Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895.
1898-02-14 · 28 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 27 av 28 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1898:3, Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22 i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 1895.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Eiksd. kansli den 17 febr. 1898 kl. 4 e. in.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af § 22
i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning
af bränvin m. m. den 24 maj 1895.
Uti fyra nedan omförmälda, vid denna riksdag väckta och till bevillningsutskottet
hänvisade motioner hafva förslag framstälts om förändrade
bestämmelser rörande fördelningen af de afgifter, som enligt nu gällande
förordning angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. inflyta för
rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom
af den utaf sådan rörelse härflytande nettovinst, som det åligger bolag i
stad att afstå.
Nu gällande stadganden härom återfinnas i § 22 af kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin m. m. den 24 maj 189 5
hvilken paragraf är af följande lydelse:
»1 • De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst
på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande
sätt fördelas:
för Stockholms stad:
åtta tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag; i annat fall erhåller staden sju tiondedelar;
återstoden insättes i statskontoret;
Bill. till Riked. l‘rot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.)
1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
för annan stad, som ej deltager i landsting:
a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
sju tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
två tiondedelar insättas i statskontoret;
b) då bränvinshandeln i stad.en ej är öfverlåten åt bolag:
sex tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;
för stad, som deltager i landsting:
a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
fem tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
två tiondedelar insättas i statskontoret;
b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
fyra tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;
för landsbygdskommunerna:
hela afgiften insättes i vederbörande landskontor, som fördelar densamma
med:
sju tiondedelar till länets samtliga landsbygdskommuner efter folkmängden;
två
tiondedelar till länets landsting;
en tiondedel till länets hushållningssällskap.
I köping, der jemlik! § 1 1 mom. 2 minuthandel med och utskänkning
af bränvin blifvit åt bolag''öfverlåten, skola försälj ningsafgifterna och vinstmedlen
fördelas efter lika grunder, som här ofvan äro bestämda för stad,
i hvilken bränvinshandeln är åt bolag öfverlåten.
2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 3
försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden,
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
livilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads
tolkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, eg a landstinget och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära hvardera en fjerdedel samt landsbygdskommunerna hälften.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.
0. Rörande användningen af de medel, som genom handeln med
bränvin tillflyta städer, köpingar, landsting och hushållningssällskap, skall,
der chefen för finansdepartementet sådant fordrar, redogörelse till nämnda
departement af vederbörande afgifvas.»
De nu ifrågavarande förslagen innebära dels att tilldela landskommunerna
en del af de medel, som nu äro anslagna till städerna, dels ock
att till statsverket indraga bränvinsförsäljningsmedlen antingen helt och
hållet eller till en del.
Förslag i det förra af nämnda afseenden innefattas i motionen n:o 30
inom Första Kammaren af herr C. P. of Buren och n:o 176 inom Andra
Kammaren af herr G. Jansson i Krakerud jemte tolf andra af kammarens
ledamöter samt i det senare afseendet i motionen n:o 52 inom Andra
Kammaren åt herr H. Eriksson i Elgered, hvarjemte motionen n:o 92 inom
Andra Kammaren af herr G. Odqvist innehåller förslag om ändring i
båda de angifna afseendena.
Herrar af Burens och Janssons motioner, i hvilken sistnämnda motions
syfte fem öfriga Andra Kammarens ledamöter instämma, innehålla sammanstämmande
det förslag, att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen
angående vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla
följande förändrade lydelse:
1. De afgifter, som etc. — fördelas:
för Stockholms stad:
fyra tiondedelar tillfalla staden, såvida bränvinshandeln är öfverläten åt
bolag: i annat fall erhåller staden tre tiondedelar.
Återstoden insättes i statskontoret;
för annan stad, som ej deltager i landsting:
a) dä bränvinshandeln i staden är öfverläten åt bolag:
tre tiondedelar tillfalla staden,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
två tiondedelar tillfalla staden,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;
för stad, som deltager i landsting:
a) då bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
en tiondedel tillfaller staden,
två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;
b) då bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret;
för landskommunerna:
två tiondedelar tillfalla länets landsting,
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap,
återstoden insättes i statskontoret.
I köping, der etc.--öfverlåtes.
2. De andelar af i näst föregående inom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas
försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma städs
folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarjelandstingsområde,
ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap
att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar den andel, de enligt nu
gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.
3. Rörande användningen — — afgifvas.
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
Ofvergangsstadgande.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så
sätt, att sagda år 1900 en tiondedel, 1902 två tiondedelar, 1904 tre tiondedelar
och 1906 fyra tiondedelar af de afgifter, som enligt nu gällande
förordning tillfalla städerna, inlevereras till statskontoret, efter hvilket
sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tillämpas; likaledes
skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas försäljningsafgifter
år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem procent 1904 och
år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande landskontor, i stället
inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt i mom. 2 är stadgadt;
skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att de medel, som af statskontoret
fördelas till landsting och hushållningssällskap, bibehållas vid
samma proportion i afseende på dessa korporationers andelar af vinstmedlen,
så att deras andelar allt fortfarande bibehållas vid samma belopp,
som dem skolat tillfalla enligt nu gällande fördelning af afgifterna.
Herr Eriksson föreslår, att. Riksdagen måtte besluta i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa
utredning, huruvida och på hvilka vilkor sådan ändring i § 22 af
gällande bränvinsförsäljningsförordning må införas, att de afgifter, som inflyta
för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
äfvensom all nettovinst på rörelsen successivt under viss begränsad tid
indrages till stasverket, samt för Riksdagen framlägga det förslag derom,
hvartill utredningen föranleder.
Herr Odqvist åter anhåller, det Riksdagen ville i underdånig skrifvelse
hos Kongl. Maj:t anhålla, att bränvinsförsäljningsmedlen må hädanefter
ingå till staten samt derifrån, sedan 15 procent afsatts till statsverkets behof,
17 procent afsatts till landstingen, 5 procent till städer, som ej deltaga
i landsting, 10 procent till alla stadskommuner och köpingar med
bolag och 16 procent till hushållningssällskapen, skulle återstoden, 40
procent, fördelas på alla städer och kommuner, allt efter folkmängden.
Till stöd för de framstälda förslagen anföres i motionerna
1 :o) af herr af Buren:
»Ifrågasatt ändring i bestämmelserna angående bränvinsförsäljningsmedlens
fördelning föranledde år 1896 eu sakrik diskussion i denna kammare,
hvaraf framgick, dels att fördelningen af desamma efter folkmängden
utföll så ojemnt, att då de på hvarje person i städerna belöpte sig till
kronor 3,90, hvarje landsbo endast erhöll mellan 18 och 19 öre, dels ock
att dessa medel, fördelade på kommunalskatterna, utgöra i städerna 30
6
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
procent och på landsbygden endast 10 procent af dessa skatter, äfven om
man bland landsbygdens inkomster upptager hushållningssällskapens. Då
dessa uppgifter grunda sig på föreliggande officiella statistiska tabeller
och sålunda äro exakta, måste man finna, att en billigare och rättvisare
fördelning af dessa medel är af behofvet påkallad, i synnerhet som jag
håller före, att landsbygden härtill har fått bära den tyngsta bördan. Men
då stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva byggt
sina finanser på inkomsten af berörda medel, anser jag, att en förändring
af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart, utan endast
successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva i tillfälle
att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya bestämmelserna
komma att blifva gällande.»
2:o) af herr Jansson och hans medmotionärer:
»Såsom vi hafva oss väl bekant, pågår i vårt land en rätt kraftig nitälskan
för att hämma förbrukningen af rusdrycker. Regeringen, Riksdag
och en stor del af landets myndiga invånare önska, att folket i allmänhet
och det uppväxande slägtet i synnerhet måtte afhålla sig från förtärandet
af starka drycker.
När så är, hvarför skall man då behålla eu lagstiftning, som tillåter,
ja, måhända rent af uppmuntrar en mängd samhällen att i och för beredande
af större inkomster till desamma söka göra omsättningen af rusdrycker
så omfattande och vinstgifvande som möjligt?
Vidtoges derför en anordning, hvarigenom de, hvilka hafva att bestämma
antalet af försäljningsrättiglieter inom ett visst område, icke frestades
att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan, som tillbörligt vore,
med oförvillad blick endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till
godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.
Antalet försäljningsställen i städerna skulle härigenom för framtiden
blifva betydligt förminskade, såsom man kan lära bland annat af den
omständigheten, att sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af
bränvinsförsäljningen, „de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning
inom sina områden. Åtskilliga motioner hafva ock under senare riksdagar
varit väckta i syfte att indraga nämnda medel till statsverket, hvilka motioner
dock afslagits, dervid bland annat anförts som skäl, att statskassan
ej varit i behof deraf.
Men då vi fortfarande hålla före, att det ur alla synpunkter är
orättvist, hvarom statistiken bär vittne, och till skada för vårt land i sin
helhet, att städerna fortfarande skola bibehålla största delen af bränvinsförsäljningsafgifterna
och med anledning deraf förledas att utsträcka krogantalet,
så anse vi oss böra föreslå en annan utväg för att minska kommu
-
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.
nernas intressen af att inrätta bränvinförsäljningsställen, derigenom att den
kommun, hvarinom dessa förefinnas, för egen del af rörelsen ej må draga
större fördel än andra kommuner i riket.
Men da stadskommunerna i allmänhet i större eller mindre grad hafva
byggt sina finanser på inkomsten af berörda medel, anse vi, att eu förändring
af bränvinsförsäljningsmedlens fördelning ej bör omedelbart utan
endast successivt genomföras, så att vederbörande stadskommuner må blifva
i tillfälle att ordna sin utgiftsstat efter de förhållanden, som enligt de nya
bestämmelserna komma att blifva gällande.»
3:o) herr Eriksson hänvisar till hvad som förekommit vid behandlingen
af en utaf herr Jansson in. fl. vid senaste riksdag väckt motion
samt åberopar sin vid bevillningsutskottets då afgifna betänkande fogade
reservation, hvarjemte herr Eriksson vidare anför:
»Under debatten i Andra Kammaren rörande herr Janssons in. fl.
motion framhölls, att densamma kunde icke bifallas utan vissa förutsättningar:
l:o) större kommunal sjelfstyrelse, 2:o) lokalt veto, och S:o) en
lagstadgad reglering för ordnandet af bränvinshandeln.
Hvad nu för det första angår frågan om större kommunal sjelfstyrelse,
så inser och erkänner jag villigt behofvet af en reform härutinnan.
Att Konungens befallningshafvande i förening med magistraten kunna
utöfva vetorätt gent emot stadsfullmägtige eller allmän rådstuga,- är nog
sant, helst teoretiskt sedt; men huruvida dessa myndigheter skulle komma
att söka häfda denna vetorätt, derest stadsfullmägtige gång efter annan
förnyade sitt beslut, är deremot något, som jag icke gerna kan öfvertygas
om. Om derför en och annan stadskommun skulle neka upplåtelse för
bränvinshand el inom sitt område, så är det högst osannolikt, att de respektive
myndigheterna skulle motsätta sig ett sådant beslut; ty erfarenheten
ifrån landsbygden visar ju, att, ehuru bränvinshandeln upphört nästan
äfverallt på landsbygden, Konungens befallningshafvande icke motsatt sig
dessa beslut.
Hvad för det andra angår frågan om lokalt veto, så måste erkännas,
att en reform härutinnan vore af nöden. Men ehuru den kommunala
rösträtten i och för våra städer äfven är en mur mot personlighetsprincipen
och per kapita-omröstningen, så är den i alla händelser icke så
obegränsad i våra städer som på landsbygden.
Hvad slutligen för det tredje angår lagstadgad reglering för ordnandet
af bränvinshandeln, så måste i alla händelser den successiva afskrifningen
af städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen framkalla hos de
kommunala myndigheterna ett ökadt intresse för nykterhet; och hvad
8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
staten beträffar, är den af alla parterna i målet den, som minst intresserar
sig för bränvinshandelns bibehållande.»
Då af det anförda, framginge, att det sedliga intresset rörande bränvinshandelns
ordnande kunde befrämjas endast genom att försvara tillgången
af spirituösa drycker; då vidare städernas intresse vanligen ginge
ut på motsatsen: att bereda ökad lätthet att erhålla dessa drycker; då
vidare detta städernas intresse vore endast en verkan af en bestämd orsak:
städernas inkomster af bränvinsförsäljningsmedlen; och då det vore ett
obestridligt faktum, att om man ville borttaga en verkan af något, skedde
det endast genom att borttaga orsaken till densamma, enär hvarje verkan
af en orsak försvunne med orsakens upphörande, samt slutligen då. borttagandet
af denna orsak, städernas inkomster af brän vinsförsäljnings
medlen, icke finge antagas kunna ske utan föregående utredning och
amorteringsplan, så vågade motionären framställa det förslag, som här
ofvan omförmälts.
4:o) af herr Odqvist:
»Vid 1896 års riksdag, då frågan om bränvinsförsäljningsmedlens
fördelning förekom, uttalade sig såväl ordföranden i bevillningsutskottet
som flera dess ledamöter, liksom flera ledamöter i Riksdagens bada kamrar,
för, att den del af bränvinsmedlen, som nu kommer landsbygdskommunerna
till del, är ringa och borde höjas, samt att en utredning af
frågan borde genom Kongl. Maj:t ske.
Den fördelning af bränvinsförsäljningsmedel, som nu här i landet
eger rum, torde väl svårligen kunna anses fullt rättvis; ty blott den minsta
delen tillkommer nu landsbygdskommunerna, hvilka äro med skatter långt
högre betungade än städerna.
Ej heller torde nuvarande fördelning verka godt i moraliskt afseende,
då den s. k. bolagsverksamheten och försäljningssättet för öfrigt i allmänhet
äro stälda på affär, hvarigenom konsumtionen ökas i stället för att minskas,
hvars afsigt författningen varit.
Enligt bränvinskontrollbyråns berättelse för 1895—1896 kommo på
landskommunerna blott 1,097,780 kronor 93 öre, da landstingen undfingo
1,517,045 kronor 36 öre och hushållningssällskapen 1,129,376 kronor
68 öre.
Stadskominuner och köpingar med bolag erhöllo 5,215,495 kronor
29 öre och 49,149 kronor 46 öre åtgingo till provisioner.
I ett annat land, Schweiz, lärer, efter hvad jag kunnat inhemta, år
1886 hafva antagits en lag, enligt hvilken nettovinsten af bränvinshandteringen,
beräknad till 8,800,000 francs, skall inga till förbundets kassa, som
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
deraf behåller en fjerdedel och fördelar de tre fjerdedelarne på kantonerna
1 förhållande till deras folkmängd.
Det synes mig, som detta exempel vore i någon mån efterföljansvärdt,
samt att, då det hufvudsakligast är landsbygden, som genom sin konsumtion
åstadkommer den höga inkomsten och äfven får i sin fattigvård
m. m. lida af denna konsumtions menliga följder, kommunerna på landet
äfven borde i helt annan skala än hittills få åtnjuta inkomsten af denna
handtering.
Enligt nämnda kontrollbyrås berättelse utgöra minuthandels- och utskänkningsafgifternas
belopp, i sin helhet 9,008,847 kronor 72 öre, för
hvarje invånare 1 krona 82 öre.
Stockholms stad har, med ett invånareantal af 271,638 och sin andel
af bränvinsmedlen 2,055,859 kronor och 25 öre, för hvarje invånare
7 kronor och 57 öre, hvaremot landsbygden, med ett invånareantal af
3,939,824, endast erhåller för hvarje 38 öre.
Städernas folkmängd förutom Stockholm utgjorde vid 1895 års slut
707,798 . personer, och varierar dessa städers andel uti bränvinsmedel med
4 å 5 kronor per person; dock finnes det städer, som ej hafva mer än
2 å 3 kronor per invånare.
Vid den tid, eller 1885 års riksdag, hvarifrån nuvarande fördelning
af bränvinsmedel har sin tillämpning, kunde nog den tillökning af inkomst,
som landskommunerna1 derefter erhöllo, anses hög, jemförd med det obetydliga
belopp, som de förut erhållit; men huru har icke allting, som dermed
har sammanhang, sedan dess förändrats?
Nu är min mening ej att beröfva städerna all sin inkomst, hvilket
vore både oklokt och omöjligt, utan är meningen den, att städerna skola
dela med sig något mera af sin rika inkomst till landskommunerna, som
med skatter i allmänhet få vidkännas 10 gånger, ja, till oah med 15 å 20
gånger bevillningskronan, så att om efter procentberäkning kommunerna
på landet fingo andel af bränvinsmedel med omkring 70 öre per invånare,
vore det ändå en god hjelp, som närmelsevis vore med rättvisa och billighet
öfverensstämmande.
Då nu enskild motionär ej kan ha förutsättning för att framlägga
förslag i detta ämne och ej heller utskott eller Riksdag kunna ha tid att
egna frågan en sådan utredning, som fordras, torde utredning från Kongl.
Maj:ts sida vara erforderlig.»
Till upplysning i saken har utskottet här velat införa följande, från
den officiela statistiken hemtade
Bill. till Riked. Prof. 1898. 5 Sami. 1 AJd. 3 Höft. 2
10
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
Tablå, utvisande bränvinsförsäljningsmedlens fördelning
''i ‘ • V \ •
1886—1887
1887-1888
1888—1889
Stockholm ...................................................................
1,131,905
77
1,208,644
42
1,118,199
18
Göteborg.....................................................................
505,176
57
513,450
46
481,597
43
Malmö......................................................................
127,591
19
130,489
15
111,234
68
Norrköping ..............................................................
90,792
12
90,922
i *j
47
96,132
10
Gelie...........................................................................
53,849
58
61,334
59
73,904
59
Sgr
1,909,315
23
2,004,841
09
1,881,067
98
Öfriga städer samt köpingar med bolag..................
:t ''i.
Rikets städer och köpingar med bolag ..................
1,589,310
21
1,688,183
75
1,601,207
56
3,498,625
44
3,693,024
84
3,482,275
54
Landsbygdskommunerna .........................................
760,355
76
762,824
97
731,421
38
Landstingen..................................................;............
1,005,715
05
1,057,307
95
1,011,649
88
Hushållningssällskapen ...........................................
Summa
755,392
48
807,072
87
750,676
12
6,020,088
73
6,320,230
63
5,976,022
92
Härtill komma: Provisioner och ersättning för af- trädda rättigheter.............................................
98,975
10
87,437
95
80,126
16
Summa
6,119,063)83
6,407,668
58
6,056,14908
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
11
för försäljniugsåren 1886—1887 t. o. m. 1895—1896.
1889—1890
1890—1891
1891—1892
1892—1893
1893-1894
1894-1895
1895-1896
1,303,863
51
1,101,006
68
1,264,564
33
1,360,308
20
1,404,040
05
1,376,558
62
1,612,901
96
559,946
66
496,578
28
494,957
59
496,570
15
512,397
67
514,463
13
575,663
45
137,411
38
127,415
64
132,814
96
159,072
84
176,175
26
159,579
72
202,836
77
116,790
69
130,010
02
137,524
32
139,856
44
142,753
21
145,547
27
170,867
04
71,20251
56,070
27
62,126
42
64,152
16
94,361
48
102,998
39
123.998
38
2,189,214
75
1,911,080
89
2,092,087
61
2,219,959
79
2,329,727
67
2,299,147
13
2,686,267
60
1,863,096
18
1,766,352
95
1,918,965
81
2,137,984
36
2,297,573
06
2,322,105
25
2,529,227
69
4,052,310
93
3,677,433
84
4,011,053
42
4,357,944
15
4,627,300
73
4,621,252
38
5,215,495
29
824,478
97
777,653
46
823,821
06
895,730
38
951,485
45
962,447
18
1,097,780
93
1,159,569
17
1,097,155
72
1,175,634
23
1,300,960
85
1,369,605
65
1,381,728
36
1,517.045
36
866,276
43
814,143
10
869,959
64
948,032
98
1.010,098
52
1,021,455
42
1,129,376
68
6,902,635
50
6,366,386
12
6,880,468
35
7,502,668
36
7,958,490
35
7,986,883
34
8,959,698
26
75,797
92
68,897
09
61,609
25
61,280
02
59,444
75
53,392
04
49,149
46
6,978,433
42
6,435,283
21
6,942,077
60
7,563,948
38
8,017,935
10
8,040,275
38
9,008,847
72
12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
I sammanhang härmed torde böra erinras, att herr Odqvists uppgift
angående Stockholms stads andel af bränvinsförsäljningsmedlen icke är
fullt rigtig, utan att denna andel för försäljningsåret 1895—1896, enligt
hvad ofvan intagna tablå visar, utgör 1,612,901 kronor 96 öre i stället
för af herr Odqvist angifna 2,055,859 kronor 25 öre; och förfalla i följd
deraf de slutsatser, herr Odqvist på grund af sist anförda siffra velat draga.
Rörande nu föreliggande frågor har bevillningsutskottet år 1896 afgifvit
ett fullständigt yttrande, och jemväl sistlidet år, då frågan om indragning
af bränvinsförsäljningsmedlen till staten åter förekom, lemnades
i utskottets häröfver afgifna betänkande en utförlig redogörelse för hithörande
förhållanden. Utskottet intager till dessa frågor samma ståndpunkt
som de två senaste årens bevillningsutskott samt tillåter sig att hänvisa
till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag som det nu
framstälda. Utskottet anser fortfarande, att om någon förändring af stad
gandena
om bränvinsförsäljningsmedlens fördelning skall vidtagas, en sådan
åtgärd bär föregås af en mer vidtomfattande utredning af alla de förhållanden,
som härvid äro af betydelse, än hvad inom utskottet kan åstadkommas;
och tinner utskottet så mycket mindre skäl att för närvarande
tillstyrka någon åtgärd i de af motionärerna föreslagna afseenden, som den
af Kong! Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor till
behandling, samt förslag till ordnande af ifrågavarande förhållanden således
lärer vara att förvänta från Kongl. Maj:t inom en icke allt för aflägsen
framtid.
På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,
l:o) att herrar af Burens och G. Janssons in. fl.
motioner icke måtte af Riksdagen bifallas;
2:o) att herr Erikssons motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda; samt
3:o) att herr Odqvists motion icke heller måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Härjemte har förslag framstälts i en inom Andra Kammaren väckt
motion, n:o 134, af herr A. H. Göthberg, att Riksdagen måtte besluta i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kong! Maj:t täcktes fortast möjligt låta verkställa
utredning, huruvida icke eu sådan ändring i § 22 af gällande bränvinsförsäljningsförordning
skulle kunna göras, att af de inkomster, som inflyta
för rättigheterna till minuthandel med eller utskänkning af bränvin,
må afsättas eu del till arbetareförsäkringsfonden.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
13
Till stöd för denna hemställan anför motionären:
»Lagstiftningen angående försäljning af bränvin och dermed jemförliga
spirituösa drycker har, ända sedan husbehofsbränningen afskaffades, ansetts
böra gå i sådan rigta in g, att dessa dryckers bruk genom densamma så
mycket som möjligt inskränkes.
Man har bemödat sig att göra bränvinet svåråtkomligt och att undanrödja
frestelsen för den enskilde att ockra på superiet. I sådant syfte var
det, som det s. k. göteborgssystemet med dess bolagshandel infördes, hvarigenom
innehafvare af rättighet till bränvinsförsäljning förbindes att afstå
all egentlig vinst på denna handtering, hvilken vinst deremot, tillika med
de stadgade försäljningsafgifterna, tillfalla kommunerna, landstingen och
hushållningssällskapen.
Att kommunerna i synnerhet erhållit sådan förmån, grundar sig
uppenbarligen därpå, att, då det omåttliga bruket af spirituösa försvagar
och i många fall fullständigt förderfvar sina offers arbetsduglighet och
välstånd, detta nödvändigtvis förorsakar samhället många utgifter för fattigoch
sjukvård m. m., hvilka utgifter visst icke skulle ställa sig så höga,
som nu är fallet, om nykterheten allmänt iakttoges.
Undertecknad är lifligt öfvertygad derom, att de inkomster, kommunen
erhåller genom bränvinsförsäljning, mer än uppvägas af den skada, superiet
vållar, och de ökade utgifter, som deraf föranledas. Vidtogos derför sådana
anordningar, att de, som bestämma antalet försäljningsrättigheter inom ett
visst område, icke frestades att taga hänsyn till den möjliga vinsten, utan,
som tillbörligt vore, endast såge omsorgen om sedlighetens främjande till
godo, skulle säkert bättre resultat ur nykterhetens synpunkt uppnås.
Antalet försäljningsställen i städerna skulle för framtiden blifva betydligt
förminskadt, såsom man kan finna bland annat af den omständigheten,
att, sedan landskommunerna icke hafva direkt inkomst af bränvinsförsäljningen,
de allt mer och mer motsätta sig sådan försäljning inom
sina områden.
Enligt min åsigt vore det derför lämpligt, att en del af dessa inkomster
på det sätt komme den mindre bemedlade till godo, att de användes
för förverkligande af det önskemålet att bereda ålderdomsunderstöd
åt arbetare och med dem likstälde, hvilket i sin mån skulle minska utgifterna
för en fattigvård, som mångenstädes är för kommunerna mycket
betungade.
Ingen torde bestrida, att bland dessa arbetare finnas många, som med
den under svett och möda förvärfvade dagspenningen bidraga till dessa
millioner, som inflyta genom rusdrycksförsälj ningen. Då så är, är det ej
14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
mer än rätt och billigt, att något deraf användes för tryggande af deras
ålderdom.
Det torde äfven inom en ej allt för långt aflägsen framtid komma att
visa sig, att kommunerna, som i sådant fall finge släppa till en del utaf
dessa vinstmedel, ej derpå förlorade. Den lindring, som i form af minskad
fattigvård komme dem till del genom arbetareförsäkring, skulle rikligt ersätta
denna uppoffring.
Denna fråga har, så vidt jag kunnat utröna, ej förevarit till behandling
inom Riksdagen sedan år 1885, då herr Hedin från Stockholm
väckte motion om, att 20 % af bränvinsförsäljningsmedlen skulle afsättas
till en arbetareförsäkringsfond. Denna motion blef af Riksdagen afslagen.
Annars har frågan om bränvinsförsäljningsafgifternas indragning till
statsverket kommit fram såsom uteslutande afsedd att befrämja nykterheten.
Så var förhållandet, då herr P. Waldenström år 1885 väckte motion
derom, äfvensom när 1896 och 1897 en stor mängd ledamöter af Andra
Kammaren motionerade i samma syfte.
Dessa senare motioner afslogos hufvudsakligast på de skäl, att statskassan
hade öfverflöd på medel, att det ej vore lämpligt öfverlemna bränvinsförsäljningen
i städerna till statsverket, samt slutligen att det ej ginge
an beröfva landstingen och hushållningssällskapen deras inkomster.
Oaktadt min motion går i en annan rigtning, och således de farhågor,
som framhöllos gent emot de föregående, förlora sin betydelse, har jag
dock, för att ej beskyllas att vilja gå för brådstörtadt till väga, velat öfverlemna
åt Kongl. Maj:t att genom en allsidig utredning vinna en tillfredsställande
lösning af frågan.»
Sedan fråga uppstått om vidtagande af åtgärder för beredande af
olycksfalls- och ålderdomsförsäkring åt arbetare och med dem jemförliga
personer, hafva vid flera riksdagar afsättningar till den s. k. arbetareförsäkringsfonden
egt rum. Hittills hafva till dessa afsättningar uteslutande
statsmedel användts. Motionärens framställning afser nu att vinna utredning,
huruvida icke äfven någon del af bränvinsförsäljningsmedlen må
kunna afsättas till arbetareförsäkringsfonden. Med allt erkännande af det
behjertansvärda i sträfvandet att åt denna fond förskaffa sådana tillgångar,
att det med densamma afsedda ändamål må kunna inom en icke allt för
aflägsen framtid uppnås, kan utskottet dock icke finna lämpligt, att medel,
som hittills fått af kommunerna användas för deras mångfaldiga behof,
fråntagas dem och tilläggas arbetareförsäkringsfonden. Den på bränvinsförsäljningen
lagda skatten bör nemligen enligt utskottets åsigt komma
kommunerna till godo dels såsom ersättning för deras medverkan vid ord
-
15
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
nandet af försäljningen, hvilket utan denna medverkan icke kunnat åstadkommas
pa ett tillfredsställande sätt, dels såsom skadestånd för alla de
olägenheter och uppoffringar, kommunerna icke kunna undgå att vidkännas
såsom följder af missbruket af bränvin. Utskottet kan derför icke biträda
det syfte, som skulle utgöra föremål för den af motionären påyrkade utredning;
och hemställer utskottet fördenskull,
l o;. vx i )i ;•
4:o) att herr Göthbergs ifrågavarande motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 februari 1898.
g Ull nt Viol'': -f.Vji- V:fjO G-ili ''<■ 7 a ;/-•■W-,-M ;d >: a i !■ ■! r. , t (»rf, !XH ‘
j;bgiäJf. b flit- fj- tå ''d-iyirdi! nuglU ■.,,{■» tji ib*.i’/'' y./,vn^hia
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
16
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
Reservationer
vid punkten l:o)
af herr af Buren, hvilken anfört:
»Utskottet har vid behandling af de till utskottet hänvisade motioner
om ändrad fördelning af bränvinsförsäljningsmedlen eller deras indragning
till statsverket funnit sig icke kunna tillstyrka bifall till någon af sagda
motioner. Såsom hufvudsakligt skäl härför har utskottet anfört, att för
ett rätt bedömande af dessa frågor en mera fullständig utredning erfordrades,
än som inom utskottet kunde åstadkommas, samt att i allt fall
den af Kongl. Maj:t tillsatta kommunalskattekomitén upptagit dessa frågor
till behandling och från densamma förslag till ordnande af ifrågavarande
förhållanden vore att förvänta. Med stöd af dessa skäl har utskottet
ansett obehöfligt att vid handläggningen af motionerna undersöka, huru
stor del af bränvinsförsäljningsmedlen belöper på hvarje stad för sig och
hvarje individ inom de olika stadskommunerna samt på landsbygden i
dess helhet och hvarje å landsbygden bosatt individ. Då jag emellertid
anser, att en sådan utredning är af största vigt, såsom i hög grad belysande
den orättvisa fördelningen af bränvinsförsäljningsmedlen, har jag
funnit lämpligt att härvid foga en dylik utredning, bygd på de i Sveriges
officiella statistik förekommande uppgifter om folkmängden och bränvinsförsäljningsmedlens
belopp.
Af denna tabell, som afser försäljningsåret 1895—1896, framgår, att,
medan under sagda försäljningsår å hvarje individ i samtliga städer och
köpingar med bolag af bränvinsförsäljningsmedlen belöpte 5 kronor 23
öre, motsvarande belopp för hvarje individ i landsbygdskommunerna med
undantag af köpingar med bolag utgjorde allenast 28 öre._ Det är en
rättelse i denna, enligt min tanke, högst orättvisa fördelning, jag med det
i min motion väckta förslag åsyftat. Hvad som vid behandlingen deraf
och öfriga motioner i samma rigtning inom utskottet förekommit, har
emellertid för mig inneburit en maning att taga i öfvervägande, huruvida
för närvarande en lösning af dessa frågor i hela deras omfattning bör
åvägabringas eller om icke dermed lämpligen bör anstå i afvaktan pa den
utgång, frågan om den kommunala beskattningen erhåller. Härvid har
opaginerad Kontrollera mot PDF
1?
bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
jag funnit, att under nuvarande förhållanden eu partiel lösning af frågan
är att föredraga, hvarför jag, med ändring af mitt i motionen väckta
förslag, ansett mig böra i stället yrka, att för närvarande allenast en
tiondedel af bränvinsförsäljningsafgifterna öfverflyttas från städerna till
landsbygdskommunerna. Genom en sådan åtgärd skulle den nu rådande
orättvisan i någon mån mildras; och om jemväl denna obetydliga indragning
fördelas på en följd af år, skulle densamma icke blifva af någon
störande inverkan på städernas ekonomi.
Med tillämpning af denna ändrade fördelningsgrund samt de i bilagan
lemnade uppgifterna om stäedrnas andelar af bränvinsförsäljningsmedlen
under försäljningsåret 1895 —1896 skulle för sagda försäljningsår nedannämnda
belopp frångått städerna och köpingarna och kommit landsbygden
till godo, nemligen:
från Stockholms stad: 201,612: 74 kronor = ''/g af staden nu tillfallande
inkomst;
från Göteborg, Malmö, Norrköping och Gefle: 153,837: 95 kronor
— Vi af dessa städer nu tillfallande inkomst;
från de rikets städer och köpingar, i hvilka bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag: 495,242: 64 kronor = Va af den dessa städer och köpingar
nu tillfallande inkomst; samt
från städerna Öregrund, Östhammar, Simrishamn, Skanör och Falsterbo,
Trelleborg, Hjo, Nora, Linde, Hedemora och Säter, i hvilka städer bränvinshandeln
ej är öfverlåten åt bolag: 13,253: 02 kronor = V* af den dessa
städer nu tillfallande inkomst.
Summan af de belopp, som genom den af mig föreslagna förändringen
skulle frångått städerna och i stället kommit landsbygden till godo, skulle
sålunda uppgått till 863,446 kronor 95 öre.
På grund af hvad jag här ofvan anfört, hemställer jag,
att Riksdagen måtte besluta, att § 22 i kongl. förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin in. m. skall erhålla följande förändrade
lydelse:
»1. De afgifter, som enligt denna förordning inflyta för rättigheterna
till minuthandel med eller utskänkning af bränvin, äfvensom den nettovinst
på rörelsen, som bolag i stad enligt § 18 skall afstå, skola på följande
sätt fördelas:
för Stockholms stad:
sju tiondedelar tillfalla staden, så vida bränvinshandeln är öfverlåten
åt bolag; i annat fall erhåller staden sex tiondedelar;
återstoden insättes i statskontoret;
Bill. till lliksd. Prat. 18!)8. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft.
a
18
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.
för annan stad, som ej deltager i landsting:
a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
sex tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;
b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
fem tiondedelar tillfalla staden;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
fyra tiondedelar insättas i statskontoret;
för stad, som deltager i landsting:
a) dä bränvinshandeln i staden är öfverlåten åt bolag:
fyra tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
tre tiondedelar insättas i statskontoret;
b) dä bränvinshandeln i staden ej är öfverlåten åt bolag:
tre tiondedelar tillfalla staden;
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
fyra tiondedelar insättas i statskontoret;
för landskommunerna:
två tiondedelar tillfalla länets landsting;
en tiondedel tillfaller länets hushållningssällskap;
återstoden insättes i statskontoret.
I köping, der etc. — — öfverlåtes.
2. De andelar af i näst föregående mom. omförmälda medel, som
tillfalla landsting och hushållningssällskap, insättas i vederbörande landskontor.
De andelar åter, som ingå till statskontoret, skola genom dettas
försorg fördelas på rikets samtliga landstingsområden efter folkmängden;
med iakttagande af att folkmängden för hvarje landstingsområde, inom
hvilket ligger stad, som ej deltager i landsting, minskas med samma stads
folkmängd. Af det belopp, som efter denna fördelning tillfaller hvarje
landstingsområde, ega landstinget och vederbörande hushållningssällskap
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. 19
att uppbära så stor andel, att beloppet motsvarar deri andel, de enligt nu
gällande förordning ega att uppbära. Återstoden tillfaller landsbygdskommunerna.
Fördelningen mellan dessa senare sker likaledes efter folkmängden.
3. Rörande användningen — — afgifvas.
öfvergångsstadgande:
Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari år 1900 på så
sätt, att sagda ar 1900 en fjerdelcl, 1902 en fjerdedel, 1904 en fjerdedel
och 1906 en fjerdedel af de afgifter, som genom denna förändring öfverflyttas
från städerna till landsbygdskommunerna, inlevereras till statskontoret,
efter hvilket sistnämnda år 1906 mom. 1 här ofvan fullständigt tilllämpas;
likaledes skola under öfvergångstiden 25 procent af landsbygdskommunernas
försäljningsafgifter år 1900, femtio procent 1902, sjuttiofem
procent 1904 och år 1906 hela beloppet, som nu insättes i vederbörande
landskontor, i stället inlevereras till statskontoret för att fördelas på sätt
i mom. 2 är stadgadt; skolande likväl under öfvergångstiden iakttagas, att
de medel, _ som af statskontoret fördelas till landsting och hushållningssällskap,
bibehållas vid samma proportion i afseende på dessa korporationers
andelar af vinstmedlen, så att deras andelar allt fortfarande bibehållas
vid samma belopp, som dem skolat tillfalla enligt nu gällande
fördelning af afgifterna»;
af herr G. Jansson, som anfört:
»Af bifogade, på begäran meddelade statistik framgår, hvilken inkomstbringande
rörelse bränvinsförsäljningen är för städer och köpingar i allmänhet
och för en . del i synnerhet häpnadsväckande.
_ Med den ^ utveckling, hvari nämnda rörelse är stadd, kommer ej att
dröja länge, så vidt utvecklingen får fortgå, innan städernas inkomst af
denna rörelse utgör den förnämsta i deras budget.
Från såväl rättvisans som nykterhetens och sedlighetens synpunkt
maste ett sådant tillstånd vara att beklaga En hvar rättänkande borde
anse sig uppfordrad att i rättvisans och ordningens intresse motverka
denna utveckling.
Sådant har syftet varit med vår motion, och ehuruväl detta syfte
ej vunnit utskottets understöd, har min öfvertygelse under ärendets behandling
ej rubbats, fastmer blifvit allt mer stadgad, hvarför jag fortfarande
vidhåller yrkandet om bifall till motionen.
En omständighet har tillkommit, som är värd att i tid beaktas, nem
-
20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
ligen den tendens, som börjat yppa sig att utsträcka bränvinsförsäljningsrörelsen
äfven till landsbygden.
Med den utveckling, kommunikationsväsendet erhållit, har flerstädes
stationssamhällen uppstått, som sannolikt inom kort erhålla köpingsrättigheter
och sålunda äfven rättighet att idka minut- och utskänkningsrörelse.
Härigenom skulle kommuner med större stationssamhällen faktiskt komma
att blifva beröfvade sin bestämningsrätt i fråga om beviljande eller vägrande
af minuthandel eller utskärning af spirituösa drycker.
Att sådant vore stridande mot så väl koraunernas rätt och väl förstådda
intresse som försäljningslagens anda och mening, torde vara uppenbart.
Att städernas inkomster af meromnämnda rörelse är så väsentligt olika,
torde bero dels på olika utveckling af njutningsbegäret hos befolkningen
inom de skilda orterna dels på olika planmessighet, drift och energi hos
rörelsens handhafvare. Men båda delarne synas vara stadda i öfning och
utveckling, hvaraf ett samhällsondt hotar uppstå, som undergräfver mångens
framtida lycka och välstånd»;
samt af herrar S. M. Olsson, Lundström och Göransson;
vid punkterna l:o), 2:o) och 3:o), mot utskottets motivering, af herr
Frerlholm, som anfört:
»Då utskottet i sitt betänkande omförmäler, att motioner, liknande
dem, öfver hvilka utskottet nu har att yttra sig, varit föremål för utskottets
behandling de två senaste åren, har det synts mig, att utskottet bort
i någon mån hafva omförmält, hvari likheten motionerna emellan bestått
på det deraf skolat tydligen framgå det berättigade i att »utskottet till
dessa frågor intager samma ståndpunkt som de två senaste årens bevillningsutskott»
och tillika utgörande en förklaring, hvarför utskottet för
sitt afstyrkande af de nu väckta motionerna kunnat åtnöja sig med »att
hänvisa till de skäl, hvilka då anförts mot bifall till liknande förslag
som de nu framstälda».
Men då utskottet icke ansett detta vara behöfligt, har jag, med fästadt
afseende derå, att Riksdagens alla ledamöter svårligen kunna i minnet bevara
allt, som i denna fråga under de två senaste riksdagarne förekommit,
trott mig kunna gagna dem, som förgätit detta, genom att i korthet återföra
i minnet, hvarom berörda motioner hufvudsakligen handlat.
Herr Anderson i Tenhult väckte vid de två senaste riksdagarne lika
lydande motioner, år 1896 n:o 51 och 1897 n:o 28, enligt hvilka af de
bränvinsförsäljningsmedel, som tillkomma städerna, skulle pa landsbygden
21
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
öfverföras: från Stockholm 30 procent, från andra städer, som ej deltaga i
landsting, 20 procent, och från stad, som deltager i landsting, 10 procent
inei’, än hvad som från städerna nu utgår.
Herr Odqvist väckte vid 1.S9G års riksdag en motion, n:o 48, likartad
med den, som han väckt i år, med endast den skilnad, att han 1896 ville,
att 50 procent och nu att endast 40 procent af bränsvinsförsäljningsmedlen
skola fördelas på alla städer och kommuner efter folkmängden.
Herr Jansson i Krakerud väckte 1896 motion, n:o 163, om att bränvinsförsäljningsinedlen
under loppet af 10 år skulle med en tiondedel årligen
indragas till statsverket, i hvilken motion 48 af Andra Kammarens ledamöter
instämde, och 1897 motion, n:o 88, om skrifvelse till Kongl. Maj:t
för utredning om bränvinsförsäljningsmedlens successiva indragning till
statsverket under en viss begränsad tid. I denna motion instämde 38 af
Andra Kammarens ledamöter.
De motioner, som i år blifvit inom Andra Kammaren väckta, äro
— med undantag för herr Odqvists (n:o 92), hvarom förut blifvit nämndt
— herr H. Erikssons i Elgered (n:o 52), hvilken är identisk med den af herr
Jansson förra året väckta, och herr Janssons i Krakerud (n:o 176), med
hvilken 12 af Andra Kammarens ledamöter förenat sig. I Första Kammaren
har en med sistnämnda lika lydande motion blifvit väckt af herr
af Burén (n:o 30).
De af herrar af Burén och Jansson nu väckta motionerna skilja sig
ganska väsentligt från förenämnda i samma ämne förekommande. Då
man förut endast velat öfverföra en större andel af bränvinsförsäljningsmedlen
från städerna till landsbygden, vilja motionärerna nu beröfva städerna
såsom sådana all andel i dessa medel, för så vidt de icke drifva
försäljningen genom bolag, då städerna för detta sitt åtagande skulle
komma i åtnjutande af en tiondedel af bränvinsförsäljningsmedlen. Hela
återstoden af dessa medel skulle fördelas på landsting, hushållningssällskap
och landsbygdens kommuner.
Att enligt motionärernas förslag städerna, som räkna 1/5 af rikets befolkning,
i bästa fall endast skulle bekomma Vio af bränvinsförsäljningsmedlen,
under det att landsbygdens kommuner skulle bekomma allt det
ofri ga, undantagandes hvad som skulle tillfalla landsting och hushållningssällskap,
på samma gång som städerna fortfarande som hittills skulle tillkomma
den föga afundsvärda lotten att ombesörja nästan hela bränvinsförsäljningen,
synes mig utgöra eu så väsentlig afvikelse från förut gjorda
yrkanden på rättvis fördelning, att den enligt mitt förmenande bort gifva
utskottet befogad anledning att framhålla, hurusom motionärerna åtminstone
icke synas angelägna att upprätthålla den grundsats, som annars
22
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
alltid och med rätta anses som ett oundgängligt vilkor för en rättvis beskattning,
den nemligen, att inga samhällets medlemmar skola beskattas
till förmån för andra, äfven om dessa andra utgöra ett öfvervägande flertal.»
Härjemte har herr Bertjendalil begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i den slutliga behandlingen af de i detta betänkande omförmälda
ärenden.
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
23
Bilaga till herrar af Buréns och G. Janssons reservationer.
Uppgift
å städernas och köpingars med bolag behållna andelar af bränvinsförsäljningsmedlen
under försäljningsåret 1895 —1896.
Stockholms stad ....................
Stockholms län.
Sigtuna .....................................
öregrund..............................
Södertelje ............................
Norrtelje..................................
östhammar ...........................
Vaxholm....................................
Upsala län.
Upsala .....................................
Enköping.................................
Södermanlands län.
Nyköping ...............................
Eskilstuna .............................
Strengnäs.................................
Torshälla.................................
Mariefred...............................
Trosa ........................................
Malmköping ...........................
Folkmängd
n 31 dec. 1896
Behållen andel
af bränvins- försäljningsmedel
1895—1896
i kronor
Behållen andel
per invånare
i kronor
271,638
1,612,901,96
5,94
536
4,169,39
7,78
938
2,712,56
2,89
5,510
25,319,77
4,60
2,434
12,478,68
5,13
755
6,016,44
7,97
1,552
7,068,22
4,55
21,428
77,405,52
3,61
3,598
19,821,52
5,51
6.488
42,388,64
6,53
12,064
68,209,77
5,65
1,969
11,679,02
5,93
1,559
4,590,03
2,94
1,103
7,068,71
6,41
643
7,196,92
11,19
541
14,113,21
26,09
24
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
Östergötlands län.
Linköping ..........
Norrköping .........................
Söderköping.........................
V adstena...............................
Skeninge ...............................
Motala ................................
Jönköpings län.
Jönköping ..............................
Eksjö .........................................
Grenna......................................
Kronobergs län.
V exiö.......................................
Ljungby ...................................
Kalmar län.
Kalmar...................................
V estervik...............................
Vimmerby...........................
Borgholm ..............................
Oskarshamn .........................
Mönsterås ............................
Nybro....................................
Mörbylånga........................
Gotlands län.
Visby......................................
Blekinge län.
Karlskrona.............................
Karlshamn............................
Sölvesborg...............................
Ronneby ............................
Folkmängd
den 31 dec. 1895
Behållen andel
af bränvins- för8äljning8medel
1895—1896
i kronor
Behållen andel
per invånare
i kronor
13,021
77,124,33
5,92
36,075
170,867,04
4,74
1,845
9,819,35
5,32
2,309
6,804,47
2,95
1,247
4,652,22
3,73
2,849
11,428,77
4,01
21,015
57,125,66
2,72
3,442
17,770,01
5,16
1,099
2,142,93
1,95
7,086
49,151,35
6,94
662
1,612,74
2,44
12,288
61,079,42
4,97
6,773
12,237,46
1,81
2,112
845
10,270,50
4,86
7,483,56
8,86
5,728
32,351,35
5,65
1,117
11,014,73
9,86
663
13,637,66
20,57
198
4,278,95
21,61
7,643
36,614,19
4,79
22,496
46,756,84
2,08
7,013
35,130,95
5,01
1,704
9,241,05
5,42
1,942
11,323,00
5,83
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
25
Kristianstads län.
| Kristianstad....................................
j Engelholm......................................
| Simrishamn ...................................
Bostad .............................................
1
i Malmöhus län.
i
j Malmö ..........................................
I Landskrona ....................................
| Ystad...............................................
Lund .............................................
Helsingborg.........:..........................
Skanör och Falsterbo..................
j Trelleborg.......................................
jEslöf ................................................
I
Hallands län.
Halmstad......................................
Varberg ........................................
I Laholm.............................................
Falkenberg......................................
Kungsbacka ...................................
Göteborgs och Bohus län.
Göteborg...........................................
Uddevalla ......................................
Marstrand ......................................
Kongelf............................................
i Strömstad .......................................
j Lyseki 1 .............................................
Elfsborgs län.
• Venersborg ....................................
Boras.............................................
Bill. till llikttd. Prof. 1898. 6 Sami. 1 Afd.
Folkmängd
ien 31 dec. 1895
Behållen andel
af bränvins- försäljningsmedel
1895—1896
i kronor
Behållen andel
per invånare
i kronor
9,985
43,169,81
4,32
2,308
16,965,46
7,35
2,022
1,050,59
0,52
606
1,747,40
2,88
52,470
202,836,77
3,87
13,269
31,376,38
2,36
8,933
21,946,17
2,46
15,667
59,847,28
3,82
22,269
81,632,80
3,67
1,023
179,64
0,17
2,518
5,796,98
2,30
1,694
14,621,60
8,63
13,362
31,442,51
2,35
4,782
26,533,84
Oj5o
1,610
10,294.46
6,39
2,096
15,276,47
7,29
875
17,504,88
20,oo
114,527
57 5,663,45
5,03
8,203
44,217,21
5,39
1,618
16,537,18
1 0,22
1,024
18,033,29
1 7,60
2,740
23,305.49
8,51
2,775
36,071,36
13,00
5,788
30,490,94
5,27
10,438
53,053,53
5,08
•V Haft.
4
26
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3■
Folkmängd
den 31 dec. 1895
Behållen andel
af bränvins- försäljningsraedel
1895—1896
i kronor
i
Behållen andel ;
per invånare i
i kronor
Ulricehamn ...............................................
1,254
7,419,39
5,92
''Alingsås .....................................................
3,169
8,754,41
2,76
Amål..........................................................
2,936
11,495,20
3,92
Trollhättan ................................................
5,461
23,017,06
4,22
Skaraborgs län.
Mariestad.................................................
3,373
32,863,11
9,74
Lidköping .................................................
5,357
28,133,70
5,25
Skara ...........................................................
4,137
21,332,43
5,16
Hjo ...............................................................
1,493
9,782,30
6,55
Sköfde ........................................................
4,529
28,985,98
6,40
''Falköping ..................................................
2,966
17,284,35
5,83
Vermlands län.
Karlstad ......................................................
9,881
57,537,13
5,82
| Kristinehamn ............................................
6,303
38,966,67
6,18
j Filipstad.....................................................
3,243
21,303,19
6,57
Arvika ........................................................
2,449
28,791,35
11,76
| Seffle.........................................................
1,108
7,750,41
6,99
Örebro län.
Örebro .........................................................
16,764
115,400,39
6,88
1 Askersund...................................................
1,653
17,128,17
10,36
Nora ............................................................
1,503
9,514,96
6,33
Lindesberg.................................................
1,680
11,179,60
6,65
Vestmanlands län.
Vesterås ....................................................
8,942
59,335,60
6,64
Arboga.........................................................
4,980
20,247,59
4,07
Köping ........................................................
4,313
23,640,36
5,48
Sala...............................................................
5,906
38,273,68
6,48
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.
27
Kopparbergs län.
Falun........................................
Hedemora ..................................
Säter ............a.............................
Gefleborgs län.
Gefle ............................................
Hudiksvall..................................
Söderhamn...............................
Vesternorrlancls län.
Hernösand..................................
Sundsvall....................................
Örnsköldsvik ...........................
Jemtlands län.
Östersund .................................
Vesterbottens län.
Umeå............................................
Skellefteå...................................
Norrbottens län.
Luleå .....................................
Piteå .......................................
Haparanda.............................
Samtliga städer och köpingar med bolag
Folkmängd
den 31 dec. 1895
Behållen andel
af bränvins- försäljningsmedel
1895—1896
i kronor
Behållen andel
per invånare
i kronor
8,747
46,752,39
5,34
1,721
6,134,70
3,56
646
646,70
1,00
25,569
123,998,38
4,85
4,444
42,131,25
9,48
10,347
34,560,89
3,34
7,515
39,655,08
5,28
13,854
107.313,49
7,75
2,072
24,869,71
12,00
6,255
44,934,59
7,18
3,450
34,914,12
10,12
1,202
14,929,88
12,42
6,822
20,866.40
3,06
2,730
13,001,88
4,76
1,406
19,994,42
14,22
996,710
5,215,495,29
5,23
28
Bevillningsutskottets Betänkande X:o 3.
Uppgift
å landsbygskommunerna, med undantag af köpingar med bolag, enligt
beräkning tillkommande bränvinsförsäljningsmedel för försäljningsåret
1895—1896.
Folkmängd
den 31 dec. 1895
Tillkommande
bränvins- försäljuingsmedel
1895—1896
i kronor
Tillkommande
bränvins- försäljningsraedel
per invånnre
i kronor
Samtliga landsbygdskommuner, med
undantag af köpingar med bolag,.
3,922,550
1,097,780,9.!;
0,28
Uppgifterna om folkmängden äro liemtade ur Bidrag till Sveriges
officiella statistik A) Befolkningsstatistik, Ny följd XXXVII, samt uppgifterna
om bränvinsförsäljningsmedlen ur Bidrag till Sveriges officiella
statistik V) Bränvins tillverkning'' och försäljning samt hvitbetsockerti
11 verkningen XIII.
Stockholm den 12 februari 1898.
K. A. Wallroth,
amanuens i kongl. finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå.
Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1898.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.