Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21
1898-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1898:21, Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
1
N:o 21.
Andra Kammarem andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 2, med
anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 2
. i kongl. förordningen angående handel med ether- eller
sprithaltiga läkemedel den 8 december 1876.
Till utskottet tiar öfverlemuats följande af herr J. Nordin m. fl.
väckta motion:
Då tidens nykterhetssträfvanden gå ut på att, om också tillgången
på spritdrycker icke kan helt och hållet förhindras, dock genom
en försvårad åtkomst af desamma åstadkomma inskränkning i deras
begagnande, är det med grämelse man erfar, huru på platser, der bränvinsförsäljning
icke finnes, den goda verkan häraf i sedligt och ekonomiskt
hänseende motverkas af den på apotek i sådana orter i stor
skala bedrifna handeln med Hoffmans droppar (en blandning af ether
och sprit) samt andra s. k. läkemedel, som innehålla bränvin. Vid tillfällen,
då mycket folk är församladt, såsom vid marknader och helger,
sqvallra också de ångor af Hoffmans droppar, hvilka möta en, om orsaken
till den upprymda sinnesstämningen hos en stor del af publiken,
och skall man finna, att detta berusningsmedel, beklagligt nog, användes
i stor utsträckning äfven af ungdomen, till och med någon gång
äfven af den qvinliga.
De s. k. röda nervdropparna eller doktor Halls droppar, bestående
af rosmarin- och lavendelsprit, försatt med litet kanel och muskott
samt färgad med sandel, användes äfven som berusningsmedel, då de
falla en del mera i smaken. Då både Hoffmans droppar och röda nerv
Bih.
till Riksd. Prut. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Käft. (N:o 21.) 1
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
droppar numera nästan aldrig af allmänheten användas som medicin,
vore tillräckligt, om de endast på läkares recept finge utlemnas från
apoteken.
De åt dryckenskapen mera hemfallna individerna öfverlasta sig
af andra, på apoteken inköpta berusningsmedel, såsom slagvatten, äfven
kallad slagspiritus, rigabalsam och beska droppar, hvaraf stora qvautiteter
förtäras. För att visa, att försäljningen af dessa medel till allmänheten
ej är nödvändig, utan att de äro verkliga spritdrycker, må
här uppgifvas deras beståndsdelar.
Slagvatten eller slagspiritus är ett starkare bränvin, destillerad!
på rosmarinblad eller också endast försatt med rosmarinolja, samt användes
numera ej som medicin.
Rigabalsam, som aldrig annat än af qvacksalfvare varit använd
som medicin och aldrig varit upptagen i farmakopén, är i allmänhet
endast slagvatten, färgadt med gurkmeja. Eljest finnas flera kompositioner
på detta arcanum.
Beska droppar, som aldrig af läkare användas, äro icke annat
än bränvin, försatt med några beska kryddor och rödfärgadt med sandel.
De äro således en verklig rusdryck, som kan beredas och säljas
på hvilket utskänkningsställe som helst utan att komma i kollision med
mediciualförfattningarna.
Att här nämnda m. fl. andra som bränvinssurrogat allmänt använda
medel kunna anses som läkemedel, lämpliga att återgifva helsan
åt en sjuk menniska, tror jag ej, att någon vill påstå, hvarför deras
försäljning på apoteken bör förbjudas, läkare naturligtvis obetaget att
experimentera med dem, om de så finna för godt.
I 2 § 2 mom. af kongl. förordningen angående handel med ether
samt ether- eller sprithaltiga läkemedel af 8 december 1876 stadgas
visserligen, att utom de i 1 mom. omförmälda Hoffmans droppar ej
heller andra läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit, få utan läkares
recept från apotek försäljas eller eljest utlemnas, »såvida anledning
förekommer att antaga, att de äro ämnade att såsom rusgifvande medel
användas.» Erfarenheten visar emellertid, att detta stadgande icke är
tillräckligt att förekomma missbruket af dessa medels användande. Orsaken
härtill är tydligen den, att stadgandet ej är effektivt, enär uttrycket
antaga är temligen tänjbart, dä antagandet lätt kommer i kollision med
säljarens fördel, en god vinst. Derför böra i mom. 2 af § 2 i kongl.
förordningen af 8 december 1876, angående handel med ether samt
ether- eller sprithaltiga läkemedel, slutorden, »såvida anledning förekommer
att antaga, att desamma äro ämnade att såsom rusgifvande
Andra Kammarens Till]ullig a Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 3
medel användas», utbytas mot uttrycket »såvida de kunna användas såsom
rusgifvande medel». Genom en sådan redaktionsförändring blefve
stadgandet klart och bestämdt, så att öfverträdaren af detsamma ej
kunde förskansa sig bakom påståendet, att han icke ansåg, att det varit
anledning antaga, att det försålda varit ämuadt att såsom rusgifvande
medel användas.
På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställes,
att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla om
ändring af § 2 mom. 2 i kongl. förordningen 8 december 1876, angående
handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel, så
att momentet måtte erhålla följande lydelse: Utan läkares recept må
hvarken de i nästföregående moment omförmälda eller andra läkemedel,
som innehålla bränvin eller sprit, från apotek försäljas eller eljest
utlemnas, såvida de kunna användas såsom rusgifvande medel.
Det af motionären afsedda lagrummet eller 2 § i kongl. förordningen
angående handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel
den 8 december 1876 lyder nu på följande sätt:
»1. Rättighet att försälja ether och ether spirituosus eller så
kallade HofFmans droppar, så ock andra blandningar af ether och sprit,
tillkommer endast apoteksföreståndare.
2. Utan läkares recept må hvarken de i näst föregående mom.
omförmälda eller andra läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit,
från apotek försäljas eller eljest utlemnas, så vida anledning förekommer
att antaga, att desamma äro ämnade att såsom rusgifvande medel
användas.
Ingå i sådana läkemedel, om hvilka här är fråga, tillika giftiga
ämnen, gälle i afseende på utlemnandet hvad särskilt stadgadt är.
3. Bryter någon mot hvad i denna § stadgas, böte första gången
från och med trettio till och med sextio kronor, andra gången från och
med sextio till och med ett hundra tjugu kronor och tredje gången
från och med ett hundra tjugu till och med två hundra fyratio kronor.
Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,
dömes till fängelse från och med två månader till och med ett är.
Dessutom vare den i försäljningsrummet befintliga vara, hvaraf
oloflig försäljning egt rum, underkastad beslag och förbruten.
Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med
böter från och med femton till och med trettio kronor.»
4 Andra Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
Vid behandling af denna motion torde utskottet först böra erinra
om den Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1875, som gifvit uppkofvet
till nu gällande förordning af den 8 december 1876. Riksdagen
anförde deri, att det vore af synnerligt behof påkalladt, att stadganden
utfärdades till förekommande af sprit- och etherhaltiga vätskors obehöriga
utlemnande från apoteken. Sådana varor borde få utlemnas endast i
vissa mindre qvantiteter, såvida sådant icke skedde på grund af läkares
förordnande. Riksdagen funne till den olofliga handelns hämmande eu
särskild lagstiftning erforderlig.
Till svar å Riksdagens skrifvelse utfärdades nu gällande förordning.
Att emellertid denna icke gjort till fyllest, har en sorglig erfarenhet
visat. Det måste nemligen alltid blifva högst vanskligt, för att ej
säga omöjligt, för allmänne åklagaren att bevisa, att en apotekare »haft
anledning antaga», att af honom sålda sprit- eller etherblandade läkemedel
»varit ämnade att såsom rusgifvande medel användas».
Utskottet har i detta afseende tagit kännedom om ett af Kongl.
Magt den 18 januari 1895 afdömdt mål, i hvilket ansvar yrkats å föreståndaren
för ett medikamentsförråd i lappmarken för det han från förrådet
sålt s. k. Hoffmans droppar utan läkares recept, oaktadt han haft
anledning antaga, att desamma varit ämnade att användas såsom rusgifvande
medel.
Föreståndaren medgaf, att, han vid flere tillfällen utan recept sålt
Hoffmans droppar i mängder af ända till en kanna, och ville ej bestrida,
att dylika hos honom köpta droppar någon gång användts såsom
rusgifvande medel, fastän han ej haft anledning antaga, att sådan användning
varit afsedd.
Ehuru derjemte intyg i målet företeddes från kyrkliga och kommunala
myndigheter i orten derom, att Hoffmans droppar der användes
såsom rusdrycker, och att denna varas utlemnande från medikamentsförrådet
utan läkares recept främjade dryckenskapen derstädes, blef
svaranden af alla instanser frikänd. Detta berodde, efter hvad det vill
synas, i väsentlig mån på det upplysta förhållande, att medikaments1‘örrådet
skulle tillhandahålla medicin åt 5 församlingars på flera hundra
mils yta spridda befolkning, hvaraf en stor del bodde på 20 å 30 mils
afstånd från förrådet och hufvudsakligen bestod af nomadiserande lappar,
som om sommaren flyttade längre bort från förrådet. Före dessa flyttningar
plägade lapparne förse sig med Hoffmans droppar, dervid en
person, som sändes att hemta medicinen, kunde erhålla ända till en kanna.
Vidare hafva för utskottet varit tillgängliga handlingarna i ett
under år 1896 mot föreståndaren för ett annat medikamentsförråd an
-
5
Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.
stäldt åtal rörande enahanda förseelse. Äfven i detta mål erkände svaranden,
att han sålt Hoffmans droppar i stora qvantiteter, äfvensom att
dessa användes till rusdrycker.
Af de vittnesintyg, som i detta mål inlemnades till rätten, erhåller
man en lärorik bild om förhållandet vid marknader i det nordligaste
Sverige. Marknadspoliserna upplysa, att de beordras att tillhandagå
apotekaren för att utföra de personer, som »med pock och oljud» vilja
hafva Hoffmans droppar, och att deras ingripande äfven ofta påkallas.
Andra vittnen berätta, att de sett svaranden sälja Hoffmans droppar
ibland qvartersvis och ibland halfstopsvis. Lappmarksfolket instälde sig
på apoteket, medhafvande tomma kaggar. Hoffmans droppar såldes till
hvem som helst äfven af föreståndarens hustru och piga m. in.
Denne svarande dömdes af häradsrätten, men frikändes af hofrätten,
som lika litet i detta som i det förut omnämnda målet fann utlemnandet
hafva skett under sådana omständigheter, att anledning förekommit
att antaga, att dropparne varit ämnade att användas såsom rusgifvande
medel.
Efter hvad utskottet inhemtat, gifver erfarenheten vid handen, att
äfven inom andra delar af landet de förhållanden, som, på sätt de nyss
refererade rättegångarne ådagalägga, med fog öfverklagas från nordliga
bygder, visat sig medföra betänkliga vådor för befolkningens sedlighet
och sundhet.
Så länge det är tillåtet att i lika vidsträckt omfattning som hittills
utan läkares recept från apotek utlemna dessa berusande medel,
kommer missbruket deraf säkerligen att fortfara. Ty det torde vara
endast i ytterst sällsynta undantagsfall, om ens någonsin, som afsigten
med deras inköp för berusning är så uppenbar, att apotekaren deraf
finner sig pligtig att neka deras utlemnande.
Utskottet, som sålunda behjertat det af motionärerna framstälda
önskningsmål, har dock i saknad af nödiga insigter i hithörande ämnen
ej vågat tillstyrka bifall till motionärernas yrkande, såsom det är af
dem formuleradt.
Deremot anser utskottet sig böra i anledning af motionen hemställa,
att Andra Kammaren för sin del beslutar, att
Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det
täcktes Kong]. Maj:t låta omarbeta 2 § 2 mom. 1
stycket i kongl. förordningen den 8 december 1876
angående handel med ether samt ether- eller spritBih.
Ull Riksd. Prof. 1898. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 16 Häjt. 2
6
Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (K:o 2) Utlåtande N:o 21.
haltiga läkemedel så, att derigenom bättre än nu må
kunna motverkas den dryckenskap, som, enligt hvad
erfarenheten visat, vållas genom missbruket af berörda
läkemedel.
Stockholm den 19 april 1898.
På utskottets vägnar:
P. WALDENSTRÖM.
STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.