Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till förändring i fråga om hushållningssällskapens organisation m. m.
1898-04-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1898:5, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till förändring i fråga om hushållningssällskapens organisation m. m.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (JS/:o 2) Utlåtande N:o 6.
1
KT:o 5.
H
Ant. till Riksd. kansli den 16 april 1898 kl. 12 midd.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2 i
anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t
med begäran om förslag till förändring i fråga om hushållningssällskapens
organisation m. m.
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 197, har herr G.
Paulson föreslagit: »att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till allmän förordning med närmare bestämmelser för
hushållningssällskapens organisation, särskilt innefattande stadgande i fråga
om en likartad och rättvis röstgrund för besluts fattande i sällskapens
alla ekonomiska angelägenheter».
Motionären grundar denna sin framställning på det förhållande, att
under det man af landtbruksstyrelsens berättelse för år 1895 finner, hurusom
de 26 olika hushållningssällskapen nämnda år haft till sitt förfogande
ett inkomstbelopp af sammanlagdt 1,660,778 kronor 38 öre, hvaraf
ledamotsafgifterna endast uppgå till kronor 19,990: 61 och statsanslag för
vissa bestämda ändamål mot särskild redovisning till kronor 274,276: 38,
men sällskapens andelar af bränvinsförsäljningsmedlen till kronor 1,000,635:
79, hvilket sistnämnda belopp ovilkorligen måste betraktas såsom af staten
anvisadt åt hushållningssällskapen, så finnas inga tillräckligt noggranna
Bill. till Riksd. Prat. 18.98. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Käft. (N:is 5—6). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
föreskrifter för kontroll från det allmännas sida deröfver, att rätten att
använda dessa medel ej missbrukas, »och att, framför allt vid beslutens
fattande, sådana former iakttagas, att besluten äro verkliga uttryck af
icke blott den tillfälliga majoritetens, utan hela ortens åsigter». Vidare
erinrar motionären, att, ehuru de på grund af Kongl. Maj:ts skrifvelse till
landtbruksakademien af den 16 maj 1848 för hvarje hushållningssällskap
antagna och faststälda reglementen väl formelt torde efterlefvas, det blott
erfordras röstpluralitet för att ett vigtigt och i betraktande af sällskapets
tillgångar stort anslag skall beviljas, hvadan ofta händer, att sällskapets
medlemmar från en viss ort eller till och med från en stad talrikt tillstädeskomma
för att vid rösturnan till sin fördel genomdrifva ett beslut:
som helt och hållet ogillas af flertalet jordbrukare inom sällskapets område».
Motionären finner sålunda det nu använda röstsättet, synnerligast
i anslagsfrågor, ingalunda rättvist och tillfredsställande, och har, utan att
med bestämdhet vilja angifva den beräkningsgrund för röstningen, som
skulle vara den rigtiga, påpekat, att en sådan grund torde kunna finnas
genom utseende vid per capita-omröstning af ombud socknevis eller inom
de under sällskapen subordinerande gillen eller kontrakt, hvilka ombuds
antal gjordes beroende antingen af fastighetstaxeringsvärdet eller den odlade
jordens areal eller folkmängden. Slutligen anför motionären:
»Då nu emellertid hushållningssällskapen disponera öfver så betydande
belopp af allmänna medel, som ofvan anförts, och då i hushållningssällskapens
stadgar saknas garantier för att dessa medel på ett tillfredsställande
sätt handhafvas och användas, så torde det vara statens pligt att
stadga mera nöjaktiga bestämmelser rörande sällskapens hela organisation.»
Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott har i anledning af denna
motion till en början erinrat, hurusom åtgärder från statens sida i syfte
att bestämma vissa grunder för hushållningssällskapens organisation vidtogos
redan genom ett kongl. cirkulär af den 7 september 1813. Detta
cirkulär upphäfdes sedermera genom Kongl. Maj:ts skrifvelse till landtbruksakademien
af den 16 maj 1848, hvilken innehölle följande bestämmelser,
som ännu vore gällande:
*l:o. Föremål för länshushållningssällskaps verksamhet är i allmänhet allt sådant,
som, inom området af eget län samt utom gränserna af embetsmäns och allmänna myn
-
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 3
digheters befattning, kan befordra landtbruks- och dermed förbundne näringars gagn och
förkofran, genom upplysning, efterdömen, uppmuntringar och belöningar.
2:o. Ledamöter i hushållningssällskap väljas till obestämdt antal, bland män, som
äro kände för kunskaper i allmänhet samt insigt och erfarenhet i ett eller flera af de
föremål, som tillhöra hushållningssällskaps verksamhet. t
3:o. Ordförande och vice ordförande äfvensom sekreterare och skattmästare samt
andre tjensteman, om sådane anses nödige, må, genom val, af sällskapet tillsättas.
4:o. En särskild afdelning, béstående af ordföranden samt sekreteraren och skattmästaren,
jemte minst fyra dertill, för ett eller flere år valde ledamöter, hvaribland vice
ordföranden, uppdrages att, under namn af förvaltningsutskott, besörja sällskapets ekonomiska
angelägenheter, bereda alla inkommande ärenden, innan de till afgörande af sällskapet
företagas, samt verkställa alla vid dess sammankomster fattade beslut.
5:o. Hushållningssällskaps ordinarie sammankomster utsättas företrädesvis på tider,
då i allt fall förväntas kan, att ett större antal ledamöter skola å samlingsorten sig inställa.
,
6:o. Hushållningssällskap besörjer, hvart och ett inom sin ort, att filialafdelmngar
blifva, härads-, kontrakts- eller socknevis, inrättade samt passande stadgar och föreskrifter
dem meddelade; egande hushållningssällskap att, genom sina fliklaf delningar, erhålla
nödiga upplysningar om ortliga förhållanden och utföra beslutne åtgärder.
Vald ordförande i sådan afdelning är sjelfskrifven ledamot af hushållningssällskapet.
7:o. Med landtbruksakademien *) bör hushållningssällskap sätta sig i oafbruten förbindelse
till ömsesidigt utbyte af upplysningar, hvarje år, inom mars månads utgång, till
akademien afgifva berättelse om landtbruks- och tillhörande näringars tillstånd, jemte de
förändringar, som inom dem inträffat under föregående året, samt dessutom meddela akademien
underrättelser och uppsatser i ämnen, som utgöra föremål så väl för akademiens
som hushållningssällskaps omtanka och verksamhet.
8:o. I öfrigt och med iakttagande af ofvannämnda grunder ega hushållningssällskap
att, efter särskilda, i hvarje ort sig företeende förhållanden, sjelf uppgöra de speciella
föreskrifteme för sin verksamhet och att i sådant afseende upprättade stadgar,
äfvensom förslag till ändring i redan befintlige, till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och
stadfästelse i underdånighet afgifva.»
Sedermera hade Kongl. Maj:t den 4 juni 1868 förklarat, med anledning
af ifrågasatt ändring i de ofvan under punkterna 3:o och 4:o intagna
bestämmelser, att någon allmän förändring deruti ej da borde ega rum,
men att Kongl. Maj;t ville vid hvarje särskildt fall tillse, huruvida särskilda
förhållanden inom ett eller annat hushållningssällskap kunde vid
pröfning af stadgarne för detsamma påkalla någon afvikelse från de sålunda
stadgade allmänna grunderna.
Vid granskning af de för rikets samtliga 26 hushållningssällskap nu
gällande stadgar ha°de utskottet funnit, att dessa i högst ringa grad inne-»
*) denom kongl. brefvet den 13 december 1889 gäller denna punkt numera jemväl landtbruksstyrelsen.
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.
hölle några garantier mot sådana voteringsöfverrurnplingar, som motionären
antyder. Endast i viss mån förekomme rörande användningen af sällskapets
penningmedel, och detta i ett jemförelsevis fåtal reglementen, några
positiva bestämmelser. I SlocMolms läns hushållningssällskap skulle alltid
en fond af 30,000 kronor finnas, som icke finge användas för sällskapets
utgifter; i JJpsala läns likaså en grundfond af 9,000 kronor; i Kalmar
läns norra finge det kapital, som vid det äldre länssällskapets delning tillfallit
norra sällskapet, icke användas till utgifter, med mindre sammanstämmande
beslut derom fattats vid två på hvarandra följande ordinarie
sammanträden; i Kalmar läns södra finge ej utan två på hvarandra följande
ordinarie sammanträdens likstämmiga beslut ur kassan verkställas
större utbetalningar, än som kunde bestridas med kassans inkomster för
aret samt det näst föregående årets kassaöfverskott, hvarjemte beslut om
användande af sällskapets medel mot förvaltningsutskottets afstyrkande
icke vore gällande längre än till nästa ordinarie sammanträde; i Malmöhus
läns kunde fråga om anslag ur kassan ej bifallas utan att vara af
beredningsutskottet »pröfvad»; i Hallands läns kunde utgifter ur kassan
till belopp af 5,000 kronor och deröfver ej beslutas mot förvaltningsutskottets
afstyrkan, utom i fall beslutet fattades med 3/3 pluralitet, hvarjemte
stadgats, att sällskapets grundfond skulle utgöra minst 140,000
kronor, som icke finge minskas eller förskingras; i Vestmanlands läns erfordrades
7d ^pluralitet för beslut om utgifter af 2,000 kronor och
deröfver; och i Kopparbergs läns hushållningssällskap vore bestämdt, att
förslag om utgift ur kassan alltid först skulle pröfvas af förvaltningsutskottet.
I de öfriga 18 hushållningssällskapens reglementen funnes inga
som helst bestämmelser i dylikt syfte, om man ej ville räkna dit, att
inom 17, delvis andra, sällskap bestämdes det minimiantal ledamöter,
hvilkas närvaro erfordrades vid allmänt sammanträde för ett besluts giltighet,
och varierade detta antal mellan lägst 11 (Vesterbottens län) och
högst 24 (Hallands). Bestämmelser i sistnämnda hänseende saknades i
reglementena för Stockholms, Upsala, Kronobergs, Norra Kalmar, Södra
Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands läns hushållningssällskap.
För egen del har Andra Kammarens ifrågavarande tillfälliga utskott
i ärendet anfört följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5. o
Då hushållningssällskapen hafva en så omfattande penningförvaltning
samt utöfva en för landtbruket och dermed förbundna näringar sa betydelsefull
verksamhet, som fallet är, måste väl en hvar finnandet föga
tillfredsställande, att urkunden för deras organisation skall bestå i en sa
underordnad handling som en af Kongl. Maj:t till landtbruksakademien
afbiten skrifvelse, hvilken först på senare åren blifvit allmänneligen känd
samt ej ens finnes i Svensk Författningssamling intagen; och orimligheten
deraf minskas ingalunda derigenom, att Kongl. Maj:t, efter det ändring
af vissa uti skrifvelsen förekommande bestämmelser ifragasatts, förklarat
sig vilja efter pröfning i hvarje förekommande fall medgifva af förhållandena
påkallade afvikelser för särskilda hushållningssällskap från sagda
bestämmelser.
Granskar man innehållet af ofvanintagna skrifvelse, vill det, fransedt
åtskilliga mindre lämpliga detaljbestämmelser, förefalla föga välbetänkt,
att densamma tillerkänner sällskapens tjensteman sjelfskrifvet ledamotskap
uti förvaltningsutskotten, samt än mera, att hvarje garanti saknas saväl
för att de särskilda gillenas intressen blifva inom förvaltningsutskotten
bevakade som ock mot den af motionären framhallna faran, att vid sällskapens
sammanträden beslut kunna fattas af en tillfällig majoritet i strid
mot den gängse åsigten hos det stora flertalet af sällskapets ledamöter.
Man lärer väl "sålunda, i likhet med motionären, med rätta kunna
påyrka, att de allmängiltiga bestämmelserna för rikets hushållningssällskap
skola sammanfattas uti en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad förordning,
hvilken bättre än ofvannämnda urkund ansluter sig till nutida
förhållanden och åskådningssätt.
Om uti en sådan förordning bestämmelser inrymmas derom, att uti
förvaltningsutskotten hvarje gille skall vara representerad!, samt att vid
sällskapens sammanträden fattade beslut, afseende vissa större utgifter
(exempelvis å 5,000 kronor och derutöfver) eller ock utgifter för en följd
af år, icke emot förvaltningsutskotts afstyrkande blifva bindande, derest
de ej förnyas vid näst påföljande sammanträde, sa bör efter utskottets
förmenande motionens hufvudsyfte fullständigt vinnas.
Derutöfver torde bland annat böra stadgas, att utgifterna för hvarje
år måste begränsas inom ramen af sällskapens för samma ar disponibla
tillgångar, hvarjemte i förordningen mahända borde sammanfattas de enligt
öfriga gällande föreskrifter sällskapen, dess ordförande eller tjenstemän
möjligen åliggande skyldigheter gent emot staten. Deremot lärer
förordningen icke böra upptaga nagra onödiga detaljbestämmelser ellei
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o ö.
sådana stadgande!), hvarigenom sällskapens sjelfständiga verksamhet onödigt
hämmas eller kringskäres.
Slutligen vill utskottet, da pa ofvan angifna eller dermed likartade
sätt tillräcklig garanti mot missbruk af sällskapens penningförvaltning bör
kunna ernas, bestämdt motsätta sig motionärens önskan om bestämmande
af en annan röstgrund än den hittills inom sällskapen gällande, alldenstund
denna sant demokratiska röstgrund utgör den bästa förutsättningen
för vidmagthallande af ett allmänt intresse för sällskapets angelägenheter,
samt dertill kommer, att densamma är en naturlig följd af de utaf hvarje
ledamot till lika belopp utgående afgifter till sällskapet.
Pa grund häraf far utskottet i anledning af förevarande motion hemställa,
att Andra Kammaren för sin del måtte besluta, att Riksdagen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t för Riksdagen
framlägga förslag till allmän förordning med närmare bestämmelser
för hushållningssällskapens organisation, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de här ofvan antydda grunder.»
Sedan Andra Kammaren bifallit detta utlåtande, blef jemlikt § 63
mom. 3 i riksdagsordningen nämnda beslut genom utdrag af protokollet
delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.
De skäl, hvilka sålunda anförts till stöd för yrkandet om en skrifvelse
i ämnet, äro hufvudsakligen: den »underordnade» beskaffenheten af
den urkund, som i första hand utgör normen för hushållningssällskapens
organisation, den i nämnda urkund förekommande bestämmelsen om sekreterarens
och skattmästarens sjelfskrifna ledamotskap i förvaltningsutskotten,
saknaden af garantier för att gillenas intressen blifva inom
förvaltningsutskotten tillbörligen beaktade, faran för öfverrumplingar vid
beslutens fattande och bristen på kontroll öfver användningen af de medel,
som stå till sällskapens förfogande.
Utskottet kan för sin del icke tillmäta dessa omständigheter den afgörande
betydelse, som de enligt det nyss ornförmälda utlåtandet skulle
ega. Alla de frågor, som här beröras, falla inom gränsen för Konungens
ekonomiska lagstiftningsrätt. Med användandet af denna rätt har Kongl.
Maj:t för hvarje särskild! hushållningssällskap faststält stadgar, afpassade
efter sällskapets önskningar och behof. Några af dessa stadgar inrymma
åt sekreterare och skattmästare rätt att vara ledamöter af förvaltnings
-
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o o.
utskottet, andra deremot icke; det vore efter utskottets förmenande icke
allenast opåkalladt utan äfven olämpligt att beröfva sällskapen den frihet
att i nämnda hänseende besluta, som de allt hitintills åtnjutit. Den allmänna
uppfattningen torde vara den, att hushållningssällskapen hittills
verkat på ett tillfredsställande sätt, och att deras nuvarande organisation
icke hindrat dem att väl fylla sina uppgifter; någon anledning till klagan
deröfver, att ett eller flera gillen gynnats på de öfrigas bekostnad
har, utskottet veterligen, icke försports, och lika litet kan man från de
föregående årens erfarenhet hemta stöd för den åsigten, att en allmän
författning skulle vara behöflig för att hindra öfverrumplingar vid voteringarna
eller missbruk vid användandet af sällskapens tillgångar.
Nu har emellertid i ofvannämnda utlåtande, som af Andra Kammaren
godkänts, blifvit påyrkadt, »att de allmängiltiga bestämmelserna för rikets
hushållningssällskap skola sammanfattas i en af Konung och Riksdag gemensamt
stiftad förordning».
Då, på sätt redan blifvit anmärkt, hela detta ämne tillhör området
för Konungens ekonomiska lagstiftning, torde ej under några förhållanden
den föreslagna författningen kunna åvägabringas i den ordning, som § 87
i regeringsformen anvisar, och redan af detta formella skäl torde Första
Kammaren finna sig förhindrad att biträda Andra Kammarens beslut.
Härtill kommer, att äfven innehållet af de ifrågasatta nya bestämmelserna
är i flera hänseenden egnadt att framkalla betänkligheter. Gillenas antal
inom de särskilda hushållningssällskapen är mycket olika; så t. ex. egde
år 1896, enligt hvad kongl. landtbruksstyrelsens sista årsberättelse angifver,
Kalmar läns norra och Blekinge läns hushållningssällskap hvardera
4, men Vesternorrlands 39 och Kopparbergs läns hushållningssällskap ej
mindre än 43 gillen eller underafdelningar. Att under sådana förhållanden
föreskrifva, att hvarje gille skall ega en representant inom förvaltningsutskottet,
kan ej vara väl betänkt; ett förvaltningsutskott med så
stort antal ledamöter skulle svårligen kunna fungera på ett tillfredsställande
sätt.
Hvad angår förslaget, att i vissa fall hushållningssällskaps beslut, för
att blifva gällande, skall efter någon -tids förlopp af sällskapet bekräftas,
kunde visserligen en sådan föreskrift innebära ett skydd mot förhastade
beslut; men att rätt angifva gränsen mellan de frågor, som böra på nyss
antydda sätt behandlas, och dem, som utan våda kunna genast afgöras, är
ganska vanskligt. Under det att vid 1890 års slut ett af hushållningssällskapen
egde en behållning å c:a 11,000 kronor, uppgick samtidigt be
-
8 Första Kammarens Tillfälliga Vtskotis (K:o 2) Utlåtande N:o 5.
hållningen för ett annat hushållningssällskap .till mera än 330,000 kronor.
Under sådana förhållanden lärer den i utlåtandet föreslagna begränsningen
(utgifter »å 5,000 kronor och derutöfver») knappast få anses vara så afpassad,
att den lämpar sig för alla sällskap. Och den utredning, som i
ärendet förekommit, torde ej hafva ådagalagt, att öfver hufvud taget någon
dylik begränsning skulle vara af behofvet påkallad.
Beträffande förslaget, att utgifterna för hvarje år skola »begränsas
inom ramen af sällskapens för samma år disponibla tillgångar», framgår
ej af utlåtandet med full klarhet, hvad med nämnda ord åsyftas. I allt
falla anser utskottet olämpligt att genom allt för detaljerade lagbud binda
hushållningssällskapen i deras verksamhet. Det kan med skäl befaras, att
dylika lagbud komme att verka förlamande, och det lifiiga intresse, hvarmed
sällskapens angelägenheter hittills omfattats, torde i väsentlig grad
hafva sin förklaringsgrund just i den frihet, som sällskapen alltid åtnjutit.
Hvad slutligen vidkommer det föreslagna sammanfattandet af de enligt
gällande föreskrifter sällskapen, deras ordförande eller tjensteman
»möjligen åliggande skyldigheter gent emot staten», är det för utskottet
obekant, hvilka skyldigheter som härmed afses.
Utskottet vill ej bestrida lämpligheten deraf, att landets alla hushållningssällskap
erhålla en mera likformig organisation. Men de olikartade
förhållanden, under hvilka dessa sällskap arbeta, måste i hög grad försvåra
genomförandet af en dylik anordning. Det kan ock ifrågasättas,
huruvida någon åtgärd i detta syfte bör vidtagas förr än hushållningssällskapen
sjelfva uttalat sin önskan om nya eller förändrade lagbestämmelser,
eller förhållanden eljest inträdt, som ådagalägga behofvet af en
dylik lagstiftning. Men några sådana förhållanden hafva utskottet veterligen
icke förekommit.
Med anledning af hvad här ofvan yttrats tillåter sig utskottet hemställa,
att Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 10 april 1898.
På utskottets vägnar:
F. A. BOSTRÖM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.