Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående föreslagna ändringar i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897.

1898-02-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:5, Betänkande, angående föreslagna ändringar i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

1

A:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 17 februari 1898, kl. 4 e. ra.

Betänkande, angående föreslagna ändringar i kongl. förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den

3 december 1897.

(2:a A.)

I nu gällande bevillningsförordning har 4 § mom. b) följande lydelse:

»Fastighetsbevillning erlägges icke af

b) akademier, vetenskapliga samfund, allmänna undervisningsverk och

barmbertigbetsinrättningar: för dem tillhöriga allmänna platser, tomter

och byggnader;

kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga, inom deras

eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader;

regementen och officerscorpser: för deras vid mötesplatser till begagnande

under mötena uppförda byggnader; samt

enskilda personer eller samfund: för dem tillhöriga kyrkor och

bönehus;

allt dock endast så framt nu oinförmälda platser, tomter, byggnader,

kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst; börande i motsatt

fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens taxeBih.

till Riksd. Prot. 1898. 5 Sami. 1 Afd. 5 Häfi. (N:o 5.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

ringsvärde, som enligt den i instruktionen för taxeringsmyndigheterna

bestämda grund motsvarar inkomstbeloppet.»

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 190, har herr A.

Olsson i Mårdäng, med hvilken fyra andra af kammarens ledamöter instämt,

hemstält,

»att Riksdagen ville besluta, att uti § 4 mom. b) kongl. förordningen

angående bevillning af fast egendom m. m. näst före sista stycket

orden:

nykterhetssällskap och föreningar: för dem tillhöriga byggnader;

måtte införas.»

Vid nästlidne års riksdag väcktes likaledes af herr Olsson motion i

enahanda syfte som det förevarande, men blef densamma på bevillningsutskottets

hemställan af Riksdagen afslagen. Uti det betänkande, som

då af utskottet afgafs, yttrade utskottet:

»Grunden till den medgifna bevillningsfriheten för kyrkor och bönehus

torde vara att söka deruti, att dessa inrättningar hafva ett uteslutande

sedligt ändamål. Nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar deremot

hafva vid sidan af det sedliga mål, de afse att befrämja, jemväl

ett ekonomiskt syfte. Byggnader, afsedda för sådana sällskaps eller föreningars

verksamhet, kunna derför, enligt utskottets förmenande, ur skattesynpunkt

icke anses likstälda med kyrkor och bönehus. Då härtill kommer,

att, derest förevarande framställning vunne Riksdagens bifall, framställningar

i enahanda syfte säkerligen vore att emotse från många andra

sällskap och föreningar, hvilka kunde begära skattefrihet för sina byggnader

med samma fog som nykterhetsföreningar, anser utskottet sig icke

böra tillstyrka bifall till motionen.»

Häremot har motionären i sin nu förnyade framställning om skattefrihet

för byggnader, tillhöriga nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar,

erinrat, att skattefrihet för berörda byggnader skulle åtnjutas, endast så

framt byggnaderna icke lemnade egaren någon inkomst, samt att det icke

torde finnas så många för sedliga mål verkande sällskap utöfver dem,

som redan vore befriade från bevillning, då utskottet ej uppgifvit namn

på ett enda dylikt sällskap. Såsom ytterligare skäl för bifall till motionen

anföres af motionären följande:

»Då bevillningsutskottet emellertid medgifvit, att de sällskap och

föreningar, motionen åsyftar, afse att främja sedliga ändamål, och deras

lokaler i alla händelser i visst! fall äro jemförliga med kyrkor och bönehus,

synes mig utskottet lemnat ett godt stöd för min åsigt, att i de fall

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

3

de användas så uteslutande för detta ändamål, att de ej lemna egarne

någon inkomst, dessa böra från beskattning befrias; då gällande bevillningsförordning

icke är främmande för sådana fall, der egare till från

beskattning befriade byggnader m. m. skola erlägga bevillning endast

»för så stor del af fastighetens taxeringsvärde», som enligt gällande grund

»motsvarar inkomstbeloppet», hvaraf framgår, att redan nu befrielse från

beskattning eger rum för byggnader m. m., som ingalunda kunna

sägas användas uteslutande för sedliga ändamål, utan ock i ekonomiska

syften, anser jag billighet och rättvisa fordra, att samma förmån tillerkännes

nykterhetssällskap och föreningar.»

; * - * ’*i»" ■/ v\-;y i» • ,? av/ji j

Emot hvad motionären sålunda, anfört erinrar utskottet om det kända

förhållande, att nykterhetssällskap och nykterhetsföreningar tillhöriga byggnader

ofta upplåtas för hållande af enskilda sammankomster af flerehanda

slag samt konserter med flera dylika för dessa sällskaps eller föreningars

egentliga ändamål främmande tillställningar; hvarjemte det icke

torde böra förbises, att många andra sällskap och föreningar än de, som

stiftats för nykterhetens befrämjande, kunna sägas befrämja sedliga syftemål.

Utskottet anser sig sålunda sakna anledning att frångå den af föregående

års bevillningsutskott i ämnet uttalade åsigt samt hemställer derför,

l:o) att nu ifrågavarande motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

• : er i .''(d--. Vi .v • ''

I nu gällande bevillningsförordning har § 4 mom. d) följande lydelse:

»Fastighetsbevillning erlägges icke af — — — — — —---

d) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad, då lägenhetens

hufvudsakliga värde utgöres af åbyggnaden och ej öfverstiger 500 kronor,

derest lägenhetens innehafvare ej eljest erlägger bevillning af fast egendom

eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet det hyresvärde,

åbyggnaden kan ega, uppgå till 500 kronor.»

Vid sist.lidne ars riksdag väcktes inom Andra Kammaren af herrar

V J. Nilsson i Grafva och G. Kronlund motion, n:o 164, om antagande

af ett tillägg till 4 § bevillningsförordningen af ofvan anförda lydelse,

opaginerad Kontrollera mot PDF

’4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

hvilken motion dock blef af bevillningsutskottet afstyrka Denna utskottets

hemställan bifölls af Första Kammaren, men antog Andra Kammaren för

sin del berörda bestämmelse, som derefter genom gemensam omröstning

jemväl blef Riksdagens beslut.

Riksdagens mening med förberörda stadgande var uppenbarligen, att

innehafvare af dylik mindre lägenhet skulle vara fri från fastighetsbevillning,

derest hans inkomster, deri inbegripet det hyresvärde, påbyggnaden

kunde ega, ej uppginge till 500 kronor. Då emellertid en sådan mening

alls icke framgår af Riksdagens i öfverensstämmelse med motionens ordalag

fattade beslut, har det synts utskottet vara nödigt, att en ändring vidtages

i ifrågavarande moments ordalydelse, så att derigenom må varda uttryckt

hvad Riksdagen med stadgandet afsett. Detta kan enklast åstadkommas

på det sätt, att ett »ej» inskjutes emellan orden »ega» och »uppgå». Utskottet

hemställer med anledning häraf,

2:o) att Riksdagen ville besluta, att § 4 mom. d)

i nu gällande bevillningsförordning skall erhålla följande

förändrade lydelse:

»d) innehafvare af lägenhet med tillhörande åbyggnad,

då lägenhetens hufvudsakliga värde utgöres af

åbyggnaden och ej öfverstiger 500 kronor, derest lägenhetens

innehafvare ej eljest erlägger bevillning af fast

egendom eller inkomst eller hans inkomster, deri inbegripet

det hyresvärde, åbyggnaden kan ega, ej uppgå

till 500 kronor.»

Stockholm den 17 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAYALLI.

Herr Jansson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen

af de i detta betänkande omförmälda ärenden.

Ii

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1898-

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.