Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895.

1898-02-14 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:3, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Eiksd. kansli den 17 febr. 1898 kl. 4 e. in.

Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22

i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

af bränvin m. m. den 24 maj 1895.

Uti fyra nedan omförmälda, vid denna riksdag väckta och till bevillningsutskottet

hänvisade motioner hafva förslag framstälts om förändrade

bestämmelser rörande fördelningen af de afgifter, som enligt nu gällande

förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. inflyta för

rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom

af den utaf sådan rörelse härflytande nettovinst, som det åligger bolag i

stad att afstå.

Nu gällande stadganden härom återfinnas i § 22 af kongl. förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 189 5

hvilken paragraf är af följande lydelse:

»1 • De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst

på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande

sätt fördelas:

för Stockholms stad:

åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

Bill. till Riked. l‘rot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sju tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i stad.en ej är öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

två tiondedelar insättas i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

för landsbygdskommunerna:

hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma

med:

sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;
två

tiondedelar till länets landsting;

en tiondedel till länets hushållningssällskap.

I köping, der jemlik! § 1 1 mom. 2 minuthandel med och utskänkning

af bränvin blifvit åt bolag''öfverlåten, skola försälj ningsafgifterna och vinstmedlen

fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda för stad,

i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3

försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom

livilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads

tolkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje

landstingsområde, eg a landstinget och vederbörande hushållningssällskap

att uppbära hvardera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften.

Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

0. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med

bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap, skall,

der chefen för finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse till nämnda

departement af vederbörande afgifvas.»

De nu ifrågavarande förslagen innebära dels att tilldela landskommunerna

en del af de medel, som nu äro anslagna till städerna, dels ock

att till statsverket indraga bränvinsförsäljningsmedlen antingen helt och

hållet eller till en del.

Förslag i det förra af nämnda afseenden innefattas i motionen n:o 30

inom Första Kammaren af herr C. P. of Buren och n:o 176 inom Andra

Kammaren af herr G. Jansson i Krakerud jemte tolf andra af kammarens

ledamöter samt i det senare afseendet i motionen n:o 52 inom Andra

Kammaren åt herr H. Eriksson i Elgered, hvarjemte motionen n:o 92 inom

Andra Kammaren af herr G. Odqvist innehåller förslag om ändring i

båda de angifna afseendena.

Herrar af Burens och Janssons motioner, i hvilken sistnämnda motions

syfte fem öfriga Andra Kammarens ledamöter instämma, innehålla sammanstämmande

det förslag, att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen

angående vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla

följande förändrade lydelse:

1. De afgifter, som etc. — fördelas:

för Stockholms stad:

fyra tiondedelar tillfalla staden, såvida bränvinshandeln är öfverläten åt

bolag: i annat fall erhåller staden tre tiondedelar.

Återstoden insättes i statskontoret;

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten åt bolag:

tre tiondedelar tillfalla staden,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

två tiondedelar tillfalla staden,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

en tiondedel tillfaller staden,

två tiondedelar tillfalla länets landsting,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret;

b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

två tiondedelar tillfalla länets landsting,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret;

för landskommunerna:

två tiondedelar tillfalla länets landsting,

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,

återstoden insättes i statskontoret.

I köping, der etc.--öfverlåtes.

2. De andelar af i näst föregående inom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas

försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom

hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma städs

folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarjelandstingsområde,

ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap

att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar den andel, de enligt nu

gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.

Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen — — afgifvas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Ofvergangsstadgande.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så

sätt, att sagda år 1900 en tiondedel, 1902 två tiondedelar, 1904 tre tiondedelar

och 1906 fyra tiondedelar af de afgifter, som enligt nu gällande

förordning tillfalla städerna, inlevereras till statskontoret, efter hvilket

sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tillämpas; likaledes

skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas försäljningsafgifter

år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem procent 1904 och

år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande landskontor, i stället

inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt i mom. 2 är stadgadt;

skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att de medel, som af statskontoret

fördelas till landsting och hushållningssällskap, bibehållas vid

samma proportion i afseende på dessa korporationers andelar af vinstmedlen,

så att deras andelar allt fortfarande bibehållas vid samma belopp,

som dem skolat tillfalla enligt nu gällande fördelning af afgifterna.

Herr Eriksson föreslår, att. Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till

Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa

utredning, huruvida och på hvilka vilkor sådan ändring i § 22 af

gällande bränvinsförsäljningsförordning må införas, att de afgifter, som inflyta

för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,

äfvensom all nettovinst på rörelsen successivt under viss begränsad tid

indrages till stasverket, samt för Riksdagen framlägga det förslag derom,

hvartill utredningen föranleder.

Herr Odqvist åter anhåller, det Riksdagen ville i underdånig skrifvelse

hos Kongl. Maj:t anhålla, att bränvinsförsäljningsmedlen må hädanefter

ingå till staten samt derifrån, sedan 15 procent afsatts till statsverkets behof,

17 procent afsatts till landstingen, 5 procent till städer, som ej deltaga

i landsting, 10 procent till alla stadskommuner och köpingar med

bolag och 16 procent till hushållningssällskapen, skulle återstoden, 40

procent, fördelas på alla städer och kommuner, allt efter folkmängden.

Till stöd för de framstälda förslagen anföres i motionerna

1 :o) af herr af Buren:

»Ifrågasatt ändring i bestämmelserna angående bränvinsförsäljningsmedlens

fördelning föranledde år 1896 eu sakrik diskussion i denna kammare,

hvaraf framgick, dels att fördelningen af desamma efter folkmängden

utföll så ojemnt, att då de på hvarje person i städerna belöpte sig till

kronor 3,90, hvarje landsbo endast erhöll mellan 18 och 19 öre, dels ock

att dessa medel, fördelade på kommunalskatterna, utgöra i städerna 30

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

procent och på landsbygden endast 10 procent af dessa skatter, äfven om

man bland landsbygdens inkomster upptager hushållningssällskapens. Då

dessa uppgifter grunda sig på föreliggande officiella statistiska tabeller

och sålunda äro exakta, måste man finna, att en billigare och rättvisare

fördelning af dessa medel är af behofvet påkallad, i synnerhet som jag

håller före, att landsbygden härtill har fått bära den tyngsta bördan. Men

då stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva byggt

sina finanser på inkomsten af berörda medel, anser jag, att en förändring

af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart, utan endast

successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva i tillfälle

att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya bestämmelserna

komma att blifva gällande.»

2:o) af herr Jansson och hans medmotionärer:

»Såsom vi hafva oss väl bekant, pågår i vårt land en rätt kraftig nitälskan

för att hämma förbrukningen af rusdrycker. Regeringen, Riksdag

och en stor del af landets myndiga invånare önska, att folket i allmänhet

och det uppväxande slägtet i synnerhet måtte afhålla sig från förtärandet

af starka drycker.

När så är, hvarför skall man då behålla eu lagstiftning, som tillåter,

ja, måhända rent af uppmuntrar en mängd samhällen att i och för beredande

af större inkomster till desamma söka göra omsättningen af rusdrycker

så omfattande och vinstgifvande som möjligt?

Vidtoges derför en anordning, hvarigenom de, hvilka hafva att bestämma

antalet af försäljningsrättiglieter inom ett visst område, icke frestades

att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan, som tillbörligt vore,

med oförvillad blick endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till

godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.

Antalet försäljningsställen i städerna skulle härigenom för framtiden

blifva betydligt förminskade, såsom man kan lära bland annat af den

omständigheten, att sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af

bränvinsförsäljningen, „de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning

inom sina områden. Åtskilliga motioner hafva ock under senare riksdagar

varit väckta i syfte att indraga nämnda medel till statsverket, hvilka motioner

dock afslagits, dervid bland annat anförts som skäl, att statskassan

ej varit i behof deraf.

Men då vi fortfarande hålla före, att det ur alla synpunkter är

orättvist, hvarom statistiken bär vittne, och till skada för vårt land i sin

helhet, att städerna fortfarande skola bibehålla största delen af bränvinsförsäljningsafgifterna

och med anledning deraf förledas att utsträcka krogantalet,

så anse vi oss böra föreslå en annan utväg för att minska kommu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.

nernas intressen af att inrätta bränvinförsäljningsställen, derigenom att den

kommun, hvarinom dessa förefinnas, för egen del af rörelsen ej må draga

större fördel än andra kommuner i riket.

Men da stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva

byggt sina finanser på inkomsten af berörda medel, anse vi, att eu förändring

af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart utan

endast successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva

i tillfälle att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya

bestämmelserna komma att blifva gällande.»

3:o) herr Eriksson hänvisar till hvad som förekommit vid behandlingen

af en utaf herr Jansson in. fl. vid senaste riksdag väckt motion

samt åberopar sin vid bevillningsutskottets då afgifna betänkande fogade

reservation, hvarjemte herr Eriksson vidare anför:

»Under debatten i Andra Kammaren rörande herr Janssons in. fl.

motion framhölls, att densamma kunde icke bifallas utan vissa förutsättningar:

l:o) större kommunal sjelfstyrelse, 2:o) lokalt veto, och S:o) en

lagstadgad reglering för ordnandet af bränvinshandeln.

Hvad nu för det första angår frågan om större kommunal sjelfstyrelse,

så inser och erkänner jag villigt behofvet af en reform härutinnan.

Att Konungens befallningshafvande i förening med magistraten kunna

utöfva vetorätt gent emot stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,- är nog

sant, helst teoretiskt sedt; men huruvida dessa myndigheter skulle komma

att söka häfda denna vetorätt, derest stadsfullmägtige gång efter annan

förnyade sitt beslut, är deremot något, som jag icke gerna kan öfvertygas

om. Om derför en och annan stadskommun skulle neka upplåtelse för

bränvinshand el inom sitt område, så är det högst osannolikt, att de respektive

myndigheterna skulle motsätta sig ett sådant beslut; ty erfarenheten

ifrån landsbygden visar ju, att, ehuru bränvinshandeln upphört nästan

äfverallt på landsbygden, Konungens befallningshafvande icke motsatt sig

dessa beslut.

Hvad för det andra angår frågan om lokalt veto, så måste erkännas,

att en reform härutinnan vore af nöden. Men ehuru den kommunala

rösträtten i och för våra städer äfven är en mur mot personlighetsprincipen

och per kapita-omröstningen, så är den i alla händelser icke så

obegränsad i våra städer som på landsbygden.

Hvad slutligen för det tredje angår lagstadgad reglering för ordnandet

af bränvinshandeln, så måste i alla händelser den successiva afskrifningen

af städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen framkalla hos de

kommunala myndigheterna ett ökadt intresse för nykterhet; och hvad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

staten beträffar, är den af alla parterna i målet den, som minst intresserar

sig för bränvinshandelns bibehållande.»

Då af det anförda, framginge, att det sedliga intresset rörande bränvinshandelns

ordnande kunde befrämjas endast genom att försvara tillgången

af spirituösa drycker; då vidare städernas intresse vanligen ginge

ut på motsatsen: att bereda ökad lätthet att erhålla dessa drycker; då

vidare detta städernas intresse vore endast en verkan af en bestämd orsak:

städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen; och då det vore ett

obestridligt faktum, att om man ville borttaga en verkan af något, skedde

det endast genom att borttaga orsaken till densamma, enär hvarje verkan

af en orsak försvunne med orsakens upphörande, samt slutligen då. borttagandet

af denna orsak, städernas inkomster af brän vinsförsäljnings

medlen, icke finge antagas kunna ske utan föregående utredning och

amorteringsplan, så vågade motionären framställa det förslag, som här

ofvan omförmälts.

4:o) af herr Odqvist:

»Vid 1896 års riksdag, då frågan om bränvinsförsäljningsmedlens

fördelning förekom, uttalade sig såväl ordföranden i bevillningsutskottet

som flera dess ledamöter, liksom flera ledamöter i Riksdagens bada kamrar,

för, att den del af bränvinsmedlen, som nu kommer landsbygdskommunerna

till del, är ringa och borde höjas, samt att en utredning af

frågan borde genom Kongl. Maj:t ske.

Den fördelning af bränvinsförsäljningsmedel, som nu här i landet

eger rum, torde väl svårligen kunna anses fullt rättvis; ty blott den minsta

delen tillkommer nu landsbygdskommunerna, hvilka äro med skatter långt

högre betungade än städerna.

Ej heller torde nuvarande fördelning verka godt i moraliskt afseende,

då den s. k. bolagsverksamheten och försäljningssättet för öfrigt i allmänhet

äro stälda på affär, hvarigenom konsumtionen ökas i stället för att minskas,

hvars afsigt författningen varit.

Enligt bränvinskontrollbyråns berättelse för 1895—1896 kommo på

landskommunerna blott 1,097,780 kronor 93 öre, da landstingen undfingo

1,517,045 kronor 36 öre och hushållningssällskapen 1,129,376 kronor

68 öre.

Stadskominuner och köpingar med bolag erhöllo 5,215,495 kronor

29 öre och 49,149 kronor 46 öre åtgingo till provisioner.

I ett annat land, Schweiz, lärer, efter hvad jag kunnat inhemta, år

1886 hafva antagits en lag, enligt hvilken nettovinsten af bränvinshandteringen,

beräknad till 8,800,000 francs, skall inga till förbundets kassa, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

deraf behåller en fjerdedel och fördelar de tre fjerdedelarne på kantonerna

1 förhållande till deras folkmängd.

Det synes mig, som detta exempel vore i någon mån efterföljansvärdt,

samt att, då det hufvudsakligast är landsbygden, som genom sin konsumtion

åstadkommer den höga inkomsten och äfven får i sin fattigvård

m. m. lida af denna konsumtions menliga följder, kommunerna på landet

äfven borde i helt annan skala än hittills få åtnjuta inkomsten af denna

handtering.

Enligt nämnda kontrollbyrås berättelse utgöra minuthandels- och utskänkningsafgifternas

belopp, i sin helhet 9,008,847 kronor 72 öre, för

hvarje invånare 1 krona 82 öre.

Stockholms stad har, med ett invånareantal af 271,638 och sin andel

af bränvinsmedlen 2,055,859 kronor och 25 öre, för hvarje invånare

7 kronor och 57 öre, hvaremot landsbygden, med ett invånareantal af

3,939,824, endast erhåller för hvarje 38 öre.

Städernas folkmängd förutom Stockholm utgjorde vid 1895 års slut

707,798 . personer, och varierar dessa städers andel uti bränvinsmedel med

4 å 5 kronor per person; dock finnes det städer, som ej hafva mer än

2 å 3 kronor per invånare.

Vid den tid, eller 1885 års riksdag, hvarifrån nuvarande fördelning

af bränvinsmedel har sin tillämpning, kunde nog den tillökning af inkomst,

som landskommunerna1 derefter erhöllo, anses hög, jemförd med det obetydliga

belopp, som de förut erhållit; men huru har icke allting, som dermed

har sammanhang, sedan dess förändrats?

Nu är min mening ej att beröfva städerna all sin inkomst, hvilket

vore både oklokt och omöjligt, utan är meningen den, att städerna skola

dela med sig något mera af sin rika inkomst till landskommunerna, som

med skatter i allmänhet få vidkännas 10 gånger, ja, till oah med 15 å 20

gånger bevillningskronan, så att om efter procentberäkning kommunerna

på landet fingo andel af bränvinsmedel med omkring 70 öre per invånare,

vore det ändå en god hjelp, som närmelsevis vore med rättvisa och billighet

öfverensstämmande.

Då nu enskild motionär ej kan ha förutsättning för att framlägga

förslag i detta ämne och ej heller utskott eller Riksdag kunna ha tid att

egna frågan en sådan utredning, som fordras, torde utredning från Kongl.

Maj:ts sida vara erforderlig.»

Till upplysning i saken har utskottet här velat införa följande, från

den officiela statistiken hemtade

Bill. till Riked. Prof. 1898. 5 Sami. 1 AJd. 3 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Tablå, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning

''i ‘ • V \ •

1886—1887

1887-1888

1888—1889

Stockholm ...................................................................

1,131,905

77

1,208,644

42

1,118,199

18

Göteborg.....................................................................

505,176

57

513,450

46

481,597

43

Malmö......................................................................

127,591

19

130,489

15

111,234

68

Norrköping ..............................................................

90,792

12

90,922

i *j

47

96,132

10

Gelie...........................................................................

53,849

58

61,334

59

73,904

59

Sgr

1,909,315

23

2,004,841

09

1,881,067

98

Öfriga städer samt köpingar med bolag..................

:t ''i.

Rikets städer och köpingar med bolag ..................

1,589,310

21

1,688,183

75

1,601,207

56

3,498,625

44

3,693,024

84

3,482,275

54

Landsbygdskommunerna .........................................

760,355

76

762,824

97

731,421

38

Landstingen..................................................;............

1,005,715

05

1,057,307

95

1,011,649

88

Hushållningssällskapen ...........................................

Summa

755,392

48

807,072

87

750,676

12

6,020,088

73

6,320,230

63

5,976,022

92

Härtill komma: Provisioner och ersättning för af- trädda rättigheter.............................................

98,975

10

87,437

95

80,126

16

Summa

6,119,063)83

6,407,668

58

6,056,14908

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

11

för försäljniugsåren 1886—1887 t. o. m. 1895—1896.

1889—1890

1890—1891

1891—1892

1892—1893

1893-1894

1894-1895

1895-1896

1,303,863

51

1,101,006

68

1,264,564

33

1,360,308

20

1,404,040

05

1,376,558

62

1,612,901

96

559,946

66

496,578

28

494,957

59

496,570

15

512,397

67

514,463

13

575,663

45

137,411

38

127,415

64

132,814

96

159,072

84

176,175

26

159,579

72

202,836

77

116,790

69

130,010

02

137,524

32

139,856

44

142,753

21

145,547

27

170,867

04

71,20251

56,070

27

62,126

42

64,152

16

94,361

48

102,998

39

123.998

38

2,189,214

75

1,911,080

89

2,092,087

61

2,219,959

79

2,329,727

67

2,299,147

13

2,686,267

60

1,863,096

18

1,766,352

95

1,918,965

81

2,137,984

36

2,297,573

06

2,322,105

25

2,529,227

69

4,052,310

93

3,677,433

84

4,011,053

42

4,357,944

15

4,627,300

73

4,621,252

38

5,215,495

29

824,478

97

777,653

46

823,821

06

895,730

38

951,485

45

962,447

18

1,097,780

93

1,159,569

17

1,097,155

72

1,175,634

23

1,300,960

85

1,369,605

65

1,381,728

36

1,517.045

36

866,276

43

814,143

10

869,959

64

948,032

98

1.010,098

52

1,021,455

42

1,129,376

68

6,902,635

50

6,366,386

12

6,880,468

35

7,502,668

36

7,958,490

35

7,986,883

34

8,959,698

26

75,797

92

68,897

09

61,609

25

61,280

02

59,444

75

53,392

04

49,149

46

6,978,433

42

6,435,283

21

6,942,077

60

7,563,948

38

8,017,935

10

8,040,275

38

9,008,847

72

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

I sammanhang härmed torde böra erinras, att herr Odqvists uppgift

angående Stockholms stads andel af bränvinsförsäljningsmedlen icke är

fullt rigtig, utan att denna andel för försäljningsåret 1895—1896, enligt

hvad ofvan intagna tablå visar, utgör 1,612,901 kronor 96 öre i stället

för af herr Odqvist angifna 2,055,859 kronor 25 öre; och förfalla i följd

deraf de slutsatser, herr Odqvist på grund af sist anförda siffra velat draga.

Rörande nu föreliggande frågor har bevillningsutskottet år 1896 afgifvit

ett fullständigt yttrande, och jemväl sistlidet år, då frågan om indragning

af bränvinsförsäljningsmedlen till staten åter förekom, lemnades

i utskottets häröfver afgifna betänkande en utförlig redogörelse för hithörande

förhållanden. Utskottet intager till dessa frågor samma ståndpunkt

som de två senaste årens bevillningsutskott samt tillåter sig att hänvisa

till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag som det nu

framstälda. Utskottet anser fortfarande, att om någon förändring af stad
gandena

om bränvinsförsäljningsmedlens fördelning skall vidtagas, en sådan

åtgärd bär föregås af en mer vidtomfattande utredning af alla de förhållanden,

som härvid äro af betydelse, än hvad inom utskottet kan åstadkommas;

och tinner utskottet så mycket mindre skäl att för närvarande

tillstyrka någon åtgärd i de af motionärerna föreslagna afseenden, som den

af Kong! Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor till

behandling, samt förslag till ordnande af ifrågavarande förhållanden således

lärer vara att förvänta från Kongl. Maj:t inom en icke allt för aflägsen

framtid.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

l:o) att herrar af Burens och G. Janssons in. fl.

motioner icke måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att herr Erikssons motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; samt

3:o) att herr Odqvists motion icke heller måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Härjemte har förslag framstälts i en inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 134, af herr A. H. Göthberg, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse

till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong! Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa

utredning, huruvida icke eu sådan ändring i § 22 af gällande bränvinsförsäljningsförordning

skulle kunna göras, att af de inkomster, som inflyta

för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,

må afsättas eu del till arbetareförsäkringsfonden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

13

Till stöd för denna hemställan anför motionären:

»Lagstiftningen angående försäljning af bränvin och dermed jemförliga

spirituösa drycker har, ända sedan husbehofsbränningen afskaffades, ansetts

böra gå i sådan rigta in g, att dessa dryckers bruk genom densamma så

mycket som möjligt inskränkes.

Man har bemödat sig att göra bränvinet svåråtkomligt och att undanrödja

frestelsen för den enskilde att ockra på superiet. I sådant syfte var

det, som det s. k. göteborgssystemet med dess bolagshandel infördes, hvarigenom

innehafvare af rättighet till bränvinsförsäljning förbindes att afstå

all egentlig vinst på denna handtering, hvilken vinst deremot, tillika med

de stadgade försäljningsafgifterna, tillfalla kommunerna, landstingen och

hushållningssällskapen.

Att kommunerna i synnerhet erhållit sådan förmån, grundar sig

uppenbarligen därpå, att, då det omåttliga bruket af spirituösa försvagar

och i många fall fullständigt förderfvar sina offers arbetsduglighet och

välstånd, detta nödvändigtvis förorsakar samhället många utgifter för fattigoch

sjukvård m. m., hvilka utgifter visst icke skulle ställa sig så höga,

som nu är fallet, om nykterheten allmänt iakttoges.

Undertecknad är lifligt öfvertygad derom, att de inkomster, kommunen

erhåller genom bränvinsförsäljning, mer än uppvägas af den skada, superiet

vållar, och de ökade utgifter, som deraf föranledas. Vidtogos derför sådana

anordningar, att de, som bestämma antalet försäljningsrättigheter inom ett

visst område, icke frestades att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan,

som tillbörligt vore, endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till

godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.

Antalet försäljningsställen i städerna skulle för framtiden blifva betydligt

förminskadt, såsom man kan finna bland annat af den omständigheten,

att, sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af bränvinsförsäljningen,

de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning inom

sina områden.

Enligt min åsigt vore det derför lämpligt, att en del af dessa inkomster

på det sätt komme den mindre bemedlade till godo, att de användes

för förverkligande af det önskemålet att bereda ålderdomsunderstöd

åt arbetare och med dem likstälde, hvilket i sin mån skulle minska utgifterna

för en fattigvård, som mångenstädes är för kommunerna mycket

betungade.

Ingen torde bestrida, att bland dessa arbetare finnas många, som med

den under svett och möda förvärfvade dagspenningen bidraga till dessa

millioner, som inflyta genom rusdrycksförsälj ningen. Då så är, är det ej

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

mer än rätt och billigt, att något deraf användes för tryggande af deras

ålderdom.

Det torde äfven inom en ej allt för långt aflägsen framtid komma att

visa sig, att kommunerna, som i sådant fall finge släppa till en del utaf

dessa vinstmedel, ej derpå förlorade. Den lindring, som i form af minskad

fattigvård komme dem till del genom arbetareförsäkring, skulle rikligt ersätta

denna uppoffring.

Denna fråga har, så vidt jag kunnat utröna, ej förevarit till behandling

inom Riksdagen sedan år 1885, då herr Hedin från Stockholm

väckte motion om, att 20 % af bränvinsförsäljningsmedlen skulle afsättas

till en arbetareförsäkringsfond. Denna motion blef af Riksdagen afslagen.

Annars har frågan om bränvinsförsäljningsafgifternas indragning till

statsverket kommit fram såsom uteslutande afsedd att befrämja nykterheten.

Så var förhållandet, då herr P. Waldenström år 1885 väckte motion

derom, äfvensom när 1896 och 1897 en stor mängd ledamöter af Andra

Kammaren motionerade i samma syfte.

Dessa senare motioner afslogos hufvudsakligast på de skäl, att statskassan

hade öfverflöd på medel, att det ej vore lämpligt öfverlemna bränvinsförsäljningen

i städerna till statsverket, samt slutligen att det ej ginge

an beröfva landstingen och hushållningssällskapen deras inkomster.

Oaktadt min motion går i en annan rigtning, och således de farhågor,

som framhöllos gent emot de föregående, förlora sin betydelse, har jag

dock, för att ej beskyllas att vilja gå för brådstörtadt till väga, velat öfverlemna

åt Kongl. Maj:t att genom en allsidig utredning vinna en tillfredsställande

lösning af frågan.»

Sedan fråga uppstått om vidtagande af åtgärder för beredande af

olycksfalls- och ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga

personer, hafva vid flera riksdagar afsättningar till den s. k. arbetareförsäkringsfonden

egt rum. Hittills hafva till dessa afsättningar uteslutande

statsmedel användts. Motionärens framställning afser nu att vinna utredning,

huruvida icke äfven någon del af bränvinsförsäljningsmedlen må

kunna afsättas till arbetareförsäkringsfonden. Med allt erkännande af det

behjertansvärda i sträfvandet att åt denna fond förskaffa sådana tillgångar,

att det med densamma afsedda ändamål må kunna inom en icke allt för

aflägsen framtid uppnås, kan utskottet dock icke finna lämpligt, att medel,

som hittills fått af kommunerna användas för deras mångfaldiga behof,

fråntagas dem och tilläggas arbetareförsäkringsfonden. Den på bränvinsförsäljningen

lagda skatten bör nemligen enligt utskottets åsigt komma

kommunerna till godo dels såsom ersättning för deras medverkan vid ord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

nandet af försäljningen, hvilket utan denna medverkan icke kunnat åstadkommas

pa ett tillfredsställande sätt, dels såsom skadestånd för alla de

olägenheter och uppoffringar, kommunerna icke kunna undgå att vidkännas

såsom följder af missbruket af bränvin. Utskottet kan derför icke biträda

det syfte, som skulle utgöra föremål för den af motionären påyrkade utredning;

och hemställer utskottet fördenskull,

l o;. vx i )i ;•

4:o) att herr Göthbergs ifrågavarande motion icke

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 februari 1898.

g Ull nt Viol'': -f.Vji- V:fjO G-ili ''<■ 7 a ;/-•■W-,-M ;d >: a i !■ ■! r. , t (»rf, !XH ‘

j;bgiäJf. b flit- fj- tå ''d-iyirdi! nuglU ■.,,{■» tji ib*.i’/'' y./,vn^hia

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Reservationer

vid punkten l:o)

af herr af Buren, hvilken anfört:

»Utskottet har vid behandling af de till utskottet hänvisade motioner

om ändrad fördelning af bränvinsförsäljningsmedlen eller deras indragning

till statsverket funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till någon af sagda

motioner. Såsom hufvudsakligt skäl härför har utskottet anfört, att för

ett rätt bedömande af dessa frågor en mera fullständig utredning erfordrades,

än som inom utskottet kunde åstadkommas, samt att i allt fall

den af Kongl. Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor

till behandling och från densamma förslag till ordnande af ifrågavarande

förhållanden vore att förvänta. Med stöd af dessa skäl har utskottet

ansett obehöfligt att vid handläggningen af motionerna undersöka, huru

stor del af bränvinsförsäljningsmedlen belöper på hvarje stad för sig och

hvarje individ inom de olika stadskommunerna samt på landsbygden i

dess helhet och hvarje å landsbygden bosatt individ. Då jag emellertid

anser, att en sådan utredning är af största vigt, såsom i hög grad belysande

den orättvisa fördelningen af bränvinsförsäljningsmedlen, har jag

funnit lämpligt att härvid foga en dylik utredning, bygd på de i Sveriges

officiella statistik förekommande uppgifter om folkmängden och bränvinsförsäljningsmedlens

belopp.

Af denna tabell, som afser försäljningsåret 1895—1896, framgår, att,

medan under sagda försäljningsår å hvarje individ i samtliga städer och

köpingar med bolag af bränvinsförsäljningsmedlen belöpte 5 kronor 23

öre, motsvarande belopp för hvarje individ i landsbygdskommunerna med

undantag af köpingar med bolag utgjorde allenast 28 öre._ Det är en

rättelse i denna, enligt min tanke, högst orättvisa fördelning, jag med det

i min motion väckta förslag åsyftat. Hvad som vid behandlingen deraf

och öfriga motioner i samma rigtning inom utskottet förekommit, har

emellertid för mig inneburit en maning att taga i öfvervägande, huruvida

för närvarande en lösning af dessa frågor i hela deras omfattning bör

åvägabringas eller om icke dermed lämpligen bör anstå i afvaktan pa den

utgång, frågan om den kommunala beskattningen erhåller. Härvid har

opaginerad Kontrollera mot PDF

1?

bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

jag funnit, att under nuvarande förhållanden eu partiel lösning af frågan

är att föredraga, hvarför jag, med ändring af mitt i motionen väckta

förslag, ansett mig böra i stället yrka, att för närvarande allenast en

tiondedel af bränvinsförsäljningsafgifterna öfverflyttas från städerna till

landsbygdskommunerna. Genom en sådan åtgärd skulle den nu rådande

orättvisan i någon mån mildras; och om jemväl denna obetydliga indragning

fördelas på en följd af år, skulle densamma icke blifva af någon

störande inverkan på städernas ekonomi.

Med tillämpning af denna ändrade fördelningsgrund samt de i bilagan

lemnade uppgifterna om stäedrnas andelar af bränvinsförsäljningsmedlen

under försäljningsåret 1895 —1896 skulle för sagda försäljningsår nedannämnda

belopp frångått städerna och köpingarna och kommit landsbygden

till godo, nemligen:

från Stockholms stad: 201,612: 74 kronor = ''/g af staden nu tillfallande

inkomst;

från Göteborg, Malmö, Norrköping och Gefle: 153,837: 95 kronor

— Vi af dessa städer nu tillfallande inkomst;

från de rikets städer och köpingar, i hvilka bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag: 495,242: 64 kronor = Va af den dessa städer och köpingar

nu tillfallande inkomst; samt

från städerna Öregrund, Östhammar, Simrishamn, Skanör och Falsterbo,

Trelleborg, Hjo, Nora, Linde, Hedemora och Säter, i hvilka städer bränvinshandeln

ej är öfverlåten åt bolag: 13,253: 02 kronor = V* af den dessa

städer nu tillfallande inkomst.

Summan af de belopp, som genom den af mig föreslagna förändringen

skulle frångått städerna och i stället kommit landsbygden till godo, skulle

sålunda uppgått till 863,446 kronor 95 öre.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag,

att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen angående

vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla följande förändrade

lydelse:

»1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna

till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst

på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande

sätt fördelas:

för Stockholms stad:

sju tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten

åt bolag; i annat fall erhåller staden sex tiondedelar;

återstoden insättes i statskontoret;

Bill. till lliksd. Prat. 18!)8. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.

för annan stad, som ej deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

sex tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

fem tiondedelar tillfalla staden;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

för stad, som deltager i landsting:

a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:

fyra tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

tre tiondedelar insättas i statskontoret;

b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:

tre tiondedelar tillfalla staden;

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

fyra tiondedelar insättas i statskontoret;

för landskommunerna:

två tiondedelar tillfalla länets landsting;

en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;

återstoden insättes i statskontoret.

I köping, der etc. — — öfverlåtes.

2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som

tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.

De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas

försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;

med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom

hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads

folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje

landstingsområde, ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 19

att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar deri andel, de enligt nu

gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.

Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.

3. Rörande användningen — — afgifvas.

öfvergångsstadgande:

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så

sätt, att sagda ar 1900 en fjerdelcl, 1902 en fjerdedel, 1904 en fjerdedel

och 1906 en fjerdedel af de afgifter, som genom denna förändring öfverflyttas

från städerna till landsbygdskommunerna, inlevereras till statskontoret,

efter hvilket sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tilllämpas;

likaledes skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas

försäljningsafgifter år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem

procent 1904 och år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande

landskontor, i stället inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt

i mom. 2 är stadgadt; skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att

de medel, _ som af statskontoret fördelas till landsting och hushållningssällskap,

bibehållas vid samma proportion i afseende på dessa korporationers

andelar af vinstmedlen, så att deras andelar allt fortfarande bibehållas

vid samma belopp, som dem skolat tillfalla enligt nu gällande

fördelning af afgifterna»;

af herr G. Jansson, som anfört:

»Af bifogade, på begäran meddelade statistik framgår, hvilken inkomstbringande

rörelse bränvinsförsäljningen är för städer och köpingar i allmänhet

och för en . del i synnerhet häpnadsväckande.

_ Med den ^ utveckling, hvari nämnda rörelse är stadd, kommer ej att

dröja länge, så vidt utvecklingen får fortgå, innan städernas inkomst af

denna rörelse utgör den förnämsta i deras budget.

Från såväl rättvisans som nykterhetens och sedlighetens synpunkt

maste ett sådant tillstånd vara att beklaga En hvar rättänkande borde

anse sig uppfordrad att i rättvisans och ordningens intresse motverka

denna utveckling.

Sådant har syftet varit med vår motion, och ehuruväl detta syfte

ej vunnit utskottets understöd, har min öfvertygelse under ärendets behandling

ej rubbats, fastmer blifvit allt mer stadgad, hvarför jag fortfarande

vidhåller yrkandet om bifall till motionen.

En omständighet har tillkommit, som är värd att i tid beaktas, nem
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

ligen den tendens, som börjat yppa sig att utsträcka bränvinsförsäljningsrörelsen

äfven till landsbygden.

Med den utveckling, kommunikationsväsendet erhållit, har flerstädes

stationssamhällen uppstått, som sannolikt inom kort erhålla köpingsrättigheter

och sålunda äfven rättighet att idka minut- och utskänkningsrörelse.

Härigenom skulle kommuner med större stationssamhällen faktiskt komma

att blifva beröfvade sin bestämningsrätt i fråga om beviljande eller vägrande

af minuthandel eller utskärning af spirituösa drycker.

Att sådant vore stridande mot så väl koraunernas rätt och väl förstådda

intresse som försäljningslagens anda och mening, torde vara uppenbart.

Att städernas inkomster af meromnämnda rörelse är så väsentligt olika,

torde bero dels på olika utveckling af njutningsbegäret hos befolkningen

inom de skilda orterna dels på olika planmessighet, drift och energi hos

rörelsens handhafvare. Men båda delarne synas vara stadda i öfning och

utveckling, hvaraf ett samhällsondt hotar uppstå, som undergräfver mångens

framtida lycka och välstånd»;

samt af herrar S. M. Olsson, Lundström och Göransson;

vid punkterna l:o), 2:o) och 3:o), mot utskottets motivering, af herr

Frerlholm, som anfört:

»Då utskottet i sitt betänkande omförmäler, att motioner, liknande

dem, öfver hvilka utskottet nu har att yttra sig, varit föremål för utskottets

behandling de två senaste åren, har det synts mig, att utskottet bort

i någon mån hafva omförmält, hvari likheten motionerna emellan bestått

på det deraf skolat tydligen framgå det berättigade i att »utskottet till

dessa frågor intager samma ståndpunkt som de två senaste årens bevillningsutskott»

och tillika utgörande en förklaring, hvarför utskottet för

sitt afstyrkande af de nu väckta motionerna kunnat åtnöja sig med »att

hänvisa till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag

som de nu framstälda».

Men då utskottet icke ansett detta vara behöfligt, har jag, med fästadt

afseende derå, att Riksdagens alla ledamöter svårligen kunna i minnet bevara

allt, som i denna fråga under de två senaste riksdagarne förekommit,

trott mig kunna gagna dem, som förgätit detta, genom att i korthet återföra

i minnet, hvarom berörda motioner hufvudsakligen handlat.

Herr Anderson i Tenhult väckte vid de två senaste riksdagarne lika

lydande motioner, år 1896 n:o 51 och 1897 n:o 28, enligt hvilka af de

bränvinsförsäljningsmedel, som tillkomma städerna, skulle pa landsbygden

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

öfverföras: från Stockholm 30 procent, från andra städer, som ej deltaga i

landsting, 20 procent, och från stad, som deltager i landsting, 10 procent

inei’, än hvad som från städerna nu utgår.

Herr Odqvist väckte vid 1.S9G års riksdag en motion, n:o 48, likartad

med den, som han väckt i år, med endast den skilnad, att han 1896 ville,

att 50 procent och nu att endast 40 procent af bränsvinsförsäljningsmedlen

skola fördelas på alla städer och kommuner efter folkmängden.

Herr Jansson i Krakerud väckte 1896 motion, n:o 163, om att bränvinsförsäljningsinedlen

under loppet af 10 år skulle med en tiondedel årligen

indragas till statsverket, i hvilken motion 48 af Andra Kammarens ledamöter

instämde, och 1897 motion, n:o 88, om skrifvelse till Kongl. Maj:t

för utredning om bränvinsförsäljningsmedlens successiva indragning till

statsverket under en viss begränsad tid. I denna motion instämde 38 af

Andra Kammarens ledamöter.

De motioner, som i år blifvit inom Andra Kammaren väckta, äro

— med undantag för herr Odqvists (n:o 92), hvarom förut blifvit nämndt

— herr H. Erikssons i Elgered (n:o 52), hvilken är identisk med den af herr

Jansson förra året väckta, och herr Janssons i Krakerud (n:o 176), med

hvilken 12 af Andra Kammarens ledamöter förenat sig. I Första Kammaren

har en med sistnämnda lika lydande motion blifvit väckt af herr

af Burén (n:o 30).

De af herrar af Burén och Jansson nu väckta motionerna skilja sig

ganska väsentligt från förenämnda i samma ämne förekommande. Då

man förut endast velat öfverföra en större andel af bränvinsförsäljningsmedlen

från städerna till landsbygden, vilja motionärerna nu beröfva städerna

såsom sådana all andel i dessa medel, för så vidt de icke drifva

försäljningen genom bolag, då städerna för detta sitt åtagande skulle

komma i åtnjutande af en tiondedel af bränvinsförsäljningsmedlen. Hela

återstoden af dessa medel skulle fördelas på landsting, hushållningssällskap

och landsbygdens kommuner.

Att enligt motionärernas förslag städerna, som räkna 1/5 af rikets befolkning,

i bästa fall endast skulle bekomma Vio af bränvinsförsäljningsmedlen,

under det att landsbygdens kommuner skulle bekomma allt det

ofri ga, undantagandes hvad som skulle tillfalla landsting och hushållningssällskap,

på samma gång som städerna fortfarande som hittills skulle tillkomma

den föga afundsvärda lotten att ombesörja nästan hela bränvinsförsäljningen,

synes mig utgöra eu så väsentlig afvikelse från förut gjorda

yrkanden på rättvis fördelning, att den enligt mitt förmenande bort gifva

utskottet befogad anledning att framhålla, hurusom motionärerna åtminstone

icke synas angelägna att upprätthålla den grundsats, som annars

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

alltid och med rätta anses som ett oundgängligt vilkor för en rättvis beskattning,

den nemligen, att inga samhällets medlemmar skola beskattas

till förmån för andra, äfven om dessa andra utgöra ett öfvervägande flertal.»

Härjemte har herr Bertjendalil begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda

ärenden.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

23

Bilaga till herrar af Buréns och G. Janssons reservationer.

Uppgift

å städernas och köpingars med bolag behållna andelar af bränvinsförsäljningsmedlen

under försäljningsåret 1895 —1896.

Stockholms stad ....................

Stockholms län.

Sigtuna .....................................

öregrund..............................

Södertelje ............................

Norrtelje..................................

östhammar ...........................

Vaxholm....................................

Upsala län.

Upsala .....................................

Enköping.................................

Södermanlands län.

Nyköping ...............................

Eskilstuna .............................

Strengnäs.................................

Torshälla.................................

Mariefred...............................

Trosa ........................................

Malmköping ...........................

Folkmängd

n 31 dec. 1896

Behållen andel

af bränvins- försäljningsmedel

1895—1896

i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

271,638

1,612,901,96

5,94

536

4,169,39

7,78

938

2,712,56

2,89

5,510

25,319,77

4,60

2,434

12,478,68

5,13

755

6,016,44

7,97

1,552

7,068,22

4,55

21,428

77,405,52

3,61

3,598

19,821,52

5,51

6.488

42,388,64

6,53

12,064

68,209,77

5,65

1,969

11,679,02

5,93

1,559

4,590,03

2,94

1,103

7,068,71

6,41

643

7,196,92

11,19

541

14,113,21

26,09

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Östergötlands län.

Linköping ..........

Norrköping .........................

Söderköping.........................

V adstena...............................

Skeninge ...............................

Motala ................................

Jönköpings län.

Jönköping ..............................

Eksjö .........................................

Grenna......................................

Kronobergs län.

V exiö.......................................

Ljungby ...................................

Kalmar län.

Kalmar...................................

V estervik...............................

Vimmerby...........................

Borgholm ..............................

Oskarshamn .........................

Mönsterås ............................

Nybro....................................

Mörbylånga........................

Gotlands län.

Visby......................................

Blekinge län.

Karlskrona.............................

Karlshamn............................

Sölvesborg...............................

Ronneby ............................

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel

af bränvins- för8äljning8medel

1895—1896

i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

13,021

77,124,33

5,92

36,075

170,867,04

4,74

1,845

9,819,35

5,32

2,309

6,804,47

2,95

1,247

4,652,22

3,73

2,849

11,428,77

4,01

21,015

57,125,66

2,72

3,442

17,770,01

5,16

1,099

2,142,93

1,95

7,086

49,151,35

6,94

662

1,612,74

2,44

12,288

61,079,42

4,97

6,773

12,237,46

1,81

2,112

845

10,270,50

4,86

7,483,56

8,86

5,728

32,351,35

5,65

1,117

11,014,73

9,86

663

13,637,66

20,57

198

4,278,95

21,61

7,643

36,614,19

4,79

22,496

46,756,84

2,08

7,013

35,130,95

5,01

1,704

9,241,05

5,42

1,942

11,323,00

5,83

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

25

Kristianstads län.

| Kristianstad....................................

j Engelholm......................................

| Simrishamn ...................................

Bostad .............................................

1

i Malmöhus län.

i

j Malmö ..........................................

I Landskrona ....................................

| Ystad...............................................

Lund .............................................

Helsingborg.........:..........................

Skanör och Falsterbo..................

j Trelleborg.......................................

jEslöf ................................................

I

Hallands län.

Halmstad......................................

Varberg ........................................

I Laholm.............................................

Falkenberg......................................

Kungsbacka ...................................

Göteborgs och Bohus län.

Göteborg...........................................

Uddevalla ......................................

Marstrand ......................................

Kongelf............................................

i Strömstad .......................................

j Lyseki 1 .............................................

Elfsborgs län.

• Venersborg ....................................

Boras.............................................

Bill. till llikttd. Prof. 1898. 6 Sami. 1 Afd.

Folkmängd

ien 31 dec. 1895

Behållen andel

af bränvins- försäljningsmedel

1895—1896

i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

9,985

43,169,81

4,32

2,308

16,965,46

7,35

2,022

1,050,59

0,52

606

1,747,40

2,88

52,470

202,836,77

3,87

13,269

31,376,38

2,36

8,933

21,946,17

2,46

15,667

59,847,28

3,82

22,269

81,632,80

3,67

1,023

179,64

0,17

2,518

5,796,98

2,30

1,694

14,621,60

8,63

13,362

31,442,51

2,35

4,782

26,533,84

Oj5o

1,610

10,294.46

6,39

2,096

15,276,47

7,29

875

17,504,88

20,oo

114,527

57 5,663,45

5,03

8,203

44,217,21

5,39

1,618

16,537,18

1 0,22

1,024

18,033,29

1 7,60

2,740

23,305.49

8,51

2,775

36,071,36

13,00

5,788

30,490,94

5,27

10,438

53,053,53

5,08

•V Haft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3■

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel

af bränvins- försäljningsraedel

1895—1896

i kronor

i

Behållen andel ;

per invånare i

i kronor

Ulricehamn ...............................................

1,254

7,419,39

5,92

''Alingsås .....................................................

3,169

8,754,41

2,76

Amål..........................................................

2,936

11,495,20

3,92

Trollhättan ................................................

5,461

23,017,06

4,22

Skaraborgs län.

Mariestad.................................................

3,373

32,863,11

9,74

Lidköping .................................................

5,357

28,133,70

5,25

Skara ...........................................................

4,137

21,332,43

5,16

Hjo ...............................................................

1,493

9,782,30

6,55

Sköfde ........................................................

4,529

28,985,98

6,40

''Falköping ..................................................

2,966

17,284,35

5,83

Vermlands län.

Karlstad ......................................................

9,881

57,537,13

5,82

| Kristinehamn ............................................

6,303

38,966,67

6,18

j Filipstad.....................................................

3,243

21,303,19

6,57

Arvika ........................................................

2,449

28,791,35

11,76

| Seffle.........................................................

1,108

7,750,41

6,99

Örebro län.

Örebro .........................................................

16,764

115,400,39

6,88

1 Askersund...................................................

1,653

17,128,17

10,36

Nora ............................................................

1,503

9,514,96

6,33

Lindesberg.................................................

1,680

11,179,60

6,65

Vestmanlands län.

Vesterås ....................................................

8,942

59,335,60

6,64

Arboga.........................................................

4,980

20,247,59

4,07

Köping ........................................................

4,313

23,640,36

5,48

Sala...............................................................

5,906

38,273,68

6,48

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

27

Kopparbergs län.

Falun........................................

Hedemora ..................................

Säter ............a.............................

Gefleborgs län.

Gefle ............................................

Hudiksvall..................................

Söderhamn...............................

Vesternorrlancls län.

Hernösand..................................

Sundsvall....................................

Örnsköldsvik ...........................

Jemtlands län.

Östersund .................................

Vesterbottens län.

Umeå............................................

Skellefteå...................................

Norrbottens län.

Luleå .....................................

Piteå .......................................

Haparanda.............................

Samtliga städer och köpingar med bolag

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Behållen andel

af bränvins- försäljningsmedel

1895—1896

i kronor

Behållen andel

per invånare

i kronor

8,747

46,752,39

5,34

1,721

6,134,70

3,56

646

646,70

1,00

25,569

123,998,38

4,85

4,444

42,131,25

9,48

10,347

34,560,89

3,34

7,515

39,655,08

5,28

13,854

107.313,49

7,75

2,072

24,869,71

12,00

6,255

44,934,59

7,18

3,450

34,914,12

10,12

1,202

14,929,88

12,42

6,822

20,866.40

3,06

2,730

13,001,88

4,76

1,406

19,994,42

14,22

996,710

5,215,495,29

5,23

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets Betänkande X:o 3.

Uppgift

å landsbygskommunerna, med undantag af köpingar med bolag, enligt

beräkning tillkommande bränvinsförsäljningsmedel för försäljningsåret

1895—1896.

Folkmängd

den 31 dec. 1895

Tillkommande

bränvins- försäljuingsmedel

1895—1896

i kronor

Tillkommande

bränvins- försäljningsraedel

per invånnre

i kronor

Samtliga landsbygdskommuner, med

undantag af köpingar med bolag,.

3,922,550

1,097,780,9.!;

0,28

Uppgifterna om folkmängden äro liemtade ur Bidrag till Sveriges

officiella statistik A) Befolkningsstatistik, Ny följd XXXVII, samt uppgifterna

om bränvinsförsäljningsmedlen ur Bidrag till Sveriges officiella

statistik V) Bränvins tillverkning'' och försäljning samt hvitbetsockerti

11 verkningen XIII.

Stockholm den 12 februari 1898.

K. A. Wallroth,

amanuens i kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.