Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af förslag till en allmän pensionering eller lifränta för alla Sveriges medborgare efter fylda 50 lefnadsår, kapitaliseradt efter de belopp, som af staten och föräldrar eller kommun för barn af ett års ålder blifvit afsatte.»; i motionen n:o 222 af herr A. Norrman: »att Riksdagen måtte, under förutsättning, att Kongl. Majts ifråga Bih. till Riksd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

1898-04-22 · 89 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 89 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SärU 1898:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af förslag till en allmän pensionering eller lifränta för alla Sveriges medborgare efter fylda 50 lefnadsår, kapitaliseradt efter de belopp, som af staten och föräldrar eller kommun för barn af ett års ålder blifvit afsatte.»; i motionen n:o 222 af herr A. Norrman: »att Riksdagen måtte, under förutsättning, att Kongl. Majts ifråga Bih. till Riksd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

It ii) ii'' t. V>rur .4 ■ JOff? r/)i /y:os> \ JTfOiK

bitti r*!!4> - .''■i ili 1 \ ; j ffO *’ UK v* U‘! •''

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1898, kl. 11 f. m.

Särskilda utskottets n:o 2 utlåtande, i anledning af dels Kongl.

Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående försäkring för beredande af pension eller

lifränta och dels vissa inom Riksdagens Andra Kammare

väckta motioner.

Till förberedande handläggning har utskottet fått emottaga:

1) Kongl. Maj:ts proposition n:o 55, i hvilken Kongl. Maj:t, under

åberopande af det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den !21 februari 1898, föreslagit Riksdagen att antaga

här nedan införda förslag till lag angående försäkring för beredande af

pension eller lifränta;

2) åtta särskilda inom Riksdagens Andra Kammare väckta motioner,

i hvilka yrkats:

i motionen n:o 178 af herr J. Nilsson i Sorröd:

»att Riksdagen ville besluta att i underdånig skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om utarbetande af förslag till en allmän pensionering eller

lifränta för alla Sveriges medborgare efter fylda 50 lefnadsår, kapitaliseradt

efter de belopp, som af staten och föräldrar eller kommun för barn af ett

års ålder blifvit afsatte.»;

i motionen n:o 222 af herr A. Norrman:

»att Riksdagen måtte, under förutsättning, att Kongl. Majts ifråga
Bih.

till Riksd. Prot. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Häft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

varande förslag antages, hemställa om följande ändringar uti detsamma,

innan det som lag stadfästes, nemligen:

l:o) att åldersgränsen för försäkringspligt uppflyttas från 30 år till

40 år;

2:o) att åldersgränsen för pension eller lifränta likaledes nedflyttas

från 65 till 60 år och för invalidpension till 40 år;

3:o) att gränsen för pensions- och lifränte-afgifts erläggande sättes till

55 år i stället för 50 för personer, som äro arbetsföra;

4:o) att bestämmelsen »kontant» utgår i § 1 och 5, och bestämmelsen

1,800 kronor uti § 1 mom. 2 utbytes mot 1,500 kronor, oberoende af det

sätt, hvarpå aflöningen utgår (om kontant eller in natura eller båda delarna);

5:o) att uti 2 § 2 mom. måtte göras den ändring, att det kommer att

heta »största delen af en kalendervecka» i stället för alla söckendagar i

en kalendervecka.»;

i motionen n:o 226 af herr D. Bergström, m. fl.:

»att, i händelse en lag angående försäkring för beredande af pension

eller lifränta i anslutning till det framlagda regeringsförslaget af Riksdagen

antages, detta må ske med vidtagande af ändringar i nedan nämnda

afseenden:

1) att den i § 14 förekommande åldersgränsen 50 år för rätt till

pension vid varaktig oförmåga till arbete borttages;

2) att såsom ett tillägg till bestämmelserna i § 15 fastställes ett

minimibelopp för pensionerna till de försäkringspligtige af respektive 100

kr., 75 kr. och 50 kr. i de olika pension sklasserna;

3) att den i § 4 förekommande åldersgränsen 30 år för den nuvarande

generationens medtagande i pensionsförsäkringen ändras till 40 år.»;

samt i motionen n:o 228 af herr E. Lindblad:

att Riksdagen behagade för sin del göra vissa tillägg till och ändringar

uti det lagförslag, Kongl. Maj:t i propositionen n:o 55 framburit för Riksdagen.

Dessa tillägg och ändringar, angående hvilka utskottet i öfrigt tillåter

sig hänvisa till motionen, gå hufvudsakligen derpå ut:

a) att ordet »kontant» må utgå ur 2 §;

b) att jemväl tillfällig sysselsättning, omfattande blott hel dags arbete,

skall anses såsom med försäkringspligt förenad anställning;

c) att hustru till försäkrad man skall utan särskild afgift anses försäkrad,

äfven om hon sjelf innehar med försäkringspligt förenad anställning.

d) att de försäkrade skola indelas i endast två pensionsklasser, bestående:

den första klassen af män och den andra af qvinnor, och att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

pensionsafgiften i den första klassen skall utgöra 20 öre och i den andra

10 öre;

e) att efterlemnadt oförsörjdt barn under 15 år eller äldre sådant,

som af vanförhet eller lyte sig ej försörja kan, må erhålla de för fadern

eller modern gjorda insatsernas summa utan ränta;

f) att högsta pensionsåldern sänkes till 60 år;

g) att pensionsbeloppet må beräknas till endast 1 ''/* procent af inbetalda

afgifter, derest den pensionsberättigade kan anses ega minst 800

kronors årsinkomst;

h) att hustruns rätt till pension utan särskild afgift m. m. äfven må

i tillämpliga delar gälla i fråga om lifränteförsäkringen;

i) att fondens förvaltning skall ske efter föreskrifter, som derom efter

Riksdagens hörande utfärdas;

k) att statens bidrag ej må ingå till fonden, utan tillskjutes i mån

af behof till de utgående pensionerna eller lifräntorna; samt

l) att försäkringen utsträckes till dem, som vid dess början ej fylt

40 år.

Vidare har yrkats i motionen n:o 229 af herr Hj. Branting:

att till § 15 fogas ett mom. 2 af innehåll, att pension, som tillerkännes

på grund af invaliditet, skall höjas med ett tillskott lika stort

som skilnad en mellan pensionens belopp, om den uttagits först vid 65 år,

och dess belopp enligt i mom. 1 angifna regel;

att i § 14 undantagsbestämmelsen »dock ej förr än efter fylda 50

år» strykes;

att antingen genom höjning af den föreslagna pensionsafgiften för

den första pensionsklassen eller genom höjning af statsbidraget eller genom

en kombination af dessa utvägar höja särskildt första klassens pensioner;

att ett tillägg till § 25 göres i syfte att vid sidan af pensionsstyrelsen

upprättas ett arbetareförsäkringsråd, ungefär med det verksamhetsområde

den första arbetareförsäkringskomitén förordade, nemligen att »med uppmärksamhet

följa riksförsäkringsanstaltens verksamhet i dess olika rigtningar,

öfvervaka efterlefnaden af de för denna verksamhet utfärdade författningar

samt föreslå åtgärder till afhjelpande af deri sig företeende

brister äfvensom för en vidare utveckling af denna del af lagstiftningen

och förvaltningen». Medlemmarne i detta råd borde utses dels af Konungen,

dels af Riksdagens kamrar;

att efter § 26 inskjutes en ny paragraf, som stadgar, att pensionsnämnder

distriktsvis skola tillsättas af och bland de försäkrade sjelfva

genom val efter lika rösträtt, med uppgift att öfvervaka, det lagens stad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

ganden inom distriktet efterlefvas, samt att samverka med tilläfventyrs

utsedde ombud;

att § 33 ändras derhän, att de hufvudsakliga föreskrifterna utöfver

denna lag skola stadgas i lag, stiftad af Konung och Riksdag gemensamt;

samt att den nuvarande generationen i största möjliga utsträckning upptages

i försäkringen;

hvarjemte i motionen n:o 230 herrar P. O. Lundell och Elis Nilson

hemstält om vissa ändringar i Kongl. Maj:ts förslag. Dessa ändringar,

angående hvilka utskottet i öfrigt tillåter sig hänvisa till motionen, gå

bland annat ut på att åstadkomma likställighet mellan obligatorisk och

frivillig försäkring samt, med afseende på de hufvudsakliga detaljerna:

a) att om försäkrad gift man med döden afgår och efterlemnar barn

under 15 år samt för honom under försäkringstiden erlagts minst 7 kr. i

medeltal för hvarje försäkringsår, till hvart och ett af dessa barn skall

utgå ett uppfostringsbidrag af 30 kronor årligen, tills barnet uppnått 15

års ålder;

b) att till försäkringspligtige icke skola hänföras de, som, då lagen

träder i kraft, fylt 40 år, och till försäkringsberättigade icke de, som vid

samma tidpunkt fylt 55 år;

c) att för hvarje kalendermånad, under hvilken med försäkringspligt

förenad anställning egt rum, pensionsafgift skall för arbetstagare, intill

dess han fylt 50 år, oberoende af arbetsdagarnes antal, erläggas med 65

öre för man och 45 öre för qvinna, såvida föregående tids försäkringspligt

är fullgjord, men eljest med 75 öre för man och 50 öre för qvinna; att

försäkringspligt skall anses fullgjord, derest årliga inbetalningarna från försäkringens

början i medeltal uppgå till 7 kronor för man och 5 kronor

för qvinna; samt att i händelse de sålunda verkstälda inbetalningarna ej

äro tillräckliga för att berättiga till full normalpension, som utgör 150

kronor för man och 100 kronor för qvinna, inbetalningen skall fortsättas

tills detta inträffar, dock ej längre än till 55 års ålder;

d) att om försäkrad man dör och efterlemnar enka, hon skall vara

berättigad att uppbära hälften så stor pension, som skolat tillfalla mannen,

om han lefvat, dock icke öfver 100 kronor årligen;

e) att de i 6 § stadgade afgifter skola af arbetstagaren sjelf inbetalas

för löpande månad eller annan längre tid efter önskan, men att arbetsgivare,

som antager försäkringspligtig arbetare, skall vara skyldig att i

pensionsboken efterse, huruvida pensionsafgift för näst föregående månad

blifvit erlagd, och i annat fall senast å tredje dagens aflöning innehålla

en manads pensionsafgift och inom en månad derefter inbetala densamma;

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

f) att försäkrad må ega att på särskild begäran erhålla rätt till afkortad

pension redan vid sextio års ålder till belopp, som bestämmes

genom särskild uträkning, på sätt Konungen stadgar;

g) att pensionens belopp skall för hvarje för rätt till normalpension

erlagd pensionsafgift utgöra två procent af afgiftens belopp för hvarje

helt år, som förflutit från den dag, afgiften erlades, till den dag, från

hvilken pensionen utgår; dock att belopp af pension, som utgår på grund

af inbetalningar, gjorda mellan den försäkrades 45:e och 55:e år, beräknas

efter särskilda, af Konungen faststälda grunder, och att äfven tilläggspension

utgår efter beräkning, som af Konungen fastställes, och i mån åt

gjorda insatser;

h) att pension må lyftas för hvarje kalenderqvartal efter ingången af

qvartalets tredje månad;

i) att de afgifter, som vare sig obligatoriskt eller frivilligt inbetalas,

skola användas till bildande af dels normalpensioner, utgående med högst

loO kronor för man och högst 100 kronor för qvinna, dels tilläggspensioner,

hvilka få utgå med högst 400 kronor så väl för man som för

qvinna, och att endast de insatser, som gjorts utöfver det för normalpensions

bildande erforderliga beloppet, må användas till bildande af tilläggspension;
k)

att kommun skall vara skyldig att utse sådana personer, som i 26

§ 2 mom. af kongl. propositionen omförmälas;

l) att statens bidrag inskränkes till hälften af de för bildande af normalpensioner

afsedda afgifter och till bestridande af enkepensionering och

uppfostringsbidrag.

I motionen n:o 234 har herr E. Sahlin föreslagit,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t för Riksdagen framlägga förslag till lag om ålderdomsunderstöd

åt behöfvande genom samverkan mellan stat och kommun utan upptagande

af personliga försäkringsafgifter».

Slutligen har grefve H. E. G. Hamilton i motionen n:o 235 yrkat,

»att Riksdagen ville i det af Kongl. Maj:t framlagda lagförslaget göra

den ändring, att man, som varit obligatoriskt försäkrad under tvålmndrasextio

veckor, må ega, äfven sedan han upphört att innehafva försäkringspligtig

anställning, erlägga försäkringsafgifter med den verkan, att dessa

anses erlagda jemväl för hans hustru, på sätt i förslaget angående obligatorisk

försäkring stadgas, och utan att inskränkning härigenom göres i

hans rätt att deltaga i den frivilliga försäkringen.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

„ Angående föreliggande frågas uppkomst och föregående behandling

tillåter sig utskottet här återgifva följande ur 1895 års Riksdags särskilda

utskotts utlåtande n:o 2 hemtade korta redogörelse:

Frågan om arbetareförsäkringens ordnande i vårt land genom de

lagstiftande magternas ingripande har först framkommit från Riksdagens

sida.

Med anledning af en inom Riksdagen väckt motion anhöll nemligen

Riksdagen uti underdånig skrifvelse den 11 maj 1884, att Kongl. Maj:t

täcktes låta utreda, om och i hvad mån åtgärder kunde finnas lämpliga

för ordnandet af förhållandet mellan arbetsgifvare och arbetare beträffande

möjliga olycksfall i arbetet, äfvensom för beredande af ålderdomsförsäkring

åt arbetare och med dem jemförliga personer samt derefter göra de

framställningar till Riksdagen eller vidtaga de anordningar i öfrigt, till

hvilka förhållandena kunde föranleda.

Sedan Kongl. Maj:t den 3 oktober nämnda år tillsatt en komité med

uppdiag att verkställa den af Riksdagen sålunda begärda utredning samt

derefter afgifva de förslag, hvartill utredningen gåfve anledning, aflemnade

denna komité under loppet af åren 1888 och 1889 åtskilliga lagförslag,

af hvilka tvenne föranledt till utfärdande af lagar, nemligen lagen

om skydd mot yrkesfara af den 10 maj 1889 och lagen om sjukkassor

af den 30 oktober 1891.

Ett tredje, af komitén afgifvet förslag afsåg försäkring för olycksfall

i arbetet. Enligt detta förslag skulle samtliga hos arbetsgifvare i vissa

rörelser anstälde personer vara försäkrade för följderna af i arbetet inträffande

olycksfall. Afgifterna för försäkringen skulle bekostas af vederbörande

arbetsgifvare. Ersättning skulle utgå vid kroppsskada till den

skadade med högst 60 procent af den skadades förutvarande årliga arbetsförtjenst

samt vid dödsfall till efterlefvande anhöriga med, förutom begrafningshjelp,

högst 50 procent af den aflidnes årliga arbetsförtjenst.

Detta förslag blef af Kongl. Maj it lagdt till hufvudsaklig grund för

särskilda propositioner till Riksdagen dels år 1890 och dels år 1891.

Framställningarna behandlades vid båda riksdagarne af särskilda utskott

(se 1890 års särskilda utskotts utlåtande n:o 2 samt 1891 års särskilda

utskotts utlåtande n:is 1 och 3). Vid intetdera tillfället vann framställningen

bifall inom någon af kamrarne.

Ett fjerde af förenämnda komité afgifvet författningsförslag afsåg en

lag om alderdomsförsäkring. Enligt detta förslag skulle en hvar svensk

undersåte, som vore i riket mantalsskrifven, vara pligtig att genom försäkring

i en särskild anstalt, benämnd Riksförsäkringsanstalten, till hvars

anordnande komitén afgaf ett särskildt förslag, bereda sig en årlig lifränta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för ålderdomen. Genom erläggande i försäkrangsafgift af 25 öre för vecka

eller 13 kronor för år från och med det kalenderår, då han fylde 19 år,

till och med det, då han fylde 28 år, skulle en hvar ega att vid uppnådda

60 år från nämnda anstalt utbekomma en lifränta af 72 kronor.

Genom frivilliga afgifter kunde lifränta till högre belopp eller vid tidigare

ålder erhållas. För vissa personer skulle kommunerna erlägga afgift.

Sistnämnda förslag blef den 30 oktober 1891 för Kongl. Maj:t föredraget,

dervid, med åberopande af anmärkningar, som mot förslaget från

deröfver hörda myndigheter och andra framstälts, samt på i öfrigt anförda

skäl, framhölls, att frågan om en lagstiftning rörande ålderdomsförsäkringen

då ännu icke kunde anses hafva vunnit den utredning, att

ett tillfredsställande förslag i ämnet kunde derpå grundas, samt att denna

försäkring, likasom äfven olycksfallsförsäkringen, möjligen borde sättas i

samband med och hufvudsakligen grundas på invaliditetsprincipen. Med

anledning häraf uppdrog Kongl. Maj:t åt en, samma dag tillsatt, ny komité

att, efter utredning af hithörande förhållanden, inkomma med underdånigt

yttrande i ämnet och de lagförslag, hvartill en sådan utredning funnes

böra föranleda. Denna komité aflemnade den 30 mars 1893 af motiv och

utredningar åtföljdt förslag till lag angående försäkring för beredande af

pension vid varaktig oförmåga till arbete.

Detta förslag, i vissa delar inom civildepartementet omarbetadt, lades

till grund för Kongl. Maj:ts proposition till 1895 års Riksdag och var

bygdt på följande hufvudgrunder:

1 :o) att pensionsförsäkringen med vissa- undantag skulle omfatta alla

hos arbetsgivare anstälde arbetstagare, män och qvinnor, som fylt 18 år

och hvilkas aflöning ej öfverstege 1,800 kronor om året, men ej de egentligen

lösa arbetarne;

2:o) att pensionsförsäkringen skulle vara obligatorisk;

3:o) att pension skulle för försäkrad person utgå vid hvarje fall af

invaliditet, så framt stadgade afgifter för minst 260 veckor eller 5 år

erlagts, och äfven utan sådant vilkor, då invaliditet förorsakats af olycksfall,

samt sist vid 70 års ålder;

4:o) att afgifterna för de försäkrade, som indelats i tre klasser, skulle

för hvarje vecka utgå med 40 öre i första, 25 öre i andra och 15 öre i

tredje klassen, deraf arbetstagaren skulle bidraga med omkring 2/a och

arbetsgifvaren med omkring V3, med rätt likväl för arbetsgivare, hvars

uppskattade inkomst vore synnerligen låg, att af statsmedel återbekomma

sitt bidrag;

5:o) att afgift skulle på arbetsgifvarens föranstaltande erläggas genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

infästande af pensionsmärken i en för den försäkrade utfärdad pensionsbok;

,

6:o) att pensionerna skulle för år utgå med ett belopp af ,50 kronor,

med tillägg för hvarje vecka, för hvilken pensionsafgift erlagts, af 10 öre

i första, 5 öre i. andra och 2 öre i tredje pensionsklassen, hvarigenom

medelpensionerna i de särskilda klasserna beräknades skola uppgå till

resp. 250, 150 och 90 kronor;

7:o) att med berörda rätt till pension för de försäkrade i vissa fall

jemväl följde rätt till pension för hustru och uppfostringshjelp för minderåriga

barn;

8:o) att förvaltningen skulle uppdragas åt en för hela riket gemensam

pensionsstyrelse och särskilda pensionsnämnder i orterna;

9:°) att kostnaden för dessa nämnder skulle bestridas af vederbörande

kommuner, men förvaltningen i öfrigt bekostas af staten;

10:o) att af statsmedel ytterligare skulle bestridas, utom hvad som

skulle till förut omnämnda lågt beskattade arbetsgifvare återbetalas, kostnaden

ej mindre för ofvanberörda hustrupensioner och uppfostringshjelp

än äfven för de en gång försäkrades qvarstående i försäkringen, oaktadt

de lernnat försäkringspligtig anställning, samt hvad som beräknats åtgå

för att kunna medgifva den vid lagens trädande i kraft lefvande generation,

. som ej. fylt 40 år, att på samma vilkor som öfrige försäkringspligtige

ingå i försäkringen;

11:°) att, derest, vid tid efter annan anstäld undersökning af pensionsfondens

ställning, en på vetenskapliga grunder gjord sannolikhetsberäkning

skulle visa, att fonden ej försloge till fullgörande af fondens förbindelse^

beräknad brist skulle af statsmedel fyllas; samt

12:o) att, i sammanhang med den obligatoriska försäkringen, efter

särskilda grunder^ föreslagits en för hvarje svensk man och qvinna, som fylt

15 år, öppen stående frivillig försäkring till beredande af lifränta vid

in validitet eller vid uppnådd ålder af 70 år.

o Ärliga totalkostnaden för den obligatoriska försäkringen, bortsedt

från kommunernas bidrag, beräknades sålunda:

vid försäkringens början:

arbetarnes bidrag ................................................................■........ 3,414,000 kr.

arbetsgivare d:o.................................;...................................... 1,813,000 »

statens d:o....................................................................................... 3,390,000 »

Summa 8,617,000 kr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 9

efter 30 år och derefter till 80 är:

arbetarnes bidrag..;........:................... 4,927,000 kr.

arbetsgifvarnes d:o.................................................. 2,631,000 »

statens d:o .............................................................. 4,398,000 »

Summa 11,956,000 kr.

efter 80 år:

arbetarnes bidrag........................................... 4,927,000 kr.

arbetsgifvarnes d:o .................................... 2,631,000 »

statens d:o.................................................. 3,015,000 »

Summa 10,573,000 kr.

Folkmängdens sannolika ökning hade vid dessa beräkningar ej tagits

i betraktande.

Fondbildningen antogs efter 80 år uppgå till 570 millioner, och hade

till grund för kostnadsberäkningarne lagts en räntefot af 3Y2 procent.

Vid detta förslags behandling af 1895 års särskilda utskott n:o 2

ansåg utskottet sig böra föreslå, att Riksdagen, med förklarande, att propositionen

i dess då föreliggande form icke kunde af Riksdagen bifallas, måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade låta föranstalta

om ny utredning rörande lämpligaste sättet att bereda arbetare

och med dem jemförliga personer understöd vid ålderdom, skada genom

olycksfall eller eljest inträffande varaktig oförmåga till arbete samt till

Riksdagen afgifva det förslag, som deraf kunde föranledas.

För sin del ansåg utskottet sig böra förorda, att vid utarbetande af

nytt lagförslag i ämnet afvikelser från grunderna till 1895 års förslag

skulle göras i så måtto:

att lagen koinme att omfatta, utöfver de i förslaget upptagne arbetarne,

äfven s. k. lösa arbetare, betings- och styckarbetare, jordtorpare

samt mindre sjelfförsörjare, såsom handtverkare med flere;

att vid meddelande af bestämmelser rörande uppfostringshjelp åt

minderåriga barn afseende fästes äfven vid de oäkta barnen i de fall, der

sådant läte sig göra;

att såsom en fyllnad till de genom lagen tillförsäkrade invaliditetsunderstöden

och i så nära samband med dessa som möjligt anordnades en

frivillig försäkring, som vore för arbetarne mera fördelaktig än den uti

lagförslaget ifrågasatta; samt

Bill. till Riked. Prol. 1698. 8 Samt. 1 Afd. 2 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande. N:o 2.

att vid de matematiska beräkningarnas utförande en lägre räntefot

begagnades än den vid ifrågavarande lagförslags uppgörande använda.

Hvad utskottet sålunda hemstält och anfört blef emellertid ej af

någondera kammaren godkändt, utan anhöll Riksdagen i skrifvelse den

10 maj 1895, med anmälan att propositionen icke kunnat af Riksdagen

bifallas, att Kong! Maj:t behagade taga frågan under förnyad pröfning

samt, efter vidtagande af erforderlig utredning, för Riksdagen framlägga

det förslag, Kongl. Maj:t kunde finna påkalladt.

Med anledning häraf har nu, såsom af det till förevarande proposition

fogade statsrådsprotokoll af den 21 februari 1898 framgår, enligt Kong].

Maj:ts den 5 november 1897 meddelade nådiga föreskrift, upprättats det

nya förslag till lag angående försäkring för beredande af pension eller lifränta,

som i propositionen meddelas.

De hufvudpunkter, i hvilka detta nya förslag skiljer sig från det äldre

förslaget af år 1895, finnas utförligt angifna i Kongl. Maj:ts proposition,

men torde här i största korthet böra återgifvas.

Skiljaktigheterna mellan de båda förslagen bestå hufvudsakligen deruti:

1) att den enligt det äldre förslaget flertalet arbetsgifvare ålagda skyldighet

att bidraga till den obligatoriska försäkringen borttagit® och blifvit

ersatt med motsvarande bidrag af statsmedel, som fixerats till hälften

af de försäkrades egna afgifter;

2) att de försäkrades inom första pensionsklassen afgifter nedsatts

med en femtedel eller från tjugufem till tjugu öre;

3) att för att tillgodose ej mindre de obligatoriskt försäkrades behof af

större pensioner än äfven det inom andra klasser af befolkningen befintliga

behofvet af försäkring, föreslagits en för hvar och en tillgänglig frivillig

lifränteförsäkring efter enahanda grunder som den obligatoriska;

4) att statens bidrag till den obligatoriska försäkringen utöfver ofvan i

1) nämnda bidrag och förvaltningskostnadens bestridande, hvilka förmåner

skulle tillkomma jemväl den frivilliga försäkringen, inskränkes till erläggande

af de afgifter, som erfordras till försäkring inom tredje pensionsklassen

af hustrur till försäkrade män (den s. k. hustrupensioneringen);

5) att under det att pension enligt det äldre förslaget skulle utgå vid

inträffad arbetsoförmåga och senast vid fylda 70 år, denna åldersgräns

nu bestämts till 65 år, men med den inskränkning, att pension ej utgår

före fylda 50 års ålder;

6) att pensionsafgifternu, som enligt det äldre förslaget skulle erläggas

till dess pension erhölls, enligt det nya förslaget ej skola erläggas

längre än till 50 års ålder;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

11

7) att beloppet af den pension (och vid den frivilliga försäkringen af

den lifränta), som för de erlagda afgifterna erhålles, beräknas efter en för

alla fall gemensam regel, så att hvar och en erhåller hvad som enligt

försäkringstekniska grunder honom tillkommer i förhållande till såväl

antalet och beloppet af erlagda afgifter som ock den tid, som förflutit

sedan desamma erlades; för den, som mellan 18 — 50 år erlagt stadgade

afgifter, blifver vid 05 års ålder pensionsbeloppet för andra och ''tredje

pensionsklassen ungefär detsamma som medelpensionsbeloppet enligt det

äldre förslaget eller resp. 150 och 100 kronor; för den första pensionsklassen

uppgår motsvarande pensionsbelopp, i följd af den obligatoriska

afgiftens minskning, till endast 200 kronor; vid tidigare erhållande af

pension på grund af invaliditet blifva deremot pensionerna lägre enligt

det nya förslaget än enligt det äldre; genom frivilliga insatser kan pensionsbeloppet

ökas med högst 234 kronor;

8) att i följd af de förändringar, som vidtagits i fråga om de tekniska

grunderna för försäkringen, det äfven blifvit möjligt ,att införa vissa

förenklingar i förvaltningen, såsom borttagande af det s. k. märkessystemet

för afgifternas erläggande och afskaffande af pensionsnämnderna; enligt

det nya förslaget skulle nemligen inbetalning?» af afgifterna komma att

ske på liknande sätt soin insättningarne i postsparbanken, och i stället

för pensionsnämnderna hafva dels de äfven i 189.5 ars förslag föreskrifna

pensionsstyrelsens ombud bibehållits, dels jemväl stadgats rätt för

kommunerna att genom af dem utsedda personer ytterligare öfvervara

lagens efterlefnad;

9) att af den vid försäkringens trädande i kraft lefvande generationen

nu endast skulle i den obligatoriska försäkringen medtagas de, som

vid nämnda tidpunkt ännu icke fy It 30 år.

De kostnader, som antagandet af detta nya förslag skulle komma att

medföra, hafva beräknats sålunda:

under första året:

arbetarnes bidrag ............................................................................ 2,033,000 kr.

statens

l,927yOOO »

Summa 3,960,000 kr.

under det 2lista, året och derefter:

arbetärnes bidrag .............................

statens »

3.668.000 kr.

3.234.000 »

Summa 6,902,000 kr.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Beräkningarna, som äfven nu hänföra sig till 1890 års befolkningsförhållanden,

hafva denna gång utförts efter en räntefot af 374 procent.

Fondens slutliga belopp beräknas blifva omkring 370 millioner kronor

eller 200 millioner kronor mindre än enligt det äldre förslaget.

Innan utskottet öfvergår till granskning af Kongl. Maj:ts förslag och

de motioner, Indika afse förändringar i detsamma, anser sig utskottet böra

angifva sin ställning till herr J. Nilssons och herr E. Sahlins motioner, enär

dessa båda motioner förorda tillämpningen af principer, som äro grundväsentligt

skilda från dem, på hvilka Kongl. Maj:ts förslag hvilar.

Herr J. Nilsson, som motionerat om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående

förslag till allmän pensionering af hela befolkningen, har ansett

eu dylik pensionering kunna åstadkommas genom insättning till visst belopp

^för hvarje barn, som uppnått ett års ålder, och föreslår, att staten

för sådant ändamål skall för hvarje barn afsätta eu summa af 25 kronor

samt att ^föräldrarne skola bidraga med en insats af 10 kronor. Härigenom

skulle på vanligt sätt genom ränte- och arfsvinster en fond bildas, af

hvars ränteafkastning jemte de årliga insatserna pensioneringen, som föreslås

skola börja vid uppnådda 50 års ålder, skulle bestridas.

Antager man nu, för att visa, hvarthän ett dylikt förslag skulle leda,

att folkmängden i riket vore konstant, så att hvarje år samma antal barn

föddes, så skulle mot 100,000 årligen födda barn svara ett antal pensionärer,

^ som i olika fall, allt efter som pensionsåldern vore 50, 55, 60

eller 65 år, skulle i rundt tal utgöra:

antal qvarlefvande öfver 50 år 1,395,000

* » »55 » 1,104,000

» » » 60 » 832,000

» » » 65 » 587,000,

allt under förutsättning, att dödligheten vore densamma som efter statistiska

byråns dödlighetstabell för hela riket under årtiondet 1881—90.

Insättes nu för hvarje barn af ett års ålder jemnt 100 kronor, så erhålles

härför, enligt en räntefot af 3 % procent — denna räntefot har i följande

exempel blifvit vald, emedan för detta fall nödiga hjelptabeller äro att

tillgå; efter en räntefot af 31/i procent skulle resultaten icke blifvit

väsentligt annorlunda vid sagda pensionsåldrar en pension af ungefär

följande belopp:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Pensionsålder.

Pensionsbelopp.

50 år

54 kr.

55 »

77 »

60 »

116 »

65 »

187 »

Då hela pensioneringen trädt i

årliga pensionsutgiften blifva:

full verksamhet, skulle således den totala

Pensionsålder.

Pensionsutgift.

50 år

75 Vs millioner kronor

55 »

85 » »

60 »

96 Va » '' »

65 »

109 3/4 » » •

Då vidare af 100,000 årligen födda barn, enligt samma dödlighetstabell,

88,950 uppnå ett års ålder, och insatsen för hvarje sådant barn antogs

utgöra 1U0 kronor, så skulle den härigenom uppkommande årsinkomsten

utgöra 8,895,000 kronor, och således återstoden af pensionsutgiften för

hvarje år blifva resp. i runda tal:

66 72, 76, 87 Va och 101 millioner kronor.

Dessa summor skulle derför utgöra ränteinkomsten af den samlade fonden,

hvilkens belopp, efter en räntefot af 3 V2 procent, således i de olika fallen

skulle komma att uppgå till resp.

1,900, 2,170, 2,500 och 2,880

millioner kronor.

De nu anförda siffrorna gälla för ett antal af 100,000 årligen födda

barn. Vid tiden omkring år 1890 var emellertid antalet årligen födda

barn omkring en tredjedel större. Om således en dylik försäkring vid

sagda tidpunkt påbörjats, skulle motsvarande siffror för detta fall hafva

blifvit ungefär följande:

Pensionsålder. Pensionens storlek. Framtida pensionsutgift. Slutlig fond.

'' --- 2,530 millioner

2,890

3,330

3,840

50 år

54 kr.

100 millioner

55 »

77 »

113

60 »

116 »

129

65 »

187 »

146

och fonden således blifva 7 å 8 gånger så stor som för den obligatoriska

försäkringen enligt Kongl. Maj:ts förslag.

Utgår man från de i motionen angifna förutsättningar, nemligen att

insatsen för hvarje barn skulle utgöra 35 kronor och pensionen utfalla

från fylda 50 år, erhållas följande siffror:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Årliga insatser, omkring .............................................. 4,150,000 kronor

Slutlig fond, omkring ......................................................... 885 millioner kronor

Pensionens årliga belopp ............................................... 19 kronor.

Redan det nu anförda torde vara tillräckligt för att visa de enorma

svårigheter, som skulle uppstå, om man enligt dylika principer ville genomföra

en s. k. allmän pensionering. I hvarje fall erhölles en fond af

för våra förhållanden oerhörd storlek, i följd hvaraf äfven vexlingarna i

räntefoten skulle få en genomgripande betydelse. Härtill komma vidare

de olägenheter, som alltid åtfölja eu ren ålderdotnsförsäkring, d. v. s. en

sådan pensionsförsäkring, i hvilken pensionens undfående är bundet vid

uppnåendet af en viss lefnadsålder; sättes pensionsåldern lågt, t. ex. till

50 eller 55 år, blifva pensionerna relativt små; tages åter en högre pensionsålder,

t. ex. 60 eller 65 år, blifva visserligen pensionsbeloppen större i förhållande

till de gjorda insatserna än i förra fallet, men antalet af dem, som

komma i åtnjutande af pension, blifver vida mindre och försäkringen i följd

häraf mindre effektiv. Slutligen må äfven påpekas den långa tid, som skulle

förflyta, innan någon pension komme att utbetalas, och som skulle utgöra

50—65 år, under hvilken tidrymd försäkringsinstitutionens hela verksamhet

skulle bestå endast i att upptaga och fruktbargöra de inflytande medlen.

Herr E. Sahlins motion ställer sig på en i flera afseenden alldeles

motsatt ståndpunkt. Motionären söker till en början uppvisa, att den af

Kongl. Maj:t föreslagna obligatoriska försäkringen i följd af dess i flera

afseenden begränsade omfattning icke skulle blifva tillräckligt effektiv, att

denna olägenhet icke torde komma att undanrödjas genom införande af

den föreslagna frivilliga lifränteförsäkringen, att vidare den omständighet,

att statens bidrag till den obligatoriska försäkringen skulle blifva betydligt

större än till den frivilliga, innebure eu orättvisa, samt att slutligen den

i förslaget förutsatta fondbildningen både skulle medföra relativt dryga

kostnader för den nu lefvande generationen och i finansielt hänseende

blifva betänklig. Efter denna kritik af Kongl. Maj:ts proposition öfvergår

motionären till positiva förslag och hänvisar i sådant syfte till den danska

ålderdomsförsörjningslagen af år 1891, hvars principer han i hufvudsak

godkänner, om också sjelfva lagen efter hans förmenande icke omedelbart

eller utan revision af detaljerna torde böra öfverflyttas till vårt land.

Hufvudbestämmelserna i denna danska lag äro följande:

1) (§§ 1 och 2). Berättigad att erhålla understöd enligt lagens bestämmelser

är den, som efter att hafva fylt 60 år blifver ur stånd att förskaffa

sig sjelf eller dem, till hvilka han har full försörjningspligt, hvad

nödigt är till underhåll eller till sjukvård, förutsatt

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

a) att vederbörande ej är genom dom befunnen skyldig, till en i

juridisk mening vanärande handling, för hvilken han icke erhållit »iEresoprejsning»;
b)

att behofvet icke har sin grund i handlingar,. genom hvilka lian

till förmån för barn eller andra har afhändt sig sjelf medlen till sitt

underhåll, eller i oordentligt och slösaktigt lefverne eller är på annat

liknande sätt sjelfförvålladt;

c) att han under de 10 år, som förflutit närmast före mgifvandet åt

ansökan om ålderdomsunderstöd, har varit bofast i landet och inom

samma tid icke har mottagit fattigvårdshjelp eller är befunnen skyldig till

lösdrifveri eller betlande. .

2) (§ 5). Understödet bör utgöra hvad som vid hvarje tid behöfves

för den understöddes och hans familjs nödvändiga underhall eller, i händelse

af sjukdom, för sjukvård, men kan för öfrigt bestå sa väl i penningar

som i understöd in natura och, der omständigheterna tala derför, i intagande

på särskilda dertill inrättade asyler eller liknande anstalter.

3) (§ 6). Så vida den understöddes behof icke har haft sin grund i

tillfälliga orsaker, såsom ötvergående sjukdom, arbetslöshet och dylikt,

behåller han det honom en gång beviljade understödet, så länge hans förhållanden

förblifva oförändrade.

Skulle lian begå handlingar, som skulle utestängt honom från rätt

att erhålla ålderdomsunderstöd, eller skulle han förslösa hvad han erhåller

i understöd, bortfaller detta.

4) . Af kommunernas utgifter för ålderdomsunderstöd tillskjuter statskassan

hälften, dock icke mer än 2 millioner kronor om aret.

Utan att nu ingå på en belysning af de punkter, som af motionären

i hans kritik af Kongl. Maj:ts förslag blifvit berörda, och till hvilka utskottet

vid sin behandling af samma förslag återkommer, vill utskottet

hår endast angifva sin uppfattning af den danska lagens betydelse och

motionärens derpå grundade förslag. .

Det vill då synas utskottet, som om nämnda lag sjelf ej skulle göra

anspråk på att utgöra något för mer än ett slags utvidgning af den vanliga

fattigvården. Bortser man från åldersvilkoret, torde någon annan verklig

skilnad mellan innebörden af den danska lagens första paragraf och motsva

rån de paragraf i den svenska fattigvardsförordningen icke förefinnas,

än att den danska lagen förutsätter endast, att den behöfvande sjelf är

urståndsatt att förskaffa sig och de sina nödigt underhall, under det att

den svenska förordningen äfven fordrar, att den behöfvande saknar.underhåll

och vård af andra. Men äfven denna skilnad förlorar påtagligen en

del af sin betydelse genom de inskränkningar, som innehallas i den danska

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

lagens § 2, enligt hvilken såsom vilkor för erhållande af understöd bland

annat ^stadgas, att den behöfvande under de 10 närmast föregående åren

icke får hafva mottagit fattigvårdshjelp.

Härtill kommer vidare, att understödet hvarken till sitt belopp eller

till sin beskaffenhet är genom lagen bestämdt, utan att detta afgöres för

hvarje särskildt fall (§ 5). Understödet kan således, liksom vid den vanliga

fattigvården, allt efter kommunens bestämmande, utgå i penningar

eller i understöd in natura och till och med bestå i personens »intagande

på särskilda dertill inrättade asyler eller liknande anstalter». Huru man

under sådana förhållanden, i likhet med motionären, kan anse, att den

gamles frihet och sjelfbestämningsrätt ej inskräukes, förefaller anmärkningsvärdt.

Motionärens åsigt, att bestämmelserna i den danska lagens § 6 innebära,

att den, som en gång fått understöd, skulle vara skyddad mot godtycklig

nedsättning af understödets belopp, så att detsamma finge karakteren af

en lifstidspension, synes ej stämma öfverens med den bestämmelsen, att den

understödde behåller det en gång beviljade understödet endast >så länge

hans förhållanden förblifva oförändrade», eller att understödet bortfaller,

derest »han skulle förslösa hvad han erhåller i understöd».

De beviljade understöden synas ej heller till sina belopp vara större,

utan snarare mindre än de, som hos oss motsvara s. k. full fattigförsörjning.

Under år 1896, det sista år, för hvilket statistiska data varit för

utskottet tillgängliga, uppgick ålderdornsunderstödet för hvarje individ i

medeltal till omkring 76 kronor, medan beloppet för hvarje särskildt fall,

således familjeförsörjningen inräknad, uppgick till 136 kronor för städerna

och 92 kronor för landsbygden, eller till nästan precis samma belopp, som

den svenska fattigvården i medeltal består såsom fattigförsörjning för hvarje

fullt försörjd individ.

Att man med den danska lagen hittills icke ernått och ännu mindre

torde komma att i framtiden ernå någon väsentligare utvidgning af fattigvården,

så att derigenom en verklig arbetareförsäkring skulle blifva obehöflig,

synes jemväl framgå af den hittills vunna erfarenheten i fråga om

de uppoffringar, som kommunerna för ändamålet åtagit sig. Såsom motionären

sjelf med siffror angifver, hafva sålunda landtkommunerna, hittills

åtminstone, icke åtagit sig större utgifter för denna ålderdomsförsörjning,

än hvad ungefär svarat mot den deraf följande minskningen i fattigvårdskostnaden.

Man måste derför, hvad dessa kommuner beträffar, skrifva allt,

som hittills vunnits, på statsbidragets räkning. I fråga om stadskommunerna

torde förhållandet hafva varit något annorlunda, i det att dessa

kommuners totalutgifter för fattig- och ålderdomsförsörjning synas hafva

vuxit något hastigare, än om ifrågavarande lag icke funnits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 17

I hufvudsak synes sålunda det, som hittills gjorts för den s. k. ålderdomsförsörjningen

i Danmark, hafva åstadkommits genom statsbidraget.

Detta bidrag har emellertid redan vid slutet af år 1896 uppnått sitt stadgade

maximibelopp af två millioner kronor, och det torde derför vara

ganska troligt, att lagen hädanefter kommer att blifva ännu mindre effektiv

än under de första åren af dess tillvaro.

Slutligen har motionären äfven sökt framhålla, att den danska lagen

skulle »verka enligt principen om hjelp till sjelfhjelp», nemligen derigenom,

att vilkoret om att den behöfvande under de 10 nästföregående åren icke

mottagit fattigvårdshjelp eller befunnits skyldig till betlande, skulle kraftigt

egga till »ansträngning att under denna tid hjelpa sig sjelf». »I många

fall», säger motionären vidare, »kräfves nog en ganska betydlig sjelfhjelp

genom denna föreskrift.» »Man kan också», yttrar han vidare, » i någon

mån påräkna hjelp af barnen under denna tid och af den enskilda välgörenheten.

»

Bortsedt från beskaffenheten af denna något egendomliga form för

sjelfhjelp, vill det synas utskottet, som om lagen i allmänhet snarare skulle

vara egnad att motverka sjelfhjelp än tvärtom. Och lagen är sjelf icke

blind för denna fara, då den i § 2 mom. b) stadgar såsom vilkor för understöds

erhållande, att behofvet icke må hafva sin grund i handlingar, genom

hvilka den behöfvande till förmån för barn eller andra aihändt sig sjelf

medlen till sitt underhåll. Den rätt till understöd, som lagen erbjuder

den behöfvande gamle, kan nemligen åtminstone icke öka vederbörandes

intresse att göra egna besparingar, då ju hans utsigt att få sådant understöd

blifver så mycket mindre, ju större tillgångar han sjelf eger, medan

å andra sidan lagen för den, som gjort dylika besparingar, medför frestelse

att afhända sig dessa till förmån för anförvandter, för att sjelf komma i

åtnjutande af understödet.

Af hvad nu blifvit anfördt torde framgå, att utskottet för sin del icke

kan finna annat, än att motionären tillagt den danska ålderdomsförsörjningslagen

en vida större betydelse, än den sjelf gör änspråk på, och att

denna lag i sjelfva verket endast åsyftar att i fråga om ålderstigna behöfvande

möjliggöra tillämpningen af en i vissa afseenden liberalare och

mindre tryckande uppfattning än den vanliga fattigvården, men att lagen

deremot icke gör anspråk på att fylla det behof, som en verklig s. k. arbetareförsäkring

söker afhjelpa.

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Då utskottet nu öfvergår till granskning af Kongl. Maj:ts förslag, vill

utskottet till en början framhålla, att utskottet ansett sig böra ansluta sig

till de båda hufvudprinciper, på hvilka förslaget hvilar, nemligen:

1) att vissa klasser af befolkningen genom lag. om obligatorisk försäkring

åläggas att under sin arbetskraftigaste tid afsätta en ringa de! —

1 å 2 procent — af sin arbetsförtjenst för att bereda sig ett nödtorftigt

uppehälle under äldre dagar, och att det allmänna härtill bidrager med

ett efter vissa grunder afpassadt belopp; samt

2) att genom en verksamt understödd, frivillig försäkring tillfälle

lemnas en hvar att bereda sig liknande fördelar.

Att den obligatoriska försäkringen, åtminstone till en början, icke

omfattar hela befolkningen, utan endast vissa klasser af densamma, synes

vara välbetänkt både ur praktisk och principiel synpunkt. Af hvad utskottet

ofvan, i fråga om herr J. Nilssons motion, anfört, kan man beräkna, att

beredandet af en pension å 100 kronor åt hvarje person öfver 50, 55 eller

60 år i framtiden skulle leda. till en årlig, utgift af resp. 186, 147 och

111 millioner kronor. Och vare sig man ville åstadkomma dessa medel

genom samlandet af en för vårt lands förhållanden oerhördt stor fond

eller genom direkt uttaxering eller beskattning eller ock genom att kombinera

dessa båda utvägar, skulle man stöta på så godt som oöfvervinneliga

finansiella svårigheter.

A andra sidan kan ej bestridas, att såsom den s. k. nya arbetareförsäkringskomitén

(Betänk. I, pag. 45) framhåller, »behofvet af en försäkring,

som afser att skydda mot nöd och elände, är mycket olika inom samhällets

olika klasser». »Visserligen», säger komitén vidare, »är statistiken

i detta afseende mycket bristfällig, och för närvarande finnes ej annat att

tillgå än 1884 års komités undersökning angående fullt försörjda fattighjon,

men man erhåller dock med stöd af de siffror, denna undersökning lemnat,

en ganska tydlig föreställning om förhållandena härutinnan. Emot 10,000

fullvuxna personer, tillhörande någon af nedannämnda yrkesgrupper, svarade

nemligen följande antal fullt försörjda fattighjon, hvilka tillhört dessa

yrken:

jordegare (män)......................................... 31 fattighjon,

inhyses- och backstuguhjon (män) ............ 37 »

jordtorpare (män) ......................................... 145 »

manliga tjenstehjon och arbetare............... 250 »

qvinliga tjenstehjon ....................................... 225 »

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

»I fråga om de öfriga yrkena aro motsvarande siffror betydligt

mindre tillförlitliga, men visa i hufvudsak samma resultat, nemligen att

antalet fattighjon, som tillhört tjenstehjonens eller arbetarnes klasser,

är mångdubbelt — 8 till 10 gånger — större än antalet af dem, som

förut tillhört de sjelfständiga yrkesidkarnes klass, allt i förhållande till

totalantalet inom hvarje klass. Den låga siffran för de s. k. inhyses- och

backstuguhjonen visar, såsom 1884 års komité framhållit, att äfven i den

ringaste lefnadsställning bofastheten gifver ett visst skydd emot nöden.

•Jordtorparne intaga en mellanställning emellan tjenstehjon och arbetare,

å den ena sidan, samt de sjelfständiga yrkesidkarne, å den andra.»

Från dessa synpunkter sedd synes den obligatoriska försäkringens begränsning,

på sätt i förslaget skett, vara i hufvudsak tillfredsställande och

dessutom gjord med den försigtighet, som i fråga ombett ännu så opröfvadt

område som det ifrågavarande till en början måste iakttagas. De

klasser af befolkningen, som skulle komma att af försäkringen omfattas,

äro nemligen hufvudsakligen sådana, inom hvilka a ena sidan både

faran för den enskilde att en gång falla den allmänna eller enskilda

välgörenheten till last är synnerligen stor, och derjemte ^förmåga att göra

mindre besparingar för ålderdomen icke saknas, medan a andra sidan den

omständighet, att samtliga de försäkrade skola vara hos arbetsgivare anstälde

arbetstagare, gör det möjligt att åstadkomma en enkel organisation

af försäkringen.

Utskottet biträder jemväl den i det kongl. förslaget uttalade grundsatsen,

att rätt till pension skall förvärfvas genom erläggande af vissa afgifter,

och att pensionen alltså icke, såsom enligt den danska alderdomsförsörjningslagen,

lemnas under formen af ett efter den försäkiades ekonomiska

vilkor afpassadt understöd af allmänna medel.

Utskottet anser sig nemligen böra framhålla, att lagförslaget icke har

till syfte att så småningom fullständigt af sk afla fattigvardsförsörjningen af

alla ålderstigna behöfvande personer. Fn förändring af nuvarande förhållanden

i detta syfte skulle i sjelfva verket förutsätta eu fullständig

omgestaltning af hela den grund, på hvilken sagda försörjning hvilar, och

skulle för öfrig!, om den konseqvent genomfördes, komma att medföra vida

större uppoffringar för stat eller kommun, än som ifragasättas för genomförandet

af den obligatoriska försäkring, som afses i Kongl. Maj:ts förslag.

Detta utesluter dock ingalunda, att den ifrågasätta obligatoriska försäkringen

är anordnad jemväl med särskild hänsyn till fattig v ardsförhallandena.

Dess närmaste uppgift är nemligen just att söka skydda dem, som skulle af

försäkringen omfattas, mot faran att på äldre dagar nödgas anlita den för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

så många förhatliga fattigvården. Men förslaget vill åstadkomma detta genom

att för de klasser af befolkningen, om hvilka här är fråga, införa vissa

förpligtelse^i ändamål att skydda både dem sjelfva mot att på äldre dagar

lalla lattigvarden till last och samhället mot att nödgas försörja jemväl

alla dem, som under sin arbetskraftiga ålder väl kunnat, men försummat

att göra nagra besparingar. I fråga åter om dem, som äfven under nuvarande

förhållanden på allt sätt spara för att bereda sig och de sina eu

tryggare _ existens, asyftar försäkringen att på ett för dem fördelaktigare

sätt, än i regel eljest kunnat ske, omsätta en del af dessa besparingar till

en om ock. ringa utkomst under den tid, då arbetskraften tryter.

De afgifter, sou) sålunda aläggas de af den obligatoriska försäkringen omfattade

samhällsklasserna, komma närmast dem sjelfva till godo. Men å

andra sidan kommer jemväl det allmänna att häraf draga er” icke obetydligt

vinst genom den minskning af fattigvårdsbördan, som deraf blifver en

följd. Denna omständighet synes i högre grad än allt annat, som i sådant

afseende anförts, motivera den skyldighet att verksamt understödja och

bidraga till försäkringen, som man ansett böra åligga det allmänna och

hvilken skyldighet Kongl. Majrts förslag så godt som helt och hållet vill

ålägga staten. Huru stor den vinst bör skattas, som uppstår för det allmänna

genom fattigvårdsbördans minskning, låter sig naturligtvis ej afgöra, då

ju icke ens den fullständigaste statistik öfver hittillsvarande förhållanden

skulle gorå det möjligt att draga tillförlitliga slutsatser med afseende å

framtiden. Men äfven om det, derest försäkringen genomföres, skulle visa

sig, att det bidrag, som staten enligt förslaget lemnar försäkringen, koinme

att blifva något större än den beräknade vinsten, torde, enligt utskottets

förmenande, de socialpolitiska fördelarne af försäkringens genomförande

mer än väl uppväga den öfriga kostnaden.

Vid sidan af den obligatoriska försäkringen föreslår Kono-1. Makt

äfven föreskrifter angående anordnandet af en frivillig lifränteförsäkring

Angående denna del af förslaget yttrar departementschefen i det vid propositionen

fogade statsrådsprotokoll bland annat följande:

0 * Emellertid är det tydligt, att de pensionsbelopp, som kunna erhållas

pa grund af den obligatoriska försäkringen, icke blifva större, än att de

nätt och jemt kunna anses tillräckliga för att skydda arbetaren för att på

sm ålderdom nödgas anlita den allmänna fattigvården. Och då jag icke

i fråga om samhällsklasser, som äro i ekonomiskt afseende så svagt stälda

s°I1j. om hvilka det här handlar, vågat föreslå större obligatoriska

afgifter, än som ofvan anförts, torde det blifva nödvändigt att genom

införande af en verksamt understödd frivillig försäkring bereda tillfälle

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

till erhållande af ökning i ålderdornsunderstödet. Härtill kommer jemväl

det förhållandet, att äfven bland andra klasser af befolkningen, såsom

jordtorpare, mindre jordbrukare och handtverkare och dylika, om också i

mindre grad än i fråga om de egentliga arbetarne och tjenarne, ett allmänt

erkändt behof af ålderdomsförsäkring af liknande beskaffenhet förefinnes,

och att det således äfven för dessa samhällsklasser skulle vara af största

betydelse att kunna komma i åtnjutande af en dylik försäkrings förmåner.

Jag har derför jemväl ansett mig böra på det lifligaste tillstyrka genomförandet

af den frivilliga försäkring, hvarom det nya förslaget innehåller

nödiga bestämmelser.»

»Enligt detta förslag skulle tillfälle till sådan frivillig försäkring,

hvilken till skilnad från den obligatoriska pensionsförsäkringen blifvit

benämnd lifränteförsäkring, stå öppet för hvarje svensk man eller qvinna

mellan 18 och 50 år, således i den arbetskraftigaste åldern, då förmågan

att göra besparingar bör kunna förutsättas vara störst, och med samma

åldersgränser, som gälla för pensionsförsäkringen. Till de frivilliga insättningarna

eller lifränteafgifterna skulle staten bidraga i samma proportion

som till de obligatoriska afgifterna, d. v. s. med 50 procent. I följd häraf

skulle jemväl bestämmelserna angående tidpunkten för lifräntas erhållande

och sättet för beräkningen af lifräntans belopp blifva alldeles desamma

som vid pensionsförsäkringen. Men då denna frivilliga försäkring egentligen

är afsedd att komma de mindre bemedlade, arbetande klasserna till

godo, så har jag, för att söka förhindra, att de bemedlade klasserna i

någon högre grad skulle tillgodogöra sig det bidrag, staten skulle lemna

till afgifterna, varit betänkt på att föreslå vissa inskränkningar och i sådant

syfte i det nya förslaget begränsat insättningarnas belopp till högst 12

kronor om året, motsvarande vid 65 års ålder en lifränta af omkring 235

kronor. För enkelhetens skull har derjemte föreslagits, att lifränteafgiftens

belopp ej skulle få understiga en krona och endast utgå i helt antal

kronor. I öfrigt kunna lifränteafgifterna erläggas på hvilka tider och till

hvilka belopp som helst.»

»Man finner häraf, att hvad som skiljer den obligatoriska försäkringen

från den frivilliga med afseende å de förmåner, som genom den erbjudas,

är den s. k. hustrupensioneringen, som bekostas af staten för de obligatoriskt

försäkrade männens hustrur.»

Äfven utskottet finner anordnandet af en dylik frivillig försäkring

vara nödvändigt för att söka fylla de behof, som genom den obligatoriska

försäkringen antingen endast ofullständigt eller ock alldeles icke tillfredsställas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Visserligen bär man ofta uttalat tvifvel derom, huruvida den frivilliga

försäkringen skulle leda till något afsevärdt resultat, och dervid hänvisat

till den erfarenhet, som i andra länder vunnits i detta afseende. Särskildt

hafva de försök till åstadkommande af effektiv ålderdomsförsäkring på

rivillighetens grund, som gjorts i Frankrike, England och Tyskland, icke

edt till önskadt resultat i fråga om de arbetande klassernas deltagande i

iförsäkringen.

Äfven utskottet håller före, att frivillig lifr&nteförsäkring under den

lönn, som vanligen förekommit, nemligen med utbetalning af lifräntorna

från en på förhand bestämd ålder och utan effektivare understöd från det

allmänna, ofta äfven med bestämda terminer för premiernas inbetalande

och komplicerade tabeller för lifräntornas beräknande, i allmänhet icke

torde vara lämplig för de mindre bemedlade klasserna eller komma att

af dem i vidsträcktare mån användas.

Den i Kong! Maj:ts proposition föreslagna formen för dylik försäkring

förefaller emellertid vida mer ändamålsenlig, dels i följd af den möjlighet,

som derigenom beredes den försäkrade att erhålla eu reducerad lifränta,

i händelse oförmåga till arbete inträdt före uppnåendet af den eljest faststälda

pensionsåldern, dels ock deri, att afgifterna kunna erläggas när som

helst och — inom de föreskrifna gränserna — till hvilka belopp som helst

för hvarje gång, hvartill kommer, att lifräntans belopp beräknas efter en

för alla fall gemensam regel, och att afgifterna kunna inbetalas på hvilket

postsparbankskontor som helst.

Redan dessa nu anförda omständigheter gifva vid handen, att den

föreslagna försäkringen är vida lämpligare och beqvämare samt i högre

grad tillgodoser just de behof, den afser att fylla, än någon af de institutioner,

hvilka hittills veterligen blifvit för liknande ändamål inrättade.

Då härtill kommer, att denna frivilliga försäkring icke skulle fungera ensamt

för sig, utan i samband med en obligatorisk försäkring, byggd på

väsentligen samma grunder som den frivilliga, torde man vara berättigad

att hoppas, det försäkringens idé skall blifva allmännare spridd och erkänd.

En motionär — herr E. Sahlin — har i fråga om statens bidrag till

den frivilliga försäkringen anmärkt, »att gåfvan icke vore synnerligen

mycket värd, då man i ett enskildt bolag (Skandia) för 1*2 kronors premie,

erlagd under liden från 18 års ålder till 50, kan vid 65 års ålder

erhålla en större lifränta, än man genom inbetalning skulle erhålla enligt

Kongl. Maj:ts förslag, ehuru staten der till samma premie årligen betalar

ett tillskott af 6 kronor». Utskottet vill med anledning af denna anmärkning

och efter inhemtade upplysningar anföra följande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Det af motionären åsyftade bolaget bar pa hans begäran meddelat,

att årspremien mellan 18—50 år för en lifränta af 100 kronor från 65

års ålder skulle utgöra

för män....................................... 5 kronor 7 öre

» qvinnor................................ 5 » 35 »

och således i medeltal för båda könen — hvilka i Kongl. Maj:ts förslag

blifvit likstälda — 5 kronor 21 öre. För en arspremie af 12 kronor

skulle sålunda i medeltal erhållas en lifränta af i rundt tal 230 kronor.

Enligt det kongl. förslaget skulle för samma årsafgift från den försäkrades

sida.vid 65 års ålder erhållas en lifränta af 234 kronor, således — såsom

ock i statsrådsprotokollet framhålles — ungefär samma belopp.

Härvid bör dock till en början erinras, att bolaget icke medgifvit rätt

för den försäkrade att i händelse af invaliditet erhålla en till beloppet

reducerad lifränta vid tidigare ålder. Derest bolaget, i likhet med Kongl.

Maj:ts förslag, äfven velat medgifva denna förmån, skulle bolaget icke

kunnat bevilja högre pension vid 65 års ålder än icke fullt 190 kronor

eller omkring Vs mindre än i förra fallet. Att detta belopp ändock öfverskjuter

hvad enligt det kongl. förslaget, med hänsyn till statsbidraget, för

lika stora inbetalningar erhålles, förklaras mer än väl deraf, att bolaget

beräknat premien efter en vida högre räntefot (4 procent), än hvad det

kongl. förslaget förutsätter (3 7* procent). Hade bolaget, användt samma

beräkningsgrunder som de vid uppgörande af Kongl. Maj:ts förslag valda,

skulle den försäkrade för sin premie af 1-2 kronor vid 65 års ålder af

bolaget naturligtvis erhålla en lifränta till ett belopp af endast, tva tredjedelar

af motsvarande belopp enligt Kongl. Maj:ts förslag, d. v. s. omkring

156 kronor.

Med hvad nu anförts har utskottet icke velat fälla något- sola helst

omdöme om lämpligheten af de premier, som lifförsäkringsbolagen i vart

land i allmänhet fordra för sina lifränteförsäkringar. Det torde nemligen

vara allmänt bekant, och dessa bolag lära utan tvifvel vara de första att

erkänna rigtigheten häraf, att lifränterörelsen af bolagen numera endast

drifves i mycket ringa utsträckning, och att, om detta icke vore fallet,

utan denna rörelse skulle blifva af någon större omfattning, de nu gällande

premierna skulle tarfva en betydlig förhöjning. Så som förhållandena för

närvarande ligga, leder i alla händelser, pa sätt ofvan anförts, jemförelsen

tilli det resultat., att man för 12 kronors premie enligt det kongl. förslaget

vid 65 år får en lifränta af 234 kronor, men dessförinnan, i händelse

af invaliditet, eu mindre lifränta, under det att det enskilda bolaget —

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

med nuvarande beräkningsgrunder — under förutsättning af samma möjlighet

af tidigare pension, vid 65 års ålder endast skulle lemna en pension

af knappt 190 kronor eller omkring Va mindre än i föregående fall.

Såsom ofvan framhållits, har utskottet anslutit sig till de grundprinciper,

på hvilka Kongl. Maj:ts förslag hvilar. Med afseende å detaljerna

har utskottet emellertid ansett sig böra föreslå vissa ändringar i och tilllägg

till förslaget i syfte att öka försäkringens effektivitet och att underlätta

lagens tillämpning. De vigtigaste bland dessa förändringar och tilllägg,

för hvilka längre ned utförligare redogöres, äro följande:

1) att åldersgränsen för dem, som vid försäkringens början skulle i

densamma^medtagas, utsträckes från 30 till 40 år, och att för dessa äldre

personer såväl pension som lifränta beräknas efter en särskild, förmånligare

regel än eljest (4 § och öfvergångsbestämmelsen);

2) o att de båda första pensionsklasserna sammanslås till en, så att

man far endast tvenne grupper, män och qvinnor, hvarvid veckoafgiften

bestämmes för män till 20 öre och för qvinnor till 10 öre (5 §);

3) att märkesystemet införes fakultativt, så att arbetsgifvare må kunna,

vid afgifternas erläggande, välja mellan att göra detta å postsparbankskontor

eller genom att på förhand köpa märken och, då så erfordras,

sjelf infästa märkena i den försäkrades pensionsbok (9 §);

4) att man, som varit obligatoriskt försäkrad under sammanlagdt 260

veckor, derefter, äfven om han icke innehar med försäkringspligt förenad

anställning, far rättighet att fortfarande inbetala stadgade pensionsafgifter

och dervid åtnjuta förmånen af den s. k. hustrupensionerinsren

(13 §); samt

5) mildring af ansvarsbestämmelserna för arbetsgifvare (31 §).

Då utskottet nu öfvergår till att redogöra för resultatet af sin granskning

af de särskilda paragraferna, må påpekas, att i följd dei’af, att utskottet

ur Kongl. Maj:ts förslag uteslutit 5 § och framför 14 § insatt en ny

paragraf, paragrafnummerna 5—13 i Kongl. Maj:ts och utskottets förslag

icke svara mot hvarandra. Denna ändring har i det följande iakttagits

på det sätt, att motsvarande paragrafer i Kongl. Maj:ts förslag angifvits

inom parentes.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

2 §•

Denna paragraf, som tillika med 3 § angifver den obligatoriska försäkringens

omfattning, är affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

motsvarande paragraf i 1895 års regeringsförslag.

Mot densamma har från flera håll gjorts den anmärkning, att allt

för fä klasser af samhället skulle komma att underkastas försäkringspligt,

i det att flere kategorier af »arbetare och med dem jemförliga personer»,

för hvilka försäkringen jemväl skulle vara af största betydelse, blifvit från

försäkringen uteslutna, såsom betings- och styckarbetare, jordtorpare, mindre

jordegare och handtverkare m. fl., äfvensom alla de s. k. lösa arbetare,

som icke på grund af stadgandet i paragrafens andra moment skulle

blifva försäkringspligtige.

Hvad då först beträffar sistnämnda arbetare, eller dem, som icke ens

hafva sysselsättning under hel kalendervecka hos en och samma arbetsgivare,

så vill utskottet ingalunda bestrida, att behofvet af försäkring för

dem är fullt ut lika stort som i fråga om många bland dem, hvilka enligt

Kongl. Maj:ts förslag skulle obligatoriskt försäkras. Men i likhet med nya

arbetareförsäkringskomitén och i anslutning till motiveringen af 1895 års

förslag, har utskottet ansett det väl kunna försvaras att, åtminstone till

en början, innan större erfarenhet om lagens verkningar vunnits, ej i försäkringen

upptaga element, som skulle betydligt försvåra dess genomförande,

hvilket uppenbarligen blefve händelsen, derest hvarje tillfällig

sysselsättning hos en arbetsgivare skulle vara förenad med försäkringspligt.

Det förtjenar i öfrigt anmärkas, att inom utskottet till och med

påyrkats en ännu längre gående inskränkning än enligt Kongl. Maj:ts

förslag, i det man velat ersätta den i andra momentet föreskrina kalenderveckan

med en ännu längre tidrymd. Då emellertid hufvudsvårigheten

i fråga om dessa arbetare torde blifva undanröjd genom det tillägg, som

utskottet föreslagit till 10 §, och till hvilket utskottet här nedan återkommer,

har utskottet ej funnit skäl att gå detta yrkande till mötes.

Frågan om de s. k. jordtorparnes och andra mindre sjelfförsörjares

ställning till den obligatoriska försäkringen har synts utskottet värd ännu

större uppmärksamhet. Det stora flertalet af de till dessa kategorier hörande

personer hafva nemligen, innan de blifvit sina egna, under någon

tid innehaft försäkringspligtig anställning. Sålunda har torparen merendels

varit under 5 till 10 år dräng eller statkarl, innan han fått sitt torp;

likaså har handtverkare!! ofta förut i egenskap af lärling och gesäll, den

mindre handlanden åter i egenskap af handelsbetjent, i yngre år varit

obligatoriskt försäkrad. Och då dessa mindre sjelfförsörjare ofta icke kunna

Bill. till Riksd. Prat. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Raft. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

2G Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

sägas hafva en väsentligt bättre eller tryggare ställning än vanliga arbetare,

så kan det väl förefalla obilligt att genom att hänvisa dem till den

frivilliga lifränteförsäkringen för den öfriga tiden beröfva dem den förmån,

som särskildt tillkommer den obligatoriskt försäkrade, nemligen hustrupensioneringen.

Det är också för att fylla denna lucka i den föreslagna

lagstiftningen, som utskottet i öfverensstämmelse med i ämnet väckt motion

ansett sig böra föreslå den utvidgning af försäkringen, som innehålles i

13 § af utskottets här nedan anförda författningsförslag.

Hvad åter angår de s. k. styck- och betingsarbetarne, kunna, enligt

utskottets uppfattning, dessa icke genom paragrafens ordalydelse anses

principielt uteslutna från den obligatoriska försäkringen. Utför en dylik

arbetare sitt arbete för viss arbetsgifvares räkning och är hans ställning

till denne senare icke endast af tillfällig beskaffenhet, synes han böra

anses såsom hos arbetsgifvaren anstäld och således försäkringspligtig. I

samma rigtning går äfven det uttalande, som finnes i det till 1895 års

förslag fogade statsrådsprotokollet (pag. 37), der det heter: »Ofta lärer

arbetsaftalet mellan betings- och styckarbetarne, å ena sidan, och arbetsgifvarne,

å andra sidan, vara sådant, att tvifvel ej kan råda derom, att

arbetarne måste anses vara anstälde i arbetsgifvarens arbete för hela den

tid arbetet fortgår och sålunda icke kunna hänföras till sådana, som

hafva allenast ''tillfällig sysselsättning’.»

Man har äfven anmärkt, att den obligatoriska försäkringen icke skulle

blifva tillräckligt effektiv i fråga om tjenstehjonen, och för att styrka

detta hänvisat till deras fördelning på de olika åldersgrupperna. Hvad

då först angår de manliga tjenstehjonen på landet, hvilkas antal är

ungefär åtta gånger så stort som i städerna, så är det tydligt, att deras

relativa fåtalighet inom de äldre åldersgrupperna — bortsedt från inflytandet

af dödsfall, befolkningens successiva tillväxt, in. m. — i regeln beror antingen

derpå, att de öfvergå till att blifva statkarlar eller yrkesarbetare, i hvilket

fall de fortfarande komma att omfattas af den obligatoriska försäkringen,

eller ock derpå, att de blifva jordtorpare eller sjelfständiga jordbrukare,

för Indika fall åter den af utskottet föreslagna 13 § blefve tillämplig.

I viss mån enahanda är förhållandet med de qvinliga tjenstehjonen,

som, derest de ej, hvilket väl torde vara undantagsfall, öfvergå till sjelfständig

yrkesutöfning, i regel upphöra att vara försäkringspligtiga antingen

derigenom att de gifta sig med försäkringspligtiga män och då erhålla

försäkringen gratis, eller ock gifta sig med män, som icke omfattas af den

obligatoriska försäkringen, och i sådant fall hafva den frivilliga lifränteförsäkringen

att tillgå. Att den i 13 § föreslagna bestämmelsen jemväl för

dem kan blifva af synnerligt stor betydelse, torde knappast behöfva särskildt

framhållas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

I sammanhang med livad nu anförts torde äfven fa erinras, att sadana

»hemmavarande» söner eller döttrar till torpare, mindre hemmansegaro,

in. fl., hvilka stanna i hemmet för att ersätta en dräng eller piga, äfvenledes

utan tvifvel i flera fall böra räknas såsom försäkringspligtigt anstälde.

Man har äfven gjort den invändning, att städernas befolkning skulle

i vida högre grad draga nytta af den obligatoriska försäkringen än landsbygdens.

Med afseende härå vill utskottet framkalla, att af de 300,000

manliga arbetstagare, som skulle af föi''säkringen omfattas, tva tredjedelar

tillhöra landsbygden och en tredjdedel städerna, och att naturligen äfven

af sistnämnda tredjedel många utgöra sadana arbetare och tjenare, som

endast för någon tid dragits från landsbygden till städerna. Skulle den

i 13 § af utskottet ifrågasatta utvidgningen af försäkringen komma till stånd,

hvilken utvidgning har sin största betydelse för de mindre sjelfförsörjarne

på landet, synes ännu mindre fog finnas för ofvan berörda invändning.

Häraf framgår, att efter utskottets mening tillräckliga skäl för en

väsentligare förändring af förevarande paragrafs bestämmelser icke äro för

handen. Endast i tvenne hänseenden har utskottet föreslagit ändringar,

nemligen dels i fråga om den i paragrafen angifna öfre lönegränsen, som,

i öfverensstämmelse med hvad herr Norrman i sin motion yrkat, ansetts

böra nedsättas från 1,800 till 1,500 kronor, enär yrkesbiträden och förmän

med en aflöning af 1,500 kr. och deröfver icke synts kunna likställas med

de egentliga arbetarne och tjenarne, dels ett förtydligande tillägg af mindre

vigt till paragrafens andra moment.

3 §.

I förening med 6 (7) § angifver denna paragraf den fördel, som Kongl.

Maj:t ansett de obligatoriskt försäkrade, till ersättning för det dem ålagda

tvånget, böra hafva framför dem, som begagna sig af den frivilliga lifränteförsäkringen.

Denna fördel utgöres, såsom redan blifvit nämndt, af den s. k.

hustrupensioneringen.

Utan tvifvel kan den särskilda fördel, som äfven enligt utskottets åsigt bör

lemnas de obligatoriskt försäkrade, beredas äfven pa åtskilliga andra sätt än

det af Kongl. Maj:t ifrågasatta. Det vill dock synas utskottet, som om den

i förslaget valda utvägen skulle vara den, som i förhållande till den erforderliga

kostnaden vore mest till gagn både för de försäkrade sjelfva och för

det allmänna. Man har t. ex. i Tyskland varit betänkt på att för de

obligatoriskt försäkrade anordna en enke- och barnpensionering, och denna

idé har jemväl upptagits af herrar Lundell och Elis Nilson i deras ofvan

omförmälda motion. En dylik anordning skulle emellertid vålla vida större

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

kostnader än den af Kongl. Maj:t föreslagna hustrupensioneringen. I

Tyskland har man beräknat, att en dylik enke- och barnpensionering

för de 7V2 millioner manliga arbetare, som den tyska lagen omfattar,

äfven med en sa ringa enkepension som 60 mark (= 54 kronor) och med en

pension af 30 mark (=27 kronor) för hvarje faderlöst barn under 15 år,

skulle erfordra en kostnad af 120 millioner mark (= 107 millioner kronor)

om aret. Man kan vidare beräkna, att kostnaden för en dylik pensionering

för hvarje enskild arbetare, som vid 20 års ålder inträdde i försäkringen,

skulle belöpa sig till omkring 10 kronor om året. Äfven det af herr

Lindblad väckta förslaget om återbetalning i visst fall af erlagda pensionsafgifter

skulle i ej oväsentlig mån fördyra försäkringen, utan att medföra motsvarande

gagn. Under sådana förhållanden har utskottet ansett det ändamålsenligast

att stanna vid den anordning, som föreslås i Kongl. Maj:ts proposition.

Den förändring, som utskottet föreslagit i fråga om paragrafens ordalydelse,

. är endast redaktionel och torde icke erfordra någon särskild

utläggning.

4 §■

I fråga om första stycket af denna paragraf har framstälts den anmärkning,

att de i »kommuns tjenst anstälde tjensteman och betjente» äfvensom

»befälhafvare och besättning å fartyg» icke bort, såsom i förslaget

skett, undantagas från försäkringspligt. Utskottet har likväl icke funnit

tillräcklig anledning att i förevarande afseende frångå Kong], Maj:ts förslag.

Beträffande kommunens »tjensteman och betjente», hvilket uttryck

icke torde kunna missförstas, hyser utskottet i likhet med nya arbetareförsäkringskoinitén

den uppfattningen, att kommunerna — t. ex. med tillhjelp

af den frivilliga lifränteförsäkringen -— sjelfva böra kunna draga försorg

om deras pensionering.

Rörande åter sjömännen, hvilka enligt det ursprungliga af nya arbetareförsäkringskomitén

framlagda förslaget skulle vara underkastade försäkringspligt,

men hvilka i 1895 års regeringsförslag på grund af kommerskollegii

utlåtande undantogos, har utskottet, på grund af de skäl, som då anfördes,

trött sig höra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag i detta afseende, men vill

på . samma gång uttala den mening, att, om icke, såsom blifvit stäldt i

utsigt, en bättre anordning än de nu befintliga för sjömännens pensionering

skulle komma till stånd, desamma i så utsträckt mån som möjligt böra

medtagas i den nu ifrågasatta obligatoriska försäkringen.

Med afseende a det andra stycket af ifrågavarande paragraf hafva de

flesta af de ofvan omförmälda motionärerna, i fråga om dem, som vid

försäkringens början skulle medtagas, yrkat en framflyttning af den före
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

slagna åldersgränsen af 30 år till 40 år. Statsrådet ocli chefen för

civildepartementet har ej heller stält sig bestämdt afvisande mot en dylik

utvidgning af försäkringen. I det oftanämnda statsrådsprotokollet af den

21 februari innevarande år anför han rörande denna fråga bl. a. följande:

»Den ena af dessa båda olägenheter består, såsom jag redan framhållit,

deri, att af den nuvarande generationen endast de skulle medtagas

i den obligatoriska försäkringen, som vid försäkringens trådande i kraft

äro yngre än 30 år, i följd hvaraf denna generation ej i någon högre

grad skulle komma i åtnjutande af försäkringens fördelar, och dennas

verkningar derför ej heller kunna så snart träda i dagen, som eljest skulle

varit fallet. Såsom jag redan visat, är dock frågan härom endast att betrakta

såsom en ren kostnadsfråga, som ej har något att skaffa med de

grunder, hvarpå förslaget i öfrigt är bygdt.

»Vid årets riksdag äro motioner väckta, deri såsom skäl för en större

afsättning till arbetareförsäkringsfonden än Eders Kongl. Maj:t ifrågasatt

just åberopats, att försäkringen borde så anordnas, att den komme äfven

den nuvarande generationen till godo. Innan emellertid sig visat, huruvida

inom Riksdagen åsigterna äro skäligen eniga i den uppfattning, att

förmånerna af en dylik anordning kunna anses motsvara den derför erforderliga,

såsom jag ofvan visat, betydande kostnaden, har jag, som med

anledning af frågans utgång år 1895 särskildt haft att eftersträfva kostnadernas

nedbringande, ansett mig för närvarande icke böra ifrågasätta

ändring i denna del i det uppgjorda förslaget.»

De skäl, som anförts för framflyttande af den föreslagna åldersgränsen,

hafva äfven synts utskottet högeligen b ehj er tan svärda, och har utskottet

derför låtit undersöka, i hvad mån en dylik framflyttning kunde åstadkommas,

utan att pensionerna skulle blifva alltför små och den erforderliga

kostnaden för betungande. Derjemte har utskottet ansett, att, om

i ''förevarande syfte särskilda förmåner kunde beredas de obligatoriskt försäkrade,

som vid försäkringens trädande i kraft äro äldre än 30 år, motsvarande

fördelar jemväl borde beredas dem, som begagna sig af den frivilliga

försäkringen. Vid undersökningen af de utvägar, som härvid

kunnat tagas i öfvervägande, och af hvilka en blifvit i den kong!. propositionen

omförmäld, har utskottet slutligen stannat vid att föreslå dels

åldersgränsens framflyttning till 40 år, dels ock att genom bidrag af statsmedel0

de, som vid försäkringens början äro mellan 30 och 40 år gamla,

skulle komma i tillfälle att i allmänhet bereda sig en pension elle/lifränta

till ungefär det belopp, som eu trettioårig enligt förslaget skulle kunna

förskaffa sig. Det af utskottet i sådant syfte utarbetade förslag finnes intaget

i öfvergångsbestämmelsen vid slutet af författningsförslaget och gar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

ut derpå, att det i 15 § för beräkningen af pensions- och lifräntebeloppen

angifna procenttalet 2 skulle för dessa äldre försäkrade höjas till 2,2 procent

för dem, som fyllt 30 år, 2,4 procent för dem, som fyllt 31 år, o. s. v.

För att visa innebörden af denna bestämmelse må följande exempel

här anföras.

En person, som uppnått 29, men icke 30 års ålder, tänkes för hvarje

år, till dess han fyllt 50 år, inbetala en afgift af 10 kronor årligen. Med

tillämpning af den i 15 § gifna regeln skulle då pensionens eller lifräntans

belopp blifva:

vid 50 år : 42 kronor,

» 65 » : 105 »

Höjes den i § 15 angifna procentsatsen på nyssberörda sätt skulle pensionsbeloppen

för dem, som vid försäkringens början äro äldre än 30 år

och erlägga 10 kronor om året intill fylda 50 år, i de olika fallen blifva

i helt kronetal:

Ålder nästa

Pensionens

storlek

födelsedag.

vid 50 år

vid 65 år

31

42

108

32

41

109

33

40

no

34

38

109

35

36

108

36

34

106

37

31

102

38

28

98

39

25

93

40

22

88

, som skulle blifva erforde

en sådan anordning, bör, enligt utskottets förmenande, utgöras af statsmedel.

Såsom af det följande framgår, blir denna kostnad väsentligt mindre

än efter den i propositionen anförda utvägen och endast en bråkdel

af hvad i nya arbetareförsäkringskomiténs förslag och i 1895 års proposition

ifrågasattes för motsvarande ändamål.

I samband med den af utskottet sålunda föreslagna framflyttningen af

åldersgränsen för den nuvarande generationens medtagande i försäkringen

har utskottet_ur lagförslaget uteslutit sista meningen i förevarande paragrafs

andra stycke, enär det å ena sidan icke synes finnas något skäl för att

ställa hustrur öfver 40 år i en gynsammare ställning än andra personer

af samma ålder, och å andra sidan bibehållandet af nämnda bestämmelse

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1 följd af pensionsbeloppens obetydliga storlek, icke skulle hafva någon

nämnvärd praktisk betydelse.

I fråga om sista stycket af denna paragraf har utskottet, med afseende

å vigten af att redan bestående, af arbetsgivare och arbetare bildade,

pensionskassor så litet som möjligt störas i sin ofta gagnande verksamhet,

ansett sig kunna taga för gifvet, att vilkoren för eu sådan anordning,

som här afses, icke göras allt för betungande.

5 § (5 och 6 §§).

De manliga försäkrades fördelning på två klasser, på sätt Kongl. Maj:t

ifrågasatt, bar motiverats dels dermed, att för arbetare med mindre

kontant lön än 10 kronor i veckan den för de högre aflönade arbetarne

föreslagna veckoafgiften skulle kunna vara för dryg, dels ock dermed, att

den högre kontanta lönen skapade något större behof och i följd deraf

äfven borde motsvaras af en något större pension.

Af flere motionärer bar emellertid yrkats, att de bada pensionsklasserna

för män skulle sammanslås till en enda, och att veckoafgiften för

denna skulle bestämmas till 20 öre, såsom i den nu föreslagna, första

klassen. Då härigenom onekligen större enkelhet vid tillämpningen skulle

vinnas ocli jemväl den genom indelningen i pensionsklasser framträdande

skilnaden mellan landsbygd och stad samt emellan jordbruk och industri

skulle bortfalla, har äfven utskottet ansett, att första och andra pensionsklasserna

borde förenas till en. Och då enligt utskottets förmenande

en veckoafgift af 20 öre för de manliga försäkrade i hvarje fall icke torde

blifva allt för betungande, så har utskottet jemväl härutinnan ansett sig

böra biträda motionärernas förslag.

Då under förutsättning af en sådan förändring de obligatoriskt försäkrade

skulle komma att delas i blott två klasser, den ena omfattande

män och den andra qvinnor, synes jemväl begreppet »pensionsklass» kunna

undvaras och i öfverensstämmelse härmed 5 och 6 §§ i Kongl. Maj:ts förslag

böra, på sätt utskottet nedan angifvit, sammandragas till en.

6-8 §§ (7-9 §§)

I dessa paragrafers lydelse har utskottet endast vidtagit mindre

betydande formella förändringar, hvilka ej synas påkalla särskild förklaring.

9 § (10 §).

Det sätt, som i denna paragraf af Kongl. Majtts förslag angifves för

erläggandet af pensionsafgifternn, låter lätt tillämpa sig i de fall, då det

gäller fast anstälde arbetare och tjenare eller i allmänhet sadana arbets
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

tagare, som hafva en längre tids anställning hos arbetsgifvaren. I dylika

fall behöfver nemligen arbetsgifvaren i regeln ej ombesörja afgifternas erläggande

oftare än några få gånger om året, och torde derför det dermed

förbundna besväret icke vara afsevärdt.

Men i de fall, då det gäller sådan anställning, som omförmäles i andra

momentet af 2 §, och hvilken ej behöfver vara längre än en kalendervecka,

skulle det töreskrifna erläggandet af pensionsafgiften å postsparbankskontor

eller annat dylikt ställe icke allenast kunna medföra stor

omgång och tidsutdrägt för arbetsgifvaren, utan i vissa fall rent af blifva

omöjligt att verkställa, om de gifna föreskrifterna strängt skulle följas.

Da det° är fråga om tillfällig sysselsättning, kan nemligen arbetsgifvaren

först, på lördagen veta, om sysselsättningen under veckan skall räknas

såsom försäkringspligtig anställning eller icke. Om arbetstagaren då upphör

med sin sysselsättning hos arbetsgifvaren, och lön skall till honom

utbetalas samma dag, skall arbetsgifvaren vara nödsakad att dessförinnan

infinna sig å något af de i denna paragraf omförmälda ställen för att

ombesörja afgiftens erläggande, något som för honom ganska ofta ej vore

möjligt att utföra. Då nu härtill kommer, att arbetsgifvaren enligt 31 §

kan ställas till ansvar för uraktlåten inbetalning af pensionsafgift, framträder

den ifrågavarande föreskriftens olämplighet i nämnda fåll ännu

bjertare.

Med anledning af denna svårighet i fråga om det af Ivongl. Maj:t

föreslagna sättet för pensionsafgifternas erläggande, då det gäller tillfälligt

sysselsatta arbetare, och da utskottet, för att ej allt för väsentligt minska

försäkringens effektivitet, ej velat föreslå någon längre gående inskränkning

i fråga om de s. k. lösa arbetarnes försäkringspligt än hvad i 2 §

2 mom. stadgas, har utskottet tagit i öfvervägande, huruvida icke svårigheten

kunde lösas på annat sätt. Utskottet har härvid kommit till det

resultat, att den anmärkta svårigheten lättast torde afhjelpas genom att

återupptaga det i nya arbetareförsäkringskomiténs och 1895 års förslag

genomförda s. k. märkesystemet, dock icke såsom i nämnda förslag obligatoriskt,

utan endast fakultativt. Det skulle således, i enlighet med utskottets

förslag, stå en arbetsgivare fritt att, der han så funne för godt, i

stället för att inbetala afgifterna direkt på postsparbankskontoret, ombesörja

erläggandet af afgifterna genom att på förhand inköpa pensionsmärken

och derefter sjelf infästa dem, då så erfordrades, i den försäkrades

pensionsbok. Härigenom skulle icke allenast de ofvan framhållna särskilda

svårigheterna i fråga om de tillfälligt sysselsatta arbetande vara undanröjda,

i det att arbetsgifvaren endast behöfde vara på förhand försedd med

det fåtal märken, som för sådana mer eller mindre oförutsedda fall kunde

opaginerad Kontrollera mot PDF

38

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

erfordras, utan äfven under andra förhållanden arhetsgifvarens besvär

minskas.

I fråga om dessa märken torde det vara gifvet, att märken, afsedda

jemväl för längre perioder än en vecka, således äfven för manad, qvartal

o. s. v., komma att utgifvas. Makuleringen af de infästa märkena skulle

göras af arbetsgifvaren genom påteckning af namn och datum enligt

särskild föreskrift.

Den i 8 mom. af utskottets ändringsförslag gifna bestämmelsen, att

märkena skola vara försedda med beteckning för det år, de från statsverket

utgifvits, är endast afsedd att underlätta kontrollen och innebär

naturligtvis icke hinder lör att inköpta märken med beteckning för tidigare

år få användas.

Utskottet har derjemte ansett lämpligt att i 1 mom. af förevarande

paragraf föreslå införandet af föreskrift derom, att med pensionsafgifts erläggande

ej må anstå längre än ett år efter utgången åt den vecka, afgitten

gäller. Ändamålet med denna bestämmelse skulle vara att förebygga den

möjlighet, att arbetsgifvaren, t. ex. i fråga om ett tjenstehjon, icke ens

vid årets slut utbetalade »full aflöning», och härigenom beredde sig formel

rätt att ännu längre uppskjuta afgiftens erläggande.

11 § (12 §)•

Beträffande denna paragraf har utskottet ansett, att en bestämmelse

bör inflyta om rättighet för den, som inlemnar pensionsbok till pensionsstyrelsens

granskning, att häröfver afgiftsfritt erhålla bevis. Under den

tid boken är till granskning inlemnad skulle då detta bevis i det fall,

som i 10 § 1 mom. afses, öfverlemnas till arbetstagaren i stället för boken,

hvilken arbetstagaren, efter anmälan å något postspai’bankskontor, mot

återlemnande af beviset, sedermera sjelf finge afhemta.

13 §.

Såsom utskottet redan vid behandlingen af 2 § framhållit, har det

synts högeligen önskvärdt att öka försäkringens effektivitet genom att

bereda dem, som vid yngre år lemnat den obligatoriska försäkringen genom

att öfvergå till annan lefnadsställning, således i regeln mindre jordegare,

torpare, mindre handtverkare och handlande m. fi., äfvensom många s. k.

lösa arbetare, tillfälle till försäkring på förmånligare vilkor än genom den

frivilliga lifränteförsäkringen. För sådant ändamål har utskottet i denna nya

paragraf föreslagit, att den, som under sammanlagdt minst 260 veckor varit

obligatoriskt försäkrad, skulle ega rätt att, äfven om han icke innehar försäkringspligtig

anställning, fortsätta försäkringen och dervid åtnjuta den för

Bih. till Rikad. Vrot. 1898. 5 Sami. 1 AJd. 2 Höft. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

den obligatoriska försäkringen stadgade förmånen af hustru försäkring genom

statsbidrag. Det föreslagna vilkoret, att den, som skulle få begagna sig af

nämnda rättighet, dessförinnan skulle hafva varit obligatoriskt försäkrad

under minst 260 veckor, har tillkommit i syfte att förhindra missbruk.

14 och 15 §§.

Utskottet har för sin del icke velat föreslå annan ändring i dessa

paragrafers lydelse, än att meningen »som motsvarar hans krafter och

färdigheter», såsom icke innebärande något verkligt förtydligande, uteslutits

ur 14 §.

Åtskilliga af motionärerna hafva framstäf yrkanden på mera genomgripande^

förändringar, såsom högsta pensionsålderns nedflyttning från 65

till °60 år, borttagande eller framflyttning af den nedre åldersgränsen af

50 år, stadgande af minimibelopp för pensionerna o. s. v., allt i ändamål

att göra försäkringen förmånligare.

Men om nu också flertalet af dessa föreslagna förändringar utan tvifvel

i ^ och för ^sig skulle innebära väsentlig förbättring af försäkringsvilkoren.

sa är det å andra sidan uppenbart, att hvarje dylik förbättring skulle antingen

öka kostnaden för det hela eller medföra en motsvarande försämring

i ^ annat afseende, såsom i fråga om pensionsbeloppens storlek m. m.

Sålunda skulle t. ex. genomförandet af alla de i motionen n:o 226 föreslagna

förändringarna, äfven under förutsättning af samma omfattning för

försäkringen och samma vilkor i öfrig! (exempelvis 5 års väntetid) som i

1895 års förslag, medföra en ökning af totalkostnaden till nära samma

belopp, som beräknades för nämnda förslag, och således, då arbetsgifvarne

ej skulle deltaga i kostnaden, för statsverket innebära ungefar°en fördubbling

af dess ^utgifter för försäkringen; och blott en framflyttning

af högsta pensionsåldern till 60 år, såsom af andra motionärer ifrågasatts,

skulle,. om . avgifter och statsbidrag bibehölles oförändrade, verka till en

väsentlig minskning af pensionsbeloppen för denna ålder. Den högsta pensionen

i den obligatoriska försäkringen skulle i sådant fall nedgå från 203

till omkring 140 kronor o. s. v. Härtill kommer, att i många af dessa

fall en högst väsentlig komplicering af hela organisationen, icke minst i fråga

om den frivilliga försäkringen, som väl då svårligen skulle kunna byggas

på samma grunder som den obligatoriska, blefve den nödvändiga följden.

I fråga om pensionsåldern har man framhållit, att genom de afvikelser,

som i detta hänseende gjorts från 1895 års förslag, försäkringen i hufvudsak

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

icke längre skalle vara en invaliditetsförsäkring, utan väsentligen skulle

blifva en ålderdomsförsäkring, och att således en af de hufvudprinciper,

som i fråga om nämnda förslag vunno allmänt bifall, nu öfvergifvits.

Häremot vill utskottet till en början påpeka, att högsta pensionsålderns

sänkning från 70 till 65 år visserligen i så måtto innebär ett närmande

till den rena ålderdomsförsäkringens princip, som flertalet af dem, hvilka

erhålla pension, kommer i åtnjutande häraf just vid sistnämnda ålder, men

att detta i och för sig icke kan uppfattas såsom ett öfvergifvande af

invaliditetsprincipen och väl i alla händelser ej kan anses såsom en försämring

af försäkringens grunder. I fråga åter om den nedre åldersgränsen

af 50 år, äro de fall af invaliditet, som dessförinnan ^inträffa, relativt

så få, att man ej heller af denna anledning lär kunna pasta, att invaliditetsprincipen

blifvit öfvergifven. Af dem, som vid i medeltal 20 års ålder

inträda i den obligatoriska försäkringen, blifva visserligen, enligt de den

kongl. propositionen bilagda tabellerna, ungefär 8 proc. invalider före

50 års ålder, men äfven af dem skulle mer än Va vid nämnda ålder få

pension. Betänker man vidare, att man vid upprättandet af nämnda

tabeller, för säkerhetens skull, betjenat sig af från tysk erfarenhet hemtade

siffror rörande utsigten att blifva invalid, hvilka siffror efter all sannolikhet

äro för höga, då det gäller en befolkning med så gynsamma

mortalitetsförhållanden som den svenska, så blifver den anmärkta olägenheten

af ännu mindre betydelse. Härtill kommer, att det i statsrådsprotokollet

i utsigt stälda förslaget till arbetsgifvares ansvarspligt för

olycksfall i arbetet inom . vissa yrken just för åldersklasserna under 50 år

skulle få en väsentlig betydelse.

Den i förevarande paragraf angifna regeln, enligt hvilken pensionsbeloppet

för erlagd afgift beräknas till två procent af afgiftens belopp för

hvarje helt år, som förflutit sedan afgiften erlades, hvilar på vissa förutsättningar

angående ränte-, dödlighets- och invaliditetsförhallanden äfvensom

statsbidragets storlek, så att, om dessa förhallanden undergå, väsentligare

ändringar, jemväl den i paragrafen angifna procentsatsen i. sadant

fall bör undergå en motsvarande ändring. Da det ansetts vara af intresse

att utröna, huru betydande dylika förändringar skulle blifva i olika fall,

har utskottet häröfver låtit anställa beräkningar, hvilkas hufvudresultat

här meddelas.

Antager man först, att räntefoten undergått sådan förändring, att beräkningarna

för framtiden anses höra baseras pa en annan räntetot, men

att öfriga förhållanden kunna påräknas förblifva i hufvudsak oförändrade,

så skulle procentsatsen i olika fall blifva ungefär följande:

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Räntefot.

Procentsa ts.

3% procent

2,38

2,18

2,00

1,83

1,68

1,54

3 V* »

3 V* »

3 »

2%

2Vj

motsvarande således en sänkning i pensionsbeloppet af 8 till 9 procent

för hvarje sänkning af V4 procent i räntefoten. En nedgång af räntefoten

från 3 U till exempelvis 2 7, procent skulle alltså medföra en minskning

af pensionsbeloppen med icke fullt 25 procent.

Om man åter skulle vilja bibehålla den i paragrafen utsatta procentsatsen

oförändrad, men i stället i motsvarande mån ändra beloppet af

statsbidraget, som enligt förslaget skall utgå med 50 procent af hvarje

afgift, skulle detta bidrag i olika fall komma att utgå med föliande procent

af af giften: 1

•J?n af räntefoten med V4 procent skulle följaktligen, under

angifva ^förutsättning af att 15 § icke ändrades, medföra en förhöjning i

statens årliga. bidrag till afgifterna och hustrupensioneringen med inemot

i början .................................. 400,000 kronor,

„ „ efter 20 ar............................. 700,000 » ,

allt efter 1890 års befolkningsförhållanden.

o ^vad vidare dödlighetsförhallandena angår, så är det bekant, hurusom

\ lar‘d sedan decennier ett i jemförelse med andra civiliserade länders

förhållanden ovanligt starkt aftagande af dödligheten gjort sig gällande.

Ett sadant aftagande skulle, om det fortfore, komma att, i likhet med ett

eventuel!; fallande af räntan, verka, att antingen pensionerna måste efter

hand minskas eller ock afgifter eller statsbidrag höjas. Sålunda skulle ett

sa starkt aftagande af dödligheten, som egt rum från perioden 1871—80

till 1881—90, ensamt för sig i förevarande afseende hafva nästan samma

verkan, som om räntefoten sjönke med l/t procent. Härvid bör dock

Räntefot.

Statsbidrag.

3 */« procent

3 Vi ''»

3 *''4 »

26 procent af afgiften

38

50 » »

64 » »

79 >

95 » »

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

märkas, att de med aftagande dödlighet naturligen äfven aftagande invaliditetssannolikhetstalen

verka i motsatt rigtning och till en icke oväsentlig

del neutralisera verkningarna af dödlighetens aftagande, samt vidare att

de antaganden angående invaliditeten, som vid beräkningarna till förslaget

användts och hvilka grundats på tysk erfarenhet, redan i och för sig innebära

en ytterligare motvigt, som till sin verkan kan skattas ungefär lika

med en höjning af räntefoten med V* procent.

28 §.

Beträffande kostnaden för försäkringen och förvaltningen samt andra

härmed i sammanhang stående förhållanden vill utskottet anföra följande.

Enligt de beräkningar, som åtfölja det kongl. förslaget, skulle kostnaden

för den obligatoriska försäkringen, om man utgar från 1890 ars

befolkningsförhållanden, ställa sig på ungefär följande sätt:

Arbetarnes bidrag

Statens bidrag:

a) till afgift ernå............

b) » hustrupensionerii

c) » förvaltningen .....

I början.

Efter 20 ar.

................... 2,033,000

3,668,000

.......... 1,017,000

1,834,000

n ................... 610,000

1,100,000

.......................... 300,000

300,000

Summa kronor 3,960,000

6,902,000

Genom de af utskottet föreslagna förändringarna i förslaget skulle

denna kostnad ökas i följande afseenden.

Först och främst komme kostnaden att under de närmaste aren ökas

derigenom, att i försäkringen jemväl skulle upptagas de, som vid densammas

början vore mellan 30 och 40 år gamla. I följd häraf skulle under

den första tiden af försäkringens bestånd antalet försäkrade (om man för

enkelhetens skull icke tager hänsyn till, att hustrur, som vore äldre än

40 år, icke skulle medtagas) blifva:

mellan 18—40 år: i klass I......................

» » » » II..........................

» » » » III.........................

jemte hustrur till de obligatoriskt försäkrade

148.000,

93.000,

160.000,

94.000.

Skulle de tre pensionsklasserna bibehållas, blefve i följd häraf kostnaden

i början:

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Arbetarnes bidrag ............................................................. 3,037,000: —

Statens bidrag:

a) till afgifterna................................................................... 1,519,000: —■

b) » hustrupensioneringen.................................... 911,000: —

c) » förvaltningen ....................................... 300,000: —

Summa kronor 5,767,000: —

Statens bidrag skulle således under den första tiden blifva 2,730,000

kronor eller 803,000 kronor större är enligt det kongl. förslaget.

Dernäst skulle en ökning i kostnaden vållas genom de båda första

pensionsklassernas sammanslagning till en enda. I följd häraf skulle de

försäkrades bidrag blifva

i början .......................................... kronor 3,274,000

efter 10 år ....................................... » 3,948,000

och statens bidrag till dessa afgifter ökas i samma proportion. Deremot

skulle kostnaden för hustrupensioneringen förblifva densamma och således

den i paragrafen för detta ändamål föreslagna summan af 30 procent af

samtliga pensionsafgifter kunna nedsättas till ungefär 27 procent af samma

afgifter. Utskottet har emellertid af skäl, som nedan anföras, ansett försigtigheten.

bjuda att bibehålla samma bestämmelse i detta afseende, som

Kongl. Maj:ts förslag innehåller.

Kostnadsberäkningen skulle i enlighet härmed komma att ställa sig

på följande sätt:

X början. Efter 10 år.

Arbetarnes afgifter................. kr. 3,274,000 3,948,000

Statens bidrag

a) till afgifterna.................................. » 1,637,000 1,974,000

b) till hustrupensioneringen ............. » 982,000 1,184,000

c) till förvaltningen .......... > 300,000 300,000

Summa kronor 6,193,000 7,406,000

Statens bidrag blefve således:

i början.......................................... kronor 2,919,000

efter 10 år ....................................... » 3,458,000

eller resp. 992,000 och 224,000 kronor mera än enligt Kongl. Maj:ts förslag.

Härtill komme slutligen kostnaden på grund af öfvergångsbestämmelsen

enligt ° utskottets förslag, hvilken kostnad jemväl skulle bestridas af

staten. Da utskottet trott det vara lämpligast att denna kostnad utgöres,

icke på sätt i 1895 års förslag angafs, genom amortering af dess

s. 39 Kontrollera mot PDF

Särskilda JJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

39

kapitalvärde, utan derigenom att de stadgade tilläggsbeloppen i mån af

behof tillskjutas direkt till pensionerna, och då i alla händelser en noggrannare

beräkning af denna kostnads kapitalvärde icke är möjlig, vill

utskottet åtnöja sig med att här anföra resultaten af en öfverslagsräkning.

Man finner lätt, att den erforderliga tilläggspensionen motsvarar i

genomsnitt ett inbetaldt kapital af i runda tal för hvarje man 100 och för

hvarje qvinna 50 kronor; och som antalet försäkringspligtiga män mellan 30

och 40 år utgör i rundt tal 90,000 samt under försäkringen inbegripna

gifta och ogifta qvinnor af samma åldersklasser kunna beräknas till lika

antal, blifver hela kostnadens kapitalvärde ungefär 13 ''/■> millioner kronor.

Då med särskild hänsyn till den nuvarande generationens medtagande i en

blifvande arbetareförsäkring 4,200,000 kronor redan blifvit af Riksdagen

afsätta, och under förutsättning, att den summa af 2 millioner kronor, som

vid innevarande års riksdag för samma ändamål begärts, jemväl beviljas,

skulle, om räntevinsten medräknas, vid försäkringens början kapitalvärdet

af den återstående kostnaden belöpa sig till endast omkring 7 millioner

kronor. Såsom redan antydts, har dock utskottet tänkt sig, att denna

post eller hvad deraf kan återstå, i händelse jemväl nästa års Riksdag

kommer att besluta en liknande afsättning, icke skulle direkt gäldas till

försäkringsinstitutionen, utan utgöras genom fyllande af pensionerna för

dem, som vid försäkringens trädande i kraft vore mellan 30 och 40 år

gamla. Tänker man sig t. ex. denna amortering tillgå på det sätt, att

ungefär halfva beloppen af tilläggspensionerna bestridas med de för ändamålet

samlade medlen, hvilka derför torde böra förvaltas särskildt, såsom

för närvarande eger rum, och att den åsterstående delen bestrides direkt

af statsmedel, så åsamkas statsverket en efter ungefär 60 år upphörande

årlig utgift, som, i början obetydlig, efter omkring 30—35 år växer till

ett maximum för att derefter åter aftaga. Då utgiften uppnått sitt största

belopp, komme den att uppgå till ungefär 15 procent å det kapitalvärde,

som vid början återstått att täcka.

Ofvan anförda kostnadsberäkning är, såsom nämndt, byggd på befolkningsförhållandena

vid 1890 års slut och kan derför icke utan vidare

gälla med afseende på framtiden. Med hänsyn dertill, att man vid densammas

uppgörande förutsatt, att hvarje obligatoriskt försäkrad skulle erlägga

pensionsafgifter för 51 veckor åt året, hvilket väl icke alltid torde

blifva fallet, vågar utskottet dock antaga, att kostnaden under den första

tiden åtminstone icke skulle komma att öfverstiga beräkningsresultaten.

Äfven torde den ökade utgiften för 30—40-åringa: nes upptagande i försäkringen

snarare komma att blifva mindre än större, än hvad ofvan angifvits.

Deremot är det tydligt, att den så att säga regelbundna års
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

utgiften för försäkringen kommer att växa i mån af befolkningens tillväxt

och möjliga förskjutningar inom yrkena och näringarna.

Postsparbanksstyrelsen har i sitt den kongl. propositionen bifogade

utlåtande anslagit förvaltningskostnaderna under första året till omkring

330,000 kronor, under förutsättning att den i förslaget omnämnda pensionsstyrelsen

skulle blifva en afdelning af förstnämnda styrelse. Utskottet

anser emellertid sannolikt, att den framtida kostnaden i verkligheten icke

blir så stor, som styrelsen i sin med stor försigtighet uppgjorda beräkning

antagit. I följd deraf, att afgifterna skulle kunna erläggas för längre

perioder, dock ej öfverstigande ett år, torde det nemligen i verkligheten

gestalta sig så, att afgifter för tjenstehjon och fast anstälde

arbetare komme att erläggas 3 å 4 gånger om året, samt att endast i

fråga om de s. k. lösa arbetarne kortare perioder skulle förekomma, och

under sådana förhållanden skulle den för närvarande för postsparbanksinsättningar

faststälda provisionen af 2 öre för hvarje insättning — hvilken

provision synes utskottet för ändamålet tillräcklig — icke blifva oskälig.

I sjelfva verket synes den summa af 300,000 kronor, som i den kongl.

propositionen anslagits till ändamålet, böra vara tillräcklig. Den har, enligt

hvad utskottet erfarit, beräknats på följande sätt:

Kostnad för centralförvaltningen............................................... kr. 150,000

Provision, motsvarande 2 öre för 10 insättningar om året för

hvar och en af 500,000 försäkrade ................................ » 100,000

Oförutsedda och öfriga utgifter ..... ................................. » 50,000

Summa kr. 300,000.

Att kostnaden under de första åren upptagits till samma summa, beror

på att man tänkt sig särskilda utgifter för organisation m. m. Skulle det

af utskottet afgifna förslaget om pensionsmärkens införande såsom fakultativt

betalningsmedel vinna afseende, torde man hafva ännu mera anledning

antaga, att kostnaden kommer att hålla sig inom det beräknade

beloppet.

I fråga om förvaltningen vill utskottet jemväl, i anslutning till hvad

i den kongl. propositionen anförts, såsom sin mening uttala, att det synes

utskottet särdeles lämpligt, om bestyret med afgifternas erläggande och

pensionernas utbetalande äfvensom administrationen i öfrigt komme att

anförtros åt postsparbanksstyrelsen. Deremot är utskottet mera tveksamt

om ändamålsenligheten af att åt sagda styrelse, på sätt densamma i sitt

omförmälda yttrande förordat, jemväl öfverlemna förvaltningen af de till

fonden inflytande medlen. Hvilken anordning för sådant ändamål kan vara

den lämpligaste, torde emellertid icke nu behöfva utredas, alldenstund

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 2.

frågan härom icke är af brådskande art. Då denna angelägenhets ordnande

synes utskottet vara af den vigt för hela landet, att Riksdagen

i beslutet derom bör deltaga, har utskottet, i likhet med några af motionärerna,

ansett nödigt föreslå, att i paragrafen intages ett uttryckligt stadgande

derom, att fonden skall »förvaltas i enlighet med de grunder, som

af Konung och Riksdag gemensamt fastställas».

Vid sådant förhållande och med förvaltningen anordnad på ofvan

angifna sätt synas tillräckliga skäl ej förefinnas för bifall till herr Brantings

förslag om inrättandet af ett »arbetareförsäkringsråd» och pensionsnämnder

i orterna. Hvad i öfrigt angår de sistnämnda, torde bestämmelserna om

dem hafva hört till de delar af 1895 års förslag, som väckte minst bifall.

Utöfver de kostnader, om hvilka utskottet ofvan yttrat sig, tillkommer

den ytterligare kostnad för statsverket, som kan komma att förorsakas

af lagförslagets bestämmelser rörande den frivilliga lifränteförsäkringen

samt, derest utskottets ändringsförslag vinner bifall, af bestämmelsen

i 13 § angående frivillig fortsättning af den obligatoriska försäkringen

med samma förmåner, som för denna äro föreslagna. Till hvilka

belopp statens bidrag till dessa båda slag af frivillig försäkring komma att

uppgå, beror naturligtvis så godt som uteslutande på det omfång, i hvilket

försäkringen anlitas. Det är uppenbart, att eu noggrannare utredning

af denna fråga ligger utom möjlighetens gränser.

Hvad emellertid till eu början beträffar den i 13 § af utskottets ändringsförslag

gifna bestämmelsen, så har införandet af densamma, såsom

ofvan framhållits, haft till hufvudsakligt syfte att inom den obligatoriska

försäkringens ram söka qvarhålla dem, som, efter att någon tid i egenskap

af tjenare eller arbetare hafva varit omfattade af denna försäkring, derefter

skulle utgå ur densamma. Härigenom skulle således antalet i den obligatoriska

försäkringen för hvarje år inträdande nya försäkrade egentligen icke undergå

någon förändring, utan endast de luckor fyllas, som i de äldre åldersklasserna

uppstå derigenom, att en försäkrad man öfvergår från försäkringspligtigt

till icke försäkringspligtigt yrke. Man torde kunna uppskatta antalet

af dessa ur försäkringen afgående män inom åldersklasserna 18 — 50

år till ungefär en sjettedel af samtliga manliga försäkrade, eller i rundt

tal till omkring 50,000, efter 1890 års befolkningsförhållanden. Nu skulle

sannolikt endast eu del af dem komma att begagna sig af den rättighet,

som 13 § medgifver, men å andra sidan måste man för försigtighetens

skull förutsätta, att denna rättighet skulle efter hand föranleda ett antal

hemmansegare, handtverkare, jordtorpare in. fl. att icke allenast för egen

utan äfven för sina hemmavarande söners del deraf begagna sig genom att

låta sonen i egenskap af dräng deltaga i försäkringen, samt att den erfor
Bih.

till Rilcsd. Vrot. 1898. 8 Sami■ 1 AJd. 2 Häft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

derliga kostnaden härigenom blefve icke obetydligt ökad. Dock har

utskottet trott sig kunna antaga, att den genom begagnande af 13 § i

framtiden uppkommande kostnaden icke skulle öka utgiften för det hela

med mer än högst en tiondel, d. v. s. för statens del med högst 3 å 400,000

kronor om året.

De, som komme att göra bruk af medgifvandet i 13 §, blefve emellertid,

af näraliggande skäl, nästan uteslutande gifta män. I följd häraf skulle

det framdeles kunna inträffa, att den i förevarande paragraf gifna bestämmelsen,

att statens bidrag i och för hustrupensioneringen skall beräknas

till 30 % af samtliga erlagda pensionsafgifter, icke längre fullt motsvarade

sitt ändamål, utan statsbidraget behöfde sättas till eu något högre

procentsiffra. Då emellertid å ena sidan man icke med någon säkerhet

vet, huru bestämmelsen i 13 § kan komma att verka, och dessutom något

bruk af sagda paragraf först efter 5 år från försäkringens början kan

komma i fråga samt å andra sidan, såsom ofvan framhållits, den i nu

förevarande paragraf för statsbidragets storlek föreslagna procentsiffran,

derest utskottets hemställan om sammanslående af pensionsklasserna för

män vinner afseende, är något högre än hvad egentligen torde vara behöfligt,

har utskottet icke funnit anledning att föreslå någon förändrin°‘ af

nämnda siffra.

Vida sva rare. än. i fråga om 13 § är det att beräkna den utsträckning,

i hvilken den frivilliga lifränteförsäkringen kan komma att begagnas. I

följd af den i fråga om saväl insättningarnas storlek som åldersgränserna

gjorda inskränkning, hvilken omöjliggör både insättningar för minderårige

och kapitalinbetalningar till beredande af genast börjande lifränta, torde

emellertid de mera bemedlade klasserna icke komma att i vidsträcktare

man för egen räkning begagna sig af denna försäkring. Antagligen skulle

insättningar mest ifrågakomma för vuxna barn och tjenare.

Egentligen torde väl lifränteförsäkringen få sin största betydelse

för tjenstebjonen och yrkesarbetarne, hvilka af eget eller arbetsgifvarens

initiativ komme att begagna densamma för att förskaffa sig en något

högre pension, än den obligatoriska statsförsäkringen ensam erbjuder.

Under det att således den i 13 § inedgifna fortsättningen af den obligatoriska

försäkringen hufvudsakligen får antagas komma mindre hemmansegare,

torpare, mindre handtverkare och handlande till godo, torde lifränteförsäkringen

få sin största betydelse för yrkesarbetarne och tjenarne.

Antager man, att hela befolkningen — till ett antal af ungefär 2

millioner mellan 18 50 ar — skulle begagna sig af lifränteförsäkringen

i hela dess medgifna utsträckning, skulle man komma till enorma siffror.

Efter en insats för hvar och en af 12 kronor skulle då summan af insättnin
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Särskilda Utskotts (.N:o 2) Utlåtande N:o 2.

garna uppgå till 24 millioner kronor om året, motsvarande för statsverket ett

årligt bidrag af 12 millioner, förutom förvaltningskostnaden. I verkligheten

torde dock förhållandena med all säkerhet komma att gestalta sig helt

annorlunda, och utskottet skulle för sin del redan anse det såsom ett

vackert resultat, om de frivilliga insättningarna till lifränteförsäkringen

under den första tiden finge antagas uppgå till 500,000 kronor om året,

således motsvarande en årlig statsutgift af 2 till 300,000 kronor.

Huru härmed nu i verkligheten än skulle komma att förhålla sig, har

man ju dock alltid i sin hand att när som helst i fråga om denna del af

lagen vidtaga de ytterligare inskränkningar, som blifva erforderliga, derest

det visar sig, att antingen lifränteförsäkringen kommer de mera bemedlade

klasserna i högre grad till godo än skäligt är, eller ock att de af lifränteförsäkringen

förorsakade statsutgifterna blifva för betungande.

I enlighet med hvad nu anförts, skulle således utskottets förslag, i

jemförelse med Kongl. Majits äfvensom med 1895 års förslag, hvilket för

fullständighetens skull här jemväl upptages, för statsverket medföra följande

kostnader:

1895 års Kongl. Maj:ts Utskottets

förslag. förslag. förslag.

lista året ............ kr. 5,203,000 2,033,000 2,919,000

ll:te » .............. » — 2,730,000 3,800,000

2 lista » ............... » — 3,234,000 4,000,000

3 lista » ............... » 7,029,000 3,234,000 5,000,000

6 lista » ............. » 7,029,000 3,234,000 3,800,000

8 lista » » 5,646,000 3,234,000 3,800,000

Med afseende å ofvanstående jemförelse torde uppmärksamheten böra

fästas derå:

1) att i fråga om 1895 års förslag arbetsgifvarnes bidrag inräknats i

statsbidraget;

2) att kostnaden för den frivilliga lifränteförsäkringen, hvilken kostnad

är densamma enligt Kongl. Majits och utskottets förslag och i öfrigt svårligen

kan uppskattas, icke medräknats;

3) att kostnaden för tillämpningen af den af utskottet föreslagna 13 §

upptagits till 350,000 kronor om året;

4) att bestridandet af kostnaden för de den nuvarande generationen

genom utskottets förslag beredda fördelar antagits utgå på ofvan angifna

sätt, så att kostnaden först efter 10 år skulle förorsaka någon utgift men

derefter år efter år växa och efter 30—35 år uppnå ett maximum af något

mer än en million kronor och sedermera åter aftaga för att efter omkring

60 år upphöra; samt

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

5) att alla de anförda siffrorna hänföra sig till 1890 års befolknings
förhållanden.

Utskottet anser sig böra tillägga, att, derest man, i stället för att

bestrida den under 4) omnämnda kostnaden genom tillägg till de utgående

hustrupensionerna, skulle vilja bestrida samma kostnad genom att från

början under t. ex. 20 års tid genom årliga afsättningar till belopp af

500,000 kronor amortera dess återstående kapitalvärde af 7 millioner,

motsvarande kostnadssiffror skulle blifva:

Hvad angår beloppet af den fond, som enligt Kongl. Maj:ts förslag

skulle samlas, så har detta belopp i den kongl. propositionen beräknats

komma att efter 70—80 år utgöra omkring 370 millioner kronor, och torde,

om den af utskottet förordade sammanslagningen af första och andra

pensionsklasserna kommer till stånd, böra anslås till fullt 400 millioner

kronor. Härtill kommer den ökning af fondens belopp, som blifver en

följd af den frivilliga såväl lifränteförsäkringen som fortsättningen af den

obligatoriska försäkringen enligt 13 §, hvilken ökning, om man får utgå

från de ofvan såsom möjliga angifna siffrorna, torde få anslås till ytterligare

50 å 100 millioner, samt slutligen den ökning, som blifver en följd

af befolkningens sannolika tillväxt.

Frågan om betydelsen för vårt land af en så afsevärd fondbildning

som den nämnda har blifvit så ofta och så mångsidigt afhandlad, att det

icke erfordras att här ingå på en förnyad uttömmande behandling af densamma.

Utskottet inskränker sig derför till att här återgifva, hvad i detta

afseende i motiveringen till 1895 års proposition (sid. 50) af dåvarande

chefen för civildepartementet anfördes:

»Betänkligheter hafva uttalats rörande det menliga inflytandet, som en

dylik fondsamling kunde komma att. hafva på näringslifvet i allmänhet,

och kommerskollegium har anmärkt, utom faran för ett betydligare räntefall,

dels att kapitalets fastläsande på ett ställe, nemligen hos den myndighet,

som skulle hafva penningförvaltningen om hand, skulle försvåra dess

fördelande öfver hela landet, dels ock att säkerheterna vid placeringen

måste vara af yppersta slag och i följd häraf placeringen blifva förknippad

med svårigheter. I afseende å dessa anmärkningar vill jag ju icke förneka

att, om ej anordningar vidtagas för att fördela de besparingar, som

under första tiden inflyta, svårigheter visserligen kunna möta att göra dem

för 1 :sta året

kr. 3,419,000

» 4,300,000

» 4,500,000

» 3,800,000

» 1 Ute »

» 20:de »

* 2lista » och derefter .........

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

på bästa möjliga sätt fruktbärande, men jag håller före att, då anspråken

från fondens sida ej behöfva ställas högre än å en ränta af omkring Bi1/2

procent, tillräckligt goda säkerheter att upptaga ett kapital, som för år

icke öfverstiger hvad under hvart och ett af de senaste åren samlats och

vunnit placering emot i allmänhet vida högre ränta, ej lära saknas. Om

man tager i betraktande förhållandena under de senast förflutna 40—50

åren, så skulle man under denna tid, t. ex. vid bildandet af hypoteksföreningarna

och vid byggandet af jernvägar, utan tvifvel tvärtom ansett

det för en stor fördel för vårt land, om man då kunnat begagna sig af

en dylik fond för att få de behöfliga lånemedlen för billigt pris. Och

hvad särskilt jordbruket beträffar, har detta fortfarande, såsom nogsamt

är bekant, stort behof af billigare låneräntor, och det är anledning hoppas

att för denna näring fonden må kunna blifva till gagn och nytta.»

»Att uti hopsparandet af en fond se endast faror och svårigheter, men

icke tänka på de minst lika stora fördelar, som för ett land som Sverige

af en dylik fondbildning måste härflyta, synes vara väl ensidigt. Det vill

till och med förefalla, som om dessa fördelar, äfven om en del enskilda

intressen under öfvergångstiden skulle komma att något lida, hvilket dock

icke är påtagligt, redan i och för sig fullt uppväga de möjliga svårigheterna,

och att man skulle i skapandet af en dylik fond lika väl kunna

finna ett ytterligare skäl för genomförandet af arbetareförsäkringen som

för motsatsen.»

I sitt anförande till statsrådsprotokollet till föreliggande kong! proposition

yttrar nuvarande departementschefen i samma fråga:

»Af skäl, som blifvit anförda vid framläggandet för Riksdagen af

1895 års förslag till arbetarepensionering, anser äfven jag de från några

håll uttalade farhågorna angående verkan af eu så småningom skeende

fondbildning, åtminstone till det belopp, hvarom det nu skulle komma att

handla, vara mycket öfverdrifna. Och de skäl, som ej mindre i försäkringstekniskt

än äfven i nationalekonomiskt hänseende framstälts till förmån

för fondbildningssystemet, synas mig ega full giltighet. I sammanhang

härmed förtjenar måhända att omnämnas, att jemväl den tyska riksregeringen

i sitt nu föreliggande ändringsförslag angående ålderdoms- och

invaliditetsförsäkringslagen funnit sig föranlåten att förorda en omedelbar

öfvergång från det hittills tillämpade systemet med efter hand växande

utgifter och en relativt mindre fondbildning till det system, som jemväl

ligger till grund för förevarande lagförslag, nemligen systemet med fasta

utgifter och en större fondbildning».

Mer än en gång har ifrågasatts att minska fondbildningen genom att

låta antingen hela statsbidraget eller någon del deraf icke utgå direkt så
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

som tillägg till afgifterria utan först såsom tillägg till pensionerna. I fråga

härom vill utskottet endast framhålla, att ett sådant tillvägagående skulle

leda derhän, att statens utgift för sagda ändamål i framtiden blefve jemt

sa mycket större, än da medlen fonderas, som ränteinkomsten af den fond,

hvilken i. motsatt fall skulle varit samlad. Sålunda skulle, om t. ex. statens

bidrag till hustrupensioneringen, hvilket beräknats till något öfver en

million kronor om aret, i stället för att från början årligen utgå med detta

belopp, utginge på det sätt, att staten betalade sitt bidrag i form af ett

tillägg till de utgående hustrupensionerna, detta visserligen för statsverket

medföra den fördel, att sagda utgift under de 10 första åren blefve inbesparad,

men deremot för kommande generationer medföra den betänkliga

olägenheten, att ifrågavarande utgift, hvilken efter hand skulle blifva allt

större och större, till slut, efter (JO—70 år, då den uppnått sitt maximum,

— bortsedt från befolkningens tillväxt — komme att uppgå till i rundt tal

3 gånger det belopp, som eljest erfordrats, för att sedermera alltjemt hålla

sig vid denna höga siffra.

Då. således den besparing, som den nuvarande generationen genom

ett dylikt förfaringssätt skulle kunna för sin del åvägabringa, icke synes

stå i rimlig proportion till de uppoffringar, som derigenom skulle åläggas

framtida generationer, har utskottet icke funnit anledning att i förevarande

afseende tillstyrka någon förändring i det af Kongl. Maj:t föreslagna systemet.

Vidare har i koinmerskollegii år 1894 afgifna betänkande blifvit

framhållet, att fondkapitalets fastläsande på ett ställe eller hos den myndighet,

som skulle hafva penningeförvaltningen om hand, komme att försvåra

dess fördelande öfver hela landet; men då i statsrådsprotokollet till

1895 års kongl. proposition i ämnet af dåvarande föredragande departementschefen

anförts, att han icke ville förneka, att anordningar möjligen

erfordrades för att fördela de besparingar, som under första tiden inflyta,

anser sig utskottet kunna antaga, att vid fråga om fondernas blifvande

förvaltning, tillfyllestgörande bestämmelser komma att meddelas i syfte

att göra denna fond så fruktbärande som möjligt.

30-32 §§.

Jemte det utskottet i dessa paragrafer föreslagit några förtydligande

redaktionella ändringar, har utskottet ansett minimigränsen för böterna böra

för vissa fall sättas något lägre än hvad Kongl. Maj:t ifrågasatt, hvarjemte

i öfverensstämmelse med hvad i nyare lagar i allmänhet skett, bötesbeloppen

ansetts i sin helhet böra tillfalla kronan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

I fråga om den af utskottet föreslagna öfvergångsbestämmelsen får

utskottet hänvisa till hvad under 4 § här ofvan anförts.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts

förslag till lag angående försäkring för beredande af

pension eller lifränta icke kunnat oförändradt antagas,

ville, i anledning af såväl Kongl. Maj:ts berörda proposition

som de af herrar Norrman, D. Bergström

m. fl., Lindblad, Branting, Lundell och Elis Nilson,

samt grefve H. E. G. Hamilton i ämnet väckta motioner,

n:is 222, 226, 228, 229, 230 och 235, för sin

del antaga följande

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

in; i.] in !>( in

Lag

angående försäkring för beredande af pension eller lifränta.

•’ ''• • L.vt} J i! ! Hot! *i . »U.i •* V/7- ; UM*. •

1 kap.

Pensionsförsäkring. (Försäkringspligt).

1 §•

I ändamål att pension ma varda de här nedan i 2 § nämnde arbetstagare

beredd, skola dessa, män och qvinnor, från det de fylt aderton nr

försäkras enligt de närmare bestämmelserna i denna lag.

2 §.

1 mom. Arbetstagare, hvilka enligt

denna lag skola försäkras, äro

hos arbetsgivare mot kontant aflöning

anstälde:

1) arbetare, gesäller, lärlingar,

tjenstehjon, statkarlar samt andre,

hvilka i fråga om anställningen äro

med dem jeinförliga; samt

2) biträden vid utöfvande af handel,

yrke eller jordbruks- eller annan

näring, hvilka icke afses i 1), samt

verkmästare, inspektörer, rättare och

dylika arbetsförmän, derest den kontanta

aflöningen ej uppgår till ett

tusen åtta hundra kronor för år

räknadt.

2 §.

1 mom. Arbetstagare, hvilka enligt

denna lag skola försäkras, äro

hos arbetsgivare mot kontant aflöning

anstälde:

1) arbetare, gesäller, lärlingar,

tjenstehjon, statkarlar samt andre,

hvilka i fråga om anställningen äro

med dem jemförliga; samt

2) biträden vid utöfvande af handel,

yrke eller jordbruks- eller annan

näring, hvilka icke afses i l), samt

verkmästare, inspektörer, rättare och

dylika arbetsförmän, derest den kontanta

aflöningen ej uppgår till ett

tusen fem hundra kronor för år

räknadt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

49

Kongl. Maj:ts förslag.

2 mom. Såsom med försäkringspligt

förenad anställning skall jemväl

anses tillfällig sysselsättning,

derest arbetstagaren varit under alla

söckendagar i en kalendervecka hos

samma arbetsgivare sysselsatt.

3 §-

År gift man försäkrad enligt denna

lag, skall hustrun, äfven om hon icke

sjelf är enligt 2 § försäkringspligtig,

ändock anses försäkrad och sålunda

vara berättigad att, enligt hvad här

nedan närmare stadgas, åtnjuta pension.

4 §.

Från försäkringspligt undantagas:

i statens eller kommuns tjenst anstälde

tjensteman och betjente, befälhafvare

och besättning å fartyg samt

de, hvilka uppenbarligen äro till arbete

varaktigt oförmögne.

Försäkringen omfattar ej heller

dem, som, då denna lag träder i

kraft, fy It trettio år; dock gäller i

fråga om försäkrad mans hustru stadgandet

i 3 § oberoende af hustruns

ålder.

På Konungens pröfning ankommer,

om och under hvilka vilkor medlem

af pensions- eller lifränteanstalt må

kunna från föi''säkringspligt enligt

denna lag undantagas.

5 §•

De försäkrade indelas i tre pensionsklasser,

hvilka omfatta:

Utskottets förslag.

2 mom. Såsom med försäkringspligt

förenad anställning skall jemväl

anses tillfällig sysselsättning,

derest arbetstagaren dervid varit under

alla söckendagar i en kalendervecka

hos samma arbetsgivare sysselsatt.

3 §>

Är gift man försäkrad enligt 2 §,

skall hustrun, äfven om hon icke sjelf

är försäkringspligtig, ändock anses

försäkrad och sålunda vara berättigad

att, enligt hvad här nedan närmare

stadgas, åtnjuta pension.

4 §•

Från försäkringspligt undantagas:

i statens eller kommuns tjenst anstälde

tjensteman och betjente, befälhafvare

och besättning å fartyg samt

de, hvilka uppenbarligen äro till arbete

varaktigt oförmögne.

Försäkringen omfattar ej heller

dem, som, då denna lag träder i

kraft, fylt fyratio år.

På Konungens pröfning ankommer,

om och under hvilka vilkor medlem

af pensions- eller lifränteanstalt må

kunna från försäkringspligt enligt

denna lag undantagas.

Dill. till Riksd. Frot. 1898. 8 Samt. 1 Afd. 2 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Särskilda TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

Första klassen: män, hvilkas kontanta

aflöning för vecka uppgår till

tio kronor eller derutöfver;

Andra klassen: män, hvilkas kontanta

aflöning för vecka ej uppgår

till tio kronor; och

Tredje klassen: qvinnor.

6 §•

För hvarje kalendervecka, under

hvilken med försäkringspligt förenad

anställning egt rum, skall för arbetstagare,

intill dess han fylt femtio år,

pensionsafgift erläggas:

inom första pensionsklassen med

tjugu öre;

inom andra pensionsklassen med

femton öre; och

inom tredje pensionsklassen med

tio öre.

7 §•

År försäkrad man gift och är ej

hustrun på grund af egen anställning

försäkringspligtig, skola de under

äktenskapet för mannen erlagda

pensionsafgifter anses såsom erlagda

jemväl för hustrun, dock ej i annan

klass än den tredje.

8 §.

För det i 10 § angifna ändamål

skall en hvar försäkringspligtig arbetstagare

vara försedd med en pensionsbok

enligt faststäldt formulär.

Utskottets förslag.

5 §.

För hvarje kalendervecka, under

hvilken med försäkringspligt förenad

anställning egt rum, skall för arbetstagare,

intill dess han fylt femtio år,

pensionsafgift erläggas:

för man med tjugu öre; och

för qvinna med tio öre.

6 §.

År försäkrad man gift och är ej

hustrun på grund af egen anställning

försäkringspligtig, skall halfva beloppet

af de under äktenskapet för mannen

erlagda pensionsafgifter anses såsom

erlagdt jemväl för hustrun.

7 §.

För det i 9 § angifna ändamål

skall en hvar försäkringspligtig arbetstagare

vara försedd med en pensionsbok

enligt faststäldt formulär.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

51

Kongl. Maj:ts förslag.

Dylika pensionsböcker skola tillhandahållas

allmänheten å postsparbankskontor

och å de öfriga ställen,

som dertill kunna utses, till pris, som

af Konungen bestämmes.

9 §•

Då arbetstagare tillträder anställning,

med hvilken försäkringspligt är

förenad, skall han till arbetsgifvaren

öfverlemna sin pensionsbok. År

arbetstagaren ej med pensionsbok försedd,

skall sådan af arbetsgifvaren

anskaffas. Genom dennes försorg

skall boken förses med anteckning

om arbetstagarens fullständiga namn,

födelse-år och dag, samt födelse- och

boningsort.

10 §.

De i 6 § stadgade afgifter skola

genom arbetsgifvarens försorg för

arbetstagarens räkning erläggas senast

innan full aflöning för vecka

eller längre tid till denne utbetalas.

Erläggande af pensionsafgift skall

ega rum å postsparbankskontor eller

annnat ställe, som dertill kan utses,

dervid anteckning om erläggandet,

på sätt särskildt bestämmes, göres i

arbetstagarens pensionsbok, hvilken

då skall för sådant ändamål af arbetsgifvaren

företes.

Utskottets förslag.

Dylika pensionsböcker skola till,

handahållas allmänheten å postsparbankskontor

och å de öfriga ställen,

som dertill kunna utses, till pris, som

af Konungen bestämmes.

§ §.

Då arbetstagare tillträder anställning,

med hvilken försäkringspligt

är förenad, skall han till arbetsgifvaren

öfverlemna sin pensionsbok. Vägrar

arbetstagaren detta eller är lian ej

med pensionsbok försedd, skall sådan

af arbetsgifvaren anskaffas. Genom

dennes försorg bör boken förses med

anteckning om arbetstagarens fullständiga

namn, födelseår och -dag

samt födelse- och boningsort.

5 §.

1 mom. De i 5 § stadgade afgifter

skola genom arbetsgifvarens

försorg för arbetstagarens räkning

erläggas, innan full aflöning för vecka

eller längre tid till denne utbetalas,

dock att pensionsafgift ej må

för någon kalendervecka erläggas senare

än ett år efter veckans utgång.

2. mom. Pensionsafgift skall erläggas

antingen genom inbetalning å

postsparbankskontor eller annat ställe,

som dertill kan utses, dervid anteckning

om erläggandet, på sätt särskildt

bestämmes, göres i arbetstagarens

pensionsbok, hvilken då skall

för sådant ändamål af arbetsgifvaren

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

11 §•

1 mom. Arbetsgivare skall under

den tid, försäkringspligtig arbetstagare

hos honom innehar anställning,

förvara dennes pensionsbok, hvilken,

då anställningen upphör, skall till

arbetstagaren öfverlemnas.

2 mom. I pensionsbok må ej göras

anteckning om arbetstagares uppförande

eller arbete eller om annat,

som ej har afseende på rätt till pension

enligt denna lag.

3 mom. Har pensionsbok förkommit

eller blifvit för sitt ändamål

obrukbar, skall ny pensionsbok anskaffas

och deri, på anmälan å något

af de i 10 § omförmälda ställen, så

fort ske kan, införas bevis om de

pensionsafgifter, som finnas hafva

blifvit för den försäkrade inom de

särskilda pensionsklasserna erlagda.

Priset för ny pensionsbok skall af

Utskottets förslag.

företes, eller ock genom infästande

till behörigt belopp i arbetstagarens

pensionsbok af särskilda för ändamålet

utfärdade pensionsmärken, dervid

det åligger arbetsgifvaren att genom

påteckning enligt faststäldt formulär

makulera de infästa märkena.

3 mom. Pensionsmärken, hvarom

i 2 mom. förmäles, skola genom statsverkets

försorg tillhandahållas allmänheten

till åsätta, värden och vara

försedda med beteckning för det år,

under hvilket de från statsverket utgifvits.

10 §.

1 mom. Arbetsgivare skall under

den tid, försäkringspligtig arbetstagare

hos honom innehar anställning,

förvara dennes pensionsbok, hvilken,

då anställningen upphör, skall till

arbetstagaren öfverlemnas.

2 mom. I pensionsbok må ej göras

anteckning om arbetstagares uppförande

eller arbete eller om annat,

som ej har afseende på rätt till pension

enligt denna lag.

3 mom. Har pensionsbok förkommit

eller blifvit för sitt ändamål

obrukbar, skall ny pensionsbok anskaffas

och deri, på anmälan å något

af de i 9 § omförmälda ställen, så

fort ske kan, införas bevis om de

pensionsafgifter, som finnas hafva

blifvit för den försäkrade erlagda.

Priset för ny pensionsbok skall af

arbetsgifvaren, derest den förra boken

s. 53 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

53

Kongl. Maj:ts förslag.

arbetsgivare!!, derest den förra boken

förkommit eller blifvit obrukbar under

tid, då den af arbetsgifvaren

skolat förvaras, men eljest af arbetstagaren

gäldas.

12 §.

På det att pensionsstyrelsen må

komma i tillfälle att granska de pensionsböcker,

i livilka bevis om erlagda

afgifter införts, åligger det arbetsgivare

att, en gång om året, å något

af de i 10 § omförmälda ställen inlemna

de pensionsböcker, som han

bar i sitt försvar.

För enahanda ändamål skall pensionsbok,

som ej af arbetsgifvare förvaras

och som ej förut under året af

pensionsstyrelsen granskats, genom

den försäkrades försorg inlemnas vid

äfventyr att eljest, der skiljaktighet

mellan pensionsboken och pensionsstyrelsens

räkenskaper yppar sig,

dessa räkenskaper skola hafva vitsord

i fråga om de pensionsafgifter,

som icke underkastats granskning..

Under tid, då pensionsbok är till

pensionsstyrelsens granskning inlemnad,

skall bevis om erlagda pensionsafgifter

meddelas genom interimsqvitto

enligt faststäldt formulär.

13 §.

För erlagda pensionsafgifter, så ock

för anskaffad pensionsbok, derför

Utskottets förslag.

förkommit eller blifvit obrukbar under

tid, då den af arbetsgifvaren

skolat förvaras, men eljest af arbetstagaren

gäldas.

U §.

På det att pensionsstyrelsen må

komma i tillfälle att granska de pensionsböcker,

i hvilka bevis om erlagda

afgifter införts, åligger det arbetsgifvare

att, en gång om året, å något

af de i 9 § omförmälda ställen inlemna

de pensionsböcker, som han

har i sitt förvar.

För enahanda ändamål skall pensionsbok,

som ej af arbetsgifvare förvaras

och som ej förut under året af

pensionsstyrelsen granskats, genom

den försäkrades försorg inlemnas vid

äfventyr att eljest, der skiljaktighet

mellan pensionsboken och pensionsstyrelsens

räkenskaper yppar sig,

dessa räkenskaper skola hafva vitsord

i fråga om de pensionsafgifter, som

icke underkastats granskning.

Bevis om inlemnande af pensionsbok

skall af giftsfritt meddelas.

Under tid, då pensionsbok är till

pensionsstyrelsens granskning inlemnad,

skall bevis om erlagda pensionsafgifter

meddelas genom interimsqvitto

enligt faststäldt formulär.

12 §.

För erlagda pensionsafgifter, så ock

för anskaffad pensionsbok, derför

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Särskilda Utskotts (N:o 2J Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

priset ej enligt 11 § 3 mom. skall af

arbetsgifvaren gäldas, må arbetsgifvaren,

senast vid nästa utbetalning

till arbetstagaren af full aflöning för

vecka eller längre tid, göra afdrag å

aflöningen. Arbetsgifvaren åligge

dock att genom uppvisande af pensionsboken

eller, i fall som i 12 §

afses, af interimsqvitto styrka afdragets

behörighet.

14 §.

Rätt till pension enligt denna lag

inträder vid fylda sextiofem år eller

dessförinnan vid varaktig oförmåga

till arbete, dock ej förr än efter fylda

femtio år.

Varaktig oförmåga till arbete skall

anses vara för handen hos den, som

befinnes till följd af kropps- eller

sinnessjukdom, vanförhet eller lyte

vara ur stånd att genom sådant arbete,

som motsvarar hans krafter och färdigheter,

vidare sig försörja.

Utskottets förslag.

priset ej enligt 10 § 3 mom. skall af

arbetsgifvaren gäldas, må arbetsgifvaren,

senast vid nästa utbetalning till

arbetstagaren af full aflöning för

vecka eller längre tid, göra afdrag å

aflöningen. Arbetsgifvaren åligge

dock att genom uppvisande af pensionsboken

eller, i fall som i 11 §

afses, af interimsqvitto styrka afdragets

behörighet.

13 §.

Man, som under minst tvåhundrasextio

veckor varit försäkrad till erhållande

af pension enligt denna lag,

eger att äfven derefter, ändå att han icke

innehar med för säkring saligt förenad

anställning, fortsätta försäkringen genom

att erlägga pensionsafgifter enligt

stadgandet i 5 §, och skola jemväl vid

sådant fortsättande af försäkringen

de af gifter, som för gift man erläggas,

gälla för hans hustru på sätt i 6 §

omförmäles.

14 §.

Rätt till pension enligt denna lag

inträder vid fylda sextiofem år eller

dessförinnan vid varaktig oförmåga

till arbete, dock ej förr än efter fylda

femtio år.

Varaktig oförmåga till arbete skall

anses vara för handen hos den, som

befinnes till följd af kropps- eller

sinnessjukdom, vanförhet eller lyte

vara ur stånd att vidare sig försörja.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

55

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

15 §.

Pensionens belopp skall för hvarje erlagd pensionsafgift utgöra två

procent af afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit från den dag,

afgiften erlades, till den dag, från hvilken pensionen utgår.

16 §.

Pension utgår till försäkrad från den dag, rätt till pension enligt

14 § inträda hvilket, då annat förhållande ej visas, anses hafva skett den

dag pensionen sökes.

Pension upphör med utgången af den månad, under hvilken pensionstagaren

aflidit.

17 §•

Flyttar någon, som är berättigad till pension enligt denna lag, ur

riket, eger han ej rätt uppbära pension för tid, under hvilken han är å

utrikes ort bosatt.

18 §.

1 inom. Ansökning om pension

skall göras skriftligen å något af de

i 10 § omförmälda ställen uti till

pensionsstyrelsen stäld inlaga; och

skola vid sådan ansökning fogas

följande handlingar:

1) prestbevis angående sökandens

ålder samt, i fråga om pension för

hustru på grund af mannens försäkring,

angående den tid äktenskapet

varat;

2) läkareintyg angående sökandens

helsotillstånd; skolande sådant intyg

tillika innehålla uppgift huruvida

sökanden enligt läkarens uppfattning

må anses vara till varaktigt arbete

oförmögen, på sätt i 14 § sägs; och

18 §.

1 mom. Ansökning om pension

skall göras skriftligen å något af de

i 9 § omförmälda ställen uti till

pensionsstyrelsen stäld inlaga; och

skola vid sådan ansökning fogas

följande handlingar:

1) prestbevis angående sökandens

ålder samt, i fråga om pension för

hustru på grund af mannens försäkring,

angående den tid äktenskapet

varat;

2) läkareintyg angående sökandens

helsotillstånd; skolande sådant intyg

tillika innehålla uppgift huruvida

sökanden enligt läkarens uppfattning

må anses vara till varaktigt arbete

oförmögen, på sätt i 14 § sägs; och

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Särskilda Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag.

3) de handlingar, som i (ifrigt erfordras

till utredande af sökandens

rätt till pension.

Har sökanden fylt sextiofern år,

är sådant intyg, som i 2) omförmäles,

ej erforderligt.

2 mom. Beviljas pension, utfärdas

derå pensionsbref af pensionsstyrelsen.

19

Utskottets förslag.

3) de handlingar, som i öfrigt erfordras

till utredande af sökandens

rätt till pension.

Har sökanden fylt sextiofem år,

är sådant intyg, som i 2) omförinäles

ej erforderligt.

2 mom. Beviljas pension, utfärdas

derå pensionsbref af pensionsstyrelsen.

§•

Utbetalning af pension verkställes å postsparbankskontoret i den

ort, der pensionstagaren vistades då ansökning derom gjordes, derest icke

i ansökningen uppgifvits annat kontor. I pensionsbref skall lemnas uppgift

å det postsparbankskontor, der utbetalning af pensionen kommer att ske.

Afflyttar pensionstagaren till annan ort eller önskar han af annan anledning

pensionens utbetalande å annat än förut uppgifvet postsparbankskontor,

må, på ansökning hos pensionsstyrelsen, anvisning meddelas om utbetalningens

verkställande å annat kontor.

Pension må lyftas för hvarje kalendermånad efter ingången af derpå

följande månad; dock att, om pensionens belopp understiger tolf kronor,

pension utbetalas endast för hvarje år efter ingången af derpå följande år.

20 §.

Rätt till pension enligt denna lag kan ej öfverlåtas och må förty ej

för gäld i mät tagas.

2 kap.

Lifränteförsäkring (frivillig).

21 §.

En hvar svensk man eller qvinna emellan aderton och femtio års

ålder eger genom erläggande af lifränteafgifter varda försäkrad till erhållande

af lifränta enligt denna lag.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

57

Kong!. Majds förslag.

Utskottets förslag.

22 §.

Ej må för någon under ett kalenderår erläggas lifränteafgifter till

högre sammanlagdt belopp än tolf kronor, ej heller för hvarje gång mindre

än en krona eller, der högre belopp erlägges, annorlunda än med helt

antal kronor.

23 §.

Vid erläggande • af första lifränteafgift utlemnas för den försäkrade

eu lifräntebok enligt faststäldt formulär till pris, som af Konungen bestämmes.

24 §.

T fråga om ställe, der lifräntebok

tillhandahålles och der lifränteafgifter

böra erläggas, om anteckningar

i lifräntebok, om utfående af ny lifräntebok,

då äldre sådan förkommit

eller blifvit för sitt ändamål obrukbar,

om granskning af lifräntebok,

om rätt till lifränta, om lifräntas

belopp, om tid, då lifränta börjar

att utgå och upphör, om afbrott i

rätt till lifränta, om ansökning att

utfå lifränta, om utbetalning af lifränta

samt om öfverlåtelse af rätt

till lifränta skall hvad i 8 och 10

§§, 11 § 3 mom. samt 12, 14, 16,

17, 18, 19 och 20 §§ angående pensionsbok,

pensionsafgifter och pension

är stadgadt i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

llih. till liilcsd. Prof. 1898. 8 Sami. / /.

24 §.

I fråga om ställe, der lifräntebok

tillhandahålles och der lifränteafgifter

böra erläggas, om anteckningar

i lifräntebok, om utfående af ny lifräntebok,

då äldre sådan förkommit

eller blifvit för sitt ändamål obrukbar,

om granskning af lifräntebok,

om rätt till lifränta, om lifräntas

belopp, om tid, då lifränta börjar

att utgå och upphör, om afbrott i

rätt till lifränta, om ansökning att

utfå lifränta, om utbetalning af lifränta

samt om öfverlåtelse af rätt

till lifränta skall hvad i 7 och ,9 §§,

10 § 3 mom. samt 11, 14, 15, 16,

17, 18, 19 och 20 §§ angående pensionsbok,

pensionsafgifter och pension

är stadgadt i tillämpliga delar

lända till efterrättelse.

i 2 imf t.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Majt:s förslag.

Utskottets förslag.

3 kap.

Förvaltning och statsbidrag.

25 §.

Ärenden rörande den försäkring, hvarom i denna lag stadgas, skola

handläggas af en för hela riket gemensam pensionsstyrelse.

Pensionsstyrelsens organisation och sättet för dess verksamhet bestämmas

af Konungen.

I pensionsstyrelsens beslut må ändring sökas hos Konungen senast

före klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet, dagen, då detta skedde,

likväl oräknad.

26 §.

1 mom. För att öfvervaka det staclgandena i denna lag efterlefvas,

eger pensionsstyrelsen att, der sådant anses erforderligt, för visst län eller

mindre distrikt deraf utse ombud, som har att på anfordran af pensionsstyrelsen

meddela utlåtande i frågor angående beviljande af pension eller

lifränta samt i öfrigt vid utöfning af sin befattning ställa sig till efterrättelse

de särskilda föreskrifter, som kunna varda ombudet meddelade.

2 mom. Kommunalstämma å landet samt stadsfullmägtige i stad

eller i stad, der sådana ej finnas, allmän rådstuga må jemväl, om förhållandena

dertill gifva anledning, för kommunen eller, derest densamma anses

böra i flera distrikt fördelas, för hvarje sådant distrikt utse lämplig

person, som eger tillse, att i denna lag stadgad försäkringspligt uppfylles,

samt med råd och upplysningar i ämnet arbetsgifvare och arbetstagare

tillhandagå.

27 §.

1 mom. Derest tvekan uppstår

eller tvist förekommer, om hvem

som enligt denna lag skall såsom

arbetsgifvare rätteligen anses, eller

27 §.

1 mom. Derest tvekan uppstår

eller tvist förekommer, om hvem

som enligt denna lag skall såsom

arbetsgifvare rätteligen anses, eller

s. 59 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2J Utlåtande N:o 2.

59

Kongl. Maj:ts förslag.

huruvida arbetstagare skall enligt

denna lag försäkras, eller till hvilken

pensionsklass manlig arbetstagare

skall räknas, må utlåtande i sådan

fråga inhemtas af person, som enligt

26 § af kommun blifvit utsedd att

tillse det försäkringspligt uppfylles

eller, om någon sådan icke är för

kommunen eller distriktet i fråga

utsedd, af ordförande i vederbörande

kommunalnämnd, magistrat eller

stadsstyrelse.

2 mom. Den som ej åtnöjes

med utlåtande, som i 1 mom. omförmäles,

och hvilket, derest begäran

derom framställes, bör skriftligen

meddelas, må underställa frågan

pensionsstyrelsens afgörande genom

en af utlåtandet åtföljd inlaga, som

må till styrelsen insändas eller inlemnas

å något af de i 10 § oinförmälda

ställen. Intill dess pensionsstyrelsens

beslut i ämnet meddelas,

skall det besked, som utlåtandet

innehåller, lända till efterrättelse.

28 §.

Pensions- och lifränteafgifterna

skola prgå till en fond, som förvaltas

i enlighet med de närmare föreskrifter,

som derom utfärdas.

Till nämnda fond skall för hvarje

år af statsmedel ingå ett belopp, som

motsvarar halfva beloppet af de under

året erlagda pensions- och lifränteafgifterna.

Utskottets förslag.

huruvida arbetstagare skall enligt

denna lag försäkras, må utlåtande

i sådan fråga inhemtas af person,

som enligt 26 § af kommun blifvit

utsedd att tillse det försäkringspligt

uppfylles eller, om någon sådan icke

är för kommunen eller distriktet i

fråga utsedd, af ordförande i vederbörande

kommunalnämnd, magistrat

eller stadsstyrelse.

2 mom. Den som ej åtnöjes med

utlåtande, som i 1 mom. omförmäles

och hvilket, derest begäran derom

framställes, bör skriftligen meddelas,

må underställa frågan pensionsstyrelsens

afgörande genom en af utlåtandet

åtföljd inlaga, som må till

styrelsen insändas eller inlemnas å

något af de i 9 § omförmälda ställen.

Intill dess pensionsstyrelsens

beslut i ämnet meddelas, skall det

besked, som utlåtandet innehåller,

lända till efterrättelse.

28 §.

Pensions- och lifränteafgifterna

skola ingå till en fond, hvilken förvaltas

i enlighet med de grund,er, som

af Konung och Riksdag gemensamt

fastställas.

Till nämnda fond skall för hvarje

år af statsmedel ingå ett belopp, som

motsvarar halfva beloppet af de under

året erlagda pensions- och lifränteafgifterna.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj ds förslag.

Utskottets förslag.

För bestridande af kostnaden för

den i 3 § stadgade förmån skall jemväl

af statsmedel till samma fond

ingå ett belopp, som motsvarar trettio

procent af samtliga under året erlagda

pensionsafgifter.

För bestridande af kostnaden för

den i 3 § stadgade förmån skall jemväl

af statsmedel till samma fond

ingå ett belopp, som motsvarar trettio

procent af samtliga under året erlagda

pensionsafgifter.

29 §.

1 mom . Inom fem år efter det lagen träd t i kraft och sedermera

minst en gång hvart tionde år skall, efter Konungens bestämmande, anställas

en på vetenskaplig sannolikhetsberäkning grundad undersökning,

huruvida pensions- och lifränteafgifterna äro i förening med stadgadt bidrag

af statsmedel tillräckliga till bestridande af pensioner och lifräntor åt dem,

som på^ grund af bestämmelserna i 2 och 21 §§ derefter inträda i försäkringen.

Framgår af denna undersökning behof af förändring i gällande bestämmelser

rörande försäkringsvilkoren, må dock sådan förändring ej afse redan

då beviljade pensioner eller lifräntor, och för dem, hvilka, då'' förändring

vidtages, äro försäkrade, blott afse de pensions- och lifränteafgifter, som

derefter erläggas, eller de pensions- och lifräntebelopp, som svara mot sistnämnda

afgifter, samt ega rum endast efter af Konung och Riksdag derom

fattadt beslut.

2 mom. I sammanhang med sådan undersökning, som i 1 mom. är

nämnd, skall tillika verkställas utredning, huruvida fonden är så stor, att

den minst motsvarar kapitalvärdet af alla de utbetalningar, som med dess

medel skola bestridas.

Visar sig dervid brist, skall denna ersättas af statsmedel.

30 §. .

Förutom den utgift för kommuner,

hvartill bestämmelserna i 26 § 2 mom.

och 27 § kunna föranleda, bestridas

kostnaderna för försäkringsväsendets

förvaltning af staten.

30 §.

Med undantag af den utgift för

kommuner, hvartill bestämmelserna

i 26 § 2 mom. och 27 § kunna

föranleda, bestridas kostnaderna för

försäkringsväsendets förvaltning af

staten.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

61

Kongl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser.

31 §•

1 mom. Arbetsgivare, som underlåter

att fullgöra hvad honom enligt

10 och 12 §§ åligger, straffas med

böter från och med fem till och med

femtio kronor.

2 mom. Förseelse mot stadgandet

i 11 § 2 mom. straffas med böter

från och fem till och med femhundra

kronor.

32 §.

/ mom. Förseelse, som i 31 § omförmäles,

åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol.

2 mom. Böter, som enligt denna

lag ådömas, tillfalla till ena hälften

kronan och till andra hälften åklagaren.

Saknas tillgång till sådana

böters gäldande, skola de förvandlas

enligt allmän strafflag.

31 §•

1 mom. Arbetsgifvare, som underlåter

att fullgöra hvad honom enligt

9 och 11 §§ åligger, strafffs med

böter från och med två till och med

femtio kronor.

2 mom. Bryter någon emot livad

i 10 § 2 mom. finnes stadgadt, straffes

med böter från och med fem till och

med femhundra kronor.

32 §.

1 mom. Förseelse, som i 31 § omfönnäles,

åtalas af allmän åklagare

vid allmän domstol.

2 mom. Böter, som enligt denna

lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas

tillgång till sådana böters gäldande,

skola de förvandlas enligt allmän

strafflag.

33 §.

De närmare föreskrifter, som, utöfver hvad denna lag innehåller,

finnas erforderliga för lagens tillämpning, utfärdas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 Denna lag träder i kraft den 1

januari 1900. januari 1900.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Kongl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

För dem, som då fylt trettio, men

icke fyrtio år, skall beloppet af pension

eller lifränta, utöfver hvad i

15 § stadgats, för hvarje erlagd pensions-

eller lifränteafgift utgöra:

för den, som fylt 30 år: 0,2 procent,

» » 31 » 0,4 »

» » 32 » 0,6 »

» » 33 » 0,8 »

» » 34 » l,o »

» » 35 » 1,2 »

» » » 1,4 »

» » 37 » 1,6 »

» » tJc? » »

» » 39 > 2,o »

d/ afgiftens belopp för hvarje helt är,

som förflutit frän den dag, afgiften

erlades, till den dag, från hvilken

pensionen eller lifräntan utgår.

Den kostnad, som af denna bestämmelse

för anledes, bestrides af statsverket.

2) att herr J. Nilssons motion, n:o 178, icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda; samt

3) att herr Sahlins motion, n:o 234, icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 april 1898.

På utskottets vägnar:

A. G. SVEDELIUS.

c

s. 63 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

63

Reservationer:

vid 2 § 2 mom.:

af herrar Bergström, Ekströmer, Asker och Bondesson, hvilka anfört:

»Enligt föreliggande lagförslag utgöras de klasser af befolkningen, som

skulle vara underkastade försäkringspligt, d. v. s. genom lagens band

tvungna att för viss arbetstid betala viss pensionsafgift, väsentligen af dem,

som °äro mot aflöning anstälde hos arbetsgifvare och hvilkas anställning

är af mera stadigvarande natur, men tillika skulle såsom med försäkringspligt

förenad anställning jemväl anses tillfällig sysselsättning, derest arbetstagaren

varit under alla söckendagar i en kalendervecka hos samme arbetsgifvare

sysselsatt.

Utom det att en sådan bestämmelse som den sistnämnda lätteligen

skulle kunna kringgås derigenom, att arbetstagare och arbetsgifvare komme

öfverens om, att arbetstagaren en söckendag i hvarje vecka vore från arbete

hos arbetsgivare!! fri, skulle genom ett dylikt stadgande en mängd

s. k. lösa arbetare väl såsom försäkringspligtige _ tvingas att betala

pensionsafgifter för en eller annan vecka, men antagligen icke sa uthålligt

dermed fortfara, att något väsentligt gagn vare sig för staten eller dem

sjelfva deraf blefve en följd. Fast hellre skulle i många fall de obetydliga

afgifter, som af dem erlagts, endast komma att belasta bokföringen under

en längre tidsföljd af år. Vidare skulle särskild! för landsbygden tvångspensioneringen

för de på så lösligt sätt anstälde jordbruks- och skogsarbetarne

medföra ett väsentligt onus för arbetsgifvarne i fråga om tillsynen

och kontrollen öfver att pensionsafgifterna blefve behörigen inbetalda;

och då härtill kommer, att vid sidan af tvångsförsäkringen finnes en frivillig,

af staten garanterad lifränteförsäkring, hvarigenom en arbetstagare,

som vill för sin ålderdom trygga sin existens, har sig obetaget att af besparade

medel bereda sig lifränta, synes tvångsförsäkringen åtminstone till

en början icke böra utsträckas till andra än dem, som hafva en icke

allt för tillfällig sysselsättning.

Under sådana förhållanden hafva vi ansett det vara naturligast och

klokast att vid pensionsförsäkringens början i vårt land såsom vilkor för

försäkringspligt vid tillfällig sysselsättning fastslå, att arbetstagaren under

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 2.

minst fyra pa hvarandra följande kalender veckor skall hafva varit hos

samme . arbetsgivare sysselsatt. Af en sådan bestämmelse skulle icke

ovilkorligen följa, att arbetstagaren hvarje dag hade arbete hos arbetsgivare^

utan att, om arbetstagaren under en eller annan dag af de fyra

kalenderveckorna saknat arbete hos arbetsgifvaren, försäkringspligten i allt

fall ansages hafva inträdt och pensionsafgift följaktligen skola utgöras. De

förmaner, som åtfölja försäkringspligten, nemligen pension för såväl arbetaren

sjelf som, derest ban vore gift, för hans hustru, skulle härigenom blifva

en sporre för arbetstagaren att genom mera stadigvarande arbete kunna fullgöra

sin försäkringspligt och uppbringa pensionen till högsta möjliga belopp.

Något hinder för att framdeles i den obligatoriska pensionsförsäkringen

inrymma jemväl de lösa arbetare, hvilka hafva en ännu kortare tids sysselsättning

hos samme arbetsgivare än en månad, kan ju härigenom icke

uppstå, men deremot vinnes fördelen af att vid försäkringsrörelsens början

densamma icke blefve sa vidtomfattande, att de gjorda beräkningarna

knappast blefve hållbara.

Pa grund af hvad nu anfördt blifvit, få vi härmed hemställa, att

Riksdagen matte besluta, att 2 § 2 mom. i det föreliggande förslaget skall

erhålla följande förändrade lydelse:

2 inom.. Såsom med försäkringspligt förenad anställning skall jemväl

anses tillfällig sysselsättning, derest arbetstagaren varit under fyra på

hvarandra följande kalenderveckor hos samme arbetsgivare sysselsatt;

vid 9 §:

af herrar Bergström, Ekströmer, Asket'', Bondesson och Brodin, hvilka

anfört:

»Om den af särskilda utskottet föreslagna lydelse af 9 § (motsvarande

10 § i lagförslaget enligt Kong! Maj:ts proposition) skulle af Riksdagen

godkännas, blefve deraf en följd, att pensionsafgifter, som afse en viss

arbetstid under t. ex. april manad ett ar, först i april månad nästpaföljda

ar behöfde af vederbörande erläggas. Då det emellertid för

sjelfva förvaltningskontrollen torde vara mindre lämpligt, att afgifter, som

belöpa för. ett kalenderår, först i nästpåföljda års räkenskaper blifva synliga,

samt ordning och reda härutinnan i väsentlig mån vunnes, derest bestämmelse

meddelades derom, att de i 5 § (6 §) stadgade afgifter skola vara

erlagd.a senast före hvarje kalenderars slut, få vi, som äro med utskottet

ense i fråga om dess förslag till förändring i öfrigt af ifrågavarande

paragraf,, härmed hemställa, att Riksdagen ville bifalla särskilda utskottets

förslag till lydelse af denna paragraf, dock med den förändring, att

1 mom. i paragrafen skall erhålla följande lydelse:

s. 65 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

65

1 inom. De i 5 § stadgade afgifter skola genom arbetsgifvarens för
sorg

för arbetstagarens räkning erläggas senast före hvarje kalenderårs slut»;

vid 13 §

af herrar Brodin, O. Persson och Öberg, hvilka anfört:

»För att bereda jordlöpare, mindre yrkesidkare m. fl., hvilka i egenskap

af tjenare varit obligatoriskt försäkrade, men icke längre innehafva

med försäkringspligt förenad anställning, möjlighet att i vidsträcktare män

än enligt utskottets förslag fortfarande vara obligatoriskt försäkrade och

derigenom erhålla förmånen af hustrupensionering, få undertecknade, hvilka

anse den i 18 § af utskottets förslag bestämda tiden af tvåhundrasextio

veckor vara för lång, föreslå, att denna tid måtto nedsättas till etthundra

veckor och sagda paragraf sålunda erhålla följande lydelse:

13 §.

Man, som under minst etthundra veckor varit försäkrad till erhållande

af pension enligt denna lag, eger att äfven derefter, ändå att han icke

innehar med försäkringspligt förenad anställning, fortsätta försäkringen

genom att erlägga pensionsafgifter enligt stadgandet i 5 §, och skola jemväl

vid sådant fortsättande af försäkringen de afgifter, som för gift man

erläggas, gälla för hans hustru på sätt i 6 § omförmäles.»

mot utskottets hemställan i fråga om Kongl. Maj:ts proposition.

af herr Åkerlund, hvilken anfört: »Ehuru varm vän af att staten

ställer sig i spetsen för att på ett med dess verkliga resurser förenligt, varaktigt

sätt söka bereda flertalet af landets kroppsarbetare tillfälle att försäkra

sig om en någorlunda tryggad ålderdom, äfvensom deraf att understöd

må kunna beredas desamma vid inträffade olycksfall i arbete samt

vid långvarigare sjukdomsfall, anser jag mig dock icke kunna biträda det

beslut, hvartill utskottet kommit, emedan jag befarar, att staten icke i

framtiden skall kunna bära de bördor, som antagandet af utskottets förslag

komme att ålägga densamma, och jag derför utan tvekan anser mig

kunna förutse, det staten inom en icke allt för aflägsen framtid skall

nödgas svika de löften till landets arbetare, som i det kongl. förslaget såväl

som ock i utskottets betänkande finnas afgifna, hvarigenom endast den

sista villan blefve värre än den första.

Derjemte befarar jag att den obligatoriska försäkringen, med det mången

gång helt visst olidliga tvång, som densamma skulle ålägga såväl arbetare

Bih. till Rilcsd. Prol. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft. i)

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

som i ännu högre grad arbetsgivare, alls icke skulle vara välkommen efter

att hafva pröfvats någon tid. De allra flesta utlåtanden från arbetaresamfund,

som afgifvits i frågan under senaste tid, hafva ganska otvetydigt

gifvit vid handen, att de socialpolitiska fördelar, man säger sig vänta af

förslagets genomförande icke, kunna vara att påräkna, utan att tvärt om

just den nu ifrågasatta försäkringslagen skulle komma att nära ständigt

missnöje, derest icke sådana medgifvanden sedermera göras, som till arbetarnes

förmån skulle komma att hart när ruinera staten. Men dessutom

befarar jag, att antagandet af lagförslaget skall komma en mycket stor del

af representationen och må hända äfven Kongl. Maj:t att anse, det så mycket

derigenom blifvit gjordt för arbetarnes bästa i framtiden, att inga vidare

kraf för deras räkning på länge höra beaktas eller tillgodoses, änskönt man

utan tvekan kan våga påstå, att om man i lugn förbidan på de välsignelser

en försäkring, åvägabringad hufvudsakligen genom att aftvinga landets

arbetare eu del af deras arbetsförtjenst, i en aflägsen framtid skall åstadkomma,

försummar att vidtaga kraftiga åtgärder, hvilka redan nu kunna

bereda våra arbetare eu mera tryggad framtid och förbättrad social ställning,

sådana ändrade förhållanden äfven inom en så kort tidrymd som

några få årtionden kunna uppkomma i vårt vexlingsrika tidehvarf, att

hela försäkringsfonden med tillhörande attiralj alldeles icke skall främja de

ändamål, man naturligtvis främst afsett med dess tillkomst: de socialpolitiska.

Visserligen uppgifver utskottet, att fonden för den obligatoriska försäkringen

icke skulle behöfva stiga till högre belopp än »inemot 400,000,000

kr.» och för den frivilliga försäkringen till 50 å 100 millioner — redan

dessa belopp för våra förhållanden mycket stora — men oafsedt att dylika

beräkningar ofta slå fel, bör erinras derom, att äfven förslagets varmaste

förfäktare inom utskottet medgifvit, det den nu ifrågasatta lagen endast är

en begynnelse af livad som komma skall, i det en god del personer, hvilka

nu blifvit uteslutna, framdeles böra finnas pligtiga och berättigade att ingå

i den obligatoriska försäkringen, och att ingen hänsyn tagits till befolkningens

sannolika tillväxt eller till den under senaste decennier tilltagande

medellifslängden i landet, hvilka förhållanden synbarligen komma att ställa

mycket ökade kraf på staten, samt att helt säkert räntefoten blifvit beräknad

för hög.

Då jag dessutom anser, det försigtigheten bör bjuda oss att icke blifva

de första att följa Tysklands exempel i denna fråga, innan ännu någon

annan stat gjort detsamma, och systemet i sitt hemland ännu blifvit allt

för litet pröfvadt för att man skulle kunna bilda sig några vissa åsigter

om dess verkningar, vågar jag tro, det den obligatoriska försäkringens an
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

tagande hos oss ännu någon tid bör få anstå, och att statsmagterna handlade

vida betänksammare, derest sådana berättigade kraf från arbetarnes sida

först tillgodosåges, som omedelbart kunde blifva dem till gagn, såsom af

staten understödd olycksfallsförsäkring, höjda bidrag till sjukkassor, beredande

af lättnader för arbetare att kunna förvärfva egen jord och egna

hem, samt inrättande af eu med statsmedel understödd, frivillig försäkringsanstalt.

Men förutom nu anförda skäl emot utskottets och Kongl. Maj:ts förslag

vågar jag framlägga ännu ett, nemligen stadgandet om att, derest tillgång

till böter för uraktlåtenhet att fullgöra de ganska krångliga åligganden,

lagförslaget vill pålägga landets arbetsgivare, saknas, dessa skola förvandlas

enligt allmän strafflag. Jag anser nemligen att en lag, hvilken

som denna skulle komma att ålägga tusentals små arbetsgivare, hvilkas

ekonomiska ställning nära nog i de allra flesta fall kan befaras vara vida

sämre än deras arbetares, betungande och för dem, hvilka sent och bittida

måste arbeta för egen och de sinas försörjning, mycket lätt bortglömda

pligter, ej bör stadga detta straff, hvilket helt säkert allt för ofta skulle

komma att tillämpas.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, får jag hemställa:

att Riksdagen ville afslå såväl Kongl. Maj:ts nådiga

proposition som utkottets hemställan i fråga om obligatorisk

arbetareförsäkring;

att Riksdagen ville antaga det af herr 0. V.

Redelius i hans, utskottets betänkande bifogade reservation

afgifna förslaget till upprättande af en med statsmedel

understödd frivillig försäkringsanstalt.»

af herr Redelius, hvilken anfört: »För att kunna bedöma, huruvida det

är möjligt att bereda pension eller lifränta åt rikets arbetande befolkning

vid 50, 60 eller 65 års ålder, erfordras kännedom om antalet af dem, som

upplefva nämnda ålder. Härom finnes till den föreliggande kongl. propositionen

en beräkning, som uppgifves vara uppgjord enligt statistiska centralbyråns

dödlighetstabell för 1871 —1880 för hela riket och för bada könen

gemensamt. Under antagande, att årligen samma antal barn föddes, och

detta antal vore 100,000, skulle antalet, qvarlefvande öfver 60 år utgöra

721,389 och antalet qvarlefvande öfver 65 år utgöra 498,687, samt antalet

invalider enligt på. anförda ställe (sid. 9—12 i bil. 3 till kongl. propositionen)

åberopade tyska invaliditetssannolikhetstalen utgöra 139,639 i ålders
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande. N:o 2.

klasserna 50—64. Men då antalet i riket födda barn under åren 1876—

I™0'' medeltal 135,160 årligen, så torde det förutnämnda talet

100,000 utbytas mot 135,000. Med i öfrigt samma förutsättningar, som

_namndes> skulle då antalet qvarlefvande öfver 60 år beräknas till

öoé r fa och antalet öfver 65 till 673,209 och antalet invalider till 188,495

J.1/, :''V V'' Detta är resultatet enligt det kongl. förslaget (se ock bil. 1

till denna reservation). Något annorlunda blifva siffrorna, om beräkmngarna

i detta fall göras enligt statistiska byråns dödlighetstabell för

aren 1881 18JO enligt »Sveriges officiella statistik i sammandrag 1896».

Antalet qvarlefvande öfver 60 år uppgår då till resp. 832,623 och 1,124 04 1

och antalet qvarlefvande öfver 65 år resp. 587,519 och 793,150 (se bil 2)

De relativt lägsta talen 673,209 och 188,495 läggas här till grund''för

följande beräkningar. Om nu dessa 861,704 skulle, såsom några synas

vilja, utan afseende pa insatsernas antal, erhålla »fulla pensioner», hvar™77

mahända^förstas de, som »i de vanliga fallen d. v. s. vid 65 ars

ålder blifva något mer än resp. 200, 150 och 100 kronor >, så erfordrades

it de lägre pensionerna a 100 kronor en summa till utdelning af 86.170 400

, ronor och till de högre pensionerna å 200 kronor eu summa af 172,340,800

u-onor (se bil. 3). Om halfva antalet pensionärer finge den lägre och

celin ei(te" 1Ögre pension eu, blefve slutsumman 43,085,200 +

86 170,400 - 129,2o5,600 kronor, hvartill ytterligare skulle läggas pensionsbeloppen

enligt den frivilliga försäkringen. Då till sådan utdelning boll

es,,tn77 °nC om mer än tre milliarder, torde det vara uppenbart för

a a, att allmän pensionering är omöjlig, vare sig insättningar dertill göras

i barndomen eller vid äldre år och till hvilka belopp som helst.

Da icke alla kunna erhålla pension, måste bestämmas, om uteslutning

ykall ske pa grund af ekonomisk ställning eller på grund af social ställning

1 detta hänseende har blifvit yrkadt, att de rika böra uteslutas och alla

de, som åtnjuta pension af staten. Bifalles detta, måste ändock en gräns

kornst^ntfKl°ngh ''Jiar före^git en gräns vid 1,800 kronors inkomst,

sa att de, hvilka hafva högre inkomster, icke skola medtagas i förandra^

T i‘ar flyttat ned grusen till 1,500 kronor, och

andra vilja nedflytta den ännu mer. På försök kan man väl gå ned ett

par hundra kronor till och sätta 1,300 kronors inkomst såsom gräns, och

stannar man der ett ögonblick och beräknar följderna, visar sig, att den

skatta^ 1Ck- St(Jrt vDf yder * dct, stora hela'' emedan antalet af dem, som

. katta för namnda belopp eller för högre inkomster, är så ringa, att genom

dessas frånraknande ålderspensionärernas antal ej skulle minskas med fler

emW 5 ^ ^^ämnda statistik, i städerna funnos

endast 36,801 personer med hvardera tio (10) bevillningskronor eller mer

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Särskilda Utskottts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

och å landsbygden blott 36,653 personer, som påförts ett fyrktal af 100

och deröfver. Vill man då, för att göra saken möjlignre, frånräkna alla,

som hafva beskattningsbar inkomst, och alla fastighetsegare ända ned till

egare af fastighet till endast 100 kronors taxeringsvärde, _och icke fästa

afseende på rätten till pension på grund af egna insättningar, sa lärer

man ej skäligen kunna gå längre; ty då finge man qvar endast dem, som

stå under det s. k. kommunala strecket. Antalet af dem, som stå öfver

strecket, d. v. s. de, som påförts fyrktal, utgjorde enligt meranämnda

statistik 688,836 personer. Fördelade proportionsvis lika på alla åldersklasser

från 20 år och deröfver, kommer på klasserna öfver 65 år ej fullt

100,000. Om desse, med hänsyn till dels folkökningen, dels att många

äro gifta, räknas dubbelt, skulle ändå återstå 473,209 ålderspensionärer

och 160,000 invalider, inalles mer än 630,000 »behöfvande». För att desse

skulle kunna erhålla endast den lägre pensionen om ett hundra kronor hvar,

erfordrades utöfver årsbidragen, om än dessa ökades till 10 eller 12 millioner

kronor årligen, en fond af mer än en och en half milliard (1,500,000,000)

kronor; och ändå hade ingen frivillig försäkring tagits med i beräkningen.

Om på allvar ifrågasättes att ga till väga pa anförda sätt, ma ej förbises,

att ingen vid 20 eller 30 års ålder vet, om han någonsin kommer i behof

af pension, ej heller bör det förgätas, att den rike kan blifva fattig och

den fattige rik.

På grund af det anförda och då man svårligen kan framtvinga

erforderliga försäkringsafgifter af de i ekonomiskt hänseende sämst lottade,

har man icke mägtat vidhålla den tanken att åt de mest behöfvande bereda

pension eller lifränta på grund af deras egna insättningar. Man har sett

sig föranlåten att ställa frågan på en annan basis och försökt lösa den,

åtminstone nominelt och partielt, genom att utvälja vissa kategorier i sådan

ställning, att man trott sig kunna för deras räkning af andra framtvinga

de erforderliga bidragen genom lagens hot om böter och fängelse. Pa

detta sätt har beräknats, att inemot en tredjedel af åldersklasserna 18 — 50

år skulle nås af försäkringen; hvadan omkring en tredjedel af alla, som

uppnå pensionsåldern, också skulle få någon pension, då afseende ej göres

på större eller mindre behof deraf. Resultatet skulle då blifva ungefär

följande:

'' Fn tredjedel af 188,495 invalider är 62,832 till större delen män,

emedan de mer än qvinnor äro utsatta för olycksfall. Här beräknas män

och qvinnor vara lika många; alltså

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

31,416 män med en medelpension af 161,73 gör tillhopa 5,080,909 kr.

31,416 qvinnor » » » » 80,865 » » 2,540,454 »

En tredjedel af 673,209 är 224,403,

således 112,201 män a 200 gör tillhopa 22,440,200 »

°ch 112,202 qvinnor å 100 » » 11,220,200 »

Summa 41,281,763 kr.

Med dylika ( »vanliga»?) pensioner erfordrades sålunda för sådan partiel

försäkring utöfver årsbidragen, om dessa uppskattas till 7,000,000 kronor,

räntor till ett belopp åt 34,281,763 kronor, hvartill kräfdes en fond af mer

än milliard kronor, och ändå är icke medräknaat, hvad som behöfves för

den frivilliga försäkringen. I det statsrådsprotokoll, som är bilagdt den

kongl. propositionen, beräknas årsbidragen till 6,902,000 kronor, och fondbildningen

till 365 millioner »eller något mer» (sid. 20 — 21). Årligen skulle

således blifva disponibla omkring 19 (högst 20) millioner. Detta belopp

räcker till att gifva 200 hvar åt 100,000 (stads- eller fabriksarbetare?), ty

det gör tillhopa 20,000,000. Men då blefve ingenting öfver åt alla de

andra. Om flere finge pension, måste följaktligen pensionerna blifva mindre.

Särskildt har blifvit, anmärkt, att jordbrukare, heinmansegare, arrendatorer

och torpare m. fl. icke kunna erhålla någon pension, fastän de skulle aftvingas

försäkringsafgifter. Till föga tröst för dem har man påstått, att arbetarne

på landet, i. synnerhet till nyssnämnda grupper hörande, skulle vara i mindre

behof af hjelp än stadsarbetarne. Här bör dock framhållas och betonas,

att lagförslaget icke utlofvar pensioner till vissa bestämda belopp, men

gör deras storlek helt och hållet beroende på insättningarnas belopp och

de tider dessa erläggas och den tid, då pensionerna utfalla. De skulle

derför komma att utgå till tusentals olika belopp. Maximi- och minimipensionernas

storlek ses i bil. 4 och 5.

Af dessa bilagor, särskildt n:o 5, kan inhemtas, att de lägsta pensionsbeloppen,

dä afgift blifvit erlagd under blott en del af ett år eller för

allra sista aret endast, uppgå till nagra öre, men de högsta pensionerna,

under förutsättning att försäkringsafgifterna blifvit erlagda utan något afbrott

från fylda 18 år till fylda 50 år, och pensionerna få uppbäras först

efter fylda 65 år, uppgå till 203 kr. Men ehuru teoretiskt rigtiga torde

val dylika pensioner kunna betraktas såsom endast ytterligheter eller

såsom idealpensioner, hvilka sannolikt aldrig komma att utgå. Det sannolikaste

blir väl det, att 50—100 kronors-pensionerna blifva de vanliga,

fastän i en mängd fall derunder. Tvifvelaktigt synes mig, att så stora

belopp skola i medeltal kunna åstadkommas enligt det nu föreliggande

lagförslaget. Ty alldeles förbises bör ej, enligt min åsigt, det förhållande,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Särskilda Utskotts (N-.o 2) Utlåtande N:o 2.

som jag i bil. 2 jemförd med bil. 1 påpekat, att antalet qvarlefvande

öfver 65 års ålder ökas i anmärkningsvärd grad. Enligt beräkningar för

perioden 1871 —1880 uppgå dessa till 498,687 och för perioden 1881 1890

till 587,519 efter en nativitet af 100,000 årligen. Efter en nativitet af

135,000 blir antalet resp. 673,209 i förra och 793,150 i senare fallet. Tydligt

är, att det inverkar i hög grad på pensioneringen, om de lägre eller

de högre siffrorna följas. Kongl. Maj:t och utskottet har med minst lika

goda skäl kunnat följa de högre siffrorna som de lägre, enär de högre

siffrorna äro de af statistiska centralbyrån senast framlagda; och intet

tvifvel lärer förefinnas, att byrån är lika pålitlig i sina senaste uppgifter

som i de föregående. Obestridligt är, att, om antalet qvarlefvande efter

fylda 65 år ökas, innebär denna omständighet eu fara för försäkringen,

enär pensionsbeloppen måste sänkas eller afgifterna höjas eller också pensionsåldern

inträda senare, t. ex. vid 70 år eller ännu senare. Denna för

försäkringen farliga omständighet hade, enligt mitt förmenande, bort mera

uppmärksammas och icke lemnats utan afseende. I detta sammanhang

torde det äfven vara af intresse att uppmärksamma några siffror ur den

s. k. yrkesberäkningen sid. 22— 23 i bil. till kongl. proposition. Der beräknas

antalet af hemmansegares in. fl. hemmavarande barn och magar,

tjenstehjon, arbetare med och utan angifvet yrke, torpare, förmän, bokhållare,

biträden, jernvägstjenstemän och betjente samt sjömän, upptagne

i 11 grupper i åldern 15—70 år och deröfver till 993,289, hvaraf öfver

65 år endast 34,916. Enligt den officiella statistiken 1896 funnos i riket

inom nämnda åldrar resp. 2,898,185 och 397,944. Denna stora olikhet

förefaller mig egendomlig, emedan den icke lärer kunna förklaras pa sa

sätt, att arbetsgifvare och kapitalister kunna antagas vara flere än arbetstagarne,

emedan antalet af dem, som skatta för 1,300 kronors inkomst

eller mer, i hela riket beräknats till blott några och sjuttio tusen. Skulle

åter det stora öfvervägande antalet vara lösa arbetare eller arbetare i icke

försäkringsbar anställning, så synes mig deraf oemotsägligen framgå, att

detta lagförslag är i högsta grad otillfredsställande för de mest behöfvande

i samhället, det är de i ekonomiskt hänseende sämst lottade.

Om tvängsförsäkringsafg tf terna kan sägas, att de, antingen arbetsgifvaren

eller arbetstagaren anses betala dem, i alla fall äro en skatt pa

arbetet och på produktionen, en skatt, som faller mycket ojemn!, då hänsyn

icke tages till skatteförmågan. Den mindre bemedlade kunde komma att

få betala mer än den rike både relativt och absolut. Detta skulle inträffa

i de fall, då å ena sidan den rike lefver af sina goda inkomster utan att

vara direkt arbetsgifvare, men å andra sidan näringsidkaren behöfver flera

biträden för att kunna förvärfva nödtorftigt uppehälle, t. ex. vid jordbruk,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

handtverk och flera industriella verksamhetsgrenar. Än mer: då skatten

skulle framtvingas med hot om böter och fängelse, komme gäldstugusystemet

åter till användning. Genom dessa tvångsafgifter skulle de arbetande^

besparingar hopsamlas och undandragas de betalandes egen

disposition, äfven vid största behof, och förvandlas till fastläst kapital,

hvaraf de ursprunglige egarne i de flesta fall aldrig finge något tillbaka,

ej heller deras råttsinnehafvare. Härtill kommer dessutom svårigheten

att. framtvinga afgifterna af dem, hvilka sakna beskattningsbar inkomst

enligt gällande bevillningsstadga, eller af dem som sakna utmätningsbar

egendom. Lagförslaget saknar bestämmelse om, huru det i sådana fall

skulle gå, med afgifternas erläggande, då dessa icke kunna uttagas, antingen

staten då skall erlägga dem eller de skola förfalla. Skulle det blifva

händelsen, ° att afgifterna i antydda fall skola anses förfallna och aldrig

uttagas, så blefve följden den, att försäkringen i sådant fall förfelat sitt

ändamål och fängelsestraffet för den försumlige och den, som saknat tillgång

till böternas och rättegångskostnadernas erläggande, har äfvenledes

blifvit betydelselöst för pensioneringen. Slutligen bör äfven framhållas,

att den ifrågasatta tvångslagen skulle, enligt mitt förmenande, förorsaka

stor oro, mycket missnöje och ökade svårigheter, förvecklingar och betydande

skada för alla stilla i landena’.

Den förespeglade förmånen af minskad fattigtunga till följd af tvångsförsäkringen

är icke mycket värd. Den allmänna fattigvården Ange alltid

qvar de värnlösa barnen, hvilka utgöra mer än tredjedelen af alla fattighjon,

alla värnlösa mödrar, gifta och ogifta, döfstumma, blinda, idioter,

sinnessjuke, vanföre och andra invalider under 65 år och äfven åldringar

öfver 65 ar från de lösa arbetarnes, sjelfförsörjarnes, torparnes och jordbrukarnes

grupper. Fattigvårdstungan komme sannolikt icke att minskas,

åtminstone icke i betydande grad. Men skulle någon lättnad i denna,

börda uppstå i följd af försäkringen, så komme den företrädesvis de rike

till godo, da desse hafva stort fyrktal, men de mindre bemedlade, som

kanske erlagt de mesta afgifterna till försäkringen, finge ganska ringa eller

alls ingen lättnad, emedan arbetsgivare finnas i icke ringa antal, hvilka icke

ega beskattningsbar inkomst och derför icke blifvit påförda något fyrktal,

till följd hvaraf ^de ingenting betala till den legala fattigvården och derför

icke kunna erhålla något afdrag på sin skatt. De betalande i allmänhet

finge ingen afsevärd lättnad i detta hänseende. Och de, hvilka försäkringen

afser att skydda mot faran att på äldre dagar nödgas anlita den

för sa manga förhatliga fattigvården’, skola icke få det afsedda gagnet

af försäkringen; ty dertill blifva pensionsbeloppen allt för otillräckliga,

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

i synnerhet om något stort antal få pension. Men bestämmas :S vissa fall

pensionerna så stora, att de kunna afvärja nyssnämnda »fara», blifva de

alltför få, som kunna erhålla denna förmån. De allra flesta behöfvande

komma i alla fall att söka hjelp hos den allmänna fattigvården, och detta

så mycket vissare, som det är visst, att de mest behöfvande, icke komma

med i försäkringen. .... I, '' Mri.u -vr in
Äfven

med hänsyn till statskassan kan anmärkning göras emot förslaget,

dock ingalunda deremot, att den skall anlitas för detta ändamål,

men deremot, att den skulle anlitas så starkt till förmån, för den kommande

generationen, att det kunde blifva; svårt att på något kraftigare

sätt bispringa den nu lefvande generationen, "t,, ex. genom olycksfallsförsäkring.

sjukkassor, egna hem in. ,in., hvartill kan läggas sträfvandet att

bereda tillfälle för de mindre bemedlade att förvärfva egna jordbruk,

hvartill möjligen ouppodlade sträckor å statens domäner skulle kunna få

användning, om på statens bekostnad vattendränkta marker torrläggas

och upplåtas åt enskilde på sådana vilkor, att mången derigenom kunde

erhålla sin bergning med hem under eget tak.

Till sist vill jag anmärka ännu en sak, som synes mig påkalla särskild

uppmärksamhet, nemligen fondbildningen; ty vanskligbeter kunna

uppslå i afseende på placeringen och fruktbargörandet af så störa fonder,

som erfordras för försäkringen. Denna fondbildning blir; enligt min

mening, större än utskottet anser troligt. Men herr professor Lindstedt

yttrar i sin skrift, bil. sid. 19, 20: »I verkligheten torde dock dessa

summor komma att utfalla något annorlunda, dels i följd af folkmängdens

ökning, dels äfven på grund deraf, att de försäkrades fördelning i pensionsklasser

icke hvilar på fullt säkra antaganden», samt »att fonden i verkligheten

blifver något större». Detta tror jag också. Enligt mitt förmenande

erfordras till de obligatoriska och frivilliga försäkringarna tillhopa en

fond om minst en milliard kronor. Frågan om dennas placering kan icke

anses löst dermed, att Konungen får bestämma om organisationen af den

styrelse, som skall förvalta medlen, ej heller derigenom, att en lag skall

stiftas angående denna förvaltning; ty först och främst föreligger intet

lagförslag derom, dels må erinras derom, att ingen styrelse eger magt att

placera och fruktbargöra kapital utöfver vissa gränser, öfver hvilka gränser

de icke råda. Det synes mig icke tillrådligt att antaga såsom säkert, att

ifrågavarande fond skulle, såsom några tyckas tro, med fördel kunna

placeras i riksgäldskontoret och i allmänna hypoteksbanken och användas

till betalning af rikets skuld. Ty huruvida detta låter sig göra eller ej,

det beror icke, såvidt jag förstår, på tillgången af svenska papper (sedlar,

obligationer, aktier in. fl.) men på tillgängligt guld eller varor. Förmår

Bih. till Riksd. Rrot. 1898. 8 Sand. 1 Afd. 2 Raft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74 Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

riket producera så mycket, att, sedan de egna beliofven blifvit fylda, för

export återstår tillräckligt att dermed betäcka importen och derutöfver

tillräckligt att ränta och amortera all rikets skuld till utlandet, då är sådan

placering möjlig. Men om än de inhemska näringarna uppnådde en sådan

blomstring, att detta läte sig göra i goda år, så lärer dock icke kunna

undgås, att resultatet blir det motsatta, om missväxt inträffar och handelskriser

uppstå. Då härtill lägges, att ingen utredning härom föreligger,

skulle det, edligt min åsigt, vara allt för mycket vågadt att antaga en lag

på så lösa grunder.

På grund af allt det anförda har jag icke kunnat vara med om den

ifrågasatta tvångsförsäkringen.

Enligt min åsigt hade utskottet bort hemställa,

i i vf • KifV > Pv/*" J>7 ''iCti .* ii, • t,: '' i i; *;;; j ; • •'')] * ’ i* '' .5 : V • •• i

l:o) att Riksdagen icke måtte bifalla Kongl. Maj:ts

föreliggande proposition, såvidt den afser obligatorisk

försäkring.

Beträffande åter den frivilliga försäkringen ställer sig saken annorlunda.

Visserligen kunna anmärkningar rigtas äfven mot denna. Men

otvifvelaktigt är, att den är fri från de svåraste anmärkningar, som kunna

göras mot tmnysförsäkringen. Den frivilliga försäkringen har derjemte

den obestridliga förtjensten att tillerkänna alla lika god rätt, uppmuntrar

till sparsamhet och är ett medel till sjelfhjelp. Denna försäkringsform är

lättare att administrera och är mera utförbar, om den skiljes ifrån än

om den sammanbindes med den obligatoriska. Är det dertill sant, att

»lifränteförsäkringen skulle få sin största betydelse för yrkesarbetarne och

tjenarne», och om än i mindre grad (sid. 17) än för desse, vara af stor

betydelse för »jordtorpare, mindre jordbrukare och handtverkare o. d.», så

synes skäl förefinnas att antaga en dylik försäkring, till en början på

försök, som enligt lagens egna bestämmelser kan rättas om 5 eller 10 år,

om så visar sig erforderligt. Derför vill jag icke motsätta mig förslaget i

denna del. Jag har derför ansett, att utskottet bort hemställa,

2:o) att Riksdagen i så måtto bifaller den kongl.

propositionen, att Riksdagen för sin del antager följande

s. 75 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

75

Förslag

'' till

Lag

angående försäkring för beredande af lifränta.

v i .»

1 kap.

Lifränteförsäkring (Försäkringsrätt).

In

''ifi/ft!!

VI Vt

1 §•

En hvar svensk man eller qvinna emellan aderton och femtio års ålder

eger genom erläggande af lifränteafgifter varda försäkrad till erhållande

af lifränta enligt denna lag.

2 §•

Ej inå för någon under ett kalenderår erläggas lifränteafgifter till

högre sammanlagdt belopp än tolf kronor, ej heller för hvarje gång mindre

än en krona eller, der högre belopp erlägges, annorlunda än med helt

antal kronor.

3 §•

Vid erläggande af första lifränteafgift utleinnas för den försäkrade eu

lifräntebok enligt faststäldt formulär.

Dylika lifränteböcker skola tillhandahållas allmänheten å postsparbankskontor

och å de öfriga ställen, som dertill kunna utses, till pris, som af

Konungen bestämmes.

4 §•

Lifränteboken skall förses med anteckning om försäkringstagarens

fullständiga namn, födelseår och dag samt födelse- och boningsort.

5 §•

Erläggande af lifränteafgift skall ega rilm å postsparbankskontor eller

annat ställe, som dertill kan utses, dervid anteckning om erläggandet, på

sätt särskild!, bestämmes, göres i försäkringstagarens lifräntebok.

opaginerad Kontrollera mot PDF

76,

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

6 §•

Har lifräntebok förkominit^.eller blifvit för sitt ändamål obrukbar,

skall ny lifräntebok anskaffas och deri, på ansökan å något af de i 5 §

omförmälda ställen, så fort ske kan, införas bevis om de lifränteafgifter,

som finnas hafva blifvit för den försäkrade erlagda.

7 §•

De lifränteböcker, i hvilka bevis om erlagda afgifter införts, skola eu

gång om året, å något af de i 5 § omförmälda ställen, till granskning

inlemnas vid äfventyr att eljest, der skiljaktighet emellan lifränteboken och

lifräntestyrelsens räkenskaper yppar . sig, dessa räkenskaper skola hafva

vitsord i fråga om de afgifter, som icke underkastats granskning.

?/ 1.

•Dian ofiunff i'';-,'' n d r/j • ’?o.i id k au >r<: •?«•/»

Rätt till lifränta enligt dénna lag inträder vid fylda sextiofem år eller

dessförinnan vid varaktig oförmåga till arbete, dock fej förr än efter fylda

femtio år.

Varaktig oförmåga till arbete skall anses vara för handen hos den,

som befinnes till följd af kropps- eller sinnessjdkdorn, vanförhet eller lyte

vara ur stånd att genom arbete vidare sig försörja.

i i'' ‘ ■ f ‘ i tJ •! i • , t; {t . . • f .• 11: y • >11 ■ • *. ’•:’<> J r)i i • ’1 ’■ * •: , * l ? • '' t • > \ • ''. |. v , [ i -1

9 §•

Lifräntans belopp skall för hvarje erlagd lifränteafgift utgöra två

procent af afgiftens belopp för hvarje helt år, som förflutit från den dag,

afgiften erlades, till den dag, från hvilken lifränta!! utgår.;

lina

10

Lifränta utgår till försäkrad från den dag, rätt till: lifränta enligt 8 §

inträdt, hvilket, då annat förhållande ej visas, anses hafva skett den dag,

lifränta sökes. ■'' ’*

Lifränta lipphör med utgången af den månad, under hvilken lifräntetagaren

aflidit; io<! • > ... Mv,

It §.

>!, Flyttar någon, som är berättigad till lifränta enligt denna lag, ur

riket, eger han ej rätt uppbära lifränta för tid, under hvilken han är å

utrikes ort bosatt, i.i; m >r.vgi; ignfiaiaiöt i * nöu ~ i: or"

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

12 §.

1 mom. Ansökning om lifränta skall göras skriftligen å något, af de

i 5 § omförmälda ställen uti till lifräntestyrelsen stäld inlaga, och skola

vid sådan ansökan fogas följande handlingar:

1) prestbevis angående sökandens ålder,

2) läkareintyg angående sökandens helsotillstånd; skolande sådant ihtyg

tillika innehålla uppgift, huruvida sökanden enligt läkarens uppfattning må

anses vara till varaktigt arbete oförmögen, på sätt i 8 § sägs; och

3) de handlingar, som i öfrigt erfordras till utredande af sökandens

rätt till,lifränta. ( . ;; >, .''''4. o: •

Har sökanden fylt sextiofem år, är sådant intyg, som i 2) omförmäles,

ej erforderligt. . ; , ... , , i;,no: i., . '' ''

2 inom. Beviljas lifränta, utfärdas derå lifräntebref af lifräntestyrelsen.

13 §.

Utbetalning af lifränta verkställes å postsparbankskontoret i. den ort,

der lifräntetagaren vistades, då ansökning derom gjordes, derest icke i ansökningen

uppgifvits annat kontor.- I lifräntebrefvet skall lemnas uppgift

å det postsparbankskontor, der utbetalning af lifräntan kommer att ske.

Afflyttar lifräntetagaren till annan ort eller önskar han af annan anledning

lifräntans utbetalande å annat än förut uppgifvet postsparbankskontor,

må, på ansökning hos styrelsen, anvisning meddelas om utbetalningens

verkställande å annat kontor.

Lifränta må lyftas qvartalsvis i mars, juni, september och december

månader,

14 §. .

Rätt till lifränta enligt denna lag kali ej öfverlåtas och må förty ej

för gäld i mät tagas.

'' • , - . '' • , ■ , r '' ’ • ‘ • • '' j '' -1, 1 , , 1 / ''

2 kap.

, i i m :r, Förvaltning öbh statsbidrag.

15 §.

Ärendén rörande den försäkring, hvarom i denna lag stadgas, skola

handläggas af en för hela riket gemensam lifräntestyrelse.

Styrelsens organisation och sättet för dess verksamhet bestämmes af

Konungen.

I styrelsens beslut må ändring sökas hos Konungdi senast före klockan

tolf å trettionde dagen från delfaendet, dagen, da detta skedde, likväl

oräknad. , . , i.,,, . . n. ..

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

- 16 §> ■ ,

För att öfvervaka, det stadgandena i denna lag efterlefvas, eger lifräntestyrelsen

att, der sådant anses erforderligt, för visst län eller mindre

distrikt deraf ^utse ombud, som har att på anfordran af styrelsen meddela

utlåtande i frågor angående beviljande af lifränta samt i öfrigt i utöfning

af sin befattning ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som

kunna varda ombudet meddelade.

17 §.

Litränteafgifterna skola ingå till en fond, som förvaltas enligt särskild,

af Konung och Riksdag gemensamt stiftad, lag.

Till nämnda fond skall för hvarje år af statsmedel ingå ett belopp,

som motsvarar halfva beloppet af de under året erlagda lifränteafgifterna.

18 §.

1 mom. ° Inom tern år efter det denna lag trädt i kraft och sedermera

minst en gång hvart tionde år skall, efter Konungens bestämmande, anställas

undersökning, huruvida lifränteafgifterna äro i förening med stadgadt

bidrag af statsmedel tillräckliga till" bestridande af lifräntor åt dem,

som derefter inträda i försäkringen. Framgår af denna undersökning behof

af förändring i gällande bestämmelser rörande försäkringsvilkoren, må

dock sådan förändring ej afse redan då beviljade lifräntor, och för dem,

hvilka, då förändring vidtages, äro försäkrade, blott afse de lifränteafgifter,

som derefter''jerläggas, eller “*de lifräntebelopp, som svara mot sistnämnda

afgifter, samt ega rum endast efter åt Konung och Riksdag derom fattadt

beslut.

2 mom. I sammanhang med sådan undersökning, som i 1 mom. är

nämnd, skall tillika verkställas utredning, huruvida fonden är så stor, att

den minst motsvarar kapitalvärdet åt alla de utbetalningar, som med dess

medel skola bestridas.

Visar sig dervid brist, skall denna ersättas af statsmedel.

19 §.

Kostnaden för lifränteförsäkringsväsendets förvaltning bestrides af staten.

20 §.

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för denna lags tilllämpning,

meddelas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

79

samt af herr Betiedicks hvilken anfört:

">Som jag icke kunnat instämma i det hufvudsakliga tillstyrkande af

Kongl. Maj:ts till utskottet hänskjutna proposition, hvarom utskottets flertal

förenat sig, får jag till stöd för min afvikande mening i korthet anföra

följande.

Oförnekligt torde vara, att den utveckling till det bättre, som nutiden

på de flesta områden medfört, i synnerligt hög grad kommit de kroppsarbetande

klasserna till godo, i det att desamma både absolut, i förhållande

till deras ställning under gångna tider, och relativt, i jemförelse med andra

klasser, gått framåt i välmåga. De härtill förnämligast bidragande orsakerna

äro nykterhetens och sparsamhetens tillväxt, den stigande upplysningen

samt den rika tillgång på arbete, som under senare tider förefunnits.

Emellertid låter det sig icke bestrida, att äfven under nuvarande gynsamma

förhållanden de klasser, hvilka för sitt förvärf uteslutande äro

hänvisade till kroppsligt arbete, mer än andra äro i sin ekonomiska ställning

hotade af faror, för hvilka det vore önskvärdt att bereda dem skydd.

Dessa faror äro förnämligast sjukdom, olycksfall, invaliditet och ålderdom

samt,'' hvad de efterlefvande beträffar, familjeförsörjarens död.

Kongl. Maj:ts förslag afser att mot ålderdom och delvis mot invaliditet

betrygga kroppsarbetarnes ekonomiska välfärd. Mot öfriga ofvan anförda

vådoi^ erbjuder förslaget intet skydd; dock ställer Kongl. Maj:t i utsigt,

att, om förslaget vinner Riksdagens bifall, detsamma snart skall efterföljas

af ett förslag till lag om olycksfallsförsäkring. Emellertid torde det

med skäl kunna sägas, att, om en ordentlig och förtänksam arbetare ej

drabbas af sjukdom, olycksfall eller förtidig död, han i allmänhet bör

hädanefter såsom hittills kunna betrygga sin ålderdom och sin familjs

existens. Försäkringar mot sjukdom, olycksfall och död — i förhållande

till hvilkas ekonomiska följder arbetaren och hans familj stå värnlösa

— äro följaktligen de för dem vigtigaste och förtjena i främsta rummet

beaktande från statens sida.

Den del af Kongl. Maj:ts förslag, som afser obligatorisk försäkring,

kan jag under inga förhållanden tillstyrka.

Det kongl. förslaget bygges på tvång. En sådan princip måste i och

för sig göra detsamma synnerligen impopulärt. Erkännas måste, att det

förefaller föga tilltalande att under större delen af lifvet tvingas till umbäranden,

för att vid 65 års ålder under en kortare tid — enligt hvad

statistiken utvisar i medeltal 12V? år — komma i åtnjutande af en redan

efter nuvarande förhållanden mager pension.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Rörande ^ tvångsförsäkringens verkningar i öfrigt tillåter jag mig att

hänvisa till Tyskland, det enda land, der en motsvarande lagstiftning är

fullständigt genomförd. Vid upprepade besök i detta land har jag gjort

det till särskild uppgift för mig att undersöka verkningarne af denna lagstiftning

och funnit stort missnöje bland alla samhällsklasser. Alla de

många arbetsgivare, som jag samtalat med, äro missnöjda såväl med de

direkta kostnaderna, hvilka utgöra ett orättvist öfverflyttande af arbetarnes

egna bördor pa andra klasser samt dessutom, enär de bestämmas efter

antalet använda arbetare och icke efter den ekonomiska bärigheten, drabba

arbetsgifvarne. med synnerlig ojemnhet, som -särskild! dermed, att genom

den skatt, hvilken genom lagen lägges på produktionen, deras ställning i

konkurrensen med utlandet försämras. Likaledes beklaga de, att insättningarna

i sparbanker aftagit, och att arbetarne använda de penningar,

de fatt öfver, männen till öl och qvinnorna till grannare kläder. Och

arbetarne, hvilka i främsta rummet skulle tänkas njuta af lagens förmåner,

äro icke mer tillfredsstälda. De klaga dels deröfver, att de^beröfvas möjligheten

att använda sina besparingar för närvarande behof, hvilka ofta

äro mera trängande än behofvet att försäkras mot farorna i en framtid,

som de kanhända aldrig uppnå, dels öfver att hafva fråntagits möjligheten

att. lemna sina besparingar åt sina efterkommande, dels ock, att de pensioner,

staten lemnar, äro i förhållande till insatserna allt för .obetydliga,

så att besparingarna kunnat på annat sätt göras mera fruktbärande för

framtiden. Beaktas bör, hurusom äfven små besparingar, samlade under

ett längre antal ar, till sist bilda afsevärda belopp. Antager man, att eu

person under åldern 18-65 år för hvarje år sparade 10 kronor 40 öre,

sålunda den afgift, det kong!, förslaget ålägger arbetaren, samt att dessa

besparingar kapitaliserades med ränta på ränta efter 5 resp. 6 procent,

hvilken vinst i allmänhet torde kunna med säkerhet beräknas i handel

och vandel, då det ej gäller bankinsättningar, skulle han vid slutet af

denna tid ega ^ett kapital af omkring 1,900 resp. 2,000 kronor. Det

torde kunna ifragasättas, huruvida icke en arbetares ålderdom är genom

mnehafvandet af ett sadant kapital mera betryggad än genom en försäkring

enligt förslaget.

En anmärkning mot den tyska lagen, hvilken jag funnit hos alla

klasser, är den om obehaget och det oberättigade i det statsförmynderskap,

som tvångsförsäkringen innebär.

Den allmänna klagan öfver pensionernas otillräcklighet blir så mycket

mer anmärkningsvärd, om man sammanställer densamma med de kostnader,

som åstadkommandet af dessa pensioner imedför. Tyska rikets

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

arbetareförsäkringsanstalt hade under år 1895, då folkmängden var cirka

51 millioner, i inkomster:

för sjukförsäkringen........................... 156,746,000 mark (1 mark = 89 öre)

» olycksfalls » ............................ 88,936,700 »

» invaliditets » ........................... 132,140,000 »

Summa 377,822,700 mark;

i utgifter:

för sjukförsäkringen ......... 148,437,000 mark

» olycksfalls » 68,424,000 »

» invaliditets » 132,140,000 »

Summa 349,001,000 mark;

deribland för förvaltningen:

för sjukförsäkringen............................. 6,987,000 mark

» olycksfalls » 10,372,000 »

» invaliditets » .......................9..... 5,990,000 »

Summa 23,349,000 mark.

Anmärkas bör, att kostnaderna för hela försäkringen på ett år stigit från

näst föregående år med cirka 24 millioner mark, under det att skadeersättningarne

m. m. vid olycksfallsförsäkringen stigit från 9,681,447 mark år 1888 till

14,464,303 mark år 1889,

20,315,320 » » 1890,

26,426,377 » » 1891,

32,340,178 » » 1892,

38,163,770 » » 1893,

44,281,736 » * 1894,

50,125,782 » » 1895, samt

57,347,673 » » 1896,

eller i medeltal med cirka 6 millioner mark årligen.

Detta Tysklands exempel verkar så mycket mer afskräckande, om

man behjertar den sanningen, att har man en gång slagit in på, den väg,

det kongl. förslaget angifver, torde det blifva omöjligt att gå tillbaka,

äfven om man snart nog komme till insigt om, att vägen icke är den rätta.

Försäkringsinstitutionens byggande på en stor fondbildning ingifver

Villiga farhågor i bland annat följande afseenden:

Bill. till Rikxd. Vrot. 1898. 8 Sand. 1 Afd. 2 Höft.

11

opaginerad Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

i första rummet, att räntans fall till sist komme att omöjliggöra försäkringens

tillvaro efter denna princip. Redan nu ställes ju i utsigt, att

svenska statens obligationer om två år skola konverteras till 3 i England

finnas redan 21/.1 procents statsobligationer, och lär statsskulden i dess helhet

komma att om fyra år konverteras till samma räntefot. Med den storartade

och raska. kapitalbildning, som pågår i Sverige, torde utsigt finnas,

att räntan ytterligare kommer att falla. Vidare, att genom storleken af

statens bidrag, hvilket, da vid beräkningarna för förslaget ingen hänsyn

tagits till folkökningen och medellifslängdens ständigt fortgående tillväxt,

med säkerhet komme att högst betydligt öfverstiga det beräknade beloppet,

statsfinanserna till sist skulle förderfvas och staten sättas ur

stånd att fylla äfven andra berättigade kraf, till hvilka jag vill räkna

större bidrag till sjukkassor samt bidrag till en rättvis, ömsesidig olycksfallsförsäkring

och till åstadkommande af egna hem för arbetarne; slutligen,

att penningvärdets fall skulle hafva till följd, att de blifvande

pensionernas framtida värde icke skulle i någon mån uppväga de kostnader

och försakelser, den nuvarande generationen finge underkasta sig

för fondens bildande.

Den fördel, som skulle beredas genom fattigvårdsbördans framtida

minskning, blefve sannolikt aldrig synnerligen afsevärd, då flere af de

klasser, hvilka mest tynga ned kommunernas fattigvårdsbudget, lemnas

alldeles oberörda af förslaget. Jag vill exempelvis erinra om klasserna

idioter, sjuka och vanföra personer samt oförsörjda barn. Dessutom skulle

ingen minskning förekomma förr än i den ganska aflägsna framtid, då

utdelningen af pensioner skulle börja.

Mot en frivillig lifränteförsäkring med särskild hänsyn till de kroppsarbetande

klasserna har jag principielt intet att erinra, men anser mig

icke kunna tillstyrka bifall till det kong!, förslaget i denna del, innan dels

utredning vunnits rörande de sannolika kostnader, som genomförandet af

sådan försäkring skulle medföra, dels den förbindelse i fråga om lifräntornas

storlek, staten ikläder sig, blifvit sålunda omformulerad, att staten

kan fullgöra densamma oberoende af räntans fall (enligt nu föreliggande

lagförslag utlofvar staten i 15 § en bestämd pension i förhållande till afgifterna,

men återtager sedermera i 29 § detta löfte); dels tillfälle beredts

de försäkrade att, om de så önska, utbyta lifränteförsäkringen mot lifeller

kapitalförsäkring, hvilket skulle göra försäkringsinstitutionen för

allmänheten mera tilltalande; dels ock statens deltagande i försäkringen

begränsats till garanti för densamma samt förvaltningskostnadernas bestridande

och måttliga bidrag.

Skall en arbetareförsäkring genomföras, torde densamma dessutom

höra grundas på den princip, som särskildt i Nordamerikas Förenta stater

s. 83 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

83

samt äfven i England och Frankrike med underbar framgång tillämpats

vid lifförsäkring, nemligen principen af ömsesidighet, hvilken i förening

med grundsatsen om försäkringsafgifternas uttaxering i mån af behof gör

det möjligt att i hufvudsak undvika den stora fondbildningen med dess

beroende af räntans fall.

Såsom ett önskningsmål vid sidan af dylik-frivillig ömsesidighetsförsäkring

och såsom ett fullständigande af denna skulle jag vilja ställa

ett kraftigt understöd af sträfvandet att bereda arbetarne egna hem. Om

staten genom försträckande af förlagskapital mot billig amortering och

ränta beredde såväl stads- som landtarbetare tillfälle att i så stor utsträckning

som möjligt förskaffa sig egna bostäder, skulle en omedelbart välsignelsebringande

förbättring i arbetareklassens ställning åstadkommas, eu

förbättring, hvilken blefve i hög grad populär och på samma gång medförde

den moraliska lyftning, som innehafvandet af ett eget. hem alltid

innebär. Sannolikt skulle äfven eu sådan anordning blifva lika effektiv

för betryggandet af arbetarnes ålderdom som något tvång, då den ginge

i samma rigtning som arbetarnes käraste önskningar och af denna anledning

säkerligen komme att af dem i stor utsträckning användas. Hvilket

kraftigt skydd, bofastheten utgör mot faran af ekonomisk ruin, framgår

af följande ur nya arbetareförsäkringskomiténs betänkande hemtade tabell,

hvilken utvisar, huru många fullt försörjda fattighjon svara mot 10,000

fullvuxna personer, som tillhört någon af nedannämnda yrkesgrupper:.

Jordegare (män) ............................................................. 31 fattighjon

Inhyses- och backstuguhjon (män) ......................................... 37 »

Jordtorpare (män)....................................................................... 145

Manliga tjenstehjon och arbetare ........................................... 250

Qvinliga tjenstehjon ........................................................... 225

På grund af nu anförda skäl,

att tvång till försäkring under alla förhållanden är förkastligt och

genom sparsamhetens minskande motverkar försäkringens eget syfte;

att försäkringens byggande på stor fortbildning ingifver lifliga farhågor

i betraktande af räntans och penningvärdets fall samt de stora

kostnader, som skulle läggas på statsverket;

att försäkringens grund leder till orättvisa mellan de olika klasserna,

till ojemnhet i beskattningen och till försvårande af konkurrensen med

utlandet; samt

att före antagandet af en lag om frivillig försäkring erfordras dels utredning

i vissa hänseenden, dels en genomgripande omarbetning af det

kongl. förslaget i denna del,

får jag hemställa, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition icke må af Riksdagen bifallas.»

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Särskilda Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 2.

Bil 1.

»Enligt statistiska centralbyråns dödlighetstabell för 1871—80 för båda

könen gemensamt.»

Af 100,000 samtidigt födda

Af 135,000 sa

mtidigt födda

i åldern

qvarlefva

aflida

qvarlefva

aflida

60 år.............................................

46,949

1,145

63,381,15

1,546

61 »............................................

45,804

1,204

61,835,40

1,625

62 »...................................................

44,600

1,262

60,210,—

1,704

63 »................................................

43,338

1,327

58,506,30

1,792

64 »....................................

42,011

1,395

56,714,—

1,883

60—64 år.......................................

222,702

6,333

300,646,85

8,550

65 år.....................................................

40,616

1,471

54,831,60

1,986

66 »...................................................

39,145

1,545

52,845,75

2,085

67 »................................................

37,600

1,612

50,760,-

2,177

68 »...................................................

35,988

1,679

48,583,80

2,266

69 » ... ...................................................

34,309

1,749

46,317,15

2,361

70 ».....................................................

32,560

1,818

43,956,—

2,455

71 »......................................................

30,742

1,870

41,501,70

2,524

72 ».....................................................

28,872

1,917

38,977,20

2,588

73 »......................................................

26,955

1,956

36,389,25

2,641

74 » ............-.........................................

24,999

1,987

33,748,65

2,682

75 ».................................................. ..

23,012

2,003

31,066,20

2,704

76 »...................................................

21,009

2,000

28,362,15

2,700

77 »....................................................

19,009

1,981

25,662,15

2,675

78 »......................................................

17,028

1,940

22,987,80

2,619

79 »....................................................

15,088

1,865

20,368,80

2,517

80 »......................................................

13,223

1,770

17,851,05

2,390

81 »......................................................

11,453

1,654

15,461,55

2,233

82 »......................................................

9,799

1,536

13,228,65

2,073

83 ».............................................. .......

8,263

1,407

11,155,05

1,900

84 »......................................................

6,856

1,272

9,255,60

1,717

85 ».....................................................

5,584

1,129

7,538,40

1,524

86 ».....................................................

4,455

979

6,014,25

1,322

87 ».....................................................

3,476

833

4,692,60

1,131

88 »......................................................

2,638

701

3,561,30

947

89 »......................................................

1,937

562

2,614,95

758

90 »...................................................

1,375

424

1,856,25

573

91 »......................................................

951

306

1,283,85

413

92 ».....................................................

645

216

870,75

291

93 »...................................................

429

151

579,15

204

94 ».....................................................

278

105

375,30

142

95 »...................................................

173

71

233,55

96

96 ».................................................

102

45

137,70

61

97 »...................................................

57

27

76,95

36

98 »....................................................

30

14

40,50

19

99 »................................................

16

8

21,60

11

100 ».................................................

8

4

10,50

5

101 »...............................................

4

2

5,40

3

102 »..........................

2

1

2,10

1

103 »......................................................

1

1

1,35

1

65-103 år ................................................

498,687

40,616

673,229

54,831

60-103 » ............................................

721,389

46,949

973,875

63,381

s. 85 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Enligt Sveriges officiella statistik i sammandrag 1896.

85

Bil. 2.

Af 100,000 samtidigt födda

Af 135,000 samtidigt födda

i åldern

qvarlefva

aflida

qvarlefva

aflida

60 år ...................................

51,344

1,105

69,314,40

1,492

61 » ...........................................

50,239

1,160

67,822,65

1,566

62 » ............................................

49,079

1,216

1.284

66,256,65

1,641

63 » ....................................

47,863

64,615,05

62,881,65

1,734

64 ».....................................................

46,579

1,355

1,829

60 —64 år.............................................

245,104

6,120

330,890,40

8,262

65 år

66 » .

67 ».

68 •» ..

69 »

70 » ..

71 »

72 »

73 » .

74 ».

75 ».

76 » .

77 ».

78 ».

79 » .

80 » .

81 » .

82 » .

83 ».

84 ».

85 ».

86 » .

87 ».

88 »

89 »

90 »

91 »

92 »

93 »

94 »

95 »

96 »

97 »

98 »

99 »

100 »

101 »

102 »

103 »

104 »

105 »

106 »

45,224

1,438

61,052,40

1,941

43,786

1,522

59,111,10

2,055

42,264

1,598

57,056,40

2,157

40,666

1,664

54,899,10

2,247

39^002

1,747

52,652,7 0

2,358

37^255

1,833

50,294,25

2,475

35,422

1,920

47,819,70

2,581

33,510

1,982

45,238,50

2,676

31,528

2,049

42,562,80

2,766

29,479

2,103

39,796,65

2,839

27,376

2,147

36,957,60

2,898

25,229

2,177

34,059,15

2,939

23^052

2,178

31,120,20

2,941

20,874

2,152

28,179,90

2,905

18,722

2,113

25,274,7 0

2,852

16,609

2,064

22,422,15

2,787

14,545

1,984

19,635,75

2,678

12,561

1,879

16,957,35

2,537

10,682

1,744

14,420,70

2,354

8,938

1,591

12,066,30

2,148

7,347

1,408

9,918,45

1,901

5,939

1,235

8,017,65

1,667

4,704

1,063

6,350,40

1,435

3,641

895

4,915,35

1,208

2,746

726

3,707,io

980

2,020

565

2,727,-

763

1,455

425

1,964,25

574

1,030

318

1,390,50

429

''712

239

961,20

323

437

173

638,55

233

300

116

405,-

157

184

75

248,40

101

109

46

147,15

62

63

28

85,05

38

35

16

47,25

22

19

9,4

25,65

13

9,6

4,o

12,96

6,6

4,7

2,5

6,34

4,o

1,2

1,2

2,9 7

1,9

0,o

0,6

1,35

1,3

0,4

0,3

0,54

0,5

Öl

0,1

0,13

0,1

587,519

45,224

793,150

61,052

832,623

51,344

1,124,041

69,314

65-106 år

60-106 » .

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Bil 3.

P e n s i

o n s t a

År

Ålder

Årsklasser

Af ålder

1920

50 år

Enligt bil. 1 af 135,00(

21

51 »

samtidigt födda

22

52 »

23

53 »

__

__

24

54 »

__

__

25

55 »

__

__

26

56 »

__

__

27

57 »

__

__

28

58 »

__

__

29

59 »

__

__

1930

60 »

__

__

31

Öl »

__

__

32

62 »

___

__

33

63 »

__

__

34

64 »

__

__

1935

65 »

54,831

__

36

66 »

52,845

54,831

37

67 »

50,760

107,676

38

68 »

48,583

158,436

39

69 »

46,317

207,019

1940

70 »

43,956

253,336

41

71 »

41,501

297,292

42

72 »

38,977

338,793

43

73 »

36,389

377,770

44

74 »

33,748

414,159

45

75 »

31,066

447,907

46

76 »

28,362

478,973

47

77 »

25,662

507,335

48

78 »

22,987

532,997

49

79 »

20,368

555,984

1950

80 »

17,851

576,352

51

81 »

15,461

594,203

52

82 »

13,228

609,664

53

83 »

11,155

622,892

54

84 »

9,255

634,047

55

85 »

7,538

643,302

56

86 »

6,014

650,840

57

87 »

4,692

656,854

58

83 »

3,561

661,546

59

89 »

2,614

665,107

1960

90 »

1,856

667,721

61

91 »

1,283

669,577

62

92 »

870

670,860

63

93 »

579

671,730

64

94 »

375

672,399

65

95 »

233

672,684

66

96 »

137

672,917

67

97 »

76

673,054

68

98 »

40

673,130

69

99 »

21

673,170

1970

00-103 Sr

18

673,191

1971

65—103 »

673,209

673,209

Af

invaliditet

5,341

■6,965

6,664

7,450

8,326

9,300

10,378

11,566

12,868

14,285

15,816

17,455

19,191

21,008

22,882

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

188,495

Summa

5,341

11,306

17,970

25,420

33,746

43,046

53,424

64,990

77,858

92,143

107,959

125,414

144,605

165,613

188,495

243,326

296,171

346,931

395,514

441,831

485,787

527,288

566,265

602,654

636,402

667,468

695,830

721,492

744,479

764,847

782,698

798,159

811,387

822,542

831,797

839,335

845,349

850,041

853,602

856,216

858,072

859,355

860,225

860,804

861,179

861,412

861,549

861,625

861,665

861,686

861,704

861,704

Pensionernas summa

å 100 kronor

534,100

1.130.600

1.797.000

2.542.000

3.374.600

4.304.600

5,342,400

6.499.000

7,785,800

9,214,300

10.795.900

12.541.400

14.460.500

16,561,300

18.849.500

24.332.600

29.617.100

34.693.100

39.551.400

44.183.100

48.578.700

52.728.800

56.626.500

60.265.400

63.640.200

66.746.800

69,583,000

72.149.200

74.447.900

76.484.700

78.269.800

79.815.900

81.138.700

82.254.200

83.179.700

83.933.500

84.534.900

85.004.100

85.360.200

85.621.600

85.807.200

85.935.500

86.022.500

86.080.400

86.117.900

86.141.200

86.154.900

86.162.500

86.166.500

86.168.600

86.170.400

86,170,400

å 200 kronor

1,068,200

2,261,200

3.594.000

5.084.000

6.749.200

8.609.200

10.684.800

12.998.000

15.571.600

18.428.600

21.591.800

25.082.800

28.921.000

33.122.600

37.699.000

48.665.200

59.234.200

69.386.200

79.102.800

88.366.200

97,157,400

105.457.600

113.253.000

120.530.800

127.280.400

133.493.600

139.166.000

144.298.400

148.895.800

152.969.400

156.539.600

159.631.800

162.277.400

164.508.400

166.359.400

167.867.000

169.069.800

170.008.200

170.720.400

171.243.200

171.614.400

171.871.000

172.045.000

172.160.800

172.235.800

172.282.400

172.309.800

172.325.000

172.333.000

172.337.200

172.340.800

172,340,800

ä 235 kronor

1,255,135

2,656,910

4,222,950

5,973,700

7,930,310

10,115,810

12,554,640

15,272,650

18,296,630

21,653,605

25,370,365

29,472,290

33,982,175

38,919,055

44,296,325

57,181,610

69,600,185

81,528,785

92,945,790

103,830,285

114.159.945

123,912,680

133,072,275

141,623,690

149.554.470

156,854,980

163,520,050

169,550,620

174,952,565

179,739,045

183,934,030

187,567,365

190.675.945

193,297,370

195,472,295

197,243,725

198.657.015

199,759,635

200.596.470

201,210,760

201,646,920

201,948,425

202.152.875

202,288,940

202,377,065

202,431,820

202.464.015

202.481.875

202,491,275

202,496,210

202,500,440

202,500,440

s. 87 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

87

Bil. 4.

»Fulla» invalidpensioner i åldern 50—64 enligt Kongl. Maj:ts förslag.

Årsklass

Antal

invalider

Enkel

pensionslott

Hela pensions- beloppet för

en årsklass

Årsklasser

Hela pensi

för flera

1 klass

onsbeloppet

Irsklasser

2 klass

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor

50 år.....................

5,341

103: 16

550,977

50 år

550,977

275,488,5

51 ».....................

5s965

109: 82

655,076

50-51 »

1,206,053

604,026,5

52 »....................

6,664

146: 48

776,222

50-52 »

1,982,275

991,137,5

53 »....................

7,450

123: 13

926,035

50-53 »

2,908,310

1,454,155

54 ».....................

8,326

129: 89

1,081,464

50-54 »

3,989,774

1,994,887

55 ».....................

9,300

136: 54

1,269,822

50—55 »

5,259,596

2,629,798

56 ».....................

10,378

143: 20

1,486,129

50-56 »

6,745,725

3,372,862,5

57 ».....................

11,566

149: 86

1,733,280

50-57 »

8,479,005

4,239,502,5

58 ».....................

12,868

156: Öl

2,013,970

50—58 »

10,492,975

5,246,487,5

59 ».....................

14,285

163: 17

2,330,883

50-59 »

12,823,858

6,411,929

60 ».....................

15,816

169: 82

2,685,873

50- 60 »

15,509,731

7,754,865,5

61 ».......................

17,455

176: 48

3,080,458

50-61 »

18,590,189

9,295,094,5

62 ».....................

19,191

183: 14

3,514,639

50-62 »

22,104,828

11,052,414

63 ;>.....................

21,008

189: 79

3,987,108

50—63 »

26,091,936

13,045,968

64 » ...................

22,882

196: 35

4,492,880

50—64 »

30,584,816

15,292,408

Summa

188,495 -- --

Medium af invalidpension i 1 kl. 161 kr. 73 öre och i 2 kl. 80 kr. 86 öre,

Full ålderspension ......... il» 203 » » i 2 » 101 » 50 »

allt under förutsättning, att insättningar utan afbrott egt rum under tiden 18—50 är med inalles

332 kr. 80 öre och 166 kr. 40 öre.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Bil. 5.

Enligt den obligatoriska försäkringen.

Försäkringsafgifter

Invalidpensioner efter fyllda 50 år

Ålderspensioner efter fyllda 66

år

Eris

g d

a

Lägsta

Högsta

L

ä

g s t

a

H ö g

sta

för tid

1 klass

2 klass

män

qvinnor

män

qvinnor

män

qvinnor

män

qvinnor

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

Ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

1 vecka ......

—

20

—

10

—

0,4

—

0,2

_

12,4

_

6,2

_

6

_

3

_

18,1

9,2

5 veckor......

1

—

—

50

—

2

—

1

—

62

—

31

—

30

—

15

_

92

_

46

10

» ......

2

—

1

—

—

4

—

2

1

24

—

62

—

60

—

30

1

84

_

92

15

» ......

3

—

150

—

6

—

3

1

86

0

93

—

90

—

45

2

76

1

38

20

» ......

4

—

2

—

—

8

—

4

2

48

1

24

1

20

—

60

3

68

1

84

25

» ......

5

—

2 50

—

10

—

5

3

10

1

55

1

50

—

75

460

2

30

3U

» ......

6

—

3

_

—

12

—

6

3

72

1

86

1

80

_

90

5 52

2

76

35

» ......

7

—

3 50

—

14

—

7

4

34

2

17

2

10

1

05

6 44

3

22

40

» ......

8

—

4

—

—

16

—

8

4

96

2

48

2

40

1

20

7 36

3

68

45

» ......

9

—

4j50

—

18

—

9

5

58

2

79

2 70

1

35

8 28

4

14

50

» ......

10

—

5

—

—

20

-

10

6

20

3

10

3

—

1 50

9 20

4

60

1

år............

10

40

520

20,8

10,4

6

65,6

3

33

3

12

1

56

9 56

4

78

2

»............

20.80

1040

—

62,4

—

31,2

13

10

6

55

6

45

3

22,5

18,92

9

46

3

»............

3120

15 60

Ij24,8

—

62,4

19

34

9 67

9 98

4

99

28108

1404

4

»............

4160

20,80

2 08

1

04

25

37

12,68,5

13

73

6

86,5

37 02

1851

5

»............

52

—

26

_

312

1

56

31

19

15!59,5

17

68

8

84

45 75

22187,51

0

» ............

62 40

31120

4|36

2

18

36

81

18 40,5

21

84

10

92

54128

27:14 |

7

»............

7280

36 40

5

82

2

91

42

21

21 10,5

26

20

13

10

62 60

3ll30

8

»............

8320

41 60

7

48

3

74

47

51

23

70,5

30

78

15

39

70''72

35

36

9

»............

9360

46 80

9

36

4

68

52

41

26

20,5

35

56

17

78

78:62

39

31

10

»...........

104

—

52

—

11

44

5

72

57

19

28

59,5

40

56

20

28

86

32

43

16

11

» ...

114 40

57 20

13

72

6

86

61

77

30

88,5

45

76

22

88

93

80

46

90

12

».........

124:80

6240

16

22

8

11

66

13

33

06,5

51

16

25

58

101

08

50

54

13

» ...

135 20

67 60

18

92

9

46

70

29

35

14,5

56

78

28

39

108

16

54

08

14

» ...

145 60

72 80

21

84

10

92

74

25

37

12,5

62

60

31

30

115

02

57

51

15

»......

156

—

78

—

24 96

12

48

77

99

38

99,5

68

64

34

32

121

68

60

84

10

»............

166(40

83 20

28 28

14

14

81

53

40

76,5

74

88

37

44

128

12

64

06

17

»............

176:80

88

40

31 82

15

91

84

85

42

42,5

81

32

40

66

134

36

67

18

18

»............

18720

93

60

35 56

17

78

87

97

43

98,6

87

98

43

99

140

40

70

20

19

»...........

19760

98

80

39 52

19

76

90

89

45

44,5

94

84

47

42

146

22

73

11

20

»............

208 —

104

—

4S 68

21 84

93

59

46

79,5

101

92

50

96

151

84

75

92

21

»............

218 40

109

20

48 04

24 02

96 09

48

04,5

109

20

54

60

157

24

78

62

22

» ...

228 80

114

40

52 62

26 31

98!37

49

18,5

116

68

58

34

162

44

81

22

23

» ...

239 20

119

60

57 40

28 70

100 45

50

22,5

124

38

62

19

167

44

83

72

24

»......

249:60

124

80

62 40

31 20

102 33

51

16,5

132

28

66

14

172

22

86

11

25

» ............

260

—

130

—

67 60

33 80

103;99

51

99,5

140

40

70

20

176

80

88

40

26

»............

270 40

135

20

73

—

36 50

105 45

52

72,5

14872

74

36

181

16

90

58

27

» ...

280 80

140

40

78 62

39 31

106 69

53

64,5

157 24

78

62

185

32

92

66

28

» ...

291.20

145

60

84 44

42 22

107 73

53

86,5

165 98

82

99

189

28

94

64

29

» ..

301 60

150 80

90 48

45 24

108 57

54

28,5

174:92

87 46

193

02

9651

30

»

312

—

156

—

96172

48

36

10919

54

54,5

184:08

92104

196

56

98! 28

31

»........

322 40

161 20

103 16

51

58

109 61

54

80,5

193 44

96(72

199

88

99|94

32

332.80

166:40

109,82

54

91

109 82

54

91

203

—

101[50

203

—

101:50

De högsta liksom de lägsta beloppen äro »ideab-pensioner, som sannolikt aldrig komma att utgå.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Särskilda Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

89

Bil. 6.

Lifräntor enligt den frivilliga försäkringen efter Kong!. Maj:ts förslag.

Erlagda afgifter

Lifränta efter fylda 60 år

Lifränta efter fylda 66 år

Enkel lifränta.? storlek

för tid

Belopp

lägst

högst

lägst

högst

från 51—64 år

Kr.

ö.

Kr. ''

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

Kr.

ö.

i

år

12

—

24

7

68

3

60

11

04

vid

51

0

ar

126: 72

2

»

24

—

72

15

12

7

44

21

84

»

52

»

126: 72 + 7: 68 = 134: 40

3

»

36

—

1

44

22

32

11

52

32

40

»

53

»

134: 40 + 7: 68 = 142: 08

4

»

48

—

2

40

29

28

15

84

42

72

»

54

»

142: 08 + 7:68 = 149: 76

5

»

60

—

3

60

36

—

20

40

52

80

»

55

»

149: 76 + 7: 68 = 157: 44

6

»

72

—

5

04

42

48

25

20

62

64

56

»

157: 44 + 7: 68 = 165:12

7

»

84

—

6

72

48

72

30

24

72

24

»

57

»

165:12 + 7: 68 = 172: 80

8

»

96

—

8

64

54

72

35

52

81

60

»

58

172: 80 + 7: 68 = 180: 48

9

108

—

10

80

60

48

41

04

90

72

»

59

»

180:48 + 7:68 = 188:16

10

»

120

—

13

20

66

—

46

80

99

60

»

60

»

188:16 + 7: 68 = 195: 84

11

132

—

15

84

71

28

52

80

108

24

»

61

»

195: 84 + 7: 68 = 203:52

12

144

—

18

72

76

36

59

04

116

64

»

62

»

203: 52 + 7: 68 — 211: 20

13

»

156

—

21

84

81

12

65

52

124

80

»

63

»

211: 20 + 7: 68 = 218: 88

14

»

168

—

25

20

85

68

72

24

132

72

»

64

»

218: 88 + 7: 68 = 226: 56

15

»

180

—

28

80

90

—

79

20

140

40

»

65

»

226: 56 + 7: 68 = 234: 24

16

»

192

—

32

64

94

04

86

40

147

84

17

»

204

—

36

72

97

92

93

84

155

04

18

»

216

—

41

04

101

52

101

52

162

—

19

»

228

—

45

60

104

88

109

44

168

72

20

»

240

—

50

40

108

—

117

60

175

20

21

»

252

—

55

44

no

88

126

—

181

44

22

»

264

—

60

72

113

52

134

64

187

44

23

»

276

—

66

24

115

92

143

52

193

20

24

»

288

—

72

—

118

08

152

64

198

72

25

»

300

—

78

—

120

—

162

—

204

—

26

»

312

—

84

24

121

68

171

60

209

04

27

324

—

90

72

123

12

181

44

213

84

28

336

—

97

44

124

32

191

52

218

40

29

»

348

—

104

40

125

28

201

84

222

72

30

»

360

—

in

60

126

—

212

40

226

80

31

7>

372

—

119

04

126

48

223

20

230

64

32

»

384

—

126

72

126

72

234

24

234

24

Bill. till Rik8d. Prat. 1898. 8 Sami. 1 Afd. 2 Höft.

12

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.