

med, lifligaste intresse följt utvecklingen och vården af de etnografiska samlingar,

som då förvarades i naturhistoriska riksmusei etnografiska afdelning,

hvarest sällskapet med vetenskapsakademiens begifvande låtit tillsvidare

deponera talrika och värdefulla etnografiska föremål, sammanbragta dels

medelst köp, dels genom gafvor af såväl egna ledamöter som andra personer,

dervid icke kunnat undgå att fästa uppmärksamheten vid åtskilliga,

med dessa samlingar förknippade missförhållanden. Bland dessa påpekade

sällskapet bristen på egen föreståndare, som med fullt vetenskaplig utbildning

inom sitt fack kunde egna sig uteslutande åt museets vård, saknaden

af anslag till samlingarnas förökande samt olämpligheten af den

lokal, hvari de förvarades. Under dylika förhållanden hade inrättandet

af ett mot tidens fordringar svarande, vårt land värdigt allmänt etnografiskt

museum synts sällskapet vara af behofvet synnerligen påkalladt.

hör utredande af frågan om bildande af ett sådant museum hade sällskapet

år 1889 tillsatt en komité, hvilkens den 17 maj 1890 afgifna betänkande

fogats vid sällskapets förenämnda skrifvelse.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, tillhörde ifrågavarande

samlingar, som i rundt tal omfattade öfver 16,500 nummer,

dels staten, dels svenska sällskapet för antropologi och geografi, dels

enskilda personer, som förklarat sig villiga att skänka sina samlingar

till ett blifvande etnografiskt museum, om ett dylikt snart komme

till stånd. De staten tillhöriga samlingarna vore stälda under inseende

dels af vetenskapsakademien, dels af vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien. Angående uppkomsten af dessa samlingar hade komitén

upplyst, att de etnografiska föremål, som befunne sig under vetenskapsakademiens

inseende, ursprungligen och i väsentlig mån införts i samband

med naturaliesamlingar och sedermera ökats genom köp och gåfvor af

svenska resande eller konsuler och andra personer i utlandet. Berörda

samlingar hade år 1841 stälts under vård af den då upprättade intendenturen

för riksmusei vertebratafdelning. Vid två tillfällen, då svenska örlogsfartyg,

nemligen fregatterna Eugenie och Vanadis, företagit expeditioner

till aflägsnare farvatten, hade särskild uppmärksamhet egnats åt de etnografiska

förhållandena och rikliga samlingar hemförts, af Indika de först

hembragta stälts under vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademiens inseende.

. Dessa med flera etnografiska samlingar hade sedermera blifvit deponerade

i riksmuseum. Till samlingarnas förvarande hade vetenskapsakademien i

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

det för statsmedel inköpta qvarteret Grönlandet södra beredt en lokal, hvilken

sedermera tillökats, så. att den nu inrymde samlingens första afdelning.

Då efter hemkomsten af Vanadisexpeditionen ökadt utrymme fordrades för

de af denna hemförda stora samlingar, hade en lokal förhyrts i huset n:o 30

vid Kungsgatan, hvarest nu den s. k. asiatiska afdelningen förvarades. Ordnandet

af samlingen i dessa lokaler hade tagit sin början omkring midten af

1870-talet och då uppdragits åt en numera afliden person, Kornelia Pålman,

hvilken med lifligt intresse och sakkunskap, förvärfvad genom vidsträckta

studier vid utlandets förnämsta museer, fortsatt arbetet härmed ända till

sin död år 1886. I november samma år hade en af hennes lärjungar, numera

kandidaten F. Martin, antagits till biträde åt intendenten för riksmusei

vertebratafdelning vid tillsynen och vården om samlingen. Omkostnaderna

för samlingens ordnande och aflöningen åt dervid anstälda biträden hade

under en följd af år bestridts hufvudsakligen med besparade medel. Från

och med år 1890 hade årligen utgått ett af riksdagen på extra stat beviljadt

anslag af 2,800 kronor till samlingens vård, underhåll .och förkofran.

Efter att hafva framhållit behofvet och betydelsen af ett etnografiskt

museum, hade komitén såsom sin åsigt uttalat att, för att den nuvarande

etnografiska samlingen skulle kunna utvecklas till ett verkligt allmänt

etnografiskt museum, måste åt densamma gifvas en så sjelfständig ställning

som möjligt, hvarjemte den borde ställas under ledning af en forskare,

som med förstudier i etnografien berörande ämnen tagit den etnografiska,

vetenskapen till sin hufvuduppgift samt hade tid att uteslutande egna sig

åt denna forskning och åt ifrågavarande samlings vård och förkofran.

Derjemte behöfdes en lokal, som dels vore tillräcklig icke blott för den

nu befintliga samlingens bevarande och utställning, utan äfven för mottagande

af påräknade donationer, dels ock medgåfve ett ändamålsenligt

ordnande af de föremål, som i nämnda lokal skulle inrymmas.

Under hänvisande till det af komitén afgifna utlåtande och i öfverensstämmelse

med ett af komitén uppgjordt kostnadsförslag, hade sällskapet

för antropologi och geografi hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes

besluta, att af de under vetenskapsakademiens samt vitterhets-, historieoch

antiqvitetsakademiens vård stående etnografiska föremål skulle bildas

ett sjelfständigt allmänt etnografiskt museum, äfvensom afgifvit förslag

angående vården af samt om beredande af erforderliga medel för ett

dylikt museum.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, i ärendet hörd, hade

i utlåtande den 2 december 1890 anfört, bland annat, att det vore en

stor olägenhet, att de förenade etnografiska samlingarna nu förvarades

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

i t\ å skilda lokaler samt att de icke stode under vård af någon fackman,

som hade till uppgift att med all kraft verka för det etnografiska museets

utveckling och som egde kompetens att vidtaga sådana systematiska anordningar,

som den etnografiska vetenskapen kräfde, förklarat sig dela

den af svenska sällskapet för antropologi och geografi uttalade mening om

nödi ändigheten af att ett sjelfständigt etnografiskt museum i vårt land

komme till stånd.

Eftei remiss hade vetenskapsakademien i ämnet inhemtat yttrande af

tre bland sina ledamöter, professorerna S. Loven, F. A. Smitt och justitieråd^

C. G. Hammarskjöld, hvilkas den 13 januari 1891 afgifna betänkande

akademien för sin del gillat och antagit såsom uttryck af sina egna åsigter

i ämnet. I detta betänkande hade, bland annat, framhållits, att ledningen af ett

etnografiskt museum och den dermed förenade vården af dess olika och mångfaldigadetaljer,

dess ordnande, det strängt fordrande bestyret att med ständigt

vaken omtanke fylla dess luckor, den vigtiga uppgiften att vetenskapligen

tillgodogöra dess innehåll och dermed deltaga i det gemensamma arbetet för

kunskapen om folken och deras utveckling kräfde sin egen man och icke

vore förenlig med annan befattning.

^ac^e’ enligt hvad departementschefen anmält, vetenskapsakademien

i skrifvelse den 11 november 1896 anfört, att intendenten för riksmusei

vertebralafdelning, professor F. A. Smitt, hos akademien hemstält, att

akademien måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om proposition till Riksdagen

om uppförande på riksmusei stat af en särskild ordinarie intendentsbefattning

i etnografi. 1 ill stöd för denna begäran hade professor Smitt erinrat om nödi

ändigheten af att snarast möjligt åt den etnografiska samlingen bereddes en

mera sjelfständig ställning än den hittills varande. Genom lyckliga omständigheter

hade denna samling i omfång och värde blifvit fullt likställig med

en eiler annan af de öfriga museiafdelningarna, och densammas vård och

förkofran kräfde . särskilda, omfattande studier och arbeten, hvilka omöjligen

kunde medhinnas af vertebratafdelningens intendent, För anskaffande

af ett vetenskapligt biträde åt intendenten vid vården af den etnografiska

samlingen hade visserligen på senare tid fått årligen användas intill 1,200

kronor af de till samlingen utgående extraordinarie anslag; men då allt

större fordringar måste ställas på detta biträde, som i sjelfva verket hade

att fullgöra en intendents syssla, vore denna anordning ej till fyllest, Med

anledning af berörda framställning och i öfverensstämmelse med hvad en

åt akademien för afgifvande af utlåtande i ämnet tillsatt komité, bestående

af justitierådet Hammarskjöld, riksantiqvarien H. Hildebrand samt professorerna

Smitt, G. Retzius och O. Montelius, föreslagit, förklarade akademien

sig fortfarande vara af den åsigten, som akademien i sin

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

skrifvelse den 14 januari 1891 uttalat, eller att i hufvudstaden lämpligast

borde inrättas ett sjelfständigt etnografiskt museum, men att,

derest en sådan anordning för närvarande skulle möta oöfvervinneliga

hinder, akademien anhölle, det Kongl. Maj:t täcktes, för undanrödjande

af de svårigheter, som redan nu vore förknippade med den behöriga

vården af riksmuseets etnografiska samling, till Riksdagen aflåta, proposition

om anställande vid detta museum af en särskild ordinarie intendent

i etnografi med samma löneförmåner som för museets öfriga intendenter

samt med skyldighet att, när en gång etnografiska samlingen komme att

skiljas från riksmuseum och förenas med ett allmänt etnografiskt museum,

såsom dettas föreståndare underkasta sig den förändring i ställning och

verksamhet, som deraf kunde blifva en följd. _ _ •

Efter remiss hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien den

8 december 1896 afgifvit utlåtande och dervid förmält sig vidhålla sin

förut uttalade åsigt om den stora önskvärdheten af ett sjelfständigt etnografiskt

museums upprättande, men emellertid, derest vetenskapsakademiens

farhåga skulle besannas, att en sådan anordning för närvarande

skulle möta oöfvervinneliga svårigheter, förklarat sig på det lifligaste instämma

i vetenskapsakademiens anhållan.

För egen del har departementschefen yttrat:

Riksdagens senast församlade revisorer hade i afgifven berättelse om

verkstäld granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning år

1895, under erinran att riksmusei etnografiska samlingar förvarades på

eldfarliga och för allmänheten föga tillgängliga ställen, uttalat önskvärdheten

af att för dessa värdefulla samlingar måtte beredas lämpligare lokaler.

Ehuru departementschefen derutinnan vore ense med revisorerna, funne han

sig likväl hindrad att för närvarande göra någon framställning om anslag för

anskaffande af ändamålsenligare lokaler åt omförmälda samlingar. En sådan

framställning erfordrade nemligen i departementschefens tanke en utredning,

som nu ej förefunnes och hvilken näppeligen kunde varda fullt tillfredsställande,

innan samlingarna blifvit stälda under en person, som, på samma

gång han innehade nödiga fackinsigter, kunde egna hela sin tid och omtanke

åt vården, ordnandet och bearbetandet af ifrågavarande betydliga samlingar.

Detta kunde man ej rimligen begära af vertebratafdelningens intendent,

hvilkens egentliga uppgift ej lemnade honom tillräcklig tid öfrig för sådana

arbeten, hvarom nu vore fråga. Man måste således närmast se till, att för

de etnografiska samlingarna anskaffades en pa eget ansvar verksam föreståndare.

Då till beklädande af en sådan plats erfordrades en man med bland

annat omfattande vetenskapliga insigter, måste en deremot svarande aflöning

beredas honom. Det syntes emellertid departementschefen ej lämpligt att

Bih. till Itiks. Blot. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för sådant ändamål nu inrätta en ny ordinarie intendentsbefattning vid naturhistoriska

riksmuseum, då det ännu vore ovisst, huruvida detta skulle

komma att framgent bibehålla den dertill nu hörande etnografiska afdelningen

eller ett sjelfständigt etnografiskt museum skulle bildas. I frågans

närvarande läge ansåge departementschefen, att man ej borde gå längre än

att bereda ett tillfälligt årsarfvode på 4,500 kronor åt en särskild föreståndare

för riksmuseets etnografiska samling. Derförutom erfordrades

fortfarande för denna samling det sedvanliga anslaget af 2,800 kronor, om

hvars anvisande vetenskapsakademien i en annan skrifvelse af den 9 september

1896 gjort framställning.

Da statens etnografiska samlingar enligt sakkunniges intyg äro synnerligen

betydande och värdefulla, måste det anses vara af vigt att desamma

varda på ett tillfredsställande sätt bevarade samt så ordnade och utstälda,

att de kunna af forskningen tillgodogöras. Att för detta ändamål erfordras

en person, som kan uteslutande egna sig åt denna uppgift och har vetenskaplig

utbildning inom hithörande områden, synes utskottet uppenbart.

Men en ej mindre nödvändig förutsättning för ändamålets vinnande är,

enligt utskottets mening, att fullt tillräckliga och lämpliga lokaler beredas

för samlingarnas vård och utställning. Såsom allmänt erkänts, uppfylla

de lokaler, i hvilka de etnografiska samlingarna nu äro förvarade, ingalunda

fordringarna i detta hänseende. Utskottet har emellertid, såsom meddelats

i det åt utskottet med anledning af Riksdagens senast församlade revisorers

berättelse afgifna utlåtande n:o 37, inhemta!, att utsigter förefunnes, att

genom enskild offervillighet skulle kunna åstadkommas en nybyggnad för

ifrågavarande samlingars inrymmande. Till upprättande af ett etnografiskt

museum i hufvudstaden har nemligen stiftelsen Lars Hiertas minnes styrelse

afsatt ett belopp af 25,000 kronor och för samma ändamål lära likaledes

25.000 kronor vara af professor Gustaf Retzius och fru Anna Retzius, född

Hierta, afsätta och utlofvade. Byggnadsföretaget är beräknadt skola kosta

74.000 till 75,000 kronor, deruti dock icke inbegripes värdet af erforderlig

tomt. Da emellertid sådan tomt torde kunna beredas å kronans mark i

den trakt, der nordiska museet är förlagdt, synes, på sätt i utskottets omförmälda

utlåtande anföres, det för byggnadens åstadkommande ännu

erforderliga beloppet icke vara större, än att detsamma kan antagas komma

att inflyta genom ytterligare bidrag från enskildt håll. Då en gynsam

lösning . af byggnadsfrågan sålunda torde kunna inom kort tid förväntas,

finner sig utskottet hafva anledning tillstyrka, att medel till arfvode åt en

särskild föreståndare för riksmuseets etnografiska samling må anvisas genom

ifrågavarande anslags förhöjning till det af Kongl. Maj:t föreslagna be
-

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

163

loppet. Som emellertid, i enlighet med hvad utskottet ofvan framhållit,

ett tillfredsställande resultat icke torde kunna af denne föreståndare uppnäs,

utan att fullt lämpliga lokaler för samlingarne beredas, anser utskottet

omförmälda arfvode icke böra utgå förr än visshet vunnits om att en

ändamålsenlig museibyggnad varder uppförd.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen till vård, underhåll och förkofran af

naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling må pa

extra stat för år 1898 anvisa 7,300 kronor, hvaraf 4,500

kronor, afsedda till arfvode åt en särskild föreståndare

för samlingen, dock icke må utgå förrän visadt blifvit,

att ofvan omförmälda, för uppförande af en nybyggnad

för samlingen beräknade belopp åstadkommits.

Meteorologiska centralanstalten.

71:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för upprätthållande af

fullständigt ordnad väclerlekstjenst vid meteorologiska centralanstalten på extra

stat för år 1898 anvisa 7,950 kronor.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschefen erinrat,

hurusom samma belopp blifvit af Riksdagen för ändamålet beviljadt för

hvart och ett af åren 1891, 1895, 1896 och 1897, äfvensom meddelat, att

vetenskapsakademien i en den 9 september näst-lidna ar till Kongl. Maj:t

aflåten skrifvelse framhållit behofvet af ifrågavarande anslags fortsatta

utgående.

I sammanhang med denna Kongl. Maj:ts framställning har^ utskottet

till behandling förehaft en af herr C. O. Bergman inom Första Kammaren

väckt motion (n:o 21), deruti yrkats, att Riksdagen måtte anvisa ett extra

anslag af 300 kronor att utgå till aflönande af den person, som af

meteorologiska centralanstalten befunnes lämplig att sköta de meteorologiska

observationerna i Gellivara.

Till stöd härför har motionären, bland annat, åberopat ett af föreståndaren

för meteorologiska centralanstalten professor R. Rubenson med

anledning af motionen afgifvet yttrande, deri denne meddelat följande:

Den meteorologiska station vid Gellivara, hvilken varit i verksamhet

under september 1894—maj 1895, hade bekostats delvis med enskilda

medel och med ett ringa anslag från meteorologiska centralanstalten, emedan

Ang. anslag

ill väderlefcstjensten

vid

anstalten.

[65.]

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dess inredande och underhåll ej vant förutsedda i den vid 1893 års riksdag

beviljade kongl propositionen om utvidgning och fullständigande af anstaltens

väderlekstjenst. Sedan emellertid svårighet visat sig att fortfarande

erhålla observatör utan ersättning eller med ringa sådan, hade, då anstalten

för ändamålet ej hade några medel öfriga, stationen måst tills vidare indragas.

Detta vore så mycket mera att beklaga som stationen genom sitt

nordliga läge och sin aflägsenhet från andra meteorologiska stationer i

riket vore af ganska stor vigt såväl för den dagliga väderlekstjensten som

för bedömandet af klimatet i Lappland, der, till följd af landets vidsträckthet

och invånareantalets ringhet, stationerna alltid komme att ligga

på långa afstånd från hvarandra.

Professor Rubenson kunde derför icke annat än instämma i motionärens

åsigt om önskvärdheten af att bidrag af allmänna medel lemnades till

återupprättande och underhållande af stationen i Gellivara och ansåge, att

det i motionen föreslagna beloppet 300 kronor för år vore för ändamålet

tillräckligt.

Beträffande Kongl. Maj:t,s omförmälda framställning har utskottet icke

något att erinra.

Hvad angår den af herr Bergman i ämnet väckta motionen, har utskottet,

då af fullt sakkunnig person vitsordats, hurusom det måste anses

vara af stor vigt, att en station för anställande af meteorologiska iakttagelser

underhålles vid Gellivara, vid hvilken station en af meteorologiska

centralanstalten förordnad person i sådant fall måste vara anstäld, ansett

sig böra tillstyrka beviljandet af det för ändamålet erforderliga, jemförelsevis

obetydliga belopp.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må å extra stat för år 1898 bevilja

a) för upprätthållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst

vid meteorologiska centralanstalten 7,950

kronor; och

b) till aflönande af den person, som af meteorologiska

ceutralanstalten anställes för skötandet af de

meteorologiska observationerna i Gellivara, 300 kronor.

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

72:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och A*jfc ™loaf>

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 211) finnes i ämnet anstalter för

anfördt, får utskottet hemställa, de fttumma.

att Riksdagen må till uppehållande af undervisnin- L

gen vid tre läroanstalter för öfverårig a döfstumma, nemligen

i Vadstena, Skara och Bollnäs, anvisa ett extra

anslag för år 1898 af 47,400 kronor.

73:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa, skolan * Kri
stinehamn
att

Riksdagen må, till uppehållande af handtverk^- för^l‘n"da''

skolan i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år [67.J

1898 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för

detta ändamål under närmast föregående år anvisats,

eller 10,000 kronor.

74:o. På grund af hvad Kongl. Maj:t derom föreslagit, får utskottet

hemställa, af blind
att

Riksdagen må på extra stat för år 1898 anvisa, ™''

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och f

b) till understöd åt blindlärareelever samt reseunderstöd

åt blindlärare 1,200 kronor.

75:o. Sistlidna års Riksdag beviljade på Kongl. Maj:ts framställning^

till uppförande af en byggnad för en förskola för blinda vid Tomtebodaaf byggnadför

samt för bestridande af kostnader för uppgjorda ritningar och kostnads-fg™*°l°nv{fr

förslag till denna byggnad 81,950 kronor och anvisade deraf på extra Tomteboda.

stat för år 1897 ett belopp å 50,750 kronor. ° [09.]

Nu har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

1898 anvisa återstoden af det för ifrågavarande ändamål anslagna belopp,

eller 31,200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mhyrande9af ?6:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

lokal för för- och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 212 och 213)

blinda i Vtxåfinnes i ämnet anfördt, får utskottet hemställa,

[70.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1898 till förhyrande

af lokal för förskolan för blinda i Vexjö bevilja

ett anslag af 4,000 kronor.

Hospitalsvården.

TUpuSa 77:o. Sedan Riksdagen år 1895, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposiasyi.

tion, beviljat ett anslag af 1,480,000 kronor till anordnande vid Upsala

[71.] af en asyl för sinnessjuke samt deraf på extra stat anvisat för år 1896

500,000 kronor och för år 1897 450,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit

Riksdagen att af förenämnda anslag på extra stat för år 1898 anvisa

ett belopp af 430,000 kronor.

Under hänvisning till hvad i förevarande ärende blifvit till statsrådsprotokollet

(sid. 213) anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 78:o.) Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen att, för uppförande å VadTanlstäin-^™

asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotobyggnad

för kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 omförmälda ritningar,

^Iri-adsuTa en boställsbyggnad åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl, på

hospital och extra stat för år 1898 anvisa ett anslag af 22,520 kronor.

I åberopade statsrådsprotokollet erinras, att det enligt kongl. bref den

L72-J 29 maj 1896 tillkomme öfverläkaren vid nämnda förenade anstalter kon
tant

lön jemte boställsvåning, ved och elektrisk belysning, dock med skyldighet

för honom att, intill dess annorlunda bestämdes, i stället för boställsvåning

åtnöjas med en hyresersättning af 1,200 kronor årligen.

Innan asylen tagits i bruk, hade — yttrar departementschefen vidare

— samma hyresersättning utgått till öfverläkaren, hvilken saknade boställsvåning

och då ansetts kunna utan olägenhet för hospitalets sjukvård bo i

staden, enär biträdande läkaren och sysslomannen hade bostadslägenheter

inom hospitalets område. På asylens område funnes deremot icke bostad

för någon annan tjensteman än asylens biträdande läkare, ehuru patient
-

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

167

antalet der blefve lika stort som å hospitalet. För tillsynen inom asylen

vore det derför enligt medicinalstyrelsens åsigt nödigt, att öfverläkaren

tinge bostad inom asylens område, hvarest funnes tillräckligt utrymme för

eu boställsbyggnad åt öfverläkaren. Sedan i detta ärende infordradt yttrande

jemte förslag afgifvits af direktionen öfver Vadstena hospital och

asyl, hade medicinalstyrelsens i byggnadsärenden biträdande arkitekt, hofintendenten

A. Kumlien, enligt styrelsens uppdrag i samråd med dess ordförande

och föredraganden för hospitalsärenden u fört ritningar och uppgjort

kostnadsförslag till lämplig boställsvåning för öfverläkaren, hvarefter

och sedan direktionen blifvit hörd öfver detta förslag, detsamma godkänts

af medicinalstyrelsen.

De uppgjorda ritningarna utvisade, att den föreslagna byggnaden, som

beräknats kunna uppföras för en kostnad af 22 520 kronor, innehölle sju

rum med tillhörande tambur, kök, serveringsrum, pigkammare m. m.,

rummen fördelade på två våningar. Ett af rummen vore afsedt att användas

som läkarens expeditions- och mottagningsrum, de öfriga sex deremot

till hans enskilda familjebostad. Alla lokalerna skulle förses med

elektrisk belysning i sammanhang med den, som redan vore anordnad

å asylen.

I skrifvelse till Kong! Maj:t af den 28 september 1896 hade medicinalstyrelsen

yttrat, att den föreslagna byggnaden ej syntes kunna anses

för stor åt öfverläkaren vid en vårdanstalt för ungefär 800 sjuka, då

ifrågavarande byggnad skulle blifva icke ens fullt så stor som en bostadsbyggnad,

hvilken Vestinanlands läns landsting beslutit uppföra åt hvardera

läkaren vid detta läns tre lasarett. Genom uppförande af den nu föreslagna

byggnaden skulle vinnas icke endast en besparing, utan äfven andra

och vida större fördelar, enär både sjukvården och tillsynen öfver anstalten

borde blifva bättre och lättare att handhafva för öfverläkaren, om

han vore boende inom asylens område. På grund af det anförda hade

medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen äska ett

extra anslag af 22,520 kronor till uppförande af ifrågavarande boställsbyggnad.

_ .

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 17 november 1896 anfört, att embetet icke funnit något

att erinra vid ifrågavarande ritningar och tillhörande kostnadsförslag.

På grund af hvad i ärendet förekommit får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för uppförande å Vadstena

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

asyls område, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1897 omförmälda ritningar, af en boställsbyggnad

åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl på extra

stat för år 1898 anvisa ett anslag af 22,520 kronor.

uppförande o/ 79:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att för uppförande vid Nylakarebostod

köpings hospital, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i förenämnda stats
angifna

ritningar, af en byggnad, inrymmande läkarebostad

r-o-i med flera lägenheter, på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af

^ 24,400 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet i detta ärende inhemtas, hade

medicinalstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 mars 1896 anfört

följande.

Nyköpings hospital, som ända till år 1890 haft plats för 70 patienter,

hade genom ny- och ombyggnad blifvit utvidgadt, så att det numera

kunde emottaga öfver 140 sinnessjuke och således vore föga mindre än

Göteborgs hospital med 175 patienter. Vid sistnämnda hospital vore bostäder

för både öfverläkare och biträdande läkare anordnade. Sedan äldre

tid hade å Nyköpings hospitals område funnits en mindre byggnad, der

sysslomannen haft bostad och kontor, hvarjemte hospitalets direktion derstädes

hållit sina sammanträden. Läkaren, som för sin expedition fått

nöja sig med ett litet och otjenligt rum i stora hospitalsbyggnaden, hade

haft sin bostad i staden. Denna anordning hade icke varit fördelaktig

för hospitalet och borde med den omfattning, hvartill hospitalet numera

kommit, icke vidare fortfara. Medicinalstyrelsen ansåge, att läkaren borde

erhålla bostad å hospitalets område för att komma i tillfälle att egna

ständig tillsyn åt hospitalet samt öfvervaka sjukvården, ordningen och

göromålens behöriga gång. Lämplig byggnadsplats funnes tillgänglig, och

hade på uppdrag af medicinalstyrelsen dess biträdande arkitekt, hofintendenten

A. Kumlien, uppgjort ritningar jemte tillhörande, å 24,400 kronor

slutande kostnadsförslag för bostadshus åt läkaren med flera lägenheter.

Enligt berörda ritningar skulle på nedra bottnen förläggas expeditionsrum

för läkare och syssloman samt förvaringshvalf och apoteksrum in. m.

Våningen en trappa upp och vindsvåningen, båda innehållande tillsammans

sex rum och kök samt öfriga nödiga lägenheter, såsom skafferi, serveringsrum

m. m., skulle utgöra den egentliga bostaden för läkaren.

Hvad kostnaden beträffade borde ej förbises, att, då läkarens bostad

upptoge endast våningen en trappa upp och vindsvåningen, kostnaden för

ifrågavarande bostad endast kunde beräknas till högst två tredjedelar af

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

totalkostnaden för hela byggnadsarbetet, eller ungefär 16,266 kronor,

hvarå 5 procent såsom ränta och underhåll utgjorde något öfver 813 kronor.

Om Riksdagen godkände de för läkaren i 1896 års statsverk sproposition

föreslagna aflöningsförmåner, innefattande bland annat, att, så länge boställsvåning

inom hospitalets område ej kunde beredas läkaren, han egde

såsom ersättning för boställsvåning och ved uppbära 1,000 kronor om

året mot skyldighet att vara boende i hospitalets närhet, skulle således

genom uppförande af bostad åt läkaren fördelen för hospitalet att hafva

läkare boende inom anstaltens område vinnas utan någon särskild uppoffring

från statsverket och derjemte en betydlig förmån erhållas genom

i bottenvåningen befintliga, för det helas skötsel välbehöfliga lokaler.

Medicinalstyrelsen, vid hvars skrifvelse funnits fogade förutnämnda

ritningar och kostnadsförslag, hade derför anhållit om aflåtande af proposition

till Riksdagen om anvisande af ett extra anslag å 24,400 kronor

för uppförande af bostad åt läkaren vid nämnda hospital.

öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig i frågan,

hade i skrifvelse till Kongl. Maj:t. den 24 mars 1896 anmält, att embetet

icke funnit anledning till erinran vare sig mot ifrågavarande ritningar

eller mot den i kostnadsförslaget beräknade arbetskostnaden.

Sedan Riksdagen under visst vilkor antagit förenämnda aflöningsbestämmelse

för läkaren vid Nyköpings hospital, och Riksdagens berörda

beslut blifvit af Kongl. Magt godkändt, hade medicinalstyrelsen i skrifvelse

den 28 september 1896 angående medicinalverkets behof förnyat sin framställning

om beredande af anslag till en bostad för sagde läkare.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i

detta ärende föreslagit, hemställer alltså,

att Riksdagen för uppförande vid Nyköpings hospital,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna

ritningar, af en byggnad, inrymmande läkarebostad

med flera lägenheter, må på extra stat för år 1898 anvisa

ett belopp af 24,400 kronor.

80:o. Kongl. Maj:t. bär föreslagit Riksdagen att, för utvidgning afAM%“”‘l„aa9/öaf

Göteborgs hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsproto- Göieborgi

kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 åberopade ritningar, hvital

på extra stat för år 1898 anvisa 64,865 kronor. [74.J

Af berörda statsrådsprotokoll inhemtas, att i medicinalstyrelsens skrifvelse

den 28 september 1896 angående medicinalverkets behof framställning

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4. Sami. 1 Afd. 7 Häjt. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

äfven blifvit giord om anslag för tillbyggnad af Göteborgs hospital jemte

anordnande af centraluppvärmning och elektrisk belysning derstädes samt

att styrelsen i fråga härom anfört följande.

För ungefär 24 år sedan hade å Hisingen på ett afstånd af mer än

en half mil från staden Göteborg uppförts ett hospital, hvilket sedan dess

förblifvit temligen oförändradt. De intagna sjuke, alla tillhörande andra

och tredje betalningsklasserna, vore fördelade på tre byggnader. Fn af

dessa byggnader inrymde våldsamma och stormande patienter. Denna

byggnad, den s. k. cellafdelningen, läge vid inre eller ekonomigårdens

östra sida. De två öfriga byggnaderna, som vore hvarandra fullkomligt

lika, innehölle hvar sin könsatdelning samt begränsade ekonomigården i

norr och söder. I hvar och en af de två sistnämnda byggnadernas nedre

våning funnes en korridor utmed de långsidor, som gränsade åt ekonomigarden.

öfvervåning funnes i hvardera huset på dess östliga och vestliga

del samt på mellanpartiet. På en utsträckning af ungefär 50 fot

å hvarje sida om sistnämnda öfvervåning hade byggnaden alltså endast

en våning, under det hela byggnaden hade en längd af 420 fot. Med den

nu ifrågasatta tillbyggnaden afsåges att båda dessa byggnader skulle erhålla två

fullständiga våningar, hvarigenom flera sjukplatser kunde erhållas för en

jemförelsevis ringa kostnad.

I hvar och en af nyssnämnda två byggnader vore nedra våningens

korridor medelst dörrar afstängda i tre afdelningar, längst åt öster afdelningen

för oroliga, i mellersta delen afdelningen för lugna osnygga samt

längst åt vester afdelningen för lugna renliga och konvalescenter. Rummen

på de särskilda afdelningarna i denna våning vore afsedda till matrum,

dagrum och arbetsrum jemte badrum, tvättrum, diskkök, förrådsrum, vaktrum,

större sjukrum tillika med några enkelrum och isoleringsrum. Öfre

våningen vore afsedd till sofrum, somliga för en, andra för flere sjuka.

Uppvärmningen skedde genom flera tegelugnar, till någon del beklädda

med kakel. Till belysning användes fotogenlampor.

Redan länge hade det varit påtänkt att utvidga hospitalet och att i

sammanhang dermed anordna centraluppvärmning samt elektrisk belysning.

Att utvidgning länge varit behöflig syntes deraf, att hospitalet städse varit

fullt belagdt och att plats dessutom antingen alls icke eller först efter lång

väntan kunnat beredas många af de sökande.

Den 22 september 1893 hade medicinalstyrelsen anmodat direktionen

öfver Göteborgs hospital att inkomma med utlåtande öfver ett af hofintendenten

A. Kumlien afgifvet förslag rörande tillbyggnader och förändringar

vid hospitalet. I skrifvelse den 14 november samma år både

direktionen tillstyrkt den föreslagna centraluppvärmningen och elektriska

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

belysningen men afstyrkt tillbyggnaden med stöd af öfverläkarens vid

hospitalet yttrande i ämnet, I detta yttrande hade öfverläkaren utgått från

det antagandet, att i vårt land redan förefunnes ett öfverflödigfstort antal

platser för behandling af botliga sinnessjuka i andra och tredje betalningsklasserna,

men att ett alldeles otillräckligt utrymme funnes för vård af

obotliga, äfvensom att ett hospital för 250 patienter skulle vara väl stort

för sin uppgift. Vidare hade öfverläkaren anfört, att det framlagda förslaget

återförde hospitalet från det moderna paviljongsystemet till det

föråldrade korridorsystemet, äfvensom att i samma förslag enkelrum blifvit

förlagda å afdelningarna för lugna, men att cellafdelningen icke blifvit

utvidgad, hvarigenom vid ökadt patientantal störande patienter skulle

komma att placeras i enkelrummen inom de lugna afdelningarna, och att

hospitalets hufvudändamål derigenom skulle förfelas. Slutligen hade öfverläkaren

klandrat förslaget, derför att detsamma skulle till en obestämd

framtid undanskjuta frågan om uppförande å Göteborgs stads område af

paviljonger för första klassens patienter.

Medicinalstyrelsen hade yttrat, att enligt dess åsigt motståndet mot

hospitalets måttliga utvidning vore oberättigadt. Ehuru kongl. stadgan

angående sinnessjuke den 2 november 1883 föreskrefve, att hospitalen

skulle vara kuranstalter för behandling af botliga sinnessjuke, hade

hospitalen genom omständigheternas tvång förblifvit blandade anstalter,

der såväl botliga som obotliga vårdades. Förhållandena blefve dock

bättre, i den mån flera asyler kom me till stånd. Byggandet af asyler

hade också länge pågått och syntes icke så snart komma att upphöra.

Hospitalen måste emellertid användas sådana de vore, för att bereda de

sinnessjuke någon behandling, äfven om en fullkomligare anordning för

detta ändamål skulle vara önskvärd. Kunde med utvidgningen åstadkommas

eu förbättring i behandlingen för de botliga, vore utvidgningen,

som kunde ske utan att tjenstemännens eller den högre betjeningens antal

behöfde ökas, ännu mer berättigad.

Öfverläkarens påstående, att hospitalet genom förslaget om dess tillbyggnad

skulle återgå från paviljongsystemet till korridorsystemet, vore

felaktigt. I den första beskrifningen på hospitalet uppgåfves detta vara

uppförd t »efter ett förmedladt korridor- och s. k. paviljongsystem». Vid

närmare granskning af nämnda byggnad befunnes att paviljongsystemet

vore mycket litet iakttaget, Endast öfre våningen kunde anses i någon

ringa mån öfverensstämmande med paviljongsystemet. Den nedre våningen

vore en vanlig korridorbyggnad, der dörrar afstängde de olika afdelningarna

från hvarandra. Om denna anordning ansetts tillräcklig under

dagen, då många stojande patienter vore i rörelse, torde den kunna anses

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tillfyllestgörande äfven under natten, då de flesta sjuka vore försänkta

i sömn.

öfverläkarens klander mot förslaget, derför att detta skulle undanskjuta

tanken på uppförande af paviljonger för patienter, tillhörande första

betalningsklassen, kunde ej utgöra giitigt skäl för uppskjutande af en väl

behöflig utvidgning af hospitalet till förmån för andra och tredje klassens

patienter, enär behofvet af platser för de sistnämnda vore vida större och

mer trängande än för de lyckligare lottade, till första klassen hörande

patienterna.

Mera beaktansvärda vore öfverläkarens anmärkningar mot sättet för

den år 1893 föreslagna utvidgningen. Anordnades flera enkelrum mellan

andra och tredje samt mellan tredje och fjerde afdelningarna, skulle det

kunna hända, att, vid brist på plats å cellafdelningen, oroliga och våldsamma

patienter blefve placerade i dessa enkelrum, hvilket komme att

verka störande för lugnare patienter. Den föreslagna fjerde afdelningen

för lugna patienter blefve äfven för stor (64 platser), enär det vore föga

antagligt, att af ifrågasatta 268 hospitalspatienter 128 skulle vara lugna

Ett af medicinalstyrelsen nu till Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnadt

och förordadt, af ritningar och kostnadsberäkningar åtföljdt förslag till

utvidgning af och förbättringar vid Göteborgs hospital, hvilket förslag år

1896 uppgjorts af hofintendenten Kumlien i samråd med styrelsens ordförande

och föredraganden för hospitalsärenden, vore befriadt. från de

brister, som gifvit anledning till anmärkningar mot det förut framstälda

förslaget. Sålunda skulle enligt det nya förslaget på afdelningarna för

lugna ej förekomma flera enkelrum än de redan nu befintliga. Afdelningen

för lugna och renliga hade blifvit begränsad till 34 patienter, eller

hälften af det år 1893 ifrågasatta antalet. Samma afdelning hade dessutom

utvidgats genom anordnande af matsalar i källarvåningen, hvarigenom

ett betydligt större utrymme erhållits för dag- och arbetsrummen

på nedre bottnen. I stället för den nuvarande andra afdelningen hade i

förslaget upptagits öfvervakningsafdelningar, förlagda för osnygga och slöa

patienter till nedre bottnen, för oroliga och opålitliga till öfre våningen.

Hvarje öfvervakningsafdelning skulle vara försedd med badrum, två vaktrum

och isolerings- eller enkelrum. Mellan afdelningen för halforoliga och

lugna vore enligt förslaget inskjuten en afdelning för halflugna med tre

enkelrum och ett sofrum för fyra patienter i öfre våningen samt med

matrum, dagrum och badrum i nedre våningen.

De sjukes fördelning å hospitalet, sådan den nu vore, sådan den skulle

blifvit enligt 1893 års förslag och sådan den skulle komma att gestalta

sig enligt det nu framstälda förslaget, syntes af följande sammanställning:

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

Afdelning.

Antal platser enligt

nuvarande för- delning.

1893 års förslag.

det nya förslaget.

N:o 1........................................

12

12

12

* 2........................................

25

32

12

» 3..........................................

17

26

18

» 4..........................................

34 (33)

64

32

7

» 5 ........................................

» 6.........................................•••

—

—

34

Summa

88 (87)

134

115

o

Denna fördelning gälde för hvardera könsafdelningen. A Göteborgs

hospital beräknades för närvarande en patient mer på mans- än på qvinsafdelningen,

men i båda förslagen beräknades de båda könsafdelningarna

blifva lika stora. För närvarande kunde 175 patienter vårdas å Göteborgs

hospital, men enligt 1893 års förslag skulle 268 patienter och enligt

det nu framlagda förslaget 230 patienter kunna samtidigt vårdas derstädes.

Med nuvarande fördelning utmärkte afdelningen n:o 1 våldsamma

och stormande, n:o 2 oroliga, n:o 3 lugna och osnygga, samt n:o 4 lugna

renliga och konvalescenter. Enligt den nu föreslagna fördelningen skulle

afdelningen n:o 1 utmärka våldsamma och stormande, n:o 2 osnygga och

slöa på öfvervakningsafdelningens nedre våning, n:o 3 oroliga och opålitliga

på öfvervakningsafdelningens öfre våning, n:o 4 halforoliga, n:o 5

half lugna samt n:o 6 lugna renliga och konvalescenter. Härigenom ansage

medicinalstyrelsen det böra blifva lättare, än hittills varit möjligt, att

fördela patienterna på ett tillfredsställande sätt. Med tillämpning af det

nya förslaget skulle 55 nya platser vinnas och på samma gång sjukvården

kunna väsentligt förbättras genom inrättande af öfvervakningsafdelnmgar,

som annorstädes gifvit mycket goda resultat. Genom den bättre insigten

i de sjukes tillstånd och det ökade tillfället till en lämplig behandling och

fördelning af de sjuke, som härigenom skulle vinnas, kunde äfven behandlingen

blifva mildare och den ofta förderfliga isoleringen väsentligt inskränkas.

En minskning, relativt till det ökade patientantalet, af celler

och isoleringsrum skulle visserligen genom detta förslag inträda, men denna

olägenhet uppvägdes i medicinalstyrelsens tanke mer än väl genom inrättande

af nya öfvervakningssalar. Enligt förslaget^ skulle antalet celler och

isoleringsrum dock blifva icke obetydligt, uppgående till 34 på 230 patienter,

eller nära 15 procent af det beräknade patientantalet.

Om hospitalet utvidgades, blefve det än mera nödvändigt att införa

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

centraluppvärmning och elektrisk belysning. Med det sätt, hvarpå uppvärmning

och belysning nu vore ordnade å hospitalet, förefunnes fara för

eldsvåda. Den genom många patienters sammanförande i gemensamma

sof- och dagrum samt genom förbränningsprodukterna från fotogenlamporna

förskämda luften kunde ej förbättras på lämpligt sätt, enär inga verksamma

anordningar för tillräcklig uppvärmning och ventilation nu förefunnes.

Med centraluppvärmningen skulle förbindas en kraftig ventilation, och den

elektriska belysningen skulle ej åstadkomma någon luftförsämring. Luftens

beskaffenhet kunde derför ej med de föreslagna anordningarna för uppvärmning

och ventilation utgöra något hinder för vård af patienter till

det antal,. som utrymmet medgåfve, hvilket utrymme i det senaste förslaget

vore så rikligt tilltaget, att patientantalet borde kunna vid tillfälliga behof

icke obetydligt ökas.

Nya ångpannor behöfdes emellertid för hospitalet icke blott för uppvärmning,

ventilation och elektrisk belysning utan äfven för matlagning

och tvätt. Enär afloppsångan kunde användas för alla lokalers uppvärmning

och beredning af varmt vatten till bad med flera andra behof, komme

kostnaderna för dessa anordningar att till icke ringa del ersättas genom

besparing i de årliga driftkostnaderna.

Utvidgningen af hospitalets sjukafdelningar betingade ökadt utrymme

för . tvättinrättning och bageri, hvilka då icke vidare kunde inrymmas i

våningen under köket. I förslaget inginge derför uppförande af bageri i

sammanhang med nytt ångpannehus, under det att tvättinrättningen borde

utvidgas med nuvarande bageriets lokaler.

Då direktionen öfver Göteborgs hospital afstyrkt den af medicinalstyrelsen

år 1893 ifrågasatta utvidgningen af hospitalet, hade medicinalstyrelsen

ansett sig icke kunna föreslå anordnande af en dyrbar centraluppvärmning

och elektrisk belysning för en så liten anstalt som Göteborgs

nuvarande hospital, hvarför frågan „ om hospitalets utvidgning i tidsenlig

rigtning under tiden fatt hvila. År 1895 hade emellertid Riksdagens

revisorer besökt hospitalet och dervid fäst sin uppmärksamhet vid det

otillfredsställande sätt, hvarpå de olika sjukafdelningarna uppvärmdes, i

hvilket afseende anmärkts, att uppvärmningen skedde genom otjenliga

tegelstensugnar, att dessa vore synnerligen bränsleödande samt att de

vid en anstalt sådan som hospitalet otvifvelaktigt måste gifva anledning

till verklig tara för eldsvåda. Revisorerna hade derför ansett, att ett

nytt uppvärmningssätt vore för hospitalet af behofvet påkalladt, samt att

genom centraluppvärmning dessutom skulle vinnas den afsevärda förmånen,

att en önsklig tillökning af utrymmet inom hospitalet kunde ega

rum. Detta uttalande hade gifvit stöd åt medicinalstyrelsens förut vid

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

flera inspektioner uttryckta åsigt om nödvändigheten af hospitalets utvidgning.

För den nu föreslagna utvidgningen skulle erfordras: uppförande af

öfvervåningar å de nuvarande envåningsdelarne af de båda hufvudbyggningarna,

utvidgande af de båda större rummen å öfvervakningsafdelningarna

och af den blifvande fjerde afdelningens matsal, anordnande af matsalar

i källarevåningen under den blifvande sjette afdelningen, anordnande af

arbetsrum i de fyra vindsrum hvilka hittills föga eller icke begagnats,

åtskilliga ändringar uti byggnadens inredning, i synnerhet å öfvervakningsafdelningarna,

samt utvidgande af tvättinrättningen och anordnande af ny

bagerilokal. För centraluppvärmning och elektrisk belysning skulle dessutom

erfordras: nytt ångpannehus med nya ångpannor, nya värmekamrar

med dertill hörande ångrör och värmeelement, i väggarne murade kanaler

för tillförsel af frisk uppvärmd luft och afledande af skämd luft, en dynamemaskin

med ackumulatorsbatterier samt elektriska lampor med dithörande

ledningar m. m. Hela kostnaden för alla dessa förändringar skulle uppgå

till 1 65,000 kronor.

För det nuvarande hospitalets utvidgning med 55 nya sjukplatser

jemte nödigt utrymme för en tillfällig hårdare beläggning hade kostnaderna

beräknats till 64,865 kronor. Denna summa, om än i och för sig afsevärd,

finge erkännas vara helt obetydlig, om densamma fördelades på 55 nya

platser, då kostnaden för hvarje sjukplats blefve ej fullt 1,179 kronor,

under det att utgifterna för hvarje sjukplats vid de för några år sedan

nyuppförda hospitalen vid Lund och Upsala öfverstigit 5,000 kronor. Beträffande

drift- och underhållskostnaderna borde ej förbises, att dessa efter

vidtagandet af de föreslagna ändringarna blefve relativt billigare genom

kostnadernas fördelning på ett större antal patienter, under det att inga

flera läkare eller högre aflönade tjenare behöfde anställas, hvilket måste

medföra en minskad dagkostnad för hvarje vårdad sjuk. Endast genom

de nuvarande gamla tegelugnarnes ersättande med en tidsenlig ångvärmeledning

hade beräknats uppkomma en årlig bränslebesparing till ett värde

af omkring 3,000 kronor.

På grund af det anförda hade medicinalstyrelsen hemstält om ett

anslag af 165,000 kronor för åvägabringande af ifrågavarande förändringar

vid och utvidgning af Göteborgs hospital.

Efter erhållen remiss hade öfverintendentsembetet den 17 november

1896 i detta ärende till Kongl. Maj:t afgifvit utlåtande och dervid förklarat,

att de för hospitalets ändring och tillbyggnad upprättade ritningsoch

kostnadsförslag icke gifvit anledning till anmärkning från embetets

sida. Beträffande förslaget till hospitalets uppvärmning och ventilation

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

hade öfverintendentsembetet åberopat ett vid dess utlåtande fogadt, af

ingeniören W. Dahlgren afgifvet yttrande, innefattande allenast några

detaljanmärkningar mot förslaget. Vidkommande de tillämnade anordningarna

för införande af elektrisk belysning hade öfverintendentsembetet

anfört att, då specificeradt förslag i detta afseende icke blifvit uppgjordt,

något yttrande huruvida berörda anordningar kunde för den härför beräknade

kostnad af 20,000 kronor utföras, icke kunde af embetet afgifvas.

Medicinalstyrelsen, som lemnats tillfälle att inkomma med yttrande i

anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört, hade med skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 7 december 1896 öfverlemnat dels en af ingeniören A.

Estelle uppgjord specificerad kostnadsberäkning rörande den föreslagna

elektriska belysningsanläggningen, dels ock två af ingeniören H. Theorell

och hofintendenten Kumlien afgifna yttranden, hvilkas innehåll medicinalstyrelsen

åberopat. För egen del hade medicinalstyrelsen anfört, att de af

ingeniören Dahlgren gjorda detaljanmärkningarna till en del föranledts

genom missuppfattning af ritningarna, hvilka till undvikande af onödiga

kostnader icke blifvit i detalj utarbetade. Några af ingeniören Dahlgren

förordade anordningar skulle, i den mån de kunde utföras på grund af

lokala förhållanden och icke medförde utgifter utöfver de i kostnadsförslaget

beräknade, etter närmare pröfning tillämpas vid ifrågavarande

arbetes utförande. Medicinalstyrelsen hade tillika hemstält, det Kongl.

Maj:t täcktes medgifva, att vid utförande af centraluppvärmningen vid

hospitalet finge vidtagas de smärre förbättringar af det ursprungliga förslaget.

som kunde åvägabringas, utan att det begärda anslaget öfverskredes.

Öfverintendentsembetet, som erhållit befallning att yttra sig med

anledning af hvad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hade i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 11 december 1896 anmält, att embetet, som lemnade

utan anmärkning de genom styrelsens försorg upprättade specificerade

kostnadsberäkningarna till belysningsanordningar vid hospitalet, för sin del

funne, att, med afseende å hvad numera blifvit upplyst beträffande de

lör hospitalet tillämnade värme- och ventilationsanordningarna, hinder icke

borde möta för att, på sätt medicinalstyrelsen ansett önskvärdt, de af ''

ingeniören Theorell derför uppgjorda förslag lades till grund för ifrågavarande

arbetens utförande.

Det af medicinalstyrelsen nu framlagda förslag till utvidgning af och

lörbättringar vid Göteborgs hospital syntes departementschefen, enligt hvad

denne vidare meddelar, bereda stora fördelar för en måttlig kostnad och

vara egnadt att i afsevärd mån minska den ännu alltjemt rådande bristen

på tillräckligt antal platser i lämpliga anstalter för sinnessjukes vård.

Departementschefen ansåge sig ock, efter hvad i ärendet förekommit, böra,

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 177

under förutsättning att härför nödiga penningmedel anvisades, förorda de

ifrågasatta arbetenas utförande i hutvudsaklig öfverensstämmelse med detta

förslag. Hvad anginge utgifter för anordnande af värme- och ventilationsinrättningar

äfvensom elektrisk belysning samt för vidtagande af öfriga

åtgärder för hospitalsbyggnadernas försättande i tidsenligt skick utan samtidig

utvidgning af anstalten förefunnes, enligt departementschefens åsigt,

ej något hinder för Kongl. Maj:t att, på sätt i liknande fall vid andra

hospital egt rum, anvisa de för dessa utgifters bestridande nödiga medel

från förslagsanslaget till hospitals underhåll. För utförande af den föreslagna

tillbyggnaden kunde detta anslag deremot ej utan Riksdagens medgifvande

anlitas. Vid sådant förhållande och då Kongl. Maj:t tillförene i

fråga om dylika byggnadsföretag af Riksdagen äskat särskilda anslag a

extra stat, hade departementschefen hemstält om aflåtande af ifrågavarande

proposition.

På grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, får utskottet

hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för utvidgning af Göteborgs

hospital i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari

1897 åberopade ritningar, anvisa på extra stat för år

1898 en summa af 64,865 kronor.

81:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad för

flera föregående år egt rum, må för år 1898 på extra

stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till understöd

åt Jerfsö sjukhus för spetelsk, under vilkor att Gefleborgs

läns landsting dertill för samma år anvisar 4,000

kronor och medgifver, att spetelske äfven från andra

län må vid sjukhuset erhålla vård, i den mån utrymmet

sådant tillåter.

Ang. anslag

till Jerfsö

sjukhus för

spetelske.

[75.]

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Diverse anslag.

för sierska 8^:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemfornZift*

ställer utskottet, .

sällskapet.

[76.] att Riksdagen, i likhet med hvad för flera före
gående

år egt rum, må jemväl för år 1898 på extra

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

tui1^beredande . 83:a Likaledes på grund derom utaf Kongl. Maj:t gjord framställ
af

religions- ning hemställer utskottet,

vård åt

svenske sjömän

m. jl.

1 hamnar a runa, mä till beredande af religionsvärd ät svenske sjö
män

in. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra anslag

för år 1898 af 10,000 kronor.

att Riksdagen, på sätt för flera föregående år egt

[77.]

}ör eT/ör" . 84:0- Sedan nästlidna års Riksdag, med bifall till Kongl. Majrts derom

rwfllnwd ^°rda fra™ställning, på extra stat beviljat dels till anställande af tvä

ZZlnZö- kontraktsadjunkter inom Vester bottens fjerde kontrakt 12,000 kronor, deraf

sanda fff 4,000 kronor att utgå under 1897, dels till resekostnadsersättning åt dessa

församlingar, kontraktsadjunkter 1,500 kronor, deraf 500 kronor att utgå under 1897,

[78.] ttels ock till två stipendier för utbildande vid universitet af prester, förtrogna

med finska språket, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor att utgå under

år 1897, samt åt Kongl. Maj:t öfverlemnat att meddela de närmare bestämmelser,

som kunde erfordras rörande anslagens användande, har Kongl.

Maj:t, som den 29 maj 1896 i ofvannämnda afseenden meddelat närmare

bestämmelser, nu föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen

anvisa för år 1898: af anslaget till kontraktsadjunkterna 4,000 kronor, af

anslaget till resekostnadsersättning åt dessa 500 kronor samt af det till

stipendiers inrättande beviljade anslag 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att . Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

85:o. Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet, museet.

[79.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för hvart och ett

af åren 1891—1897 egt rum, må på extra stat för år

1898 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till

styrelsens för nordiska museet förfogande för att enligt

dess bestämmande användas för museet tillhörande

ändamål.

86:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till understöd, på de

vilkor Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt bestämma, för utgifvande äfven )krif, för

under år 1898 af tidskriften »Nyare bidrag till kännedom om de svenskalandsmål"•mlandsmålen

och svenskt folklif», på extra stat för samma ar anvisa ett [80.]

belopp af 5,000 kronor.

Med afseende härå har departementschefen till statsrådsprotokollet

erinrat, att, sedan Kongl. Maj:t vid fördelning af anslaget till resestipendier

samt läroböckers och lärda verks utgifvande för hvardera af åren 1880—1883

tilldelat dåvarande docenten vid universitetet i Upsala J. A. Lundell ett

belopp af 700 kronor för utgifvandet af tidskriften »Nya bidrag till

kännedom om de svenska landsmålen och svenskt folklif», hade 1883 ars

Riksdag, på derom inom densamma väckt förslag, stält till Kongl. Maj:ts

förfogande under år 1884 ett extra anslag af 3,150 kronor att pa de

vilkor, Kongl. Maj:t kunde finna godt bestämma, användas till understöd

för utgifvande under sistnämnda år af omförmälda tidskrift. Med bifall

till Kongl. Maj:ts framställningar hade Riksdagen sedermera år efter år

förnyat detta anslag, som sålunda jemväl för innevarande år utginge.

De vilkor, som genom särskilda Kongl. Maj:ts beslut fastst älta för de

årliga understödens utgående, hade hufvudsakligen galt tidskriftens omfång,

som till en början förklarats skola utgöra minst 30 ark för året, men

sedermera, på ansökning af docenten Lundell, bestämts till minst 25 ark

årligen.

För nästkommande år hade, enligt hvad departementschefen anmält,

nuvarande e. o. professorn Lundell, såsom hufvudredaktör för berörda tidskrift,

anhållit om nämnda anslags höjande till 5,000 kronor; och hade

Lundell till stöd för sin härutinnan framstälda begäran anfört: I tidskriften

hade allt sedan dess början — år 1878 — offentliggjorts en betydande

mängd afhandlingar och samlingar, egnade att vidga och fördjupa

kännedomen om svenska landsmål och svenskt folklif under ett kulturskede,

som nu hölle på att gå till ända. Tidskriften intoge genom vetenskaplig

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hållning och mångsidig behandling af det rika ämnet en af de främsta

platserna bland likartade publikationer inom och utom Europa. Att påpeka

detta faktum kunde ingalunda anses opassande, då förtjensten deraf

mindre vore att tillskrifva redaktionen än den vetenskapliga anda och det

fosterländska intresse, som våra högskolor och dem närstående kretsar hyste

och fostrade.

Det hade emellertid hos redaktionen väckt allvarliga bekymmer,

att för uppteckning, undersökning och publikation af folkets tungomål

och gamla minnen under de förflutna åren i allt fall så litet blifvit

gjordt af hvad som bort göras och kunnat göras, om rikare penningresurser

för ändamalet statt till buds. En utvecklad folkundervisning,

lättade kommunikationer, tidningars spridning till alla folklager, utbredda

andliga rörelser hade verkat derhän, att den gamla odling —

till sin egentliga kärna stammande från länge sedan svunna tider, från

forntid och medeltid — som under århundraden gått i muntligt arf

från slägte till slägte i folkmål, i visor och lekar, i melodier, i sagor

och sägner, i tro och sed, höllo på att dö ut. Härigenom skulle gå

förlorad en guldgrufva för historiska forskningar rörande det svenska

folkets inre lif under årtusenden och en skatt, hvaraf mycket, ompregladt

i nyare form, skulle kunnat blifva af stort värde äfven för framtidens

nationella lif. De senaste årens forskningar intygade enstämmigt,

att den, som ännu ville höra verkliga bygdemål och ur granskningen af

de folkliga munarternas rika skiftningar söka ledning till att förstå språkhistoriens,

spraklifvets problem, och den, som ville följa folktraditionema

i deras olika uppenbarelser, han måste i de flesta landskap hålla sig uteslutande

till den generation, som inom tjugu år skulle hvila i grafven.

h ramtiden skulle anklaga oss för, att vi icke bergade folkets i minnet förvarade

fornarf med lika stor ifver, som vi samlade och förvarade alstren

af dess materiella kultur i museer eller vittnesbörden om andra sidor af

dess tillvaro i arkiv och bibliotek. Visserligen kunde till ursäkt härför

anföras, att den stora allmänhetens offervillighet lättare fäste sig vid samlingar,

. som, för att till sitt värde uppskattas, blott behöfde vädja till

åskådningen, medan folkmål och traditioner, för att till sin betydelse kunna

rätt fattas, förutsatte allvarliga studier eller en djupare kärlek till ämnet.

Emellertid vore för närvarande antalet personer, som ville och kunde

arbeta för uppteckning af folkmål och för insamling af traditioner, så stort,

och deras anspråk på materiel ersättning för ett arbete, som för dem ofta

vore en hjertesak, så små, att det måste anses som en högst betänklig sak

att stanna vid hvad som åtgjorts och vidare kunde åtgöras med hittills

tillgängliga medel. Redaktionen hade för närvarande i sin ego — delvis sedan

tiotal af ar värdefulla bidrag, tillräckliga att fylla omkring tio

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

årgångar af det omfång, som med nu utgående statsanslag kunde utgifvas.

Men för tidskriftens medarbetare innebure det föga uppmuntran till fortsatt

verksamhet, om de nödgades vänta i många år, innan de finge se

frukterna af sina mödor i tryck. Redaktionen maste ock tveka att antaga

nya medarbetare, när utsigt icke funnes till publikation af deras samlingar

inom öfverskådlig tid. Att blott hafva materiel i handskrift för arkiv och

bibliotek förefölle flertalet föga lockande, helst arfvodet i allt fall vore

ringa, hittills i regeln 20 kronor för tryckark — föga mer än ett försvarligt

renskrifvarearfvode. Många för dylikt arbete väl qvalificerade personer

vore icke i sådana ekonomiska omständigheter, att de kunde arbeta

utan en aflöning, som gåfve dem åtminstone det nödvändigaste för uppehället.

Det vore ett tvingande behof att under de närmaste åren få till stånd

och genomföra en systematisk undersökning af våra folkmåls grammatik,

härad för härad ock socken för socken. Studiet af nordiska språk drefves

vid våra högskolor med en ifver, som gjorde det lätt att när som helst

värfva en stab af skickliga och nitiska forskare. En undersökning af

Uplands folkmål hade under sommaren 1896 börjats med penningunderstöd

från enskilde; och undersökningar efter samma plan borde, om medel

dertill vore att tillgå, ofördröjligen anordnas i alla landskap.

Under dylika förhållanden hade redaktionen ansett det för sin pligt

att fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på behofvet af ökade penningmedel

för den tidskrift, som vore den naturliga medelpunkten för dylika

arbeten, i syfte att dels ett större arkantal årligen måtte kunna publiceras,

dels något rikligare ersättning måtte kunna i vissa fall bjudas medarbetare.

Med ökadt omfång för tidskriften följde naturligen, att äfven redaktionsarfvodet

för manuskriptrevision, korrekturläsning och korrespondens —

måste ökas. Äfven ett redaktionsarfvode af 1,000 kronor för 40 tryckark

innebure visserligen icke verklig godtgörelse för det arbete en publikation

af ifrågavarande beskaffenhet kräfde; men full ersättning hade ej heller

förut varit afsedd. En höjning i sagda arfvode vore så mycket nödvändigare,

som extra biträde för den tidsödande och synnerligen svåra korrekturläsningen

torde blifva nödvändigt.

Under förutsättning att tidskriftens årliga omfång höjdes från minst

25 till minst 40 tryckark, beräknade redaktionen, med stöd af hittills

vunnen erfarenhet, tidskriftens årliga utgifter till följande belopp:

för sättning, tryck och papper ................................... kronor 4,000: ■

» nya typer.................................................................... * 20:

till författarearfvoden, efter 24—25 kronor för tryckark » 980: —

» redaktionsarfvode ................................................... s> 1,000:

Summa kronor 6,000

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då inkomsten för sålda exemplar kunde beräknas uppgå till 1,000

kronor, erfordrades alltså ett tillskott af 5,000 kronor; och vågade redaktionen

hemställa, att detta belopp måtte genom statens mellankomst för

ifrågavarande tidskrifts utgifvande under nästkommande år tillförsäkras

redaktionen.

Vid ansökningen funnes fogad en förteckning öfver hos redaktionen

inneliggande manuskript, som godkänts till intagande i tidskriften, och

utvisade förteckningen, att manuskripten uppskattats sammanlagdt lemna

omkring 265 tryckark.

Då de skäl, som af e. o. professor Lundell sålunda anförts för understöd

med förhöjdt belopp till ifrågavarande tidskrift, syntes departementschefen

synnerligen behjertansvärda, har han tillstyrkt, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen göra den framställning, som ofvan meddelats.

Med anledning af denna Kongl. Maj:ts framställning har herr C. E.

Ljungberg uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 37) yrkat,

att det för utgifvande af nämnda tidskrift nu utgående anslag af 3,150

kronor måtte bibehållas, och att större omfång för tidskriften icke måtte

fordras än 20 ark.

Beträffande de skäl, som till stöd för detta yrkande anförts, tillåter

sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Med afseende å ifrågavarande tidskrifts betydelse för kännedomen om

vårt lands språk, folklif och kultur, en betydelse som äfven utom Sverige

blifvit af framstående vetenskapsmän erkänd, har denna tidskrift ansetts

vara förtjent af understöd från statens sida. Af den redogörelse, som i

statsrådsprotokollet meddelats, framgår emellertid, att det anslag, som hittills

utgått såsom understöd till utgifvande af tidskriften, icke är tillräckligt

för att densamma skall kunna i önskvärd omfattning verka för sin uppgift.

Den förhöjning i anslaget, som med afseende härå synes böra beviljas,

torde dock lämpligen kunna begränsas till 500 kronor. Genom det

sålunda förhöjda anslaget bör enligt utskottets mening tillfälle beredas att

i tidskriften intaga de bidrag till densamma, som äro af verkligt värde

och betydelse.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och utan afseende å herr Ljungbergs

ofvannämnda yrkande, må för år 1898 anvisa ett

extra anslag af 3,650 kronor, att på de vilkor, Kongl.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

Maj:t kan finna godt bestämma, användas till understöd

för utgifvande äfven under år 1898 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen

och svenskt folklif».

87:o.

utskottet,

På grund af Kongl. Makts derom framstälda förslag hemställer Än3- anslag

& ° J till tidskriften

»Nordiskt

att Riksdagen må, till understöd för fortsatt ut- medicinskt

gifvande af tidskriften >Nordiskt medicinskt arkiv», jemväl “j" “”l"

för år 1898 på extra stat bevilja ett anslag af 3,000 L ''-I

kronor.

88:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning och under hän- Ang. anslag

visning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet (sid. 229—230TfAclta’matheanfördt,

får utskottet hemställa, manat».

[S2-]

att Riksdagen må, i likhet med hvad för åren 1896

och 1897 egt rum, till understöd för fortsatt utgifvande

af tidskriften »Acta mathematica», på extra stat för år

1898 anvisa 3,000 kronor.

89:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd, på de Ang. anslag

i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 14 januari 1897

angifna. vilkor, åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläs- för arbetsningskurser

för arbetsklassen, bevilja ett extra anslag af 35,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet erinrat, hurusom Riksdagen för år I-öö.J

1885 stält till Kongl. Maj:ts förfogande under vissa vilkor ett extra anslag

af 15,000 kronor, att användas till understöd åt sådana anstalter eller

föreningar, som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen. År efter år

hade sedermera anslag för nämnda ändamål af Kongl. Maj:t äskats och af

Riksdagen beviljats. För hvart och ett af åren 1895 och 1896 hade anslagsbeloppet

bestämts till 25,000 kronor. För år 1897 hade beviljats ett

extra anslag af 30,000 kronor, att användas till understöd åt sådana anstalter

eller föreningar under följande vilkor:

att understödsbelopp, som utgåfves till hvarje anstalt eller förening,

icke finge öfverstiga 3,000 kronor, för år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillsköte minst lika mycket som staten;

att anstaltens angelägenheter vårdades af en styrelse, som antoge

föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnades regelbundet, visst antal timmar i veckan

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

under fem till åtta månader och i väl afpassade kurser, dock att, hvad

beträffade anstalt, som hade sin verksamhet å landsbygden eller dels i

stad dels å landet, Kongl. Maj:t egde att härutinnan göra de eftergifter,

som omständigheterna kunde påkalla;

att anstalten förfogade öfver kunniga och dugliga, för denna undervisning

lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig och passande undervisningsmateriel

;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar vid föreläsningarna

eller undervisningen blefve förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skulle vara skyldig att underkasta sig

de vilkor och kontroller, som i öfrigt af Kongl. Maj:t pröfvades nödiga

och lämpliga.

Ansökningar om understöd från berörda, för år 1897 anvisade anslag

å 30,000 kronor hade, enligt hvad departementschefen medelat, inkommit

från 47 särskilda anstalter eller föreningar, deribland 14, hvilka icke förut

åtnjutit understöd för ifrågavarande ändamål. De af alla dessa anstalter

och föreningar begärda understödsbelopp uppginge till sammanlagdt 34,620

kronor, hvadan åtskilliga af de sökande ej kunde få hela de begärda beloppen.

Enär det sålunda visat sig, att intresset för anordnande af sådana

föreläsningskurser, hvarom här vore fråga, så ökats, att ej heller det till

30,000 kronor förhöjda anslaget varit för det afsedda ändamålet tillräckligt,

och då anledning icke förekomme till antagande, att detta intresse

skulle under den närmaste framtiden minskas, ansåge departementschefen

ett något ökadt anslag för år 1898 vara af behofvet påkalladt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må för år 1898 bevilja ett extra

anslag af 35,000 kronor, att på de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna

vilkor användas till understöd åt sådana anstalter eller föreningar,

som anordna föreläsningskurser för arbetsklassen.

Ang. anslag

till understöd

åt vissa enskilda

läroverk.

90:o. Uti två lika lydande motioner, nemligen motionen n:o 18 i

Första Kammaren, väckt af herr grefve Fredrik Wachtmeister, och motionen

n:o 63 i Andra Kammaren, väckt af herr grefve Hugo Hamilton, har

föreslagits, att Riksdagen måtte å extra stat under åttonde hufvudtiteln

för år 1898 till Kongl. Maj:ts disposition ställa ett belopp af etthundratusen

kronor, att med minst femtontusen kronor åt hvartdera tilldelas

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

sådana för blott manlig eller för manlig och qvinlig ungdom redan nu

befintliga, väl vitsordade privata läroverk, som afse att bereda till mogenhetsexamen

och som i fråga om organisation och arbetssätt varit och äro

afsedda att tillämpa och pröfva nya former och metoder, och i öfrigt på

de vilkor i fråga om afgifter, inspektion, redogörelser och annat, som Kongl.

Maj:t kunde finna lämpliga; med iakttagande af,

dels att anslag måtte beviljas blott åt läroverk, hvilka redan 1898 meddelade

undervisning åtminstone till och med det allmänna kunskapsmått, som

i statsläroverkens fem lägre klasser inhemtades,

dels att anslaget till ännu ej fullständiga läroverk skulle utgå med

ett mot antalet klasser svarande mindre belopp,

dels slutligen att för år 1898 till dylika läroverk af Kongl. Maj:t.

redan beviljade understöd från reservationerna under åttonde hufvudtiteln

i stället skulle utgå från nu ifrågavarande anslag.

Till stöd för detta förslag hafva motionärerna anfört, bland annat,

följande.

Från rent pedagogisk synpunkt måste enskilda högre läroanstalter

utan tvifvel anses utgöra en väsentlig och vigtig länk i landets undervisningsväsen.

Sedan de allmänna läroverken vunnit den fasta och likformiga

organisation, hvilken för dem såsom statsinstitution vore naturlig,

läte de sig ej utan olägenheter i vidsträcktare mån använda som försöksanstalter,

der nya arbetsplaner och lärometoder kunde till sitt praktiska

värde pröfvas. För sådana försök fordrades beqvämare yttre former, än

som lämpligen kunde medgifvas de offentliga läroverken, äfvensom större

frihet i valet af lärarepersonal, än som vore förenlig med offentlig anställning.

De rön, som i enskilda anstalter gjordes, kunde sedan komma

de allmänna läroverken till godo och vore för dem lika värdefulla, vare

sig de försökta nyheterna befunnes icke kunna bestå profvet och derför

måste afvisas ur den pedagogiska diskussionen eller de visade sig förtjenta

af vidare tillämpning äfven i statens skolor. I hvilket fall som helst sparades

för staten hvad man kallar »lärpenningar», och dess myndigheter

sparades mycket bryderi. Det syntes alltså, enligt motionärernas mening,

med hänsyn till den pedagogiska vinst, de enskilda läroanstalterna kunde

bringa samhället — en vinst, som blifvit ganska allmänt erkänd äfven al

de allmänna läroverkens målsmän — vara skäligt, att dessa anstalter understöddes

af staten. Och tydligt vore, att den pedagogiska vinsten blefve

relativt liten, om de enskilda skolorna arbetade under mindre fördelaktiga

ekonomiska förhållanden eller deras existens vore alltför kortvarig.

Med erinran att 1890 års Riksdag på förslag af Kongl. Maj:t och i

följd af enskild motion medgifvit, att af reservationerna å anslagen till

Bih. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 24

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de allmänna läroverken finge användas högst 20,000 kronor årligen till

understöd åt enskilda läroverk, som förberedde till mogenhetsexamen,

hafva motionärerna vidare anfört, att denna summa icke visat sig vara

tillräcklig för att medgifva understöd till önskvärdt belopp ens åt de

anstalter, som då närmast torde hafva åsyftats, ännu mindre tillräcklig att

på lämpligt sätt bidraga till uppehållande af jemväl andra likartade läroverk,

hvilka senare uppstått och hvilkas bestånd det. på angifna grunder

kunde ligga i statens intresse att trygga, hvarförutom anslagets utgående

från reservationer gjorde detsammas fortvaro alltför osäker.

Till uppnåendet af det angifna syftet — att vinna nödig erfarenhet

inom vårt land rörande föreslagna nya organisationsreformer och arbetsmetoder

— och för att Riksdag och regering i en dylik på våra förhållanden

tillämplig erfarenhet måtte finna behöflig ledning vid en eventuel

framtida ombildning af de allmänna läroverken, hade motionärerna

föreslagit, att Riksdagen till understöd åt privatläroverk beviljade en summa

af 100,000 kronor. Då härifrån droges de 20,000 kronor, som nu utginge

för samma ändamål, skulle i nytt anslag kräfvas 80,000 kronor.

Slutligen hafva motionärerna åberopat åtskilliga enskilda läroverks

erfarenhet om att, så vida terminsafgifterna skulle sättas till sådana belopp,

att skolan kunde påräkna lämpligt lärjungeantal, ett statstillskott å 1 5,000

kronor för hvarje fullständigt läroverk vore nödvändigt för att de enskilda

läroanstalterna skulle kunna i fråga om lärohus och materiel möta

billiga anspråk samt i afseende på lärarelöner bringas till något större

likställighet med de allmänna läroverken, så att de i konkurrensen om

lärare ej vore underkastade alltför täta ombyten.

I likhet med hvad särskilda utskottet vid 1890 års riksdag anfört i

anledning af då väckta förslag om användande af visst belopp af reservationerna

å anslagen till de allmänna läroverken såsom understöd åt enskilda

läroverk, anser statsutskottet önskvärdt, att enskilda skolor finnas,

vid hvilka nya anordningar med afseende på undervisningen pröfvas, samt

att det följaktligen bör ligga i statens intresse att, der så behöfves, understödja

de enskilda skolor, som gjort sig deraf förtjenta. Ej heller vill

utskottet förneka, att de medel, som för närvarande äro för sådant ändamål

tillgängliga, måhända äro väl knappa. Vid ifrågavarande understöds

utdelande måste dock, enligt utskottets förmenande, afseende fästas såväl

a betydelsen af de vid berörda skolor införda nya anordningar som ock

å den verksamhet i öfrigt, dessa skolor utöfva. Då emellertid med nu

föreliggande motioner afses, att enskildt läroverk endast på grund af det

förhållande, att det tillämpar och pröfvar nya former och metoder, skulle

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets- Utlåtande N:o 9.

187

vara berättigad! att komma i åtnjutande af statsbidrag, men utskottet, på

grund af hvad nyss anförts, anser angeläget, att, derest särskilt anslag

till understödjande af enskilda läroverk beviljas, vilkoren för åtnjutande

af understöd från anslaget närmare bestämmas, än hvad motionärerna

ifrågasatt, har utskottet funnit sig icke kunna förorda bifall till omförmälda

förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att herrar grefve Wachtmeisters och grefve Hamiltons

förevarande motioner icke må af Riksdagen bifallas.

91:o. Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang.

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 232 och 233d 1/iXtttlTr

blifvit i ämnet meddeladt, hemställer utskottet, '' huslis ek°-

norm.

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande f^4.]

år egt rum, må på extra stat för år 1898 anvisa ett

belopp af 5,000 kronor, att under de vilkor, Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma, användas till understöd

åt de vid Upsala enskilda läroverk och Ateneum

för flickor i Stockholm samt af Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse anordnade undervisningskurser för utbildande

af lärarinnor i huslig ekonomi.

92:o. Vidare får utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställ-,£*££1-

ning, hemställa, niellering»-

arbeten m. m.

att Riksdagen må på extra stat för år 1898 be- [35.]

vilja, till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i

norra Sverige 9,000 kronor, till underhåll och tillsyn af

vattenhöjdmätningsstationerna m. m. 2,500 kronor samt

för fortsatt sammanställning och bearbetande af anteckningar

öfver de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder

1,000 kronor, eller tillhopa 12,500 kronor.

utgifning och "™lag

93:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för .....u — m ulgifning

snridnina af nykterhetsskrifter på extra stat för ar 1898 anvisa 1,000och spridning

kronor. . r skrifter.

Till statsrådsprotokollet i detta ärende har departementschelen — under

[80.]

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

erinran att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag,

på extra stat för hvart och ett af åren 1895, 1896 och 1897 beviljat

ett anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas

till svenska nykterhetssällskapets förfogande för utgifning och spridning

af nykterhetsskrifter — anmält, att nämnda sällskaps styrelse i skrifvelse

den 30 september 1896 anhållit om utverkande hos Riksdagen af anslag

för sagda ändamål till enahanda belopp för år 1898 samt dervid åberopat

hvad styrelsen i skrifvelse den 25 september 1893 anfört rörande behofvet

af ett årligt understöd af allmänna medel för fullföljande af den verksamhet,

som enligt sällskapets stadgar ålåge detsamma.

I sammanhang härmed har utskottet haft att behandla en af herr

O. G. Eklund i Stockholm m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 102), deri yrkats, att Riksdagen måtte för år 1898 å extra stat bevilja

ett anslag af 25,000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande

för utgifvande — genom en af Kongl. Maj:t utsedd kommission, deri olika

nykterhetssällskap blefve representerade — af sådana skrifter, som afsåge

att utbreda kännedom om rusdryckernas verkan på människokroppens

organism och särskildt de vådliga följderna i så väl sedligt som ekonomiskt

hänseende af dessa dryckers missbruk.

Rörande de skal, som motionärerna till stöd härför åberopat, tillåter

sig utskottet att hänvisa till motionen.

Då enligt utskottets mening det anslag å 4,000 kronor, som under de

senaste åren utgått för utgifning och spridning genom svenska nykterhetssällskapets

försorg af nykterhetsskrifter, är för detta ändamål fullt tillräckligt

och då utskottet icke har anledning betvifla, att nämnda sällskap

på ett fullt tillfredsställande sätt fullgör det värf, det i sådant afseende

åtagit sig, anser sig utskottet icke böra tillstyrka någon förändring vare

sig i anslagets belopp eller beträffande sättet för dess användning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag

och med afslag å den af herr Eklund m. fl. i ämnet

väckta motion, må på extra stat för år 1898 anvisa ett

anslag af 4,000 kronor, att mot redovisningsskyldighet

ställas till svenska nykterhetssällskapets förfogande för

utgifning och spridning af nykterhetsskrifter.

s. 189 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

189

94:o. På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Angitö^r''

under hänvisning till hvad å sid. 234 och 235 i statsrådsprotokollet blifvit räddnmgsi

ämnet anfördt, hemställer utskottet, drinkare vid

Sans-sond

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år invi* uP™la1898

bevilja ett anslag af 2,000 kronor att utgå till L87.J

understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sanssouci

invid Upsala på vilkor, som af Kongl. Maj:t

pröfvas lämpliga.

95:o. Vidare och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid.

235 och 236) finnes anfördt får utskottet med anledning af Kongl. Maj:tsforskningar ;

derom gjorda framställning hemställa, vatikanska

rss I

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande L

år egt rum, må såsom understöd för försatt anställande

af historiska forskningar rörande Sverige uti vatikanska

arkivet i Rom anvisa på extra stat för år 1898 ett anslag

af 3,000 kronor, att utgå under vilkor att den person,

åt hvilken utförandet af berörda forskningar uppdrages,

skall vara skyldig ej mindre att arbeta i vatikanska

arkivet hela den tid af det med hösten 1897

börjande arbetsåret, hvarunder arkivet hålles öppet, och

använda den återstående tiden till arbeten, som stå i

sammanhang med detta hans hufvuduppdrag, än äfven

att efter ifrågavarande arbetsårs slut afgifva redogörelse

för det gångna årets arbeten och plan för det följande

arbetsårets, äfvensom till riksarkivet öfverlemna de afskrifter

och anteckningar, som af honom gjorts under

det arbetsår, för hvilket anslaget är afsedt att användas.

96:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till yttre restaurering A"fy™‘larl

af Visby domkyrka, hufvudsakligen i enlighet med det i statsradsproto- staurering af

kollet öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897 angifna ritningsförslag,

på extra stat bevilja ett anslag af 100,000 kronor och deraf anvisa fggj

för år 1898 ett belopp af 50,000 kronor.

Departementschefen har med afseende å denna fråga till statsrådsprotokollet

anmält, att domkapitlet i Visby i skrifvelse till Kongl. Maj:t

den 29 augusti 1894 fäst uppmärksamhet å de åtgärder, som medelst anslag

af Visby stads- och landsförsamlingar samt bidrag till domkyrko
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fonden och enskilda personer under senare tider vidtagits till iståndsättande

af Visby domkyrkas inre, hvarför de sammanlagda kostnaderna utgjort

omkring 62,000 kronor, af hvilket belopp församlingarna bidragit

med öfver 32,000 kr., domkyrkofonden med omkring 20,000 kronor och

enskilde med omkring 10,000 kronor. Genom denna församlingarnas och

enskildes offervillighet hade kyrkans inre nu kommit i bjert motsats till

hennes yttre. Domkapitlet hade nu i sin ofvanberörda skrifvelse framhållit

önskvärdheten af, att jemväl det yttre af kyrkan blefve försatt uti

ett densamma värdigare och kyrkans ursprungliga gestalt mera motsvarande

skick än nu vore fallet. Dervid hade domkapitlet anfört, att Visby

domkyrka, trots tidens härjningar och de förändringar, hon under århundradens

lopp genom de efter de många eldsvådorna företagna reparationerna

undergått, dock i arkitektoniskt hänseende hörde till det i sitt slag mest

betydande vårt fosterland egde och syntes kunna betecknas såsom det

pa fornminnen rika Gotlands förnämsta minnesmärke af kyrklig medeltidskonst.

Med bifogande af ett utaf arkitekten A. H. Hägg upprättadt

ritningsförslag till restaurering af kyrkans flesta väsentliga yttre partier

hade domkapitlet anhållit, ej mindre att Kongl. Maj:t måtte stadfästa berörda

ritningar till väsentlig efterföljd i den mån medel kunde beredas

till arbetets utförande, än äfven att, enär domkyrkofondens tillgångar voro

fullkomligt uttömda, samt församlingarnas förmåga att göra uppoffringar

för kyrkans restaurering redan till det allra yttersta tagits i anspråk, på

att något bidrag från dem till det nu tilltänkta arbetet ej kunde påräkna?,

K°ngl-o Maj:t. täcktes hos Riksdagen göra framställning om beviljande för

ändamålet af ett anslag å 100,000 kronor.

öfv erin t en dent sembetet, till hvilket detta ärende blifvit remitteradt,

hade till fullo delat domkapitlets åsigt om angelägenheten deraf, att den

ifrågavarande, i alla hänseenden märkliga och värdefulla kyrkobyggnaden

blefve jemväl till sitt yttre på ett densamma värdigt sätt iståndsatt. 1

fråga om sättet för restaureringens genomförande hade öfverintendentsembetet

såsom sin åsigt uttalat, att dervid borde hufvudsakligen iakttagas:

att restaureringen icke inskränktes till företrädesvis vissa partier af

kyrkan, utan komme att gälla byggnadens yttre i dess helhet, dervid i

främsta rummet angeläget vore, att kyrkan försattes i ett skick, som åt

framtiden bevarade alla dess delar af verkligt värde, från hvilken tid

de än härledde sig;

att, der mera genomgripande förändringar visade sig nödvändiga,

såsom i de fall, der antingen för stilen uppenbart störande tillägg måste

borttagas och ersättas med stilenliga anordningar eller ock åt sådana

partier, som under senare tider undergått omgestaltningar, det ursprung
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

liga utseendet funnes kunna återgifvas mer eller mindre fullständigt,

sådant det genom qvarstående delar tydligen visade sig hafva varit eller

blott antyddes, det vore af fördel att undvika onödig utstyrsel med omeringar

och dylikt, hvartill inga befintliga rester gåfve anledning; samt

att enkelhet borde göra sig gällande i de nya tilläggen, hvilka anspråkslöst

men i väl afvägda former borde ansluta sig till den gamla

byggnaden.

Utgående från förutsättningen, att restaureringsplanen borde uppgöras

med hänsyn till ofvan angifna hufvud grund er, hade öfverintendentsembetet

emot det af domkapitlet öfverlemnade förslaget, hvilket för öfrigt,

såsom jemväl dess upphofsman framhållit, varit att betrakta allenast

såsom ett utkast, framstält åtskilliga anmärkningar ur så väl praktiska som

estetiska synpunkter. Vid detta förhållande, och då öfverintendentsembetet

tillika inhemtat, att, vid förslagets uppgörande fullständiga uppmätningar

öfver kyrkan icke varit för ritningsförfattaren tillgängliga, hade embete*,

då ärendet icke borde företagas till slutlig pröfning förr än de noggrannaste

undersökningar och uppmätningar på platsen i alla delar egt

ruin, låtit sätta ritningsförfattaren i tillfälle att närmare studera och utarbeta

sitt förslag. Sedan domkapitlet härefter med skrifvelse den 2 april

1896 till embetet öfverlemnat af arkitekten Hägg uppgjorda, omarbetade

och fullständigade alternativa förslag till domkyrkans restaurering, hade

öfverintendentsembetet den 19 derpåföljande maj till Kongl. Maj:t afgifvit

utlåtande i ärendet.

De förenämnda förslagen, af hvilka det ena funnes närmare utmärkt

å de med n:o 2, 6 och 4 betecknade ritningarna och det andra å ritningsbladen

n:o 5, 6 och 7, afveke från hvarandra hufvudsakligen i afseende

å anordningarna af taket å stora kapellet äfvensom af tornens afsilning,

sålunda nemligen, att enligt förstnämnda alternativ kapellet skulle

förses med tre gaflar samt täckas af tre i söder och norr sig sträckande

tak och de å kyrkans torn nu betintliga hufvar eller lanterniner bibehållas

i oförändradt skick, medan med tillämpning af det å ritningarna

n:o ö, 6 och 7 angifna alternativförslag kapellet komine att täckas med

ett i öster och vester sig sträckande så kalladt kroppåstak, hvarjemte å

samma förslag de gamla tornhufvarne ersatts med till kyrkans stil i öfrigt

sig anslutande spiror.

Uti sin förberörda skrifvelse till öfverintendentsembetet af den 2 april

1896 hade domkapitlet, med bifogande jemväl af alternativa kostnadsförslag

till kyrkans restaurering enligt de nu föreliggande båda förslagen, slutande,

det som afsåge tillämpning af ritningarna n:o 2, 3 och 4, å 100,000 kronor

och det andra å 130,000 kronor, anfört, att domkapitlet ansåge tornen

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

höra, för att, genom nedbringande af kostnaden till minsta möjliga belopp,

öka utsigterna till restaureringens snara genomförande, i hufvudsak

restaureras enligt det förra alternativet, men att deremot vid kapellets

iståndsättande det andra alternativet borde följas.

I sitt ofvanberörda utlåtande har öfverintendentsembetet ansett sig

kunna såsom allmänt omdöme om det föreliggande förslaget, sådant det

funnes framstäldt å ritningarna n:is 2, 3 och 4, uttala, att detsamma på

ett särdeles tillfredsställande sätt motsvarade de anspråk på stilenlighet

samt omsorg om befintliga värdefulla partiers bevarande, som embetet ansett

böra ställas på en antaglig plan till restaurering af Visby domkyrkas

yttre. Vidare hade embetet förklarat sig ej hafva något att erinra mot,

att de befintliga tornhufvarne tills vidare bibehölles och underhölles, samt

i afseende å kapellets restaurering ansett det välbetänkt, att med uppgörande

af definitiv ritning till ny takanordning å denna del af kyrkan

finge anstå.

I sistnämnda hänseende förestälde sig nemligen embetet, att vid en

kommande rifning af den nu befintliga stora gafveln komme att visa sig

spår efter den ursprungliga takanordningen å kapellet; varande i detta

sammanhang af embetet såsom dess åsigt uttaladt, att ett i öster och vester

sig sträckande tak icke allenast varit det sannolikt ursprungligaste, utan

äfven vid restaureringen skulle blifva den i öfrigt tjenligaste anordningen*

Beträffande slutligen den för restaureringsarbetets utförande beräknade

kostnad, hade embetet vid verkstäld granskning af det till ritningarna

n:is 2, 3 och 4 hörande kostnadsförslag icke funnit anledning till

annan anmärkning, än att det till oförutsedda utgifter upptagna belopp,

898 kronor, syntes embetet mycket för långt beräknadt, samt att till detta

ändamål borde, enligt embetets mening, anslås jemväl det belopp, 3,204

kronor, som, derest å kapellet komme att utföras ett i öster och vester

gående tak, blefve besparadt genom uteslutande af de uti förevarande förslag

upptagna tre gaflarne.

Under åberopande af hvad embetet sålunda anfört och med anmälan,

att embetet emot det föreliggande hufvud fors! aget icke i öfrigt hade

något annat att erinra, än att åt öfre delen af korets gafvel syntes böra

gifvas den form, som å tilläggsbladet n:o 11 vore äf ritningsförfattaren

antydt, hade embetet, jemte hemställan om bifall till domkapitlets framställning

om aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande af de

till förevarande restaureringsarbetes utförande erforderliga medel, till stadfästelse

förordat det å ritningarna nås 2, 3 och 4 framstälda förslag med

nyss angifna ändring beträffande korets gafvel samt med undantag från

fastställelse af förslaget till takanordning å stora kapellet.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, hvilken jemväl lemnats

tillfälle att yttra sig i ärendet, hade anmält, att akademien biträdde de af

öfverintendentsembetet gjorda uttalanden, särskildt hvad beträffade tornhufvarne

och taket på kapellet.

I särskild ingifven promemoria hade sedermera ritningsförfattaren,

arkitekten Hägg, jemväl uttalat sig för de nuvarande tornhufvarnes bibehållande

och såsom skäl derför anfört, att, äfven om anbringandet af

götiska tornspiror, såsom å ritningsbladen 5, 6 och 7 angifvits, vore mera

öfverensstämmande med kyrkans arkitektur, särskildt de två östra tornhufvarne

eller lanterninerna vore förträffliga exempel på sin tids arkitektur,

ja, sannolikt de mest prydliga i sitt slag, som funnes i norden.

För egen del har departementschefen uttalat, att af hvad i ärendet förekommit

syntes framgå, att frågan om yttre restaurering af Visby domkyrka

vore i hög grad behjertansvärd. Under alla tider hade staten ansett såsåsom

sin skyldighet att lemna bidrag för bevarandet i värdigt skick af

landets domkyrkor. Exempel härå hade särskildt under de senaste åren

gifvits genom det storartade sätt, hvarpå staten tillgodosett domkyrkorna

i Upsala och Skara. Då inre restaurering af Visby domkyrka, såsom ofvan

angifvits, med betydande kostnad utförts genom Visby stads- och landsförsamlingars

samt enskildes offervillighet utan anlitande af statsmedel,

funnes jemväl häri ett talande skäl för att staten borde påtaga sig kostnaderna

till beräknadt belopp för kyrkans yttre restaurering. Slutligen

har departementschefen i sin hemställan om aflåtande af förevarande proposition

förordat, att domkyrkan måtte restaureras hufvudsakligen i enlighet

med ritningsförslagen 2, 3 och 4.

På de skäl, som af departementschefen blifvit anförda, anser sig utskottet

böra tillstyrka, att det för ifrågavarande ändamål begärda anslaget

af Riksdagen beviljas; dock bör, enligt utskottets mening, dervid fästas det

vilkor, att restaureringsarbetet varder på det föreslagna sättet utfördt utan

att ytterligare bidrag af statsverket påkallas. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må till yttre restaurering af Visby

domkyrka, hufvudsakligen i eldighet med de i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1897

omförmälda ritningsförslagen n:is 2, 3 och 4, bevilja ett anslag

af 100,000 kronor och deraf anvisa för år 1898 ett

belopp af 50,000 kronor, dock under vilkor att restaureringsarbetet

varder på angifvet sätt utfördt utan att

ytterligare bidrag af statsverket påkallas.

Bih. till Itilisd. Prof. 1891. 4 Sand. 1 Afd. 1 Höft.

25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Arestaurering1 97:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till restaurering af mål
af

målningaritiingar i Strengnäs domkyrka, bevilja ett anslag af 27,000 kronor samt

fiZlyrkl deraf på extra stat för år 1898 anvisa ett belopp af 13,500 kronor.

roQ-i Föredragande departementschefen har beträffande detta ärende till

d statsrådsprotokollet meddelat, att genom kongl. bref den 19 mars 1888

faststälts ritningar till restaurering af domkyrkan i Strengnäs, afseende

såväl kyrkans yttre som vissa förändringar i dess inre, samt medgifvit,

att ifrågavarande restaureringsarbeten finge utföras i den mån kyrkans tillgångar

det tilläte.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t hade sedermera domkapitlet i Strengnäs

anfört, att domkapitlet, som efter ritningarnas fastställande tid efter annan

förehaft den vigtiga frågan om domkyrkans försättande i ett värdigt

skick och som redan den 13 juni 1888 uppdragit åt sakkunnig person

att upprätta kostnadsförslag till kyrkans restaurering, funnit, att kostnaderna

för en restaurering, omfattande jemväl kyrkans yttre, skulle stiga

till ett i förhållande till domkyrkans tillgångar alltför högt belopp, och

att domkapitlet på grund häraf funnit sig föranlåtet att för närvarande

taga under ompröfning möjligheten utaf en restaurering endast af kyrkans

inre. För detta ändamål hade domkapitlet anlitat arkitekten Fr.

Lilljekvist, hvilken på anmodan att inkomma med detaljritningar och

kostnadsförslag, grundade på de redan faststälda ritningarna, framhållit

önskvärdheten af att kunna bringa i dagen några af de under hvitrappningen

i domkyrkans hvalf och livalfbågar befintliga målningar. Enligt

domkapitlets medgifvande hade, med anlitande af medel, som insamlats

för domkyrkans restauration, sådana målningar framtagits i två hvalf och

ett sidokor, om hvilka målningar Lilljekvist uti ett till domkapitlet afgifvet

yttrande meddelat, »att de syntes utförda under 1400-talets senare

hälft och kunde anses jemförliga med de bättre från samma period, att

de, hvad kompositionen beträffade, i dekorativt och ornamentalt hänseende

vore särdeles värdefulla, samt att de figurala framställningarna med några

få undantag vore goda och uteslutande af kyrkligt art». Kostnaden för

dessa målningars blottande och restaurering skulle enligt af Lilljekvist

upprättadt kostnadsförslag uppgå till 27,000 kronor. För hela restaureringens

utförande vore emellertid endast att tillgå domkyrkans kontanta

behållning, utlånade kapital och fordringar i räntor m. m., utgörande

enligt bifogadt utdrag af 1894 års räkenskaper sammanlagdt 41,957 kronor

65 öre, samt det belopp, som åstadkommits genom en efter framställning

af domkapitlet af stiftets biskop föranstaltad insamling på frivillighetens

väg, vid slutet af år 1895 uppgående allenast till det jemförelsevis

ringa beloppet af 8,697 kronor 11 öre. Domkapitlet ämnade

s. 195 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

195

ock för restaureringens verkställande göra hemställan till Strengnäs stadsoch

landsförsamlingar, hvilka i domkyrkan hade sin församlingskyrka, att

i sin mån till ändamålet bidraga. Framkallandet och restaurerandet af

dessa målningar skulle emellertid så väsentligt öka okostnaderna, att sadant

för närvarande vore utan statsanslag outförbar!. Ä andra sidan maste

en inre restaurering af kyrkan, som ej omfattade malningarna, hvilka,

enligt hvad ofvan framhållits, vore åt stort kulturhistoriskt värde och,

lämpligt utförda, skulle förläna kyrkan en säregen pregel åt synnerligen

tilltalande art, anses väsentligen förfelad. På dessa grunder hade domkapitlet

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen aska ett anslag,

stort nog att betäcka kostnaderna för ifrågavarande målningars framkallande

och komplettering.

Uti afgifvet utlåtande öfver domkapitlets ifrågavarande framställning

hade vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien, med förmälan att riksantiqvarien,

som besigtigat de hittills i domkyrkan blottade malningarna

och om dem anmält, att de vore väl och karakteristiskt utförda och visade

en helt annan karakter än alla de medeltidsmålningar, han haft tillfälle

att se i andra svenska kyrkor, framhållit, huru vigtigt det vore för

studiet af vår konsts historia, att dessa målningar blefve fullständigt blottade,

men att det i en kyrka af så monumental natur som. Strengnäs

katedral icke vore nog att framkalla det, som under kalkrappningen funnes

bevaradt af de gamla målningarna, utan att dessa behöfde pa de

ställen, der de vore utplånade, ersättas med nya malningar; pa grund

hvaraf akademien tillstyrkt bifall till den gjorda framställningen.

Uti hvad sålunda af domkapitlet och akademien anförts hade departementschefen

förklarat sig finna talande skäl för statens medverkan till den

ifrågasatta restaureringen af dessa målningar.

Ehuruväl det otvifvelaktigt synes vara af konsthistoriskt intresse och

äfven af betydelse för domkyrkans försättande i stilenligt skick, att ifrågavarande

målningar varda framkallade och restaurerade, har utskottet dock,

vid det förhållande att dessa arbeten torde kunna utan olägenhet tills

vidare anstå, och då det icke af den kongl. propositionen med tillräcklig

tydlighet framgår, af huru stor omfattning den tilltänkta restaureringen

skulle blifva eller till huru stor del af densamma det nu äskade anslaget

skulle förslå, icke ansett skäl att för närvarande tillstyrka beviljandet af

det för ändamålet begärda anslaget. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag för

anordnande uf 98:°. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande till

landsarkiv, landsarkiv af lokaler i Vadstena slott på extra stat för år 1898 bevilja

[91.] ett anslag af 38,800 kronor.

Den utredning i fragan, som af föredragande departementschefen lemnats

till statsrådsprotokollet, innehåller till en början å sid. 242—246 en redogörelse

för de anordningar, som inom olika länder och jemväl i Sverige

vidtagits med afseende å vården och handhafvandet af de offentliga

arkiven.

Vidare omnämnes en år 1887 inom Riksdagen af herr P. A. Bergström

väckt motion derom, att Riksdagen ville hos Kong! Maj:t göra framställning

om åtgärders vidtagande, i syfte att högsta vården om rikets alla

offentliga arkiv matte uppdragas åt riksarkivet eller ecklesiastikdepartementet.

såsom centralmyndighet. I följd af Riksdagens upplösning blef

emellertid denna^ motion ej af Riksdagen företagen till slutlig behandling.

Vid 1888 ars riksmöte afgåfvos inom båda kamrarne lika lydande

motioner af grefve G. Sparre och friherre Carl Carlsson Bonde, hvilka

föreslogo en skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t, Dessa motioner biföllos

af Riksdagen, som i sin med anledning deraf den 14 maj 1888 aflatna

skrifvelse, efter att hafva erinrat om hvad af regeringen förut

åtgjorts för arkivens .bevarande, yttrade, att, oaktadt dessa åtgärder, hvilka

utan tvifvel vant till stort gagn, vården af de offentliga arkiven och

deras tillgänglighet för forskaren dock ännu torde vara långt ifrån tillfredsställande.

Den för lönereglering för riksarkivet tillsatta komité hade

jemväl i sitt den 30 augusti 1876 afgifna utlåtande anfört, hurusom väsentliga

tördelar skulle vinnas, om riksarkivet, i egenskap af centralt embetsverk,

stäldes i någon förbindelse med öfriga inom landet befintliga offentliga

arkiv, hvilka ofta innehölle ganska värdefulla bidrag till vår inre

historia. Då således en noggrannare tillsyn och kontroll öfver vården af

ifrågavarande arkiv, än dittills egt rum, torde af behofvet påkallas, men

det ej syntes tillkomma Riksdagen att föreslå sättet för vinnande af detta

mal, anhöll Riksdagen, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, hvilka

åtgärder borde vidtagas för att vinna ett bättre handhafvande af på spridda

håll förvarade offentliga arkiv.

Statsrådsprotokollet innehåller derefter å sid. 247—255 ett af riksarkivarien

efter kong], remiss i ämnet den 24 december 1888 afgifvet utlåtande,

deri denne till en början framhållit, att de åtgärder, som vidtagits,

och de förslag, som framkommit för ett bättre handhafvande af de offentliga

arkiven i vart land, hufvudsakligen åsyftat tre ändamål: att bereda

våra offentliga arkiv bättre förvaringsrum, att ställa dem under en mera

betryggande tillsyn och kontroll samt att göra dem mera tillgängliga för

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N-‘o 9.

197

forskningen. Det vore ur dessa tre synpunkter, som vården af våra offentliga

arkiv lemnat mycket öfrigt att önska, det vore ur dessa synpunkter,

deras vård, oaktadt det som redan blifvit gjordt till dess förbättrande,

fortfarande måste anses i allmänhet mindre tillfredsställande. Härmed afsåge

riksarkivarien närmast de i landsorten spridda, provinsiella arkiven,

hviika ock syntes hufvudsakligen vara åsyftade i Riksdagens skrifvelse..

Efter att hafva meddelat närmare upplysningar angående de olika

slagen af offentliga arkiv i vårt land och den vård, som egnades dem, hade

riksarkivarien, hvad anginge de åtgärder, som lämpligen borde vidtagas

för att åstadkomma den af Riksdagen ifrågasatta förbättring inom vårt

arkivväsen, yttrat, att den väg, som blifvit beträdd af Europas förnämsta

kulturländer vid ordnandet af hithörande förhållanden, syntes äfven för

Sverige vara den rigtiga och ändamålsenliga. Da de lokala arkiven i regeln

icke vore i stånd att egna sina äldre arkivalier tillbörlig vard, och da riksarkivet

icke vore afsedt eller i tillfälle att emottaga dessa arkivalier annorlunda

än i mycket begränsadt omfång, så funnes tydligen ingen annan utväo-,

om man ville i enlighet med Riksdagens önskan åstadkomma ett

bättre handhafvande af de i landet spridda offentliga arkiven än att äfven

i vårt land inrätta provinsiella arkivdepoter af ungefär samma art som i

andra länder. Det vore en utväg, som redan förut blifvit hos oss föreslagen

och som utan tvifvel förr eller senare måste anlitas, i fall vara i landsorten

spridda äldre handlingar skulle erhålla en betryggande förvaring och vård,

och vid sådant förhållande vore det godt, om åtgärder i detta syfte kunde

ju förr dess hellre vidtagas. Lyckligtvis borde de i verkligheten icke

stöta på alltför stora svårigheter. Det första och vigtigaste behof, som

härvid gjorde sig gällande, vore det af tillräckliga och lämpliga lokaler

för inrymmande af en sådan myckenhet arkivalier. Detta behof kunde i

vårt land fyllas på annat sätt än genom uppförande af nya och dyrbara

byggnader, nemligen genom iståndsättande och inredande af vissa staten

tillhöriga äldre byggnader, som nu stode helt och hållet eller delvis tömma

och obegagnade. Sådana byggnader vore slotten i Upsala, Vadstena, Kalmar

och Örebro. Å Upsala slott funnes i de öfre våningarna både på södra

sidan och på den norra stora lediga lokaler, som borde kunna med fördel

användas till arkivrum och dertill inredas med jemförelsevis mindre kostnader;

i somliga af dessa lokaler saknades tak, i andra äfven golf, men

murarne och bjelklagen syntes vara väl bibehållna och användbara. A

Vadstena slott vore rummen ännu bättre bibehållna, så ock. å Örebro

slott, der dock tillgängligt utrymme icke torde vara^lika betydligt. Äfven

å Kalmar slott funnes lediga lokaler att för ändainalet använda, men an_

tagligen skulle deras iståndsättande taga större kostnader i anspråk. Af

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

de nu uppräknade slotten syntes de i Upsala och Vadstena befintliga vara

de, som på samma gång erbjöde största utrymmet och kunde för sitt

ändamål inredas med minsta kostnader. Dessa slott vore ock så belägna,

att det ena, det i Upsala, läge centralt och lätt tillgängligt för störrre

delen af Svealand, det andra, det i Vadstena, för en betydlig del af Götaland.

Men med dessa två lokaler vore näppeligen behofvet fyldt för ett

så vidsträckt land som Sverige. Hvad sjelfva utrymmet beträffade, kunde

det visserligen för närvarande ej afgöras, huru långt de båda nyssnämnda

slotten skulle förslå; dertill fordrades en noggrann utredning både angående

lokalerna och rörande mängden af de arkikivalier, som skulle i dem

inrymmas. _ Men det vore på förhand antagligt, att två sådana arkiv, hvilka

riksarkivarien ville kalla landsarkiv, ej skulle räcka till för behofvet, och

dertill komme den omständighet, att dessa landsarkiv icke borde vara allt

för aflägsna från de landsdelar, som i dem skulle hafva sina depoter. Det

syntes riksarkivarien derför oundgängligt, att de södra provinserna erhölle

ett särskildt arkiv, hvartill Lunds katedralskolas hus syntes kunna användas.

^ Hvad slutligen anginge Norrland och Gotland, hvilka af olika

skäl svårligen kunde hänföras till något af de tre föreslagna landsarkiven,

syntes frågan om deras arkivdepoter kunna tills vidare anstå. Möjligen

kunde för Norrland skolhuset på Frösön nära Östersund komma till användning.

Riksarkivarien, som vidare uttalat sig i fråga om den utsträckning,

i hvilken äldre handlingar borde från lokalarkiv aflemnas till depoterna

äfvensom angående den allmänna organisationen af de föreslagna nya

arkiven, hade slutligen på grund af det anförda hemstält om infordrande

af vissa upplysningar m. m.

Vid föredragning af detta ärende den 19 december 1890 hade, enligt

hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtas, Kong!. Maj:t uppdragit åt

Sina befallningshafvande i Upsala, Östergötlands och Kalmar län att, efter

verkstad undersökning och efter samråd med af dem tillkallade sakkunniga

personer, afgifva utlåtande dels om och hvilka lokaler i Upsala, Vadstena

och Kalmar slott kunde, såsom disponibla och användbara till landsarkiv,

iståndsättas, dels hvilket utrymme i dessa lokaler, beräknadt för arkivhyllor

och efter sträckfot, kunde erhållas, dels ock hvilka kostnader förslagsvis

borde beräknas för lokalernas anordnande för ändamålet, De infordrade

utlåtandena hade inkommit under loppet af år 1891, och hade i

dem föreslagits, att vissa lokaler i de nämnda slotten skulle inredas till

landsarkiv. I Upsala slott hade det södra tornet ansetts erbjuda en ur

alla synpunkter lämplig lägenhet för ifrågavarande ändamål. Utom detta

tom hade alternativt föreslagits inredande af två i södra delen af slottets

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

199

två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna rum till arkiv. Angående

Vadstena slott både Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län

yttrat, att detta slott med hänsyn till sitt utrymme och sitt från andra

boningshus, undantagandes en å borggården uppförd mindre byggnad,

afskilda läge, och omgifvet såsom det vore af vattengran hvarigenom fara

för följderna af eldsvåda minskades, enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

åsigt skulle blifva en i alla afseenden synnerligen väl vald plats för nu

ifrågasatta ändamål, hvarförutom dess iståndsättande för beräknade, relativt

ringa kostnader komme att skänka större trygghet åt den dyrbara historiskt

minnesrika byggnadens framtida bestånd. Beträflande Kalmar slott

hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kalmar län anfört, att inom

detta slott funnes fyra å en insänd plankarta närmare angifna lägenheter,

hvilka alla ansåges vara för ifrågavarande ändamål synnerligen användbara,

såsom varande höga, ljusa och luftiga samt belägna åt sydost.

Öfverindentsembetet, som härefter anbefalts att i ärendet afgifva utlåtande,

hade, särskilt med hänsyn till nödvändigheten deraf, att de blifvande

arkivlokalerna blefve i möjligaste mån skyddade mot eldfara, ansett

sig icke kunna lemna utan anmärkning de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

insända förslag till inrättande af dylika arkiv samt hade derför

uppdragit åt arkitekten hos embetet H. T. Holmgren att granska och,

om så pröfvades nödigt, helt omarbeta de insända inredningsförslagen. Ett

af bemälde arkitekt med anledning häraf till öfverintendentsembetet afgifvet,

af ritningar och kostnadsförslag åtföljdt tjenstememorial hade med

skrifvelse den 11 april 1893 af embetet öfverlemnats till Kongl. Maj:t,

dervid embetet anmält, att detsamma för sin del biträdde och till utförande

förordade de i berörda memorial innefattade förslag såsom i hvarje

afseende synnerligen ändamålsenliga, äfvensom att embetet lemnat de för

de sålunda föreslagna arbetenas utförande uppgjorda kostnadsberäkningarna

utan erinran.

Enligt ifrågavarande förslag skulle i Upsala slott, der södra tornet,

såsom numera till största delen upplåtet för fångvårdens behof, ej längre

kunde disponeras till arkiv, dertill användas fyra i södra delen af slottets

två öfverstå våningar närmast rikssalen belägna större rum jemte fyra

mindre rum, som skulle bildas genom att i rikssalen uppdraga en ny

skiljemur, eller, om större utrymme behöfdes, hela rikssalen eller en mindre

del deraf, i hvilket senare fall skulle vinnas ett hyllutrymme af 4,860

sträckmeter för en kostnad af af 30,800 kronor. I afseende på Vadstena

slott hade föreslagits, att det måtte indelas i fyra genom branddörrar och

brandmurar skilda afdelningar, hvilka skulle för det afsedda ändamalet

tagas i anspråk i mån af behof och tillgångar, så att inom hvardera af
-

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

delningen våningarna en och två trappor upp skulle till arkiv och tjensterum

inredas. De hyllängder, som sålunda skulle vinnas, utgjorde

för afdelningen I ...................................................................... lf600 meter

* s 11 ............................................................................. 4,750 »

Hl ........................................................................... 1,600 »

1 IV.......................................................................... 6,800 »

. o Summa 14,750 meter,

lill en början ansages blott de två första afdelningarna böraoiordningställas,

hvilket kunde ske för en kostnad af 34,600 kronor. Å Kalmar

slott hade till arkivlokaler föreslagits fyra i första våningen mot sydost

vettande lägenheter, i hvilka kunde beredas ett hyllutrymine af 4,500

meter för en kostnad af 25,100 kronor.

Sedan, i enlighet med hvad riksarkivarien hemstält, uppgifter från

vederbörande embetsmyndigheter infordrats angående lagmans- och bergstingsarkiven

samt rörande härads-, stads-, läns- och kyrkoarkivens äfvensom

kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar samt derom

begärda upplysningar inkommit, hade riksarkivarien anbefalts att afgifva

yttrande i anledning af hvad öfverintendentsembetet och öfriga myndigheter

i ärendet anfört.

I det utlåtande, som riksarkivarien till åtlydnad häraf den 29 oktober

1896 afgifvit till Kongl. Maj:t, hade riksarkivarien till en början

framhållit, att det första vilkoret för möjligheten att genomföra eu ''sådan

plan till arkivväsendets ordnande, som den af riksarkivarien föreslagna,

naturligtvis vore, att intet hinder mötte för de äldre handlingarnas

förflyttande från de lokala arkiven och sammanförande i större

arkivdepoter. Det andra vilkoret vore, att lämpliga lokaler för dylika

större arkiv funnes att tillgå eller kunde anskaffas, och att tillräckliga

anslag kunde utverkas såväl dertill som till de tjenstemän, som skulle

vårda de nya arkiven.

_ Efter en utförlig behandling af de utaf vederbörande myndigheter

i afseende å nämnda första vilkor gjorda uttalanden, hvilken återfinnes

å sid. 257 262 i statsrådsprotokollet, hade riksarkivarien såsom sin

mening uttalat, att de skäl, som åberopats mot förslaget att från de

lokala arkiven förflytta deras äldre arkivalier och sammanföra dem i

landsarkiv, icke kunde anses ega afgörande vigt, och att med afseende

härpå ej något hinder borde möta den föreslagna centralisationen. För

egen del ansåge riksarkivarien för det lyckligaste sättet att lösa arkivfrågan,

om Kongl. Maj:t täcktes, ifall de föreslagna landsarkiven komme

till stånd, anbefalla de lokala arkiven att till landsarkiven aflemna alla

sådana arkivalier, äldre än 1801, som icke kunde anses vara af rent

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

kommunal art, äfvensom förordna, att derefter hvart femte eller tionde

år alla dylika arkivalier, som vore äldre än hundra år, efter hand till

landsarkiven levererades. Men för den händelsen att Kongl. Maj:t skulle

hysa betänkligheter att ålägga städer och församlingar. en dylik skyldighet,

och landsarkiven endast skulle emottaga länsarkivens, lagmansoch

häradsrätternas samt kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre

handlingar, borde i hvarje fall enligt riksarkivariens mening tillfälle

lemnas de städer och församlingar, som sådant önskade, att dit aflemna

sina äldre handlingar, och man finge då hoppas, att exemplets magt

och den småningom vunna erfarenheten af centralisationens fördelar

skulle med tiden förmå öfriga städer och församlingar att öfverlemna

sina äldre handlingar.

Beträffande det andra hufvudsakliga vilkoret för möjligheten af

centralisationens genomförande eller att lämpliga lokaler för de föreslagna

landsarkiven funnes att tillgå eller kunde anskaffas, och att dessa

nya arkiv erhölle sakkunnige föreståndare, hade riksarkivarien, jemte

ett omnämnande af den förefintliga tjenstepersonalen vid de norska

stiftsarkiven och de danska provinsarkiven, anfört följande:

För att kunna lättare uppfylla detta vilkor och undanrödja de ekonomiska

betänkligheter, som skulle kunna möta planen att centralisera

våra äldre arkivalier, hade riksarkivarien R. M. Bowallius i sin årsberättelse

för 1881 framstält det förslag, att till förvarande af nämnda arkivalier

skulle användas några af statens lediga byggnader, särskildt

de gamla slotten. Detta förslag hade nuvarande riksarkivarien ansett

sig böra i sitt utlåtande af den 24 december 1888 upptaga och utveckla.

Det förslag, som öfverintendentsembetet med anledning af Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes i Upsala, Östergötlands och Kalmar län yttranden

afgifvit, vore, enligt riksarkivariens mening, utan tvifvel mycket förtjenstfull,

och det lede intet tvifvel, att den som utarbetat förslaget

hade gjort det bästa möjliga af de gamla byggnader, som det vore

ifrågasatt att använda. Särskild omsorg hade egnats allt, som tjenare

att skydda lokalerna mot eldfara. Så hade för Upsala slott föreslagits

att göra samtliga bjelklag af jernbalkar, hvalf af beton och golf af cement,

äfvensom att på vinden isolera arkivafdelningen genom brandmur;

i Vadstena slott skulle de fyra afdelningarna vara skilda genom

branddörrar och brandmurar, vinden erhålla brandbotten samt under

taken läggas gipsdielen, under golfven dubbla lag sandadt asfalttakpapp;

och i Kalmar slott skulle de gamla golf- och taklagen m. m.

borttagas och från källargrunden uppmuras pelare af granit, tegel och

gjutjern, vid hvilka skulle fästas golfbalkar med botonhvalf och ce
Bih.

titt Riksd. Urat. 1897. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

mentgolf. Genom dylika åtgärder borde lokalerna blifva, såsom arkitekten

yttrat om Upsala slott, »möjligast brandfria», och riksarkivarien

tvekade icke att anse dem ur ifrågavarande synpunpkt någorlunda tillfredsställande.

Men ville man icke nöja sig med mindre än det bästa

möjliga, det som vore i alla afseenden fullt tillfredsställande, så kunde

man ej för ändamålet använda de gamla byggnader, som blifvit ifrågasatta,

utan maste se till, att hos oss, pa sätt som skett i Danmark, anskaffades

nya byggnader, uppförda och inredda efter tidens fordringar.

De uppgifter angående de äldre arkivaliernas omfång, som meddelats

i de infordrade utlåtandena, vore visserligen ofullständiga. För

häiadsarkivens vidkommande kunde man dock med någorlunda säkerhet

beräkna, att deras handlingar äldre än 1801 icke upptoge mer än 1,400

meter, hvartill komme omkring 200 meter för återstoderna af lagmansarkiven,

^ tillsammans 1,600 meter. Länsarkiven kunde beräknas innehålla

på sin höjd 3,000 meter dylika handlingar. Hvad åter kyrkoarkiven

anginge, funnes uppgifter endast från 5 stift; att döma af dessa

skulle kyrkoarkiven icke taga i anspråk mer än omkring 1,500 meter.

För rådhusarkiven saknades all uppgift. Riksarkivarien antoge att

2,000 meter vore det högsta, som för dessa handlingar erfordrades. De

nu nämnda längdmåtten utgjorde tillhopa 8,100 meter, eller ungefär

samma utrymme, som funnes att tillgå i Köpenhamns provinsarkiv.

Ville man sålunda inskränka sig till handlingar äldre än 1801, skulle

ett enda större landsarkiv vara tillräckligt för hela Sverige. Men man

kunde ej rimligtvis inskränka sig dertill, utan måste från början taga i

beräkning, att en betydande tillväxt vore att vänta hvart femte eller

tionde år, allt efter, som Kong]. Maj: t funne för godt att bestämma, ja

att hos oss liksom i Danmark en vida närmare tidsgräns än hundra år

framdeles, komme att fastställas, hvarigenom tillväxten af handlingar

skulle blifva ganska betydlig. Dertill komme, att framdeles äfven andra

lokala arkiv än de förut nämnda, såsom tullkamrars, skolors, domänintendenters

med flera arkiv torde komma att aflemna sina äldre

arkivalier. Med hänsyn till. dessa omständigheter och nödvändigheten

att tillgodose en lång framtids behof måste man utan tvifvel från början

vara betänkt på åtminstone två arkivbyggnader af det Köpenhamnska

provinsarkivets omfång eller ännu hellre tre sådana byggnader af

ungefär, samma storlek som det i Viborg belägna arkivhusets. Vore

man i tillfälle att fritt välja plats för dessa tre landsarkiv, kunde man

ej länge tveka om valet: de båda universitetsstäderna samt Göteborg

vore afgjordt härtill de lämpligaste platserna, med afseende både på

sin geografiska belägenhet i förhållande till hvarandra, den tillgång till

s. 203 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

203

literära hjelpmedel och kunniga biträden, som de tre i nämnda städer

belägna högskolorna med sina bibliotek skulle erbjuda, samt det gagn

för forskningen, som vore att hemta af de å sådana orter belägna arkiven.

Huruvida de båda afskilda och i flere afseenden egendomliga

landsdelarne Norrland och Gotland borde inbegripas i något af de tre

större arkivdistrikten, derom syntes meningarna kunna vara delade.

Slutligen hade riksarkivarien fäst uppmärksamheten derpå, att näst

upprättandet af centrala provinsarkiv, ingenting skulle mera bidraga till

det af Riksdagen afsedda ändamålets vinnande än anordnandet af en

sakkunnig arkivinspektion. En sådan skulle, enligt riksarkivariens åsigt,

snart visa de helsosammaste verkningar på detta område, lika väl som

dylik inspektion med de bästa resultat blifvit använd i andra delar af

statsförvaltningen.

Med anledning af en utaf riksarkivarien uttalad farhåga, att murarne

i de till landsarkiv föreslagna lokalerna i Vadstena slott periodvis

besvärades af fukt, hade öfverintendentsembetet, på anmodan af departementschefen,

den 13 oktober 1896 afgifvit utlåtande och dervid hänvisat

till innehållet af ett bifogadt yttrande af den vid pågående restaurering

af Vadstena klosterkyrka såsom arbetschef anstälde byggmästaren

L. E. Peterson, som på uppdrag af öfverintendentsembetet undersökt

nämnda slottslokaler och till hvilkens på synnerlig sakkännedom i ämnen

af förevarande beskaffenhet grundade omdöme embetet förklarat

sig ega anledning hysa fullt förtroende. I bemälde byggmästares yttrande

hade anförts, att slottets yttermurar vore 10 till 11 fot tjocka

samt uppförda af gråsten ock kalksten; att de inre murarne till största

delen vore af tegel; att då murarne vore så tjocka och i följd af sin

ålder fullkomligt torra, någon frost ej gerna kunde genom dem intränga;

att ehuru rummen i slottet vintertiden icke alltid brukat vara

tilltäppta, utan snö och regn kunnat blåsa in genom öppnade fönsterluckor,

Peterson vid besök i slottet vinter- och vårtid icke kunnat

märka ringaste frost eller fuktighet på väggarne eller eljest inom lokalerna,

uti hvilka i stället funnits en ren och torr luft; samt att Peterson

på grund häraf intygade, att alla lokaler i Vadstena slott vore

fullständigt frost- och fuktfria, i följd hvaraf och då slottsrummen vore

många och stora, detta slotts våningar, särskild den andra och den

tredje, syntes honom vara synnerligen lämpliga att anordnas till arkiv.

I samma utlåtande hade öfverintendentsembetet lemnat af departementschefen

begärd ytterligare utredning, hvilken på embetets uppdrag

verkstälts af arkitekten hos öfverintendentsembetet H. T. Holmgren.

Af denne arkitekt upprättade, af embetet efter granskning utan an
-

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

märkning lemnade ritningar och kostnadsförslag samt ett af Holmgren

afgifvet tjenstememorial, till Indika vid öfverintendentsembetets utlåtande

fogade handlingars innehåll embetet förklarat sig icke hafva något att

för egen del tillägga, innefattade dels fullständigt förslag, jemväl i fråga

om kostnaden, för inredande af landsarkiv i hela rikssalen å Upsala slott

samt beräkningar rörande kostnaden för anskaffande af erforderliga inventarier

utom hyllor för alla de till landsarkiv ifrågasatta lokalerna,

dels ock ett alternativt framstäldt förslag att till lokal för landsarkiv i

Upsala anordna, förutom rikssalen i dess helhet, de två norr om densamma

belägna rummen jemte beräkning öfver kostnaden härför, samt

slutligen de tillägg till de år 1893 uti ifrågavarande afseende upprättade

kostnadsförslag^ slutsummor, som den numera inträdda icke oväsentliga

stegring i pris å byggnadsmaterialier och arbetsbiträden ansetts oundgängligen

påkalla. Af nämnda utaf arkitekten Holmgren uppgjorda förslag

framginge, att den år 1893 till 34,600 kronor beräknade kostnaden för

inredning af landsarkiv i afdelningarna I och II i Vadstena slott nu med

tillägg för möbler och högre pris uppginge till 38,000 kronor, samt att

kostnaden för inredning af hela rikssalen i Upsala slott till landsarkiv

med 5,000 längdmeter hyllor skulle jemte möbler belöpa sig till 98,000

kronor och, om de tvenne norr om rikssalen belägna rummen i två våningar

medtoges, då hyllutrymmet skulle komma att utgöra 7,500 längdmeter,

till 113,500 kronor.

Med anledning af förslaget om ett landsarkivs anordnande i rikssalen

och dertill gränsande rum i Upsala slott hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Upsala län på anmodan inkommit till Kongl. Maj:t

med utlåtande, för hvilket närmare redogöres å sid. 266 och 267 i statsrådsprotokollet.

Kongl. Maj:ts befallningshafvandes skrifvelse hade derefter

för afgifvande af yttrande remitterats till öfverintendentsembetet,

som emellertid ännu vid propositionens afgifvande ej inkommit med

sådant yttrande.

Vidare omnämnas i statsrådsprotokollet, sid. 267—271, de åtgärder,

som vidtagits för utredning af frågan om inrättande af ett landsarkiv

i Lund, hvilken fråga ännu icke vore i skick att afgöras. Jemte andra

myndigheter hade riksarkivarien yttrat sig i ämnet och dervid uti skrifvelse

af den 7 december 1896 anfört bland annat följande.

Staden Lund syntes vara den utan gensägelse lämpligaste orten

för ett landsarkiv i södra Sverige. Att ett sådant arkiv som det nu

ifrågasatta borde omfatta _ de tre provinserna Skåne, Halland och Bleking0)

derom kunde meningarna ej vara delade. Huruvida derutöfver

någon landsdel borde läggas till detta arkivdistrikt, vore en fråga, som

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

icke kunde fullständigt besvaras, innan man upptagit till undersökning

frågan om de öfriga föreslagna landsarkivens omfång och om de distrikt

af riket, som borde hänföras till hvartdera af dessa arkiv. Om

man faststälde den från början föreslagna och af de flesta myndigheter

utan anmärkning lemnade tidsgränsen, eller detta århundrades början,

och om man antoge, att till landsarkiven komme att flyttas först och

främst häradsarkivens äldre handlingar och återstoden af de gamla lagmansarkiven,

så skulle derför behöfvas 1,600 meter i hyllängd. Härtill

komme vidare länsarkivens äldre delar och det obetydliga, som funnes

qvar af kronofogde- och häradsskrifvarekontorens äldre handlingar. För

inrymmandet af samtliga dessa arkivalier skulle behöfvas en lokal med

hyllor på 5,000 längdmeter, äfven under förutsättning att de i riksarkivet

nu förvarade domböckerna från tiden före 1736 blefve förflyttade

till landsarkiven. Inskränkte man sig härtill, skulle således ett minimiutrymme

af 5,000 meter vara tillräckligt. Men man kunde ej stanna

härvid, ty först och främst måste man taga hänsyn till de nämnda

arkivaliernas periodiska tillväxt och vidare dertill, att, äfven om Kongl.

Maj:t skulle hysa betänkligheter mot att anbefalla, att äfven rådhusarkiven

och kyrkoarkiven skulle öfverlemna till landsarkiven sådana

handlingar, äldre än 1801, som icke vore af rent kommunal art, och

om således endast tillfälle skulle lemnas de städer och församlingar,

som sådant önskade, att dit aflemna sina äldre handlingar, åtskilliga

stads- och landskommuner säkerligen skulle begagna sig häraf, och

att den sålunda vunna erfarenheten af det nya förvaringssättets fördelar

skulle med tiden förmå allt flera städer och församlingar att

följa exemplet. Dertill komme slutligen, att äfven andra lokala arkiv

än de förut nämnda, såsom tullkamrars, domänintendenters, skolors

med flera arkiv, framdeles torde komma att öfverlemna sina äldre handlingar

till landsarkiven. Det för landsarkiven behöfliga ntrymmet borde

derför beräknas till tre gånger minimiutrymmet eller 15,000 meters

hyllängd. Härvid vore förutsatt, att domkapitlen och universiteten

sjelfva skulle bereda sina äldre arkivalier erforderlig vård. Det vore

dock mycket antagligt, att domkapitlen å de orter, dit landsarkiven

komme att förläggas, skulle önska att till dem öfverlemna sina äldre

landlingar.

Utginge man från den förutsättning, att utrymme erfordrades för

omkrig 15,000 meter å hylla, kunde man visserligen, om man endast

toge hänsyn till utrymmet, tillgodose behofvet genom inrättande af två

landsarkiv, hvartdera med hyllor om 7,000 å 8,000 meter. Men det

funnes äfven andra hänsyn att beakta. Landsarkivet finge ej vara allt.

s. 206 Kontrollera mot PDF

206

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för aflägset från de landsdelar, för hvilka det vore afsedt, ej heller så

beläget, att förbindelserna med detsamma vore svåra och sparsamma.

Ett så vidsträckt land som Sverige skulle derför vara bättre betjenadt

med tre något mindre landsarkiv, hvart och ett med hyllor om tillhopa

5,000 meter, än med två större, rymmande omkring 8,000 meters hylllängd

hvartdera. Då riksarkivarien således tänkt sig tre arkivdistrikt

med motsvarande tre arkivdepoter, så ansåge han till eu början, att

det nordligaste distriktet borde omfatta provinserna norr om Mälaren

och hafva sitt landsarkiv i Upsala. Hvad vidare särskild! Gotland anginge,

funne riksarkivarien det vara lämpligast, om dess äldre, till omfånget

mindre betydliga arkivalier finge qvarstanna på ön och samlas

i någon eldsäker lokal i Visby. Det mellersta af rikets arkivdistrikt

måste i hvarje fall omfatta Södermanlands, Örebro och Vermlands län,

vidare Östergötlands län och de båda Vestgötalänen samt Göteborgs

och Bohus län. Redan dessa län skulle med afseende på arkivaliernas

omfång icke blott motsvara, utan äfven öfverträffa det nordliga distriktet.

Om man dertill lade de tre småländska länen, skulle mellersta distriktet

blifva betydligt större än det nordliga och dess arkivlokal böra beräknas

till 7,000 8,000 meters hyllängd. Det sydliga distriktet behöfde då

endast 3,000 meter.

Arkivhusets i Lund omfattning och storlek berodde nu derpå, huruvida

det distrikt, hvars arkivalier der skulle förvaras, borde omfatta

endast Skåne, Halland och Blekinge eller derjemte äfven de tre småländska

länen. För det förra alternativet talade de tre nysvenska provinsernas

_ särskilda ställning i historiskt afseende och de olikheter,

hvilka blifvit en följd deraf. Men äfven för det senare alternativet

kunde goda skäl anföras. Smålands flesta delar hade lika lätt förbindelse

med Lund, som Halland och Blekinge, och den olikhet, som i

äldre tider egde rum mellan Småland och de nyvunna provinserna,

hade icke mycket att betyda, då i ett sådant landsarkiv hvarje lokalarkiv

finge sin särskilda plats och uppställning. Dertill kunde läggas,

att, i fall en ny byggnad skulle uppföras, det vore godt, om så stor

del af landet som möjligt finge gagn af en sådan, efter nutidens fordringar

inredd lokal. Valet berodde äfven på, hvilken plats man valde

för mellersta distriktets arkiv och huru mycket detta kunde rymma.

Skulle äfven de småländska länen hänföras till det sydliga distriktet,

borde det föreslagna arkivhuset i Lund beräknas för en hyllängd af

omkring 5,000 meter.

Slutligen hade departementschefen för egen del yttrat, att han med

hänsyn till den i ärendet förebragta utredning hyste den åsigt, att ett

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

207

ändamålsenligt handhafvande af de lokala arkiven, så att dithörande handlingar

icke blott behörigen vårdades utan äfven gjordes åtkomliga för alla,

som ville derur hemta upplysningar, icke kunde vinnas, med mindre hos

oss, såsom i andra länder, bildades centrala arkivdepoter, der de äldre

handlingarna, som ej vidare, annat än undantagsvis, behöfde rådfrågas för

de löpande ärendenas handläggning, sammanfördes och af insigtsfulla fackmän

ordnades, förtecknades och hölles för allmänheten tillgängliga. Lika

med riksarkivarien ansåge departementschefen i vårt land lämpligen böra

inrättas tre dylika depoter med en sådan distriktsindelning, som riksarkivarien

i sin senaste skrifvelse i detta ärende tänkt sig, likväl med den

närmare bestämning, hvad det sydliga arkivdistriktet beträffade, att detsamma

skulle omfatta utom Skåne, Halland och Blekinge äfven de tre

småländska länen. Att platserna för landsarkiven i det nordliga och det

sydliga distriktet borde blifva de städer, der våra universitet vore förlagda,

funne departementschefen ock på de af riksarkivarien angifna skäl uppenbart.

För det mellersta arkivdistriktet hade Vadstena ett centralt läge

och erbjöde på samma gång ett mycket gynsamt tillfälle att lätt och för

billigt pris få till stånd passande arkivlokaler. Härpå hade äfven Riksdagens

senast församlade revisorer i sin berättelse om verkstäld granskning

af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1895 fäst uppmärksamhet,

i ty att de med anledning af besök i Vadstena ifrågasatt,

huruvida icke Vadstena slott, hvars storartade byggnad för närvarande

stode obegagnad, men syntes nödtorftigt underhållen, borde framdeles upplåtas

till förvaringsplats för sådana statens arkivhandlingar, hvilka kunde

antagas mera sällan komma att af forskare anlitas. Ett landsarkiv skulle

jemväl enligt departementschefens mening kunna med största fördel anordnas

i detta slott, hvarvid dock till en början endast de föreslagna afdelningarna

I och II syntes behöfva för ändamålet anlitas. I afseende

härå förelåge nu fullständig utredning, som kunde läggas till grund för

en framställning till Riksdagen om nödiga medels beviljande. Sådant

ansåge departementschefen kunna ske, utan hinder deraf att anslag ej

samtidigt begärdes till anordnande af landsarkiv i Upsala och Lund, hvarmed

borde anstå i afvaktan på ytterligare utredning. Härvid erinrade

departementschefen att, såsom förut i punkten 49 omnämnts, det satts i

fråga, att under den närmaste framtiden en tillfällig plats för handlingar

tillhörande ett landsarkiv för de södra provinserna skulle kunna upplåtas

i en blifvande ny byggnad för universitetsbiblioteket i Lund.

På grund af hvad i detta ärende förekommit får utskottet, som icke

haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts förevarande förslag, hemställa,

s. 208 Kontrollera mot PDF

208

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Riksdagen för anordnande till landsarkiv af

lokaler i Vadstena slott må på extra stat för år 1898

anvisa 38,800 kronor.

mlrfTttnin 99:°. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att statskontoret i två särskilda

förmer,kött9, skrivelser af den 26 november 1896 hos Kongl. Maj:t till godtgörelse

[92.] anmält förskott till sammanlagdt belopp af 4,789 kronor 95 öre, hvilket

statskontoret på grund af kongl. bref den 19 april och den 7 november

1895 samt den 24 januari 1896 utbetalat dels såsom arfvode samt resekostnadsersättning

och traktamente åt ledamoten i den af Kongl. Maj:t

den 19 april 1895 tillsatta kommission för ärenden rörande kolerafarsoten,

t. f. förste provinsialläkaren A. J. Larson, dels ock såsom ersättning till

åtskilliga tjensteman med flere för särskildt biträde, som af dem lemnats

bemälda kommission och medicinalstyrelsen i ärenden och åtgärder rörande

kolerafarsoten under större delen af år 1895 och några dagar i

början af år 1896.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till ersättning

anmält ett belopp af 3,656 kronor, hvilket statskontoret på grund

af kongl. bref den 26 april och den 25 oktober 1895 utbetalat ej mindre

till bestridande af vissa kostnader för en vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet samma år anordnad lärokurs för lämpliga personers utbildande

till att kunna säkert anställa bakteriologisk koleradiagnos, än äfven till

ersättning åt vissa deltagare i nämnda lärokurs och till arfvoden åt personer,

som inöfvats att tjenstgöra såsom betjening vid koleralaboratorier.

I skrifvelse den 10 december 1896 hade statskontoret till ersättning

anmält medel, som på grund af Kongl. Maj:ts föreskrift utbetalts för den

komité, som blifvit af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af förslag till

folkskolestadga för rikets större städer, nemligen såsom resekostnadsersättningar

och traktamenten samt arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter

1,140 kronor 75 öre, ersättning för mistade aflöningsförmåner till

komiténs ordförande och ledamöter 488 kronor 39 öre, sekreterarearfvode

— efter afdrag af 598 kronor 95 öre, som i komitén till sekreteraren förskjutits

från de, på grund af kongl. brefvet den 5 juli 1895 anvisade

1,000 kronor, hvilka blifvit af statskontoret den SO juli 1895 utanordnade

till bestridande af kostnader för lokal, betjening m. m. — 1,401 kronor

5 öre, tryckning af komiténs betänkande 784 kronor 12 öre, eller tillsammans

3,814 kronor 31 öre.

Derjemte hade statskontoret i sistnämnda skrifvelse ytterligare till ersättning

anmält 81 kronor 85 öre, som på grund af kongl. bref utbetalts

till Göteborgs och Bohus läns ränteri för derifrån förskjutet arfvode till

s. 209 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

209

skrifbiträde åt nämnden för ordnande af presterskapets i Lundby pastorat

aflöning m. m.

Vidare hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till ersättning

anmält ett belopp af 475 kronor, som statskontoret på grund af

föreskrift i kongl. bref den 23 november 1894 utbetalt till domkapitlet i

Hernösand till bestridande af kostnaden för tryckning och häftning af en

öfversättning till finska språket af den nya kyrkohandboken.

Likaledes hade statskontoret i skrifvelse den 26 november 1896 till

ersättning anmält medel, som på grund af kongl. brefven den 16 november

1894 och den 24 april 1896 utbetalts för den komité, som blifvit

af Kongl. Maj:t tillsatt för utarbetande af en musikbilaga till den nya kyrkohandboken,

nemligen såsom arfvoden till komiténs ordförande och ledamöter

7,950 kronor, arfvode till komiténs sekreterare 1,590 kronor samt till bestridande

af åtskilliga af komiténs arbeten föranledda utgifter 622 kronor

20 öre, eller tillsammans 10,162 kronor 20 öre.

I skrifvelse den 26 november 1896 hade statskontoret till ersättning

anmält ett belopp af 3,623 kronor 40 öre, hvilket statskontoret på grund

af kongl. bref den 7 december 1883, den 25 februari 1888, den 27 maj

1892 och den 18 september 1896 utbetalt till bestridande af kostnader för

revision af svenska kyrkans psalmbok under tiden från början af år 1884

intill den 1 november 1896.

Sedan statskontoret i skrifvelse af den 2 december 1890 hos Kongl.

Maj:t till ersättande anmält till komitén för utredning af vissa frågor rörande

undervisningen vid universiteten under åren 1888—1889 förskjutna

tillsammans 21,802 kronor 80 öre, så hade statskontoret uti skrifvelse af

den 30 december 1896 ytterligare till ersättning anmält af statskontoret

förskjuten godtgörelse, 670 kronor, åt sekreteraren hos den kommission af

sakkunnige, hvilka, enligt Kongl. Maj:ts bemyndigande, varit af departementschefen

tillkallade för afgifvande af utlåtande rörande de af fakulteterna i

Upsala och Lund afgifna förslag till förändring i examensväsendet inom

den juridiska fakulteten in. m., utgörande således de sistberörda båda förskjutna

belopp, för hvilka ersättning begärdes, tillsammans 22,472 kronor

80 öre.

För återgäldande af berörda förskott, uppgående till sammanlagdt

49,075 kronor 51 öre, har Kongl. Maj:t af Riksdagen äskat ett extra anslag

för år 1898 till belopp af 49,076 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Bihang till Riksd. Prut. 1897. 4 Samt. I Afil. 7 Haft.

27

s. 210 Kontrollera mot PDF

210

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fårSutredilt 100:o. Med anledning af inom Riksdagen väckta motioner har Riksgarbeträffandedagen,

i enlighet med hvad det sammansatta stats- och lagutskottet i sitt

Aflöningt/öl ^flätande n:o 7 hemstält, beslutit ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett

hållandenm. m.förslagsanslag af 10,000 kronor till bestridande af kostnaderna för vissa utredningar

angående presterskapets aflöningsförhållanden m. m. Med erinran

att detta anslag lärer böra å extra stat för år 1898 uppföras under förevarande

hufvudtitel, har statsutskottet ansett sig här böra förhållandet

omförmäla.

Stockholm den 27 april 1897.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 6:0 (angående inrättande af en ny juridisk professur vid

universitetet i Upsala):

af herrar C hr. Lundeberg, A. G. L. Billing, 1. Wijk, I. Kerfstedt,

G. D. R. Tornerhjelm, grefve Ph. Kling spor, F. E. Pettersson, C. U. S.

Lybeck, L. Grundberg, T. Nyström, J. G. Björlin och S. Tham, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag måtte erhålla följande lydelse:

»Den svenska rättshistoriens stora betydelse såväl för den vetenskapliga

forskningen som för lagstiftaren har på ett, som det synes utskottet, fullt öfvertygande

sätt blifvit i statsrådsprotokollet ådagalagd. Utskottet anser ock,

att detta vigtiga ämne ej kan som sig bör tillgodoses, utan att detsamma

vid rikets första universitet erhåller en fullt sjelfständig ställning och anförtros

åt en särskild lärare, som kan uteslutande deråt egna sina krafter.

Genom upprättande af en särskild lärostol i svensk rättshistoria skulle

jemväl, på sätt i statsrådsprotokollet framhållits, den fördel kunna vinnas,

att. i juridiska fakultetens lärokurs kunde upptagas undervisning i internationel

privaträtt, ett ämne, hvars betydelse alltmera gör sig gällande.

Utskottet, som med afseende å dessa förhållanden anser sig böra tillstyrka

en förstärkning i lärarekrafterna vid juridiska fakulteten i Upsala,

håller emellertid före, att ifrågavarande ändamål lämpligen kan tillgodoses

genom inrättande af en ny extra ordinarie professur, helst innehafvaren af

sådan befattning i nämnda fakultet, enligt gällande bestämmelser, kan

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

211

vid inträffande ledighet af ordinarie professur inom fakulteten förflyttas

till sådan tjenst med bibehållande af det läroämne, han förut innehaft.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning och utan afseende å det af herr

Ljungberg i ämnet gjorda yrkande, må för inrättande

af en ny extra ordinarie professur inom juridiska fakulteten

i Upsala bevilja ett årligt anslag af 4,000 kronor,

att till innehafvaren af nämnda tjenst utgå med 3,000

kronor såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt för bemälde lärare att efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ett ålderstillägg å

lönen af 500 kronor, att utgå af åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag: ålderstillägg»;

vid punkten 90:o (angående anslag till understöd åt vissa enskilda

läroverk):

af grefve Fr. Wachtmeister;

vid punkten 93:o (angående anslag till utgifning och spridning af

nykterhetsskrifter):

af herr D. Persson, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herr O. G. Eklunds

m. fl. i ämnet väckta motion, må för år 1898 å extra

stat bevilja ett anslag af 25,000 kronor att ställas till

Kongl. Maj:ts förfogande för utgifvande — genom en

af Kongl. Maj:t utsedd kommission, deri olika nykterhetssällskap

representeras — af sådana skrifter, som afse

att utbreda kännedom om rusdryckernas verkan

på menniskokroppens organism och särskildt de vådliga

följderna i så väl sedligt som ekonomiskt hänseende af

dessa dryckers missbruk, samt att Kongl. Maj:ts ifrågavarande

framställning må anses vara härigenom besvarad.

Det skulle här antecknas, att herrar friherre F. W. von Otter, Ft.

Tamm, K. Bohnstedt, E. Fränekel och H. Andersson icke deltagit i förestående

hufvudtitels handläggning inom utskottet.

Likaledes skulle anteckning göras derom, att herrar K. Fosser och

S. G. von Frusen icke närvarit vid utskottets slutbehandling af denna

hufvudtitel.

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1897 års riksstat anslår:

Tpt

Anvisning i

kontant.

Kronor

17,000

81,800

20,660 —

27,659

55,000

726,531

172,100

2,910,380

5,000

200,000

43,500

24,406

5,092,525

! Indelning och dermed

! jemförlig anvisning,

på förslag.

jFriheter ochL .... . 1

kyrkotionde. !ErsattnlnSal''-j

Kronor

Ö.

Kronor

Ö. ;

I

16,000

337,087

5,841

35,820

1

1

—

1,010

—

760

l

i

52,830 —

343,688

1

Samma.

Kronor

17,000 •

81,800- 39,300- 73,200- 46,350- 373,747 -

33,500-

55,000-

762,351

172,100

2,910,380

5,000

200,000

43,500

26,176

5,092,525

9,931,929 —

Ecklesiastik
!
Departementschefen.

.......................................................

■ Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Riksarkivet.......................................................................

■ Kongl. biblioteket...........................................................

J Nationalmuseum (deraf fyra särskilda reservationsanslag

j Kleseristaten. Nuvarande anvisning i kontant ............

ÖJcas med....................................................................

Domkapitlens expeditioner ............................................

Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag..................

Universiteten (deraf 162,700 kronor, förslagsanslag).

Tillkommer: till det geografiska seminariet vid unitill

det teologiska seminariet vid dito

höjning af fysiologiska institutionens i

till eu e. o. professur i oftalmiatrik vid

Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande

Tillkommer: till en amanuens vid institutets oftalmiahöjning

å institutets allmänna materielTandläkareinstitutet,

förslagsanslag

hvarjemte rubriken ändras till: Karolinska medikoläkareinstitutet,

förslagsanslag högst)

Allmänna läroverken, reservationsanslag ....................

Understöd åt extra ordinarie lärare vid allmänna läro
Högre

skolor för qvinlig ungdom..................................

Högre lärarinneseminarium............................................

Pedagogier och folkskolor.............................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: för löneförbättring för musiklärare

Stipendier för seminarieelever ...................................

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskole
-

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

213

Litt. A.

riksstatens Åttonde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Inledning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

departementet.

å tillhopa 14,300 kronor)

20,660: —

14: —

Nuvarande anvisning i kontant.................. 726,531:

versitetet i Upsala ................. 250: —

................................................... 750: —

Upsala materielanslag............... 1,150: —

universitetet i Lund................. 4,000: — 6,150:

belopp ......................................................... 172,100: —

friska klinik åserafhnerlasarettet 900: —

anslag ...................................... 2,500: —

högst (nytt) .............................. 14,500: — 17,900: —

kirurgiska institutet (deraf 14,500 kronor till tandverken

under förfall på grund af sjukdom, förslagsanslag

belopp................

vid seminarier.....

inspektörer ........

317,525: —

4,600: — 322,125:

............ 75,000:

....... 95,000:

Kronor ; ö.

17.000 —

81,800

39,300

73,200 —

46,350 —

20,674 —

27,659 —

55.000

KroDor i ö.

Kronor

732,681

190,000

2,910,380 —

5,000 —

200,000 —

43,500 —

24,406 —

16,000 —

337,087

5,841

— 35,820-

■

Kronor

17,000

81,800

39,300

73,200

46,350

373,761

33,500 —

55,000:—

768,5011 —

190.000 —i

2,910,380 —

1,010 —

-|— 5,000

200,000

43,500

26,176

760 —

Transport 492,125: — | 4,466,950,-1 52,830—,343,688;—| 4,863,468

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

1897 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor

ö.

Kronor

-

0.

Kronor

ö.

Kronor

5.

9,535,411

52,830

•

—

343,688

—

9,931,929

1

Tpt

Tpt

Undervisningsmateriel m. m. för folkskolor

Understöd åt högre folkskolor....................

401,675

37,150—!

496,250

103,500

12,000

32,750

8,250

58,500

700

10,685,486— 53,530]''—J 343,688

Bidrag till aflönande af vikarie under öfningslärares

förslagsanslag (nytt)................................................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i

förslagsanslag .........................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små
l0PP„.

.........................................................................

Okas med ..........................................................

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag...............

| Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsI

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,

För anordnande af qvinlig slöjd i folkskola, mindre

anslag .....................................................................

Bidrag till aflönande i vissa fall af vikarie för ordi
för

slag sanslag .........................................................

401,675;—|De tekniska läroverken. Nuvarande belopp..................

Tillkommer: till inrättande af extra lärarebefattningar

kronor, maskinlära 2,500 kronor, vägmekaniska

laborationer 2,000 kronor,

1,200 kronor och teknisk hygien 750

böjning af professorns i kemisk teknologi

böjning af lönen för sekreteraren vid d:o

böjning af lönen för kamreraren vid d:o

37,150— Gymnastiska centralinstitutet.

496,250 — Medicinalstyrelsen med dithörande stater (deraf 1,500 kr.

höjes å anslaget till farmaceutiska institutet med ...

103,500 — Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag,

12,000— Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslags33,

450— Barnmorskeundervisningen och barnbörd sbusen

8,250|— Ortopediska institutet.....

58,500| — Y eterinärundervisningen.

•! 11,082,704 -

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

S n ni m a.

kontant.

Friheter ochL, .... .

, , .. , .Ersättningar,

kyrkotionde. °

Kronor ! 5.

Kronor 1 ö. j Kronor ; ö.

Kronor 1 ö.

Transport

492,125

20,000

20,000

eller ett gemensamt reservationsanslag 532,125

vid folkskolelärareseminarium sjukdom,

rikets nordligare trakter bosatta finnar,

4,466,950 -

skolor, förslag sanslag. Nuvarande be
.

.........................................4,175,000: —

............................................. 125,000: —

4,000: —

45,000: —.

skolan, förslagsanslag..............................

förslagsanslag ..........................................

folkskola eller särskild slöjdskola, förslags
-

narie lärare eller lärarinna vid folkskola,

4,300,000

55.000

50.000

110,000

90,000:

40,000:

52,830 — 343,688—; 4,863,468

vid tekniska högskolan i matematik 1,800

och vattenbyggnadskonst 2,000 kronor,

elektroteknik 2,500 kronor, elektrokemi

kronor, eller tillsammans ...... 12,750

vid högskolan lön.................. 600

........................... 200

............................. 200

401,675:

— 13,750: —

reservationsanslag). Nuvarande belopp

högst......

anslag ...

496,250: —

1,000: —

5,226,125—1

415,425

37,150

497,250

103,500

12,000

32,750

8,250

58,500

700-

5,226,125 —

Transport 10,857,900— 53,530''—1343,688 —

415,425

37,150 —

497,250 —

103,500 —

12,000

33,450

8,250|—j

58,500!—!

11,255,118 -

s. 216 Kontrollera mot PDF

216

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Tpt

1897 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar^

S:a

Kronor

10,685,486

7,700

145,000

3.000

8,250

14,460

29.450

4.000

61,900

51,200!

76.450

25,050

259,650

9,564

75.000

94,836

900,000

78.000

2,750

28,380

25.000

7,528

24.000

80.000

1,500

23,008

15,000

Kronor ; ö. Kronor j ö.

53,530

343,688

Kronor

11,082,704

7,700

— 4,360

193,300

— 169,400

Vaccinationens befrämjande.

Ökas med ....................

Nuvarande belopp

hvarjemte anslaget ändras till reservationsanslag.

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjuk
Svenska

läkaresällskapet ................................................

Svenska akademien .......................................................

Vetenskapsakademien.....................................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf

Landtbruksakademien. Anslaget har öfverförts till Sjette

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reservaMusikaliska

akademien (deraf 6,000 kronor reserva
Naturhistoriska

riksmuseum ..........................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, för
Institutet

för blinda .............................

Förskolan för blinda i Vexiö ...............

| Fattigvården i Stockholm och landsorten

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag

Lasaretts underhåll..........................

Hospitals underhåll, förslagsanslag

J Stora barnhuset i Stockholm...........

Frimurarebarnhuset........................

Barnhusen i landsorten...................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslags
Ökas

med ...............................................................

—j 370,228 Kyrkors underhåll...........................................................

—| 24,000!—, Resestipendier samt läroböckers och lärda verks ut
—

80,000|—| Alderstillägg, förslagsanslag ..........................................

—j 1,500—Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

— 23,008— Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

—j 15,000j—| Extra utgifter, reservationsanslag ................................

145,000

3.000

8,250

14,460

29,450

4.000

61,900

51,200

76,450i

25,050

259,650

9,564 -

75.000

99,196-

900,000 -

78.000 - 2,750 -

28,380 -

25.000 -

12,736,162 —251,190 — 513,088''—13,500,440

s. 217 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

217

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Kronor

Transport 10,857,900

7,700: —|

2,800: —

vård, förslagsanslag

450 kronor reservationsanslag) ......................

hufvudtiteln och rubriken utgår ur riksstaten

tionsanslag å tillhopa 21,000 kronor).............

länsanslag) .....................................................

reservationsanslag)

slagsanslag ............

200,000: —

50,150: —

9,500: —

anslag. Nuvarande belopp

gifvande, reservationsanslag

Nuvarande belopp. ..

25,000: —

125,000:

. 23,008: —

44: —

Summa

10,500

145,000

3,000

8,250

14,460

29.450

61,900

51,200

76.450

25,050

259,650

9,564

75.000

94,836

900,000

78.000

2,750-

28,380;-

150,000- 7,528 -

24.000 -

80.000

1,500-

23,052

15,000

Inledning och dermed

jemförlig anvisning,

på förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Ersättningar.

Kronor 1 ö.

53,530 —

4,360

Kronor

343,688

Summa.

Kronor ö.

11,255,118 —

10,500 —

145,000

3,000

8,250

14,460

29,450

193,300 —169,400 —

13,032,420 —251,190J—513,088 —

61,900

51,200

76,450

25,050

259,650

9,564

75.000

99,196

900.000

78.000

2,750

28,380

150.000

370,228

24.000

80.000

1,500

23,052

15,000

13,796,698 •

Bill. till Riksd. Prof. 1897. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

28

s. 218 Kontrollera mot PDF

218

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Krouor

Ö.

Riksarkivet:

Till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman ........................... 1,700: —

* fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och hand- lingar, som äro af vigt för fäderneslandets historia........ 3,000: —

» fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m....... 1,500: —

6,200

Nationalmuseum:

För vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar......................................................................... 4,000: _

Till förvärfvande åt staten af konstalster, utstälda vid 1897

års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm 40,000: —

44,000

Lifrustkammaren:

För tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. m.........................

5,800

—

Domkapitlens expeditioner:

För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expe- ditioner ............................................................................ 3,716:

» betäckande af brister i domkapitlens expeditionskassor 5,000: —

8,716

Universiteten:

Till lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet i

Upsala................................................................................. 6,000: —

b ör uppehållande af undervisningen och examinationen i geo- grafi vid universitetet i Upsala ... 1000- —

Transport 7,000: — |

64,716|— |

s. 219 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

219

Till

2>

1

Till

För

Till

För

Till

Kronor ö.

Transport

arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket

i Upsala...................................................

aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund................................

lektorer i tyska, franska och engelska språken vid universitetet

i Lund.............................................................

särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg................................................................

personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar

Gerhard Regnell...............................................................

personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket

i Lund Fredrik Emanuel Braune............

arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i

Lund.............................................................................

arfvode åt en assistent vid växtfysiologiska laboratoriet

vid botaniska institutionen i Lund................................

arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institutionen

i Lund .................................................................

ny- och tillbyggnad för biblioteket vid universitetet i

Lund...............................................................................

7,000: —

2,500: —

4,000: —

6,000: —

2,000: —

750: —

500: —

1,500: —

1,500: —

500: —

84,000: —

64,716

110,250

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik............................................................................. 900: —

arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium

............................................................................ 900: —

eu pediatrisk klinik vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn..................................................... 1,800: —

en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm .............. 2,800: —

bekostande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet..................................,...................................... 1,500: —

anskaffande och underhåll af materiel för oftalmiatriska

kliniken vid institutet..................................................... 500: —

fyllande af brist å det allmänna materielanslaget......... 2,850: —

den första inredningen af lokaler för tandläkareinstitutets

poliklinik och laboratorium...................................... 5,000: —

16,250

Allmänna läroverken och pedagogierna:

tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna......................................... 345,725: —

Transport 345,725: —

191,216|—

s. 220 Kontrollera mot PDF

220

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport 345,725:

Till arfvoden åt extra lärare samt till arfvodesförhöjning åt

extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken 100,000:

s bestridande af förhöjd aflöning åt ordinarie teckningslärare

vid rikets allmänna läroverk under tjenstledighet

på grund af sjukdom, förslagsanslag.......................... 3,000:

Bidrag till uppförande af en ny byggnad för allmänna läroverket

i Umeå ......................................................... 12,500:

Högre lärarinneseminariet:

Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid

seminariet ...................................................................... 4,000

För fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid

seminariet ..................................................................... 3,000

s beredande af fortsatt undervisning i huslig ekonomi vid

seminariet och normalskolan ......................................... 5,000

Folkundervisningen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna

samt till arfvoden åt teckningslärare

för extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare

vid dessa seminarier............................................. 29,050: —

För anordnande vid folkskolelärareseminarierna i Upsala och

Lund af särskilda läro- och öfningskurser för teologie

studerande ............................................................ 5,000: —

Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana

folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel............ 20,000: —

De tekniska läroverken:

Till ny byggnad för tekniska högskolans kemiska och mineralogiska

afdelningar samt densammas inredning och utrustning.

........................................................................ 100,000: —

» vissa förändringar i tekniska högskolans hufvudbyggnad 13,200: —

» förbättring och förstärkning af högskolans undervisningsmateriel.

.......................................................................... 15,000: —

» förstärkning af undervisningen vid högskolan............... 13,100: —

» förstärkning af lärarekrafterna vid tekniska skolan i

Eskilstuna...................................................................... 750: —

» understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande

af kostnader för deras inspektion ............... 45,000: —

Kronor

191,216

461,225

12,000

54,050

187,050

Transport | 905,541

s. 221 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

221

''

Kronor

Ö.

Transport

905,541

—

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper.........................

1,200

—

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet och vår- den af de under akademiens inseende stälda samlingar samt till

aflöning åt vaktbetjening .............................................. 4,000: —

s> undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn-

lemningar m. m................................................................ 3,200: —

» utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m. 2,000: —

9,200

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra, med arbetena

vid afdelningen förenade utgifter................................... 2,000: —

Till vård, underhåll ; och förkofran af museets etnografiska

samling under vissa vilkor ........................................... 7,300: —

9,300

Meteorologiska centralanstalten:

För uppehållande af fullständigt ordnad väderlekstjenst vid

anstalten............................................................................. 7,950c —

* anställande af meteorologiska observationer vid Gellivara 300: —

8,250

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för

öfveråriga döfstumma ...................................................... 47,400: —

» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda 10,000: —

» tryckning af blindskrifter ................................................ 2,500: —-

» understöd åt blindlärareelever och reseunderstöd åt blind- lärare.............................................................................; • 1,200: —

> uppförande af eu byggnad för en förskola för blinda vid

Tomteboda...................................................................... 31,200: —

» förhyrande af lokal förförskolan för blinda i Vexiö... 4,000: —

{

96,300

_

Transport

1,029,791

|—

s. 222 Kontrollera mot PDF

222

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport

Hospitalsvården:

Kronor

1,029,791

Till anordnande vid Upsala af en asyl för sinnessjuke...... 430,000: —

För uppförande å Vadstena asyls område af en bostadsbyggnad

åt öfverläkaren vid Vadstena hospital och asyl... 22,520: —

» uppförande vid Nyköpings hospital af en byggnad, inrymmande

läkarebostad med flera lägenheter............. 24,400: —

» utvidgning af Göteborgs hospital ................................ 64,865:___

Till understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske .................. 14,000: —

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftssällskapet......................................... 2,000: —

» beredande af religionsvård åt svenske sjömän m. fl. i

utländska hamnar.......................................................... 10,000: —

» anställande af två kontraktsadjunkter inom Vesterbot
tens

fjerde kontrakt .................................................... 4,000: —

» resekostnadsersättning åt dessa kontraktsadjunkter .. 500: _

» två stipendier för utbildande vid universitet af prester,

förtrogna med finska språket ....................................... 1,500: _

» nordiäa museet ........................................................... 25 000: _

» understöd för utgifvande äfven under år 1898 af tidskriften

»Nyare bidrag till kännedom om de svenska

landsmålen och svenskt folklif» .................................... 3,650: _

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nordiskt

medicinskt arkiv»........................................................... 3,000: _

» understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

mathematica».................................................................. 3,000: _

» understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som

anordna föreläsningskurser för arbetsklassen ............... 35,000: _

» understöd för anordnande af vissa undervisningskurser

för utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi ............ 5,000: _

» fortsättande af precisionsnivélleringsarbetena i norra

Sverige, till underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna

m. m. samt för fortsatt sammanställning och

bearbetande af anteckningar öfver de vid dessa stationer

registrerade vattenhöjder............................................... 12,500: —

För utgifning och spridning af nykterhetsskrifter............... 4,000: —

Till understöd åt räddningshemmet för drinkare vid Sans

Souci invid Upsala........................................................ 2,000: —

Transport 111,150: —

i

1,585,576|—

s. 223 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

223

Kronor

Ö.

Transport

111,150: —

1,585,576

För fortsatt anställande af historiska forskningar rörande

%

Sverige i Vatikanska arkivet i Rom ...........................

3,000: —

Till yttre restaurering af Visby domkyrka..........................

50,000: —

För anordnande till landsarkiv af lokaler i Vadstena slott

38,800: —

Till ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts....................................

49,076: —

För bestridande af kostnaden för utredningar angående

presterskapets aflöningsförhållanden m. m., förslags-

anslag........................................................................

10,000: —

262,026

—

Summa

1,847,602

—

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1897:78 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten