Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna rörande postbevillningen. 1

1898-04-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:25, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna rörande postbevillningen. 1

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

1

: '' \.

ill

tf:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 22 april 1898, kl. 11 f. m.

>-i''["»Ti--kj >>.;!•••: > -*3i!U i“>■ .^w .

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af bestämmelserna

rörande postbevillningen.

1 (l:a A.)

Förslag om ändringar i gällande bestämmelser rörande postbevillningen

hafva framstälts i två inom Andra Kammaren väckta motioner,

n:is 30 och 184, den förra af herr A. Norrman och den senare af herr

O. G. Eklund.

Bevillningsutskottet, som ansett nödigt att för dessa frågors bedömande

erhålla utredning om de ekonomiska verkningar, som de i berörda

motioner föreslagna nedsättningarna i postbefordringsafgifterna komme att

för postverket medföra, har för sådant ändamål i vederbörlig ordning utverkat

Kongl. Maj:ts befallning till generalpoststyrelsen att till utskottet

inkomma med utredning i berörda hänseende; och har dylik utredning

från generalpoststyrelsen till utskottet inkommit.

Bill. till Riksd. Prof: 1898. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. (N:o 25.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Herr Norrman föreslår, att Riksdagen måtte besluta att genom

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådana

ändringar i nu gällande poststadga, att afgiften för rekommenderade inrikes

bref nedsättes från tjugu till tio öre jemte vanlig befordringsafgift,

samt att vigten å vanliga inrikes bref, som skola befordras för enkelt

porto, måtte höjas till 25 gram. >

Till stöd för dessa förslag anföres i motionen följande:

»Enligt nu gällande poststadga utgör afgiften för rekommenderadt

bref 20 öre, hvartill kommer den vanliga brefbefordringsafgiften, minst

10 öre. Man kan således icke få ett dylikt bref befordradt under 30 öre,

äfven om det endast innehåller 5 eller 10 kronor. Deremot kostar en

postanvisning endast 15 öre för belopp under 25 kronor. Klart är alltså,

att det kostar afsändaren jemnt dubbelt så mycket att sända 5 till 25 kronor

i rekommenderadt bref som med postanvisning. Hvad rim och reson,

som kan ligga i denna anordning, är något svårt att förstå. Icke kan väl

skälet till olikheten ligga endast deruti, att postverket skulle hafva någon

betydligt större risk eller större besvär för det rekommenderade brefvet, än

för postanvisningen. Visserligen kan risken sägas vara något större, eftersom

ett förkommet rekommenderadt bref skall ersättas med 50 kronor,

men postanvisningen endast med sitt kända verkliga belopp: men den stora

skilnaden i afgift kan härmed icke tillräckligt motiveras. Hvad åter angår

besväret, så är detta tydligen mycket mindre för behandlingen af ett rekommenderadt

bref än för behandlingen af en postanvisning, hvilken ju med

tillhörande penningar skall å posten inslås i kuvert och förseglas och sedan

fordrar ungefär samma behandling som det rekommenderade brefvet. Skulle

man göra afseende på postverkets besvär, borde således postanvisningen

tydligen vara dyrare än det rekommenderade brefvet. Detta kan nu för

ingen del vara min mening att yrka, ty att postanvisningen är billig och

beqväm, är nog godt och väl. Meningen är endast att föreslå en rimlig

nedsättning uti afgiften för rekommenderade bref, likasom en sådan nedsättning

redan skett uti postanvisningsafgiften, att således i viss mån likställa

dessa båda: allt i den stora allmänhetens och i synnerhet de fattigares

intresse. Vill man icke nedsätta rekommendationsafgiften till full likhet

med postanvisningsafgiften, till följd af den något större risken, så torde

dock vara billigt att göra en nedsättning af 10 öre, så att »reket» blir 5

öre dyrare än den billigaste postanvisningen. Man må icke häremot invända:

hvad behöfves detta — man kan ju använda postanvisning i stället

för »rek»; — ty det är dock visst, att detta råd i många fall icke kan

följas, utan en och hvar kan ofta behöfva att sända ett rekommenderadt

bref. Detta gäller i synnerhet den s. k. arbetsklassen, särdeles å lands
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 3

bygden, men äfven delvis i städerna. Många dylika personer hafva ej lätt

att sätta sig rigtigt in uti postanvisningens rätta begagnande; och somliga

vilja och behöfva, när de skola sända ett mindre penningbelopp — i synnerhet

när det gäller deras närmaste eller bekanta — de vilja och behöfva

skrifva mera utförligt och förtroligt, än som kan ske i postanvisning. Det

är ju äfven rätt ofta besvärligt och obeqvämt att sända postanvisning och

lösa penningar något längre väg till poststationen.

När alltså det nuvarande förhållandet mellan afgiften för rekommenderadt

bref och afgiften för postanvisning är orimligt, och eftersom

det ligger i allmänhetens intresse, i synnerhet arbetsklassens, att i flera fall

hellre sända små penningsummor i rekommenderadt bref än med postanvisning,

så synes mig en nedsättning af 10 öre uti afgiften för det

förra vara fullt motiverad, helst som vårt svenska postverk befinner sig

uti en mycket god ekonomisk ställning och för öfrigt troligen icke skulle

mycket förlora på den föreslagna nedsättningen, likasom det icke lär hafva

förlorat på de förut tid efter annan till allmänhetens fördel företagna lättnader

och nedsättningar i afseende på postbefordringen.

Ett liknande behof af ändring uti poststadgan föreligger i ett annat

afseende. Det enkla portot, 10 öre, gäller endast för bref, som väga högst

15 gram. Derefter vidtager dubbelt porto, 20 öre, och gäller ända till

och med 125 gram. Det synes, som dessa bestämmelser knappast hade

någon annan grund än det rena godtycket, ty intet rimligt förhållande

finnes mellan 15 och 125 gram. Visserligen kunde man måhända anföra

utlandets exempel, men det orimliga blir icke rimligt endast derför, att

det är utländskt. För öfrigt hafva vi icke för afsigt att föreslå någon

ändring annat än för inrikes post. Och till stöd för en ändring i postverkets

nuvarande »tyngdlag» för inrikes bref vill jag åberopa icke allenast

den nyss nämnda orimligheten, utan äfven den olägenhet, besvärlighet och

onödiga kostnad, som under närvarande förhållanden tillskyndas allmänheten

derigenom, att vigten för det enkla portot är satt allt för låg. Det

inträffar ju rätt ofta, såsom hvar man vet, att ett vanligt bref, som man

väntat skola gå för enkelt porto, blifver för tungt och måste betalas med

dubbelt porto. Visserligen kan man då säga: Skaffa dig en s. k. brefvåg

och rätta dig efter den. Ja väl; dock undrar jag, om vår allmoge och

vara s. k. arbetare kunna och vilja Tätta sig efter denna uppmaning. Och

i alla fall blir brefvet ändå lätt för tungt: det kan icke hjelpa^. Mången

har för tillfället icke annat än tjockt papper eller tunga kuvert att begagna

eller måste nyttja lack, såsom t. ex. vid rekommendation, eller vill i brefvet

sända ett porträtt eller eu räkning, ett qvitto eller annat dylikt. Så blir

då brefvet snart för tungt för enkelt porto, och häraf vållas stundom obe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

hag och bryderi, men alltid en dubbel utgift. Och saga hvad man vill, så är

dock 10 öre, och ännu mer många 10-öringar, äfven pengar, i synnerhet

för fattigt folk. Och under vårt postverks blomstrande tillstånd är det

alldeles onödigt att hålla brefven så dyra. Om gränsen för det enkla 10- öres-portot uppflyttades från 15 till 25 gram, vore missförhållandet hulpet

och de nyss påpekade olägenheterna skulle försvinna. Det dubbla portot

skulle då befordra högst 5 gånger tyngre bref än det enkla; förhållandet

dem emellan blefve 1 : 5. Och vanliga bref man och man emellan, hvilka man

beräknat till ett porto, skulle då sällan blifva för tunga eller betinga

dubbelt porto. Den möjliga förlust af åtskilliga tusen tioöringar, som

genom den föreslagna förändringen kunde tillskyndas postverket, borde

väl anses föga betyda i jemförelse med den obestridliga trefnad, som genom

samma åtgärd kunde beredas många tusen korrespondenter, den besparing,

som komme åtskilliga fattiga till del, och den mera rimliga proportion,

som komme att uppstå mellan enkelt och dubbelt porto. I ännu högre

grad gäller detta om den här ofvan omtalade nedsättningen uti rekommendation

safgiften . »

General poststyrelsens den 29 nästlidne mars dagtecknade yttrande i

anledning af herr Norrmans motion är af följande lydelse:

»Då en någorlunda exakt beräkning af de ekonomiska verkningarna

för postverket utaf de i sistnämnda motion ifrågasatta ändringarnas genomförande

icke kunnat på grund af tillgängliga poststatistiska uppgifter

verkställas, men tiden ej inedgifvit anordnande af de fullständigare statistiska

undersökningar vid vederbörande postanstalter i riket, som de väckta

förslagens stora innebörd för postverket i finansielt hänseende nogsamt

kunnat göra önskvärda,

har, för erhållande af material till den utredning, som nu skolat

verkställas, generalpoststyrelsen låtit vid Stockholms postkontors samtliga

vederbörande afdelningar och filialer under sju på hvarandra följande dagar

i denna månad företaga räkning af derstädes i första hand postbehandlade

inrikes brefpostförsändelser af de slag, hvilka skulle komma att beröras af

de ifrågastälda ändringarna.

Det har dervid, hvad först beträffar de rekommenderade försändelserna,

utrönts, att under den vecka, förenämnda räkning skett, till vederbörande

postanstalter i Stockholm inkommit 7,118 rekommenderade inrikes

bref samt 51 andra för rekommendation afsedda inrikes brefpostförsändelser

(försändelser i sjelfva posttjensten — eller s. k. postsaker — oberäknade).

För helt år motsvaras dessa tal af respektive 370,136 och 2,652.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

5

Och då, med beräkning efter förhållandena under åren 1896 och

1897, till Stockholms postanstalter kunna anses inkomma 14,8 procent af

de till rikets samtliga postanstalter inkommande försändelser af detta

slag, skulle såsom slutresultat, i förevarande hänseende, af den föranstaltade

räkningen framgå, att inom hela riket kunna för år beräknas

förekomma för inrikes befordran afsedda 2,500,918 rekommenderade

bref och 17,918 andra rekommenderade brefpostförsändelser, postsaker

oräknade.

Genom ^nedsättning af rekominendationsafgiftenj,från 20 till 10 öre

för hvarje rekommenderad inrikes postförsändelse, som är portopligtig,

skulle följaktligen postverkets inkomst på denna gren af poströrelsen, för

år räknadt, minskas med:

för rekommenderade bref........................................ kronor 250,091: 80

för öfriga rekommenderade försändelser...... >_1,791: 80

tillsammans kronor 251,883: 60

eller, i rundt tusental, 252,000 kronor.

Enligt den motion, om hvilken nu är fråga, skulle vidare för vanligt

(d. v. s. ej för allenast lokalbefordran afsedt) inrikes portopligtigt bref

lägsta vigtsatsen höjas från 15 till 25 gram, så att jemväl för dylikt bref

vägande öfver 15 men ej öfver 25 gram befordringsafgiften skulle utgöra

allenast 10 i stället för, såsom nu, 20 öre.

Under den vecka, då ofvan omförmälda räkning försiggått vid vederbörande

postanstalter i Stockholm,*) hafva till desamma inkommit 5,799

förut ej postbehandlade vanliga inrikes bref inom angifna vigtgränser,

öfver 15 till och med 25 gram.

Detta antal skulle motsvara för helt år 301,548 stycken.

Och då, efter förhållandena de båda sistförflutna åren, af hithörande

försändelser kunna beräknas från Stockholm utgå 15,2 procent, skulle

siffertalet 1,983,868 beteckna det antal för annan än lokalbefordran afsedda,

portopligtiga inrikes bref vägande öfver 15 men ej öfver”25 gram, som

under ett år förekomme till postbefordran här i riket.

En minskning i postporto af 10 öre per försändelse af förevarande

slag skulle sålunda — närmelsevis beräknadt — medföra en årlig minskning

i portoinkomsterna af ........................................... kronor 198,386: 80

eller, i rundt tusental, 198,000 kronor.

Med afseende emellertid derå, att sjelfva vigtsatserna för vanliga

inrikes bref och lokalbret'' för närvarande äro desamma, och likheten derutinnan,

som tillkommit på grund af Riksdagens år 1884 fattade beslut,

icke lärer böra rubbas, har — på ofvan angifna sätt — särskildt beräk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

nats jemväl antalet till postanstalterna inkommande lokalbref vägande öfver

15 men ej öfver 25 gram, hvarvid visat sig, att dylika kunna antagas

förekomma till ett antal af 383,000 för år inom hela riket.

Då nu befordringsafgiften för lokalbref utgör beträffande lägsta vigtsatsen

5 öre och beträffande den 2:dra vigtsatsen 10 öre, skulle alltså en

eventuel minskning i befordringsafgift från 10 till 5 öre för lokalbref i

vigt öfverstigande 15 men ej 25 gram medföra ytterligare minskning i

portoinkomsterna per år med............................................ kronor 16,900: —

eller, i rundt tusental, 17,000 kronor.

Huruvida höjning af lägsta vigtsatsen för omförmälda bref skulle

komma att medföra ökning af antalet till postbefordran aflemnade bref,

och derigenom portominskningen för bref öfver 15 till och med 25 gram

i viss mån motvägas, anser generalpoststyrelsen, minst sagdt, tvifvelaktigt.

I sådant hänseende tillåter sig general poststyrelsen omnämna, hurusom vid

handläggning, på sin tid, inom tyska riksförsamlingen af förslag, liknande

det nu förevarande, numera aflidne ledaren af tyska postverket, statssekreteraren

von Stephan, gifvit uttryck för en uppfattning öfverensstämmande

med generalpoststyrelsens nyssnämnda åsigt.

Deremot torde icke saknas skäl för det antagande, att en nedsättning

af rekommendationsafgiften för inrikes brefpostförsändelser från 20 till 10

öre per försändelse skulle kunna framkalla någon ökning af antalet rekommenderade

försändelser af ifrågavarande slag. General poststyrelsen anser

sig dock böra dervid framhålla, hurusom, i händelse af sådan ökning, postverkets

ansvarighet för förlust af eller skada å sådana försändelser ock i

motsvarande mån komme att ökas

Frågan om nedsättning af r ek o m rn end ati on saf gi f t e ri synes derföre

vara af beskaffenhet att framkalla spörsmålet om eventuel nedsättning af

det belopp, hvarmed förlust af eller skada å rekommenderad inrikes försändelse

må kunna ersättas. Till jemförelse dervid torde få meddelas, att,

medan här i Sverige ifrågavarande belopp, för händelse af förlust, utgår

med 50 kronor, varder i hvartdera af grannländerna Norge — der rekommendationsafgiften

är 10 öre — och Danmark — der den är 16 öre— en

inrikes rekommenderad brefpostförsändelse, som förkommit medan den varit

under postverkets vård, ersatt med allenast 20 kronor och i Tyskland —

hvarest afgiften för rekommendation är 20 pfennig (18 öre) — med 42

riksmark (87 kronor 80 öre). I Frankrike lärer från och med den 1 nästkommande

april träda i tillämpning en lag, genom hvilken, i sammanhang

med nedsättning af rekommendationsafgiften för inrikes korsbandsförsändelser

(tidningar och andra trycksaker, varuprof och affärshand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25. 7

lingar) från 25 till 10 centimes, skadeståndet till afsändare för förlust af

dylik försändelse blifvit nedsatt från 25 till 10 francs.»

De afgifter, som enligt nu gällande allmänna poststadga af den 9

juli 1892 äro bestämda för rekommendation och för postbefordring af

bref, kunna enligt utskottets åsigt icke anses höga, och från allmänhetens

sida hafva, såvidt utskottet har sig bekant, klagomål öfver storleken af

dessa afgifter icke heller i nämnvärd mån förekommit. Hvad beträffar

vigtsatsen för bref, som befordras för enkelt porto, så är denna här i landet

bestämd till samma storlek, som enligt gällande, den 4 juli 1891 afslutade

verldspostkonvention finnes stadgad vid postbefordring af bref mellan olika

länder. Att för Sverige särskildt stadga någon annan vigtsats för postbefordringen

än den, som sålunda i allmänhet är gällande, torde ej vara

lämpligt och skulle vid brefvexling med andra länder medföra olägenheter.

På dessa skäl och då enligt generalpoststyrelsens omförmälda skrifvelse

genom bifall till herr Norrmans motion skulle förorsakas en minskning

i postverkets inkomster af omkring 467,000 kronor, hemställer

utskottet,

l:o) att den enligt gällande poststadga bestämda

rekommendationsafgiften, 20 öre, måtte bibehållas oförändrad,

samt

2:o) att den enligt samma stadga bestämda vigtsatsen,

högst 15 gram, för bref, som befordras för enkelt

porto, jemväl måtte bibehållas oförändrad.

Vidare föreslås i den af herr Eklund väckta motionen, att Riksdagen

måtte nedsätta det inländska korsbandsportot för vanliga trycksaker från

4 öre till 2 öre per 50 gram, dock att lägsta porto skulle vara 4 öre (vid

lokalbefordran 2 öre); och anför motionären till grund för detta förslag

följande:

»Enligt gällande posttaxa är portot för inländska korsbandsförsändelser

sålunda bestämdt:

För svenska tidningar och tidskrifter 1 öre per 50 gram, dock är

lägsta portot 4 öre (vid lokalbefordran 2 öre);

för andra trycksaker 4 öre per 50 gram (vid lokalbefordran är

lägsta porto 2 öre).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

Jemför man portot för korsbandsförsändelser med portot för paket,

finner man, att portot för paket ställer sig billigare än portot för korsband,

ehuru förhållandet väl borde vara motsatt, alldenstund postverket

har större besvär med ett paket än med ett korsband.

Ett paket, som väger intill V2 kilo, kostar 30 öre i befordringsafgift,

men ett korsband med samma vigt 40 öre.

Ett paket, som väger intill 1 kilo, kostar 50 öre, men ett korsband

med samma vigt 80 öre.

Ett paket, som väger IV2 kilo, kostar 75 öre, men ett korsband med

samma vigt 1 krona 20 öre.

Portot för korsband till utlandet, exempelvis till Nordamerikas

Förenta stater, är blott 1 öre högre per 50 gram än korsbandsportot inom

landet. Vid brefbefordran är proportionen emellertid helt arman. Ett

bref till utlandet kostar dubbelt mot ett inländskt bref, då vigten af brefvet

är högst 15 gram. öfverstiges denna vigt, blir proportionen ännu högre

till favör för det inländska portot.

Och då postverket kan befordra svenska tidningar och tidskrifter

för ett porto af 1 öre per 50 gram, borde det väl icke fordras ett 4

gånger så högt porto för böcker och andra tryckalster.

Man kan mot ifrågasatt nedsättning af korsbandsportot invända,

att det icke skulle vara af behofvet påkalladt derför, att vederbörande

afsändare kan, för att erhålla billigare portokostnader, begagna sig af

paketbefordringssättet. Detta kan visserligen vara sant, men å andra sidan

torde det vara rigtigt, att ett befordringssätt, som ställer sig enklare såväl

för afsändare som för postverket, äfven drager ett lägre porto än det mera

arbetsamma. Ett paket skall slås in omsorgsfullt, förses med adresskort,

under det att korsbandet blott kräfver ett enkelt omslag. Dertill kommer,

att paket kunna sändas ofrankerade, hvilket naturligtvis i expeditionsafseende

vållar extra arbete, under det att korsbandet måste frankeras för

att kunna befordras.

Ett väl afvägdt korsbandsporto för vanliga trycksaker synes mig

böra utgå med dubbla portot för tidningar och tidskrifter, eller 2 öre

per 50 gram, dock så, att lägsta portot är 4 öre och vid lokalbefordran

2 öre.»

I anledning af herr Eklunds motion har generalpoststyrelsen i skrifvelse,

likaledes dagtecknad den 29 nästlidne mars, yttrat:

»Då en någorlunda exakt beräkning af de ekonomiska verkningarna

för postverket utaf den i sistnämnda motion ifrågasatta portonedsättningens

genomförande icke kunnat på grund af tillgängliga poststatistiska uppgifter

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

9

verkställas, men tiden ej medgifvit anordnande af någon mera fullständig

statistisk undersökning,

har, för erhållande af material till den utredning, som i förevarande

hänseende nu skolat verkställas, generalpoststyrelsen låtit vid Stockholms

postkontors samtliga vederbörande afdelningar och filialer under sju på

hvarandra följande dagar i denna månad företaga räkning af derstädes i

första hand postbehandlade försändelser af det slag, som skulle komma att

af den ifrågavarande nedsättningen beröras.

Resultatet af den sålunda anstälda räkningen, tillämpadt på riket i

dess helhet, föreligger i härhos bifogade tabellariska sammanställning, vid

hvars upprättande lagts till grund det förhållande, att under de två senast

förflutna åren från hufvudstadens postanstalter befordrats i medeltal ej

mindre än 41,8 procent af hela antalet sådana inrikes postförsändelser, om

hvilka nu är fråga.

Såsom af omförmälda sammanställning framgår, har den ifrågasatta

portonedsättningen beräknats skola medföra en årlig minskning i portoinkomsterna

af kronor 39,413: 04 eller, i rundt tusental, 40,000 kronor.

Vid bedömandet af de ekonomiska verkningarna för postverket af

ifrågavarande portonedsättning torde emellertid äfven böra beaktas, att, om

ock antagas finge, att nedsättningen skulle medföra en tillväxt i antalet af

ifrågavarande postförsändelser, och portonedsättningen sålunda, åtminstone i

viss mån, komme att motvägas af en genom tillväxten i försändelsernas

antal åstadkommen ökning af postinkomsterna i deras helhet, det å andra

sidan ej får förbises, att en dylik tillväxt i antalet af dessa ej sällan skrymmande

postförsändelser säkerligen ganska snart måste framkalla behof af

ökning i det redan nu strängt anlitade utrymmet i åtskilliga jernvägspostkupéer

och derigenom verka till förökning af omkostnaderna för jernvägspostbefordringen.

»

Den i generalpoststyrelsens ifrågavarande skrifvelse omförmälda tabellariska

sammanställning finnes detta betänkande vidfogad.

Såsom motionären framhållit, förefinnes väl en ganska stor skilnad

mellan portosatseima för tidningar och tidskrifter samt för andra trycksaker,

hvilken omständighet dock enligt utskottets åsigt icke utmärker, att

portosatserna för sistberörda varuslag äro för höga, utan snarare beror

derpå, att portosatserna för tidningar och tidskrifter äro synnerligen låga.

Något behof af den utaf motionären påyrkade nedsättningen anser utskottet

icke förefinnas, och då, såsom generalpoststyrelsen anfört, ökade kostnader

Bih. till Riksd. Prof. 1808. 5 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

för statsverket skulle kunna vållas genom en sådan nedsättning, hemställer

utskottet,

3:o) att nu stadgade afgifter för befordran mellan

inrikes orter af trycksaksförsändelser, som ej utgöras af

inländska tidningar och tidskrifter, måtte bibehållas oförändrad.

Stockholm den 21 april 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

■!. .1 ''■ ■■ ■ .. .. t r ... -v .''

Reservationer

vid punkten 2:o)

af herrar G. Jansson, S. M. Olsson, Lundström och Göransson,

hvilka ansett, att utskottet med anledning af herr Norrmans motion bort

hemställa, det Riksdagen måtte besluta sådan ändring i poststadgan, att

vigten å vanliga inrikes bref, som skola befordras för enkelt porto, bestämmes,

i stället för 15 gram, till högst 20 gram.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 25.

11

Tablå

utvisande den årliga minskning i inkomster, som — på grundvalen af en vid postanstalterna i Stockholm

den 2—8 mars 1898 anstäld statistik — beräknats skola för svenska postverket uppkomma,

derest afgiften för befordran mellan inrikes orter af trycksaksförsändelser, som ej utgöras af inrikes

tidningar och tidskrifter, nedsattes från fyra till två öre per vigt 50 gram eller del af 50 gram, med

iakttagande att minsta afgiften för dylik försändelse fortfarande skulle vara fyra öre.

Portosatser, efter hvilka de tryck- saksförsändelser taxerats, som vid

ifrågavarande statistik förekommit.

Antal under

räkningsveckan

den 2—8 mars

1898 vid post- anstalterna i

Stockholm i

första hand

postbehand- lade trycksaks- försändelser af

förevarande

slag.

De i kol. 2 angifna tal

skulle för helt år mot- svaras af:

Beräknad minsk- ning (med 2 öres

nedsättning i af- giften per portosats)

i postverkets in- komster för så stort

antal försändelser

af förevarande slag,

som i kol. 4 an- gifvits.

för post- anstalterna i

Stockholm.

för samtliga

postanstalter

i riket.

1.

2.

3.

4.

5.

Er.

öre.

2................

1,195

62,140

148,660

5,946

40

3................

702

36,504

87,330

5,239

80

4................

545

28,340

67,799

5,423

92

5................

460

23,920

57,224

5,722

40

6................

229

11,908

28,488

3,418

56

7................

127

6,604

15,799

2,211

86

8................

325

16,900

40,430

6,468

80

9................

69

3,588

8,583

1,544

94

10................

23

1,196

2,861

572

20

11................

12

624

1,492

328

24

12................

16

832

1,990

477

60

13................

5

260

622

161

72

14................

7

364

870

243

60

15................

6

312

746

223

80

16................

27

1,404

3,358

1,074

56

17................

2

104

248

84

32

20................

2

104

248

99

20

21................

1

52

124

52

08

23................

1

52

124

57

04

25................

1

52

124

62

—

Summa

—

-

- |

39,413

04

Stockholm, af kongl. generalpoststyrelsens statistiska kontor den 22 mars 1898.

Rafael Lundgren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.