Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21

1898-04-19 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1898:21, Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

1

N:o 21.

Andra Kammarem andra tillfälliga utskotts betänkande n:o 2, med

anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 2

. i kongl. förordningen angående handel med ether- eller

sprithaltiga läkemedel den 8 december 1876.

Till utskottet tiar öfverlemuats följande af herr J. Nordin m. fl.

väckta motion:

Då tidens nykterhetssträfvanden gå ut på att, om också tillgången

på spritdrycker icke kan helt och hållet förhindras, dock genom

en försvårad åtkomst af desamma åstadkomma inskränkning i deras

begagnande, är det med grämelse man erfar, huru på platser, der bränvinsförsäljning

icke finnes, den goda verkan häraf i sedligt och ekonomiskt

hänseende motverkas af den på apotek i sådana orter i stor

skala bedrifna handeln med Hoffmans droppar (en blandning af ether

och sprit) samt andra s. k. läkemedel, som innehålla bränvin. Vid tillfällen,

då mycket folk är församladt, såsom vid marknader och helger,

sqvallra också de ångor af Hoffmans droppar, hvilka möta en, om orsaken

till den upprymda sinnesstämningen hos en stor del af publiken,

och skall man finna, att detta berusningsmedel, beklagligt nog, användes

i stor utsträckning äfven af ungdomen, till och med någon gång

äfven af den qvinliga.

De s. k. röda nervdropparna eller doktor Halls droppar, bestående

af rosmarin- och lavendelsprit, försatt med litet kanel och muskott

samt färgad med sandel, användes äfven som berusningsmedel, då de

falla en del mera i smaken. Då både Hoffmans droppar och röda nerv
Bih.

till Riksd. Prut. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 16 Käft. (N:o 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

droppar numera nästan aldrig af allmänheten användas som medicin,

vore tillräckligt, om de endast på läkares recept finge utlemnas från

apoteken.

De åt dryckenskapen mera hemfallna individerna öfverlasta sig

af andra, på apoteken inköpta berusningsmedel, såsom slagvatten, äfven

kallad slagspiritus, rigabalsam och beska droppar, hvaraf stora qvautiteter

förtäras. För att visa, att försäljningen af dessa medel till allmänheten

ej är nödvändig, utan att de äro verkliga spritdrycker, må

här uppgifvas deras beståndsdelar.

Slagvatten eller slagspiritus är ett starkare bränvin, destillerad!

på rosmarinblad eller också endast försatt med rosmarinolja, samt användes

numera ej som medicin.

Rigabalsam, som aldrig annat än af qvacksalfvare varit använd

som medicin och aldrig varit upptagen i farmakopén, är i allmänhet

endast slagvatten, färgadt med gurkmeja. Eljest finnas flera kompositioner

på detta arcanum.

Beska droppar, som aldrig af läkare användas, äro icke annat

än bränvin, försatt med några beska kryddor och rödfärgadt med sandel.

De äro således en verklig rusdryck, som kan beredas och säljas

på hvilket utskänkningsställe som helst utan att komma i kollision med

mediciualförfattningarna.

Att här nämnda m. fl. andra som bränvinssurrogat allmänt använda

medel kunna anses som läkemedel, lämpliga att återgifva helsan

åt en sjuk menniska, tror jag ej, att någon vill påstå, hvarför deras

försäljning på apoteken bör förbjudas, läkare naturligtvis obetaget att

experimentera med dem, om de så finna för godt.

I 2 § 2 mom. af kongl. förordningen angående handel med ether

samt ether- eller sprithaltiga läkemedel af 8 december 1876 stadgas

visserligen, att utom de i 1 mom. omförmälda Hoffmans droppar ej

heller andra läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit, få utan läkares

recept från apotek försäljas eller eljest utlemnas, »såvida anledning

förekommer att antaga, att de äro ämnade att såsom rusgifvande medel

användas.» Erfarenheten visar emellertid, att detta stadgande icke är

tillräckligt att förekomma missbruket af dessa medels användande. Orsaken

härtill är tydligen den, att stadgandet ej är effektivt, enär uttrycket

antaga är temligen tänjbart, dä antagandet lätt kommer i kollision med

säljarens fördel, en god vinst. Derför böra i mom. 2 af § 2 i kongl.

förordningen af 8 december 1876, angående handel med ether samt

ether- eller sprithaltiga läkemedel, slutorden, »såvida anledning förekommer

att antaga, att desamma äro ämnade att såsom rusgifvande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Till]ullig a Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21. 3

medel användas», utbytas mot uttrycket »såvida de kunna användas såsom

rusgifvande medel». Genom en sådan redaktionsförändring blefve

stadgandet klart och bestämdt, så att öfverträdaren af detsamma ej

kunde förskansa sig bakom påståendet, att han icke ansåg, att det varit

anledning antaga, att det försålda varit ämuadt att såsom rusgifvande

medel användas.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, hemställes,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl Maj:t anhålla om

ändring af § 2 mom. 2 i kongl. förordningen 8 december 1876, angående

handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel, så

att momentet måtte erhålla följande lydelse: Utan läkares recept må

hvarken de i nästföregående moment omförmälda eller andra läkemedel,

som innehålla bränvin eller sprit, från apotek försäljas eller eljest

utlemnas, såvida de kunna användas såsom rusgifvande medel.

Det af motionären afsedda lagrummet eller 2 § i kongl. förordningen

angående handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel

den 8 december 1876 lyder nu på följande sätt:

»1. Rättighet att försälja ether och ether spirituosus eller så

kallade HofFmans droppar, så ock andra blandningar af ether och sprit,

tillkommer endast apoteksföreståndare.

2. Utan läkares recept må hvarken de i näst föregående mom.

omförmälda eller andra läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit,

från apotek försäljas eller eljest utlemnas, så vida anledning förekommer

att antaga, att desamma äro ämnade att såsom rusgifvande medel

användas.

Ingå i sådana läkemedel, om hvilka här är fråga, tillika giftiga

ämnen, gälle i afseende på utlemnandet hvad särskilt stadgadt är.

3. Bryter någon mot hvad i denna § stadgas, böte första gången

från och med trettio till och med sextio kronor, andra gången från och

med sextio till och med ett hundra tjugu kronor och tredje gången

från och med ett hundra tjugu till och med två hundra fyratio kronor.

Den, som fjerde gången eller oftare med sådan förbrytelse beträdes,

dömes till fängelse från och med två månader till och med ett är.

Dessutom vare den i försäljningsrummet befintliga vara, hvaraf

oloflig försäljning egt rum, underkastad beslag och förbruten.

Har förbrytelsen skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med

böter från och med femton till och med trettio kronor.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammaren* Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

Vid behandling af denna motion torde utskottet först böra erinra

om den Riksdagens skrifvelse af den 22 maj 1875, som gifvit uppkofvet

till nu gällande förordning af den 8 december 1876. Riksdagen

anförde deri, att det vore af synnerligt behof påkalladt, att stadganden

utfärdades till förekommande af sprit- och etherhaltiga vätskors obehöriga

utlemnande från apoteken. Sådana varor borde få utlemnas endast i

vissa mindre qvantiteter, såvida sådant icke skedde på grund af läkares

förordnande. Riksdagen funne till den olofliga handelns hämmande eu

särskild lagstiftning erforderlig.

Till svar å Riksdagens skrifvelse utfärdades nu gällande förordning.

Att emellertid denna icke gjort till fyllest, har en sorglig erfarenhet

visat. Det måste nemligen alltid blifva högst vanskligt, för att ej

säga omöjligt, för allmänne åklagaren att bevisa, att en apotekare »haft

anledning antaga», att af honom sålda sprit- eller etherblandade läkemedel

»varit ämnade att såsom rusgifvande medel användas».

Utskottet har i detta afseende tagit kännedom om ett af Kongl.

Magt den 18 januari 1895 afdömdt mål, i hvilket ansvar yrkats å föreståndaren

för ett medikamentsförråd i lappmarken för det han från förrådet

sålt s. k. Hoffmans droppar utan läkares recept, oaktadt han haft

anledning antaga, att desamma varit ämnade att användas såsom rusgifvande

medel.

Föreståndaren medgaf, att, han vid flere tillfällen utan recept sålt

Hoffmans droppar i mängder af ända till en kanna, och ville ej bestrida,

att dylika hos honom köpta droppar någon gång användts såsom

rusgifvande medel, fastän han ej haft anledning antaga, att sådan användning

varit afsedd.

Ehuru derjemte intyg i målet företeddes från kyrkliga och kommunala

myndigheter i orten derom, att Hoffmans droppar der användes

såsom rusdrycker, och att denna varas utlemnande från medikamentsförrådet

utan läkares recept främjade dryckenskapen derstädes, blef

svaranden af alla instanser frikänd. Detta berodde, efter hvad det vill

synas, i väsentlig mån på det upplysta förhållande, att medikaments1‘örrådet

skulle tillhandahålla medicin åt 5 församlingars på flera hundra

mils yta spridda befolkning, hvaraf en stor del bodde på 20 å 30 mils

afstånd från förrådet och hufvudsakligen bestod af nomadiserande lappar,

som om sommaren flyttade längre bort från förrådet. Före dessa flyttningar

plägade lapparne förse sig med Hoffmans droppar, dervid en

person, som sändes att hemta medicinen, kunde erhålla ända till en kanna.

Vidare hafva för utskottet varit tillgängliga handlingarna i ett

under år 1896 mot föreståndaren för ett annat medikamentsförråd an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tilljälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 21.

stäldt åtal rörande enahanda förseelse. Äfven i detta mål erkände svaranden,

att han sålt Hoffmans droppar i stora qvantiteter, äfvensom att

dessa användes till rusdrycker.

Af de vittnesintyg, som i detta mål inlemnades till rätten, erhåller

man en lärorik bild om förhållandet vid marknader i det nordligaste

Sverige. Marknadspoliserna upplysa, att de beordras att tillhandagå

apotekaren för att utföra de personer, som »med pock och oljud» vilja

hafva Hoffmans droppar, och att deras ingripande äfven ofta påkallas.

Andra vittnen berätta, att de sett svaranden sälja Hoffmans droppar

ibland qvartersvis och ibland halfstopsvis. Lappmarksfolket instälde sig

på apoteket, medhafvande tomma kaggar. Hoffmans droppar såldes till

hvem som helst äfven af föreståndarens hustru och piga m. in.

Denne svarande dömdes af häradsrätten, men frikändes af hofrätten,

som lika litet i detta som i det förut omnämnda målet fann utlemnandet

hafva skett under sådana omständigheter, att anledning förekommit

att antaga, att dropparne varit ämnade att användas såsom rusgifvande

medel.

Efter hvad utskottet inhemtat, gifver erfarenheten vid handen, att

äfven inom andra delar af landet de förhållanden, som, på sätt de nyss

refererade rättegångarne ådagalägga, med fog öfverklagas från nordliga

bygder, visat sig medföra betänkliga vådor för befolkningens sedlighet

och sundhet.

Så länge det är tillåtet att i lika vidsträckt omfattning som hittills

utan läkares recept från apotek utlemna dessa berusande medel,

kommer missbruket deraf säkerligen att fortfara. Ty det torde vara

endast i ytterst sällsynta undantagsfall, om ens någonsin, som afsigten

med deras inköp för berusning är så uppenbar, att apotekaren deraf

finner sig pligtig att neka deras utlemnande.

Utskottet, som sålunda behjertat det af motionärerna framstälda

önskningsmål, har dock i saknad af nödiga insigter i hithörande ämnen

ej vågat tillstyrka bifall till motionärernas yrkande, såsom det är af

dem formuleradt.

Deremot anser utskottet sig böra i anledning af motionen hemställa,

att Andra Kammaren för sin del beslutar, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det

täcktes Kong]. Maj:t låta omarbeta 2 § 2 mom. 1

stycket i kongl. förordningen den 8 december 1876

angående handel med ether samt ether- eller spritBih.

Ull Riksd. Prof. 1898. 8 Sami 2 Afd. 2 Band. 16 Häjt. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utslcotts (K:o 2) Utlåtande N:o 21.

haltiga läkemedel så, att derigenom bättre än nu må

kunna motverkas den dryckenskap, som, enligt hvad

erfarenheten visat, vållas genom missbruket af berörda

läkemedel.

Stockholm den 19 april 1898.

På utskottets vägnar:

P. WALDENSTRÖM.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.