Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om afskaffande eller nedsättning af hvitbetssockertillverkningsskatten samt nedsättning af tullen å socker.

1898-03-08 · 29 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 28 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:12, Betänkande, i anledning af väckta motioner om afskaffande eller nedsättning af hvitbetssockertillverkningsskatten samt nedsättning af tullen å socker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1

Dito 12.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1898, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om afskaffande eller

nedsättning af hvitbetssockertillverkningsskatten samt nedsättning

af tullen å socker.

Enligt gällande föreskrifter om beskattning af hvitbetssockertnlverkningen

i riket skall för all tillverkning af hvitbetssocker, som

mom riket eger rum, erläggas tillverkningsskatt i förhållande till det

utbyte i råsocker, som de för tillverkningen använda hvitbetor antagas

hafva lemnat, efter den beräkningsgrund, att 100 kilogram råa (ej torkade)

hvitbetor antagas lemna ett utbyte af tio och ett hälft kilogram socker;

dock är för vissa fabriker någon minskning i den sålunda stadgade

beräkningsgrunden för viss tid medgifven. Tillverkningsskatten skall

utgöra hälften af gällande tullsats för utländskt råsocker af mörkare

färg än n:o 18 af den i verldshandel antagna holländska standard;

och då denna tullsats för närvarande utgör 23,5 öre för kilogram, uppgår

tillverkningsskattens nuvarande belopp till 11,75 öre för kilogram af

det beräknade utbytet af råsocker.

. Hvitbetssockertillverkningsskatten har under nedannämnda år

utgjort:

år 1888.........

.......... kr.

544,345

„ 1889..............

635,812

„ 1890.......

997,976

„ 1891 .....

11

1,846,578

„ 1892..................

2,260,496

Bill. till Riksd. Brot. 1898.

5 Sami. 1 Afd. 12 Haft.

(N:o 12.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

år 1893 .........................

..........................kr.

2,718,927

„ 1894 .....................

............................ 11

4,723,275

„ 1895 ...................

.............................. 11

7,139,148

„ 1896...........................

............................. 11

7,726,387

„ 1897..........................

.............................. 11

11,008,906.

Såsom ofvan anmärkts, utgör tullsatsen å oraffineradt socker af

mörkare färg än n:o 18 af den i verldshandel antagna holländska

standard 23,5 öre för kilogram. Å raffineradt socker samt å oraffineradt

socker, till färgen icke mörkare än nämnda standardnummer, utgår enligt

gällande tulltaxa tullafgiften med 33 öre för kilogram.

Förslag till ändring i ofvanberörda bestämmelser angående hvitbetssockertillverkningsskatten

och tullsatserna å socker hafva framstälts

i två vid innevarande års riksdag väckta motioner, n:o 35 inom Första

Kammaren af herr C. F. Wcern samt n:o 17 inom Andra Kammaren

af herrar A. H. Göthberg och O. Anderson i Hasselbol.

I förstnämnda motion hemställes, att Riksdagen måtte besluta,

att hvitbetssockertillverkningsafgiften skall från 1899 års början

upphöra;

att från samma tid tullafgifterna skola nedsättas för raffineradt

socker och för oraffineradt socker, icke mörkare än n:o 18 holk st., till

16,5 öre pr kg. samt för oraffineradt socker, mörkare än n:o 18 holk

st., till 11,75 öre pr kg.; och

att med anmälan af dessa beslut anhålla, att Kongl. Maj:t täckes

till nästkommande Riksdag afgifva förslag till de ökade eller nya

skatter, som äro erforderliga för att i mån af statsverkets behof ersätta

den minskning af inkomster, som genom hvitbetssockertillverkningsafgiftens

afskaffande uppkommer.

Herrar Göthberg och Anderson föreslå, att Riksdagen ville besluta,

att tullen å råsocker nedsättes med ungefär 30 procent, eller från 23,5

öre pr kilogram till 16 öre pr kilogram, och att i samband dermed den

nu utgående accisen äfvensom tullsatsen å raffineradt socker må i förhållande

till den nedsättning i råsockertullen, som kan ifrågakomma,

bestämmas efter den proportion, som nu är gällande.

Herr Wcern anför till stöd för sina ofvan omförmälda yrkanden

följande:

»Den märkligaste händelsen i den svenska industriens historia

under de senaste tre årtiondena är utan tvifvel uppkomsten af den

svenska sockertillverkningen. De ansträngningar, hvilka derförut, redan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 3

på. 1830-talet och åter på 1860-talet, gjorts att af i Sverige odlade

hvitbetor tillverka socker, måste nu betraktas såsom försök att utröna

möjligheten af odling af hvitbetor i Sverige i så stor skala, att en fabriksmessig

tillverkning af socker derpå kunde grundas, och lemnade det

resultat, att en sådan odling väl på många ställen kunde ske, men att

det endast var i landets sydligaste delar, hvitbetorna erhöllo så rik

sockerhalt, att sockrets tillgodogörande ur dem kunde blifva en lönande

handtering. Att Gotlands klimat var sådant, att hvitbetsodling äfven

der borde med fördel kunna ske, omtalades väl äfven redan då, men

ble.f först långt derefter föremål för eu grundligare undersökning.

Ovissheten om, huru staten skulle med hänsyn till beskattningen ställa

sig till den nya industrien, måste dock verka förlamande på tankarne

om nya fabriksanläggningar, och det var först sedan 1869 års Riksdag,

på grund af en motion af professor Arrhenius, derom fattat beslut, som

den kunde raskare utveckla sig. Först 20 år efter det, då beskattningen

å det inom landet tillverkade råsockret började, kom tillverkningen

deraf i jembredd med införseln af utländskt råsocker, och det

är först under de tre sistförflutna åren, som det varit tydligt, att den

förra skulle alldeles undantränga den senare. För vissa speciella

ändamål, särskildt, efter hvad i tekniska verk uppgifves, för punschberedningen,

anses hvitbetssockret mindre lämpligt, och det är på deraf

uppkommande behof af rörsocker, som införsel af utländskt socker ännu

i jemförelsevis obetydliga qvantiteter fortfar. För allmänt konsumtionsbehof

har den definitivt upphört, och dermed har sockerbeskattningen

fått en helt annan karakter än förut.

För blott fem år sedan kunde den dåvarande chefen för finansdepartementet

sanningsenligt till statsrådsprotokollet anföra: »Så länge

staten utkräfver tull af utifrån infördt socker, är den accis, som pålägges

det inom landet tillverkade sockret — förutsatt att accisen är

lägre än tullen — visserligen till formen en beskattning å den inhemska

sockertillverkningen, men till sin egentliga innebörd endast en reduktion

af det tullskydd, som åtnjutes af nämnda tillverkning», men

sedan med nyssnämnda undantag intet socker från utlandet införes, och

vi. kommit i det skede, att det för den allmänna sockerkonsumtionen

blifvit alldeles likgiltigt,. om något socker i utlandet tillverkas och

derifrån kan till Sverige införas eller ej, är den anförda karakteristiken

ej längre med verkliga förhållanden öfverensstämmande. För anskaffande

af vårt behof af socker odla vi inom vårt eget land hvitbetor

och det är med gällande beskattningssätt, dem, vi belägga med skatt*

utan någon annan hänsyn till tullförhållanden än det numera med ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

alldeles oväsentligt undantag till prohibition uppgående skyddet, och

denna skatt är i förhållande till betornas värde ganska dryg. Med det

lagstadgade antagandet, att af 100 kg. betor erbålles 10,5 kg. socker,

och att skatten skall utgå med 11,75 öre för hvarje kg., således med

12 kronor 33 öre för ton betor, var den på betornas höstpris 1894

kronor 18,50 — 66 2/s procent, men när betpriset 1895 sänktes till kronor

15 pr ton, blef den derpå 82 procent och medförde den naturliga

följden, att betproduktionen minskades med nära en sjundedel. På det

betpris, som sistlidne höst bestämdes för liktidig leverans kronor 14

pr ton, utgjorde skatten 88 procent.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften är en produktionsskatt på en

viss handtering, och vi hafva i Sverige förr haft flera sådana, men de

hafva blifvit afskaffade. 1813 upphäfdes definitivt qvarnskatten,. 1860

tackjernstionden och hammarskatten samt 1877 öfrig bergverkstionde,

af hvilken nu blott qvarstå några obetydliga rester, ^ från hvilka Riksdagen

ej velat befria vissa verk, förr än egarne afstått från eller ersatt

verken medgifna förmåner eller erhållna penningsummor.

Hvitbetssockertillverkningsafgiften erlägges af råsockerfabrikerna

och ersättes dem af raffinaderierna, för hvad de öfvertaga, samt återbetalas

i sista hand af de svenska sockerkonsumenterna för det socker,

de köpa. Detta skatteuppbördssätt är både för statsverket och konsumenterna

mera betungande och kostbarare än det förra, da tullen eller

skatten erlades af importörerna. Dessa hade nemligen rätt, och hafva

det ännu lör de sockerpartier, de fortfarande stundom införa, att "upplägga

det införda sockret på nederlag, då. tullafgilt ej betalas förr, ä,n

sockret från nederlaget uttages, d. v. s. ej förr, än det till detaljhandlare

eller omedelbart till konsumenter säljes, hvarigenom den ränteförlust

å utlagda tullafgifter, som dessa jemte inköpskostnad och handelsvinst

måste betala, blef ganska obetydiig, men råsockerfabrikanten skall

erlägga hvitbetssockertillverkningsafgiften inom slutet, af kalendermånaden

näst efter den, under hvilken betorna blifvit af kontrollör

uppvägda, och det dröjer kortare eller längre tid, ända till ett helt år,

innan den erlagda afgiften blir genom försäljning till konsumenter ersatt,

hvarvid naturligen hela den derpå uppkomna ränteförlusten måste

ersättas, och redan från årets början i prisbestämningen ingår. . Sockret

blir derigenom dyrare. Men äfven en annan omständighet tillkommer,

som kan blifva mycket mera betungande än ränteförlust. Råsocke.rfabrikanten

måste i god tid före hvarje kampanjs början försäkra sig

om den qvantitet betor, han under kampanjen behöfver, och om dem

uppgöra köpeaftal, men missräknar han sig på den qvantitet råsocker,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 5

han under och efter kampanjen kan sälja, så kan detta för honom medföra

stor förlust. Antar han för liten qvantitet, så kan han ej efteråt

få köpa mera betor, utan den vinst, han på större tillverkning kunnat

få, öfvergår till andra fabrikanter, eller om samtliga skulle räknat för

lågt till importörer, men beräknar han åter en för hög qvantitet säljbart

råsocker, så kan han endast under undantagsförhållanden till andra

fabrikanter sälja det öfverskott af betor, han har, och då betorna med

tiden förlora hela sin sockerhalt, måste han, för att rädda något af deras

varde, _ öka inköpskostnaden med att förvandla dem till socker, ehuru

han misströstar om, när och i hvad man han derför skall få ersättning.

Importören kunde deremot alltid med lätthet rätta tillgången efter efterfrågan.

Hade han ett för litet lager, var det ingen svårighet att inom

mycket kort tid från utlandet införa just så mycket, som han behöfde,

och hade han för stort lager på nederlag, så var det hans konkurrenters

likaväl som hans eget intresse att genom minskad införsel förebygga

prisfall.

För statsverket medför uppbörden af hvitbetssockertillverkningsafgiften

kontrollkostnader, hvilka för tillverkningsåret 1894—95 uppgingo

till kronor 58,148,73 och för tillverkningsåret 1895—96 uppgingo

till kronor 53,327,94 och ännu ej utredda för 1896—97; men säkerligen

ökats.

Uti en den 11 sistlidne mars till Kongl. Maj:t mgifven skrift

hafva egarne af tio råsockerfabriker hos Kongl. Maj:t anhållit om vidtagande

af åtgäider till undanrödjande af eller åtminstone lindring i de

svårigheter, hvilka inträdt inom ''sockertillverkningen i riket. Egarne

af 6 råsockerfabriker och egarne af samtliga fristående raffinaderier

hafva icke biträdt ansökningen.

bökandena erinra derom, att redan tidigare tecken till eu annalkande

kris inorn sockerindustrien visat sig och äfven framhållits, utan

att dock faran då antogs vara så allvarsam eller så nära öfveriiängaude

att vid den tiden något steg till dess afvärjande ansågs vara omedelbart

af nöden, men att förhållandet numera antagit så hotande dimensioner,

att detsammas verkningar, enligt deras omdöme, icke utan skada

för det allmänna kunna fortgå.

Den fara, som hotar, och som, i fall den ej förekommes, skall

medföra svåra ekonomiska och sociala verkningar, läge deruti, att

konsumtionen af socker inom riket icke npptoge produktionen af dylik

vara, att priset å sockerbetor i följd deraf komme att sjunka till eu

minimigräns, hvilken måhända ej längre i nämnvärd mån tilläte jordens

användande till betodling, samt att en rubbning i flera förhållanden än

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

dem, som direkt rörde sockertillverkningen och landtbruket, härigenom

måste inträffa.

Sökandena visa genom bifogade handlingar, att den 1 oktober

1894 på nederlag fans sammanlagdt raffineradt och rått socker kg.

3,651,965 och hos raffinaderier och råsockerfabriker kg. 6,145,943, samt

att tillverkningen 1894—95 utgjorde kg. 72,890,500, och att importen

710 1894—710 1895 var af raffineradt socker kg. 1,432,419 och af råsocker

kg. 1,464,344; vidare att lagret af utländskt socker på nederlag

den 1 oktober 1895 minskats till kg. 1,032,288, men hos raffinaderier

och råsockerfabriker ökats till kg. 11,406,865 (således 1894 95 ökats

med cirka kg. 2,600,000), att tillverkningen 1895—96 var kg. 62,114,300

(kg. 10,776,200 mindre än 1894—95) och importen Vio 1895—Vio 1896

kg. 782,833 (kg. 650,000 mindre än 1894—95) raffineradt socker och

kg. 4,060,187 (kg. 2,680,000 mer än 1894—95) råsocker, samt att till

den 1 oktober 1896 lagret af utländskt socker på nederlag ytterligare

nedgått till kg. 436,321 samt af socker hos raffinaderier och råsockerfabriker

äfven minskats till kg. 8,427,982, (således med cirka 3,000,000

kg.) således sammanlagdt lager Vio 1896 kg. 8,864,300 (kg. 934,000

mindre än vid samma tid 1894 och kg. 3,575,000 mindre än 1895), men

på grund af en hvitbetstillgång, uppskattad till 879,500 tons, beräknade

de, att tillverkningen 1896—97 skulle uppgå till kg. 102,910,000

(30,000,000 mer än 1894—95 och öfver 40,000,000 mer än 1895—96)

och efter afdrag af väntad konsumtion och behöfligt lager Vio l897

ansågo de, att en för landets behof öfverflödig qvantitet då skulle förefinnas

af kg. 27,910,000 med eu tillverkningskostnad inklusive skatt,

lågt beräknad till 34 öre pr kg. värd kronor 9,489,400.

Såsom förklaring af dessa fluktuationer uppgåfvo sökandena, att

för tillverkningen 1894—95 gällande betpris voro i höstpris kronor 1,85

och i vinterpris kronor 2,10 per 100 kg.; att, sedan det blifvit påtagligt,

att med dessa pris en kontinuerlig och stegrad öfverproduktion skulle

uppstå på våren 1895, betprisen för kampanjen 1895—96 bestämdes

till resp. 1,50 och 1,70, men i följd af de faktiskt stegrade sockerprisen

och önskan att deraf i viss mån göra odlarne delaktiga, utgingo

de med resp. 1,66 och 1,86; att på nedsättningen i prisen följde

en nedgång i produktionen, som från 628,480 ton för perioden 1894

95 sjönk till 538,708,9 ton för perioden 1895—96, hvilket medförde den

lyckliga vändning, att öfverskottet från 1894—95 ingick i konsumtionen;

att prisen för kampanjen 1896—97 ursprungligen sattes till kronor 1,50

och 1,70, men efter det å en ort farhåga uppkommit för att ett tillräckligt

betqvantum ej till dessa pris skulle kunna fås och priset der
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 7

städes blifvit höjdt till 1,66 och 1,85, tvingades först de dertill närbelägna

och slutligen äfven de mera aflägsna fabrikerna att jemväl höja sina

pris; samt att derefter en så stor betmängd erhållits, att ultimo januari

redan 801,194,1 ton betor uppvägts och, då ännu 11 fabriker och 2

saftstationer voro i gång, kunde totalafverkningen icke blifva mindre

än 879,500 ton, hvilka skulle lemna förenämnda qvantitet kg. 102,910,000

socker. Till följd häraf hafva betprisen för 1897—98 blifvit bestämda

så lågt som till kronor 1,36 och kronor 1,56 (senare 1,40 och 1,60), hvarjemte

hvitbetsodlarne måste betala halfva frakten, och nedsät.tningen i sin

helhet uppgår till 30 procent af de 1894—95 gällande pris.

Sökandena förklara, att allt hvad de åsyfta är en billig restitution

af redan betald tillverkningsskatt för att, med stödet deraf, den icke

utan ruinerande följder inom riket säljbara, hopade sockermängden må

kunna, om ej med vinst, så dock med relativt dräglig förlust utrikes

afyttras. De anhöllo derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta

proposition om medgifvande af skatterestitution vid utförsel af

inhemskt socker.

öfver ansökningen hördes Konungens befallningshafvande i alla

de län, inom hvilka råsockerfabriker äro belägna, samt generaltullstyrelsen.

De förra hafva med påpekande af med restitutionen förenade

praktiska svårigheter, särskildt derigenom att flere fabriker ännu för

vissa år äro berättigade till lindring i skattebeloppen, dock tillstyrkt

restitution, men den senare har, jemte betonande af dessa svårigheter,

på allmänna och fortfarande giltiga skäl afstyrkt beviljande deraf.

Sådana skäl äro:

att den europeiska sockerindustriens historia visar faran af lagstiftningens

ingripande till förmån för export af inhemskt socker;

att medgifvande af skatterestitution vid utförsel af betsocker skulle

snart nog här i landet, likasom annorstädes skett, framkalla mera vidtgående

kraf från producenterna, hvilka kraf icke så lätt skulle kunna

afvisas, derest industrien redan inrättat sig för export;

att restitutionsmedgifvande icke lätteligen låter förena sig med det

hos oss antagna beskattningssystemet;

att restitution till det belopp, sökandena föreslagit, visserligen icke

skulle medföra någon utförselpremie, men förhållandet måhända framdeles

skulle blifva annorlunda, om ej i högre anspråk, så i förhöjdt

rendement; samt

att äfven ett tillfälligt medgifvande af exportgodtgörelse kunde

bidraga till att framkalla en ny öfverproduktion med nya anspråk på

tillmötesgående.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Vid föredragning af ärendet den 10 sistlidne december fann

Kongl. Maj:t den gjorda framställningen icke föranleda någon Kongl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Märkligt nog hafva de sökande sockerfabrikanterna icke fäst afseende

vid — åtminstone icke nämnt — att från Sverige redan fortgår

en utförsel af socker och dertill en lönande utförsel, alldenstund

den år efter år fortfar och ökas, visserligen icke under namn af socker,

utan såsom råämne eller tillsatt material till fabrikat, i hvilka sockret

är en väsentlig ingrediens, såsom finare småbröd, bakelser och cakes,

choklad, konfityrer, punsch, och ej heller hafva de hörda embetsmyndigheterna

funnit skäl att påpeka det inflytande, en restitution af skatt

enbart vid utförsel af socker skulle för tillverkarne af dem medföra.

En så ensidig restitution skulle dock icke blott vara orättvis, utan äfven

för nämnda tillverkare skadlig, kanske till den grad, att den skulle

omöjliggöra den utförsel af deras produkter, som sedan flera år fortgått.

I frihamn, t. ex. i Köpenhamn, dit fraktkostnaden från Sverige

blefve en obetydlighet, skulle nemligen konkurrenter kunna inrätta

fabriker, grundade på användandet af svenskt obeskattadt, d. v. s.

genom restitutionen från skatt befriadt och möjligen till underpris

erhållet socker, under det att de svenska fabrikanterna vid inköp af

sådant måste till fullo ersätta tillverkningsafgiften eller vid införsel af

utländskt socker betala hög tull. Vid utförsel från Tyskland af dylika

fabrikat lemnas såväl premie som restitution af skatt för det i dem

ingående sockret.

Afskaffas deremot hvitbetssockertillverkningsafgiften, så skulle

detta åt tillverkningen och utförseln af sådana och kanske flera, ännu

hos oss icke brukliga fabrikat gifva en kraftig impuls, hvilken i en

möjligen icke oväsentlig mån skulle medverka till vidare utveckling af

den svenska sockerindustrien. Att utförsel kan ske, är redan bevisadt,

och att den kommer att ökas, om fabrikaten kunna säljas så mycket

billigare, som befrielse från den utgift, med hvilken den på dem belöpande

afgiften nu betungar tillverkningskostnaden, skulle medgifva, är

tydligt, men de proportioner, till hvilka tillverkning och utförsel skulle

kunna uppdrifvas, äro naturligen svåra att utreda.

Till ledning för omdömet härom har jag tänkt mig kunna

bidraga:

upplysning om de förhållanden, i hvilka socker i dylika fabrikat

af olika slag ingår;

uppgifter om de belopp, med hvilka sådana fabrikat ingå i in
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IS. 9

försel till eller utförsel från länder, med hvilka vi hafva lätta handelsförbindelser;

samt

uppgiften om i hvad mån för dylika fabrikat behöfliga råämnen

eller material af annat slag än socker inom vårt land finnas eller med

lätthet kunna anskaffas.

I afseende på sockerhalten i olika fabrikat har professor Peter

Klason haft godheten lemna mig uppgifter, hvilka jag såsom bilaga 5

bifogar.

Om de qvantiteter, med hvilka sockerfabrikat ingå i åtskilliga

länders införsel och utförsel, samt dessa fabrikats värden har jag ur

berättelserna om deras utrikes handel gjort utdrag — bilaga 6 _ och

dervid för länder, som ej infört det metriska vigtsystemet, förvandlat

uppgiga qvantiteter till kilogram samt reducerat alla uppgifna värden

till kronor. De länder, ur hvilkas officiella statistik jag hemtat uppgifterna,

äro Frankrike, Storbritannien, Norge och Nordamerikas förenta

stater. Äfven för Tyskland och Belgien har jag gjort utdrag, men

funnit dem för ändamålet värdelösa, emedan i tyska statistiken en mängd

olika fabrikat upptagas under det gemensamma namnet: »Konditoreiwaaren»,

och den belgiska har en ännu mera olika varor omfattande

rubrik: »Conserves alimentaires au sucre». Då i Frankrike medelvärden

för hvarje varuslag årligen bestämmas af en komité, har det

varit tillräckligt att, såsom äfven i den franska statistiken sker, blott

för slutsummorna utsätta värden, men då det i Storbritannien åligger

hvarje importör och exportör att för hvarje infördt eller utfördt varuparti

uppgifva dess värde, erhållas vid sammanräkning för särskilda

länder mycket värdefulla upplysningar om olika värden af varor med

samma benämning, allt efter som de ankomma från ett eller ett annat

eller afgå till ett eller ett annat land. Jag har derför, såsom i den engelska

statistiken sker, utfört värdena för hvarje land.

Uppgifterna visa, att i de länder, från hvilka de hemtats, eu

ganska betydande handel med olika sockerfabrikat eger rum. Särskilt

är detta fallet med utförseln från Storbritannien af finare bröd och införseln

dit af kondenserad mjölk. Den förra är beroende deraf, att

engelsmännen, jemte tillgång af finaste hvetemjöl hafva obeskattadt

och genom i flera länder medgifna utförselspremier delvis skänkt socker,

den senare åter af den stora brittiska sjöfartens behof af frisk

mjölk och grädde. Men äfven andra sockerfabrikat förekomma i handeln

i aktningsvärda mäugder, och uppgifterna kunna endast tydliggöra

det kända förhållandet, att för göda varor till rimliga pris finnes

på verldsmarknaden gerna alltid afsättning.

Bill. till Itiksd. Prat. isdn. ä Sami. J AJd. IX Häjt.

•>

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Hvad slutligen angår tillgång på råämnen, så lemnar vårt klimat

mångahanda frukter af bästa slag, fullt jemförliga med utlandets af

samma sorter och hvilka der i jemnbredd med sydfrukter, dem vi icke

hafva, användas till sockerfabrikat af olika slag, och derjemte hafva

vi ymnig tillgång på skogsbär — smultron, hallon, åkerbär, björnbär,

hjortron, lingon m. fl. — hvilka i godhet och särskildt i arom öfverträffa

andra länders, men hvilka nu endast tillgodogöras i enskilda

hushåll och i några få saft- och bärvinsfabriker.

Exporten från Sverige består af något blåbär, men väsentligast åt

lingon, hvilka enligt uppgift af generalkonsulatet i Liibeck, dit den största

exporten sker, för syltning uppköpas af enskilda familjer. Någon export

af bär eller sylt förekommer icke derifrån. Det pris, som för

dem, levererade i Liibeck, betalas, är 25 m. eller 22 kr. 22 öre pr 100

kg. och har ofta varit ännu lägre. T kommerskollegii statistik upptagas

de till ett utförselsvärde af 20 öre pr kg. Gifvet är, att detta värde

är nedtryckt af det förhållande, att de råa bären endast kort tid kunna

bibehållas friska. För att erhålla ett högre värde och kunna till aflägsnare

orter försändas, måste de insyltas eller på annat sätt genom

tillsats af socker konserveras. Ovisst är visserligen, om och i hvad

mån de svenska fabrikaten, hur som helst beredda, kunna vinna utländingars

smak, men deremot är högst sannolikt, att de med stor

förkärlek skulle såsom sylt mottagas af till andra länder utflyttade

svenskar. Sekreteraren vid generalkonsulatet i Chicago, grefve

C. A. Wachtmeister skref den 26 februari 1895 till exportföreningen:

»En hel del svenska lingon importeras årligen hit genom tyska mellanhänder.

De amerikanska lingonen äro grofva i »köttet» och till storleken

i form af ett körsbär. Äfven om härvarande amerikanska marknad

ej skulle kunna vinnas för våra lingon, tror jag, att den skandiviska

skulle vara tillräcklig för vår export och att det vore skäl att

söka få direkta försäljare här, då mellanhanden i Tyskland säkerligen

ej obetydligt fördyrar varan.» Högre pris än för lingonsylt borde

kunna erhållas för finare sylter af åkerbär, smultron, björnbär, hallon,

vinbär, krusbär, men för allas höjande i värde och möjlighet af uppkomst

af en lönande afsättning til i utlandet fordras oundgängligen, att

socker här blefve i jemförelse med förhållandet i utlandet billigare än

nu, och vilkoret derför är, att det ej beskattas.

För beredning af sylt fordras alls ej dyrbara maskiner eller

apparater, ej heller stor arbetsstyrka. Om en större afsättning till utlandet

kunde vinnas, skulle derför syltning kunna blifva en allmän husslöjd

i skogsbygder. Jag föreställer mig, att dervid skulle så tillgå,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 11

att något handelshus till skogsbygderna utsände uppköpare, som kunde

gifva undervisning om hurudan vafa i utlandet önskades, och att ett

sådant handelshus, som på detta sätt finge större mängd af olika sorter

sylt att sälja, derigenom blefve i tillfälle att göra nödiga åtgärder och

kostnader för deras introducerande i olika länder.

Någon tillverkning af kondencerad mjölk finnes mig veterligen

ännu icke i Sverige, men någon anledning, hvarför den icke här skulle

kunna bedrifvas lika väl som i Norge, är obekant. Det anses derför

vara erforderligt, att korna gå på bete och att betet är godt, men

detta är ju i större delen af landet fallet.

Dessa betraktelser gälla möjligheten af utförsel af socker i förädlad

form af sockerfabrikat, men derjemte skulle en genom tillverkningsafgiftens

afskaffande möjliggjord ytterligare nedsättning af sockerpriset

hädanefter som hittills, om än ej så hastigt och i så hög grad som

under de sistförflutna åren, betydligt öka konsumtionen i vårt eget

land. Faran för öfverproduktion och deraf föranledd kris skulle upphöra,

stadga och likformighet i beskattningsförhållanden inträda i stället

för de täta förändringar och den ojemnhet, som utmärkt den sista

tiden, och såväl den för jordbruket nyttiga betodlingen som sockerindustrien

kunna lugnt utveckla sig. Farhåga för ny öfverproduktion

bör ej förefinnas, sedan konstlad uppmuntran för nya fabriker upphört,

ingen tanke på statens ingripande till fördel för denna industri mera

än för andra, med hvilka den blifvit likstäld, hädanefter kunde uppstå,

och minnet af att kriser i följd af öfverproduktion hotat — hvilket

efter de restitutionssökandes uppgift redan i flera särskilda repriser

skett — väl ej snart kan förblekna. I hvarje fall skulle ansvaret för

en så stor olycka icke längre kunna tillskrifvas Riksdagen såsom en

följd af dess beskattningsåtgärder.

Motioner om hvitbetssockertillverkningsafgiftens upphäfvande hafva

väckts vid riksdagarne:

1879 af herr Lasse Jönsson i Sandby,

1886 » » Nils Pehrsson i Vadensjö och M. Palm,

1890 y> » H. F. G. Björck,

1896 )) )) J. H. G. Fredholm, och

1897 » » Fjällbäck.

De skäl, som förmått bevillningsutskotten att afstyrka och Riksdagen

att afslå dessa motioner, hafva väsentligen varit:

att socker förbrukas i betydligt större mängd af de förmögnare

inom samhället och derför mera än andra njutningsmedel egnade sig

för beskattning;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

att statsverket icke kan undvara inkomsten af sockerbeskattningen

;£och f

att, om denna upphörde, förlusten måste ersättas genom ökande

af andra skattetitlar.

Att eu person, som alls icke behöfver tänka på beloppet af sina

utgifter, konsumerar mera af hvilket, som helst af honom begagnad!

njutningsmedel än en person, som i afseende på äfven rent personliga

behof måste iakttaga sträng sparsamhet, är i regel antagligt, men att

det skulle vara mera fallet med socker än med andra njutningsmedel,

är nog tvifvelaktigt, helst sedan sockret blifvit så billigt. Smaken för

mer eller mindre socker i drycker är ej beroende af förmögenhetsförhållanden,

och den rike är ej i frestelse att till i hans diet mera ingående

feta soppor, fisk och kötträtter eller grönsaker tillsätta socker,

hvaremot den mindre bemedlade väl ofta har anledning att finna i hans

diet mera ingående mjöl- och mjölkrätter smakligare med än utan

socker. Frågan är emellertid icke om hvem, som konsumerar mera,

utan om hvem, som vinner mest på billigt pris, och vare sig att detta

sker genom vunnen frihet från tvång af umbäranden eller genom besparing

af utgift, så är det väl den mindre bemedlade, som har de

större fördelarne.

I afseende på möjligheten för statsverket att undvara inkomsten

af hvitbetssockertillverkningsafgiften har aldrig förr någon tidpunkt

varit så gynsam som den nuvarande. Det kan emellertid icke förväntas,

att fortfarande år efter år stora öfverskott skola förefinnas till Riksdagens

disposition, och det är derför nödigt att vid upphäfvande åt

hvitbetssockertillverkningsafgiften tillse anskaffande af nya eller ökning

af andra äldre statsinkomster.

I första rummet bör väl då erinras, att vi sedan flera år hafva

Infilande ett i nykterhetens intresse tillkommet förslag om maltskatt.

Dernäst måste nog ifrågakomma att höja de i tullafgifter utgående

skatterna på andra njutningsmedel, men dervid är väl att märka, att

det icke bör eller kan ifrågakomma att med befrielse från skatt af en

klass öka skatt för någon annan särskild klass af landets invånare.

Derigenom att socker är eu så allmän konsumtionsartikel uppstår genom

afskaffande af beskattningen derpå för alla en icke oväsentlig besparing,

och med någon minskning af öfverflödiga öfverskott och påläggande

af maltskatt skola statsverkets behof säkerligen kunna fyllas derigenom,

att staten medelst förhöjning af skatt på andra njutningsmedel för sig

tar en de] af den besparing, som för hela folket vid konsumtion af

socker uppkommer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

''Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 13

Exempelvis vill jag nämna förhållandet i detta hänseende till

kaffet. Detta förtäres såsom dryck och till denna dryck tillsättes

socker. Proportionen deraf kan mycket variera, men en ledning för

omdömet om huru den för mindre bemedlade bör beräknas, erhålles

af de lagstadganden, som i detta fall förefinnas. Enligt den i kong!,

kungörelsen den 3 februari 1865 faststälda spisordningen skall hvarje

sjöman i veckan hafva 75 ort socker och 50 ort kaffebönor, och enligt

kongl. reglementet den 6 augusti 1881 hvarje soldat eller beväring

hvarje dag 3 ort socker och 2 ort brändt kaffe. Sjömannen får derjemte

6 ort té, och om detta beräknas ända till fyra gånger så drygt

som kaffet, uppgår dock vigten af kaffe och té tillsammans icke fullt

till vigten af sockret. Kaffebönor förlora vid rostning 15 till 25 procent

af sin vigt. Antages medeltalet 20 procent, så får soldaten eller beväringen

120 ort socker mot 100 ort kaffebönor, och äfven med antagande

af den större rostningsförlusten alltid i vigt mera socker än

kaffe. I ett privat hem har jag fått den uppgift, att till tjenstfolket

utväges 1 V4 skålp. socker mot 1 skålp. kaffe. För rika personer som

föredraga starkare kaffe blir vigtskilnaden mindre, men man bör tryggt

kunna antaga, att på det hela till kaffedrycken åtgår mera i vigt af

socker än af kaffebönor. Beräknar man vidare, att tillverkningsafgiften

11,75 öre pr kg. jemte ränteförlust ersättes råsockerbruken med 12 öre

pr kg. så skulle, derest nämnda afgift afskaffa, kaffedrycken icke för

konsumenten blifva dyrare om kaffetullen, som är 12 öre, fördubblades.

För köparen af socker och kaffe måste det vara alldeles likgiltigt, om

han vid liqviden ersätter en råsockerproducent för erlagd afgift med

12 öre pr kg., och en kaffeimportör för erlagd tull med 12 öre pr kg.,

eller om råsockerproducenten icke har gjort något utlägg, men han

måste ersätta kaffeimportören för erlagd tull 24 öre.

På samma sätt kan, sedan procenten af socker i punsch bliIVit,

känd, lätt uträknas, huru mycket billigare denna dryck blir genom afskaffande

af hvitbetssockertillverkningsafgiften och deremot svarande

nedsättning i tullafgiften för rörsocker, samt, efter bestämmande af

procenten af i punsch ingående arrak, hur mycket tullen å arrak bör

höjas, för att punsch icke för inhemsk förtäring skall blifva billigare

än förut. Vid utförsel af punsch skulle hela beloppet af den hvitbetssockertillverkningsafgiften

motsvarande nedsättningen i tull för socker

tillgodokomma punschbryggerierna, emedan de med tillämpning af § 9

af tulltaxeunderrättelserna kunna betinga sig restitution för tullen å

den arrak, som de använda.

Tobaken står ej i det intima förhållandet till sockel1, som kaffe och

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

punsch, men nog förtär väl hvarje rökare socker, så att han vid besparing

af utgift för det sistnämnda kan betala mera för sin tobak, och

för familjerna, i hvilka qvinnor och barn icke röka, bör en förflyttning

af skatt på socker till skatt på tobak bestämdt medföra fördel.

Socker är icke blott ett njutningsmedel, utan derjemte ett vigtigt

näringsämne och skiljer sig derjemte från kaffe och tobak deruti, att

dessa senare icke äro föremål för annan industri än den som afser att

aptera dem för förbrukning, såsom kaffebränning och fabrikation af cigarrer,

snus o. s. v., hvilkas pris naturligt stiger eller fällor med råämnenas,

men det färdiga sockret är ämne för vidare bearbetning till fabrikat,

som äro föremål för storartade industrier, hvilkas framgång är i hög

grad beroende af sockrets billighet. Redan häruti förefinnes, synes det

mig, bestämdt och giltigt skäl att aflyfta skattebördan derpå och i mån

af statens behof lägga den på de rena konsumtionsartiklarne, eller höja

de direkta skatterna. Huru detta lämpligast skall ske, kan ej med tillräcklig

sakkunskap af en enskild riksdagsman föreslås och svårligen af

bevillningsutskottet behörigen utredas, utan bör blifva föremål för en

omsorgsfull utredning inom finansdepartementet.

Att afhända statsverket en påräknad inkomst af 8,500,000 kr. låter

ej heller vid uppgörandet af statsregleringen för 1899 göra sig, ty äfven

om Riksdagen skulle finna lämpligt att härtill använda befintligt öfverskott

från 1896 och att i dess ställe för förestående stambanebyggnader

använda lånta medel, samt gör andra minskningar i föreslagna utgifter,

så blir dock den summa, som härigenom blir disponibel, otillräcklig.

Det finnes då trenne utvägar, nemligen:

att principielt besluta hvitbetstillverkningsafgiftens afskaffande och

till framtiden uppskjuta verkställandet deraf; eller

att besluta partiel nedsättning deraf fortgående under nästkommande

och derpå följande eller flere till antalet bestämda år; eller

att besluta afskaffandet från och med nästa år och till fyllande af

statsverkets behof, utöfver hvad som vid pågående statsreglering dertill

kan göras disponibelt, hänvisa till öfverskottet från 1897.

De första två utvägarne synas försigtigare men måste för sockerindustrien

medföra mycket stora olägenheter. Enligt den första skulle *

fullkomlig ovisshet råda, om och när afskaffande af skatten kan ske,

och enligt det andra skulle det blifva råsockerbrukets intresse att, såvidt

för anskaffande af nödigt sockerbehof är möjligt, till påföljande år

uppskjuta tillverkning och betköp samt, hvad värre är, raffinaderiernas

intresse att från år till år inskränka sina uppköp af råsocker, öfverlemnande

till råsockerbruken att bära förlusten af skatt på hvarje parti

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o lä. H>

socker, som ej förr än under ett kommande år för konsumtionen behöfdes.

Emot det sista alternativet ser jag deremot ej annan giltig invändning

kunna göras, än att utredning om lämpliga skatter att ersätta

hvitbetssockertillverkningsafgiften ej skulle till nästa år kunna medhinnas,

hvilket dock, då, i fall maltskatt beslutas, fullständigt förslag

dertill redan förefinnes, och förändringen i tullafgifterna å konsumtionsartiklar

esomoftast på mycket kortare tid behandlats, ej bör befaras.

Att ett sådant beslut skulle strida mot principen att Riksdagen

ej bör disponera det senast förgångna årets öfverskott är ej en giltig

invändning, ty om Riksdagen beslutar afskaffande af större eller

mindre del af hvitbetssockertillverkningsafgiften år 1900, så har detta

redan skett, och utom den tillgång af t. ex. halfva hvitbetssockertillverkningsafgiften,

som för nästa Riksdags statsreglering synes obehöflig,

blefve egentliga skilnaden blott den, att 1899 års Riksdag finge bland

sina beslut upptaga ett, som redan blifvit, af 1898 års Riksdag fattadt.

I det skydd, sockerfabrikanterna nu åtnjuta, bör ingen förändring

göras hvarken till minskning eller ökning, men det senare skulle dock

ske, om de nu bestämda tullafgifterna för socker vid afskaffande af

hvitbetssockertillverkningsafgiften lemnades oförändrade. Tullen å råsocker,

mörkare än n:o 18 bör derför nedsättas med skattens belopp

11,75 öre pr kg., d. v. s. till hälften, och tullen å raffineradt socker i

samma förhållande, eller från 33 öre till 16,5 öre.»

Vid herr Wrnrns motion finnas tillika fogade åtskilliga bilagor till

utredning af hithörande förhållanden.

I den af herrar Göthberg och Anderson väckta motionen anföres:

»Det är erkändt, att tullbeskattningen har två olika uppgifter, dels

att bereda statskassan nödiga inkomster, dels att utgöra skydd för det

inhemska näringslifvet. Vid vissa artiklar kunna begge dessa syften

ernås, vid vissa andra blott det ena.

I samma mån som statskassan får tillräckliga eller mer än tillräckliga

inkomster för rikets behof, är det uppenbarligen mindre behöflig!

att anlita tullbeskattningen. I synnerhet gäller detta, då det är

fråga om sådana artiklar, som äro eller blifvit oundgängliga för hvar

man. En sådan artikel är sockret, som från att förut hafva varit endast

ett njutningsmedel för få på de senare åren alltmer har blifvit ett

näringsmedel för alla. TTtan tvifvel hade det i ännu högre grad blifvit

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

använd t såsom näringsmedel, om det icke genom höga skatter i betydlig

grad fördyrats.

Den framskjutna plats i hushållningen, som med rätta tillkommer

sockret, ej blott såsom närings- utan äfven såsom konserveringsmedel,

har det hittills hindrats att i sin fulla utsträckning intaga genom dess

af beskattningen framkallade höga pris.

Omsättningens storlek grundar sig nemligen på allmänhetens

köpförmåga, och denna, som för de flesta är mycket begränsad, betingas

af varans pris i marknaden. Sockrets billiggörande ökar derför

konsumtionen i hög grad, hvilket äfven blifvit åt erfarenheten på

det tydligaste ådagalagdt.

År 1871 förbrukades per individ 6 kilogram socker och kostade

då 113 öre pr kilogram, 1895 kostade sockret 54 öre pr kilogram och

förbrukades då 17 kilogram pr individ.

Detta visar, hurusom den stora ökningen i förbrukning af socker

står i direkt sammanhang med varans prisbillighet.

Som bekant har priset på socker under det sist förflutna året

ökats rätt betydligt, eller med omkring 10 öre pr kilogram.

På grund häraf, och med det stora öfverskott, som för närvarande

linnes i statskassan, och då sockertullen, afsedd att förnämligast vara

eu af statens förnämsta finanstullar, icke mera fyller denna sin uppgift,

synes det vara både billigt och rättvist att på det sättet minska utgifterna

för en vara, som för den stora allmänheten är af så stor betydelse.

Vid behandlingen af eu motion i samma syfte näst föregående

riksdag yttrade bevillningsutskottet: »På de skäl, som sålunda anförts,

anser utskottet sig böra afstyrka, att någon åtgärd vidtages till afskaffande

af hvitbetssockertillverkningsafgiften eller sänkning af tullen

å socker, helst som det nu gällande priset å socker icke kan anses

vara för allmänheten betungande.»

I det föregående har visats, hurusom priset å socker under det

sist förflutna året stigit med cirka 20 procent, och torde man derför

med skäl kunna påstå, att detsamma nu för den mindre bemedlade är

högst betungande och sålunda lägger hinder i vägen för den stora

allmänheten att kunna fullt tillgodogöra sig detta närande födoämne,

både såsom närings- och konserveringsmedel, i synnerhet hvad detta

senare beträffar, då man tänker på den mängd af skogsbär, som i brist

på lämplig behandling går förlorad.

Ur skyddssynpunkt kan en nedsättning af sockertullarne ej inverka

menligt på hvitbetssockertillverkningen, endast man iakttager, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande ''Nio 12. 17

den hvitbetsockret nu åsätta accisen nedsättes i förhållande till nedsättningen

i sockertullen på det sätt, att tullskyddet blir efter nedsättningen

lika stort som före detsamma.»

Hvitbetssockertillverkningsskattens upphäfvande och den i sammanhang

dermed föreslagna nedsättningen af tullen å socker skulle väl

medföra en sänkning i priset på nämnda vara och i följd deraf bereda större

möjlighet för utveckling af en industri för tillverkning af sådana alster,

hvari socker ingår såsom hufvudsaklig beståndsdel; men äfven om en

sådan åtgärd vidtoges, saknas dock tillräcklig trygghet för att en industri af

antydda slag kan i afsevärd omfattning derigenom framkallas, enär det

synes tvifvelaktigt, huruvida de förutsättningar i öfrigt, som härför fordras,

förefinnas inom landet.

Genom upphörandet af nämnda skatt skulle alldeles visst statsverket.

beröfvas en inkomst, som, enligt hvad ofvan blifvit visadt, uppgår

till högst betydande belopp och under det senast förflutna året

öfverstigit 11,000,000 kronor. Den rubbning i statsbudgeten, som häraf

blefve en följd, skulle med nödvändighet föranleda störa förändringar

i vårt beskattningsväsende. Om innebörden af dessa förändringar föreligger

emellertid icke något direkt förslag, utan endast vissa i herr

Waerns motion gifna antydningar. Utskottet kan icke finna, att ett

utbyte af ifrågavarande skatt mot skatter af annan art, på sätt herr

Waern antydt, skulle vare sig för statsverket eller för de skattdragande

vara förmånligare än nu gällande förhållanden, och det synes utskottet

sålunda icke heller från denna synpunkt tillrådligt att antaga nämnda

förslag.

En nedsättning af sockertillverkningsskatten, på sätt herrar Göthberg

och Anderson föreslagit, finner utskottet sig så mycket mindre

kunna förorda, som derigenom allenast statsverkets inkomster skulle

minskas, utan att möjligheten att inom landet åstadkomma en ny

industri för tillverkning af sockerfabrikat vunnes, hvartill kommer att,

i händelse statsverkets nuvarande goda ekonomiska ställning, hvilken

varit en af anledningarna till motionen, försämrades, afsevärd svårighet

sannolikt skulle möta att på annat sätt ersätta den minskning i statsverkets

inkomster, som vid bifall till motionärernas förslag blefve en följd.

Någon befogad anmärkning mot lämpligheten att såsom föremål

för beskattning använda konsumtionen af socker torde icke kunna göras,

ty äfven om socker utgör ett näringsmedel, bör det dock i än vidsträcktare

grad betraktas såsom ett njutningsmedel, och det kan icke

förnekas, att, socker förbrukas i långt större myckenhet af de förmögnare

Bih. till Biksd. Vrot. 1898. 5 Sami. 1 A/d. 12 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

samhällsklasserna än af de mindre bemedlade. Att denna skatt icke

heller kan anses betungande, framgår deraf, att priset å socker numera

högst väsentligt nedgått. Enligt utskottet meddelade tillförlitliga uppgfter

har nemligen fabrikernas genomsnittspris å de olika slagen af

raffineradt socker i medeltal under nedannämnda år för kilogram utgjort:

År 1871 ............................................................. 102 — öre

b 1872 .............................................................. 97,71 »

» 1873 ................................................................ 72,07 b

» 1874 ............................................................. 88,43 b

» 1875 ................................................................ 89,65 »

» 1876 ............................................................ 87,23 b

» 1877 ......................................................... 94,82 b

» 1878 ................................................................ 87,28 b

» 1879 ................................................... 88,64 »

» 1880 .............................................................. 90,49 b

b 1881 ............................................................... 93,29 b

» 1882 ............................................................ 91,22 »

» 1883 ................................................................ 86,53 b

b 1884 ........................................... 76,61 b

» 1885 ................................................................ 71,39 »

b 1886 ............................................................. 68,48 b

» 1887 ............................................................... 62,60 b

b 1888 ............................................................. 65,80 b

b 1889 ....................................................... 69,61 b

b 1890 ..................................................... 64,50 b

b 1891 ............................................................... 64,93 b

b 1892 .............................................................. 67,27 b

b 1893 ........................................................ 68,50 b

b 1894 .............................................................. 61,40 b

b 1895 .............................................................. 53,84 b

B 1896 .............................................................. 57,67 B

b 1897 .............................................................. 48,49 b

Härjemte anser utskottet sig böra påpeka, att herr Waerns förslag,

såvidt det afser tiden för tillämpningen af ett beslut om afskaffande

af hvitbetssoekertillverkningsskatten och motsvarande nedsättning af

tullen å socker, icke kan antagas, enär, om en sådan förändring skall

ske, den måste inträda icke vid kalenderårets, utan vid tillvetkningsårets

början. Då betafverkningen i allmänhet sker i slutet af kalender
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 19

året och skatten dervid erlägges af sockerfabrikanterna, skulle nemligen

dessa, om berörda nedsättning af tullen å socker blefve gällande vid

ingången af påföljande år, icke kunna utan betydande förlust vinna afsättning

för den då redan beskattade tillverkningen.

Då utskottet ansett sig icke kunna biträda ifrågavarande motioner,

har utskottet saknat anledning att inlåta sig på frågan om det inbördes

förhållandet mellan tullsatsernas storlek för det ena eller andra slaget

af socker, likasom utskottet icke heller ansett nödigt att vidtaga den

utredning, som under förutsättning af bifall till någon af motionerna

varit erforderlig rörande de förändringar i audra tullsatser, som icke

kunnat undvikas, i händelse sockertullen nedsattes.

På anförda skäl hemställer utskottet,

l:o) att herr Wasrns ifrågavarande motion icke

måtte af Riksdagen bifallas; samt

2:o) att herrar Gröthbergs och Andersons motion

icke heller måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 mars 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

Reservation:

af herr Fredholm, som anfört:

»Sockerpolitikens historia erbjuder ett rikt åskådningsmaterial till

belysande af hvad Bastiat i nationalekonomien menade med »hvad man

ser och hvad man icke ser». Betraktad uteslutande som en lyxartikel,

ansåg man i äldre tider sockret vara ett särdeles lämpligt föremål för

tullbeskattning, i synnerhet som det icke utgjorde föremål för inhemsk

tillverkning. Deri inkomst man genom denna tullbeskattning ville bereda

statsverket försvann emellertid i samma mån, socker började tillverkas

inom landet. Numera har nära nog all införsel af socker upphört

och samtidigt har tullen å socker förlorat sin egenskap af finanstull

och i stället antagit karakteren af skyddstull.

Med undantag för åren 1873—78, då tullen å råsocker utgick med

endast 18 öre pr kg., har denna tull ända sedan 1868 utgått med 23,5

öre pr kg. Sistnämnde år uppgick'' tullen å socker icke ens till hällten

af varuvärdet, men utgår nu, i följd af ständigt fallande pris a socker,

med ett belopp, större än dettas varuvärde. Verkan af att man bibehållit

sockertullen vid oförändradt belopp bär sålunda blifvit alldeles

densamma, som om man under de förgångna trettio åren så småningom

skulle hafva fördubblat den.

För att ej förminska statsverkets inkomster ville man ej, så länge

införseln af socker vida öfversteg den inhemska tillverkningen, göra

någon ändring i sockertullen. Men på det att sockerbruken ej på grund

af tullens höga belopp skulle på statskassans bekostnad göra sig en

oskälig vinst, ålades dessa bruk samtidigt med att tullen nedsattes till

18 öre eu särskild tillverkniugsafgift, som 1873 bestämdes till Vs och

1876 till 2/s af tullsatsen, hvilken 1878 åter höjdes till sitt förut varande

och nu utgående belopp. År 1893 bestämdes, att tillverkningsafgiften

skulle utgöras med hällten af sockertullen. Den sålunda bestämda afgiften

uttogs emellertid icke på den i verkligheten tillverkade qvantiteten,

utan efter ett beräknadt sockerutbyte af de vid sockerbruken

afverkade betornas mängd. Denna utbytesprocent bestämdes 1873, då

det verkliga sockerutbytet var 6,7 procent, till 6,5 procent. Men då

sockerhalten i betorna sedan denna tid alltjemt stigit så, att den förra

året uppgick till 11,5 procent (på Gotland har den uppgått ända till

15 procent), måste man i jemnbredd dermed äfvenledes höja den beräknade

utbytesprocenten, hvadan denne 1893—94 höjdes till 7,5, åren

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

1894—95 till 8,25, 1895—96 till 9,o och 1896—97 till 10,5 procent.

Detta oaktadt har den beräknade utbytesprocenten alltid varit understigande

den verkliga, under innevarande årtionde med ett årligt medeltal

af 2,75 procent. Följden deraf har varit den, att statsverket under

senaste åtta år i tillverkningsafgift gått miste om 10 millioner kronor,

af den halfva tull, som sockerbruken i tillverkningsafgift, för af dem

tillverkadt socker, rätteligen skulle hafva erlagt.

I sin egenskap af skyddstull behöfver sockertullen ej sättas högre,

än att den utesluter möjligheten, att på den inhemska marknaden sälja

utländskt socker billigare än det inom landet tillverkade. Att hälften

af den sockret nu åsätta tuilafgift är tillräcklig, för att tullen skall

fylla . denna sin uppgift, framgår med full klarhet deraf, att sockerinförseln

nu nästan upphört.

Då emellertid tullafgiftens storlek är bestämmande för priset å

den inhemska marknaden, åtminstone hvad priset å socker beträffar,

så medför bibehållandet af den höga sockertullen, dubbelt större än

den behöfver vara för att bereda landets sockerbruk ett tillräckligt tullskydd,

för befolkningen den olägenheten, att densamma för sitt behof

af socker får betala ett pris, som öfverstiger det på verldsmarknaden

gällande med tullens halfva belopp. Hvad detta betyder kan man förstå

deraf, att då sockerkonsumtionen år 1868 icke uppgick till mer än

omkring 20,000 ton, så har förbrukningen af socker stigit år 1890 till

56,000 och år 1897 till omkring 90,000 ton. För att af dessa siffror

draga rigtiga slutsatser, får man dock ej förbise den tillväxt i folkmängd,

som under tiden egt rum. Men fäster man derå tillbörligt afseende,

så visar sig, att förbrukningen per individ stigit från 5 kg. år

1868, till nära 12 kg. 1890 och till omkring 18 kg. år 1897. Samtidigt

med att förbrukningen af socker på detta sätt mångfaldigats, har

eu vunnen bättre insigt i sockrets natur förmått ur allmänhetens sinnen,

om ej alldeles utplåna, så åtminstone väsentligt reducera den förut

rådande fördomen, att sockret endast var ett njutningsmedel. I våra

dagars hushållning intager sockret såsom närings- och konserveringsmedel

en plats, som i forna dagar var ensamt saltet förbehållet.

Att förbrukningen af socker, oaktadt dettas höga tullbeskattning,

kunnat hos oss tillväxa i sådan grad, som skett, beror på sockrets

ständigt sjunkande pris icke blott här utan i alla länder. Det visar

sig af den tabell öfver medelprisen å raffinerad! socker, som utskottet

i sitt betänkande meddelat, att priset å socker icke något år här varit

så lågt som 1897 och att det nämnde år var endast hälften så stort

som tjugu år förut. Göra vi eu jemförelse med priset 1868, då den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

nu gällande tullsatsen åsattes, var priset år 1897 endast 44 procent af

hvad det var förstnämnde år. Så lågt priset å raffineradt socker år

1897 än var (i april detta år nedgick det till 46 öre pr kg.) i förhållande

till hvad det förut varit, får man deraf dock icke draga den slutsats,

att hvarje klagan öfver höga sockerpris är här i landet obefogad.

Göra vi i det hänseendet en jemförelse med det enda land i verlden,

der sockermarknaden är oberoende af tullagstiftningen, nemligen England,

skola vi finns:, att derstädes medelpriset å råsocker under förra

året stälde sig till endast 15,5 öre pr kg, samtidigt med att det här

var 32 öre; och dock är att märka, att i följd af öfverproduktion sockret

under förra året här föll i plus mera än i Tyskland, det land hvarifrån

England till stor del fyller sitt sockerbeh of. Hvilken roll denna

prisskilnad spelar för den enskildes ekonomi i Sverige jemfördt med

England framgår deraf, att om man fördelar hela förbrukningen i hvartdera

landet på dettas befolkning, så kommer i Sverige 18, men i England

35 kg. råsocker på hvarje invånare, men för denna nära dubbelt

större konsumtion betalar en engelsman mindre än en svensk. Skulle

en svensk för sitt behof af socker 1897 i stället för 5,75 kronor fått

betala hvad detsamma skulle hafva kostat eu engelsman, så hade han

icke behöft utgifva mer än 2,80 kronor.

Då tullen å socker, efter hvad visadt blifvit, nu är större än sockrets

varuvärde, under det denna tull, då den åsattes för trettio år sedan,

icke var ens hälften af detta; då vidare statsverket genom så godt som

upphörd införsel förlorat nästan hela den inkomst af sockertullen, som

denne ursprungligen hade till uppgift att tillföra statsverket; och då

tullen derjemte, såsom skyddstull betraktad, är dubbelt större än hvad

behöflig! är; samt då slutligen sockret genom den höga tullen högst

betydligt fördyras för befolkningen, för hvilken den blifvit en nödvändighetsvara,

så föreligga alla skäl för att i denna sockertull göra nedsättning.

Om man nu också må anse nödvändigt att fortfarande behålla

ena hälften af tullen till skydd för den inhemska industrien, så

synes det icke förefinnas något skäl att behålla den andra hälften af

tullen, eftersom denna ej lemnar staten någon inkomst och ej är till

nytta för sockerindustrien, men väl till bestämd skada för befolkningen.

Mot vidtagandet af en sådan åtgärd, som sockertullens nedsättning

till halfva beloppet, anser man ett oöfverstigligt hinder ligga deri,

att man då, såsom naturligt är, äfven måste afskaffa den nu utgående

sockeraccisen och derigenom skulle ju statsverket gå förlustig en högst

betydande inkomst. Accisen utgick nemligen tillverkningsåret 1895—96

med 5,450,000, år 1896—97 med 10,415,000 och året 1897—98 med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 23

omkring 8,5 millioner kronor. Då man på tal om sockeraccisens afskaffande

förmenar, att staten derpå skulle göra en betydande förlust, så

gör man sig skyldig till en stor villfarelse. Staten har icke någon

från samhället skild ekonomi och kan icke hafva det, emedan statens

budget är helt och hållet afhängig af samhällets förmåga att uppbära

den. Om sålunda genom sockertullens nedsättande till halfva beloppet

och sockeraccisens dermed i samband stående afskaffande, följden deraf

skulle blifva den, att nio millioner kronor icke vidare skulle på sätt

förut skett i form af sockerskatt inflyta i statskassan, så gå dessa nio

millioner i och dermed visserligen icke förlorade för samhället, eftersom

de ligga qvar i befolkningens fickor såsom en besparad utgift vid

inköp af socker. Anser man åter, att staten icke för bestridandet af

sina utgifter kan undvara de nio millioner kronor, som nu i form af

sockeraccis ingå i statskassan, så förefinnes intet hinder för, att om

denna accis afskaflas, staten i annan form uttager samma belopp, hvithet

i sådant fall är tillfinnandes i befolkningens fickor. Staten mister

på detta sätt icke ett öre i inkomst och befolkningen i sin helhet får

derigenom till staten skatta hvarken ett öre mer eller mindre.

För befolkningen, som en enhet betraktad, kan det sålunda vara

likgiltigt, om den inkomst, staten behöfver, uttages genom skatt på

socker eller genom någon annan skatt. Men helt annorlunda gestaltar

sig det ena eller andra sättet för de individer, hvaraf samhället består.

Uttages det inkomstbelopp, som staten behöfver, genom skatt å socker,

så blifva alla samhällets invånare, äfven de fattige, i detta hänseende

skattskyldige, emedan sockret nu har blifvit en nödvändighetsvarajför

alla. Denna skatt kommer tillika att i förhållande till skatteförmågan

verka tryckande progressivt nedåt, äfven om det, som utskottet

säger, »icke kan förnekas, att socker förbrukas i långt större myckenhet

af de förmögnare samhällsklasserna än af de mindre bemedlade».

Fasthåller man den uppfattning, som vid urtima riksdagen 1892 gjorde

sig gällande, nemligen den, att det är fullt rigtigt samt med rättvisa

och billighet öfverensstämmande, att icke ersätta staten den minskning

i ordinarie inkomster, som uppstår genom grundskatternas afskrifning,

med indirekta utan med direkta skatter, så vore här ett lämpligt tillfälle.

att- förverkliga denna uppfattning. Man bör och får dervid icke

förbise, att Riksdagen, genom att 1895 så betydligt höja spanmålst-ullarne,

på den indirekta beskattningens väg redan tillfört staten

eu ökad inkomst, hvilken motväger den minskning i inkomst, som

för staten skulle uppstå, om sockerskatten afskaffades. Vill man ersätta

denna minskning i inkomst på den direkta beskattningens väg,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

så vinna alla mindre bemedlade derigenom en skattelindring. Skulle

man åter vilja uttaga motsvarande inkomstbelopp genom indirekt skatt

på enbart njutningsmedel, så blifva alla de, som icke hafva råd att

förskaffa sig sådana, från denna skatt befriade. I ena som andra fallet

gör man det på lagstiftningens väg möjligt för de minst bemedlade

att förkofra sig i välstånd, och derigenom vinner ju påtagligen samhället

i styrka, och staten lider i intetdera fallet någon minskning i

sina inkomster. Utskottet säger visserligen, att genom ett afskaffande

af sockeraccisen »skulle den rubbning i statsbudgeten, som häraf blefve

en följd, med nödvändighet medföra stora förändringar i vårt beskattningsväsende».

Men lika stora förändringar hafva under senare

tider icke mindre än två gånger förut inträffat: den ena gången, då

man beslöt afskrifva grundskatterna, som för statsverket medförde en

inkomst af tio millioner kronor, och den andra, då man införde spanmålstullarna,

som bereda statsverket en ökad inkomst på äfvenledes tio

millioner kronor. När man sålunda ersatt en förut utgående direkt

skatt med en indirekt, hvar och en belöpande sig på tio millioner

kronor, så vill det synas, som ett afskaffande af den indirekta sockerskatten

på ett ungefär likartad! belopp icke skulle bidraga att öka den

rubbning i förhållandet mellan de på direkt och de på indirekt väg

uttagna skatter, som redan egt rum, utan i stället föranleda dertill, att

den störda jemvigten i skattesystemet i någon mån återstäldes. Detta

är dock blott ett, ehuru visserligen kraftigt skäl, som ur beskattningssynpunkt

motiverar en nedsättning i sockertullen.

Ur nationalekonomisk synpunkt saknas det dock icke andra skäl,

som för vidtagandet af en sådan åtgärd måhända kunna anses vara

mera betydelsefulla. Icke blott näringslifvet i sin helhet, utan alldeles

särskild! hvitbetssockertillverkningen skulle deraf tillskyndas lätt påvisbara

fördelar.

Sockret utgör, som bekant, ett utmärkt konserveringsämne och

har på denna grund fått en stor och alltjemt ökad användning inom

näringsämnes-industrien. Ett vilkor för att alstren af denna industri

skola kunna blifva tillgängliga för den stora allmänheten är, att prisen

ligga inom denna allmänhets köpförmåga, det vill säga, att de äro

billiga. Ju billigare de äro, i desto högre grad tilltager förbrukningen,

hvilken har tendens att stiga i högre proportion än priset sjunker.

Då vidare sockret i nu nämnda varuartiklar ingår till en högst väsentlig

del — med 25 å 75 procent af vigten — så följer deraf tydligt,

att ett oeftergifligt vilkor för att redan befintlig verksamhet på denna

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 25

industris område skall kunna utvecklas och ny sådan framkallas, är,

att det för tillverkningen behöfliga sockret kan erhållas för billigt pris.

Hvilken stor nationalekonomisk betydelse en på billigt socker

grundad näringsämnesindustri kan hafva för ett land, derom kunna vi

bilda oss en tydlig föreställning genom att se på England. Der finnes

ingen tull på socker, och denna omständighet har i England möjliggjort

tillkomsten af stora industrigrenar, som grunda sig på användning af

socker såsom råmaterial. Sådana äro tillverkningarne af biscuits, drops,

marmelad, syltade frukter, porter m. fl., och tillsammans hafva dessa

industrigrenar för England en större nationalekonomisk betydelse än

hvad hvitbetssockerfabrikationen har för Frankrike, och likväl har sistnämnda

land för denna industri gjort och gör så många och betydande

uppoffringar.

Vore socker att här tillgå för billigt pris, vill det synas icke vara

omöjligt, att af våra inhemska naturalster kunna åstadkomma tillverkningar

likartade med dem, som bereda England så stor vinst. Kändt,

är, att många frukter utveckla sig i vårt klimat på ett sätt, som gör

dem fullt jemförliga med utlandets bästa af samma slag. Vidare hafva

vi i våra skogsbär, som i godhet och arom öfverträffa andra länders,

en nära nog outtömlig förvärfskälla, endast man kunde i förädlad form

sälja dem på verldsmarknaden till billigt pris. Vi exportera redan nu

årligen omkring 2,000 å 3,000 ton friska skogsbär, företrädesvis till

Tyskland, der de i fabriker förädlas till saft, sylt och vin. Hade vi

socker till billigt pris, skulle vi sjelfva kunna bedrifva en sådan förädlingsindustri

jemte åtskilligt annat och detta icke blott för en högst

betydligt ökad förbrukning inom landet, utan ock för export. Utskottet

medgifver också, att »en sänkning i priset å socker» skulle bereda

»möjlighet för utveckling af en industri för tillverkning af sådana alster,

hvari socker ingår såsom hufvudsaklig beståndsdel, men», säger utskottet,

»äfven om en sådan åtgärd vidtoges, saknas dock tillräcklig trygghet

för att en industri af antydda slag kan i afsevärd omfattning derigenom

framkallas, enär det synes tvifvelaktigt, huruvida de förutsättningar

i öfrig!, som härför fordras, förefinnas inom landet». Hvilka

äro då förutsättningarne för att kunna tillverka likörer, bärviner, safter

och sylter. Hvarje husmoder kan lemna upplysning om, att dessa

förutsättningar (utom hvad beträffar likörer som kräfva sprit) icke äro

andra än socker, bär och insigt i sättet huru man skall gå till våga,

och det kan icke uppstå något tvifvel om, att vi utom socker äfven

hafva de begge andra. För att på dessa förutsättningar grunda eu

industri i afsevärd omfattning fordras endast att tillverka utmärkta

Itih. till Biksd. Frat. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 12 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

varor för billigt pris. Ett af vilkoren derför har naturen redan tillförsäkrat

oss i tillvaron af en ofantlig rikedom af olika slags skogsbär,

alla af utmärkt beskaffenhet, hvilka endast kosta mödan att plocka, och

det andra vilkoret, en utmärkt skicklighet i tillverkningssättet, kunna

vi sjelfva genom studium och erfarenhet bereda oss. Något i jemförelse

med andra näringsgrenar så synnerligen stort anläggnings- och driftkapital

torde ej heller äfven för rätt omfattande tillverkningar behöfva

tagas i anspråk. För att bereda möjlighet för utveckling af en sådan

industri fordras således endast billigt socker. Utskottet vill dock ej

vara med om att bereda en sådan möjlighet, så länge tillräcklig trygghet

saknas för att förhoppningarne skola förverkligas. Får utskottet

råda, skola förhoppningarne aldrig kunna förverkligas, emedan den af

utskottet fordrade tryggheten aldrig skall kunna anskaffas. Näringslifvet

är nu en gång sådant, att man vid all början får åtnöja sig med

möjligheter till framgångsrik verksamhet. Först efteråt och många

gånger långt efteråt kommer det att visa sig, om man förstått sköta

sig så, att af möjligheten blifvit verklighet. Om någon trygghet kan

man vid sådant förhållande näppeligen tala.

För hvitbetsockertillverkningen skulle ett afskaffande af accisen

medföra afsevärda fördelar. Så länge en tillvexkningsskatt på socker

bibehålies, skall det icke kunna undvikas, att staten oupphörligen måste

ingripa i produktionen för att i ett eller annat hänseende verka reglerande

på densamma. Vi hafva sett, huru det gång på gång varit nödvändigt

att höja tillverkningsskatten, och det ser nästan ut, som denna

höjning ännu ej nått sitt maximum. Men har detta väl en gång inträffat,

kan det då ju hända att ogynsamma förhållanden skola utgöra

anledning att söka få skatten åter sänkt.

Förra året, likaväl som i år, hafva sockerfabrikanterna hos regeringen

petitionerat om att få sig beviljad restitution af skatten vid

utförsel af socker. De dermed förknippade svårigheterna, eller att för

restitutionen finna en fullt rättvis och rigtig beräkningsgrund, har helt

naturligt afhållit regeringen från att hittills vid denna sak något åtgöra.

Svårigheten i att rigtigt beräkna restitutionen ligger deri, att man såväl

på grund af det sätt, hvarpå skatten beräknas, som i följd af teknikens

alltjemt fortgående framsteg, omöjligen kan så afpassa densamma, att

staten icke utsätter sig för faran att i restitution för utförsel af socker

få betala mer än som i skatt derför i verkligheten blifvit inbetaldt, och

denna fara är så mycket mer beaktansvärd, som det här kan blifva

fråga om högst betydande belopp. En origtigt afpassad restitution

innebär eu dold exportpremie, och det var just denna omständighet,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 27

som, då den blef känd, förmådde de kontinentalstater, Indika medgifvit

restitution, att öfvergå till den fullt medvetna och öppet erkända premieringen,

hvilken sedan drifvit dem att i konkurrens med hvarandra

bevilja allt högre och högre premier. Skall det vidare i fråga om

restitution för staten blifva möjligt, att göra sig förvissad om att ej

behöfva betala restitution för annat socker än sådant som verkligen

blifvit skattlagdt, så måste man här som i andra länder, öfvergå till

produktionsbeskattning. Denna beskattningsform, ehuru medgifvande

en mycket noggrann kontroll, har dock sina betänkliga sidor. Sockerfabrikerna

måste nemligen isoleras från den allmänna rörelsen, hela tillverkningen

företagas under ständig uppsigt af statens kontrollanter och

transporterna ställas under bevakning. Att allt detta skall för statsverket

medföra betydande utgifter och blifva allt annat än angenämt

för fabrikanterna torde för en och hvar vara uppenbart. Slutligen vill

det förefalla klart, att exportmöjligheten icke i ringaste mån förändras

vare sig man borttager accisen och ej beviljar restitution, eller bibehåller

skatten och låter den återgå vid restitution, för så vidt meningen

med denna icke skall vara någon annan än den, att vid utförsel af

socker återfå endast, hvad som för detta blifvit i verkligheten erlagdt

såsom skatt. För öfrigt torde det, äfven om man beviljade restitution,

icke låta sig göra att härifrån få till stånd något slags export af socker,

så länge den inhemska tillverkningen ej kan uthärda konkurrens med

utlandets utan att här komma i åtnjutande af ett tullskydd, som uppgår

till 50 procent af varans värde. Ännu mindre låter sig något sådant

göra, då man i sådant fall måste med exporten vända sig till England,

det enda land der höga skyddstullar ej omöjliggör hvarje införsel;

men der är marknaden redan förut uppfyld af socker från andra länder,

hvilka i premie för hvarje kg. exporteradt socker betala 3 å 4 öre.

Blefve hvitbetssockerindustrien genom accisens afskaffande undandragen

statens kontroll och frigjord från hvarje i produktionens vilkor

störande ingrepp från statens sida, skulle den komma i samma läge,

som landets öfriga näringar, och beredas tillfälle att fritt och oberoende

utveckla sig i öfverensstämmelse med här rådande förhållanden. Utan

all ekonomisk betydelse torde ej heller få anses, att fabrikanterna af

socker då äfven skulle slippa, att till staten i förväg inbetala skatt på

det socker, som tillverkas, och ränteförlusten på den inbetalda skatten,

innan sockret hinner försäljas, torde för samtliga sockerbruk nog uppgå

till några hundra tusen kronor om året. Genom accisens afskaffande

skulle äfven hos betodlarne aflägsnas hvarje misstanke, att en af omständigheterna

nödvändiggjord nedsättning i betpriserna kunde vara,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

åtminstone till någon del, framkallad af sockerfabrikanternas skattskyldighet.

Efter att på sätt som skett hafva påvisat de fördelar, som skulle

vara förenade med att nedsätta sockertullen till hälften af det belopp,

hvarmed den nu utgår, torde äfven böra framhållas de vådor, som kunna

vara förknippade med att bibehålla tullen vid sitt nuvarande belopp.

Då hälften af den nuvarande tullsatsen befunnits tillräckligt skyddande

för att utestänga den utländska konkurrensen, så vore det lätt förklarligt,

om man skulle föreställa sig, att det är likgiltigt med huru mycket

tullen öfverstiger detta nödvändiga tullskydd. Så till vida kan en sådan

uppfattning vara rigtig, som den eger sin giltighet, så länge den inhemska

konkurrensen håller prisen nere vid den nivå, som betingas

af produktionskostnaderna. Att konkurrensen hittills i detta afseende

fullgjort sin uppgift är nog sant, men torde till väsentlig del vara beroende

deraf, att någon enighet i gemensamt uppträdande ej kunnat

sockerfabrikanterna emellan komma till stånd. Att en sådan enighet

ej kunnat åstadkommas beror åter på att sockerbruken äro på olika

sätt beskattade. Men när denna olikhet år 1900 upphör, har i och med

detsamma detta hinder för enig samverkan blifvit undanröjdt, och då

torde det icke möta någon svårighet för landets 19 sockerbruk att

sluta sig samman till en ring, för att höja prisen så högt som omständigheterna

medgifva. Bibehålla vi då den nu gällande tullsatsen,

skulle det kunna inträffa, att vi komme att för vårt behof af socker få

betala ett i spekulationssyfte uppdrifvet, öfverpris af ända till 12 öre pr

kg., innan det blir möjligt att hejda en sådan konstlad prisstegring

genom införsel af utländskt socker. Denna fara synes mig vara af så

allvarlig art, att man bör egna densamma nödig uppmärksamhet medan

tid är.

Fördelarne af en nedsättning i sockertullarne och ett i samband

dermed stående afskaffande af hvitbetssockertillverkningsafgiften kunna

sålunda sammanfattas. I främsta rummet skulle befolkningen derigenom

tillskyndas en skattelingring, som, på hvad sätt en ersättning för

minskade inkomster än komme att beredas statsverket, åtminstone skulle

för de minst bemedlade blifva af afsevärd betydelse. Vidare blefve

staten derigenom befriad från att år efter annat syssla med frågan om,

huru man på bästa sätt skall reglera sockerindustrien, en fråga, som

för hvarje gång den återkommer uppträder i en allt mera svårlöst form.

Ytterligare befriades hvitbetssockertillverkningen från att ligga i förlag

med hela det stora skattebelopp accisen representerar samt blefve

framför allt i tillfälle, att oberoende af hvarje statens förmynderskap

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

fritt utveckla sig efter sina förutsättningar såväl med afseende å lokala

förhållanden i olika landsdelar som i sitt förhållande till jordbruket.

Slutligen kunde man genom sockrets billiggörande hafva att förvänta

en uppblomstring af andra näringsgrenar, i hvilkas tillverkningar socker

ingår, hvaraf en helt naturlig följd skulle blifva icke blott en ökad

sockerkonsumtion utan också en deraf följande ökad sockerproduktion.

Den svårighet, som reser sig mot att tillvinna staten, industrien

och befolkningen dessa ur nationalekonomisk synpunkt så högst afsevärda

fördelar, består i att på lämpligt sätt kunna öfverföra den näringsskatt,

för hvilken sockertillverkningen på grund af historiska förutsättningar

blifvit alldeles särskilt gjord till föremål, på andra beskattningsföremål,

som bättre än nämnda industri egna sig att såsom skatteobjekt

ingå i ett på moderna principer bygdt skattesystem. Men om ock

denna svårighet icke kan ringaktas, så bör den ensam för sig likväl ej

vara af beskaffenhet, att lägga hinder i vägen för en ur så många

synpunkter högst nödig och nyttig reform. Uppenbart torde emellertid

vara att denna svårighet icke skall kunna öfvervinnas, om icke regeringen

åt hela denna fråga egnar en allvarlig uppmärksamhet och efter

verk8täld utredning af alla dithörande förhållanden för Riksdagen framlägger

förslag om huruledes frågan i sin helhet skall lösas.

På grund af hvad nu anfördt blifvit och med åberopande af det

bidrag till utredning af denna fråga, som jag i min till 1896 års Riksdag

afgifna motion n:o 235 lemna!, får jag med anledning af de i

ämnet väckta motionerna hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Konungen behagade

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utreda de vilkor,

på hvilka hvitbetssockertillverkningsafgiften skulle

kunna afskaffas, samt sockertullarne i samband dermed

sänkas till sådana belopp, att de bereda hvitbetssockertillverkningen

ett tillräckligt men väl afpassadt

tullskydd, samt derom för Riksdagen framlägga

förslag.»

Herr friherre von Schwerin har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i behandlingen inom utskottet af de i detta betänkande afhandlade

frågor.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 5 Sand. 1 Afd. 12 Häjt.

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.