Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införandet i dopbok af anteckningar angående faddrar.

1898-03-08 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1898:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t i fråga om införandet i dopbok af anteckningar angående faddrar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

1

Sfi© 13.

Ank. till Riksd. kansli den 8 mars 1898, kl. 2 e. m.

Andra Kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,

i anledning af vädd motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t i fråga om införandet i dopbok af anteckningar

angående faddrar.

Uti "en inom Andra Kammaren väckt och till utskottet hänvisad

motion, n:o 132, har herr P. Waldenström föreslagit, »att Riksdagen i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t må i nåder befalla

domkapitlen och Stockholms stads konsistorium att förständiga vederbörande

prester att tillse, det inga andra såsom faddrar i dopboken antecknas

än sådana, som enligt gällande kyrkolag och kyrkohandbok verkligen

varit vittnen till dopet, så ock att, om dopvittnen vägrat att åtaga

sig fadderförpligtelserna, anteckning derom skall göras i dopboken».

Sedan motionären erinrat om föreskrifterna i kyrkolagens kap. 3 § 5

»efter det är en gammal god kristlig sed, att vid döpelsen brukas några

personer, dem man kallar faddrar, som äro vittnen till barnens dop, så skall

den ock hädanefter som härtill behållen varda» och i samma kapitels

§ 12 »presten skall i kyrkoboken anteckna deras namn som. vittnen till

barnens döpelse varit hafva» äfvensom kyrkohandbokens ord j>Låten I, som

bevittnat denna heliga handling, vara eder angeläget» o. s. v., hvaraf skulle

följa, att inga andra borde såsom faddrar eller vittnen antecknas än de,

Bih. till liiksd. Prof. 1898. 8 Sand. 2 Afd. 2 Band. 8 Höft. (N:o 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

som verkligen varit närvarande vid dopet, anför han, huru »det är ytterst

vanligt, att i dopboken såsom faddrar eller vittnen antecknas personer, som

aldrig bevittnat den heliga handlingen, än mindre åtagit sig de dermed

förenade fadderpligterna, ja, som kanske icke ens veta, att barnet är födt,

än mindre om eller huru det är döpt, och detta har egt rum lika allmänt,

antingen anteckningskolumnen i dopboken burit rubriken »faddrar»

eller »dopvittnen». Väl sökte kyrkoskrifningskomitén i sitt provisoriska

förslag den 7 december 1888 afhjelpa detta missförhållande samt föreslog

derför, att jemte ordet »faddrar» äfven skulle utsättas ordet »dopvittnen»,

så att man skulle kunna såsom fadder anteckna den, som icke

varit vittne. Men sedan i de yttranden, som till Kongl. Maj:t inkoinmo

öfver komiterades förslag, allmänt uttalats den åsigt, att någon så bestämd

skilnad, som af komiterade ifrågasatts, icke borde göras mellan dopvittnen

och faddrar, frångingo komiterade sitt förslag och bestämde sig i sitt

underdåniga betänkande den 2 december 1890 för att i rubriken till

ifrågavarande kolumn sätta endast ordet »faddrar».

Då emellertid nu gällande kyrkohandbok statuerat en skilnad mellan

dopvittnen, som ville åtaga sig fadderförpligtelserna, och dopvittnen, som

icke ville åtaga sig dem, men intet bud gåfves derom, att denna skilnad

skulle iakttagas, när dopvittnenas namn antecknades i födelse- och dopboken,

blefve följden, att, när någon nu antecknades såsom fadder, så

antecknades han såsom den der a) bevittnat dophandlingen, b) åtagit sig de

s. k. fadderförpligtelserna. Men att såsom vittne anteckna en person, som

icke varit närvarande, vore ju lika orimligt och orätt i en kyrklig som i

en borgerlig handling. Huru mycket mer då att derjemte anteckna honom

såsom den der åtagit sig förpligtelser, som han i verkligheten aldrig åtagit

sig! Af sådana osanna anteckninger voro dock den svenska kyrkans

dopböcker öfverfulla och de fyldes alltjemt dermed. Nu skulle ju presterna

sjelfva kunna göra ett slut derpå genom att vägra att anteckna andra

än dem, som verkligen varit vittnen. Men då icke många torde ega mod

att så bryta med ett gammalt bruk, om de icke fingo något yttre stöd,

gör motionären ofvan nämnda hemställan om skrifvelse till Kongl. Maj:t.

Motionären utgår från ofvan anförda stadganden i kyrkolagens kapitel

3 §§ 5 och 12 och anför vidare, hurusom, jemlikt kyrkolagens bud,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13. 3

födelse- och dopboken innehåller en kolumn för anteckning om faddrar

äfvensom att denna kolumn ömsom burit rubriken »dopvittnen» enligt

kongl. brefvet om kyrkoböckers förande den 27 april 1860, ömsom rubriken

»faddrar» enligt kongl. förordningen den 6 augusti 1894. Dessa

olika rubriker hafva dock intill senare tid endast inneburit olika benämningar

af personer, som haft enahanda uppgift. Men då i nu gällande

kyrkohandbok göres en skilnad mellan dopvittnen, som vilja åtaga sig de

så kallade fadderförbindelserna, och dopvittnen, som ej vilja åtaga sig dem,

men ingen föreskrift gifves derom, att denna skilnad skall iakttagas,

när dopvittnenas namn antecknas i födelse- och dopboken, kunna, enligt

motionärens mening, stora missförhållanden deraf föranledas, så att såsom

dopvittnen antecknas personer, hvilka ej bevittnat dophandlingen, och

såsom faddrar personer, hvilka ej åtagit sig fadderförpligtelser. Sådana

oegentligheter skola, enligt motionärens försäkran, förekomma i oerhörd

mängd, ja, i en utsträckning, som ej gerna kan tänkas större, ty han

yttrar: af sådana osanna anteckningar äro den svenska kyrkans dopböcker

öfverfulla och de fyllas alltjemt dermed. Så beskaffade anteckningar äro,

enligt hans uppfattning, icke undantag, utan regel, hvilket torde framgå

af orden: det är ytterst vanligt o. s. v.

Då utskottet i motionen sökt efter stöd och bevis, som kunnat styrka

befogenheten af sådana påståenden som detta: det är ytterst vanligt, att

i dopboken såsom faddrar eller vittnen antecknas personer, som aldrig

»bevittnat den heliga handlingen», än mindre åtagit sig de dermed förenade

fadderpligterna, ja, som kanske icke ens veta, att barnet är födt,

än mindre om eller huru det är döpt, har utskottet ej kunnat finna

några bevis. Ty bevisande kraft har det ej kunnat tillmäta de näst föregående

orden: »det är allom bekant och konstateras äfven af kyrkoskrifningskomitén

i dess underdåniga betänkande den 2 december 1890,

sid. 171.» Att det är ytterst vanligt, att i dopboken såsom faddrar eller

vittnen antecknas personer o. s. v., är åtminstone för utskottet icke bekant.

Fastmer har utskottet, efter den kännedom, det varit i tillfälle att

inhemta, kommit till en helt annan uppfattning. Väl är det sant, att

jemte vid dopakten närvarande och såsom faddrar antecknade personer

äfven plägat såsom faddrar i dopboken antecknas sådana, som ej varit

tillstädes. Men dervid är först och främst att märka, att ett sådant tillvägagående,

så vidt utskottet har sig bekant, icke förekommer med afseende

på det störa flertalet ibland vårt folk, utan så godt som uteslutande

är inskränkt till s. k. ståndspersoner. Och vidare är det utskottets be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o S) Utlåtande N:o 13.

stämda öfvertygelse, att, utom möjligen i något enstaka undantagsfall,

barnens föräldrar alltid på förhand, muntligen eller skriftligen, hafva om

barnens födelse och blifvande dop underrättat frånvarande faddrar och

inhemtat dessas medgifvande att såsom faddrar anmälas, hvadan det ej

kan antagas, att sådana blifva såsom faddrar antecknade, hvilka ej åtagit

sig fadderpligterna, ja, som kanske icke ens veta, att barnet är födt, än

mindre om eller huru det är döpt.

För motionären, som skarpt betonar kyrkolagens och kyrkohandbokens

ordalydelse: »faddrar, som äro vittnen till barnens dop, I, som bevittnat

denna heliga handling», synes det visserligen olämpligt och orimligt,

att någon, som ej varit närvarande vid dopet, skulle såsom fadder antecknas.

Utskottet skulle måhända kunna dela hans uppfattning, i fall

vid barns döpelse ej några faddrar voro närvarande. Men då så ej är

förhållandet, kan utskottet ej finna det vara »orimligt och orätt», om

jemte närvarande faddrar äfven antecknas sådana, som, fastän de gerna

velat, ej kunnat infinna sig. Det kan ej synas annat än hårdt och obilligt,

om desse senare, som kanske stå barnens föräldrar nära och som

måhända lika väl eller bättre än de närvarande faddrarne inse och behjerta

den erinran, som till faddrarne gifves, skulle beröfvas tillfälle att

bevisa en kärlekstjenst, som de sjelfva äro villiga att gifva och föräldrarne

angelägna att få mottaga.

Huruvida motionären för sina ofvan citerade ord angående det ytterst

vanliga, att i dopboken .... antecknas personer, som aldrig bevittnat

o. s. v., kan hafva stöd i kyrkoskrifningskomiténs af honom åberopade

betänkande den 2 december 1890, sid. 171, torde framgå vid jemförelse

med ordalagen i det af honom åsyftade stycket, som har följande lydelse:

»Hittills hafva i allmänhet endast faddrar antecknats i dopböckerna. Då

det emellertid kan förekomma, att personer vilja låta anteckna sig såsom

dopvittnen, men icke såsom faddrar, likasom ofta inträffar, att vid dopet

frånvarande personer antecknas såsom faddrar, hade i komiterades provisoriska

förslag beredts tillfälle att i detta afseende göra noggranna och

tillförlitliga anteckningar genom att i hufvudet till denna kolumn (kol.

23 i det provisoriska förslaget) utsätta jemte ordet faddrar äfven ordet

dopvittnen. Då emellertid i de öfver det provisoriska förslaget inkomna

yttrandena allmänt uttalats den åsigt, att någon så bestämd skilnad, som

af komiterade ifrågasatts, icke borde göras mellan dopvittnen och faddrar,

har i detta förslag, i likhet med i nu använda formulär för födelse- och

dopbok, endast afsetts anteckning om faddrar, naturligtvis obetaget för

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

deri bokförare, som så anser lämpligt, att särskildt anteckna, om någon

är närvarande vid dopet utan att vara fadder.»

Orden: det är ytterst vanligt, att i dopboken såsom faddrar eller

vittnen antecknas personer, som aldrig bevittnat den heliga handlingen,

skola erinra om betänkandets ord »ofta inträffar, att vid dopet frånvarande

personer antecknas såsom faddrar» och orden: det är ytterst vanligt

att i dopboken såsom faddrar---- antecknas personer, som---

än mindre åtagit sig de dermed förenade fadderpligterna, skola erinra

om uttrycket »det kan förekomma, att personer vilja låta anteckna sig

såsom dopvittnen men icke såsom faddrar». Men orden »ja, som kanske

icke ens veta, att barnet är födt, än mindre om eller huru det är döpt»,

sakna all motsvarighet i betänkandet, hvadan det tyckes vara ett temligen

vågadt påstående, att tillförlitligheten af motionärens ofvan anförda utsaga

konstateras af kyrkoskrifningskomiténs betänkande.

Då motionären erinrat om, huru kyrkoskrifningskomitén i sitt provisoriska

förslag sökt afhjelpa ofvan anmärkta missförhållande medelst förslaget

om, att jemte ordet »faddrar» äfven skulle utsättas ordet »dopvittnen»,

samt derefter anmärkt, att den på förekomna skäl frångått detta förslag

och bestämt sig för att i rubriken till ifrågavarande kolumn sätta

endast ordet »faddrar», anför han :• »Att den valde just detta ord och icke

ordet »dopvittnen», motiverades dermed, att »i då använda formulär för

födelse- och dopbok stod »faddrar», ett motiv, som tager sig rätt egendomligt

ut, då man vet, att der i verkligheten stod »dopvittnen». Till

sådant klandradt förbiseende hafva dock komiterade ej gjort sig skyldige,

ty de af motionären åsyftade orden i betänkandet lyda så: i detta förslag

har, i likhet med i nu använda formulär för födelse- och dopbok, endast

af setts anteckning om faddrar, naturligtvis obetaget o. s. v. 4

Att denna af komiterade gifna anvisning icke blifvit iakttagen, har

motionären påstått. Och han har menat, att den ej kunnat iakttagas, emedan

intet bud gifves derom, att vid anteckning i födelse- och dopbok af

dopvittnenas namn skall göras skilnad emellan dopvittnen, som vilja åtaga

sig fadderförpligtelserna, och dopvittnen, som icke vilja åtaga sig dem,

men han har icke medelst exempel från någon församlings dopbok

sökt uppvisa, att eller i hvilken utsträckning sådan åtskilnad icke blifvit

gjord.

Utskottet skall ej gent emot motionären invända, ehuru man ej kunde

sakna skäl dertill, att numera knappt kan påvisas någon väsentlig skilnad

mellan så kallade dopvittnens och så kallade faddrars åtaganden. 1 förra.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Ändra Kammarens Tillfälliga Utshotls (N:o 3) Utåtande N:o 13.

tider, då till faddrarne stäldes bestämda frågor, huruvida de med afseende

på de döpta barnen ville åtaga sig uppfyllandet af vissa pligter, och

faddrarne måste med ja besvara de framstälda frågorna, kunde man med

större skäl tala om verkliga förpligtelse!'', som de i egenskap af faddrar

iklädt sig. Deraf föranleddes, att en del samvetsömma personer, som insågo

sin oförmåga att motsvara de kraf, som stäldes på dem, vägrade att

blifva faddrar eller att antecknas såsom sådana. Saken hjelptes ej dermed,

att under en följande tid löftet affordrades dem i betydligt mildrade,

i vilkorliga i stället för ovilkorliga ordalag, såsom dessa: »så vidt Gud

nåd förlänar och eder görligt är». Sista steget, som togs för att tillmötesgå

ömma samveten, är nu gällande kyrkohandboks förmaning till

faddrarne, ty det stycke, hvari denna förekommer, innehåller, såsom bekant

är, ingen af faddrarne i löftesform uttalad förbindelse, utan deri uttalas

egentligen endast en erinran till faddiarne om deras allmänna pligt

såsom församlingsmedlemmar i det ifrågavarande hänseendet. Och äfven

denna förmaning eller erinran skall vid dopakten utelemnas, när dopvittnen

äro tillstädes, som ej vilja åtaga sig så kallade fadderförpligtelser.

Att nämnda förändring i dopritualet tillfredsetält dem, för hvilka den

varit afsedd, synes bland annat deraf, att, enligt hvad utskottet erfarit,

personer, hvilka ej förut velat eller vågat ål aga sig uppdrag såsom faddrar,

nu mera utan betänklighet anse sig kunna göra det.

Men, säger motionären, då kyrkohandboken statuerar en skilnad mellan

dopvittnen, som vilja åtaga sig fadderförpiigtelserna, och dopvittnen

som icke vilja åtaga sig dem, bör denna skilnad vid anteckning i dopboken

iakttagas. Frågan är då: kan den ej iakttagas och iakttages den

ej med stöd af nu gällande föreskrifter, eller skall ett ingripande från

Riksdagens och Kongl. Maj:ts sida för ändamålets vinnande vara af nöden?

Det synes utskottet, att rubriken faddrar i nu gällande dopboksformulär

för vederbörande församlingsföreståndare innehåller tydlig anvisning att

deri anteckna endast faddrar, hvaraf ock följer, att, i händelse uti samma

kolumn äfven skulle göras anteckning om sådana dopvittnen, som ej velat

åtaga sig s. k. fadderförpligtelser, för dessa- senare bör göras lämplig

beteckning. Oväsentligt torde det väl för öfrigt vara, om s. k. dopvittnen

blifva i dopboken antecknade eller icke. För de döpta barnen kan det

ej vara af någon betydelse. Om det till exempel blir fråga om att erhålla

visshet angående ett barns födelsedag eller dop, lära väl icke dopvittnen

blifva utfrågade i detta afseende, utan dopboken ensam komma att rådfrågas

och tillerkännas vitsord. Och dessutom inträffa ofta fall, då an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13.

7

teckning af dopvittnen måste förekomma i hög grad oegentlig, till exempel

då barn, utan att hafva faddrar, döpas i kyrkan inför hela menigheten

såsom dopvittnen.

Utskottet har af lätt insedda skäl ej kunnat inlåta sig på något försök

att utforska, huru i afseende på ifrågavarande anteckningar kan förhålla

sig inom rikets 2,474 församlingar. Blott några belysande exempel

må anföras från tre af hufvudstadens till folkmängden största och en af

dess minsta församlingar. I den ena af dessa största församlingar föddes

under femårsperioden 1893—97:

5,585 barn; för 287 voro faddrar antecknade;

i den andra 5,326 » ; » 557 » » »

i den tredje 3,950 » ; » 192 3> » »

I den minsta församlingen föddes under åren 1893—96:

1,009 barn. För 74 af dessa voro faddrar antecknade, för 501 dopvittnen.

Om dessa siffror visserligen ej så mycket bevisa, torde dock de ännu

ärkningsvärdt små siffrorna i fadderkolumnen vittna om, att presterna i

dessa församlingar verkligen sökt vakta sig för att i dopboken såsom

faddrar anteckna personer, som ej åtagit sig s. k. fadderförpligtelser.

Då utskottet- ej har sig bekant befintligheten af de svåra missförhållanden,

hvaröfver motionären klagar, ej heller funnit honom hafva

anfört giltiga skäl för åtgärders vidtagande från Riksdagens sida i det af

honom begärda syftet, har utskottet funnit sig förhindradt att tillstyrka

bifall till motionen.

På grund häraf får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1898.

På utskottets vägnar:

E. A. ZOTTERMAN.

Herr A. Olsson i Ornakärr har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.