Sök i Ratio Lex

Memorial, angående ändring af gällande bestämmelser rörande stämpelförsäljningsmans och stämpelkontrollants rätt till provision.

1898-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1898:9, Memorial, angående ändring af gällande bestämmelser rörande stämpelförsäljningsmans och stämpelkontrollants rätt till provision.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

1

\:o it.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1898, kl. 2 e. m.

Memorial, angående ändring af gällande bestämmelser rörande

stämpelförsäljningsmans och stämpelkontrollants rätt till

provision.

(l:a A.)

Angående stämpelförsäljningsmans rätt till ersättning för besvär

och kostnader, finnes i 51 § af kongl. förordningen angående stämpelafgiften

den 9 augusti 1894 stadgadt följande:

»I redovisning för stämplar eger försäljningsman såsom ersättning

för besvär och kostnader räkna sig till godo, i Stockholm och länsresidensstäderna

tre procent samt i öfriga städer och å landet fyra procent

af det belopp, för hvilket stämplar försålts, intill en årlig försäljningssumma

af 20,000 kronor; dock att domhafvande å landet må, äfven om

han är boende i residensstad, tillgodoföra sig fyra procent af det försålda

beloppet intill nyssnämnda årliga försäljningssumma. För Överskjutande

belopp må icke i något fall beräknas högre provision än två

procent.

Der särskilda bestämmelser äro meddelade om provision för tjensteman,

hvilken vid embetsverk erhållit förordnande att verkställa stämpelbeliiggning

af expeditioner, gäller hvad sålunda är stadgadt.»

Äldre stämpelförordningar anvisade den, som påförts för hög

stämpelafgift, ingen annan utväg att härutinnan vinna rättelse än genom

Idb. till Riksd. Prof,. 1998. 5 Samt. 1 Ajd. 9 Höft. (N:o 9.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

åtal mot den embets- eller tjensteman, som handlagt stämpelfrågan.

Om i aktionsmålet blef utredt, att stämpelafgift debiterats till högre

belopp än som vederbort, förpligtades då tjenstemannen att mot återfående

af de obehörigt åsätta stämplarne återbetala den uppburna afgiften,

hvaraf blef en naturlig följd, att någon provision å det återburna

beloppet ej kom att utgå.

Genom 26 § i nu gällande stämpelförordning infördes emellertid

ett enklare förfarande för erhållande af restitution af för högt debiterad

stämpelafgift, i det att rätt till sådan restitution medgafs, utan att

tjenstemannen behöfde inblandas i saken. Talan om återfående af erlagd

stämpelafgift kan numera anhängiggöras i den hofrätt, hvarunder

tjenstemannen lyder, hvarefter hofrätten eller Kong!. Maj:t, derest talan

dit fullföljes, eger förordna om återbetalning åt för högt debiterad

stämpelafgift, hvilken den dertill berättigade då eger att i statskontoret

uppbära. Vid detta förfarande möter emellertid den oegentligheten,

att den tjensteman, som verkstält en debitering, hvilken sedermera befunnits

origtig, icke, utan att särskildt åtal mot honom anställes för

felaktigt förfarande, synes kunna förpligtas att återbära den provision,

som belöper på den restituerade, men af honom redovisade stämpelafgiften,

och utskottet har af officiela handlingar, som öfverlemnats till

utskottet, inhemtat, att fall äfven förekommit, der domare vägrat att

på anmaning från statskontoret återbetala den provision, han i ett sådant

fall som det nu omförmälda tillgodonjutit. Något rimligt skäl

synes dock icke förefinnas, att statsverket skall behöfva vidkännas provision

för det stämpelbelopp, som origtigt debiterats. Och då den restituerade

stämpeln kan uppgå till betydande belopp — såsom vid testamenten,

fideikommiss och bouppteckningar — är frågan af den praktiska

betydelse, att den icke får förbises. Utskottet anser derför nödigt

att för de fall af restitution, som i 26 § stämpelförordningen afses,

genom ett tillägg till 51 § i samma förordning uttryckligen stadga

skyldighet för embets- eller tjensteman, som verkstält origtig debitering

af stämpelafgift, att återbära af honom åtnjuten provision lör det för

högt debiterade beloppet, samt hemställer,

l:o) att Riksdagen måtte besluta, att 51 § i nu

gällande förordning angående stämpelafgiften skall i

nedan intagna delar erhålla följande förändrade lydelse:
»I

redovisning — —---—--— —

— — — — — — — — två procent.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

Har i den ordning 26 § stadgar genom beslut, som

eger laga kraft, blifvit bestämdt, att erlagd stämpelafgift

må återbekommas, skall derå belöpande provision

gå åter.

Den särskilda-----------

--------stadgadt.»

Till kontroll af att stadgad stämpelafgift utgöres, finnes i 40 och

41 §§ af gällande stämpelförordning stadgadt, att, då renoveradt exemplar

af underrätts protokoll öfver lagfarter, inteckningar, äktenskapsförord

samt bouppteckningar, testamenten, som vid domstolen bevakas, morgongåfvobref

och afhandlingar om lösöreköp till hofrätt insändas, dervid

skola fogas de med n:o 2 märkta delarne af de dubbla beläggningsstämplar,

med hvilka de till protokollen hörande handlingar blifvit

försedda; samt att de insända stämpeldelarne skola i hofrätternas

advokatfiskalskontor granskas och med protokollen jemföras genom

dertill af hofrätterna förordnade tjensteman, hvilka böra hos advokatfiskalen

anmäla förekommande felaktigheter.

Enligt sist nämnda paragraf ega dessa tjenstemän att för omförmälda

granskuingsarbete uppbära af stämpelmedlen utgående arfvode.

Härjemte finnes särskilt anmärkningsarfvode stadgadt i G0 § 2

mom., hvilket författningsrum är af följande lydelse:

»A de medel, böter undantagna, som inflyta med anledning af

anmärkning af särskild, enligt 41 § af hofrätt förordnad tjensteman,

utgår anmärkningsarfvode med femton procent, hvaraf hälften tillfaller

denne tjensteman och hälften advokatfiskalen i hofrätten.»

Med den sålunda beviljade provisionen af 15 procent å de medel,

som inflyta med anledning af gjord anmärkning för uraktlåten stämpelbeläggning

eller för lågt debiterad stämpelafgift har tydligen afsctts

att bereda en godtgörelse åt vederbörande tjensteman allenast i det

fall, att på grund af gjord anmärkning staten erhållit någon inkomst,

om hvilken den eljest gått miste.

Ej sällan lärer emellertid förekomma, att, sedan vid granskningen

af do till hofrätten insända renovationerna befunnits, att någon dertill

hörande stämpel saknas, vid framstäld anmärkning blifver utrönt, att

den handling, som i protokollet afses, väl blifvit i vederbörlig ordning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Memorial N:o 9.

belagd med stämpel, men att kontrollstämpeln af glömska från domhafvandens

sida ej kommit att medfölja renovationen; samt att domhafvanden

efter erhållen del af anmärkningen med upplysning om

nämnda förhållande insänder den kontrollstämpel, som fattats. I sådana

fall bör enligt utskottets åsigt någon anmärkningsprovision icke af

statsverket utbetalas, helst som den granskande tjenstemannen redan

genom 41 § blifvit tillförsäkrad särskild^ af stämpelmedlen utgående

granskningsarfvode, utan torde provision böra utgå endast i det fall,

att handling, som bort beläggas med stämpel, antingen ej fått sådan

sig åsatt eller ock blifvit belagd med stämpel till mindre belopp än

det stadgade.

Då, enligt hvad för utskottet blifvit anmäldt, förordningens ordalag

gifvit anledning till en tolkning i motsatt rigtning mot den åsigt,

utskottet sålunda uttalat, har utskottet velat föreslå ett förtydligande

af stadgandet rörande den provision, som i anledning af anmärkning

af nu i frågavarande slag bör till ofvanbemälde tjensteman utgå, samt

hemställer i sådant hänseende,

2:o) att Riksdagen måtte besluta, att 60 § 2 mom.

i gällande förordning angående stämpelafgiften skall

erhålla följande förändrade lydelse:

»//ar anmärkning af särskild enligt 41 § förordnad

tjensteman föranledt, att högre stämpelbelopp, än vid

handlings stämpelbeläggning varit beräknadt, kommit statsverket

till godo, utgår anmärkningsarfvode ä dessa medel

med 15 procent, hvaraf hälften tillfaller denne tjensteman

och hälften advokatfiskalen i hofrätten».

Stockholm den 24 februari 1898.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

STOCKHOLM. P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE. 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.