Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt, motion om afskaffande af rättigheten att på nederlag upplägga spanmål.

1898-02-17 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:6, Betänkande, i anledning af väckt, motion om afskaffande af rättigheten att på nederlag upplägga spanmål.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o b''.

I

,b

5:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1898 kl. 4 c. m.

Betänkande, i anledning af väckt, motion om afskaffande af rättigheten

att på nederlag upplägga spanmål.

(l:a A.)

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 189, föreslår herr

Oskar Erickson i Bjersby, att Riksdagen ville i- skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t måtte så fort ske kunde låta undersöka, huruvida

fullgiltiga skäl förefunnes för bibehållande af den nu medgifna rätten

att å tullnederlag upplägga spanmål, omalen och malen, eller huruvida icke

från tullnederlagsrätt borde undantagas nämnda varor.

Till stöd för nämnda förslag anför motionären:

»Vid 1895—1896 årens riksdagar väcktes inom Riksdagen förslag

om att Riksdagen skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om upphäfvande!, af

nederlagsrätten å spanmål, omalen och malen. De skäl, som för förslaget

anfördes, voro hufvudsakligen, att denna rätt numera på grund af förändrade

kommunikations- och produktionsförhållanden var obehöflig, och att

den på de inhemska spanmålsproducenternas bekostnad gagnade enskilda

intressen — förslagen vunno ej Riksdagens bifall. Frågan var af den beskaffenhet,

att den måste antagas af båda kamrarne och således ej kunde

genom gemensam votering afgöras. Ena kammaren biföll båda åren det

framstälda förslaget, under det den andra kammaren båda åren afslog detsamma.

Utan att träda den ena eller andra uppfattningen för nära, kan

Bill. till Riksd. Bro t. 1H9H. ö Sand. I Afd. ti Höft. (N:o b). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

man säga, att frågan sålunda är omtvistad. Då dertill kommer, att saken

är af stor vigt, och erkännas väl bör, att, då Riksdagen velat genom tullsatser

skydda landets spanmålsproduktion, hvarje neutraliserande inverkan

på det afsedda skyddet bör aflägsnas, lär väl icke någon kunna bestrida,

att anledning finnes för eu begäran om att frågan blifver fullständigt utredd,

då det derefter blifver hvar och en lätt att om densamma bilda sig

eu fast mening.»

Förslag om skrifvelse till Kong!. Maj:t med begäran om upphäfvande

af rätten att å tullnederlag upplägga''spanmål hafva, på sätt motionären

erinrat, förut framstälts vid riksdagarne åren 1895 och 1896. Bevillningsutskottet

hemstälde år 1895 om bifall till förslaget, hvaremot utskottet år

1896 afstyrkte detsamma, och hafva förslagen såväl år 1895 som 1896 af

Riksdagen afslagits.

Till upplysning angående myckenheten af införseln samt uppläggningen

på nederlag af råg och hvete samt råg- och hvetemjöl under de

senare åren har utskottet velat här införa följande tabell:

—

Införsel.

Uppläggningar på

nederlag.

Behållningen

på nederlag

den 1 januari.

i. f/ • i b • .i''-! • :

Ton.

Ton.

% af

införseln.

Ton.

1890 ...........

203,175

h; *8,492 c,

14,02

9,424

1891............

187,536

69,049

36,8 2

5,392

1892 ...........

227,572

59.362 :

26,oi9

39,261

.1893 . ''

251,124

82,361

; * 32,80

''< 17,730

1894 : V .".

350,716

91,094

25,9 7

21,220

D''T < TO) t’ i . U''A*

1895 .......

248,144

63,375

25,54

13,371

1896 ............

230,645 ,

60,733

u.,%

20,038

1897 ...............

163,651

... 33,850

20,68

13,857./

1898 ......-n.»r: ..''U''u

j » j i

1 jo t

9,102

v i Jsb. •! b: rf*: uoIj I

Genom åsättandet af tull å jordbruksalster har åsyftats att åt jordbruksnäringen

bereda ett välbehöfligt skydd mot konkurrensen med de

länder, der i följd af gynsammare förhållanden sådana alster kunna frambringas

till billigare pris än hvad bär i landet är möjligt, en konkurrens,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillning mi »kottet» Betänkande N:o 6.

3

som blifvit så mycket svårare, sedan genom nutidens lättare kommunikationer

fraktsatserna sjunkit till mycket låga belopp. Ett väsentligt hinder

för vinnande af nämnda syftemål utgöres af rätten att på nederlag upplägga

spanmål. På den tid, då till följd af kommunikationernas beskaffenhet

svårighet förefanns att vid möjligen inom landet uppkommande behof

af spanmål kunna genom införsel i tillräckligt \god tid fylla detta behof,

var det förmånligt för landet, att till förekommande af brist på denna

nödvändighetsvara förråd af spanmål fanns tillgängligt, men sedan numera

möjligen uppkommande behof kan snart sagdt när som helst fyllas, torde

genom nederlagsrättens borttagande någon fara för brist på spanmål icke

längre förefinnas. Nederlagsrätten, hvilken får åtnjutas under icke mindre

än fem år från det en vara blifvit till nederlag angifven, medför den förmånen

för importören, att erläggande af tullafgift för varan icke eger rum

förr än densamma från nederlaget uttages och under vissa vilkor icke ens

då, utan först viss tid, högst nittio dagar, derefter; hvartill kommer, att

varan, om så önskas, kan utan tullafgifts erläggande få återutföras. De

förmåner, som sålunda genom nederlagsrätten tillkomma importörer af

spanmål, innebära utan tvifvel en stark frestelse att i spekulationssyfte

införa stora förråd af nämnda vara, och tydligt är, att genom sådana

åtgärder det ändamål man velat med tullarnes åsättande vinna i högst väsentlig

grad motverkas. Genom den med nederlagsrätten förenade krediten

å tullafgiften möjliggöres ock för personer, som sakna såväl kapital som

affärserfarenhet, att i handelsafsigt af de# billigare utländska spanmålen

införa qvantiteter, hvilka icke stå i tillbörligt förhållande vare sig till landets

behof eller till importörernas förmåga att bära den förlust, som genom

ett möjligen blifvande prisfall kan blifva eu följd. Det torde ock böra

erinras, att ett upphäfvande af rätten att på tullnederlag upplägga spanmål

icke saknar motsvarighet i fråga om andra varor, enär undantag från

nederlagsrätt redan förefinnes beträffande bränvin och sprit. I anledning

af de skadliga verkningar, som sålunda äro en följd af rätten att på nederlag

upplägga spanmål, och särskildt med hänsyn till jordbrukets behof af

ett effektivt skydd i dess tryckta läge anser utskottet motionärens syfte

synnerligen behjertansvärdt. Dock synes det utskottet kunna ifrågasättas,

huruvida icke eu blott inskränkning i rätten att på nederlag upplägga

spanmål skulle kunna vara tillfyllestgörande för vinnande af nämnda syfte;

och hemställer utskottet derför,

att Riksdagen måtte, i anledning af herr Ericksons

ifrågavarande motion, i skrifvelse till Kongl. Magt anhålla,

att Kong]. Magt måtte så fort ske kan låta under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o d.

söka, huruvida fullgiltiga skäl förefinnas för bibehållande

af den nu medgifna rätten att å tullnederlag upplägga

spanmål, omalen och malen, eller huruvida icke nederlagsrätten

för dessa varor bör upphäfvas eller inskränkas.

Stockholm den 17 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

• i'' ; * (. 1 ( . •> 11 .• ,:''i i*''" . ! H >‘v: • ''•*''

H. CA VALLI.

It >&

- \

‘rV:

M f. \ 1^-1 H. "ia/

:<;• J Ifi; .

Ii » « iMV>! no i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet» Betänkande N:o ti.

5

t

Reservationer:

■'' • .''*<?:■• . .iiJ. rf;.,. . ;>.-T,I.

dels af herrar friherre von Schwerin, S. M.

Meyer, Göransson, Elis Kilson och Wijk;

if‘ i ujt i si 111

Olsson, Lundström,

dels af herr Fredholm, som anfört:

»Frågan om att borttaga rätten, att på nederlag upplägga spanmål,

är en senare tidens företeelse. Herr Bohnstedt väckte inom Första Kammaren

såväl vid 1895 års som vid 1896 års riksdag motion om, att Riksdagen

skulle hos Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i tullstadgan af

den 2 november 1877, att rättigheten att på nederlag upplägga spanmål,

omalen eller malen, varder upphäfd. Bevillningsutskottet tillstyrkte (bet.

12) vid 1895 års riksdag motionen, mot hvilken tillstyrkan 9 af Andra

Kammarens utskottsledamöter reserverade sig. Vid 1896 års riksdag afstyrktes

åter motionen af utskottet (bet. 3 0), mot hvilket beslut alla Första

Kammarens ledamöter reserverade sig. År 1895 biföll Första Kammaren

utskottets hemställan om afskaffande af nederlagsrätten för spanmål med

5o0 röster mot 28, men Andra Kammaren afslog densamma utan votering.

År 1896 biföll Första Kammaren reservationen om denna nederlagsrätts

afskaffande med 57 röster mot 37, men Andra Kammaren afslog densamma

och antog utskottets hemställan om afslag å motionen med 140 röster mot

69. Frågan förföll begge åren, eftersom kamrarnes stridiga beslut ej kunde

vare sig sammanjemkas eller afgöras genom gemensam omröstning.

Den motivering för bibehållandet af rätten att upplägga spanmål på

nederlag, som bevillningsutskottet vid 1896 års riksdag anförde, var af

följande lydelse:

»Nederlagsrätten, som i vårt land är af gammalt ursprung, var under

senare delen af förra århundradet inskränkt till ett fåtal varuslag, hvari

spanmål dock var inbegripen, men omfattar numera sedan lång tid tillbaka

alla varuslag med undantag af bränvin och sprit af säd eller potatis, då

dessa varor blifvit från utrikes ort införda, samt sprängämnen. Långt

ifrån att utvecklingen hittills gått ut på att inskränka rätten att upplägga

varor på nederlag, har tvärtom med allt större styrka den mening gjort

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o b.

sig gällande, att de med nederlagsrätt^!! förenade lättnaderna i varuomsättningen

borde utvidgas, och, såvidt utskottet har sig bekant, har icke

heller i någon utländsk tullagstiftning spanmål blifvit utesluten från nederlagsr

ätten.

Skal synas också förefinnas till det antagandet, att eu sådan uteslutning

skulle kunna för landet medföra betänkliga vådor. Sa länge landets

produktion af brödsäd icke på långt när motsvarar konsumtionen, äi det

nämligen en nödvändighet, att spanmål utifrån införes i stor myckenhet,

och gifvet är, att just nämnda omständighet måste medföra stark spekulation

i denna vara. Rätten för importören att upplägga den införda spanmålen

på nederlag åstadkommer enligt utskottets förmenande icke att spekulationen

blir mera osund. Tvärtom verkar nämnda rått otvifvelaktigt

ett mera konstant pris å spanmål än hvad som skulle blifva följden, om

nederlagsrätten upphäfdes. Då på grund af inträffade förhållanden, såsom

befarad missväxt inom landet eller en antaglig stegring af spanmålsprisen

på den utländska marknaden, eu större import egt ruin än hvad behofvet

sedermera- visat sig hafva kräft, måste det såväl för importörerna som föi

spanmå-lsproducenterna inom landet vara till fördel, att det öfver behofvet

befintliga öfverskottet kan utan allt för stor förlust för importörerna åter

utföras, hvilket väl kan ske med den spanmål, som blifvit upplagd på

men icke med. deri rederi förtuUnde vårcin, enäi importenen, om

denna åter utföres ur riket, förutom kostnaderna för uppläggning och

magasinering m. m., jemväl går miste om det erlagda tullbeloppet. Skulle

genom sådana dryga förluster återutförseln af berörda öfverskott förhindras,

nödgas de importörer, som icke äro dess mera kapitalstarka, att

realisera öfverskottet på den inhemska marknaden, hvarigenom prisen å

denna, till skada för de inhemska producenterna, det vill säga jordbrukare,

körare att nedtryckas, och detta så mycket mera, som prisfallet å

denna vara, när behofvet deraf är fyldt, eger rum i större proportion än

den ökade tillgången, i det att icke annat än undantagsvis för någon

finnes anledning att förskaffa sig mera brödsäd, än hvad han behöfver,

endast af det skälet, att priset derå är lågt, Om man deremot tänker

sig ett motsatt fall, såsom att, på grund af utsigter till en riklig skörd

inom landet och i anledning deraf förmodadt prisfall å spanmål, impoiten

af denna vara nedbringas fill en ringa qvantitet, men att till följd af

inträffande ogynsamma förhållanden, såsom dåligt bergningsväder eller

dylikt, skörden blir förstörd, då är nederlagsrätten ett medel att afböja

faran för spån målsbrist och dermed följande dyr tid. I händelse nederlagsråtten

icke finnes, är det nemligen i sist förutsatta fall med stor fara föi

förlust förenadt att, medan utsigt-erna till god skörd äro för handen, införa

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottet,* Betänkande N:o 6.

7

spanmål, hvadan sådan införsel sa mycket som möjligt undvikes, och sedan

det blifvit uppenbart, att brist på säd kommer att inom landet uppstå,

verkar möjligheten af att tullarne af sådan anledning komma att nedsättas

eller upphäfvas hämmande på den behöfliga införseln, till dess den sena

årstiden och de försvårade kommunikationerna lägga hinder i vägen för

att landets behof af spanmål blifver fyldt. Häraf kunna således, särskilt

för de norra delarne af landet, svåra tider uppstå, då deremot importörerna,

i händelse de genom nederlagsrätten äro skyddade mot alltför stor förlust

på grund af möjligen blifvande prisfall eller tullförändringar, säkerligen

begagna sig af denna rätt för att i tid införa tillräckliga qvantiteter af

spanmål och derigenom motverka en plötslig och allt för stor stegring i de

normala spanmålsprisen.

Ett borttagande af nederlagsrätten skulle dessutom med all sannolikhet

medföra, att svenska köpmän kornme att upplägga spanmål i förråd

på väl belägna platser i våra grannländer Danmark och Norge. De kostnader,

som genom spanmålens uppläggande i dessa länder skulle komma

att drabba köpmännen, torde ej heller vara så stora som motionären framhållit,

i det att frihamn ej behöfver anlitas, utan spanmålen kan uppläggas

på annan lämplig plats.

Förutom de nu framhållna, med nederlagsrätfens borttagande förenade

olägenheter bör äfven beaktas, att svårigheten för köpmannen att

belåna varan ökas och att tvånget för köpmannen att vid införseln betala

hela tullbeloppet måste medföra, att handeln med spanmål för den mindre

kapitalstarke i så betydlig grad betungas, att måhända endast de stora

kapitalisterna skulle ega nog kraft att sysselsätta sig med idkande af sådan

handel. Då spanmålshandeln således genom nederlagsrätfens borttagande

antagligen komine att inskränkas till ett fåtal personer, skulle det för dem

blifva så mycket lättare att till sin fördel bestämma prisen på spanmålsmarknaden,

hvilket icke vore till fromma vare sig för landet i dess helhet

eller särskilt för landets jordbrukare.»

Vid innevarande riksdag har herr O. Erickson i Bjersbv väckt eu

den förenämnde liknande, men så till vida ändrad motion (n:o 189), att

han nu endast vill, att Riksdagen skall hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida nederlagsrätten för spanmål bör bibehållas eller afskaffas,

under förmenande att frågan derom vore omtvistad, enär Första Kammaren

velat, afskaffa denna rätt men Andra Kammaren velat bibehålla densamma.

Visserligen kan man, i likhet med motionären, vid sådant förhållande säga,

att meningarna varit delade, men tager man tillika i betraktande, att af

Riksdagens år 189f> i omröstningarna deltagande 303 ledamöter sex tiondedelar

voro för nederlagsrätfens bibehållande, så kan omöjligen tvekan uppstå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

om hvilken mening som af Riksdagens betydligt öfvervägande flertal da

omfattades; och sedan dess har icke något inträffat, som kunnat gifva anledning

till den förmodan, att Riksdagen i denna fråga skulle hafva ändrat

Vid motionens behandling inom utskottet har detta modifierat motionärens

yrkande så till vida, att utskottet hemställer, att i anledning af

motionen utredning måtte vidtagas, huruvida nederlagsrätten för spanmål

bör bibehållas, upphäfvas eller inskränkas. Deraf skulle man kunna förledas

att tro, det utskottets flertal varit mindre benäget än motionären att

afskaffa nederlagsrätten för spanmål. Men om en sådan uppfattning också

ur formel synpunkt kan sägas hafva något skäl för sig, så saknar den ur

realitetssynpunkt hvarje berättigande, hvilket uppenbart framgår ur utskottets

motivering, hvilken icke är något annat än en omskrifning af den

gemensamma reservation, som första Kammarens utskottsledamötei vid

1896 års riksdag i denna fråga afgåfvo, för att dermed motivera sin uppfattning

om nödvändigheten att afskaffa nederlagsrätten för spanmål..

Med motionen, såsom den af utskottet blifvit tillstyrkt, afses i sjelfva

verket att bereda jordbruket ett ökadt tullskydd. Detta visar sig tydligt

af hvad utskottet yttrar om att nederlagsrätten för spanmål utgör ett

»väsentligt hinder» för att jordbruksnäringen af spanmålstullen skall kunna

erhålla »ett välbehöfligt skydd mot konkurrensen med de länder, der i

följd af gynsammare förhållanden sådana alster kunna frambringas till

billigare pris än hvad här i landet är möjligt» — ett hinder, hvilket,

enligt utskottets förmenande, är så mycket angelägnare att undanrödja, som

jordbruket, efter hvad utskottet håller fram, »i dess tryckta läge är i behof

af ett effektivt skydd». Att nederlagsrätten för spanmål emellertid ej på

minsta sätt minskar tullskyddet för de jordbrukets alster, som man genom

tull å spanmål velat skydda, framgår deraf, att de med begagnandet af

nederlagsrätten enligt 3 kap. i tullstadgan af den 2 november 1877 med

deri gjorda ändringar förknippade omkostnaderna äro ganska afsevärda.

Den, °som af nederlagsrätten vill sig begagna, har nemligen, att på sin

bekostnad låta verkställa besigtning af nederlagsmagasinet och vidare att

likaledes bekosta nödig tullbevakning, då spanmålen skall på magasinet

uppläggas, derstädes under magasineringen vårdas, och från magasinet

uttagas, äfvensom de säkerhetsbesigtningar, som tullverket på vissa mellantider

anordnar. Det är tydligt, att dessa omkostnader äro egnade att höja

i stället för att minska tullafgiften.

Hvad nu sjelfva tullafgiften beträffar, så förmenar utskottet, att den

importör, som upplägger spanmål på nederlag, beredes en fördel derigenom,

att han ej behöfver erlägga tullen genast vid införseln, utan först då

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6. 9

han spanmålen från nederlaget för inhemsk förbrukning uttager. Det är doek

svårt att fatta, hvarför denna fördel ej skulle vara både rättvis och billi«- och

detta 1 icke mindre grad än den, som beredes bränvinstillverkarne, då dem

lemnas anstånd med tillverkningsskattens inbetalande till dess de uttaga

det åt dem tillverkade bränvinet från det nederlag, hvari de upplagt det

Utskottet har vidare anmärkt, att en alldeles särskild förmån kommer importoren

af spanmål till godo genom det anstånd med tullafgiftens erläggande,

som honom beviljas, i det han icke är skyldig att tullafgiften inbetala

förr än efter en viss tid, högst nittio dagar, från det uttagning från

nederlaget skett. Härvid är dock att märka, för det första, att strama

fördel tillkommer alla importörer af hvad slags gods som helst, som upplägges

på nederlag. Vidare torde böra observeras, att den fördel, som

tillkommer importören af gods, som upplägges på nederlag, framför den

s°m -/ör det’ rätteliSen ickö får anslås till anstånd med betalningen

åt tullafgiften under 90 dagar, eftersom det för den godsegare, som ei

upplägger godset på nederlag, är medgifvet att anstå med tullafgiftens inbetalning

under eu tid af 30 dagar från det godset anlända Den ökade

respittiden för tullafgiftens erläggande är sålunda i fråga om nederlagsgods

rätteligen sextio dagar. För denna förmån får likväl importören af

gods, som upplägges på nederlag, betala eu nederlagsafgift af en procent

af det belopp, hvartill tullafgiften för godset uppgår. Denna afgift motsvarar

1 årlig ränta för den beviljade krediten 4 % för en tid af nittio

dagar och 6 % för en tid af sextio dagar, och dermed torde ett tillräckligt

vederlag för den förenämnda förmånen få anses vara af importören

erlagdt. Af det nu anförda framgår uppenbart, att ett bibehållande af

nederlagsrätten för spanmål icke bereder importören deraf någon lindring

1 den spanmål åsätta tullen, utan att begagnandet af denna rätt i ställett

någon mån bidrager att förhöja denna tull.

Ett afskaffande af nederlagsrätten för spanmål skulle deremot för

importören ovilkorligen (utom andra i utskottsbetänkandet från 1896 anörda

olägenheter) medföra en effektiv höjning i den spanmål nu åsätta

tullen, och detta till ett belopp, som motsvarade räntan å den erla°-da

tullen intill försäljningsdagen. Gifvetvis blir det den, som af importören

köper spanmål, hvilken vid sådant förhållande får betala denna förhöjning

1 tullafgiften, och 1 sin ordning kommer han nog att öfverföra densamma

pa den, som af honom köper, så att till sist blir det den, som äter brödet,

hvilken får göra slutliqviden. Det af motionären ifrågasatta och af utskottet

tillstyrkta afskaffande! af nederlagsrätten å spanmål resulterar sålunda

deruti att på en omväg söka åstadkomma eu höjning af spanmålstullen.

Om, i betraktande af att för närvarande qvarnegarne äro landets

Bih. till Biksd. Prof. IH9H. .5 Sand. 1 Afd. 6 Häft. >

opaginerad Kontrollera mot PDF

](l Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

förnämsta spanmålsimportörer, en sådan sträfvan framkallats af önskan att

finska det stora tullskydd, som kommit qvarnegarne till godo, så vill det

synas, som rättelse derutinnan skulle kunna vinnas på ett korrektare och

mera i öppen dag liggande sätt genom att minska mjöltullen, hvarom också

motion (n:o 193) vid denna riksdag blifvit väckt.

Det torde icke heller böra förbises, att man vid ett afskaffande af

rättigheten att på nederlag upplägga spån mål icke kan undgå att vid

återutförsel medgifva restitution af den erlagda tullen, så vida man icke

skall nära nog omöjliggöra all handel med utländsk spanmål eu handel,

som för oss, hvilka bo i detta land, är en absolut nödvändighet, så länge

landets befolkning behöfver från utlandet införa en tredjedel af den spanmål,

som den för'' sitt brödbehof konsumerar. Men en sådan tullrestitution

är i fråga om spanmål förenad med sådana svårigheter i följd af omöjlio-heten

att vid utförseln skilja mellan utländsk och inhemsk spanmål, att

den för att genomföras krafvel- eu särskild lagstiftning, hvarom den senaste

tidens erfarenhet från Tyskland nogsamt bär vittne.

Den af utskottet ‘ifrågasätta inskränkningen i nederlagsrätt^! for

spanmål kan svårligen afse annat än den tid åt fem är, under hvilken

denna rätt får åtnjutas. Men ehuru jag aldrig handlat, med spanmål, vill

det dock synas mig otänkbart, att denna utsträckta tid af »icke mindi e än

fem år» skulle jemte anståndet med tullafgiftens erläggande, på sätt ututskottet

säger, »utan tvifvel innebära en ställe frestelse att i spekulationssyfte

införa stora förråd af nämnda vara». Man har nemligen svårt att

föreställa sig, att det kan gifvas en enda affärsman, som i spekulationssyfte

inför spanmål i afvaktan på, att en om 2, 3, 4 ä 5 år möjligen

inträffande missväxt skall så höja spanmålens pris, att häri genom prisförhöjningen

icke blott blir betäckt för under tiden lidna ränteförluster,

vigtminskning in. in., utan tillika gör eu risken motsvarande vinst pa

affären. En inskränkning i tiden, under hvilken spanmålen får ligga på

nederlag, är således för handeln dermed betydelselös och af sådan orsak

också utan ändamål.

Hvarje utredning om huruvida fullgiltiga skäl förefinnas för bibehållande

af rätten att å tullnederlag upplägga spanmål synes mig alldeles

obehöflig, då erfarenheten från ett helt århundrade, under hvilket tullskyddet

varit kraftigare än nu, gitvit oss tillräcklig insigt i behofvet deraf.

För dem, som i likhet med Riksdagens förutvarande majoritet fortfarande

anse, att ett afskaffande af nederlagsrätten för spanmål icke kan annat än

lända till skada för handeln med denna vara och för konsumenten medföra

ett förhöjdt pris derå, samt att en inskränkning i sagda rätt är ändamålslös,

kan en anhållan hos Kongl. Maj:t om utredning i ena soro andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 6.

11

hänseendet icke betraktas annat än som en contradictio in adjecto. Åt’

den ena såväl som åt den andra anledningen finner jag mig föranlåten att,

i olikhet med utskottets flertal, göra yrkande derom,

att hvarken den i ämnet väckta motionen eller

utskottets i anledning af densamma gjorda hemställan

måtte af Riksdagen bifallas.»

dels ock, mot utskottets motivering, af herr Swartling.

Härjemte har herr G. Jansson begärt få antecknadt, att han icke

inom utskottet deltagit i behandlingen af förevarande ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1898:5 Skrifvelse till Konungen, om ändring i kongl. förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897. s. 7 i texten