Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående behandlingen ändring af bestämmelserna rörande tullaf velocipeder.

1898-03-24 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:17, Betänkande, angående behandlingen ändring af bestämmelserna rörande tullaf velocipeder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 5 april 1898, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående

behandlingen

ändring af bestämmelserna rörande tullaf

velocipeder.

(l:a A.)

Velocipeder tullbehandlades förr som slöjdvaror, och då de hufvudsakligen

bestå af lackeradt och förnickladt jern, hänfördes de till andra,

ej specificerade jern- och stålvaror, förnicklade, polerade eller lackerade,

med en tullsats af 35 öre för kilogram af en vigt till och med 10 kilogram

samt 4 öre för kilogram af den Överskjutande vigten. I enlighet

med 1888 års tullkomités förslag infördes sedermera af 1889 års Riksdag

velocipeder under särskild rubrik i tulltaxan och belädes med en tullsats

af 15 procent af värdet, hvilken tullsats fortfarande är gällande och enligt

1892 års Riksdags beslut är utsträckt att gälla äfven delar af velocipeder.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 63, föreslår nu herr

Odencrants, att tullen å velocipeder eller delar deraf bestämmes till 2 kronor

50 öre för kilogram, samt anför till stöd för detta förslag följande:

»Den enligt nu gällande tulltaxa faststälda tull å velocipeder eller delar

deraf utgör 15 procent af värdet. Detta sätt att beräkna tullsatsen har

emellertid på grund af den utveckling, förhållandena på detta område erhållit

i utlandet och särskildt i Amerika, visat sig overksamt och ohållbart.

I sistnämnda land anlades, då afsättningen af velocipeder för några

år sedan steg med oväntad hastighet, ett stort aptal velocipedfabriker af

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (N:o 17). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

verkliga jettedimensioner; dessas fabrikat fylde derefter snart nog den

amerikanska marknaden, med den påföljd, att den mycket stora öfverproduktionen

kastades ut på verldsmarknaden till pris, som oftast i betydlig

mån understego det verkliga tillverkningsvärdet.

Många af fabrikerna gjorde visserligen konkurs, ja, somliga 2 å 3

gånger; men härigenom minskades ej deras för sundt och normalt anlagda

fabriker förderf bringande konkurrens; ty nybildade konsortier skyndade sig

alltid att inköpa affärerna och fortsätta rörelsen i den gamla andan.

De öfverblifna lagren säljas derefter på auktioner till »jobbers», spekulanter,

som sedermera öfversända sina lager till Europa, der velocipederna

i synnerhet i England, Tyskland, Frankrike och Skandinavien utbjudas till

pris, som med 25 procent och derutöfver understiga produktionsvärdet.

På grund häraf hafva också både i Tyskland och Frankrike åtgärder

vidtagits för en väsentlig höjning af de der gällande tullsatser å velocipeder.

Under normala förhållanden skulle den hos oss gällande tullen af

15 procent af värdet vara tillfredsställande; och någon ökning deraf ifrågasattes

ej heller.

Men under de här ofvan omförmälda omständigheter har det visat

sig, att tullberäkning efter värdeangifvelse är allt annat än effektiv. All

på denna grund bestämd tull innebär redan i sig sjelf en frestelse att

bestämma den importerade varans värde lägre än det verkligen är; och

erfarenheten hos oss har till fullo ådagalagt, att denna frestelse på många

håll visat sig importörerna för stark.

En reglering och rättelse härutinnan är derför af nöden, på det att

den i tulltaxan bestämda velocipedtullen må blifva effektiv och fylla den

dermed åsyftade verkan.

Detta resultat torde kunna vinnas, om man, utan att höja tullen,

ändrar bestämmelsen i detta stycke derhän, att den beräknas skola utgå

efter varans vigt, dervid de nu existerande förhållanden torde påkalla en

tullsats af 2 kronor 50 öre pr kilogram».

Under tiden efter den nuvarande tullsatsens åsättande hafva till

Sverige införts velocipeder eller delar deraf till följande värdebelopp:

år 1891 ................................................. 82,826 kronor.

» 1892 ................................................. 309,177

» 1893 ................................................ 579,612

» 1894 ................................................. 844,756

» 1895 ............................................. 871,633

» 1896 ........ 1,337,274

»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

3

Såsom motionären framhållit, har erfarenheten visat, att de värdebelopp,

som angifvas vid förtullning af velocipeder, ofta betydligt understiga

dessas verkliga värde, beroende antingen deraf, att de till följd af

utländsk öfverproduktion kunnat inköpas till underpris eller af origtig värdeuppgift

vid förtullningen. Det skydd, som genom nu gällande tullsats

afsetts att beredas den inhemska velocipedtillverkningen, blir härigenom

förfeladt. Denna industri, som är stadd i en ganska betydande utveckling,

behöfver likväl för fortgåendet häraf hela den tull, som varit den tillämnad,

hvadan enligt utskottets åsigt rättelse bör ske i det af motionären antydda

missförhållandet. Förtullning med viss procent af en varas värde drabbar,

om tillförlitliga varuvärden kunna vid förtullningen erhållas, varan rigtigare

och rättvisare än då tullafgiften erlägges efter vigt. De dyrbarare, för de

mera burgna samhällsklasserna afsedda slagen af en vara blifva då högre

tullbeskattade än de för den stora förbrukningen afsedda. Erfarenheten

från alla länder har dock visat, att å eu stor del artiklar stora, i vissa fall

nästan oöfvervinneliga svårigheter möta att bestämma de rätta värdena,

och att denna svårighet ökas, då införseln kan ske vid ett flertal smärre

tullstationer, der varukännedom och tillgång på sakkunniga personer ej

kan påräknas. Man har derför i den svenska tulltaxan i allmänhet, och

der ej tekniska svårigheter lagt hinder, bestämt, att förtullningen skall ske

efter vigt. Detta bör dock ej utgöra hinder för användande af värdeförtullning,

der det rätta varuvärdet kan erhållas, eller der bestämmelser kunna

stadgas, genom hvilka säkerhet ernås, att ej genom uppgift af för lågt varuvärde

tullafgiften kan nedbringas under en viss gräns, och detta är enligt

utskottets åsigt fallet med ifrågavarande varuslag. Utskottet har derför

ansett, att den af motionären föreslagna tullsatsen af 2 kronor 50 öre för

kilogram å färdiga velocipeder icke bör antagas, utan att den nu gällande

tullsatsen af 15 procent af varuvärdet bör bibehållas, dock med tillägg af

en bestämmelse, att tullafgiften för hvarje färdig velociped icke får understiga

25 kronor. Priset för en velociped af bästa slag är, enligt utskottet

lemnade uppgifter, i detaljhandeln härstädes i allmänhet vexlande mellan

300 och 400 kronor. En någorlunda god velociped kan erhållas för 200

kronor. Om från det lägsta af de uppgifna värdebeloppen dragés rimlig

handelsvinst jemte tullafgift, återstår ett nettovärde, som med nu gällande

tullsats betingar omkring 25 kronor i tullafgift eller något mindre än

motionären med beräkning af förtullning efter vigt föreslagit. Genom ett

stadgande, att lägsta tullafgiften för färdiga velocipeder skall vara 25 kronor,

sker allenast beträffande de billigare velocipederna, hvilkas inköpspris

understiger 166 kronor 67 öre, en förändring i nu bestående förhållanden,

och det är särskildt mot införseln af sådana billiga velocipeder ett ökadt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

tullskydd är behöflig! I Amerika hafva nemligen under de senare åren

uppstått fabriker, hvilka tillverka velocipeder i ofantligt stor skala till ett

ytterst billigt pris, utan att hänsyn dervid tages till beskaffenheten vare

sig af arbetet eller af de material, som användas, och denna vara utbjudes

i marknaden till pris, med hvilka de inhemska tillverkarne icke kunna

täfla. Att införseln af sådana velocipeder stäfjas, synes jemväl från allmänhetens

sida vara önskligt, enär det icke utan svårighet kan af dessa

varors utseende bedömas, att de äro af underhaltig beskaffenhet.

Beträffande delar till velocipeder, anser utskottet, att, då dessa numera

till största delen äro förmål för inhemsk tillverkning och på det de

fabriker, hvilkas verksamhet allenast består i att sammansätta till största

delen från utlandet införda delar till velocipeder, ej må särskildt gynnas,

en lämplig skyddstull bör åsättas och, i likhet med hvad motionären föreslagit,

utgå efter vigt. Den af motionären föreslagna tullsatsen af 2 kronor

50 öre för kilogram synes dock, i betraktande af att vissa vigtiga

delar åtminstone ännu måste hemtas från utlandet, vara för hög, och anser

utskottet, att tullsatsen lämpligen bör sättas till 2 kronor för kilogram.

I enlighet med hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att rubriken

» Velocipeden i tulltaxan skall erhålla följande förändrade

lydelse:

Velocipeder:

färdiga........................................... 100 kronor 15: —

dock ej understigande 25 kronor

för stycke;

delar deraf..................................... 1 kilogram 2: —

I underdånig skrifvelse den 10 sistlidne januari har generaltullstyrelsen

på anförda skäl hemstält, huruvida icke Kong! Maj:t skulle finna

skäl att föreslå Riksdagen att låta under rubriken »Velocipeder» i gällande

tulltaxa införa en anmärkning af följande lydelse:

»Anm. Af resande medförd begagnad velociped, som, enligt af honom

på tro och heder afgifven skriftlig försäkran, införes för eget bruk och ej

i handelsafsigt, må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tullfritt

utlemnas.»

Denna skrifvelse har af Kongl. Maj:t genom remiss den 11 innevarande

mars öfverlemnats till utskottet för den åtgärd, hvartill utskottet

kunde finna densamma föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o TJ.

5

I skrifvelsen anför generaltullstyrelsen till stöd för det framstälda

förslaget hufvudsakligen följande: Enligt gällande bestämmelser droge velocipeder

en tullsats af 15 % af värdet, hvilken tullsats gälde alla inkommande

velocipeder, såväl begagnade som obegagnade. Det kunde emellertid

icke anses annat än i hög grad obilligt, om en utländsk turist, som under

ett kortare besök i Sverige medför en velociped såsom fortskaffningsmedel,

skulle nödgas derför erlägga tull. Denna obillighet hade hittills förekommits

på det sätt, som i allmänhet användes, då en vara införes för att

ånyo utföras, eller genom medgifvande att under viss tid disponera varan

mot deposition af belöpande tullafgift, som vid återutförseln inom den bestämda

tiden till deponenten återstäldes; och i fråga om velocipeder, som

medföres af turister, hade styrelsen till ytterligare beqvämlighet för de

resande medgifvit, att denna förmån finge på vissa orter, öfver hvilka en

starkare trafik egde rum, åtnjutas utan att, såsom annars vore fallet, särskild

ansökning derom behöfde göras hos styrelsen. Emellertid hade dessa

lättnader visat sig icke vara tillfyllest för allmänhetens kraf, utan hade, särskilt

af in- och utländska turistklubbar, framstälts begäran om ytterligare

lindringar vid tullbehandlingen af resandes medförda velocipeder. Såsom

skäl härför hade anförts, dels svårigheten i många fall att under kortare

tids vistelse i Sverige undvara tullbeloppet, dels att den vid införseln för

velocipedens identifiering åsätta tullplomben ej alltid kunde skyddas utan

genom olyckshändelse förkomme, dels ock att, då afresan från riket skedde

nattetid eller å sön- eller helgdag, det händt, att någon tulltjensteman

icke varit till hands för att tillhandahålla den resande det af honom deponerade

tullbeloppet, hvarigenom afresan fördröjts. Då det icke torde

kunna förnekas, att olägenheter ofta uppstått på grund af det nu använda

förfaringssättet, hade styrelsen tagit under öfvervägande, huruvida ytterligare

lättnader skulle kunna vidtagas och dervid inhemtat utlåtanden i

frågan från åtskilliga tullmyndigheter, som samtliga vitsordat behofvet

af sådana lättnader äfvensom framhållit, att jemväl i fråga om tullbehandlingen

af från utlandet återinföra velocipeder, tillhöriga svenska resande,

som utomlands företagit turistfärder, samma behof gjorde sig gällande. I

sådant fall hade den resande, för erhållande af tullfri åteririförsel af velocipeden,

hittills antingen före utförseln fått, på derom framstäld begäran,

en tullplomb åsatt velocipeden, hvilken plomb vid återinförseln skulle vara

orubbad, eller ock, efter velocipedens återinförsel, måst hos styrelsen förebringa

bevisning, att velocipeden förut utförts ur riket. Med begagnande

af dessa sätt hade dock ofta olägenheter uppstått, i följd hvaraf äfven

styrelsen ansåge, att jemväl i nu ifrågavarande fall lättnader vid tullbehandlingen

vore af behofvet påkallade.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 77.

Vid öfvervägande af hvilka åtgärder, som till undvikande af de

öfverklagade olägenheterna vore erforderliga, hade det synts styrelsen som

vore någon annan utväg icke möjlig än att för velociped, som turist för

eget bruk medförde, bevilja tullfrihet, hvilket enligt styrelsens åsigt kunde

ske utan större äfventyr för den svenska velocipedtillverkningen, derest

medgifvandet afsåge allenast begagnade velocipeder samt dels förbundes

med det vilkor, att den resande skulle aflemna en på tro och heder afgifven

skriftlig försäkran, att velocipeden infördes allenast för eget bruk

och icke i handelsafsigt, dels ock gjordes vilkorligt så till vida, att det

skulle ankomma på tullförvaltningen i införselorten att pröfva, huruvida i

särskilda fall anledning kunde förekomma att i stället för tullfrihet endast

medgifva tullfri disposition under viss tid med vilkor att belöpande tull

deponerades såsom säkerhet för återutförsel inom utgången af samma tid.

Då för det nu ifrågasatta nya medgifvandet synts erfordras ett

tillägg till tulltaxerubriken »Velocipeder» af nyss angifna innehåll, hade

styrelsen, under uttalande af önskvärdheten att ett djdikt medgifvande

snarast möjligt komme till stånd, föranledts till sin ofvan omförmälda

underdåniga hemställan.

Utskottet finner hvad generaltullstyrelsen anfört utgöra fullt skäl

för bifall till det af styrelsen framstälda förslaget. Då turisttrafikens

liflighet naturligen är störst under sommarmånaderna, synes det vara af

vigt, att de förändrade bestämmelserna angående tullbehandlingen af resandes

velocipeder träda i kraft snarast möjligt.

Utskottet hemställer derför,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att under rubriken

Velocipeder i gällande tulltaxa skall införas en

anmärkning af följande lydelse:

»Amu. Af resande medförd begagnad velociped,

som, enligt af honom på tro och heder afgifven skriftlig

försäkran, införes för eget bruk och ej i handelsafsigt,

må, efter pröfning af vederbörande tullförvaltning, tullfritt

utlemnas»; samt

3:o) att Riksdagen jemväl måtte besluta, att berörda

stadgande skall äfven under innevarande år från

den tid, som af Kongl. Maj:t bestämmes, vinna tillämpning

samt i skrifvelse till Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande

af sitt sålunda fattade beslut, anhålla, det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o IT.

7

Kongl. Maj:t ville så fort ske kan förordna om beslutets

trädande i kraft.

Stockholm den 24 mars 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALL!.

Reservationer

vid punkten l:o):

af herr Cavalli, som anfört:

»Väl finner jag de af utskottet föreslagna tullsatserna, å färdiga

velocipeder 25 kronor för stycke och å delar till velocipeder 2 kronor för

kilogram, vara lämpliga och af förhållandena påkallade; men då utskottet

derjemte bibehållit värdetull för färdiga velocipeder för det fall att tullafgiften,

beräknad efter 15 procent af värdet, öfverstiger 25 kronor för

stycke, synas genom utskottets förslag de olägenheter, som särskildt i fråga

om förtullning af velocipeder efter värde låtit sig förmärkas, icke hafva

blifvit undanröjda. Härtill kommer att, i händelse utskottets förslag vinner

bifall, i tulltaxan införes för denna vara ett hittills okändt sätt för

beräknandet af tullafgiften, nemligen dels efter värde och dels efter stycketal,

något som jag för min del finner så mycket mindre lämpligt, som

öfverskådligheten af statistiken om införseln af velocipeder derigenom förryckes.

På grund häraf har jag icke kunnat biträda utskottets förslag,

vid hvilket förhållande jag saknat anledning att inlåta mig på granskning

af utskottets motivering, utan hemställer,

att Riksdagen måtte besluta, att rubriken »Velocipeden

i tulltaxan skall erhålla följande förändrade lydelse:

Velocipeder:

färdiga....................................... 1 stycke 25: —

delar deraf................................. 1 kilogram 2: —»;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 17.

af herrar friherre Klingspor, Philipson och Bergendalil, hvilka instämt

i herr Cavallis yttrande;

af herr Fredholm, som anfört:

»Ett af de skäl, herr Odencrants i sin motion (n:o 63) anfört för

införandet af vigttull i stället för värdetull å velocipeder, har varit det,

»att tullberäkningen efter värdeangifvelse visat sig vara allt annat än

effektiv». »All på denna grund bestämd tull», säger motionären, »innebär

i sig sjelf en frestelse att bestämma den importerade varans värde lägre

än det verkligen är; och erfarenheten hos oss har till fullo ådagalagt, att

denna frestelse på många håll visat sig importörerna för stark.»

Genom att, såsom motionären föreslagit, å velocipeder förändra

värdetullen till vigttull skulle man visserligen kunna undanrödja de olägenheter

och frestelser, hvartill godsets tullbehandling efter värde i detta som

i andra fall gifver anledning. Men denna onekligen stora fördel skulle

enligt motionärens förslag endast kunna vinnas genom en tullbehandling,

som särskildt i fråga om velocipeder skulle framkalla andra, icke mindre

afsevärda olägenheter. De gränser, mellan hvilka värdet och vigten å

velocipeder röra sig, äro: hvad det förra beträffar 100 och 300 kronor,

och med afseende på den senare 9 och 15 kilogram. Tullen å en velociped

skulle sålunda komma att ligga, efter en värdetull af 15 procent,

mellan 15 och 45 kronor och, efter en vigttull af 2,so kronor per kilogram,

mellan 22,50 och 37,50 kronor. I begge fallen skulle tullens medeltal

blifva detsamma eller 30 kronor. I följd häraf skulle genom införandet

af vigttull tullen å de billigare velocipederna komma att höjas och på de

dyrbarare att sänkas, hvilket redan det är en olägenhet. Men ännu afsevärdare

blir denna, när, såsom det lärer förhålla sig, de dyrbarare velocipederna

ofta, om ock ej alltid, äro lättare än de billiga, hvilket förhållande

skulle medföra den påföljd, att vid tullbehandling efter vigt de billigare

velocipederna i de flesta fall skulle komma att få draga en högre tull än

de dyrare.

Skulle man deremot vilja i stället för nu gällande värdetull, eller

för af motionären föreslagen vigttull, införa tullbehandling efter stycketal

och åsätta hvarje färdig velociped en medelvärdet motsvarande tull af 15

procent, eller 30 kronor per stycke, såsom förhållandet är i Norge, så kunde

man afsevärdt förminska de olägenheter, som åtfölja tullbehandlingen enligt

någotdera af de två förstnämnda sätten. I jemförelse med värdetullen

vann man af en stycketull samma fördel som af en vigttull, nemligen den

att för importören borttaga frestelsen att för vinnande af tullindring vid

tullbehandlingen angifva för låga värden. I jemförelse med en vigttull af

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

9

2.50 kronor per kilogram skulle man vinna den fördel, att de lättare och

ofta dyrare velocipederna belädes med en högre och de tyngre och ofta

billigare med en lägre tull. Tullskillnaden för de lättaste såväl som för

de tyngsta skulle i begge fallen uppgå till 7.so kronor.

En stycketull af 30 kronor skulle emellertid fördubbla den nu utgående

tullen för de billigaste velocipederna, och med hänsyn till att dessa

fortskaffningsredskap icke kunna uteslutande betraktas som lyxartiklar, lika

litet som de böra anses vara endast nödvändighetsvaror, så torde en tullförhöjning

till det dubbla beloppet af nu utgående tull vara ur de mindre

bemedlades synpunkt ganska betänklig. En nedsättning i stycketullen till

blott 25 kronor skulle, redan den, ej vara för konsumenten utan betydelse,

men framför allt utvisa, att Riksdagen vid tullfrågors afgörande icke alldeles

förbisåg konsumenternas intressen.

Ur skyddssynpunkt skulle en sådan nedsättning för tillverkarne af

velocipeder icke medföra något minskadt skydd, endast man iakttoge att

samtidigt sänka tullen på velocipeddelar till 2 kronor per kilogram. Tvärtom

skulle tullskyddet för en färdig velociped i sådant fall blifva 1 krona mer

än tullen å de delar, hvaraf den består, i stället för att vid en stycketull

af 30 kronor och tull på delar af 2.so kronor per kilogram vara ingen, om

man i begge fallen lägger inedelvigten af en velociped, 12 kilogram, till

grund för beräkningen. Att göra tullskyddet för färdiga velocipeder allt

för stort är ur industrisynpunkt icke tillrådligt, emedan ju större skillnaden

är mellan tullen å den färdiga velocipeden och på de delar, hvaraf

den består, desto större blir lockelsen för äfven en icke-fabrikant att söka

tillgodogöra sig tullskillnaden genom att hit införa delar och här hopsätta

dem. Skulle man åter vilja bereda tillverkare af velocipeder ett ökadt,

"skydd, så kan man göra detta genom att föreskrifva, att de i velocipeden

ingående delar, som äro af gummi, icke skola beläggas med den för velocipeddelar

ifrågasatta tullen af 2 kronor per kilogram, utan tullbehandlas

såsom de artiklar af kautschuk eller gummi elasticum, hvilka i skifvor, utvalsade

af 1 mm. tjocklek eller deröfver med eller utan väfinlägg, eller i

form af rör eller slangar, nu äro enligt tariffnumren 278 och 280 i gällande

tulltaxa fria från tull. Tager man tillika i betraktande, att omkring

halfva vigten af återstående, i velocipeden ingående delar här torde kunna

utan synnerlig svårighet tillverkas för samma pris som i utlandet, allra

helst när den för oss nya velocipedtillverkningen vunnit någon större stadga,

så skulle man på föreslaget sätt kunna bereda tillverkare af velocipeder

ett tullskydd af 15 kronor per velociped.

Detta förslag — att belägga färdiga velocipeder med en tull af 25

kronor per stycke och delar deraf med 2 kronor per kilogram, undanIJih.

till Riksd. Prut. 1898. 5 Sand. 1 Afd. 17 Iluft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottet Betänkande N:o 17.

tagandes gummidelar, som skulle vara tullfria — hvilket, då det inom

utskottet framstäldes, först tillvann sig flertalets bifall, har utskottet sedermera

frånträdt och i stället omfattat det, som utskottet nu hemställer till

Riksdagens afgörande. Det senare skiljer sig i två hänseenden från det

förstnämnda: först deruti, att tullbehandlingen af färdiga velocipeder fortfarande

som hittills skall ske efter värde, dock så att tullafgiften ej får

understiga 25 kronor, vidare deruti att gummidelar skola i likhet med

andra velocipeddelar draga en tull af 2 kronor per kilogram.

Den af utskottet föreslagna tullbehandlingen af färdiga velocipeder

är en nyhet i vår tullagstiftning, men en nyhet, som icke är förtjent

af vitsordet, att den kan med fördel användas. Tvärtom skola med en

sådan tullbehandling värdetullens alla olägenheter komma att bibehållas,

på samma gång som den rättvisa i tullbeskattning, som denna tull har

till uppgift att främja, kommer att uppoffras, och detta just med afseende

på den mindre köpstarka allmänheten, hvilken har största behof af att af

rättvisa komma i åtnjutande. På lika sätt som nu skall det då blifva

nödigt, att vid tullbehandlingen uppvisa fakturan, och besväret för importören

blir derigenom icke på något sätt mindre, än det nu är, hvarjemte

frestelsen att angifva ett lägre värdebelopp än det rätta skall qvarstå för

alla dem, som införa velocipeder, i införselvärde öfverstigande 166 kronor

67 öre, hvilket motsvarar ett försäljningspris här på platsen af 225 kronor.

Genom att stadga 25 kronor som den lägsta tullafgiften förhöjes vidare

tullsatsen för alla velocipeder, som i värde understiga nyss nämnda försäljningspris,

och för de billigaste velocipederna skulle minimitullen komma

att medföra eu tullförhöjning från 15 till 25 procent af värdet, under det

att de dyraste fortfarande likasom hittills endast skulle komma att draga

en tull af 15 procent af värdet.

Genom det af utskottet föreslagna sättet för tullbehandling af velocipeddelar

skulle tullen för sådana delar af gummi komma att höjas. Af

luftrör och slitskenor, de förnämsta gummidelarne i en velociped, äro de

förra, när de inkomma i längder, eldigt tariffnummer 280 i nu gällande

tulltaxa tullfria. Det är endast då de inkomma i form af ringar med

ändarne hopvulkaniserade, som de tullbehandlas såsom velocipeddelar med

15 procent af värdet, och tullen kan då för begge delarne beräknas till

2,25 kronor. Då dessa delar tillsammans väga omkring lVs kilogram,

skulle tullen för dem, enligt utskottets förslag, komma att höjas till 2,67

kronor. Något skäl, hvarför dessa för velocipedtillverkningen så nödvänvändiga

gummidelar skulle till skada för tillverkarne af velocipeder genom

höjd tull fördyras, har utskottet icke angifvit, Mig vill det i stället synas,

som dessa delar borde göras tullfria, då ovisst torde vara, om sådana

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 17.

11

delar äro eller med fördel kunna göras till föremål för tillverkning här i

landet. Men äfven om det senare skulle blifva fallet och man då ville

bereda en tillverkning af gummifabrikat tullskydd, så skulle ett sådant

naturligtvis beredas nämnda tillvei''kning genom ändrade bestämmelser i

tulltaxerubriken »Kautschuk eller Gummi elasticum, vulkaniserad eller

icke, samt Gutta percha», och ej under rubriken »Velocipeden.

På grund af det anförda får jag hemställa,

att Riksdagen, med afslag på den i ämnet väckta

motionen och på utskottets med anledning deraf gjorda

framställning, ville besluta, att åt tariffnummer 678 i

nu gällande tulltaxa »Velocipeder, eller delar deraf» gifva

följande ändrade lydelse:

Velocipeder:

färdiga............................................ 1 stycke 25: —

delar deraf:

af kautschuk eller gummi elasticum fria

andra slag .................................... 1 kg. 2:—»;

af herr S. M. Olsson;

samt af herrar Lundström och Göransson, hvilka yrkat, att nu gällande

tullsats för velocipeder eller delar deraf måtte bibehållas oförändrad.

Härjemte har herr Swartling begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda

ärenden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.