Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 82

1898-05-06 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:32, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 82

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 82.

1

N:o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1898, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående ifrågasatt ändring af bestämmelserna rörande

rätt till restitution af erlagd tullafgift vid utförsel till

Norge af varor, som införts från utländsk ort.

Till bevillningsutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

af herr J. H. G. Fredholm väckt motion, n:o 238, så lydande:

»Den förordning om vissa bestämmelser rörande sjöfarten och

gränstrafiken mellan Sverige och Norge, som Riksdagen på framställning

af Kongl. Maj:t sistlidet år antog att gälla till den 15 maj

1898, bär nu af Kongl. Maj:t i proposition n:o 95 föreslagits att med

några smärre ändringar förlängas på ytterligare ett år eller till och

med den 15 maj 1899.

Under den tid, som förflutit, Bedan mellanrikslagen af den 30 maj

1890 upphörde att gälla den 12 juli 1897, har det visat sig, att den

svenska industri, hvilken förut haft afsättning för sina alster på Norge,

funnit denna sin afsättning i vissa fall afsevärdt försvårad på grund

af de betungande vilkor, under hvilka den nu måste försiggå. Detta

gäller i synnerhet om de i tulltaxeunderrättelserna och i tullstadgan

gifna stränga bestämmelserna i fråga om vilkoren för restitution af

erlagd tull för sådana af utländskt ämne inrikes tillverkade varor,

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 29 Höft. (N:o 32.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

hvilka åter utföras. Så länge mellanrikslagen egde gällande kraft,

saknade dessa bestämmelser hvarje nämnvärd betydelse med afseende

å exporten till Norge, men annorlunda gestalta sig förhållandena nu,

då dessa bestämmelser, så framt de ej kunna mildras, hota med att,

om ej alldeles omöjliggöra, likväl i hög grad försvåra nämnda export.

Ur den svenska industriens synpunkt är det sålunda eu fråga af

stor vigt att få afgjord, om ej nu gällande bestämmelser rörande

restitution skulle kunna i fråga om export till Norge förenklas, åtminstone

hvad beträffar sådana varor, som sjöledes utföras i båtar af

viss storlek och som gå i direkt fart mellan svensk och norsk hamn

utan att anlöpa någon svensk mellanstation. Ett tillfredsställande

svar på denna fråga i hela dess omfattning synes mig svårligen kunna

erhållas på annat sätt, än att den göres till föremål för pröfning af

statens myndigheter i vederbörlig ordning. Tydligt är emellertid, att

om, med afseende å restitution af erlagd tull för sådana varor, som

åter utföras till Norge, enklare former äro möjliga att införa, så är

det magtpåliggande, att ändrade bestämmelser derom snarast möjligt

vidtagas, så vidt det icke skall blifva omöjligt att åstadkomma rättelse

i den rubbning af handelsförhållandena med Norge, som mellanrikslagens

uppsägning för Sverige medfört.

Med anledning häraf och då den förordning rörande regleringen

af handels- och sjöfartsförhållandena mellan de förenade rikena, som

Kongl. Maj:t nu förelagt Riksdagen till antagande, icke kommer att

gälla längre än till slutet af nästa lagtima riksdag, samt då å nyo

är att förvänta eu kongl. proposition i detta ärende, så vågar jag

vördsamt hemställa, att Riksdagen behagade i skrifvelse till Konungen

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under ompröfning, om icke,

för att underlätta exporten på Norge, restitution af här i riket erlagd

tull för varor, som dit utföras, skulle kunna medgifvas under enklare,

men lika betryggande vilkor som de nu gällande, och i så fall derom

inkomma med förslag till näst instundande Riksdag.»

Bestämmelserna rörande restitution af erlagd tullafgift vid återutförsel

af varor, som införts från utländsk ort, innefattas i § 9 af

underrättelserna om hvad vid tulltaxans tillämpning iakttagas bör, hvilken

paragraf, efter vidtagande af den utaf innevarande Riksdag beslutade

ändring, kommer att erhålla följande lydelse:

»1. Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande, utaf utländskt

råämne inrikes tillverkade varor beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 3

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och kak-......... 28,2 öre

» 1 dito chokolad, alla slag ................................................... 5 »

j) 1 dito karameller och andra konfityrer................ 30 »

» 1 dito bröd .............................................................................. 6 »

» 1 dito tobak, arbetad:

cigarrer och cigarretter ..................... 1 krona — »

spunnen, hopvriden eller pressad, äfvensom i

stänger....................................... 70 x>

malen eller snus .................................................. 4$ »

andra slag ......................................................... 55 »

» 1 dito s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt, af bomull 15 »

y> 1 dito » d » » af ull ..... 20 »

» 1 dito bomullsväfnad ............................................................ 15 »

» 1 dito linneväfnad ............................................................... 20 »

» 1 dito sydda bomulls- och linneartiklar, såsom skjortor,

kragar, manchetter med flera, under vilkor

att de icke hufvudsakligen bestå af lägre

tullbeskattad väfnad än oblekt bomullsväfnad 50 öre,

hvarvid för öfrigt iakttages:

a) att af de här upptagna varor minst 50 kilogram af hvardera

skola till export angifvas och på en gång afsändas; kommande dock

denna bestämmelse icke att ega tillämpning, då den vara, för hvilken

tullrestitution sökes, utföres för proviantering af fartyg i Öresund under

enahanda förhållande med dem, då utländska, på frilager upplagda varor

skulle vid dylik proviantering åtnjuta tullfrihet;

b) att vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens, under

edlig förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran, att

varan är svensk tillverkning och af utländskt råämne, för hvilket full

införselstull blifvit erlagd, eller, beträffande flamgarn och väfnader, att

de äro inom landet tillverkade af utrikes spunnet och behörigen förtulladt

garn, och, i fråga om sydda bomulls- och linneartiklar, att de

äro inom landet tillverkade af utrikes ifrån införda, behörigen förtulllade

väfnader; och kommer nu nämnda bevis att biläggas tullkammarjournalen

å den tullplats, hvarifrån varan utföres; och

c) att utförseln verificeras genom intyg af vederbörande embetsmyndighet

å lossningsorten, det varan derstädes blifvit lossad, hvilket

intyg bör vara af svensk konsul eller vice konsul, derest sådan å berörda

ort finnes anstäld, behörigen legaliseradt; dock att, derest utförseln

skett i fartyg af 30 tons drägtighet eller derutöfver och vid

utförseln iakttagits den kontroll, som i § 42 tullstadgan för reexport
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

gods finnes föreskrifven, något bevis om varans ankomst till den utländska

lossningsorten ej må för restitutionens beviljande erfordras.

2. Då juteväfnad, tillverkad i utlandet, användes till emballage

vid utförsel sjöledes från stapelstad till utrikes ort, må för hvarje kilogram

af väfnaden restitutionsvis af tullmedlen beviljas 10 öre under

iakttagande af de under punkten 1 upptagna bestämmelser; skolande

dock den försäkran om varans ursprung, som det, enligt punkten 1 b)

åligger tillverkare att vidfoga angifningsinlagan, i det fall, hvarom här

är fråga, afgifvas af tillverkaren af den vara, för hvars emballerande

juteväfnaden blifvit använd, samt innehålla, att emballaget utgöres af

utländsk juteväfnad, för hvilken full införselstull blifvit erlagd, äfvensom

uppgift om emballagets vigt; vederbörande tullmyndighet å exportorten

förbehållet att, om anledning dertill förekommer, genom störtning

och profvägning utröna emballagets vigt. I de sålunda meddelade föreskrifterna

ma dock Generaltullstyrelsen lemna de lättnader, som, utan

åsidosättande af nödig kontroll, kunna medgifvas.

3. Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves

ock åt idkare af qvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats

af följande vid qvarnen framstälda produkter, nemligen finsiktadt mjöl

af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af

den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande qvantitet från

utlandet införd omalen spanmål af samma slag, hvarvid iakttages, att

100 kilogram hvete anses lemna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg

eller korn 66| kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 66f

kilogram gryn, samt i öfrigt under vilkor:

a) att afsigten att af den införda spanmålen förmala mjöl eller

gryn för export emot åtnjutande af restitution redan i sammanhang

med spanmålens angifning till förtullning af vederbörande idkare af

qvarnrörelse anmäles; skolande införseln af den omalna och utförseln

af den förmalna spanmålen ega rum vid en och samma tullplats, från

hvilken, derest den icke är stapelstad, angifningsinlagorna öfver inoch

utförseln jemte här nedan omförmälda intyg skola insändas till den

hufvudtullkammare, under hvilken tullplatsen lyder;

b) att minst 2,000 kilogram af hvarje mjöl- eller grynslag på en

gång utföras; skolande exportangifningsinlagan vara åtföljd af tillverkarens

under edlig förpligtelse afgifna och af två vittnen till rigtigheten

bestyrkta försäkran derom, att den till utförsel angifna varan är exportörens

egen förmalningsprodukt, samt om varans art och beskaffenhet

i öfrigt;

c) att den omalna spån mål, för hvilken restitution af tullmedlen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande 1V:o 32. £>

beviljas, skall vara inom de näst före utförseln förflutna sex månaderna

till riket införd;

d) att vederbörande tullförvaltning å den tullplats, hvarifrån utförseln

sker, skall, efter varans undersökning och nettovigtens utrönande

samt säckarnes tullplombering och bevakning under transporten till och

inlastningen i fartyget, härom meddela attest, hvilken såsom verifikation

jemte angifningsinlaga och öfriga intyg bifogas hufvudtullkammarens

utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt. verificeras på sätt i denna § finnes stadgadt

beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att för hvar och en,

som, på sätt här ofvan sägs, till införsel angifvit spanmål för förmalning

till export, föra ett afräkningsdiarium för in- och utförseln, till hvilket

formulär af Generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande

ega att hvarje månad uti till Generaltullstyrelsen stöld, genom vederbörande

tullkammare dit insänd ansökning derom göra hemställan; börande

dylik ansökning vara åtföljd af dels vederbörligt bevis, att sökanden

sjelf idkar qvarnrörelse, dels utdrag af tullkammarens afräkningsdiarium

och dels qvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa

för i afräkningsdiariet upptagna omalna spanmålsqvantiteter.

4. Den här ofvan medgifna tullrestitution eger rum jemväl vid

utförsel med jernväg till Norge, under följande för landväga utförseln

gällande särskilda vilkor:

a) att varupartiet skall hafva varit hos vederbörande tullkammare

å afsändningsorten till utförsel angifvet och der blifvit journaliseradt

samt försedt med behörig, till ort, hvarest tullkammare finnes och förtullning

får ega rum, stöld förpassning, hvilken skall godset under

transporten åtfölja;

b) att vid angifningsinlagan alltid skall fogas sådan försäkran af

tillverkaren, som här ofvan i punkten 1 b) eller, beträffande till emballage

använd utländsk juteväfnad, i punkten 2 och, beträffande mjöl

och gryn, i punkten 3 b) är föreskrifven; samt

c) att genom attest från tullkammaren i norska destinationsorten

skall styrkas, beträffande till emballage använd utländsk juteväfnad, att

varan dit ankommit med orubbad försegling eller plombering samt, beträffande

öfriga varor, derjemte att desamma till beskaffenhet och

myckenhet funnits med förpassningen öfverensstämmande.

5. Vill någon införa tull underkastade varor i ändamål att desamma

åter utföra, antingen bearbetade i förening med inhemskt eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande 2VT.o 32.

icke tullpligtigt utländskt råämne till produkt, som i mom. 1 omförmäles,

eller ock bearbetade, med eller utan tillsats af sådant råämne,

till annan produkt, än förut i denna § sagdt är, må, så vidt Generaltullstyrelsen

finner tillförlitlig kontroll kunna åstadkommas, vid införseln

erlagd tullafgift kunna återfås under iakttagande af följande vilkor:

a) att den, som vill af sådan förmån komma i åtnjutande, skall

derom hos Generaltullstyrelsen göra skriftlig anmälan med uppgift om

den varas beskaffenhet, som för vidare bearbetning skall till riket införas,

samt om bearbetningens art äfvensom om den tullkammare, vid

hvilken införseln skall ske; hvarefter Generaltullstyrelsen bestämmer så

väl den grund, efter hvilken restitution må åtnjutas, dervid hänsyn jemväl

må tagas till vid exportvaras framställning oundviklig råämnesförlust,

som ock den minsta qvantitet, hvilken får till utförsel angifvas;

b) att i hvarje förtullningsinlaga afsigten med införseln angifves;

c) att utförseln sker vid samma tullkammare, der införseln egt

rum, så vida icke Generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgivit;
d)

att vid utförseln angifningsinlagan skall vara åtföljd af tillverkarens

under edlig förpligtelse afgifna och af två trovärdige män till

rigtigheten bestyrkta försäkran, att exportvaran blifvit inom landet tillverkad

och att till dess framställning användts en viss uppgifven mängd

af för sådant ändamål från utlandet af tillverkaren införda, anmälda och

förtullade varor;

e) att de, i enlighet med hvad ofvan föreskrifvits, vid utförseln

lemnade uppgifter, så vidt möjligt är, af tullförvaltningen kontrolleras,

för hvilket ändamål tullförvaltningen eger, om så anses nödigt, låta

tekniskt undersöka varan;

f) att utförseln verificeras på sätt förut i denna § sagdt är;

g) att återutförseln eger rum och restitutionen sökes inom ett år

från varans införsel; skolande restitutionsansökningen innehålla uppgift

om tiden, då råvaran blifvit införd, och lägenheten, med hvilken införseln

skett; samt

h) att varuegaren ställer sig till efterrättelse de ytterligare föreskrifter,

hvilka Generaltullstyrelsen må ega meddela till förekommande

af missbruk utaf en sålunda medgifven förmån, samt godtgör alla de i

och för restitutionsförmånens åtnjutande uppkommande kostnader.

Derest utländskt råbränvin endast för förädling till export under

tullverkets kontroll införes och förädlas i derför särskildt inrättad fabrik,

må restitution af belöpande tullafgift beviljas ej mindre för den myckenhet

förädladt bränvin, som, på sätt här ofvan sägs, behörigen styrkes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutslwttets Betänkande N:o 32. 7

hafva från fabriken blifvit utförd, än äfven för den qvantitet bränvin,

hvilken efter verkstäld inventering tillförlitligen utrönes hafva genom

förädling gått förlorad, dock icke för denna förlust i något fall med

mera än en procent af den utförda myckenheten normalliter.

6. Befinnes någon hafva för erhållande af tullrestitution enligt

bestämmelserna i denna § lemnat uppgift, som med verkliga förhållandet

icke öfverensstämmer, kan Generaltullstyrelsen förvägra honom rätt

att vidare erhålla sådan restitution.))

Den i mom. 1 c) af berörda paragraf omförmälda § 42 i tullstadgan

är af följande lydelse:

■»Mom. 1. Innehar skeppare oförtulladt gods, som är angifvet till

återutförsel, eller har han, för export, inlastat nederlags- eller transitupplagsgods,

skola luckor eller tillgångar till de rum i fartyget, der

godset är inlagdt, med tullsigill förseglas, eller, om detta ej kan ske,

plombering eller försegling å hvarje särskild kolly anbringas; hvarjemte,

i hvilketdera fallet som helst, uppgift om sigillernas och plomberingsstämplarnas

antal skall å tullpasset antecknas; och förordne tullförvaltningen

tullbetjent att åtfölja fartyg till öppen sjö. Finnes tullstation

vid utloppsort, som fartyget passerar, bör stationsföreståndaren afgifva

intyg, huruvida vid visitation å fartyget tullförseglingen eller plomberingen

funnits orubbad. År ej sådan tullstation, afgifve den fartyget

åtföljande tullbetjent intyg om godsets rigtiga utförsel. Derest fartyget

sedermera under resan anlöper en eller flere svenska tullplatser, åligge

det jemväl tullförvaltningen å den ort, som sist anlöpes, att i meddeladt

intyg upplysa, huruvida plomberingen eller förseglingen vid fartygets ankomst

dit varit i orubbadt skick. Dessa intyg skola tullförvaltningen i

lastningsorten tillställas och vid dess tulljournal såsom verifikation biläggas.

Mom. 2. Derest exportgodset är af ringare värde eller med lägre

tull belagdt och på ändamålsenligt sätt kan under tullförsegling ställas,

må fartygets bevakning till öppen sjö genom särskildt förordnad tullbetjent,

efter lokaltull förvaltningens bepröfvande, kunna underlåtas; i

hvilket fall det må bero vid nämnda förseglingskontroll, jemte intyg af

annan tullstation, om sådan af fartyget passeras.»

I-sammanhang med ifrågavarande motion har utskottet ansett sig

böra omförmäla en inom utskottet väckt fråga, huruvida icke — då

såsom vilkor för åtnjutande af restitution af tullafgift vid utförsel af

varor stadgas i § 9 mom. 1 och 2 tulltaxeunderrättelserna, att utförseln

skall ske sjöledes från stapelstad, samt i mom. 5 punkten c), att

utförseln skall ske vid samma tullkammare, der införseln egt rum, så
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

vida icke generaltullstyrelsen för särskild! fall annorlunda medgifvit,

samt berörda bestämmelser, enligt hvad inom utskottet blifvit upplyst,

ansetts utgöra hinder för åtnjutande af restitution, då någon vara på

grund deraf att exportorten saknar direkt förbindelse sjöledes med den

utländska ort, dit densamma utföres, sändes med jernväg i genomgående

frakt öfver annan svensk hamn — berörda bestämmelser skulle kunna

ändras derhän, att ofvan anmärkta olägenhet bortfölle.

I anledning af den sålunda väckta frågan och då det synts utskottet

kunna ifrågasättas, huruvida för restitutions åtnjutande i ofvan

omförmälda fall ändring i berörda § i tulltaxeunderrätteisema vore tillfyllestgörande,

eller om för sådant ändamål erfordrades ändring jemväl

i annat författningsrum, har utskottet utverkat Kongl. Maj:ts befallning

till generaltullstyrelsen att till utskottet inkomma med utlåtande i

frågan.

Generaltullstyrelsen, som derefter afgifvit sådant utlåtande, har

deruti yttrat:

»Den omständighet, att den ort inom riket, hvarest en viss, af

utländska råämnen framstäld, till utförsel afsedd vara producerats, saknar

direkt förbindelse med den utländska destinationsorten eller med utlandet

öfvet hufvud taget, innefattar ingalunda något hinder för producenten

att komma i åtnjutande af tullrestitution för varan enligt ofvan

anförda författningsrum (§ 9 tulltaxeunderrätteisema mom. 1, 2 och 5).

I de fall, som i mom. 1 och 2 afses, erfordras endast, att varan hos

tullförvaltningen i den stapelstad, derifrån den slutliga utförseln sker,

behörigen angifves till utförsel, samt att dervid och i afseende å utförseln

de i samma moment lemnade föreskrifter iakttagas. Någon kontroll

från tullverkets sida å varans försändning till berörda utförselort

ifrågakommer icke, hvilket deremot är händelsen i fall, hvarom i mom.

5 stadgas, då der afsedd exportvara med generaltullstyrelsens begifvande

utföres från annan stapelstad än den, der råvaran införts. Sådant medgifvande

har styrelsen aldrig vägrat, vare sig att transporten från den

stad, der råvaran införts, varit afsedd att eg a rum med jernväg eller

med inrikes sjölägenhet; men styrelsen har vid medgifvande! måst fästa

vilkor af vissa, ehuru för afsändaren ingalunda betungande, kontrollföreskrifter

i syfte att konstatera, att den ur riket utförda varan vore

identisk med den, som afginge från den ort, der råvaran införts. Det

har sålunda, hvad afsändarens åliggande beträffar, icke varit möjligt att

åtnöjas med exportvarans angifning endast vid tullkammaren i sistnämnda

ort — en angifning, som under alla omständigheter betingats

af den i punkterna d), e), g) och h) af mom. 5 afsedda kontroll från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 32. 9

tullverkets sida öfver motsvarigheten mellan de införda råvarorna och

exportvaran, för hvilken kontroll jemväl särskildt afräkningsdiarium

föres — utan styrelsen har i förevarande fall, lika väl som vid restitution

enligt mom. 1 och 2, måst fordra, att varan angåfves till utförsel

jemväl hos tullförvaltningen i den stad, derifrån utförseln skulle ske,

hvilket ju för öfrigt icke heller varit annat än hvad som finge innebäras

i det medgifvande, som styrelsen i förevarande afseende författningsenligt

egde att lemna.

Försändelse i genomgående frakt har sålunda i intet af de ofvan

afsedda fallen kunnat ega rum, utan afsändaren har måst, der han icke

sjelf medföljde godset anlita kommissionär för angifning i utförselorten.

Det är alltså i sistberörda förhållande, som ändring nu ifrågasättes;

och styrelsen öfvergår härmed till att undersöka möjligheten och lämpligheten

af en sådan ändring.

Närmast framställer sig dervid frågan, huruvida icke i angifna

syftet en liknande anordning skulle kunna vidtagas som den, hvilken

eger rum med afseende å varor, hvilka under anspråk på tullrestitution

utföras landvägen till Norge. Af det förfaringssätt, som dervid tillämpas,

och enligt hvilket det svenska tullverket erhåller visshet om varans

utförsel ur riket genom vederbörande norska tullmyndighets qvitto å

den varan åtföljande svenska tullförpassningen (se kongl. kungörelsen

den 28 maj 1897 angående varuförseln landvägen mellan Sverige och

Norge), lärer man dock icke kunna i förefarande fall begagna sig, då

öfverenskommelser om en dylik samverkan mellan svenska tullverket

och andra utländska tullmyndigheter saknas och sannolikt icke heller

skulle kunna åvägabringas, äfven om det ifrågavarande önskningsmålet

vore af den betydelse, att åtgärder i dylikt syfte kunde anses påkallade.

Vid sådant förhållande och då det väl icke lärer kunna ifrågasättas,

att endast intyg om utförseln, utfärdadt af jernvägsförvaltningen

— äfven om det vore å statens och icke å enskild bana, som transporten

till utförselorten skedde — skulle innefatta tillfyllestgörande bevisning

om det faktum, att varan verkligen ur riket utförts, kan styrelsen icke

tänka sig något annat sätt för sakens ordnande såsom ens möjligt än

att åtminstone den hufvudsakliga bevisningen om nyssberörda, för rätten

till restitution grundläggande faktum skulle bestå i s. k. riickattest

eller intyg af den utländska tullmyndigheten i destinationsorten om

varans upplossning derstädes.

Dylika ruckattester ifrågakomma visserligen redan nu i vissa fall

såsom vilkor för restitution (se ifrågavarande § mom. 1 punkt c) men

Bill. till Biksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

dock endast såsom komplementär bevisning, och tillerkännande åt dessa

attester af en vidsträcktare betydelse skulle utan tvifvel, på samma

gång det saknade motsvarighet i hittills gällande lagstiftning, få anses

innefatta ett afsteg från sunda lagstiftningsprinciper. Ty svårligen

lärer det väl kunna bestridas, att första vilkoret för att restitution af

medel, som till statskassan inbetalts, må medgifvas, bör vara, att det

förhållande, som grundlägger rätten till restitution, konstateras af vederbörande

embetsmyndighet inom landet, hos hvilken man eger förutsätta

både viljan och förmågan att i det ifrågavarande hänseendet på

ett betryggande sätt tillvarataga statsverkets intresse, och som är

underkastad ansvar för sitt görande och låtande dervid.

Ehuruväl styrelsen sålunda icke kan annat än på det lifligaste

afstyrka hvarje förslag att stadga rätt till tullrestitution vid utförsel i

genomgående frakt från produktionsorten öfver annan utförselort, har

dock styrelsen ansett sig skyldig utreda jemväl huru, rent formelt sedt,

en sådan ändring skulle kunna i lagstiftningen genomföras.

För ändamålet komme icke någon annan ändring i § 9 tulltaxeunderrättelserna

att erfordras än att efter mom. 2 finge införas ett nytt

moment af innehåll, att den i de föregående momenten medgifna restitution

finge åtnjutas jemväl i det fall, att utförseln egde rum från stad,

der tullkammare funnes inrättad, i genomgående frakt öfver annan inhemsk

ort, utan kontroll från tullverkets sida öfver utförseln från sistnämnda

ort. Beträffande de närmare vilkoren för restitutionen i ty fall

kan styrelsen naturligtvis icke utan kännedom om den bevisning angående

utförseln, som skulle kräfvas, yttra sig. Någon ändring i mom. 5 borde

icke erfordras, då styrelsen, som, enligt hvad ofvan anmärkts, aldrig

vägrat att medgifva undantag från stadgandet att utförseln skall ske

der råvaran införts, i händelse nyssberörda nya stadgande tillkomme,

naturligtvis också komme att låta detsamma, på grund af punkten f) i

mom. 5, vinna tillämpning vid restitution enligt ifrågavarande moment.

Hvad slutligen vidkommer frågan, huruvida en sådan förändrad

anordning, som nu ifrågasatts, skulle påkalla ändring jemväl i annat

författningsrum, får styrelsen anföra, att något sådant omedelbart samband

mellan tulltaxans stadganden angående tullrestitution och lagstiftningen

i öfrigt icke förefinnes, att berörda förändring förutsätter ändring

i annat författningsrum, men att konseqvensen tilläfventyrs torde påkalla

motsvarande ändringar icke allenast i tullstadgans bestämmelser rörande

återutförsel af nederlags- och transitupplagsgods samt annat oförtulladt

reexportgods utan äfven i kongl. kungörelsen den 8 december 1882

angående restitution af bränvinstillverkningsskatt vid utförsel af bränvin

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 11

till utrikes ort och till Norge. Beträffande dylika försändelser har nemligen

hittills städse iakttagits enahanda kontroll från tullverkets sida

som i afseende å gods, för hvilket tullrestitution vid utförseln ifrågasatts;

och styrelsen föreställer sig, att betänkligheterna mot en förändring

af lagstiftningen i den nu ifrågasatta rigtningen böra ännu kraftigare

göra sig gällande, derest man tänker sig ändringen utsträckt äfven till

nyss angifna slag af försändelser.»

Det är tydligt, att i följd af Norges närbelä^enhet till Sverige,

och då varuutbytet mellan dessa länder underlättades genom mellanrikslagens

stadganden, affärsförbindelser i icke ringa omfattning uppkommit

mellan nämnda länder. Då efter berörda lags upphörande den 12 juli

1897 vid varuförsel från Sverige till Norge likaväl som till vissa andra

länder måste erläggas tull, har naturligtvis frågan om restitution af

erlagd tullafgift för varor, som utföras till Norge, vunnit större betydelse.

Det är derför af vigt att tillse, att de vilkor, som uppställas för åtnjutande

af sådan restitution icke göras alltför svåra, om icke de affärsförbindelser

med Norge, som redan förefinnas, skola upphöra. Dessa

vilkor, sådana de äro stadgade i § 9 tulltaxeunderrättelserna, kunna ofta

vara betungande, särskildt vid utförsel af mindre varupartier, och utskottet

har derför i likhet med motionären ansett det kunna ifrågasättas,

huruvida icke till befrämjande af afsättningen till Norge någon lättnad

kunde beredas i vilkoren för åtnjutande af restitution. Utskottet, som

fått ifrågavarande motion till sig hänvisad först den 27 nästlidne april,

har väl icke varit i tillfälle att utreda, hvilka tillverkningar inom landet

skulle komma att befrämjas genom en sådan lättnad, och icke heller

har det varit möjligt för utskottet att i detalj angifva hvilka af de

vilkor, som i detta hänseende för närvarande äro stadgade, skulle kunna

eftergifvas eller förändras, men då det synes antagligt, att varuafsättningen

till Norge skulle kunna underlättas genom ändrade former för

erhållande af restitution, har utskottet i allt fall ansett sig böra förorda

en utredning härutinnan af vederbörande statsmyndighet, en utredning,

som enligt utskottets förmenande bäst bör kunna verkställas af kommerskollegium

och generaltullstyrelsen.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t taga under

ompröfning, om icke, för att underlätta exporten på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Norge, restitution af här i riket erlagd tull för varor,

som dit utföras, skulle kunna medgifvas under enklare,

men lika betryggande vilkor, som de nu gällande,

och i sådant fall derom inkomma med förslag till näst

instundande Riksdag.

Stockholm den 6 maj 1898.

4

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Reservationer

af herrar friherre Klingspor, af Buren och G. Jansson.

f ■ 4 '' hti} ''■ j . . a 1 ''i", .-/i U’ ij i;,.;; i,!. ■ LL-ry. '',■■■, . v" O

‘ \ |iI-ty.r . <• ; - r« i ,V*■ < ...''... -■ .t.vfV, . . '' . ■ ;•«( •/ ,*■ *c. rr ilc!

''*''>!!:). -''"..''i j'' i, \ '' .• \ . .. us''-\ i fl? C''- ’ • •'' j*. • >*; • • i,r/J jy . c T ; t

Derjemte har herr M. S. Nisser begärt få antecknadt, att han

icke deltagit uti utskottets beslut i förevarande fråga.

■ 1 ;;7 1 U. ..p-i; ■ .c ; .. . i'';i ■;{ y,"’: . tP:1 -T, ,Hl!

r.r ‘jd!- ''/''i pi-3 i ‘•»''.•i!- .i:do<: 09''ai:by''fiH

jw tf 1,7< ''~1 ... ioö .:•r i'' Vi- _

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEEI-AKTIEBOAO, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.