Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

1898-03-24 · 71 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 71 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1898:2, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

Vftft i •>;»'' sfi si i :]•> L > '' b'';l''

i, .''u- .-q k«j (‘ -tv !:0 '' ■ ;■ ''.v. .... . tn.n

ur * •: "■ v.,"m '' ’ . .vm./ v.r- •

N o 2.

, ■ T;,''!: <£■■ rM .''■no'' R>'' i''-''

Ank. till Rikscl. kansli dén 28 mars 1898, kl. 2 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o /,

i anledning af väckt motion i fråga om åtgärder till

främjande af svenska alsters afsättning i utlandet och.

till höjande af den svenska sjöfartsnäringen.

I en till utskottet hänvisad motion (n:o 31) har herr Retlig fäst

uppmärksamhet å angelägenheten af åtgärders vidtagande till höjande

af vår utrikes handel och sjöfart, särskildt för åstadkommande af direkta

sjöfartsförbindelser med svenska fartyg mellan Sverige och transmarina

länder.

I sådant afseende anför motionären hufvudsakligen följande:

»Under det att regering och Riksdag under en lång följd af år på

mångahanda sätt direkt och indirekt understöd! och omhuldat landtbruksnäringen

och särskildt sökt genom tullar gynna denna näring och den

inhemska industrien, har vår utrikes handel och den deraf beroende

sjöfartsnäringen lemnats så godt som obeaktade. Utom anslaget till

befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart, 11,500 kronor, äro till

främjande af vår export å riksstaten uppförda endast två anslag af tillhopa

25,000 kronor eller 15,000 kronor till främjande i allmänhet af

svenska alsters afsättning i utlandet och 10,000 kronor till handelsstipendier,

i förhållande till ändamålets vigt minima belopp. Och för

sjöfartsnäringens främjande finnas utom förstnämnda anslag icke, så vidt

jag vet, några medel anvisade. Den har tvärtom, i motsats till alla

Bill. till ltiksd. Prof. 1898. 8 Samt. 2 A/d. 7 Band. 2 Hälft. (N:o 2). I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

andra transportmedel, anlitats såsom en skattekälla, och detta i mycket

hög grad.»

Motionären framhåller dervid, att på den svenska utrikes sjöfarten

hvilade — förutom kostnaderna för skeppsmätning —konsulatafgifter, lastpenningar,

lotspenningar, fyr- och båkafgifter, tonafgifter till sjömanshusen

samt hamnafgifter för fartyg och grundpenningar, och att alla

dessa afgifter utginge efter fartygets hela tontal, lotspenningar dock

äfven efter den lotsade vägens längd, och i regel utan hänsyn till den

omfattning, hvari detta tontal för handelsoperation toges i anspråk och

alltså utan hänsyn till fartygets förmåga att erlägga afgifterna. Konsulatafgiften

utginge visserligen endast, om fartyget till större eller

mindre del lossade eller lastade eller både lossade och lastade, och

angående lastpenningarna gälde, att fartyg, som under samma år gjorde

flera resor mellan Sverige och utrikes ort, vid förnyadt inkommande

erlade denna afgift endast, när fartyget innehade last och större eller

mindre del deraf lossade, hvarvid såsom barlastade ansåges fartyg,

hvilkas last understeg en tiondedel af drägtigheten, och från afgifter

befriades, bland andra, fartyg, som på resa mellan utrikes orter i svensk

hamn lossade eller lastade varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet.

Efter erinran äfven om bestämmelserna i vissa grundpenningtaxor,

fortsätter motionären:

»Men i öfrigt är regel, att afgifterna utgå oberoende af huruvida

fartyget innehar någon last alls eller är mer eller mindre lastadt.

Det är visserligen sant, att af dessa afgifter alla de, som erläggas

i svenska hamnar, äfven drabba utländska fartyg, men detta gör icke

förhållandet för den svenska sjöfarten mindre tryckande.

Redan i de yttranden, som med anledning af Riksdagens skrifvelse

den 14 maj 1888, angående undersökning af den svenska sjöfartsnäringens

tillstånd, afgåfvos till kommerskollegium, betonades, att svenska

fartyg vore i flera hänseenden mera betungade af afgifter och pålagor

än andra nationers. Detta förhållande har sedan dess blifvit än mera

accentueradt derigenom, att dels numera allt mer och mer användas

större, lastdrygare ångfartyg, Indika- kunna göra tätare resor än segelfartyg

och dervid få, med någon modifikation, hvarje gång oberoende

af lastens myckenhet erlägga afgifter för sitt stora tontal, dels fartygsafgifterna

i vårt grannland Danmark blifvit i sammanhang med frihamnens

i Köpenhamn öppnande betydligt nedsatta, dels ock vissa

afgifter såväl der som i några tyska hamnar och äfven i Frankrike

numera beräknas efter lossadt och lastadt tonnage.

Den med anledning åt Riksdagens berörda skrifvelse tillsatta sjö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

fartsnäringskomitén föreslog på sin tid åtskilliga åtgärder till don svenska

sjöfartsnäringens höjande, men om också åtskilliga af komiténs framställningar,

såsom angående kostnaderna för sjöfolks hemför sk affiring

m. fl., ledt till afsedt resultat, sväfvar dock flertalet deraf ännu oafgjordt.

Så är fallet med skeppsmätningskostnadernas gäldande af staten. Så

med de lindringar i konsulatafgifternas erläggande, komitén föreslog, i

hvilket afseende ifrågasattes, bland annat, befrielse från afgifter såväl

för en, visst tontal Överskjutande drägtighet, som äfvensom fartyget i

en hamn lossade eller lastade blott en viss mindre qvantitet, en tiondedel

af drägtigheten. Frågan om lastpenningarnas afskaffande eller användande

till sjöfartspremier enligt komiténs förslag bidar också sin

lösning, liksom hela spörsmålet om dylika premier m. m.

I sammanhang härmed står ett annat förhållande, hvarpå jag nu

vill rigta uppmärksamheten. Redan sjöfartsnäringskomiten betonade, att

inom den större transoceana fraktfarten den svenska handelsflottan förlorat

den betydelse, den en gång egt. Statistiken bekräftar detta allt

fortfarande. Under det att numera med allt större magt nödvändigheten

för de gamla kulturländerna att uppsöka de transmarina afsättningsfälten

gör sig gällande, besörjes vår utförsel till dessa liksom vår

import af så kallade kolonialvaror från desamma till öfvervägande grad

af främmande länder.»

Efter framhållande i sådant afseende, med stöd af statistiska data,

att Sveriges direkta sjöfartsförbindelser med främmande länder vore till

allra största delen begränsade till Nordsjö- och Östersjöländer, hufvudsakligen

Danmark, Tyskland samt Storbritannien, och att detta förhållande

framträdde i skarpare belysning, om i betraktande toges den

direkta utrikes varuomsättningen, fortfar motionären:

»Icke nog med, att vi redan till följd af vårt aflägsna läge ega

sämre förutsättningar för seger i täflingskampen om de transmarina

marknadsfälten, vår ställning förvärras således än ytterligare deraf, att

vår omsättning med transoceana länder icke sker direkt, ett förhållande,

som drager med sig stora faux-frais, de der sluka en allt för betydande

del af vinsten. Ty omlastningen i det europeiska trafikcentrum Dondon,

Hamburg, Antwerpen m. m. — medför icke blott i regel högre

fraktkostnader, deraf vållas äfven uppehåll, osäkerhet i leveransers fullgörande,

fara för skada å godset vid omlastningen, svårkontrollerade

uppmätningar, magasinerings- och andra kostnader, allt olägenheter, som

ställa våra affärsmän i sämre läge än deras konkurrenter i land, som

ega direkta'' förbindelser med transmarina länder.

Tager man så i betraktande, hurusom vi sjelfva tynga ned de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utslcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

krafter, vi kunna föra fram i täflingsstridén, med våra ofvan omförmälda

dryga ^ sjöfartsafgifter, och att våra konkurrenter, åtminstone Danmark

och Tyskland, ega institutioner, särskildt egnade att främja och lätta

exporthandeln och den derför arbetande industrien, medan åter våra affärsmän

undanhållas dessa institutioner, då må det icke heller förvåna någon,

att vår handel och vår sjöfart och den industri, som arbetar för export,

icke nått den utveckling, den under gynsammare förhållanden kunde

vinna. Och allt detta under det att vårt eget intresse borde bjuda oss

att bereda våra affärsmän å deras aflägsna operationsbas bättre, men

icke sämre vilkor än deras konkurrenter.»

Redan det anförda syntes motionären gifva fog för att rigta Riksdagens

uppmärksamhet å förevarande angelägenheter.

Åtskilliga åtgärder till höjande af vår exportindustri, vår handel

och sjöfart hade, erinrar motionären, sedan länge inom de praktiska

näringsidkarnes kretsar ansetts angelägna. Redan 1882 uppstäldes från

deras sida frågan om frilager på dagordningeni Sverige, och frihamnsfrågan

berördes såsom en framtidshägring redan af den sagda år tillsatta komitén.

Efter vexlande, men alltid olycksdigra öden hade dock frågan vid 1894

års riksdag vunnit terräng, och Riksdagen begärde då, att Kongl. Maj:t

måtte låta utreda, om och under hvilka vilkor frilagersinstitutionen lämpligen

skulle kunna utan uppoffringar för statsverket här i landet införas

samt derefter till Riksdagen inkomma med förslag till de lagstiftningsåtgärder,

hvartill utredningen kunde gifva anledning, äfvensom låta

verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

i Sverige. Den i anledning häraf tillsatta komitén hade redan

i juni månad 1895 afgifvit sitt betänkande med förslag till författningar i

ärendet, men oaktadt det lifliga intresse, hvarmed frågorna omfattats i de

större affärssamhällena, hade Riksdagen ännu icke fått behandla saken.

»Såsom förutsättning», fortfar motionären, »för att afsevärdt gagn

skulle vinnas af frihamn, framstälde sistberörda komité, efter tillstyrkande

af de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö,

angelägenheten deraf, att sjöfay tsumgälderna icke blott gjordes så lindriga

som möjligt, utan ock, hvad fyr- och båkafgifter och hamnafgifter för

fartyg beträffade, antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt

tonnage eller ock omfördes till varuafgifter. I sitt yttrande öfver komiténs

förslag framhöllo embetsverken också, att, för så vidt, på sätt komitén

ansett, frihamnsinstitutionen skulle vara betingad af de nuvarande fartygsumgäldernas

afskaffande, nedsättning eller utgörande efter andra än för

närvarande gällande grunder, det torde vara nödigt, att, innan allmänna

bestämmelser meddelades rörande frihamns inrättande, visshet blefve

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

vunnen, i hvad mån några sådana förändringar i afseende å dessa umgälder,

som nyss antydts, kunde lämpligen genomföras.

Men utom att man sålunda sträfvat till att, genom införande af

frilagers- och frihamnsinstitutionerna och hvad deraf skulle följa, åstadkomma

bättre vilkor för vår exportindustri och framkallande af direkta

förbindelser med transmarina länder, har man i särskilda fall sökt partielt

nå målet. Så gjordes för ett utländskt rederi förlidet år framställning

om sjöfartsafgifternas beräknande efter lossadt och lastadt tonnage för

två direkta sydamerikanska linier, men efter det kommerskollegium, framhållande

önskvärdheten af en utredning i fråga om lämpligheten af en

dylik beräkningsgrund, afstyrkt ett undantag från regeln i detta särskilda

fall, under hänvisande i stället på subvention åt svensk linie, afslogs

framställningen. En liknande framställning, afseende ångbåtstrade

Köpenhamns frihamn—Göteborg—Ostasien, är ännu oafgjord. Dessa

båda för utländska rederier gjorda försök att hjelpa oss från omlastningstvånget

innebära åtminstone en mycket stark uppfordran till våra inhemska

rederier att genom sammanslutningar af deras kapital taga saken

i sin egen hand, dervid de borde kunna påräkna både direkt, och indirekt

understöd af statsmagterna, då handeln och exportindustrien oafvislinen

kräfva direkta transmarina förbindelser för att kunna erhålla skä
O
ligt

utbyte.»

Motionären sammanfattar slutligen sin framställning på följande sätt:

»Hvilka åtgärder, som nu enligt min mening lämpligast böra vidtagas

för att råda bot mot de ogynsamma vilkor, hvarunder vår utrikes

handel och vår sjöfart arbeta, derom har jag ofvan redan gifvit. någon

antydan. De kunna afse nedsättande eller afskaffande af vissa sjöfartsafgifter,

som icke äro absolut nödiga för de ändamål, för hvilka de nu

må vara afsedda; hvarvid bör tagas i öfvervägande, om icke t. ex. fyroch

båkafgiften må kunna afskaffas och utbytas mot ett fast anslag i

riksstaten, på sätt nyligen skett i Danmark. Man kan ifrågasätta förändrade

grunder för beräknande af de sjöfartsafgifter, som måste qvarstå,

dervid lämpligheten af deras utgående helt eller delvis efter lossadt och

lastadt tonnage bör komma i betraktande, och i detta afseende lärer böra

öfvervägas, om afgiften icke kunde utgå i en fallande skala, allt efter

som fartyget lossade eller lastade full last eller last, motsvarande hälften,

fjerdedelen eller tiondedelen af dess drägtighet. I samband härmed

borde förebringas utredning om behofvet af sjöfartsafgifternas reglering

med hänsyn till frilagers- och fri hamnsinstitutionernas införande, hvilka

frågor af komitén stälts i samband. Vidare borde undersökas lämpligheten

af vissa sjöfartsafgifters användande, på sätt äfven föreslagits,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottets

utredning.

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

direkt till den svenska sjöfartens fromma, i form af sjöfartspremier,

subvention eller för restituerande af afgifter, som svenska i likhet med

utländska fartyg skulle hafva att erlägga. Och äfven borde utredas,

huruvida icke från statens sida kunde vidtagas kraftigare åtgärder för

främjande af afsättningen utrikes af svenska alster, särskildt om derför

anlitades svenskt lastrum, vidare lämpligheten af låneunderstöd åt rederier

eller svenska handelshus i utlandet för förmedlande af afsättningen af

svenska varor m. m.

Hvad jag nu i den största korthet antydt gifver emellertid vid

lian den, att. till höjande af vår utrikes handel och sjöfart erbjuda sig

inånga skiftande utvägar, som beröra olika lagstiftnings- och förvaltningsområden,

och af hvilka en del beror af Kongl. Maj:t ensam, en del

åter äfven af Riksdagens eller Kongl. Maj:ts och Riksdagens sammanstämmande

beslut. Men för att saken må kunna planmessigt och syftesenligt

utföras till .förmån för både handeln och sjöfarten, kräfver den en

omfattande utredning, för hvilken böra tagas i anspråk icke blott embetsmannabildning,

utan ock hufvudsakligen praktisk erfarenhet om näringarnas

vilkor.»

Motionären hemställer på grund häraf, t

»att Riksdagen måtte i skrifvelse i till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, hvilka åtgärder, som må kunna och

böra vidtagas såväl till främjande af afsättningen i utlandet af svenska

alster som till höjande af den svenska sjöfartsnäringen, särskildt för

astadkommande af direkta sjöfartsförbindelser med svenska fartyg mellan

Sverige och transmarina länder, samt derefter vidtaga eller till Riksdagen

afgifva förslag om vidtagande af de åtgärder, hvartill utredningen

må kunna gifva anledning.»

Utskoitet har funnit hvad motionären anfört rörande förhållandet

med vår sjörfartsnäring och direkta utrikes varuomsättning förtjena en

noggrann uppmärksamhet. För att underlätta bedömandet af, hvilka åtgärder

höra vidtagas till höjande af sjöfartsnäringen och till främjande

af vår direkta handel på främmande länder, har utskottet funnit angeläget

att först söka erhålla en på statistiska data grundad bild af dessa

näringars nuvarande ställning och de förändringar, denna undergått under

den senare tiden. För utskottet har det gifvetvis icke varit möjligt att

i dessa afseenden erhålla den fullständiga utredning, som varit önsklig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Ulåtande N:o 2. 7

och icke utan dels en omfattande hopsamling och bearbetning af ett

mycket vidlyftigt statistiskt material, dels inhemtande af,näringsidkares,

redares och affärsmäns yttrande kan vinnas. Dock antager utskottet, att

de uppgifter, utskottet här nedan sammanfört, skola vara egnade att

åtminstone så mycket belysa saken, att deraf må framgå, om motionären

haft fog för att påkalla vidtagandet af åtgärder i det af honom angifna

syftet.

De uppgifter rörande den svenska sjöfartsnäringen, utskottet nu gar

att meddela, ansluta sig i de flesta afseenden till den statistik, som den

s. k. sjöfartsnäringskomitén i sitt den 12 september 1890 afgifna

betänkande meddelat för tiden före ar 1888, och äro i hufvudsak hetotade

dels från den af det norske statistiske centralbureau år 1897 utgifna

internationella sjöfartsstatistiken, dels ock från kommerskoålegii i dagarne

från trycket utkomna berättelse angående rikets sjöfart år 1896, hvarjemte

i några fall uppgifter kunnat erhållas för år 1897.

Antalet och drägtiglieten af svenska handelsflottans fartyg nedannämnda

år framgå al följande öfversigt:

År:

Segelfartyg.

Ångfartyg.

Summa

verkligt

tontal.

Summa

beräknad!

tontal *.

Antal.

Ton.

Antal.

Ton.

(Verkliga.)

1875 .......... ...................

3.573

424,042

664

83,007

507,049

673,063

1880 ............................

3.581

461,593

752

81,049

542,642

704,740

1885 ............................. •

3.090

406,910

878

110,151

517,061

737,363

1890 ...............................

2,858

369,680

1,016

141,267

510,947

793,481

1891 ...............................

3.006

379,604

1,181

152,493

532,097

837,083

1892 . ..............................

2,927

376,903

1,209

171,808

548,711

892,327

1893 .............................

2,844

369,359

1,229

177,156

546,515

900,827

1894 ...............................

2,914

371,097

1,248

179.253

550,350

908,856

1895 ..............................

2.030

301,727

733

181,276

483,003

845,555

1896 .................................

2,013

290,855

756

205,964

496,819

908,747

j Ökning (minskning) procenl

- 44 %

- 69 %

I + 14 %

+ 148 %

- 2 %

+ 35 %

Den betydande tillbakagången i vår handelsflottas verkliga tontal

1895 och 1896 iir emellertid hufvudsakligen skenbar, då nemligen

uteslötos åtskilliga fartyg, som ingingo i de föreTill

följd af ångbåtsflottans starka tillväxt har dock

aren

ur statistiken år 1895

gående årens statistik.

* Ångfartygens (nutid beräknad! bil

In* ga rigör dorn» verkliga.

Statistiska

uppgifter.

Sjöfartsnäringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

det totala beräknade tontalet redan år 1896 kunnat höja sig nära nog

till samma siffra som före nämnda uteslutning.

Fransedt förhallandena åren 1895 och 1896, företer äfven vår handelsflottas

verkliga tontal under de senare åren en ökning, som dock först

ifrån år 1892 öfverstigit samma tontal år 1880. Till antalet har deremot

vår handelsflotta icke något afl de efter år 1880 följande åren

natt de siffror, hvart och ett af åren 1874—1880 kunde framte.

Det fortgår, såsom väl kändt, äfven i andra länder alltjemt eu

ökning af ångbåtsflottan på segelflottans bekostnad. Utskottet skall i

sådant afseende med Sverige jemföra förhållandena i Storbritannien och

Irland samt i Norge, dervid följande sagda internationella statistik,

utom hvad siffrorna för Sverige år 1896 beträffar, hvilka hemtats från

den svenska statistiken:

Sverige.

......

Storbritannien och Irland

''

Norge

ångfartyg

segelfartyg

ångfartyg j segelfartyg

ångfartyg

segelfartyg’'' *

antal j ton

antal

lön

antal j ton j antal J ton

antal

ton

antal

ton

11886

680 97,700

2,655

380,500

6,0444,450,300 17,018 3,456,600

510

114,100

7,154

1,448.900

1890

74-2 120,500

2.484-

349,500

7,139 5,283,900 14,640i 3,041,300

592

108,100

6,693

1,443,300

1895

985 j 16*0,500, 2.4-99

1

348,000

8,263 0,685,300| 12,943; 2,987,200

859

295,500

6,453

1.335,300

1896

756 I 205,900 2,013

290,855

8,386 6.856,lool 12,617 2,866,900

915

359,600

6,355

1,283,900

Den tillökning, Sveriges handelsflotta på 1880-talet företedde —

och denna öfverträffas icke mycket af förhållandena på 1890-talet —

betecknade sjöfartsnäringskomitén såsom ganska obetydlig. I jemförelse

med tillväxten i åtskilliga andra länder funne man lätt, yttrade komitén,

att Sverige icke längre intoge samma plats som tillförene bland de

sjöfartsidkande nationerna. Komitén meddelade en öfversigt till belysande

häraf, hvarur må anföras följande:

Svenska segelflottan

Svenska ångbåtsflottan

Svenska handelsflottan

i % af samtliga nationers

i % af samtliga nationers

i % af sämtliga nationers

verk!, ton beräkn. ton

1875 3.0 7

2.4 3

2.9 3

2.78

1880 3.4 9

1.8 1

3.0 3

2. co

1885 3.3 9

1.4 8

2.ce

2.14

1888 3.47

1.54

2.G4

2.1 3

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Komitén anmärker härvid, att det redan vore från år 1875 den

svenska handelsflottans relativa tillbakagång kunde sägas datera sig och

att den obetydliga tillväxten 1876—1880 icke varit tillräcklig att uppväga

de motsvarande framsteg, som samtidigt gjordes i andra länder.

Till kompletterande af dessa siffror inhemtas af ofta nämnda internationella

statistik, att den svenska handelsflottan (fartyg öfver 50 ton)

den 1 januari 1890 utgjorde 1.7 8 procent af det beräknade verldstonnaget,

men den 1 januari 1895 1.7 5 procent. Förhållandet med vissa

andra länders och Sveriges handelsflottor vid samma tider framgår af

vidlagda tabell n:o 1 (Bil. A.).

Sjöfartsnäringskomitén gjorde jemförelse särskild! med Norges

handelsflotta och anmärkte, att år 1850 vår handelsflotta utgjorde omkring

fem sjundedelar af Norges, men år 1888 icke fullt tre sjundedelar deråt.

Förhållandet 1895 framgår af följande, särskild! fartyg öfver 50 ton

upptagande sammanställning ur den internationella statistiken:

1

Ångfartyg

2

Segelfartyg

3

Ångfartyg

öfver 50 ton

4

Segelfartyg

öfver 50 ton

3 och 4.

Fartyg öfver

50 ton tillhopa

1 och 2.

Tillhopa

1

antal ton

antal

ton

antal ton

1

antal

ton

antal

ton

antal

ton

Sverige:

Norge:

! I

985 160,500 2,499

859 295,500 0,453

348,000

1,335,300

1 '' 1

455 1 153,300; l,521j 319,600

1 ''

568 j 288,600 3,1691,260,600

1,976

3,737

472,900

1,549,200

3,484

7,312

508,500

1,630,800

Sveriges handelsflotta, såväl i sin helhet som beträffande särskild!

fartyg öfver 50 ton, har alltså nedgått till icke fullt en tredjedel af

Norges, hvad tontalet beträffar; den svenska segelflottan är ungefär eu

fjerdedel af den norska, och den svenska ångbätsflottan, som 1850 var

tio gånger så stor som Norges (4,000 ton mot 400 ton) och 1865 mer

än dubbelt så stor (13,900 ton mot 6,700 ton) har nedgått till föga mer

än hälften af Norges, hvilket är så mycket mer betecknande, som totalantalet

svenska ångfartyg öfverstiger antalet norska. På trettio år

hafva dessa åugbåtsflottors ställning således i det närmaste förbytts.

Norges handelsflotta kunde, enligt den internationella statistiken, efter

skedd tillväxt år 1895, i procent af verldstonnaget, sättas till fem.

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami 2 Afd. t Band. 2 lläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Den svenska handelsflottahs tillväxt och minskning fördelade sig

under åren 1881—1897 på sätt, bilagda tabell n:o 2 (Bil. B) utvisar.

För år 1895 äro till jemförelse fogade motsvarande silfror för Norge.

Af tabellen framgår i det hela ett aftagande af antalet och tontalet

af de fartyg, som i Sverige nybyggas, således en minskning i

skeppsbyggeriet såvidt handelsflottan angår. Deremot visar 1896 en

bestämd ökning af de från utlandet inköpta ångfartygens antal och

storlek.

I hvilken ringa omfattning vår handelsflotta består af stora fartyg

visar följande tabell, afseende förhållandena 1896:

Absolut Proeontiskt

antal.

tontal.

antal.

tontal.

Om

20 till 50 ton............................

813

28,197

29.4 %

5.7 %

11

50 till 100 ton .......................

656

45,744

23.7 „

9.2 „

11

100 till 200 ton ........................

508

71,527

18.3 „

14.4 „

11

200 till 300 ton ........................

325

80,229

11.7 „

10.1 „

11

300 till 400 ton ......................

164

55,708

5.9 „

11.2 „

11

400 till 500 ton .....................

85

38,210

3.i„

7.7 „

ii

500 till 600 ton ........................

58

31,896

2.i„

6.4,,

ii

600 till 700 ton .......................

41

26,795

1.5 „

5.4 „

ii

700 till 800 ton ........................

37

•27,889

1.3 ,,

5.6 „

ii

800 till 900 ton ......................

21

17,773

0.8 „

3.6,,

ii

900 till 1,000 ton .....................

18

16,929

0.7 „

3.4,,

ii

1,000 ton och deröfver............

43

55,922

1.5 „

11.3 „

Summa

2,769

496,819

lOO.o %

lOO.o %

Medeltonnagen år 1896 utgjorde för svenska segelfartyg 144 ton,

för svenska ångfartyg 272 ton.

Utskottet öfvergår nu till en framställning af Sveriges sjöfartsförbindelser

med utlandet och den andel, svenska fartyg deri taga.

Antalet (resor) och tontalet af såväl segel- som ångfartyg, hvilka

från utrikes ort ankomma till eller till utrikes ort afgingo från Sverige

under nedannämnda perioder (i genomsnitt) och år, framgå af följande

tabell:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 2. 11

1

.

Årligen.

Samtliga fartyg.

Deraf svenska.

Svenska

fartygens

antal i %

Svenska

fartygens

drägtig- het i % af

samtligas.

Antal.

Ton.

Antal.

Ton.

af samt- ligas.

a) Lastade och barlastade fartyg:

1881-1885...................................

53,793

8,431,035

25,953

3,036,018

48.2

36.0

1886-1890 ...................................

55,652

9,868,816

25,149

3,454,269

45.2

35.0

1891-1895 ..................................

59,726

11,901,956

28,623

4,011,511

48.2

33.7

1895..........................................

59,396

12,383,747

29,090

4,120,594

49.o

33.3

1896....................................

65,586

14,119,804

31,731

4,619,682

48.4

32.7

1897 '' )..................................

65,754

14,877,812

33,128

5,299,400

50.4

35.o

b) Lastade fartyg:

j 1881 1885.....................................

29,328

5,193,395

16,596

2,260,531

. i > ‘1

56. c

43.5

1886 1890.......................................

29,137

5,931,184

16,041

2,551,476

55.i

43.o

1891-1895 .....................................

31,916

7,172,653

18,170

3,030,029

57.o

42.2

1895......................................

31,125

7,313,397

18,006

3,142,431

57.d

43.o

1896.........................................

33.584

7,897,303

19,584

3,457,622

58.3

43.8

1897 ’).....................................

34,475

8,378,787

20,897

3,918,719

60. c

46.8

Absolut har således de svenska fartygens användande i sjöfart

mellan Sverige och utlandet stigit. Relativt till andra nationers fartyg

bär detta användande, hvad tontalet beträffar, sjunkit ned från 36.0

1881—1885 till 32.7 procent 1896, om de barlastade fartygen medräknas,

men däremot år 1897 kraftigt stigit, ehuru dock icke till den

procent åren 1881—1885 kunna i genomsnitt uppvisa. Anmärkas hör,

att år 1881 denna procent var 37.2 och 1887 37.i. Hvad lastade fartyg

ensamt angår, hafva åren 1895 och 1896 visat en stigning, som dock 1895

icke gick upp till och 1896 endast obetydligt öfversteg det procentiska

förhållandet 1881—1885, hvaremot året 1897, som utmärkts för en allmän

lifaktighet i handel och sjöfart, visar en procent, som under hela

den föregående tiden icke uppnåtts.

I vår utrikes sjöfart deltogo 1896 danska fartyg med 26,5 9 procent,

engelska med 18,36, och tyska med 6,2 5 procent. Dessa tre nationers

fartyg besörjde således öfver hälften af hela den utrikes sjöfarten till

och från Sverige. Procenten för de norska fartygen var 11,42 och för

de finska 2,6 1, men uppgick för intet af öfriga länder till en procent.

'' Beräknadt på grund åt'' uppgifter frun Generaltullstyrelsen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Storleken af våra sjöfartsförbindelser med särskilda länder i Europa

och med främmande verldsdelar, mätt efter summan af de från och till

dessa länder och verldsdelar ankomna och afgångna fartygens tontal,

har 1896 varit följande:

Land eller verldsdel, hvarifrån och hvartill

fartygen ankommit och afgått.

Drägtighet.

Antal.

Tontal.

% af samtliga

fartygs

drägtighet.

''tf i(j r-• . • -y

Europa:

Danmark ............................................

31,076

4,158,100

29.4 5

Storbritannien och Irland .................................

7,410

4,025,979

28.5 1

Tyska riket .................. .......................

10,491

2,422,394

17.16

Nederländerna ..............................................

984-

807,671

5.7 2

Frankrike ...................................................

936

574,243

4.06

Ryssland .....................................................

1,270

562,789

3.90

Norge.................,>..,„.r................... ...

9,899

514,000

3.6 4

Finland ...................................................

2,514

344,216

2.44

Belgien ........................................................

443

274,942

1.95

Spanien .......................................... ............

107

70,110

0.5 0

Italien...................................................

48

37,677

0.26

Portugal..............................-V.......2,w

62

25,803

0.18 j

Rumänien ........................,........................... ..

3

4,043

0.03

Grekland .......:.......................

2

645

O.ot

Europa

65,245

13,822,612

97.90

Afrika.........................................................

228

186,623

1.3 2

Amerika.............................................................

96

90,509

0.64

Australien ........................................................

13

16,125

o. u :

Asien .....>....................................................

4

3,935

0.0 3

Summa

65,586

14,119,804

100. oo

Danmark, Storbritannien samt Tyskland upptogo således, i nu

nämnd ordning sins emellan, tillhopa fulla tre fjerdedelar (75.12 procent)

af sjöfarten mellan Sverige och utlandet, medan på främmande verldsdelar

endast kommo 2.1 o procent.

Beträffande omfattningen af särskildt sjöfarten med svenska fartyg pa

utrikes orter inhemta^ af den officiella statistiken följande upplysningar:

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1896 ankommo till utländska hamnar direkt från hemlandet 11,168

svenska fartyg om 2,376,137 ton och från utländska hamnar 5,351

svenska fartyg om 2,039,947 ton, eller tillhopa 16,519 fartyg om 4,416,084

ton, hvaraf omkring tre fjerdedelar varit lastade. Från främmande hamnar

hade afgått 18,199 svenska fartyg om 4,455,177 ton, hvaraf 12,994 om

2,473,387 ton till Sverige. Utskottet hänvisar i öfrigt till vidlagda

tabell n:o 3 (Bil. C.), som på grund af uppgifter från konsulerna och

från Norge inkomna uppgifter redogör för de svenska fartyg, som 1896

ankommit till och afgått från främmande hamnar.

Hvad angår den vinst, de svenska fartygen i utrikes sjöfart intjenat

under nedan nämnda perioder och år, framgår denna af följande

tabell, deri dock icke ingå bruttofrakter i fart mellan Sverige och Norge:

•. \ «• ■; ’

I fart mellan Sverige

och utrikes orter.

I fart mellan utrikes orter.

Summa

brutto-

frakter.

Årligen.

Af segel- och ång- fartyg.

Af ångfartyg.

Af segel- och ång- fartyg.

Af ångfartyg.

1,000 Kr.

1,000 Kr.

Proc.

1,000 Kr.

1,000 Kr.

Proc.

1,000 Kr.

.1876-1880 .................

18,965

8,475

44.7

16,549

3,699

22.4

35,514

1881 1885 ........................

19,652

10,175

51.s

14,261

3,107

21.8

33,916

1886 1890 ........................

20,877

12,235

58.o

12,551

4,525

36.1

33,428

1891 1895 ........................

21,993

14,647

66.o

10,527

4,88-4

16.1

32,520

1895 .......................

22,811

15,932

69.8

9,295

4,353

46.8

32,106

, År 1896 voro deremot siff- rorna dessa ..................

26,362

19,040

72.7

10,149

5,675

55. a

36,511

1896 visar alltså ett ganska betydligt ökadt utbyte, och faller

denna ökning uteslutande på ångbåtsflottan.

Det vigtigaste fältet för vår handelsflottas verksamhet är England,

hvartill sluta sig Tyskland och Danmark, till hvilka tre länder omkring

75 procent af de svenska fartygen vänd! sig 1896.

I afseende särskild! å våra direkta utrikes sjö farts förbindelser, sd

vidt de besörjas af svenska fartyg, hvilken fråga med hänsyn till den

föreliggande motionens syfte är af det största intresse, framgår rigtningen

af dessa förbindelser af följande tabell, deri uteslutits sjöfarten med våra

fartyg utrikes orter emellan:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Länder, till och från hvilka svenska

1 lastade fartyg ankommit och afgått i

direkt fart mellan Sverige och

utrikes orter.

Fartyg.

■'':;:: - . : s *

Bruttofrakter.

Brutto- frakt

pr ton. !

Kr.

Antal.

Tontal.

Proc.

Kronor.

Proc.

! Finland .........................

386

76,253

.

2.0 0

216,398

0.82

2.84

! Ryssland........................................

443

109,554

2.9 4

1,053,318

4.oo

9.01

Danmark........................................

3,819

378,478

10.1 c

1,793,025

6.80

4.74

j Tyska riket .................................

4,032

878,236

23.5 0

4,593,942

17.43

5.23

: Nederländerna ............................

168

96,979

2.eo 1

963,024

3.06

9.03 j

| Belgien ......................................

278

155,816

4.1 8

1,508,582

5.7 2

9.6 8

Storbritannien och Irland ................

3,516

1,692,695

45.4 2

12,641,573

47.9 0

7.47

Frankrike ......................................

387

234,544

6.29

2,138,845

8.11

9.1 2

Portugal .......................................

39

16,791

0.4 5

206,515

0.78

12.80

Spanien med Gibraltar ................

69

39,207

1.05

277,033

1.05

7.0 7

Italien ............................................

18

11,839

0.32

108,864

0.41

9.20

Grekland....................................

1

334

0.01

7,200

0.03

21.5 0

Turkiet: asiatiska delar ............... ...

1

930

0.02 {

18,000

0.0 7

19.3 5

Nordafrika ......................................

8

9,757

0.2 6

136,976

0.5 2

14.04

Ofriga delar af Afrika .................

24

14,860

0.4 0 |

370,047

1.40

24.9 0

Australien ....................................

3

1,250

0.0 3

29,528

0.11

23.0 2

Nordamerika (Förenta staterna) .......

1

638

0.0 2

21,792

0.0 8

34.ig

Brasilien.........................................

22

8,950

0.24

277,503

1.0 5

31.oi

Summa år 1896 ''

13,215

3,727,111

100.00 2

26,362,165

100. oo

7.0 7 !

Motsv. år 1895

12,028

3,329,307

—

22,811,421

—

6-8 5

» » 1894

12,564

3,480,466

22,591,945

—

6.49

»> » 1893

11,434

3,110,588

—

21,101,335

—

6.7 8

» » 1892 11,613

3,065,838

—

21,431,922

—

6.9 9

Det springer härvid strax i ögonen, att vår direkta utrikes sjöfart

med svenska fartyg är till alldeles öfvervägande grad rigtad på Nordsjöoch

Östersjöländer och ytterligt obetydligt på transoceana länder.

1 Förutom fartyg, som trafikerat hamnar i Norge, hafva här uteslutits 18 fartyg om sammanlagdt

5,828 ton, för hvilka endast nettofrakten uppgitvits.

2 Häraf kommo alltså på hufvudsakligen Nord- och Östersjöländer (inberäknadt hela Frankrike och

hela Ryssland) ................................................................................................. 97.2 0 %\

på andra europeiska länder ............................................................................... 1.83 %\ och

på utomeuropeiska länder ............................................................................. ..... 0.97 %.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts {N:o 2) Utlåtande N:o 2. 15

Antalet af de vid sjömanshusen inskrifna far ty^befälhafvare samt

sjöfolk — maskinister, eldare och öfriga sjömän —, som användas å

svenska fartyg, har i det hela varit i nedgående från 1880-talet. Förhållandet

under nedanstående år var detta:

År.

I inrikes

Fartygs- befälhafvare.

sjöfart.

Sjöfolk.

I utrikes sjöfart.

.JÄV,

Tillhopa.

1880...

......... 425

2,341

2,269

20,549

25,584

1885...

......... 446

3,060

1,968

18,658

24,132

1890 ..

......... 463

2,288

1,816

17,265

21,832

1891...

....... 535

2,175

1,753

17,904

22,367

1892...

........ 566

2,053

1,885

18,250

22,754

1893...

......... 559

1,960

1,903

17,989

22,411

1894...

......... 465

1,895

1,875

16,596

20,831

1895...

........ 462

1,952

1,860

15,951

20,225

20,450

1896....

......... 335

1,987

1,973

16,155

Utskottet öfvergår nu till meddelandet af några statistiska, ur

kommerskollegii berättelse om rikets handel år 1896 hemtade uppgifter

rörande motionens andra hufvudafdelning, den utrikes handeln.

Såsom motionären meddelat, steg 1896 värdet af vår direkta utrikes

varuomsättning till 698,598,000 kronor. Detta belopp fördelade

sig med 358,315,000 kronor på införseln och med 340,283,000 kronor

på utförseln och betecknar i jemförelse med år 1895 en ökning af

6.5 procent.

Den fortgående ökningen af varuomsättningens värde visas af

följande öfversigt:

Årligen.

Införsel.

Utförsel.

Hela omsätt- ningen.

1871—1875 ........... kronor

246,372,000

204,525,000

450,897,000

1876—1880............

y)

268,506,000

209,857,000

478,363,000

1881—1885 ...........

11

317,526,000

243,699,000

561,225,000

1886—1890............

11

335,527,000

272,629,000

608,156,000

1891—1895 ...........

11

351,633,000

318,226,000

669,859,000

1892 ...........

11

360,316,000

329,300,000

689,616,000

1893 ...............

11

332,689,000

328,272,000

660,961,000

1894 ..............

11

351,173,000

298,625,000

649,798,000

1895 ..............

11

344,290,000

311,434,090

655,724,000

1896 ...............

V

358,315,000

340,283,000

698,598,000.

Ökning 1871—180(1

J)VOC.

+ 45 %

+ 66 %

+ 55 %

Utrikesharuleln.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Härvid är att anmärka att under senare åren betydande värdereduktioner

och korrektioner skett, hvadan värdesummorna dessa år, om

samma grund följts som under tidigare år, hade varit ansenligt högre.

Förhållandet mellan in- och utförseln var 1896 51.29 procent mot

48.71 procent af hela omsättningen. 1891—95 voro dessa procenttal

52.49 mot 47.51.

Ser man härefter på in- och utförsel svär denas fördelning på de

vigtigaste varugrupper efter ändamål eller ursprung, framgår af vidlagda

tabell n:o 4 (Bil. D.) ur den officiella statistiken arten af de behof, som

genom införda varor tillgodoses, och de hufvudsakliga näringsgrenar,

som lemna bidrag till landets export. Tabellen bör visa, i hvilken mån

olika näringsgrenar äro intresserade i den utrikes handeln.

Af varuomsättningen med utlandet besörjdes år 1896 med svenska

fartyg 51.77 procent af införseln och 40.90 procent af utförseln. Dessa

tal hänvisa äfven på en relativ tillbakagång i användandet för denna

varuförsel af svenska fartyg, hvilka 1886 med 52.3 9 procent deltogo i

införseln och med 45.57 procent i utförseln. Åren 1877—1896 steg för

svenska fartyg den högsta procenten till, för införseln, år 1878 54.0 0

procent och, för utförseln, år 1887 46.4 4 procent.

Vexlingarna under åren 1887—1896 framgå af vidlagda tabell

n:o 5 (Bil. E.).

Beträffande härefter rigtningen af vår direkta varuförsel till och

från utlandet upplyser statistiken, att 1896 de tre länderna Danmark,

Tyskland samt Storbritannien och Irland upptagit öfver 70.5 procent, eller

varor för inemot 492-|- millioner kronors värde. Motionären har erinrat

om betydelsen af dessa siffror såsom bevis pa, i hvilken hög grad vi

äro hänvisade till omlastning i de stora handelscentra. Statistiken upplyser

ej i regel, hvilka varor, som endast transitera dessa länder eller

böra räknas såsom alster från dessa länder eller dit slutligen bestämda,

men en granskning af varuslagen gifver vid handen, att sagda uppfattning

eger giltighet. Motionären nämner särskilt artikeln kaffe, hvaraf 49 kg.

med ett värde af 67 kronor utaf totalvärdet af kaffeimporten 26,700,000

kronor, kommo från kaffeproducerande land. Af sagda värde kolumn

21,800,000 kronor på de nämnda tre länderna.

Sveriges omedelbara utrikes handel åren 1892—1896 fördelade sig

efter varornas beräknade totalvärde på sätt bilagda tabell n:o 6

(Bil. F.) utvisa. För in- och utförseln från och till utomeuropeiska

länder redogöres utförligare i särskild tabell n:o 7 (Bil. G.), hvilken

utvisar, att af totala införseln 1896 kommo på sagda länder 3.0 5 procent

och af totala utförseln 3.4 6 procent.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 17

Till jemförelse härmed kan meddelas, att, enligt en i »Svensk

Export» intagen redogörelse för Tysklands kommersiella sjöfartsintressen,

af totalinförseln till Tyskland år 1896 32,9 procent och af totalutförseln

22,2 procent kom på transoceana länder, eller af hela omsättningen 28,5

procent, motsvarande 2,367,9 millioner af 8,311,8 millioner Reichsmark.

Af gifter och

Utskottet öfvergår härefter till en kortfattad redogörelse för de Sl^l9°^öfart

afgifter och pålagor, som för närvarande hvila på den svenska sjöfartsnäringen,

ty det är gifvetvis mot dessa, blicken först vänder sig, då det

gäller att söka bereda lättnader åt denna näring. I sammanhang dermed

angifver utskottet några statistiska data för bedömande, i hvad

mån dessa pålagor trycka på denna näring, och torde utskottet härvid

i allmänhet få inskränka sig till att intill senaste år, för hvilka uppgifter

äro tillgängliga, fullfölja de uppgifter, sjöfartsnäringskomiténs betänkande

härom lemnat. Vid omnämnande af den särskilda afgift eller skjddighet,

som sjöfarten åligger, erinrar utskottet i korthet om det förslag

eller uttalande i afseende å denna, som sjöfartsnäringskomitén afgifvit,

och den åtgärd, komiténs förslag, så vidt utskottet känner, föranledt,

samt meddelar, hvad vidare, sedan komiténs betänkande afgafs, rörande

samma ämne i det hufvudsakligaste förelupit.

Vid behandlingen af de af sjöfarten utgående umgälder framställer

sig helt naturligt först frågan om skeppsmätningen. Sjöfartsnäringskomitén

upptog också först denna fråga.

Skeppsmätningen, en åtgärd föreskrifven »till vinnande af sådan

kännedom om fartygs drägtighet, som för beräknande af de för fartyg Skeppa

efter denna grund utgående fyr- och båkafgifter samt andra umgälder mätmngeller

för annat ändamål är nödig», bekostas hos oss, i olikhet med

andra taxeringsåtgärder, i regel icke af staten, utan af den, som skall

beskattas.

Enligt § 34 af kongl. förordningen angående skeppsmätning den

12 november 1880 skola fartygs befälhafvare eller egare vidkännas

kostnaderna för fartygs mätning äfvensom för ommätning efter regeln I

af fartyg, hvars mätbref lyder å mätning efter regeln II, så ock för

ommätning i vissa fall, der fartygsegare sjelf det äskar eller sjelf föranledt

behofvet af ommätning. För ommätning eller kontrollmätning

på grund af bestämmelserna i §§ 30 (mätningsfel) och 32 (kontrollmätning)

bestridas mätningsumgälderna i regel af generaltullstyrelsen.

Bill. till liiksd. Prot. 1898. 8 Sand. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

För mätning af fartyg enligt regeln I och utfärdande af mätningsbevis

deröfver är skeppsmätarearfvodet 20 öre för ton af fartygets

afgiftspligtiga drägtighet; för mätning enligt regeln II och mätningsbevis

deröfver utgår arfvodet med 10 öre för ton af sagda drägtighet.

Vid partiel ommätning för bestämmande ej mindre af bruttodrägtigheten

af de ofvan mätningsdäcket belägna rummen än äfven af fartygets

afgiftspligtiga drägtighet skall till grund för beräkning af skeppsmätarens

arfvode läggas den afgiftspligtiga drägtigheten af berörda rum. I vissa

fall tillkommer skeppsmätare vid partiel ommätning ytterligare arfvode

af 5 öre, resp. 2\ öre, för ton af sagda drägtighet. För särskild mätning

jemte beräkning af svenskt ångfartygs drägtighet för införande i

mätbrefvet af fartygets afgiftspligtiga drägtighet jemväl efter den britiska

regeln och Donauregeln utgår ersättning till skeppsmätaren med tio

kronor för hvarje fartyg (§ 21 mom. 3 och § 35, enligt kungörelsen

den 18 maj 1894).

Härtill kommer lösen för mätbref, allt efter tontalet 2 till 5 kronor,

samt stämpel med 20 öre för hvarje fulla tio ton af drägtigheten.

Fartygsegaren eller befälhafvaren har ock att bekosta ersättning för

skeppsmätningstjenstemännens, deras biträdens samt vittnens resor i

och för mätningen samt dagtraktamente. Derjemte utgår särskild ersättning

för märkens anbringande. (§§ 35, 37, 38, 39).

I afseende å skeppsmätningskostnaderna föreslog sjöfartsnäringskomitén,

utom annat, att statsverket skulle framdeles bestrida kostnaden

för mätning af nya fartyg, som inom riket byggas (fartyg, hvarom

stadgas i § 18 af skeppsmätningsförordningen); i sammanhang hvarmed

ifrågasattes sådant ändradt sätt för skeppsmätares aflöning, att, der så

ske kunde, denna bestämdes i årliga arfvoden samt, der sådana ej funnes

lämpliga, i viss bestämd godtgörelse för hvarje förrättning, att utbetalas

af statsverket, till hvilket i stället skeppsmätningsafgifterna skulle ingå.

Komitén framhöll, att äfven med de ändringar, komitén i afseende å

afgifterna för skeppsmätning föreslagit, dessa dock i allmänhet torde

komma att blifva tillräckliga för bestridande af de med skeppsmätningsväsendet

förenade utgifter, och att, derest så icke skulle blifva fallet,

det icke läge någon oegentlighet deri, att staten af egna medel tillsköte,

hvad som erfordrades.

Dessa förslag afstyrktes af generaltullstyrelsen, det om statsverkets

öfvertagande af kostnader för mätning af här nybyggda fartyg, på de

grunder, att medel till den mätningskostnad, som skulle gäldas af statsverket,

icke kunde beredas utan uppoffring för statsverket, och att

tillräckliga skäl för staten att åtaga sig en sådan ytterligare utgift för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 19

skeppsmätningsväsendet så mycket mindre förefunnes, som denna mätning

i vissa fall icke komme att eg a annan betydelse än att bestämma

grunden för fartygs afgiftspligtighet till kommuner och enskilda personer.

Sjöfartsnäringskomitén föreslog äfven vissa ändringar i skeppsmätningsför

ordning en i syfte, att i den afgiftspligtiga drägtigheten endast

borde upptagas sådana rum, som kunde användas för last eller förande

af passagerare. Genom kong], kungörelsen den 18 maj 1894 har detta

syfte i hufvudsak blifvit tillgodosedt.

De olika regler, som finnas för beräknande af afdrag för maskinrum,

gifva som bekant i afseende å ångfartygs afgiftspligt ett mycket

olika utslag. Det måste derför vara af en grundläggande betydelse

vid bedömande af frågan om lättnader för sjöfarten att tillse, att det

system bör tillämpas, som är för svenska fartyg fördelaktigast. Den

britiska regeln tillämpades hos oss mellan den 1 april 1875 och 1

april 1881, dä den öfvergafs för den tyska, hvilken för närvarande

gäller, förutom här, endast i Ryssland och Belgien. Deremot gäller

den britiska numera i, bland andra, Norge, Danmark, Finland, Tyskland,

England och Frankrike.

Sjöfartsnäringskomitén yttrade i detta ämne: »I många afseenden

skulle det medföra fördelar, om af alla sjöfarande nationer ett fullt likformigt

skeppsmätningssystem blefve antaget, hvilket sedermera icke

borde få af någon stat ensidigt rubbas; och om detta mål endast kan

uppnås derigenom, att den britiska regeln för maskinrummens mätning

införes äfven af de stater, deribland Sverige, hvilka anslutit sig till

den exakta tyska regeln, synes det komitén vara att föredraga, att

dessa upplaga den britiska regeln, ehuruväl den förra ur principiel

synpunkt obestridligen eget'' företräde.» Erinrande jemväl om räckvidden

för då bestående öfverenskommelser med främmande stater om ömsesidigt

erkännande af fartygs inhemska mätbref, hemställde komiten

att Kong!. Maj:t måtte ej mindre verka för antagandet af ett för alla

länder gemensamt och likformigt skeppsmätningssystem än äfven, till

dess detta kunde ernås, söka att genom traktater med främmande

magter tillförsäkra svenska fartyg dels rätt att vid beräkning af den

afgiftspligtiga drägtigheten i utländska hamnar åtnjuta alla de afdrag,

som vore eller kunde blifva nämnda magters egna fartyg tillerkända,

dels ock den förmån, att dessa afdrag måtte med full giltighet kunna

i tillägg till svenskt mätbref upptagas.

Nya sådana öfverenskommelser hafva under de senare åren slutits

med åtskilliga främmande stater. Dervid har äfven stipulerats, att

afgifter för partiel ommätning, der sådan ifrågakommer, endast utgår

s. 20 Kontrollera mot PDF

Konsulataf

giften.

20 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för de verkligen uppmätta rummen. I ett eller annat fall verkställes

den partiella ommätningen utan afgift för fartyget.

I fråga om företrädet, hvad angår svenska fartyg, mellan den

britiska och tyska regeln för afdrag för drifkraft, eu fråga, hvarpå

utskottet icke skall ingå, råda alltjemt olika åsigter inom sjöfartskretsar.

Från göteborgsredare hafva väckts förslag om införande af

den förra regeln, men dessa förslag hafva rönt motstånd från redare i

Stockholm och å andra orter, och har de senare redarnes mening omfattats

af myndigheterna. Helt nyligen har en ny framställning i samma syfte

gjorts af rederier i Göteborg, men blifvit afstyrkt af kommerskollegium.

Emellertid har, på sätt i sagda framställning påpekades, deraf att Norge

antagit den britiska regeln, medan Sverige fasthållit vid den tyska,

blifvit en följd, att svenska och norska fartyg kommit i olikställighet

i afseende å erläggande af konsulatafgifter, hvilka skola beräknas

efter den nettodrägtighet, som finnes uppförd i mätbrefvet. Af utredning,

åberopad i kommerskollegii utlåtande öfver sagda framställning,

framgår, att här mätta svenska ångfartygs drägtighet enligt britiska

regeln skulle understiga deras drägtighet efter den tyska med i medeltal

15,3 procent. Till rättelse af nämnda olikställighet har kommerskollegium

i underdånig skrifvelse af den 19 oktober 1897 föreslagit,

att, der i bihang till svenskt ångfartygs mätbref nettodrägtigheten

finnes uträknad efter den britiska regeln, konsulatafgift skall tills vidare

beräknas efter denna, och lärer denna fråga vara på Kongl. Maj:ts

pröfning beroende.

Hvad sjöfartsnäringskomitén hemstälde om utfärdande af en årlig

kungörelse angående svenska fartyg tillkommande förmåner i afseende

å skeppsmätning i främmande hamnar har ledt till den afsedda åtgärden.

Den enda af de å sjöfarten lagda allmänna afgifter, som åligger

den svenska utrikes sjöfarten i främmande hamnar och som således

kan bortlyftas, utan att äfven lätta andra nationers fraktfart på Sverige,

är konsulatafgiften. Rörande denna har redan Riksdagen innevarande

år, med anledning af en af herr O. A. Brodin i ämnet väckt

motion, beslutit att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t vid förestående behandling af väckta frågor om den svenska

sjöfartsnäringens utveckling täcktes taga i öfvervägande, huruvida, i

hvad mån och på hvad sätt lindring i afseende å konsulatafgiften må

kunna beredas den svenska utrikes sjöfarten.

Ehuru således från det ämne, hvaröfver utskottet på grund af

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (K:o 2) Utlåtande N:o 2. 21

herr Rettigs förevarande motion har att yttra sig, utbrutits frågan om

konsulatafgifterna, har utskottet, som fäst sin uppmärksamhet dervid,

att konsulatafgiften uteslutande upptages af sjöfarten, ehuru konsulatväsendets

ändamål är att tillika tjena andra intressen, såsom äfven

handelns, trott sig icke böra underlåta att, med anledning af hvad i

den till utskottet hänvisade motionen anförts, erinra, att sjöfartsnäringskomitén,

hvars flera förslag angående konsulatafgifterna, i hufvudsak

biträdda af kommerskollegium i underdånigt utlåtande den 19 juni

1891, icke ledt till något resultat, äfven hemstälde om befrielse från

denna afgift, då den last, fartyg i en hamn lossade eller lastade, understege

en viss mindre, i förhållande till fartygets drägtighet faststäld

qvantitet, t. ex. en tiondedel af fartygets afgiftspligtiga drägtighet.

Frågan om lämpligheten häraf kommer, antager utskottet, att tagas i

öfvervägande i sammanhang med Riksdagens skrifvelse i anledning af

det af herr Brodin väckta förslaget.

Enligt instruktionen vid konsulatförordningen skola konsulerna

insända summariska uppgifter å alla vid konsulaten och vice konsulaten

uppburna konsulatafgifter, särskildt för svenska fartyg. Dessa uppgifter,

som åtfölja skeppslaterna, bearbetas emellertid icke, hvadan

det skulle kräfva mycken tid att utreda, till hvilka belopp konsulatafgifterna

trycka sjöfarten. Utskottet, som derför icke kunnat här

meddela uppgift å dessa afgifter, anmärker detta förhållande för att

framhålla önskvärdheten af att i kommerskollegii berättelse om sjöfarten

en redogörelse för dessa afgifter hädanefter måtte komma att

inflyta, önskligt vore, att denna berättelse, deri lemnas redogörelse

för lastpenningar och hamnafgifter, äfven upptoge öfriga allmänna afgifter

af sjöfarten, hvilka icke i andra delar af Sveriges officiella statistik

l-edovisas.

I sammanhang härmed har utskottets uppmärksamhet fästs der

vid, att den skyldighet, som enligt § 78 af förordningen om konsulatväsendet

och enligt § 2 af förordningen angående pass- och nationalitetshandlingar

för svenska till orter utom Sverige gående fartyg den 27

november 1891 åligger befälhafvare å svenskt fartyg, som till hamn,

der svensk konsul är anstäld, anländer för att lossa eller lasta, att

inom 48 timmar efter ankomsten och likaledes, då fartyget är färdigt

att afgå, personligen infinna sig å konsulatet och der förete fartygets

handlingar, för underlåtenhet hvaraf befälhafvaren gör sig skyldig till

bötesansvar, lärer falla sig besvärlig, mången gång tidsödande och

förenad mod olägenhet för befälhafvaren, samt att det med anledning

häraf förtjenade att tagas i öfvervägande, huruvida icke donna an
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

Lots
penningarne.

22 Första Kammarens Tillllfälliga (Jtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

mälningsskyldighet kunde inskränkas eller fullgöras skriftligen, på sätt

redan nu medgifvits i vissa andra, i sagda författningsrum angifna fall.

Utskottet möter härefter de afgifter å sjöfarten, som drabba

utländska fartyg i lika grad som svenska, nemligen lotspenningar,

fyr- och båkafgifter, lastpenningar, tonafgifter till sjömanshusen, hamnafgifter

och grundpenningar.

Medan i Sverige lotspligtighet i regel var gällande enligt äldre

förordningar, infördes 1881 en vidsträckt frihet i fråga om skyldighet

att taga lots, och endast med denna skyldighet var, utom i vissa fall

beträffande bogserande ångfartyg, skyldighet att erlägga lotspenningar

förenad. Sjöfartsnäringskomitén föreslog eu återgång i hufvudsak till

bestämmelserna före 1881, dock med frihet från skyldigheten att taga

lots, derest befälhafvaren eller styrmannen aflagt särskild lotsningsexamen.

Föreskrifter i öfverensstämmelse härmed meddelades genom

kungörelse den 13 april 1894.

Det förhållande, att enligt denna kungörelse lotsningspligt gälde,

och följaktligen fulla lotspenningar måste erläggas äfven för ångfartyg,

som på resa från och till utrikes ort passerade Öresund och dervid

endast för intagande af kol till maskineri anlupo svensk sundshamn,

föranledde snart framställningar från skånska kolhandelsfirmor om

ändring i denna lagstiftning. Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg

gjorde en liknande, men vidsträcktare framställning, deri betonades

hurusom bestämmelserna i kungörelsen haft till följd, att svenska fartyg

i stället för att kola, proviantera eller repareras och dylikt i svensk

hamn ingått för ändamålet till utländsk, vanligen dansk hamn, hvilket

vore naturligt, då rederinäringen, tryckt af dryga utgifter af flera slag,

arbetade under den starkaste konkurrens. Nämnden hemstälde dels

om fartygs befrielse från skyldighet att anlita kronolots, då de af

sagda och vissa andra liknande orsaker sökte svensk hamn eller

derifrån aflinge, samt dels om nedsättning af lotsafgift för fartyg,

som i angifna syftet anlitade kronolots, till en fjerdedel af hvad i

allmänhet gälde. Lotsstyrelsen, som i ämnet hade att yttra sig,

upptog i utlåtande den 17 april 1895 samtidigt frågan om verkningarna

af den genom 1894 års kungörelse beredda lättnaden från

lotsningstvång på grund af lotsningsexamen. Så vidt styrelsen kände,

hade den i utlandet vunna erfarenheten om denna lättnads ändamålsenlighet

icke dittills jäfvats mera än beträffande inloppen till Göteborg,

der examenstagandet drifvits till ytterlighet. För tillgodoseende

af den med examenstagandet åsyftade lättnaden för sjöfarten före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Tio 2) Utlåtande N:o 2.

slög i stället styrelsen andra utvägar, som gingo ut på lotsningstvåugets

upphäfvande och införande i stället för fartyg, kommande

från eller afgående till utrikes ort, af lotsafgiftspligt såsom regel,

äfven då kronolots ej anlitades, men i detta fall med dels afgiftsfrihet

under kalenderår för fartyg, som endast trafikerade de närmaste

hafven, i sådana lotsleder, för lotsning hvarigenom afgifter under året

erlagts visst antal gånger, dels afgiftsfrihet för vissa andra kategorier

fartyg, och bland dem kolande och provianterande. Tillika föreslogs

nedsättning af afgifterna, äfven då lots anlitades, till hälften för aflägsna^

farvatten trafikerande fartyg, sedan lotspenningar under året

visst antal gånger erlagts.

Kommerskollegium uttalade sig i underdånigt utlåtande den 27

april 1896 med skärpa mot den principen, att lotsafgift skulle erläggas,

äfven då lots ej anlitades, men gillade förslaget , om det gällande lotsningstvångets

upphäfvande, hvarmed äfven stadgandena om lotsningsexamen

skulle förfalla. Erfordrades för lotsverket tillgångar utöfver

dem, som skulle tillfalla verket af dem, som anlitade kronolots, ansåge

kollegium dessa tillgångar böra beredas på annat sätt än genom den

ifrågasatta beskattningen på den del af sjöfartsnäringen, som blefve

underkastad lotsafgiftspligt, utan att lots anlitades. Särskilt framhöll

kollegium vigten af att bestämmelserna om lotsafgift för kolande och

provianterande fartyg ej blefve mer betungande i svensk än i dansk

Öresundshamn.

De gällande bestämmelserna innehållas i kungörelsen den 27 november

1896, deri lotsningstvånget bibehållits och dermed fortfarande

förenats skyldighet att erlägga lotspenningar. Kronolots skall anlitas, när

fartyg ankommer från eller afgår till utländsk ort, för fartygets vägledning

i alla de lotsleder, som passeras, i förra fallet från öppen sjö till första

lossnings- och lastningsort äfvensom till plats, som anlöpes för uppläggning

eller, om fartyget innehar last, för inhemtande af order och i

senare fallet från sista lastningsorten eller, om fartyget är barlastadt, från

sista afgångsorten till öppen sjö. Från skyldigheten att anlita kronolots

äro befriade vissa kategorier fartyg, såsom fartyg, hvars afgiftspligtiga

drägtighet icke öfverstiger 40 tons; ångfartyg, som gör regelbundna

resor ondast mellan svenska och danska orter vid Öresund; fartyg, som

för proviantering, kolning eller dödsfall ombord, ogynsam väderlek,

på- eller afmönstring af besättning eller, när det är barlastadt, för inhemtande

af order anlöper svensk hamn eller redd, utan att derstädes

ombordtaga passagerare eller ilandsätta andra än sjuka, verkställa lossning

eller intaga annat gods än proviant, kol eller skeppsförnödenheter

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för fartygets eget behof; samt fartyg, som gör resor endast mellan

svensk ort och utländsk, innanför linien Lindesnäs—Hanstholm belägen

plats, när det passerar lotsled, för lotsning hvarigenom fartyget under

det löpande kalenderåret erlagt lotsafgifter tio gånger, om det är ångfartyg,

och fem gånger, om det är segelfartyg. Då kronolots anlitas

för fartygs vägledning genom lotsled eller annan farled, som icke är

öppen sjö, skall för fartygets lotsning erläggas såväl lotspenningar

enligt gällande taxa som hemvägsersättning enligt faststäld lotsledsförteckning,

men lotspenningarne nedsättas till hälften, när fartyget under

resa mellan svensk ort och utländsk plats, belägen bortom linien Lindesnäs—Hanstholm,

passerar lotsled, för lotsning hvarigenom fartyget under

det löpande kalenderåret erlagt lotsafgifter tio gånger, om det är

ångfartyg, och fem gånger, om det är segelfartyg. Sådan nedsättning

åtnjutes ock för ofvannämnda fartyg, som för proviantering och dylikt

anlöper svensk hamn, då det anlitar kronolots.

Lotspenningar utgå, i enlighet med hvad sjöfartsnäringskomitén

hemstälde såsom önskligast, numera endast efter fartygets afgiftspligtiga

drägtighet och den lotsade vägens längd. Sagda komité hemstälde

ock, att dessa afgifter måtte sättas så lågt, som med behörigt afseende

å lotsväsendets kraf kunde ske. Lotspenningarne nedsattes 1894 till

90 procent af då gällande belopp. De utgå numera efter de af lotsstyrelsen

den 2 januari 1897 utfärdade lotstaxor med lotsledförteckningar.

Lotspenningarna hafva utgjort:

1886—1890 ............

......... för

27,647

st.

lotsningar

kronor

600,168:

47

1891—1895 ............

........... 11

34,116

''1

11

>1

731,695:

39

1892 ..................

.......... 11

31,050

11

11

11

681,587:

40

1893 .................

............ 11

29,819

11

11

11

688,571:

59

1894 ..................

.......... 11

39,574

11

11

11

823,646:

29

1895 ..................

............ 11

40,584

11

11

11

798,089:

08

1896 .................

42,284

11

11

11

842,362:

14

Dessa afgifter hafva, såsom af det sagda framgår, helt nyligen

varit föremål för omreglering. Man har genom de nya bestämmelserna

sökt både värna om sjöfartens säkerhet och betrygga lotsväsendet, på

samma gång man genom de uppstäda nya grunderna för lotsningsfrihet

och nedsättning i afgifterna sökt bereda sjöfartsrörelsen någon

s. 25 Kontrollera mot PDF

*

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 25

kompensation för den lättnad, som med lotsexamensväsendet var åsyftad.

Om verkningarne af dessa bestämmelser och möjligheten att

sträcka dessa lättnader längre föreligger väl ännu icke någon afsevärd

erfarenhet.

Fyr- och båkafgiften utgick, enligt förordningen angående lotsverket

den 15 februari 1881 med deri enligt kungörelsen den 17 november

1882 vidtagna ändringar, för fartyg i såväl utrikes som — i

olikhet med hvad fallet var åren 1870—1 april 1881 — inrikes sjöfart.

Vid utrikes fart var afgiften för ton af fartygets afgiftspligtiga

drägtighet 30 öre, då fartyget var lastadt, och 15 öre, då det var barlastadt,

men sedan fartyget under kalenderåret erlagt ett belopp, motsvarande

hvad för detsamma såsom lastadt bort utgå för fyra gånger,

var afgiften 20 öre för ton för lastadt och 10 öre för ton för barlastadt

fartyg. Såsom barlastadt ansågs fartyg, hvars last uppgick till mindre

än en tiondedel af fartygets drägtighet, dervid särskild beräkningsgrund

var utsatt för evalvering till ton af varor, upptagna i volym.

Från och med år 1884 nedsattes afgiften med 10 procent enligt

kongl. kungörelsen den 9 november 1883.

Sjöfartsnäringskomitén hemstälde, dels att från fyr- och båkafgifter

skulle befrias fartyg i inrikes fart, dels att afgiften vid utrikes fart

skulle sättas till 24 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga drägtighet

enligt mätbref, dock med iakttagande att, derest under ett kalenderår

fyr- och båkafgift erlagts för ångfartyg åtta gånger eller för segelfartyg

fyra gånger, fartyget skulle vara från vidare erläggande af fyroch

båkafgift under året befriadt. Komiténs förslag är, enligt kongl.

kungörelsen den 14 juni 1894, vordet genomfördt, allenast att afgiften

bestämts till 25 öre för ton. Afgiftsbefrielse åtnjutes för, bland andra,

fartyg, hvars drägtighet icke öfverstiger 40 ton, fartyg som ingå för

reparation, kolning eller proviautering och dylikt.

Fyr- och båkmedlen hafva nedan nämnda år utgjort:

1883 ............................................................. kronor 1,510,854:70

1884 °) ............................................................ „ 1,298,444:16

1885 ................................................................ „ 1,350,504:6 7

1886 ................................................................... „ 1,307,263: 09

%

\

Fyr- och håleafgiften.

*) Fyr- och båkafgiften nedsatt med 10 %.

Bill. till Riksd. Prot. 1808. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1887 ................................................ kronor 1,321,853:75

1888 ..................................................................... „ 1,448,639:79

1889 ................................................................... „ 1,501,915:39

1890 .................................................................... „ 1,506,214:62

1891 .................................................................... „ 1,596,899:51

1892 ................................................................... „ 1,595,037:25

1993.................................................................... „ 1,694,853:41

1894 °) ................................................................ „ 1,791,914:84

1895 .................................................................... „ 1,571,016: 66

1896 ................................................................... „ 1,616,038: 05

1897 .................................................................... „ 1,701,202:48

I yttranden, som afgåfvos till kommerskollegium i anledning af

Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888 med begäran om utredning af

den svenska sjöfartsnäringens tillstånd, hade ifrågasatts, »att fyr- och

båkafgiften måtte antingen helt och hållet borttagas, och ersättning

derför utgå af influtna tullmedel, eller åtminstone nedsättas eller regleras,

i hvilket hänseende särskildt föreslagits att från utrikes ort kommande

fartyg måtte befrias från att i hamn erlägga fyr- och båkafgift

för mera än det tontal, som der lastas eller lossas.»

Sjöfartsnäringskomitén, som höll före, att giltig anledning icke

förefunnes att bestämma fyr- och båkafgiften olika för lastade och barlastade

fartyg, synes icke vidare hafva pröfvat frågan om lämpligheten

af att sätta afgiften i beroende af lastmyckenheten.

Frågan har emellertid upptagits af frilagers- och frihamnskomitén,

som till de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö

utsände till besvarande ett frågoformulär, upptagande bland andra detta

spörsmål:

»Vore eu sådan ändring i sättet för fyr- och båkafgifternas upptagande

önskvärd, att dessa afgifter komme att utgå för lastadt och

lossadt tonnage i stället för, såsom nu är fallet, efter fartygets drägtighet?»
Sistnämnda

komitéer uttalade sig i den rigtning, att en varaktig

förbättring i sjöfartsnäringens läge icke läte sig genomföra, med mindre

*) Fyr- och båkafgiften i inrikes fart afskaffad, i utrikes fart bestämd enligt ändrade

grunder.

Inrikes fyr- och båkafgiften uppgick i allmänhet till omkring 50,000 kronor årligen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Första Kammarens Tillfälliga TJtskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

trycket af de afgifter, som betungade den utrikes sjöfarten, väsentligt

mildrades.

För svaren på den nämnda frågan redogöres i frilagers- och frihamnskomiténs

betänkande. Alla tre lokalkomitéerna uttalade sig för en

nedsättning af fyr- och båkafgifterna. Ett borttagande af dessa afgifter

vore enligt göteborgskomiténs tanke ej att för närvarande förvänta;

men den lindringen borde åtminstone kunna erhållas, att afgifterna

beräknades efter lastadt och lossadt tonnage i stället för efter fartygets

hela drägtighet, samt att vid denna beräkning afgiften ej i något fall

finge öfverstiga fartygets beräknade drägtighet (netto-registertonnage).

Vidare, då fyrar och sjömärken vore till nytta äfven för örlogsfartyg,

lustfartyg och fartyg, som ej anlupo svensk hamn, och hade en internationel

och humanitär betydelse, borde ej sjöfarten på Sverige bestrida

allt för stor del af kostnaden för dessa inrättningar. I den nu gällande

beräkningsgrunden såg denna komité en af de väsentligaste orsakerna

dertill, att Sverige nästan voie i fullständig saknad af direkta transatlantiska

förbindelser.

För egen del har frilagers- och frihamnskomitén, som framhållit,

att sjöfartsafgifterna i vårt land vore i och för sig så tryckande, att

det, vare sig frihamn komme till stånd eller icke, syntes vara önskvärdt,

att lindring i desamma kunde beredas, samt ansett beredande af

afgiftslättnader åt sjöfarten vara en bestämd förutsättning för att afsevärdt

gagn skulle kunna vinnas af svensk frihamn, beträffande särskilt

fyr- och båkafgifterna, anfört att komitén, som funnit dessa afgifters

upphäfvande och uppförande i riksstaten af ett anslag till fyr- och båkväsendet

icke kunna nu ifrågasättas, ansåge det med hänsyn till frihamnstrafiken

oundgängligt, att dessa afgifter dels nedsattes, dels ock

antingen bestämdes att utgå efter lossadt och lastadt tonnage eller ock

omfördes till en afgift å varorna att uppbäras, då dessa utginge från

frihamn till afsättning inom landet.

Frågan om fyr- och båkafgifternas, liksom vissa andra afgifters

utgående efter annan grund än den gällande har äfven från åtskilliga

andra håll blifvit väckt, dock hufvudsakligen i handelns och industriens

intresse, och torde utskottet nedan få härtill återkomma.

Vid behandlingen af dessa afgifter har för utskottet omförmälts,

hurusom under innevarande vinter inträffat, att fyrskepp intagits, utan

att den farled, för hvilkens belysande de varit afsedda, varit till följd

af is intrafikabel, mon att i allt fall fyr- och båkafgift måst erläggas.

Då fyr- och båkafgiften måste anses utgöra goJtgörelse för en viss

prestation å statens sida och alltså icke bör till fullo afkräfvas sjö
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

Lastpennin
garne.

28 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

farande, då denna prestation icke fullgöres, vill någon åtgärd till förekommande

af anmärkta förhållandet synas påkallad.

Lastpenningarne, den enda allmänna sjöfartsafgift i Sverige, vid

hvars beräknande i vissa fall tages någon hänsyn till fartygets last,

utgjordes åren 1877—1885 med 14 öre, men utgå från och med år

1886 med 10 öre för ton efter gällande mätbref samt betalas hvarje

gång både vid inkommande och utgående utrikes fart. Om ett fartyg

under ett kalenderår gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort,

erläggas dock dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och

vid förnyadt inkommande endast, när fartyget innehar last samt större

eller mindre del deraf lossar, hvarvid såsom barlastadt anses fartyg,

då dess last understiger en tiondedel af dess afgiftspligtiga drägtighet

enligt angifna grunder. Afgiftsbefrielse åtnjutes för, bland andra, fartyg,

som under resa mellan utrikes orter i svensk hamn lossar eller

lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet, samt under

vissa förutsättningar fartyg, som anlöper svensk hamn endast af

tvingande orsaker, till inhemtande af order m. m. (Underrättelserna

till tulltaxan § 4.)

Lastpenningarne uppgingo för tioårsperioden 1888—1897 till följande

belopp i kronor:

År

Inkommande

Utgående

Summa:

1888..................................................

292,526

153,007

445,533

1889...................................................

313,014

156,827

469,841

1890.................................................

320,510

155,689

476,199

1891..................................................

328,631

160,359

488,990

1892...............................................

326,737

157,736

484,473

1893..................................................

333,583

168,378

501,961

1894..................................................

360,989

167,928

528,917

1895..................................................

341,748

165,376

507,124

1896...............................................

361,593

164,731

526,324

1897...................................................

385,375

170,114

555,489

»j

s. 29 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2.) Utlåtande N:o 2. 29

Lastpenningar:^ afskaffande är ett yrkande, som från derå håll

blifvit framstäldt, och frågan härom har upprepade gånger både före och

efter afgiftens nedsättning 1886, och senast på grund af motion i Andra

Kammaren år 1895, varit föremål för Riksdagens pröfning. Riksdagen

har dock icke velat medgifva detta. Man har å ena sidan framhållit naturen

hos denna afgift, som icke utgjorde godtgörelse för någon prestation

eller utginge för något särskild!, sjöfartens gagn afseende ändamål, utan

vore att betrakta såsom en grundskatt, den der, i likhet med de på

jorden hvilande skatter af sådan art, borde aflyftas. Men å andra sidan

har genmälts att, till följd af våra traktater, låstpenningarnes afskaffande

komme utländska fartyg till större gagn än svenska, hvilka icke

besörjde mer än omkring en tredjedel af varuförseln mellan Sverige

.och utrikes ort. Följden af åtgärden skulle blifva ett nedgående af

frakterna, och fördelen för rederinäringen ingen.

Motionären 1895 åberopade såsom skäl för ett återupptagande

af sitt 1893 framstälda yrkande om låstpenningarnes afskrifvande,

bland annat, särskild^ att man höjt tullbeskattningen å för sjöfartsnäringen

nödiga proviantartiklar; att våra grannländer sökte genom

nedsatta fartygsumgälder locka till sig trafiken, hvarför man borde

taga sig väl till vara, innan man genom bibehållande af onaturliga

afgifter å transportmedlen tvingade varuomsättningen att gå förbi landets

egna hamnar; att man på goda grunder kunde fråga, hvarför

transportmedlet till sjös skulle i beskattningsväg behandlas annorlunda

än transportmedlen på land, och att sjötrafiken vore minst lika

vigtig som de öfriga transportmedlen; samt att sjötrafiken på senare

tiden fått en ny konkurrent genom den samtrafik, som möjliggjorts

emellan in- och utländska jernvägar, sedan ångfärjor börjat användas.

Han upplyste, att Kristiania genom låga afgifter på gods och fartyg

erbjudit vestra Sveriges industriorter en beqväm skeppningsväg och

deruti lyckats, och erinrade om det minimum af hamnumgälder, hvarmed

Köpenhamns frihamn lockade. Bevillningsutskottet tillstyrkte, i likhet

med år 1893 och på samma skäl, en afskrifning af lastpenningarne under

10 år med en tiondedel årligen; men denna hemställan, som afslogs

i Första, men antogs i Andra Kammaren, föll vid gemensam votering

med 144 röster mot 215.

Utskottet vill i afseende härå äfven erinra derom, att sjöfartsnäringskomitén

för sin del icke fann tillräcklig anledning att föreslå lastpenningarnes

afskaffande, men ansåg befogadt, att hvad som uppbures

i lastpenningar komme den svenska sjöfartsnäringen, som mer än någon

annan näring vore betungad med särskilda afgifter, till godo, hvarigenom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

fort varon af denna afgift kunde lända sjöfartsnäringen till långt större

gagn än dess afskaffande skulle medföra. Komitén ville taga lastpenningarna

i anspråk för sjöfartspremier.

I likhet med ofvanomförmälda lokalkomitéer, hvaraf särskildt den i

Göteborg lifligt framstälde behofvet af lastpenningarnes afskrifvande, ansåg

frilagers- och frihamnskomitén, att i sammanhang med frihamns

öppnande dessa afgifter borde afskaffas icke blott för fartyg, som inoch

utlöpte i frihamn, utan i hela landet.

Ett annat förslag i afseende å lastpenningarne har i förberörda underdåniga

utlåtande af den 27 april 1896 framstälts af kommerskollegium,

som ansett, att framför den af lotsstyrelsen då förordade utvägen att

bereda inkomst åt lotsverket genom lotsningstvång eller generel lotsningepligtighet,

äfven då kronolots ej anlitades, vore att föredraga att,

i den mån ersättning kunde tarfvas för den minskning i de för lotsväsendets

ändamålsenliga vidmagthållande erforderliga inkomster, som

af det då bestående lotsningstvångets föreslagna upphäfvande utan påläggande

af nyssnämnda beskattning kunna föranledas, lotsverket bereddes

tillgångar på annat sätt. I sådant afseende fäste kollegium uppmärksamhet

å den tillgång, som lastpenningarne erbjöde, och syntes

kollegium dessa böra få komma den svenska sjöfartsnäringen till nytta.

För denna uppfattning hemtade kollegium stöd i sjöfartsnäringskomiténs

ofvanberörda uttalande.

Tonafgift till

sjömanshusen.

En annan den utrikes sjöfarten åliggande afgift är tonafgift till

sjömanshusen, hvilken enligt § 34 af reglementet för sjömanshusen i

riket, sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen af den 16 mars

1877, erlägges till vederbörande sjömanshus för fartyg, som från svensk

hamn afgår till Norge eller utrikes ort. Afgiften beräknas efter tontalet

enligt svenskt eller dermed likstäldt utländskt mätbref och utgöres

för svenskt fartyg med tre öre för hvarje ton af drägtigheten. Afgår

fartyg flera gånger under en kalendermånad från samma svenska hamn,

erlägges afgiften dock endast en gång i månaden.

Då uppgifter om tonafgifternas belopp icke från sjömanshusen på

ett ställe hopsamlas, möter det än större svårighet att om det årliga beloppet

af dessa afgifter erhålla upplysningar än om konsulatafgifterna.

Arbetareförsäkringskomitén, som angående sjömanshusens inkomster

verkstälde utredning, meddelade att tonafgifterna 1884, då det från

svenska hamnar till utrikes ort afgångna tontalet vore 3,316,621, stego

till 93,130 kronor. Häri ingick tonafgift äfven af utländska fartyg,

för hvilka, då fartyget är norskt eller tillhörigt främmande nation, i

s. 31 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 31

hvars hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna,

tonafgift utgår med samma belopp som för svenska fartyg, men i

annat fall med 5 öre.

Som 1896 tontalet af från Sverige till utrikes ort afgångna fartyg

ökats till 4,480,526, har dessa afgifters slutsumma gifvetvis äfven

stigit. Vid Stockholms sjömanshus uppburos 1884 14,600 kronor 84

öre och 1897 20,045 kronor 9 öre i tonafgifter.

Då fartygsbefälhafvare och besättning å svenskt fartyg, kommande

från Norge eller utrikes ort, i svensk hamn afmönstras, afkräfves

dem så kallad hyresafgift till sjömanshusen, enligt §35 af sagda reglemente,

för befälhafvare med 2, styrman och maskinist 1 \ och hvar af

den öfriga besättningen 1 öre för hvarje krona af deras förtjenade lön

eller hyra under hela den tid, från påmönstringsdagen räknad, fartyget

varit på resa eller resor stadt. Erläggandet af denna afgift utgör vilkor för

understöd från sjömanshusen enligt §§ 20 och 21 samma reglemente.

Hyresafgifterna uppgingo 1884 till 54,974 kronor.

Både arbetareförsäkringskomitén och sjöfartsnäringskomitén hafva

framhållit, att sjömanshusens verksamhet kunde anses lika så angelägen

i statens som i sjöfartsnäringens och i sjöfolkets intresse. Då

en del af dem tillkommande göromål afsåge rena statsförvaltningsändamål,

syntes det obilligt, att redare och sjömän sjelfve måste bekosta

sjömanshusens hela förvaltning, något, hvartill motsvarighet icke förekomme

inom andra näringar. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med

förstberörda komité hemstälde derför sjöfartsnäringskomitén »att till sjömanshusens

förvaltning måtte lemuas bidrag af statsmedel efter de närmare

grunder, som af Kongl. Maj:t kunna pröfvas lämpliga». Härigenom

skulle, fann komitén, sjömanshusen sättas i stånd att använda så

mycket större del af sina inkomster till understöd åt sjöfolk, hvarigenom

inderikt en viss fördel bereddes sjöfartsnäringen.

För inskrifning af sjöfolk är sjömanshusdirektionerna tillerkänd

allenast en godtgörelse af 6’kronor för hvarje fullt hundratal värnpligtige,

som införes i inskrifningslistorna.

Angående tonafgifts beräknande och beloppet deraf föreslås icke

några ändringar i det af kommerskollegium den 22 december 1892 afgift^

utlåtande med förslag till nytt sjömanshusreglemente. Deruti har dock

kollegium äfven framhållit behofvet af statsbidrag till sjömanshusen och,

lika med arbetareförsäkringskomitén, ifrågasatt sådant till 30,000 kronor

eller omkring en tredjedel af sjöfartens bidrag i afgifter för fartyg. Frågan

härom är oafgjord.

s. 32 Kontrollera mot PDF

Hamnafgifter.

32 Första Kammarem Tillfälliga Utskotts (A :o 2) Utlåtande N:o 2.

I sammanhang härmed torde utskottet böra erinra, att äfven frågan

om sjöfolks pensionering är fortfarande på pröfning^beroende.

Ett annat slag af allmänna afgifter å sjöfarten är hamnafgifter,

hvilka enligt grunder, bestämda i nådiga bref den 15 januari 1864 och

den 4 februari 1870, på förslag af vederbörande, fastställas af Kongl.

Maj:t. De utgå dels för fartyg dels för varor, och beräknas hamnafgift

för fartyg efter fartygets drägtighet. De genom dessa afgifter inflytande

inkomster skola i främsta rummet användas till det ändamål,

som med deras åläggande egentligen åsyftats, nemligen handelns och

sjöfartens nytta och fördel. Och äro föreskrifter meddelade, som måste

anses åsyfta, att dessa afgifter icke skola utgå med högre belopp, än som

för hamnarnes underhåll och omkostnaderna för hamn väsendet påkallas.

I de till kommerskollegium år 1888 afgifna yttranden angående

sjöfartsnäringens tillstånd framhölls, att genom hamnafgifter å varor

med flera kostnader i hamnarna varutransporten sjöledes icke obetydligt

fördyrades i jemförelse med transporten å jernväg, hvarvid ingå

liknande afgifter utginge. De utgifter, kommunerna esomoftast iklädt,

sig för en jernväg, betäcktes genom de allmänna skatterna.

Sjöfartsnäringskomitén ansåg sig emellertid icke kunna framlägga

förslag till omreglering af dessa afgifter, som måste bero af förhållandena

på hvarje särskild ort.

Enligt frilagers- och frihamnskomiténs betänkande uttalade sig

de lokala frihamnskomitéerna i Stockholm, Göteborg och Malmö på

gifven anledning äfven om hamnafgifternas nedsättning och beräknande

af hamnafgifterna för fartyg efter lossadt, och lastadt tonnage, och de

antogo, att, derest frihamn komme till stånd, kommunerna skulle vara

villiga att göra alla de uppoffringar och lättnader i afseende å dessa afgifter

de funne möjliga. Frilagers- och frihamnskomitén fann samma skäl, som

den anfört beträffande fyr- och båkafgifterna, gälla hamnafgifterna för

fartyg. Om afsedt gagn skulle kunna af frihamnen vinnas, borde dessa

göras så lindriga som det, med hänsyn till för handen varande behof

af inkomster för hamnväsendet, vore möjligt, och borde äfven de antingen

bestämmas att utgå efter lossadt och lastadt tonnage, eller ock

omföras till en varuafgift. Äfven har hamnafgifternas beräknande efter

annan grund än den gällande varit föremål för särskilda framställningar,

hvarom skall nedan förmälas.

Ett exempel derpå, att äfven hamnafgifterna kunna så regleras,

att de bidraga till att neutralisera den hämsko på vår direkta sjöfart

och handel å aflägsnare länder, som pålägges den särskilt af vårt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 33

afskilda läge, erbjuder gällande liamutaxa för Göteborg, som medgifver

afdrag å hamnafgifter för fartyg, som med direkt last ankomna från

eller afgå till angifna, mera aflägset liggande hamnar.

Hamnafgifter för fartyg om mer än tio ton hafva under tioårsperioden

1887—1896 uppburits med:

.

År

Segel- och ångfartyg:

Afgifler i in- och utrikes

fart tillhopa:

Deraf i utrikes fart:

antal

ankomna

och af- gångna.

tontal.

segelfartyg

ångfartyg

summa.

1

,

kronor

kronor

kronor

kronor

1887.....................

229,688

25,798,913

1,302,091

259,927

519,091

779,018

1888...................

217,214

25,631,250

1,332,986

219,905

548,934

768,839

1889.....................

231,000

28,272,842

1,427,157

281,801

592,109

873,910

1890 ...................

238,490

29,585,940

1,479,470

280,892

608,281

889,173

1891....................

226,578

28,889,509

1,510,278

278,263

655,588

933,851

| 1892.....................

234,948

30,205,799

1,524,706

273,170

653,649

926,818 I

1893 ...................

231,600

31,086,414

1,537,129

258,067

672,893

930,960

1894 ..................

254,428

34,130,854

1,666,415

243,443

746,331

989,774

1895 ...................

247,037

32,981,113

1,592,649

223,268

703,692

926,960

1890 ...................

269,482

36,291,087

1,684,615

238,807

750,819

989,625

Med afseende å ett med hamnafgifterna nära likstäldt slag af

sjöfartsafgifter, grundpenningarna, som utgå för begagnande af de vid

''vissa lastageplatser åvägabragta anstalter för sjöfartens beqvämlighet,

har Kongl. Maj:t enligt nådiga bref af den 11 oktober 1895 med flera,

vid fastställelse af taxorna stält afgiftens storlek i visst beroende af

den omfattning, hvari fartyget lastar, i det att afgiften nedsättes till

hälften för fartyg, som ej lasta större rymd, än som motsvarar hälften

af fartygets afgiftspligtiga tontal.

En börda å svenska fartyg, hvaråt sjöfartsnäringskomitén äfven Sjöfolks hemegnade

uppmärksamhet, är, med föranledande jemväl af särskild framställ- för*katfnin<rning

i ämnet på sin tid af Riksdagen, redan i hufvudsak aflyftad. Utskottet

afser det förhållandet, att staten numera öfver tagit kostnaden för sjöfolks

hemför skuff ning i vissa fall. Enligt 66 och 98 §§ sjölagen skola dessa

Bih. till Itiksd. Prat. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 llåft. 5

opaginerad Kontrollera mot PDF

Inteckning i

fartyg.

34 första Kammarens lillfälliga Utskotts (N:o 2J Utlåtande N:o 2.

kostnader bestridas af allmänna medel, då svenske befälhafvares och

sjömäns tjenstgöring å svenskt fartyg på utrikes ort upphört till följd

deraf, att fartyget förolyckats, eller tagits af sjöröfvare, eller förklarats

efter timad skada icke vara iståndsättligt, eller efter uppbringning förklarats

för god pris och, då fartyget sist lemnade hamn, krigets utbrott

ej varit der kändt eller eljest befälhafvaren kunnigt. Och gäller detta

under förutsättniag af reciprocitet äfven norske sjömän. De kostnader,

som härigenom besparas rederierna, äro icke obetydliga, Erinras må, att

rederierna dock hafva att fortfarande vidkännas, jemte dem enligt 90 och

93 §§ sjölagen åliggande kostnader för sjömäns sjukvård och begrafning,

kostnader för sjömäns hemförskaffning, förutom i ofvan omförmälda

fall, äfven i andra, då hemsändandet kan hafva blifvit nödigt på grund af

omständigheter, som rederiet icke haft magt att förebygga.

Men andra utvägar än lättnader i de å sjöfarten hyllande afgifter

och pålagor erbjuda sig, då det gäller att finna medel till sjöfartsnäringens

höjande.

I första rummet nämner utskottet dervid medgifvande af rätt

till inteckning i fartyg. Detta önskemål fick sitt första uttryck i en

resolution af det år 1883 i Göteborg samlade första nordiska sjöfartsmötet,

som, jemlikt fattadt beslut, jakande besvarade den dervid uppstäda

frågan: »kan det anses för sjöfarten fördelaktigt och i allmänhet

lämpligt att i lag medgifves inteckningsrätt i fartyg?»

Komiterade för utarbetande af ny sjölag upptogo frågan och ifråga- *

satte medgifvande af detta hypotek i sammanhang med införande af

ett ordnadt fartygsregister. I ämnet uppgjorde de förslag till särskild

lagstiftning, hvartill i förslaget till sjölag lemnades hänvisning. Komiterade

stälde sig emellertid ganska ljumma för sjelfva saken. De yttrade

bland annat, att, »om än fartyg bättre än de flesta andra lösören

lämpade sig för hypotisering, det å andra sidan icke kunde förnekas,

att fartyg i allmänhet måste blifva ett ganska osäkert hypotek». Af

anförda skäl måste man gifva vissa fordringar — t. ex. för bodmerilån,

för skada genom sammanstötning, för bergarelön — företräde

framför hvarje lån, för hvilket fartyget på grund af inteckning

häftade. En enda olycka kunde ådraga fartyget förbindelser, som

motsvarade hela dess värde, och sålunda gjorde hypoteket värde
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 35

löst. »Det är gifvet», fortsatte komiterade, »att fartygshypoteket derför

icke egnar sig att blifva hvad man kallar ett ''bankpapper’. Den

säkerhet, det gifver, kan aldrig blifva något mer än en förstärkning

af den personliga kredit, fartygets egare åtnjuter, det kan aldrig blifva

ett sjelfständigt underlag för kredit. Borgenären måste ega visshet,

att rederirörelsen väl och försigtigt bedrifves; att befälhafvare!! icke

lemnas utan nödiga medel på främmande ort, så att han nödgas upptaga

lån mot säkerhet i fartyget; att ej genom kontraktsbrott eller

skadegörelse en ersättningsskyldighet ådrages rederiet, hvilken i väsentlig

mån uppslukar fartygets värde; slutligen att fartyget ständigt hålles

försäkradt, och att försäkringsvilkoren icke öfverträdas. Endast under

förutsättning, att kreditinstitut finnas, hvilka äro i tillfälle utöfva erforderlig

kontroll i berörda hänseenden, kan en nämnvärd användning

af fartygshypoteket såsom kreditmedel för rederinäringen såsom sådan

förväntas.»

Sjöfartsnäringskomitén, som äfven behandlade ämnet, åberopade

detta sjölagskomiterades uttalande och höll på grund af anförda skäl

före, att medgifvande af inteckningsrätt i fartyg, äfven om det i några

fall kunde visa sig vara till fördel, icke i det stora hela lände sjöfartsnäringen

till det gagn, man åsyftat, eller att tillföra densamma billigt

och rikligt kapital, utan att detta mål bäst ernåddes just genom bildande

af aktiebolag för rederiföretag. Mot komiténs uttalande härom

reserverade sig herr Brodin, som ansåg inteckningsrätt i fartyg kunna

vara af stor betydelse för sjöfartsnäringen. Han lade vigt på, att det

numera för rederirörelsens framgångsrika drifvande fordrades större och

dyrbarare fartyg än förut, och då kostnaden för ett stort tidsenligt fartyg

vore högst betydlig, vore önskvärd!, om redaren hade möjlighet

att genom inteckning i detsamma kunna, när så påfordrades, använda

det såsom hypotek. Detta hypotek kunde blifva lika säkert som inteckning

i fastighet, om fartyget vore försäkradt ej blott för vanlig

sjöfara, utan äfven för all annan skada och förlust, hvilken ytterligare

försäkring skulle kunna ernås genom en assuransförening redarne

emellan. Vilkoren för lån mot inteckning i fartyg borde i sådant fall

kunna blifva lika billiga som för andra lån mot inteckning; och borde,

enligt hans mening, dylika lån, helst med amortering, kunna utlemnas

af riksbanken eller från någon för ändamålet bildad allmän fond.

Kommerskollegium förhöll sig temligen afvisande mot saken, och

stödjande sig på yttranden af vissa handels- och sjöfartsnämnder samt

hvad komiterade sjelfva anfört, ansåg kollegiet det icke böra ifrågakomma

att medgifva denna rätt utan att dessförinnan en fullständig

opaginerad Kontrollera mot PDF

3*3 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Ko 2.

utredning förelåge derom, att från affärsverldens synpunkt ett verkligt

behof förefunnes att inrätta detta institut. Funnes icke ett sådant behof

jemte utsigt att hypotek i fartyg skulle vinna någon afsevärd kredit,

borde en lagstiftning i ämnet visserligen icke vidtagas, då lagen icke

borde söka framtvinga nya kreditvägar, utan dess uppgift borde vara

att allt efter affärslifvets kraf reglera och gifva rättsskydd åt de legitima

kreditförhållandena, hvilka faktiskt trängt sig fram och vore en

förutsättning för affärernas sunda utveckling. Kollegium framhöll också,

att sjöfartsmötets uttalande 1883 vore det enda offentliga i syfte af

inteckningsrättens medgifvande.

Vid sjölagsförslagets behandling i högsta domstolen funno sig

fyra ledamöter, under hänvisning till kommerskollegiets uttalande, »för

det närvarande sakna skäl att tillstyrka införande i vår rätt af ifrågavarande

kreditinstitut;» en ledamot hemstälde att, då förslag till den

särskilda lagstiftning, hvartill paragrafen i sjölagen hänvisade, icke förelåge

till . granskning, denna paragraf måtte utgå, och två andra ledamöter

erinrade vid denna paragraf, att någon särskild lagstiftning angående

inteckning i fartyg ännu icke förefunnes. En ledamot uttalade

särskild!, att detta rättsinstitut syntes ingalunda komma att väl harmoniera

med grunderna för den gällande allmänna lagens stadganden i

17 kap. handelsbalken.

Förslaget till lag om inteckning i fartyg framlades ej i Sverige;

vederbörande departementschef förklarade sig, enligt det vid propositionen

till 1891 års Riksdag med förslag till ny sjölag fogade utdrag

af protokoll öfver justitiedepartementsärenden, sakna skäl att för närvarande

förorda införandet af berörda rättsinstitut. Vid sådant förhållande

behöfde ej heller förslaget till lag om fartygs registrering behandlas

enligt 87 § regeringsformen, och departementschefen framhöll,

att införandet af inteckningsrätt i fartyg skulle i väsentlig mån förändra

karakteren af registreringen af fartyg, i det denna skulle ordnas med

särskildt hänsyn till registrets uppgift att jemväl utgöra grundval för

sagda rätt och till följd deraf komma att iklädas former, hvilka för de

registreringspligtige blefve mera betungande än eljest vore behöflig!.

Förordning angående registrering af svenska fartyg utfärdades

derefter i administrativ väg den 27 november 1891, dervid kommerskollegium

blef registreringsmyndighet. Det torde hafva varit hufvudsakligen

med afseende å en blifvande lagstiftning om inteckning i fartyg)

eom en af andra skäl säkerligen icke tillräckligt motiverad registreringspligt

ålades äfven fartyg i inrikes fart.

I Danmark tillkom emellertid den föreslagna inteckniugslagstift
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

ningen 1892. Inteckningsrätt i fartyg är likaledes medgifven i Finland

och de flesta sjöfartsidkande länder. I Norge har det framlagda förslaget

deremot icke genomförts.

Vid det fjerde nordiska sjöfartsmötet i Stockholm 1897 återupptogs

frågan om, huruvida införande af inteckningsrätt i fartyg vore

önskvärd för den nordiska sjöfartsrörelsen. Inledaren såg skälet till,

att förslaget i ämnet icke upphöjts till lag, i det bristande intresse för

lagen hos de i landets lagstiftning deltagande myndigheter, för hvilka

sjöfartens intressen vore i allmänhet ett ganska främmande gebit, så

att de reformer, som genomfördes på detta område, i viss mening måste

tvinga sig fram. Han påpekade, att lagstiftningen kunde vara lämplig

och behöflig äfven hos oss, äfven om frågans innebörd ej vore af den

omfattande vigt, man från början säkerligen velat tillmäta den, och

syntes man hafva skäl att härvid utgå från den synpunkten, att allt,

som äfven i någon mån kunde befrämja en för de skandinaviska folken

så vigtig näring som sjöfarten, borde göras, såvida ej särskildt kraftiga

skäl talade mot de åtgärder, som stäldes i fråga.

Bland de uppträdande talarne yttrade sig de fleste för inteckningsrätten,

som ansågs kunna blifva ett medel för rederirörelsens höjande,

om ock rättsinstitutets betydelse icke på alla håll sattes så synnerligen

högt. En talare framhöll, att i allt fall en fartygsinteckning skulle blifva af

större värde än det en ångbåtsaktie nu egde. Det meddelades äfven att

man i Danmark och Finland icke egde ogynsam erfarenhet om verkningarne

af detta institut. Å andra sidan framkommo åtskilliga betänkligheter

mot lagstiftningen, gående derpå ut, att man icke borde uppmuntra

spekulation i en näring, som för närvarande icke lönade sig,

att fartygsregistreringens nuvarande centralisation ej vore lämplig för

inteckningsrättens införande; att inteckning i äldre fartyg ingalunda

skulle vara till fromma för näringen, hvarför medgifvandet borde inskränkas

till att afse nya fartyg och för viss kortare tid, m. m.

Utan votering beslöt mötet uttala, att det »vidhåller den af 1883

års nordiska sjöfartsmöte uttalade uppfattning, att en genom lag beredd

möjlighet att medelst inteckning i fartyg tillföra rederirörelsen kapital,

är för sjöfarten i de nordiska länder, i hvilka detta rättsinstitut ännu icke är

infördt, önskvärd», samt uppdrog åt styrelsen för nordisk skeppsredareförening

att i ämnet göra framställning till de förenade rikenas regeringar.

En annan vigtig fråga, hvaråt sjöfartsnäringskomitén egnado don Statsunderstöd''

lifligaste uppmärksamhet och om hvilken äfven motionären erinrat, är

den om direkt understöd af staten för sjöfartsnäringens upphjelpande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sjöfarts
premier.

38 törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Komitén ansåg, att de åt komitén framlagda statistiska data till fullo

visade, huru föga tillfredsställande vårt lands handelssjöfart i jemförelse

med flera andra nationers de senare åren utvecklat sig och särskildt

huru den svenska handelsflottan inom den större transoceana fraktfarten

förlorat sin förra ställning. För att i dessa förhållanden åstadkomma eu

ändring till det bättre kunde icke vara tillräckligt att borttaga

eller nedsätta en eller annan å sjöfarten hvilande pålaga, utan vore

kraftiga åtgärder för visso af nöden. Det syntes komitén angeläget,

att staten, för att återväcka intresset för sjöfartsnäringen och höja den

ur dess betryckta läge, egnade den en större omvårdnad än dittills.

Påpekaude att andra stora industrigrenar, liksom jordbruket och bergshandteringen

äfvensom våra jernvägar, sedan länge på flerfaldigt sätt

och under olika former kommit i åtnjutande af statsunderstöd, ansåg

komitén det så mycket mindre opåkallad!, att jemväl sjöfartsnäringen

undfinge något dylikt understöd, som medel dertill kunde helt och

hållet eller åtminstone till väsentligaste del beredas genom inkomsten

af å sjöfarten hvilande afgifter, som inginge till statsverket. Sjöfarten

vore ock mer än andra näringar betungad med mångfaldiga

afgifter för olika ändamål, hvilkas afskaffande af olika skäl icke kunde

komma i fråga, och derför i sin mån gjorde det önskvärd! att bereda

den svenska sjöfartsnäringen ett direkt understöd.

Komitén upptog derefter till granskning de olika utvägar, som

härvid erbjöde sig. En form vore subventioner till regelbunden ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och utlandet. Komitén, som i särskildt

utlåtande tillstyrkt sådan subvention för eu linie till Argentina,

ansåge dock denna form icke blifva af så stor betydelse för sjöfartsnäringen

såsom sådan, som icke så mycket mer för handeln och industrien.

Eu annan utväg, låneunderstöd för rederiföretag, funne komitén

i praktiskt afseende mindre användbar. Komitén ansåge, att saken

måste ordnas efter mera allmängiltiga regler, så att en hvar, hvilken

uppfylde de i lag stadgade förutsättningar, jemväl dermed vore berättigad

till erhållande af statens understöd, och hade derför upptagit

förslaget om sjöfarts- eller seglationspremier, ett system, som innebure,

enligt komiténs mening, det lämpligaste sättet att bispringa sjöfartsnäringen

samt höja intresset för densamma. Hufvudsakligen borde

premieringen afse den del af handelssjöfarten, som senare åren stått

mest tillbaka, den större transoceana fraktfarten, hvarför den borde

gälla fartyg af en viss storlek, som ginge i utrikes fart, hvaremot den

inrikes sjöfarten icke borde blifva delaktig af premieringen. Berättigade

att åtnjuta premier skulle enligt det förslag, komitén uppgjorde, vara

s. 39 Kontrollera mot PDF

Första Kammar ms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 39

svenska fartyg, som icke vore öfver tio år gamla och hvilka hade en

afgiftspligtig drägtighet, ångfartyg af minst 350 ton och segelfartyg

af minst 150 ton. Premien skulle utgå med ett visst belopp för i

Sverige nybyggda fartyg, högre för jern- och stålfartyg än för andra

fartyg, samt beräknadt för ton af fartygets afgiftspligtiga drägtighet

och antalet af tillryggalagda nautiska mil. För hvarje på det första

premieringsåret följande år skulle premien minskas med 10 procent.

Den egentliga premieringstiden för nybyggda fartyg skulle således enligt

förslaget vara under tio år och skulle under de derpå följande tio

åren premier utgå endast för äldre fartyg. För nationaliserade, i utlandet

inköpta ångfartyg eller segelfartyg af jern och stål skulle premier

ock åtnjutas men endast till hälften af beloppet för i Sverige

byggda fartyg. För förslagets enskildheter i öfrigt torde här icke behöfva

redogöras.

Beträffande kostnaderna för premieringen, beräknade synnerligen

högt, antog komitén dessa kunna uppgå till i allt 11,178,750 kronor

eller i medeltal under 20 år 558,937 kronor 50 öre. Dessa kostnader,

som väl månde synas ganska dryga, måste dock, funne komitén, erkännas

vara ringa i betraktande af den utveckling af den svenska

handelsflottan och det svenska ekeppsbyggeriet, som de förutsatte och

hvilken utveckling skulle hafva ökat värdet af vår handelsflotta med,

efter hvad man kunde beräkna, mera än 60 millioner kronor. För

bestridande af kostnaderna för premiering af i Sverige byggda fartyg

föreslog komitén, såsom ofvan nämnts, lastpenningarna. För premiering

af från utlandet köpta fartyg afsåg komitén de då bestående, år 1888

pålagda tullafgifterna för fartyg. Skulle dessa tullar, såsom numera

också skett, borttagas, syntes det komitén icke finnas tillräckliga skäl

att låta sjöfartspremier utgå för fartyg, som inköpts från utlandet, och

bortfölle premierna för sådana, ansåge komitén det kunna ifrågasättas

att sänka premierna för i Sverige byggda fartyg till hälften, hvarigenom

inkomsten åt lastpenningarne skulle blifva så mycket mer tillräcklig

för premieringen.

Med afseende å särskild fråga om byggnadspremier för fartyg,

hemstälde komitén, under förutsättning att dess förslag till sjöfartspremier

blefve godkändt, om rätt till restitution af erlagd tull för

materialier och förnödenheter, dels till förbyggnad och reparation för

svenska och utländska fartyg öfver 40 ton, dels äfven vid nybyggnad

af sådana fartyg, om de byggas för utländsk räkning eller nybyggda

säljas till utlandet, samt om de byggas för svensk räkning och understiga

minimitontalet för premiering.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

lör deu händelse åter sjöfartspremier icke blefve hos oss införda,

hemstälde komitén om, förutom fartygstullens upphäfvande, dels tullfrihet

eller, alternativt, restitution af erlagda tullafgifter för materialier

och förnödenheter för fartygets förbyggnad eller reparation, dels ock

premier för nybyggnad af fartyg med vissa belopp för ton, olika allt

efter fartygets material, eller alternativt tullfrihet, eller, om ej heller

detta kunde godkännas, restitution af erlagd tull för materialier och

förnödenheter till fartygs nybyggnad.

Komiténs ordförande, landshöfdingen Bergström, reserverade sig

emot det alternativa förslaget om byggnadspremier, men han förklarade

sig öfvertygad att införandet af sjöfartspremier vore det verksammaste,

för att icke säga det enda verksamma medlet att upphjelpa Sveriges

tynande sjöfartsnäring och gifva en kraftig impuls åt den svenska

handelsflottans förökande och förseende med tidsenliga fartyg, framför

allt stora ångfartyg af stål och jern. För den händelse sjöfartspremier

ej komme till stånd, inskränkte han sig dock till att hemställa om

fartygstullens upphäfvande och tullfrihet för materialier och förnödenheter

för fartygs nybyggnad, förbyggnad eller reparation samt utrustning.

Fm annan reservant, herr Brodin, som ansåg naturligare, att komitén

i första rummet föreslagit fartygstullens afskaffande, fann billigt, att, då

nedsättning i de på sjöfarten hvilande pålagor icke kunde förordas, eu

del af hvad sjöfartsnäringen sålunda betalade i en eller annan form

återginge till densamma, och att från denna synpunkt systemet med

föreslagna sjöfartspremier kunde vara att förorda.

Kommerskollegium hemstälde i underdånigt utlåtande af den 1

december 1891, att förslaget till sjöfartspremier icke må till vidare åtgärd

föranleda. Sedan dåmera fartygstullens borttagande beslutits och

restitution för fartygs materialier och förnödenheter medgifvits, komme

ej ringa fördel att beredas sjöfartsnäringen i jemförelse med hvad förhållandet

under de då senaste åren varit, och det ansågs icke vara för

handen giltig anledning att då taga i närmare öfvervägande, huruvida

sjöfartspremiers införande kunde böra ifrågakomma, helst, enligt hvad

Riksdagen äfven antydt, beträdandet af en dylik väg alltid måste af

åtskilliga orsaker förefalla ganska betänklig.

Till sjöfartsgebitet höra äfven vissa andra af sjöfartsnäringskomiten

berörda vigtiga frågor, som kunna anses tillhöra motionens räckvidd och

som afse dels sjelfva fartyget, dels dem, som handhafva detsamma.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Så framhöll sjöfartsnäringskomitén önskvärdheten deraf, att understöd

af allmänna medel bereddes dem, som ville i främmande länder inhemta

fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri. För beredande af medel,

bland annat, till reseunderstöd åt dem, som egnade sig åt detta yrke,

föreslog Kongl. Maj:t 1894 Riksdagen att till 15,000 kronor höja anslaget

å 5,000 kronor till »reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, som icke egna sig åt bergshandteringen». Riksdagen

anvisade emellertid blott 10,000 kronor, med hvilket belopp anslaget

sedan utgått.

Vidare bemstälde sjöfartsnäringskomitén, att på offentlig bekostnad

måtte utgifvas dels en periodisk skrift, innehållande redogörelse för de

författningar, som i främmande länder gälla i fråga om de med handelssjöfarten

i samband stående förhållanden, dels ock en handbok öfver

hvad fartygsbefälbafvare i svenska och främmande hamnar i synnerhet

har att iakttaga beträffande fartyg och frakt.

Enligt hvad inhemtats är denna fråga, hvaröfver kommerskollegium

yttrade sig den 4 december 1891, icke afgjord, så vidt den ej kan

anses hafva, åtminstone hvad dess förra del beträffar, förfallit till följd

af utgifvandet med statsunderstöd af tidskriften »Svensk Export».

Eu fråga, som till sitt syfte står på gränsen mellan de båda

hufvudområdena af den föreliggande motionen, är den om sjöfartsafgifters

beräknande efter lossadt och lastadt tonnage.

Härom hafva, såsom i det föregående meddelats, vid flera tillfällen

framkommit förslag. Dervid har man naturligen utgått från den

synpunkten, att, då numera större fartyg användas och dessa i våra

hamnar icke kunna intaga fulla laster, sjöfartsafgifternas erläggande

efter fartygets drägtighet utan hänsyn till myckenheten af lossade och

lastade varor är alltför betungande och verkar afhållande från att i svenska

hamnar intaga lastfyllnad eller der aflemna delar af laster. Af

våra afgiftsberäkningsgrunder skulle alltså följa, hvad faktiskt också

är förhållandet, att vår varuomsättning med aflägsnare länder i hufvudsak

verkställes sålunda, att varorna från svenska hamnar endast föras

till något af de större skeppningscentra i Europa, der de efter omlastning

fortskaffas vidare, och på samma sätt i motsatt rigtning. Den

direkta utrikes sjöfarten i svenska hamnar varder härigenom hufvudsakligen

inskränkt till fart på våra närmaste farvatten. Den meddelade

Bill. till lliksd. Prof. 181)8. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Raft. 6

Skeppsbyggeri.

Handbok om

handeUsjöfarten

m. m.

Sjöfartsafgifters

beräknande

efter

lossadt och

lastadt

tonnage.

opaginerad Kontrollera mot PDF

42 törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

statistiken gifver i detta afseende ett utslag, som ej kan misstydas, då

deraf konstateras, att vår direkta sjöfart till mer än 90 procent är begränsad

till Östersjö- och Nordsjöområdena.

Beträffande olägenheterna af det på grund häraf nödiga omlastningstvånget

hafva de af motionären framhållits. De bestå i — förutom

högre frakter — tidsförlust, magasinerings- och omlastningskostnader,

risk af skada å godset, svårighet att uppgöra leveranser på bestämd

tid, godsets ommätning i den främmande hamnen med flera dylika, lätt

insedda faux frais, som tynga våra konkurrensvilkor.

Krafvet på direkta transoceana linier är derför nära förbundet med

frågan om grunderna för sjöfartsafgifternas beräknande, och i båda dessa

frågor måste våra exportörer, som alltmera tvingas att uppsöka de

transoceana afsättningsfälten, om hvilka liflig ekonomisk täflingskamp

just nu är rådande, och våra köpmän, som handla med kolonialvaror,

vara på det lifligaste intresserade.

I förevarande fråga möter man från 1894 ett kraftigt uttalande

från en i Göteborg tillsatt komité för afgifvande af förslag till ändring

i gällande bestämmelser beträffande tullbehandling af varor vid import

och export. Komitén angaf, »såsom ett väsentligt hinder för utvecklingen

af vår handel, de dryga afgifter till stat och kommun, hvilka i

svenska hamnar skola utgöras af fartyg och varor; och anförde i sådant

afseende, bland annat, att för att kunna draga en del af den utländska

varutrafiken till våra hamnar erfordras ej allenast, att desamma kunna

täfla med de utländska i afseende på väl inrättade tullupplag och öfriga

beqväma anordningar för varutrafiken, utan äfven och kanske i ännu

högre grad, att afgifterna för begagnande af våra hamnar ej vore för

höga i jemförelse med afgifterna i sådana närbelägna utländska hamnar,

från hvilka konkurrens med våra vore att befara; att ifrågavarande

afgifter, vare sig de utginge af fartyg eller varor, vid beräkningen af

fraktkostnaden spelade en icke ovigtig rol; att på grund häraf i vår

tid med dess högt uppdrifva konkurrens inom handel och sjöfart en

höjning och sänkning af samma afgifter kunde vara af afgörande betydelse

för en orts eller ett lands handelsrörelse; att skeppsumgälderna

vore väsentligen större i svenska hamnar än i med dem konkurrerande

utländska; att den hos oss begagnade grunden för beräkningen af dessa

umgälder, nemligen fartygets hela afgiftspligtiga drägtighet, vore synnerligen

ogynsam, särskilt för större från aflägsna hamnar kommande

fartyg, enär dessa fartyg i regel ej vore i tillfälle att i svensk hamn

lossa eller intaga full last, hvartill kommer, att samma fartyg ej heller

kunde hinna att så ofta under ett kalenderår besöka svensk hamn, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

för åtnjutande af i lag medgifven befrielse från fyr- och båkafgifter

vore erforderligt; äfvensom att då fartyg, gående mellan danska och

svenska orter vid Öresund, äro befriade från lastpenningar och fyr- och

båkafgifter, samt Danmark, som saknade motsvarighet till våra lastpenningar,

numera äfven, i sammanhang med öppnande af frihamnen

i Köpenhamn, upphäft den fyr- och båkafgiften motsvarande skibsafgiften

för ingående fartyg, den varutrafik till och från vårt land, som

genom Köpenhamn och de svenska Öresundshamnarne förmedlas, befriats

från erläggande af afgifter, som fortfarande skola utgöras af den exempelvis

öfver Göteborg gående utländska varutrafiken.

Redan äro nämnda de uttalanden i enahanda rigtning, som gjorts

af frilagers- och frihamnskomitén beträffande fyr- och båkafgifter och

hamnafgifter samt embetsverkens hänvisande på behofvet af en föregående

utredning om möjligheten och lämpligheten häraf. Men äfven

i särskilda framställningar har frågan berörts. Om båda dessa har

motionären i korthet erinrat. Den ena gjordes af skeppsklarerarefirmorna

Borlind, Bersén & C:o i Göteborg och Carl W. Boman i Stockholm,

hvilka företrädde firman A. C. de Freitas i Hamburg, som både för

afsigt att anordna två nya ångbåtslinier, en Östersjön—Brasilien och

en- Östersjön—La Plata-staterna, och dervid anlöpa Göteborg samt

eventuelt Stockholm. Framställningen utmynnade i en hemställan att

för de firmans ångfartyg, hvilka upprätthölle förbindelse å sagda linier,

nedsättning i afgifterna till svenska statsverket vid anlöpande af Stockholms

och Göteborgs hamnar måtte på det sätt beviljas, att lotspenningar,

fyr- och båkafgifter samt lastpenningar på sådana in- som utgående

äfvensom afgifter till sjömanshusen beräknades och erlades icke efter

registertonnage utan efter tontalet af för hvarje gång i hamn intagen

och lossad last.

Häröfver afgåfvos yttranden af handels- och sjöfartsnämnderna i

Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg, hvilka samtliga lifligt

uttalade sig för behofvet af åstadkommande af direkta förbindelser

mellan Sverige och Sydamerika och äfven samtliga ansågo företaget

förtjent af understöd, dervid stockholmsnämnden tillstyrkte bifall till

framställningen på de vilkor och under de bestämmelser, Kongl. Maj:t

kunde finna skäl föreskrifva, göteborgsnämnden ansåge lättnader kunna,

på sätt begärts, beredas genom eftergift af fyr- och båkafgifterna och

lastpenningarna och uppstälde vilkoret, att fartygen här ej finge lossa

eller lasta annat gods än sådant, som vore intaget i eller bestämdt till

utomeuropeiska hamnar, malmönämnden tillstyrkte den begärda afgiftsnedsättningens

beviljande, men helsingborgsnämnden framhöll, att frågan

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2,

vore ett ärende, som tillhörde Riksdagens handläggning och fordrade

en allmännare och fullständig utredning.

Reservanter inom stockholmsnämnden biträdde principielt förslaget

om att fartyg erlade afgifter endast efter det tontal, som lastades

eller lossades, men höllo före, att denna förmån borde gälla lika

för alla fartyg. De framhöllo att ett medgifvande af de afsedda förmånerna

åt utländskt rederi skulle ställa i ofördelaktigare läge de inhemska

rederier, som, så vidt ej frågan vore om fulla trälaster med

barlastjern, nu besörjde varubytet med Brasilien och La Plata-länderna

genom lägenheter på Antwerpen och andra platser, derifrån godset

vidare ut- och hittransporterades.

Exportföreningens styrelse skildrade bjert olägenheten af det

rådande omlastningstvånget och framhöll direkt förbindelse med Argentina

och Brasilien såsom ett bestämdt vilkor för en stor och lönande

afsättning af svenska varor på denna verldsdel. Under nuvarande förhållanden

vore det synnerligen svåi-t, om ej rent af omöjligt för svenska

industriidkare att på dessa marknadsfält inlåta sig i täflan med

nationer, som dit egde reguliera, delvis subventionerade ångbåtslinier.

Styrelsen tillstyrkte de lindringar, som å statsverkets sida kunde lämpligen

åstadkommas i den af sökandena angifna rigtning.

Kommerskollegium uttalade sig äfven för angelägenheten af en

direkt förbindelse med Sydamerika och fann äfven fordran på statens

understöd härvid berättigad, men ansåg sig böra afstyrka den föreliggande

framställningen, bland annat, på den grund att det icke vore

tillrådligt att i ett särskild!, fall lemna tillstånd till sjöfartsafgifternas

beräknande efter en annan grund än den i allmänhet gällande. Frågan

om möjligheten och lämpligheten af vissa allmänna sjöfartsafgifters

beräknande efter lossadt och lastadt tonnage syntes kollegium väl värd

att undersökas. Kollegium ansåge det ock kunna ifrågasättas, om icke

lämpligt vore att upptaga till förnyad pröfning frågan från år 1890

om statsunderstöd för direkt, regulier förbindelse med Sydamerika,

Framställningen blef härefter af Kongl. Maj:t afslagen.

Fn annan liknande framställning är den, som för »Det ostasiatiske

kompagni» i Köpenhamn gjorts genom Aug. Leffler & Son i Göteborg

och hvilken torde få anses afse att från Sverige tillvinna trafik för

Köpenhamns frihamn. Bolagets fartyg, som skulle upptaga regulier

förbindelse mellan Köpenhamns frihamn och Ostasien, skulle på så väl

ut- som hemresa anlöpa Göteborg, under förutsättning att befrielse från

sjöfartsafgifter till både staten och kommunen kunde erhållas eller

dessa sålunda nedsättas, att de behöfde erläggas endast för hvad som

s. 45 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 45

der lastades eller lossades. Det vore omöjligt att, om afgift måste

erläggas å hela tonnagen med fartygen, som lastade 6,000 ton och mätte

3,000 ton netto, anlöpa Göteborg, der till en början endast några

hundratal ton kunde påräknas. Exportföreningens styrelse framhöll i

afgifvet yttrande åter olägenheten af omlastningstvånget och erinrade

att, om vi skulle afvakta ett svenskt initiativ i denna väg, vi torde få

vänta så länge, att vi löpte fara att komma för sent för deltagande i

den rastlösa verksamhet, som för närvarande utvecklades af våra konkurrenter

i och för tillgodogörandet af den ostasiatiska och specielt

den kinesiska marknaden.

Handels- och sjöfartsnämnden i Göteborg har betonat, bland annat,

att äfven i de aflägsna trakter af verlden, hvarom här vore fråga, marknad

fans för vissa alster af svensk industri, att de stora afstånden beredde

dervid de största svårigheter och att »ingen åtgärd torde vara i

så hög grad egnad att undanrödja eller åtminstone minska dessa svårigheter

som åstadkommande åt direkta sjöfartsförbindelser med de ifrågavarande

handelsplatserna. De omlastningar i främmande hamnar, som

utan sådana förbindelser äro oundvikliga, medföra, utom den dermed

förenade tidsutdrägten, en så afsevärd ökning i transportkostnaden, att

vissa slag af varor icke kunna bära densamma, utan exporten af dessa

varor blifver omöjlig.»

Nämnden tillstyrkte ansökningen, så vidt anginge fyr- och båkafgifters

och lastpenningars beräknande efter ofta nämnda grund. Hvad

angår hamnafgift för fartyg, hvilken afgift i Göteborg är bestämd

till 10 öre (vintertid 20 öre) för hvarje ton af drägtigheten hos de

fartyg, hvilka ankomma från eller afgå till utrikes ort, med nedsättning

i sistberörda afgift med en tiondedel för fartyg, som med direkt last

ankommer från eller afgår till hamn vid Svarta hafvet, Medelhafvet

öster om Korfu eller hamn utom Europa med undantag af de vester

om Korfu belägna hamnar å Afrikas nordkust, fann nämnden synnerligen

tillfredsställande, om ytterligare lindring deri kunde ske för de

ifrågavarande fartygen i den mån nedsättning bereddes i statsafgifterna.

Den i Göteborg tillsatta s. k. frihamnsberedningen har äfven uttalat

sig för framställningen, liksom stadens drätselkammare, hvilka

båda dock velat utsträcka afgiftslindringen till alla de fartyg, hvilka

endast med direkt last ankomma från eller afgå till sådana aflägsna

hamnar, som i gällande hamnafgiftstaxa förutsättas för åtnjutande af

tio procent nedsättning i sagda utgifter.

Yttrandena från Göteborg hafva dock ännu icke inkommit till

kommerskollegium, hvars utlåtande är infordradt.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Af hvad utskottet sålunda inhemtat och meddelat framgår, att frågan

om vissa fartygsafgifters beräknande med hänsyn till myckenhet intagen

eller lossad last lifligt omfattas inom våra större handels- och sjöfartssamhällen

och af kommerskollegium framhållits såsom förtjent af utredning.

Krafvet på direkta förbindelser med transoceana länder är så

bestämdt, att man inom sagda samhällen yrkat på dess tillgodoseende

äfven af utländska företag.

Den föreliggande frågan om sjöfart safgifternas beräknande har

naturligtvis för oss med vårt läge och de mera begränsade varumängder,

för hvilka vi söka skeppsrum, en betydelse, som den icke eger för

de större länderna. Dock har man äfven der egnat uppmärksamhet åt

saken, liksom framförallt i Danmark. Utskottet vill derför här meddela

några uppgifter i afseende å tillämpningen af sagda beräkningsgrund i

vissa främmande hamnar och länder.

I Köpenhamn erläggas i sjöfartsafgifter endast, i stället för hamnafgifter

för inkommande fartyg i utrikes fart, en varuafgift, som beräknas

efter 30 öre reg. ton af alla varor, som från frihamnen eller från

utrikes orter införas i tullområdet, samt bolvasrkspenge med 16 f öre

efter bestufning af lossade och lastade varor, dock icke för mer än fartygets

afgiftspligtiga drägtighet. För fartyg, liggande annorstädes än

vid frihamnens bolvserke, Toldboden och Inlandskajen, äro för bolveerkspenge

bestämdt ett minimum, motsvarande afgifter för en tredjedel af

fartygets registertonnage. Qvarligger fartyg öfver sju dagar, erläggas

bolvaerkspenge för hela afgiftspligtiga drägtigheten, och om de qvarligga

öfver 21 dagar, är afgiften än högre. ° I Köpenhamns hamn, frihamnen

eller den äldre hamnen, är således bolvmrkspenge den enda umgälden

för fartyg, ett förhållande, som skarpt kontrasterar mot afgifterna i

svenska hamnar.

I Frankrike utgår skeppsklarerareafgiften i förhållande till mängden

ombordtagna eller ilandförda varor. Äfven vid bestämmande af »droit de

péage», en afgift som i vissa hamnar är ålagd till förmån för handelskamrarne,

har man börjat taga hänsyn till skeppsladdningen. Så nedsättes

afgiften i Havre för delvis lastade fartyg.

Vidare gälla numera äfven beträffande »droit de quai» afgiftsgrunder,

enligt hvilka dessa afgifter utgå för ton af fartygets netto
-

* Frilagers- och frihamnskomiténs betänkande: Öfversigt af lagstiftningen rörande

tullupplag och frihamn i vissa främmande länder, samt Göteborgs frihamnsberednings ofvanberörda

yttrande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 2.

drägtighet med belopp, beroende af antalet intagna eller utlossade metriska

ton af varor, eller

med 1 franc, om sagda antal öfverstiger hälften af nämnda drägtighet,

„ 50 centimes, om det uppgår till eller understiger hälften, men öfver
stiger

en fjerdedel,

v 25 „ om det uppgår till eller understiger fjerdedelen, men

öfverstiger en tiondedel,

v 10 „ om det uppgår till eller understiger tiondedelen.

För öfrigt utgå de franska afgifterna efter fartygets drägtighet.

I Liibeck finnes ock en afgift bestämd att utgå efter fartygets

lastmängd.

I Holland och Belgien utgå icke några allmänna sjöfartsafgifter

efter denna grund. I den belgiska marinstyrelsen lärer man till och

med hafva kommit till det resultat, att en sådan afgiftsgrund antagligen

skulle visa sig till stort hinder för utvecklingen af landets maritima intressen,

en uppfattning, som visar behofvet af en noggrann utredning,

innan man i detta ämne kan bilda sig ett bestämdt omdöme.

Till förverkligande af det i motionen framhållna önskemålet, direkta

transmarina och, väl förnämligast, transoceana förbindelser, erbjuder sig

äfven det medlet, att staten lemnar subvention för vissa ångfartygstrader.

Detta är dock ett medel, som icke rigtar sig mot höjande af sjöfartsnäringens

allmänna nivå, utan fast mera afser gynsammare konkurrensvilkor

för utrikes handeln och de industrier, som arbeta för export,

liksom för dem, hvilka behöfva hemta sina råämnen från aflägsna

länder.

Hos oss har, som bekant, fråga om statssubventioner för kommersiella

intressens tillgodoseende flera gånger varit före. För närvarande

torde utgå sådant understöd, utom i postalt syfte, endast för en svensk

linie, den mellan Stockholm och Visby vintertiden, hvarför å handelsoch

sjöfartsfonden är anvisadt för hvarje med post fullbordad resa i

båda riktningarne ett belopp af 200 kronor, jemte för postföringen

andra medel. Linien Vestervik—Libau har varit subventionerad, men

är det icke längre. Vid 1892 års riksdag förevar, på grund af kongl.

proposition, förslag om subvention för regulier ångbåtsförbindelse med

sydsvenska ångfartygsaktiebolagets ångbåtar mellan hamnar å Sveriges

vestkust och engelska hamnar, hvarför begärdes 150,000 kronor att

fördelas på tre år, men propositionen afslogs af Riksdagen i Första

Statssubven
tioner.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Första Kammaren?, Tillfälliga Utskott? (N:o 2) Utlåtande N.-o 2.

Kammaren med 59 röster mot 49 och i Andra Kammaren med 127

röstar mot 35.

Beträffande särskildt frågan om direkta förbindelser med transoceana

länder, erinrar utskottet om den framställning, som 1890 förelåg, afseende

statens medverkan för åstadkommande af en direkt och regulier ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och sydamerikanska hamnar. Initiativet

härtill togs åt styrelsen för Sveriges allmänna exportförening, som i

skrift af den 4 januari sagda år begärde, att Kongl. Maj:t täcktes taga

under öfvervägande, huruvida icke skäl förefunnes för proposition till

Riksdagen om beviljande af ett förslagsanslag af högst 200,000 kronor

för ändamålet, öfver denna framställning afgaf kommerskollegium den

14 mars 1890 underdånigt utlåtande. Dervid framhöll kollegium bland

annat, att ett tillgodogörande af den marknad, La Plata-länderna erbjöde,

i den omfattning, hvartill densamma torde lemna tillfälle, icke syntes

kunna ega rum, derest icke en direkt ångfartygsförbindelse emellan

Sverige och ifrågavarande länder komme till stånd, samt att till följd

af vissa anförda omständigheter det syntes vara grundad anledning att

antaga, att utan statsunderstöd ett företag, afsedt att inleda och underhålla

en dylik förbindelse, icke skulle komma till stånd. Kollegium

tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte bereda tillgång af statsmedel att under

minst tre på hvarandra följande år till visst maximibelopp, ej öfverstigande

den föreslagna summan, tilldelas det inhemska rederi, med

hvilket efter anbuds infordrande och vederbörlig pröfning af inkomna

anbud öfverenskommelse kunde på de för ändamålets vinnande fördelaktigaste

vilkor träffas om underhållande af direkt ångfartygsförbindelse

mellan Sverige och Argentina.

Sjöfartsnäringskomitén, hvilken i sitt den 21 juni 1890 afgifna

yttrande i ämnet likaledes understödde framställningen, betonade frågans

betydelse ur handelns och industriens synpunkt. Någon framställning

till Riksdagen blef emellertid icke gjord. Af det vid Kongl. Maj:ts

nådiga proposition till 1892 års Riksdag angående statsverkets tillstånd

och behof fogade utdrag af protokoll öfver civilärenden den 13 januari

samma år inhemtas, att anledningen till nämnda förhållande varit den,

att till följd af den i juli månad 1890 utbrutna revolutionen i Argentina

svåra rubbningar i landets finansiella förhållanden inträffat och att ej så

kort tid antoges förflyta, innan detta land, som säkerligen i en framtid

skulle kunna bereda god afsättning åt våra fabriksalster, åter ernådde

den stadga i finansielt afseende, som fordrades för att reguliera affärsförbindelser

i större omfattning med detsamma kunde underhållas.

Saken kom således aldrig att slutligen pröfvas.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Sedan den tiden hafva, så vidt utskottet känner, andra framställningar

om statssubvention, om man frånser två af motionären omnämnda,

å utländska bolags vägnar gjorda ansökningar om ändrade grunder för

beräkningen af visså sjöfartsafgifter, icke blifvit gjorda än en af motionären,

herr Rettig, med flere personer i Gefle om understöd med 15,000

kronor årligen för anordnande af ångfartygsförbindelse mellan Gefle samt

Finland och Ryssland. Denna framställning, som afstyrkts af exportföreningen,

men hvaröfver kommerskollegium ännu icke afgifvit utlåtande,

är således ännu oafgjord.

I fråga om statssubventioner i vissa främmande länder är utskottet

i tillfälle att meddela några nyligen på gifven anledning till kommerskollegium

inkomna uppgifter från våra konsuler.

I Frankrike beviljades enligt 1897 års finanslag af franska statskassan

följande anslag till transoceana ångfartygslinier, nemligen från

Frankrike

till New-York, Vestindien och Mexiko.................. 11,258,000 fr.

„ Indo-China och Japan........................................ 6,085,032 „

„ Australien och Nya Caledonien....................... 3,107,936 „

„ östra Afrika och Indiska Oceanen................. 1,924,640 „

„ Vestra Afrika...............................................,........ 500,850 „

Såsom hufvudsakligt vilkor för dessa subventioners erhållande har

föreskrifvits, att posten afgiftsfritt skall till faststäld tid befordras med

nämnda linier. Vidare är bestämd eu viss efter olika förhållanden afpassad

minimihastighet, medan, å andra sidan, såsom för linien Le Havre—

New-York, tillerkännas premier, derest denna fart öfverskrides.

Till subventionerade ångfartygslinier mellan Frankrike samt Europeiska

och Medelhafshamnar uppfördes derjemte å franska budgeten för

1897 2,836,666 frans förutom i allmänna skeppsbyggnads- och seglationspremier

11,010,000 francs.

I Belgien utgår direkt statsbidrag endast för tre linier, nemligen

till »Norddeutscher Lloyd» årligen 80,000 francs, jemte restitution af

lotsafgifter för reguliera ångfartygsförbindelser mellan Bremen och Australien,

och Bremen samt China och Japan och åter med anlöpande af

Antwerpen samt till Deutsch-Australische Dainpschiffs Gesellschaft 1,500

francs för hvar resa mellan Antwerpen och Australien hvar 28:de dag.

Ett tredje bolag »Kosmos», som uppehåller regelbunden förbindelse

mellan Hamburg samt Chile och Peru, erhåller restitution af lotsafgifter för

seglation på Scheldeflodon för hvar gång Antwerpen anlöpes på utgående.

Bill. till llilcsd. Vrot. 1828. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Käft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

I Nederländerna lemnas subvention åt transmarina ångfartygsförbindelser

endast i form af ersättning för öfverbringande af post.

Budgeten för 1898 upptager subventionsbeloppet till 574,900 floriner.

I Storbritannien lemnas icke någon subvention i syfte att särskildt

uppmuntra handeln. Men det utbetalas anslag dels till rederibolag,

som förbundit sig att, i händelse af krig, ställa till förfogande af Admiralty

vissa enligt föreskrifven plan byggda ångfartyg, s. k. Reserve Merchant

Cruisers (£ 48,600), dels mer betydande belopp för postbefordran

till främmande länder och kolonierna.

I Tyskland eger enligt särskilda lagar rikskansleren träffa öfverenskommelse

med tyska bolag (f. n. Norddeutscher Lloyd och Deutsche

Ost-Afrika Linie) om upprätthållande af regelbunden postångfartygslinie

mellan Tyskland samt Ostasien, Australien och Afrika äfvensom, derest

en Riksdagen nu förelagd lag antages, med Kina. Härför äro statsmedel

dels anslagna

för hufvudlinier från Tyskland via belgisk och holländsk hamn till Ostasien

med förgreningslinier.................................. högst Rmk. 1,700,000

och särskildt för anlöpande af sydeuropeisk

hamn ...................................................................... „ „ 100,000

för hufvudlinie från Tyskland via belgisk eller

holländsk hamn till Australien med förgre
ningslinier

................................................................. „ „ 2,300,000

för linie mellan Tyskland och Östafrika via belgisk

eller holländsk hamn ........................................................ „ 900,000

dels föreslagna att anslås för en linie hvar fjortonde dag

till Kina ................................................................................. „ 1,500,000.

I Ryssland utgå subventioner till öfver 2 millioner rubel årligen.

En linie Vladivostock—Nagasaki åtnjuter 177,000 rubel, en annan, Svarta

hafvet—Egypten, 655,000 rubel.

I Danmark utgå, utom för postbefordan till Malmö, Gjedser och

Island, subventioner till Forenede Dampskibsselskab för upprätthållande

af ångfartygsförbindelse mellan dels Esbjerg och Parkestone, hvarför

beloppet 1896—1897 uppgick till 187,270 kronor, dels Esbjerg och

Grimsby, för hvilken i medlet af september 1897 började förbindelse,

som besörjes en gång i veckan, årlig godtgörelse åtnjutes med 60,000

kronor, jemte ersättning för bropenningar i Esbjerg. Den nya danska

östasiatiska linieö lärer hafva påräknat en årssubvention af 200,000 kr.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande N:o 2.

I Korge subventioneras enligt budget för 1897—1898:

daglig linie mellan Fredrikshavn och Kristianssand med kr. 80,000: —

linie två gånger i veckan Bergen—Haugesund—Stavanger

—Newcastle med högst ....................................................... ,, 75,000: —

linie en gång i veckan mellan Trondhjem—Bergen —

Newcastle med högst............................................................ „ 100,000: —

jemte för dessa linier särskildt anslag från postverket; samt

direkt linie mellan Norge och Spanien med ..................... kr. 75,000: —

Förslag är af särskilde komiterade afgifvet angående förändrad

angöringspunkt i England för de subventionerade norsk-engelska linierna,

dervid Grimsby ifrågasatts såsom lämpligast.

En vigtig fråga, som i motionen beröres och som afser främjande Frj*?£™(uoch

af, förutom exportindustrien, såväl handeln som sjöfarten, är den om frågorna,

tidsenliga tullupplag sinstitutioner. Det var redan 1882 som förslag härom

väcktes af fullmägtige för handelsföreningen i Göteborg och stadsfullmägtige

i Malmö. 1884 afgaf en af Kongl. Maj:t tillsatt komité

förslag till förordningar om frilager och kreditupplag, och redan af denna

komité framhölls äfven frihamnsinstitutionen såsom ett önskemål. Författningsförslagen

tillstyrktes af kommerskollegium och generaltullstyrelsen.

Kongl. Maj:t framlade vid 1886 års riksdag förslaget till förordning

om frilager. Bevillningsutskottet afstyrkte förslaget, Andra

Kammaren gillade utskottets hemställan med öfver två tredjedelar af

afgifna röstetalet, men Första Kammaren antog den kongl. propositionen,

dock med endast en rösts öfvervigt. 1891 väcktes i Andra Kammaren

motion om aflåtande af skrifvelse till Kongl. Ma:jt med begäran om

framläggande af förslag till frilagersinstitutionen i hufvudsak enligt 1886

års förslag samt om utredning af frågan om svensk frihamn vid Öresund.

Bevillningsutskottet tillstyrkte motionens förra, men afstyrkte dess senare

del. I Första Kammaren afslogs utskottets hemställan med en rösts öfvervigt,

i den Andra antogs utskottets förslag med ungefärligen två tredjedelar

af de afgifna rösterna. 1892 förnyade motionären sitt förslag och

utskottet sin hemställan från 1891. Denna gillades i Andra Kammaren

utan votering, men afslogs i den Första med fyra rösters öfvervigt.

1894 återkom samme motionär med sitt förslag. Utskottet ansåg Riksdagen

icke längre böra tveka att vidtaga erforderliga åtgärder för att.

bereda svenska näringsidkare de fördelar, som af frilagersinstitutionen

emotsåges och tillstyrkte eu skrifvelse i detta syfte. Derjemte hem
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

stälde utskottet om utredning af möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

i Sverige. Utskottets hemställan bifölls i Andra

Kammaren utan öfverläggning. I den Första gillades utskottets hemställan

i afseende å frihamnsanläggningar och antogs i frilagersfrågan

med 47 röster mot 42 ett under öfverläggningen framstäldt yrkande

om skrifvelse med begäran om utredning rörande möjligheten och lämpligheten

af frilagersinstitutionens införande i Sverige. Bevillningsutskottet

afgaf förslag till sammanjemkning af kamrarnes i vissa delar skiljaktiga

beslut. Detta förslag antogs, och i skrifvelse af den 13 april 1894 anhöll

Riksdagen, att Kongl. Maj:t måtte låta utreda, om och under hvilka

vilkor frilagersinstitutionen lämpligen skulle kunna, utan uppoffringar

för statsverket, här i landet införas, samt derefter till Riksdagen inkomma

med de förslag till lagstiftningsåtgärder, hvartill utredningen

kunde gifva anledning, äfvensom att Kongl. Maj:t ville låta verkställa

utredning rörande möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar

i Sverige.

Den 5 oktober 1894 fann Kongl. Maj:t godt uppdraga åt en komité

att verkställa de utredningar och uppgöra de förslag, som afsågos i

Riksdagens förenämnda skrifvelse. Denna komité afgaf den 22 juni

1895 sitt betänkande med förslag till dels förordning om frilager,

dels förslag till förordning om frilager och frihamn, dels vissa andra

deraf påkallade författningsförslag. Kommerskollegium och generaltullstyrelsen

afgåfvo den 13 maj 1896 underdånigt utlåtande i ämnet,

dervid tillstyrkande frilagersinstitutionen, i hufvudsak enligt komiténs

förslag i ämnet, men uttalande betänkligheter i afseende å frihamnsinstitutionen

och förutsättningarna derför i vårt land, dock med framhållande

att embetsverken ville med de gjorda anmärkningarna »ingalunda

hafva uttalat, att icke möjlighet må kunna beredas en kommun

eller ett konsortium af enskilda personer, som sådant åstundade, att

anlägga frihamn i Sverige», utan hölle embetsverken endast före, att

frågan härom borde i hvarje särskildt fall pröfvas och bestämmelser

meddelas, lämpade efter den ifrågakomna platsens läge och lokala förhållanden.

Sedan den tiden har tid efter annan från såväl Stockholm

som Göteborg försports, att man inom dessa samhällen vore intresserad

för de ifrågasatta institutionernas förverkligande. I Göteborg, der en

särskild frihamnsberedning är verksam, är man för närvarande sysselsatt

med en utredning af frågan om frihamns åvägabringande derstädes.

Hvad frågan i Stockholm angår, har, efter det en särskild, af handelsoch

sjöfartsnämnden på grund af beslut af stadsfullmägtige tillsatt

komité afgifvit utredning beträffande platsen för frihamn i Stockholm

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

samt. sättet och kostnaderna för dess anordnande, handels- och sjöfartsnämnden,

jemte öfverlemnande af denna utredning till stadsfullmägtige,

den 16 nästlidna februari, till Kongl. Maj:t ingått med en underdånig

framställning, deri, under framhållande att, trots det intresse, som i

Stockholm och å andra orter i landet förefunnes för anläggning af frihamn,

en sådan, enligt nämndens åsigt, efter all sannolikhet icke skulle

komma att planläggas, så länge ej de allmänna vilkor blifvit. faststälda

och kungjorda, under hvilka en frihamn skulle få inrättas, nämnden,

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder vidtaga åtgärder för fastställande

och kungörande af de allmänna vilkor, under hvilka frihamn

må kunna inom riket inrättas.

Då dels, hvad frilagersfrågan angår, Riksdagen har att på grund

af sin skrifvelse af den 13 april 1894 från Kongl. Maj:t förvänta förslag

i ämnet, dels ock, hvad beträffar frihamnsfrågan, denna helt nyligen

gjorts till föremål för Kongl. Maj:ts pröfning på grund af Stockholms

handels- och sjöfartsnämnds ofvanberörda framställning, har vitskottet,

som vid sådant förhållande ansett det icke lämpligen böra tillkomma

sig att till vidare behandling upptaga dessa frågor, funnit motionen,

för så vidt det deri ifrågastälda skrifvelseförslaget skulle anses innefatta

begäran om utredning och förslag beträffande frilagers- och frihamnsinstitutionernas

införande, icke böra föranleda någon åtgärd.

Utskottet har härefter att omförmäla några åtgärder, som vidtagits

eller kunna ifrågakomma att ytterligare vidtagas, till förverkligande

särskilt af det andra af motionärens hufvudsyften, vår direkta utrikes

handels höjande.

Af det å riksstaten för befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar uppförda anslag

å 15,000 kronor hafva sedan en följd af år utgått tillhopa 13,500

kronor till mejeriagenturen i Manchester och fiskeriagenturen i Norra

Tyskland. Med återstoden af anslaget och andra, för Kongl. Maj:t tillgängliga

medel, hafva andra särskilda exportagenter understödts. Så äro

för 1898 2,500 kronor enligt kongl. bref den 19 november 1897 anvisade

åt A. Lanner för att i Egypten verka för svenska alsters afsättning

m. m. Och hafva under de senare åren understöd i enahanda syfte

lemnats åt K. Gadelius med tillhopa 5,000 kronor för en gång för verksamhet

å Ceylon, Ostasien och Japan, E. Wadner med 4,000 kronor och

arbetsfält i Kapkolonien, samt A. Bildt med 6,000 kronor för agenturverksamhet

i Indien.

Svenska alsters

afsättning i

utlandet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Å extra stat har anvisats vidare för 1897 och 1898 anslag till

liandelsstipendier till belopp af 10,000 kronor, ett anslag, som emellertid

med anledning af motioner vid denna riksdag för 1899 höjts

till dubbla beloppet. Hit kan ock räknas anslag till handelsundervisningen.

Sveriges aii- Understöd af statsmedel till icke obetydliga belopp hafva ock lem
nunna

export- ... , J *■} . ,A 1 n . ..

förening, nats lor en institution, hvars uppgift är att verka i det syfte, har ar i

fråga, Sveriges allmänna exportförening, som under åren 1887—1893 i

medeltal årligen fick uppbära sådant understöd med 42,700 kronor.

Med anledning af kommerskollegium gifven nådig befallning i

ämnet af den 24 november 1893 verkstälde dåvarande kommerserådet

Th. Nordström en af kollegiet med utlåtande af den 26 maj 1894 till

Kongl. Maj:t öfverlemnad utredning angående föreningens utveckling

och verksamhet, hvaraf utskottet tagit del. Denna utredning gaf vid

handen, att den grenen af föreningens arbete, som bestode i utsändande

af agenter för förmedlande af svenska varors afsättande, icke motsvarat

de uppoffriugar, som derpå nedlagts, hvarför denna agenturverksamhet

ej ansågs böra vidare understödjas. Och uttalade kommerskollegium

den mening, att exportföreningens verksamhet, för så vidt den skulle med

statsmedel understödjas, borde för framtiden inskränkas till att sammanföra

och meddela upplysningar om de ekonomiska, tull- och andra förhållanden

i allmänhet, som kunde antagas inverka på vår exporthandel

med olika länder, att verkställa utredningar rörande fraktvägar och andra

fraktförhållanden, att uppmärksamt följa och meddela underrättelse om

den utländska marknadens behof af varor, sem kunde från Sverige exporteras,

om direkta leveranstillfällen i utlandet, om de fordringar, som

i olika länder ställdes å handelsvarors form och beskaffenhet i öfrig!, om

handelsbruk och hvad som borde iakttagas vid försändelser m. m., att tillhandagå

med anskaffande af lämpliga specialagenter i utlandet och med

upplysningar om utländska importhus o. s. v. samt att utgifva en »Exporthandelstidskrift»,

hvari, bland annat, de af ofvan antydda upplysningar

m. m., som egde allmännare intresse, skulle offentliggöras.

På senare åren har också föreningen för sin sålunda inskränktare

verksamhet uppburit ett årsanslag af endast 15,000 kronor jemte särskildt

4,000 kronor för utgifvande af tidskriften »Svensk Export». Föreningens

arbete torde förvisso hafva varit till gagn för svenska affärsmän

och exportörer, för hvilka det måste vara angeläget att hafva lätt

tillgång till erhållande af tillförlitliga upplysningar om utländska köpebehof

och handelsbruk, soliditetsupplysningar m. m. I dessa afseenden

fyller den säkerligen ett bestämdt behof. Föreningen har äfven tagit

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

initiativ till att direkt eller med sitt förord främja vissa åtgärder till

beredande af ökad afsättning af svenska produkter och gynsammare

vilkor härför, och särskildt har den vid flera tillfällen sökt i sin mån

verka för direkta utländska förbindelser med transoceana länder. Dock

torde det vara förmätet att af föreningens verksamhet förvänta en allmännare

och mera afsevärd lyftning af vår direkta utrikes handel.

Man har i vissa främmande länder i detta afseende beträdt den väg,

att man på de större handelsplatserna i utlandet upprättat egna hanclelskamrar.

Enligt ett nyligen i Frankrike afgifvet betänkande med förslag till

lag om upprättande med statsanslag af en'' Office national du Commerce

extérieur i Paris, eger Frankrike för närvarande icke mindre än 42

handelskamrar eller motsvarande institutioner i utlandet med fransmän

till ledamöter. De flesta af dessa kamrar offentliggöra berättelser. Af

staten hafva de bidrag till hyra för lokal, till tryckningskostnader m. m.

Ett kraftigt medel till främjande af hemlandets export är upprättande

genom dess undersåtar af sjelfständiga handelshus för bedrifvande

af exportaffärer i utlandet med hemlandets alster. Vid tilldelande åt

visse exportagenter af statsunderstöd synes man också hafva detta mål

i sigte. Det är gifvet, att under den första tiden en sådan affär, der

den icke uppbäres af något afsevärdare förlagskapital, kan behöfva ett

dylikt ekonomiskt stöd.

För öfrigt erbjuder sig naturligen härvid en mångfald andra utvägar,

hvar och en för sig måhända mindre betydande, men dock utgörande

jemte andra ett medel till målets vinnande. Här må erinras

om handelskammareinstitutionens införande här i landet, handelsmuseer,

åtgärder för ett snabbare spridande af handels- och sjöfartsunderrättelser,

som från konsulerna inkomma, m. m.

Efter det utskottet sålunda sökt lemna eu bild af utvecklingen

och läget af de vigtiga näringar, hvilkas främjande motionären med

sitt förslag åsyftat, samt redogjort för de hufvudsakligaste åtgärder, som

på senare tiden vidtagits eller föreslagits för höjande af dessa näringar,

har utskottet att för egen del afgifva utlåtande angående motionen.

Af den ofvan meddelade statistiska utredningen, hvilken i allmänhet

icke kunnat sträckas längre än till och med år 1896, har utskottet

funnit det framgå, att vår sjöfartsnäring icke nått den utveckling, hvarför

vårt land med sitt läge och sina tillgångar torde lemna förutsätt
-

Handelskamar

i utlandet

m. m.

Utskottets

utlåtande.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o ti) Utlåtande N:o 2.

ningar. Såvidt denna utredning visar, har vår handelsflottas procent af

verldstonnaget nedgått, den andel, svenska fartyg, barlastade och lastade,

taga i våra sjöfartsförbindelser, har, oaktadt det uppsving i användandet

af svenska fartyg, 1896 års statistik visar hvad de absoluta talen beträffar,

dock relativt nedgått, och näringen har visat sig icke hålla

jemna steg med utvecklingen af vår utrikes handel, som i allt för hög

grad besörjes af främmande flaggor. De uppgifter, utskottet kunnat

inhemta för 1897, visa deremot en kraftig och glädjande tillväxt i

användandet af svenska fartyg, hvilkas procent, hvad de lastade fartygens

tontal vidkommer, ökats från 43.5 1881—85 till 46.8 1897. Med den

allmänna lifaktighet, som utmärkte sistnämnda år, var en sådan ökning

att vänta, men om man också kan hoppas, att den må fortgå, kan man

dock icke på detta enda år bygga några bestämda slutsatser.

Vidare har utskottet fäst sin uppmärksamhet dervid att, ehuru

vår exporthandel i icke ringa grad är rigtad äfven på transoceana länder

och ehuru Sverige i sin ordning måste skaffa sig dessa länders alster,

den häraf påkallade varuförseln dock nära nog uteslutande är öfverlemnad

åt mellanhänder att besörja. Vårt land är nästan i total saknad af

direkta förbindelser med sagda afsättningsfält och produktionsorter, icke

blott medelst svenska fartyg, utan ock medelst främmande nationers.

Dessa omständigheter hafva tvingat vår handel på aflägsna länder in

under ogynsamma konkurrensvilkor, de der tynga och hämma, i vissa

fall till och med omöjliggöra denua handel.

Vår direkta utrikes sjöfart, liksom^ vår direkta utrikes handel, är

till öfvervägande grad inskränkt till Östersjö- och Nord sjöländer, af

hvilka Danmark, Tyskland och England upptaga fulla tre fjerdedelar af

sjöfarten på Sverige. I ungefär samma förhållande är den svenska sjöfarten

rigtad på dessa tre länder, och af vår utrikes handel kommer ej långt ifrån

samma höga andel på sagda länder. Dessa förhållanden blifva i än

högre grad betänkliga i våra dagar, då det råder en rastlös täflingskamp

just om de transoceana marknadsfälten.

Orsakerna till de antydda förhållandena äro naturligen många och

skiftande. En orsak är de dryga afgifter, som äro lagda på sjöfarten, utan

att hafva sin motsvarighet i afseende å andra transportmedel. Sjöfarten

tryckes af pålagor icke blott sådana, som med nödvändighet kräfvas

för upprätthållande af inrättningar, de der uteslutande afse dess nytta,

utan ock sådana, som äfven tjena dels andra näringsgrenar, dels till och

med för sjöfarten främmande statsförvaltningsändamål. Och när varor

sjöledes ankomma och afgå, beskattas de af kommunerna med hamnafgifter,

hvilka icke hafva sin motsvarighet, då gods ankommer eller

s. 57 Kontrollera mot PDF

Första Kammarms Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 57

afgår med jernväg eller landvägen. Det har emellertid för utskottet

uppgifvits, att afgifterna i svenska hamnar dock icke skulle vara så

höga som motsvarande afgifter i andra länder. Då en fullständig och

noggrann utredning om, huru härmed sig förhåller, skulle kräfva mycken

tid och i öfrigt vara till följd af åtskilliga omständigheter svår att åstadkomma,

har utskottet visserligen icke varit i tillfälle att förebringa en

sådan, hur önsklig den än synes utskottet vara. Men visst är, att de

till statsverket utgående sjöfartsafgifterna äro i åtskilliga länder afsevärdt

lägre, än de äro hos oss.

Ån vidare må i förevarande afseende framhållas sättet för våra

sjöfartsafgifters beräknande, hvarigenom de uttagas af hela transportmedlet,

fartyget, om detta ock endast till en ringa grad användes för

handelsoperation.

Slutligen är antagligen en icke ringa orsak till sjöfartsnäringens

icke fullt tillfredsställande utveckling att söka i bristen på målsmän att

föra dess talan och i det mindre lifliga intresse, som för denna näring

rådt i vårt land. Detta förhållande synes så mycket mera anmärkningsvärdt

som, om äfven handelns och sjöfartens utveckling betingas af

jordbrukets och industriens, å andra sidan både jordbruket och industrien

äro för en vinstgifvande afsättning af sina alster beroende af handeln

och sjöfarten.

Hvad nu angår medlen att råda bot för ofvan anmärkta förhållanden,

erbjuder sig, såsom utskottets ofvan lemnade redogörelse torde hafva

visat, en mängd skiftande utvägar, och snart sagdt i afseende å hvarje

sjöfarten åliggande afgift föreligger ett eller flere förslag, som bida sin

lösning. Det synes lämpligt, att alla dessa och de ytterligare, som kunna

ifrågakomma, tagas i öfvervägande på eu gång, ty det är naturligtvis

af vigt, att detta arbete, arbetet på sjöfartsnäringens höjande och lindrandet

af dess bördor, sker efter en viss utstakad plan, grundad på fullständig

utredning af de vilkor, hvarunder näringen verkar. Såsom ledande

principer vid detta arbete lära dock kunna uppställas, att sjöfartsnäringen,

lör inkomst hvaraf erlägges bevillning till staten liksom för annan rörelse,

icke bör beläggas med afgifter i vidare mån, än som är för upprätthållande

af de anstalter och inrättningar, som afse dess nytta, nödvändigt

och icke tagas i anspråk såsom skatteobjekt för ändamål, främmande

för densamma, eller för statens allmänna utgiftsbehof, samt att i öfrigt

alla de åtgärder vidtagas, som, Renande till näringens tidsenliga utveckling,

af dess idkare eftersträfvas, utan att de laudera andra lika

berättigade intressen eller möta andra giltiga hinder.

Bill. till Riksd. Blot. 18.98. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Häft.

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Första Kammarans Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Utskottet skall nu omförmäla några åtgärder, som härvid synts

utskottet förtjena att företrädesvis tagas i öfvervägande.

Af den ofvan meddelade redogörelsen för de åsigter, som uttalats

i afseende på sjöfartsbeskattningen, framgår, att från åtskilliga håll lastpenningarnes

afskaffande framställts såsom ett önskemål, och onekligen

utgör denna afgift en på sjöfartsnäringen hvilande särskild skatt, närmast

jemförlig med de s. k. grundskatterna. En successiv afskrifning

af denna skatt har derför icke utan skäl blifvit ifrågasatt. Ett hinder

deremot har emellertid ansetts ligga i den omständigheten, att, till följd

af våra sjöfartstraktater, borttagande af eller nedsättning i så väl lastpenningarne

som öfriga af sjöfarten utgående afgifter, konsulatafgifterna

undantagna, skulle tillgodokomma äfven främmande nationer, och torde

det hafva varit på grund häraf, som väckt förslag i detta afseende af

1895 års riksdag afslogs.

Om af denna anledningar afgiftslindring fortfarande skulle finnas

icke vara lämpliga, har man att tillse, huruvida icke en afgift, hvilken

såsom lastpenningarne utgöres al sjöfarten, utan att tjena särskilda anstalter

för densamma, må kunna på ett eller annat sätt till näringen

direkt eller indirekt återföras eller ock omregleras så, att fartyg vid

upprepade besök kunde lemnas lättnader från denna afgift, enligt enahanda

princip, som tillämpas i afseende å lotspenningar samt fyr- och

båkafgifter.

Hvad vidare beträffar de likaledes från flera håll föreslagna ändrade

grunderna för vissa sjöfartsafgifters beräknande, kan utskottet visserligen

icke utan närmare utredning uttala något omdöme om ändamålsenligheten

eller möjligheten af en sådan åtgärd, men finner äfven denna fråga förtjena

att undersökas, ty läte den sig, utan afbräck för vår egen sjöfart och

utan äfventyrande af nödig tillgång på medel för sjöfartsanstalternas

upprätthållande, genomföras, skulle en sådan åtgärd för visso gagna

vår export.

Utskottet har fäst sin uppmärksamhet äfven vid behofvet, af åtgärder

för att underlätta tillförandet till rederirörelsen af nödiga kapital.

Bildande af stora bolag är ett medel, rätt till inteckning i fartyg ett annat.

Att denna sistnämnda fråga förföll 1891, torde hafva berott hufvudsakligen

på myndigheternas varsamhet, då de saknade fullständig utredning om

åsigterna i sjöfartskretsar om detta rättsinstituts behöflighet. Utskottet

är i detta afseende liksom i fråga om andra åtgärder för näringarnas

höjande af den åsigt, att, äfven om ifrågasatta åtgärder icke skulle medföra

all den nytta, som deraf förväntas, lagstiftningen åtminstone icke

får undanhålla, utan bör öppna möjlighet för begagnande af desamma,

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Första Kammarens Tillf älliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

naturligtvis under förutsättning att icke kraftigare motskäl kunna frambäras,

hvilket i detta fall svårligen kan sägas vara händelsen.

En, om också mindre betydande, lättnad för sjöfartsnäringen, vill

synas utskottet af billighet påkallad, nemligen skeppsmätningskostnadernas

för här i riket nybyggda fartyg öfvertagande af staten. Särskildt

framhåller utskottet äfven önskvärdheten af förvaltningsbidrag af statsmedel

för sjömanshusens verksamhet.

Hvad handeln beträffar, bör naturligtvis arbetet hufvudsakligen

rigtas på att sätta våra affärsmän i omedelbar förbindelse med affärsmän

å produktions- och afsättningsorterna. Det bör gå ut på att söka

undvika mellanhänder. En del af de åtgärder, utskottet redan berört,

har också afseende på handeln lika väl som på sjöfarten. Särskildt ur

handelns och industriens synpunkt synes utredningen af sjöfartsafgifternas

beräknande efter annan grund påkallad, och säkerligen vore också

ur handelns och industriens synpunkt frågan om lämpligheten af subventioner

för vissa direkta ångfartygsförbindelser förtjent af en omfattande

undersökning. Dervid vore gifvetvis af vigt att åstadkomma en savidt

möjligt noggrann utredning om de handelsvägar, var export och import nu

begagna.Vidare torde skäl tala för ett fortgående på den inslagna vägen

att genom understöd åt exportagenter, som vilja slå sig ned på främmande

handel scentra, möjliggöra upprättandet der af svenska handelshus för

förmedlande af svenska alsters afsättning. Och ändtligen nämner utskottet

angelägenheten af ytterligare åtgärder för ett snabbt tillhandahållande

af tillförlitliga underrättelser om utländska affärsmarknader, handelsbruk,

lagstiftningsåtgärder, m. m. _ , o

En af erforderlig utredning föregången pröfning, af hvilka åtgärder

lämpligast böra så i ena som i andra hänseendet vidtagas, anser

emellertid utskottet, i likhet med motionären, svårligen kunna eller böra

af annan än Kongl. Maj:t verkställas. Härvid erinrar äfven utskottet,

att de åtgärder, som kunna ifrågakomma, fördela sig på dels sådana,

som bero af Kongl. Maj:t allena, dels sadana, de der äfven fordra

Riksdagens medverkan och bifall.

Af det anförda framgår, att utskottet ansett motionen, med den

begränsning af densamma, hvari utskottet tolkat den, då utskottet från

dess räckvidd undantagit frilagers- och frihamnsfrågorna (sid. 53) äfvensom

frågan om lindring i konsulatafgifterna (sid. 21), vara förtjent af

afseende

1 sistberörda fråga har Riksdagen redan innevarande år boslutit

en skrifvelse med begäran att Kongl. Maj:t, vid förestående behandling

af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling, täcktes

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande 2.

taga i öfvervägande, huruvida, i hvad mån och på hvad sätt lindring i

konsulatafgiften må kunna beredas den svenska utrikes sjöfarten. Den

ytterligare utredning, som utskottet anser angelägen, kan åtminstone

delvis lämpligen ske i samband med sagda fråga.

Utskottet får alltså, med anledning af förevarande motion, hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla

att Kongl. Maj:t täcktes dels — i samband, i

den mån så anses lämpligt, med väckt fråga om lindring

i konsulatafgifterna för svenska fartyg — taga

under öfvervägande, hvilka åtgärder må kunna ytterligare

vidtagas till beredande af lättnader för och till

höjande af den svenska sjöfartsnäringen samt till främjande

af Sveriges direkta utrikes handel, särskild! på

aflägsnare länder, dels ock derefter för Riksdagen

framlägga de förslag, hvartill omständigheterna må

föranleda.

Stockholm den 24 mars 1898.

På utskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (1S:o 2) Utlåtande N:o 2.

61

Bil. A.

Tab. 1.

Tontalet för vissa främmande länders och Sveriges handelsflottor

den 1 januari 1890 och den 1 januari 1895.

(Internationella ton.)

Länder.

18 9 0

Fartyg öfver 50

ton.

18 9 5

Fartyg öfver 50 ton.

Verkligt

tontal.

Beräknadt tonnage.

V erkligt

tontal.

Beräknadt tonnage.

Ång- och

Ångfartyg, j segelfartyg

j tillsammans.

Ångfartyg.

Ång- och

segelfartyg

tillsammans.

Sverige.................................

438,000

345,900

668,600

472,900

459,900

779,500

Norge ................................

1,536,300

489,000,

1

1,862,300

1,549,200

865,800

2,126,400

Danmark....... ................ .....

249,900

321,000

463,900

297,700

439,200

590,500

Finland................................

199,200 38,400

224,800

207,900

69,300 254,100

Ryssland .............................

303,400

270,600

1

483,800

332,600

397,800

597,800

Tyskland.............................

1,283,100

1,845,000

2,513,100

1,510,700

2,669,400

3,290,300

j Storbritannien och Irland .....

8,084,900

15,726,300''

18,569,100

9,436,100

19,900,200

22,702,900

Frankrike............................

891,400

1,712,700

2,033,200

906,000

1,884,000

2,162,000

Holland .............................

250,300

345,300

480,500

302,400

575,101

685,800

Belgien...............................

70,200

197,70oj

202,000

79,200

236,400 236,800

Portugal ............ ................

73,800

94,800

137,000

79,300

109,200

152,100

Spanien .............................

415,700

824,400

965,300

463,200

986,700

1,121,000

j Italien ................................

768,IKK)

607,2001

1,173,700

720,200

690,600

1,180,600

Österrike ........... ...............

172,(»0

287,700

364,400

152,101

319,500

365,100

Ungern ..............................

57,200 32,700

79,000

73,600

! 137,40<

165,200

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

törsta Kammarens Tillfälliga Utsicotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2,

Bil. B.

Tab. 2. Den svenska handelsflottans tillväxt och minskning.

Årligen.

År

År

År

Norge

1881-85.

1886- 90.

1891-95.

1895.

18%.

1897.

eu

1895.

A. Tillökning.

1. Segelfartyg.

Nybyggda: antal ..........................

11

7

8

''

5

8

6

53

ton .............................

2,395

1,377

1,285

680

883

752

7,237

Köpta från utlandet: antal...............

30

19

24

12

31

32

85

ton .............................

9,739

0,341

9,730

3,919

8,295

9,044

40,8ö4

2. Ångfartyg.

Nybyggda: antal ..........................

31

19

15

11

7

13

18

ton ..............................

0,056

3,396

3,446

1,566

732

2,761

7,704

Köpta från utlandet: antal...............

3

6

9

12

22

32

59

ton ..............................

878

3,346

7,199

10,950

27,314

32,548

85,516

B. Minskning.

i. Segelfartyg.

Förolyckade: antal .......................

43

30

30

35

27

16

2121

ton..... ....................

10,240

7,005

9,967

13,856

9,187

2,972

80,443

Kasserade: antal ...........................

15

14

16

17

14

27

34 |

ton ...........................

1,933

2,513

3,797

6,460

2,842

8,091

5,585 !

Försålda till utlandet.: antal...........

11

13

13

10

8

12

18

ton..............

3,962

4,470

4,638

2,241

2,045

3,630

8,084

2. Ångfartyg.

Förolyckade: antal ........................

4

3

3

5

3

7

16

ton ........................

1,240

904

1,787

4,479

1,612

2,667

8,103

Kasserade: antal ...........................

1

—

1

3

—

2

3

ton .............................

239

—

242

1,137

—

658

232

Försålda till utlandet: antal ...........

7

6

8

11

7

14

3

ton .............

1,051

1,363

1,743

1,416

1,957

5,305

1,620

Anm. Tabellen omfattar för Sverige endast städers och köpingars fartyg. Siffrorna för år

1897 äro hemtade frun icke bearbetade anteckningar å konunerskollegii sjöpassexpedition,

s. 63 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

63

Bil C, Tab. 3 och Bil. T), Tab. 4 äro tryckta å särskild blad (sid. 69 och 70).

Bil. E.

Tab. 5.

Omsättningen med dels svenska, dels främmande fartyg samt

land vägen mot Norge.

År.

1. Införsel

År.

2. Utförsel

med

svenska

fartyg.

med

norska

fartyg.

med

andra

fartyg.

land-

vägen.

med

svenska

fartyg.

med

norska

fartyg.

med

andra

fartyg.

land- .

vägen.

1887 ..

52.8 2 %

5.48 %

38.20 %

3.0 4 %

1887 ..

46.44 %

6.83 %

45.28 %

1.45 %

1888 ..

53.3 9 »

4.40 »

37.sc

4.85 »

1888 ...

43.4c »

7.78 »

47.15 »

1.61 »

1889 ...

53.8 0 »

4.93 »

36.5 2 »

4.09 »

1889 ...

41.70 »

6.88 >

49.5 c »

1.80 »

1890 ...

53.3 4 »

4.7 3 »

37.4 5 »

4.4 8 »

1890 ...

42.94 »

6.22 »

49.0 3 »

1.81 »

1891 ...

52. i o »

5.2 9 »

38.08 »

3.93 »

1891 ..

42.3 3 »

6.8 3 »

49.00 »

1.78 »

1892 ...

51.02 »

5.7 3 »

38.20 »

4.5 5 »

1892 ...

42.67 »

6.90 »

48.0 0 »

1.77 »

1893 ...

48.57 »

6.19 »

40.4 2 »

4.82 »

1893 ...

41.44 »

8.08 »

48.58 »

1.90 »

1894 ...

50. oo »

5.7 0 »

4O.00 »

'' ».8 0 »

1894 ...

38.7 9 »

7.98 »

51.65 »

1.08 »

1895 ...

51.30 »

5.2 3 »

39.2 4 »

4.1 7 »

1895 ...

40.7 8 »

6.5 8 »

50.80 »

1.84 »

1896 ...

51.77 »

5.01 »

39.13 »

4.0 9 »

1896 ...

40. o c »

9,io »

48.12 »

1. 7 C »

Bil. V, Tab. 6 är tryckt å särskildt blad (sid. 71).

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

törsta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

Bil. O.

T a b. 7.

Öfversigt af Sveriges direkta införsel från och utförsel till utomeuropeiska länder

år 1896.

Varor, införda från

Varor utförda till

Egypten:

Egypten:

Värde i

Värde

kronor.

kronor.

Socker, oraffineradt, mörkare än n:o 18

Trävaror, oarbetade af furu eller gran

af gällande holländsk standard...... Kg. 404,393

101,098

sparrar .................................

Kbm.

30,594

328.

Summa — —

101,098

plankor ocli hattens ...................

»

16,691

402,

bräder ....................................

»

1,948

40,

» hyflade eller falsade .......

»

2,309

59,11

andra .....................................

»

1,597

18,

Andra varor ...............................

__

2,

Summa

—

.852,41

Tripolis, Tunis och Marocko:

Tripolis, Tunis och Marocko:

Värde

kronor.

Metaller: jern och stål .....................

Kg.

181.704

25,89

Trävaror, oarbetade:

_ --

plankor och hattens ....................

Kbm.

10,997

265,0

bräder .........................................

»

4,497

94,437

» hyflade eller lälsade ............

»

1.698

41,

andra ............ .............................

»

839

13,7

Summa

- -

442,511

Algeriet:

Algeriet:

Värde i

Värde

kronor.

kronor.

Korkbark ......................................... Kg. 119,600

81,328

Metaller: jern och stål, stångjern ......

Kg.

31.533

4,257

Vin af t. o. m. iiö % alkoholhalt, på lät » 572

572

Trävaror ourbetade:

<81,900

hjelkar, gröfre ............................

Kbm.

440

9,966

plankor och hattens ....................

»

16,051

386,829

bräder, äfven hyflade in. in..........

»

2,512

54,040

andra .........................................

»

409

5,499

Andra varor....................................

- -

Summa

461,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 65

Varor, utförda

Kaplandet.

till

Värde i

kronor.

Metaller.....................................

Kg-

46,186

11,484

Slöjdvaror....................................

Trävaror,

oarbetade af furu eller gran:

4,050

plankor m. m........................

Kbm.

193,327

4,659,180

bräder.......:. A.........................

»

1,455

30,555

» hyflade eller falsade......

» 1

45,334

1,160,550

andra ...............................

»

1.461

16,646

arbetade: snickarearbeten............

_ —

345,417

Tändstickor, af trä.......................

Kg-

142,150

63.967

Andra varor ..............................

— —

3,776

Summa

— —

6,295,625

Öfriga delar af Afrika:

Metaller.........AV...........................

Trävaror,

oarbetade af furu eller gran:

Kg.

75,518

10,685

plankor m. m........................

Kbm.

36,529

880,349

bräder ......................

885

18,585

» hyflade eller falsade

»

8,137

208,307

andra ..................................

301

3,529

arbetade...................................

— —

115,200

Tändstickor af trä ......................

Kg-

60,675

27,304

Andra varor.................................

~ —

2,000

Summa

— —•

1,265,959

Asiatiska idom Medelhafvet belägna länder:

Metaller......................................

Kg.

149,586

20,194

Trävaror, arbetade.......................

— —

58,000

Tändstickor, af trä .................

41,200

18,540

Summa

- —

96,734

Varor införda från

Kaplandet:

Of riga delar af Afrika:

Asiatiska utom Medelhafvet belägna länder:

Värde i

kronor

Socker, oraftineradt, mörkare än n:r 18

af gällande holländsk standard Kg. 788,007 197,002

Summa — — 197,002

Austf allen ;

Australien:

I''rävaror, oarbetade:

plankor och hattens .........

bräder, äfven hyflude m. m.

... Kbm. 20,356

.... » 12,283

Summa

490,580

314,275

804.855

1)

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 2 Iluft.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2-

Varor, införda frän

Amerikas förenta stater:

j Bomull, ofärgad .....................

| Fläsk, annat än rökt .................

I Gödningsämnen, ej specif. ...........

Hartz och harpojs .............

Hudar och skinn...............

I Maskiner, redskap och verktyg, ej

specificerade ...........................

| Metaller .................................

J Oljor, feta, andra än lin- m. m.

mineral- ..............................

Paraffin .................................

I Peppar ...............................

i Skyfflar m. m. .......................

| Smör, naturligt ........................

Socker: sirap och melass ........

Spannmål, omalen ..................

malen ........................

Talg......................................

Tobak ...................................

Ur: vägg- och studsareur ............

Velocipeder ...........................

Andra varor ..............................

Summa

Varor, utförda till

Amerikas förenta stater:

Värde i

Värde i

kronor.

kronor.

Kg.

5,001,652

3,501,156

Cement ..................

............... Kg.

450,000

13,500

V

445,209

195,892

Fisk.......................

.............. »

24,000

6,540

»

19,122,205

669,277

Konserver ...............

................ »

4,655

4,655

■»

1,278,100

191,715

Lumpor ...................

................ »

80,000

3,200

100,867

197,628

Maskiner, verktyg

— —

5,900

Metaller ...................

................ »

3,939,988

531,549

_ _

93,405

Trämassa ..............

................ »

900,560

117,073

»

14,780

26,500

Tändstickor, af trä ...

................ >

73,785

33,203

»

126,538

76,141

Andra varor .............

— —

4,962

»

21,665,701

1Q1

3,013‘726

qq n\ k

Summa

- -

720,582

16,960

5,894

711,196

6,842,695

400,605

44,019

14,199

974

16,112

10.870

7,073 :

135.127

760,726

64,096

19,368

29,818

11,280

-- 6,210

-- 31.9251

--9.01)1.760

Färgträ .......

Andra varor

Vestindien:

................ Kg. 838,400

Summa

Brasilien:

83,840

1,793

85,633

Frö, Lin
-

La Plataländerna:

...................Kg. 3,767,205

715,769

Summa

--715,769

Vestindien:

Brasilien:

Metaller:

jern och stål: sti

eller smidda

Papper..................

Trävaror, oarbetade .

Tändstickor, af trä .

Trämassa

-............. Kg.

Kbm.

.............. Kg.

180,516

112,627

28,306

17,340

24,370

28,156

667,324

7,803

Summa

—

727,653

Plataländerna:

.................. Kg.

1,401,150

95,955

Summa »

— —

95,955

s. 67 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

67

Varor, införda från

.

Varor, utförda till

Öfrig a Sydamerika:

Öfriga Sydamerika:

Värde i

kronor.

Natron, salpetersyrad (Chilesalpeter) Kg. 3,934,949 668,941

Summa — — 668,941

Införsel: Summa summarum 10,942,103.

Utförsel: Summa summarum: kr. 11,763,381.

Procent af totalinförseln 1896: 3.06 %

Procent af totalutförseln 1896: 3.ro %

opaginerad Kontrollera mot PDF

,3 /A

v v-it''. -''W''

tii>5•- . ct-jr,f

13 ■■•. by. ■ \\<?* ''•

>’■ ;>'' ■ ; ;t». ! It t!!''i 1 ''

■''

i :Ki"V

InIfyi

i-''■

r- - w

''ii 5

s. 69 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2j Utlåtande N:o 2. 69

Bil. G.

T a b. 3.

Svenska sjöfarten med såväl segel- som ångfartyg på utrikes orter år 1896.

Hamnar i Norge ...

» vid Ishafvet och

Östersjön samt

vid Nordsjön in
-

gränsen ........

i Storbritannier

o. Irland samt vid

kusten från nederländska

gränsen

mot Tyskland

t. o. m. Gibraltar

......

vid Medelh

samt Adriatiska

o. Svarta hafven

i öfriga länder i

Afrika o. Asien

i Australien

i Nordamerika...

i Centralamerika

och Vestindien.,

i Sydamerika ...

Till utrikes

ort

ankomna

Summa.

Från utrikes

ort

a f g å n

gna

Summa.

från Sverige.

från utri

kes

ort.

till Sverige.

t

ill utrikes

ort.

Med last.

I barlast.

Med last.

I barlast.

Med last.

I barlast.

Med last.

I barlast.

An-

tal.

Ton.

An-

tal-

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

An-

tal.

Ton.

524

68,419

1,486

48,279

194

57,132

48

12,737

2,252

186,567

3,503

101,212

111

16,778

276

74,306

12

5,793

3,902

198,089

6,157

883,210

497

136,591

2,172

559,219

725

164,639

9,551

1,743,659

2,521

556,108

4,511

558,837

1,714

454,744

816

174,736

9,562

1,744,425

2,376

1,145,608

52

47,482

754

410,948

920

485,886

4,102

2,089,924

2,034

1,053,884

243

137.446

899

403,067

942

520,143

4,118

2,114,540

25

19,947

-

-

122

87,020

86

71,334

233

178,301

70

48,484

. —

—

no

88,126

53

41,943

233

178,553

24

14,860

—.

_

68

61,316

26

21,052

118

97,228

_

68

67,669

49

30,257

117

97,926

3

1,250

—

—

11

4,624

3

1,368

17

7,242

_

_

_

_

9

3,278

9

5,229

18

8,507

—

—

2

1,541

25

18,952

53

34,327

80

54,820

1

638

-

-

75

52,043

2

1,594

78

54,275

—

—

—

_

7

2,323

24

8,256

31

10,579

_

_

25

8,438

6

2,289

31

10,727

22

8,950

—*■

—

81

30,263

32

8,551

135

47,764

-

_

-

61

17,861

79

30,274

140

48,135

Summa år 1896 9,131 2,142,244 2,037 233,893 3,434 1,231,7974,917 808,150 16,519 4,416,0848,129

» 18958,385

» 1894 8,573

» 18938,016

» 1892 8,376

» 18918,417

1,905,154

1,968,869

1,820,434

1,813,581

1,794,528

1,663 205,373 3,014

1,619 236,549 3,188

1,446481,183

1,308 152,331

1,363,146,742 3,101

2,874

2,783

1,052,548

1,103,262

1,003,743

1,053,600

1,163,84-1

1,736 685,389

1,901787,798

1,884806,542

1,728

1,818

773,697

733,139

14,798

15,281

14,220

14,195

14,699

3,848,464

4,096,478

3,811,902

3,793,209

3,838,250

7,381

7,517

6,567

6,521

6,740

1,760,326 4,865 713,061 3,237 1,169,532 1,968 812,258 18,199 4,455,177

1,614,619 4,373 587,552 2,847

1,682,4-76 4,552 650,858 2,831

1,451,989 4,407 607,784 2,744

1,428,081 4,683 613,770)2,669

1,396,054 4,761)598,353|3,041

982,787

984,980

978,454

1,018,445

1,145,149

1,7211686,644

1,970,813,029

1,899

1,741

1,769

783,408

769,750

714,352

16,3223,871,602

16,870 4,131,343

15,617 3,821,635

15,6143,830,046

16,311)3,854,508

Bih. till Riksd. Brok 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Rand. 2 Höft.

10

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o

Bil. D.

T a b. 4.

In- och utförselvärdenas fördelning på vissa hufvudgrupper efter ändamål eller

ursprung under nedannämnda perioder och år 1896.

År.

A. Fördelning af införda varor efter beskaffenheten af de behof, som genom dem skola tillgodoses.

Infördt till förbrukning.

Infördt till produBtons-ändamål.

Totala in- förselvärde t

(med undan- tag af

mynt).

Närings- och

njutnings- medel.

Beklädnads- och toilett- föremål.

Husgeråds- saker och

liknande

föremål.

Summa.

Råämnen

och liknande

produktions- förnöden- heter.

Transport- medel, ma- skiner och

redskap med

tillbehör.

Summa.

Absoluta tal.

1876 1880 .........................

1881 1885 .........................

1886 1890 ...........................

1891 1895 ...........................

1896 .............................

Procenttal.

1876 1880 .........................

1881 1885 ...........................

1886 1890 ...........................

1891 1895 ...........................

1896 ..............................

Kronor.

108,849,875

116,420,301

108,594,586

109,755,033

97,231,406

Procent.

41.31

37.10

32.5 0

31.29

27.10

Kronor.

39,504,431

54,168,421

59,602,047

54,092,922

46,383,070

Procent.

14.9 9

17.2(5

17.84

15.42

12.9 7

Kronor.

21,857,062

31,320,079

37,074,739

39,513,104

43,711,658

Procent.

8.2 9

9.98

11.10

11.2 7

12.23

Kronor.

170,211,368

201,908,801

205,271,372

203,361,059

187,326,134

Procent.

64.59

64.34

61.44

57.9 8

52.3 9

Kronor.

78,884,624

94,814,504

109,471,428

120,670,469

137,402,418

Procent.

29.9 3

30.2 2

32.7 7

34.4 0

38.4 3

Kronor.

14,436,679

17,084,330

19,355,651

26,723,920

32,824,765

Procent.

5.48

5.44

5.7 9

7.0 2

9.18

Kronor.

93,321,303

111,898,834

128,827,079

147,394,389

170,227,183

Procent.

35.41

35.66

38.56

42.0 2

47.61

Kronor.

263,532,671

313,807,635

334,098,451

350,755,448

357,553,317

Procent.

100. oo

100. oo

100. oo

100. oo

100. oo

År.

B. Fördelning af utförda varor efter de olika industrigrenar,

som lemna produkter till afsättning i utlandet.

Produkter

af jordbruk,

ladugårds- skötsel

m. m.

Produkter

af skogs- handtering

och trävaru- industri.

Produkter

af spinn-,

stick- och

väfnads- industri.

Produkter

af pappers- industri.

Mineral och

produkter

deraf, andra

än metaller

och metall- arbeten.

Metaller och

produkter

deraf.

Produkter

af öfriga

industri- grenar.

Totala

utförsel- värdet (med

undantag af

mynt).

Absoluta tal.

1876 1880 ..........................

1881 1885 ...........................

1886 1890 ...........................

1891 1895 ...........................

1896 .............................

Procenttal.

1876 1880 ...........................

1881 1885 ...........................

1886-1890 ..........................

1891-1895 ...........................

1896 .............................

Kronor.

56,912,514

58,687,743

70,562,610

83,106,336

74,689,981

Procent.

27.2 5

24.12

25.9 0

26.12

21.95

Kronor.

99,678,816

110,929,547

116,384,516

137,241,947

159,914,289

Procent.

47.7 3

45.5 8

42.7 1

43.14

46.9 9

Kronor.

3,177,012

4,816,128

6,596,011

8,617,169

8,989,047

Procent.

1.52

1.98

2.4 2

2.71

2.04

Kronor.

5,863,644

9,925,364

17,112,833

20,802,961

9,444,550

Procent.

2.81

4.08

6.28

6.54

2.78

Kronor.

3,619,790

5,739,713

9,250,822

18,727,878

25,527,720

Procent.

1.73

2.30

3.3 9

5.8 9

7.5 0

Kronor.

36,398,492

46,635,378

41,499,394

40,275,860

51,886,280

Procent.

17.4 3

19.16

15.2 3

12.66

15.2 5

Kronor.

3,205,682

6,628,555

11,088,231

9,371,170

9,831,175

Procent.

1.58

2.7 2

4.07

2.94

2.8 9

Kronor.

208,855,950

243,362,428

272,494,417

318,143,321

340,283,042

Procent.

100.00

100. oo

100.00

100. oo

100.00

s. 71 Kontrollera mot PDF

Förda Kammarens Tillfälliga Utskotts fN:o 2) Utlåtande N:o 2.

71

Bil. F.

T a b. 6.

Sveriges omedelbara handel med andra länder åren 1892—1896, efter de in- och utförda varornas

beräknade totalvärde i jemna tusental.

Värde i kronor af införda varor.

Värde i kronor af utförda varor.

1892.

1893.

1894.

1895.

1896.

1892.

1893.

1894.

1895.

1896.

Norge ....................................

Ishafvet samt Island och Färöarne

35,319,000

31,439,000

26,949,000

28,742,000

29,028,000

18,227,000

16,111,000

15,269,000

18,054,000

19,548,000

381,000

344,000

139,000,000

77,000

65,000

12,000

6,000

11,000

3,000

11,000

4,226,000

4,291,000

5.286,000

5,627,000

5,938,000

5,647,000

5,035,000

5,799,000

6,890,000

8,123,000

Ryssland .................................

11,306,000

12,712,000

14,668,000

14,128,000

17,330,000

3,664,000

5,208,000

4,926,000

4,402,000

5,214,000

43.874.000

39.905,000

39,891,000

37,976,000

45,898,000

40,392,000

36,510,000

38,346,000

41,464,000

42,293,000

Tyska riket ............................

115.850.000 112,897.000

119,759,000

116,223,000

117,516,000

48,427,000

44,276,000

39,153,000

42,759,000

43,834,000

9,217,000

7,002,000

8,666,000

8,331,000

8,777,000

17,420,000

17,045,000

17,765,000

18,302,000

20,140,000

Belgien..................................

Storbritannien och Irland..........

12,169,000

11,399,000

9,782,000

9,629,000

11,689,000

11,422,000

11,869,000

9,541,000

8,898,000

12,075,000

95,224,000

86,325,000

97,782,000

97,775,000

98,834,000

150,282,000

150,866,000

124,070,000

130,820,000

144,053,000

9,573,000

6,247,000

8,515,000

7,932,000

7,170,000

19,392,000

29,309,000

32,241,000

25,208,000

29,365,000

Portugal .................................

Spanien ..................................

2,078,000

1,533,000

1,384,000

1,786,000

1,993,000

981,000

1,233,000

932,000

1,084,000

929,000

1,981,000

542,000

578,000

864,000

1.214.000

10,000

1.425.000

3,857,000

2,651,000

3,466,000

3,624,000

2,489,000

16,000

1,005,000

808,000

947,000

1,077,000

1,125,000

951,000

441,000

539,000

358,000

17,000

- —

14,000

14,000

16,000

14,000

11,000

31,000

Turkiet ...................................

7,000

48,000

45,000

40,000

Bulgarien................................

_ _

257,000

_ _

485,000

Rumänien ...............................

118,000

1,302,000

— —

976,000

♦

1,428,000

852,000

Egypten ............................

Tripolis, Tunis och Marocko ...

Algeriet ................. .........

Kaplandet........... .................

Öfriga delar af Afrika .........

Asiatiska utom Medelhafvet be-

534,(XX)

909,000

541,000

197,000

101,000

744,000

1,154,000

1,559,000

_ _

2,000

_

— —

245,000

338,000

332,000

430,000

442,000

340,000

269,000

115,000

60,000

82,000

376,000

451,000

519,000

524,000

461,000

2,796,000

3,165,000

2,795,000

3,934,000

6,296,000

68,000

3,000

— —

207,000

187,000

454,000

1,352,000

1,266,000

lägna länder ........................

Australien...........................

Nordamerika:

1,449,000

804,000

387,000

96,000

197,000

— —

94,000

— —

— —

97,000

— —

30,000

— —

639,000

479,000

231,000

579,000

805,000

_ _

16,000

721,000

Amerikas Förenta Stater.........

12,834,000

10,&50,000

11,508,000

10,643,000

9,092,000

2,447,000

658,000

8,(XX)

82,000

Vestindien ........ .....................

1,095,000

537,000

959,000

132,000

86,000

Sydamerika:

79,000

9,000

566,000

580,000

705,000

892,000

728,000

Pa Platå-länderna ................

834,000

2,298,000

3,236,000

1,306,000

716,000

418,000

53,000

— —

65,(XX)

96,000

Ofri ca länder i Sydamerika ...

827,000

— —

— —

674,000

669,000

— —

20,000

— —

28,(XX)

— —

Summa''»»,316,000 332,689,(XX) 351,173,(XX)''344,290,000 358,315,000

329,300,000 328,272,000298,625,000 311,434,(XX) 340,283,000

Deraf med utomeuropeiska länder

17,981,000

15,686,000

16,827,000

13,147,000

10,943,000

8,438,000

7,179,000

6,603,000

9,314,000

11,764,000

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.